Jag tänkte skriva det här inlägget tidigare, men eftersom vi innan detta inlägg hade 666 inlägg på Grogg bar det mig emot, gammal 80-talsrockare som jag är. Nåväl, här kommer inlägg 667:
I förra veckan var det derby i Stockholm och som vanligt var det bråk och stök utanför arenan, synd att inte supporterbojkotten omfattar derbyn…
Ett borgarråd i Stockholm vill ändra på matchtiderna så att högriskmatcher alltid spelas dagtid på helger. Om det kan minska bråken så är det helt OK för mig som går på match för att se på fotboll. Mitt på dagen passar dessutom en barnafar som jag bättre än på kvällen.
Däremot är jag direkt emot att klubbarna/SvFF skall betala för polisinsatserna på sta’n, vilket är ett krav som alltid kommer som ett brev på posten efter fotbollsbråk. Inne på arenan och i dess omedelbara närhet är det helt OK att fakturera arrangörerna, men inte ute på sta’n. Om klubbarna skall faktureras vet jag fler kommersiella och icke-kommersiella intressen som skall betala för polisbevakning och insatser. Några dagar innan derbyt var det ”gatufest” i Malmö där ett massivt polisuppbåd från hela landet hade slutit upp bara för att passivt titta på när folk blev misshandlade och festdeltagarna slog sönder butiker och banker. Till skillnad från fotbollshuliganer så låter man nämligen gatufestare slåss och sabotera obehindrat. Dags kanske för firmorna arrangera en gatufest i samband med match? Om AIK/DIF skall faktureras för polisinsatser vid huliganbråk i Vasaparken skall arrangörerna av gatufester och demonstrationer som urartar betala för polisbevakningen av sina arrangemang också.
För att inte tala om hur mycket Swedbank bör faktureras för de stora polisinsatserna i samband med rånvågen mot en mängd Swedbank-kontor i våras. Stureplansgruppen och andra krogar bör man även skicka en fet faktura till med tanke på alla bråk och misshandelsfall som är runt krogarna pga det stora alkoholintaget som gästerna intagit inne på krogarna. Även en och annan skola bör man kunna fakturera eftersom det nu är populärt bland gymnasieungdomar att slåss för skolornas "heder" i uppgjorda slagsmål. Naturligtvis är det skolornas fel. Många skolor är dessutom kommersiella idag och bör kunna dra av poliskostnaderna som kostnader i verksamheten.
Nej, fakturering av polisinsatser blir bara tveksamt, det vore bättre om man ödslade ännu mer energi på varför folk tycker det är så kul och meningsfullt att slåss. Vissa hävdar att hatet mot en annan klubb och att slåss mot deras supportrar är ett tecken på passionen för den egna klubben. Den logiken är som om kärleken till min fru skulle bevisas genom att jag misshandlar min grannes fru.
2008-09-30
2008-09-28
Lägg ner svenska cupen
Ger inga pengar
Publik och sponsorer bryr sig inte tillräckligt
Dåliga tittarsiffror
Klubbar och förbund tar den inte på allvar
Kostar mer än det smakar
Har jag missat något argument? Om inte, så bjuder jag på veckans lista om andra saker vi bör lägga ner innan vi lägger ner Svenska Cupen:
1. Damallsvenskan.
2. Kultur i SVT
3. Svenska Dagbladet
4. Damlandslaget i fotboll
5. Scenkonst likt balett, opera och teater
Publik och sponsorer bryr sig inte tillräckligt
Dåliga tittarsiffror
Klubbar och förbund tar den inte på allvar
Kostar mer än det smakar
Har jag missat något argument? Om inte, så bjuder jag på veckans lista om andra saker vi bör lägga ner innan vi lägger ner Svenska Cupen:
1. Damallsvenskan.
2. Kultur i SVT
3. Svenska Dagbladet
4. Damlandslaget i fotboll
5. Scenkonst likt balett, opera och teater
2008-09-24
Onsdagstankar 24/9
Har inte haft kraft att skriva på ett tag eftersom jag tyckte det var så sorgligt att en av de första gångerna journalistskrået erkänner att de ”råkat snubbla” hit (vi vet att de ofta är här) så var det när man skrivit en rankinglista över journalister. Vi har haft bra många bättre, mer tänkvärda och analyserand inlägg än så. Det känns som att journalister är mer benägna till narcissism och navelskåderi än andra. Den för oss icke-journalister helt meninglösa diskussionen om Mats Hård och deras gnäll i bloggar på varandra och pressavdelningar som ger dem en halvtimmes fel träningstider till en ointressant landslagsträning tyder på det.
Vi har vunnit Svenska Cupen! Jaaa, säsongen är räddad!! Som Becka redan varit inne på så är det en av de två tunga titlar jag vill ha. Nu är säsongen räddad.
Det är allt annat än man kan säga om Malmöiternas säsong. Jag är i vanliga fall empatisk och timid, men deras kräftgång ler jag åt (inte ens i mjugg) och jag tror inte det är Rolles fel, även om han med MFFs resultat i år klättrat ytterligare på min hjältestege. Fantastiskt att MFF kunnat spendera så mycket pengar och åstadkommit så lite i resultatväg, men de är bäst i Sverige på att ta betalt i alla fall.
Bankkris, räntechocker och publikkris. På något vis känns det ganska bra att inte Blåvitt lånat en massa pengar för att bygga en arena. Om man dessutom hade sålt arenanamnet till spekulationsbanken Swedbank (som i Ö-vik, Solna och Malmö) mot att de får finansiera den hade jag varit lite nervös. Det lär bli dyrt att låna av Swedbank snart.
Jag har inte tillhört Wernblooms fans direkt men hans senaste matcher har omvänt mig, nu har han blivit en lirare men ändå med viss tuffhet: Tuffhetsglorian ligger dock lite på sned eftersom han gnäller så förbannat, men det är ju tufft tycker folk, så det är väl jag som har fel om det.
Tobias Hysén är en man jag länge hade på flopphyllan tillsammans med bl a Eldin Karisik, Niklas ”Axel” Carlson och lillebror Alex. Jag undrar om någon med ett annat efternamn hade fått så många chanser som Tobias. De senaste matcherna har han dock varit riktigt bra, så Tobbe är på väg ur hyllan nu.
Med tanke på hur det sett ut på Stockholmsderbyna med raketer och grejer så är det synd att inte publikbojkotten omfattade derbyna. Fortfarande i dessa publikkristider så bör det påpekas att det aldrig varit så lugnt på misshandels-, fylla och skadegörelsefronterna ute i landet i samband med Allsvenskan som i år. Något invånarna i Örebro, Gävle, Sundsvall, Kalmar mfl orter tackar publikbojkotten för.
Premier League igång igen och det blir alltmer en lekstuga för mångmiljardärer, där någon som bara är god för 2 miljarder är en fattiglapp. De som kallar golf och segling för överklassnöjen får nog snart tänka om. De som tillhör över-överklassen föredrar fotboll. Personligen tror jag att miljardärernas intresse kan slockna lika fort som Swedbanks arrogante VD (”alla ökade kostnader tar vi ut på kunderna”) kan säga Lehmann Brothers och då ligger Premier League pyrt till.
Kalmar slog Feyenoord, var i final i cupen och leder Allsvenskan. De som gnäller på att ett tätt spelschema bara förstör bör nog ägna sig åt något annat än fotboll. På träning söker man ofta ”matchlika situationer” och vad är mer matchlikt än att spela match?
Vi har vunnit Svenska Cupen! Jaaa, säsongen är räddad!! Som Becka redan varit inne på så är det en av de två tunga titlar jag vill ha. Nu är säsongen räddad.
Det är allt annat än man kan säga om Malmöiternas säsong. Jag är i vanliga fall empatisk och timid, men deras kräftgång ler jag åt (inte ens i mjugg) och jag tror inte det är Rolles fel, även om han med MFFs resultat i år klättrat ytterligare på min hjältestege. Fantastiskt att MFF kunnat spendera så mycket pengar och åstadkommit så lite i resultatväg, men de är bäst i Sverige på att ta betalt i alla fall.
Bankkris, räntechocker och publikkris. På något vis känns det ganska bra att inte Blåvitt lånat en massa pengar för att bygga en arena. Om man dessutom hade sålt arenanamnet till spekulationsbanken Swedbank (som i Ö-vik, Solna och Malmö) mot att de får finansiera den hade jag varit lite nervös. Det lär bli dyrt att låna av Swedbank snart.
Jag har inte tillhört Wernblooms fans direkt men hans senaste matcher har omvänt mig, nu har han blivit en lirare men ändå med viss tuffhet: Tuffhetsglorian ligger dock lite på sned eftersom han gnäller så förbannat, men det är ju tufft tycker folk, så det är väl jag som har fel om det.
Tobias Hysén är en man jag länge hade på flopphyllan tillsammans med bl a Eldin Karisik, Niklas ”Axel” Carlson och lillebror Alex. Jag undrar om någon med ett annat efternamn hade fått så många chanser som Tobias. De senaste matcherna har han dock varit riktigt bra, så Tobbe är på väg ur hyllan nu.
Med tanke på hur det sett ut på Stockholmsderbyna med raketer och grejer så är det synd att inte publikbojkotten omfattade derbyna. Fortfarande i dessa publikkristider så bör det påpekas att det aldrig varit så lugnt på misshandels-, fylla och skadegörelsefronterna ute i landet i samband med Allsvenskan som i år. Något invånarna i Örebro, Gävle, Sundsvall, Kalmar mfl orter tackar publikbojkotten för.
Premier League igång igen och det blir alltmer en lekstuga för mångmiljardärer, där någon som bara är god för 2 miljarder är en fattiglapp. De som kallar golf och segling för överklassnöjen får nog snart tänka om. De som tillhör över-överklassen föredrar fotboll. Personligen tror jag att miljardärernas intresse kan slockna lika fort som Swedbanks arrogante VD (”alla ökade kostnader tar vi ut på kunderna”) kan säga Lehmann Brothers och då ligger Premier League pyrt till.
Kalmar slog Feyenoord, var i final i cupen och leder Allsvenskan. De som gnäller på att ett tätt spelschema bara förstör bör nog ägna sig åt något annat än fotboll. På träning söker man ofta ”matchlika situationer” och vad är mer matchlikt än att spela match?
Jo vi vill ha cupen!
Den berusande känslan av att ha vunnit Svenska Cupen har inte lagt sig hos mig. Och sötman på tungan förstärks givetvis av att det var just Kalmar vi slog. Det måste kännas som en förbannelse för dem att de inte heller i år kan vinna båda gulden.
Javisst, sno ni en titel men då tar vi den andra liksom! Jag tycker, vilket jag delar med flera av mina bröder här på Grogg, att Svenska Cupen är något speciellt. Läs gärna Bruces text Svenska Cupen är indie och Siwerts text Svenska Cupen.
Cupen som svenska folket, enligt media, glömde har en aura av nostalgi över sig; lag i de lägre divisionerna blandas med allsvenska topplag och allt andas skrubbsår, skitiga strumpor, grusade drömmar och genuinitet. Och ingen som minns den legendariska cupfinalen på Råsunda 2004 kan säga att den inte väcker känslor. Och den leder faktiskt ut i Europa!
Kvällstidningar och bloggar har i veckan slagits om vem som kan ösa mest skit över denna cupernas cup och alla har påstått att de uttrycker något som alla andra också känner. De har fel. Vi älskar Svenska Cupen och ingen kan ta ifrån oss glädjen över detta nybärgade Guld. Varför skulle vi annars börja sången med "Vi har vunnit Svenska Cupen, vi har 18 SM-Guld"?
Javisst, sno ni en titel men då tar vi den andra liksom! Jag tycker, vilket jag delar med flera av mina bröder här på Grogg, att Svenska Cupen är något speciellt. Läs gärna Bruces text Svenska Cupen är indie och Siwerts text Svenska Cupen.
Cupen som svenska folket, enligt media, glömde har en aura av nostalgi över sig; lag i de lägre divisionerna blandas med allsvenska topplag och allt andas skrubbsår, skitiga strumpor, grusade drömmar och genuinitet. Och ingen som minns den legendariska cupfinalen på Råsunda 2004 kan säga att den inte väcker känslor. Och den leder faktiskt ut i Europa!
Kvällstidningar och bloggar har i veckan slagits om vem som kan ösa mest skit över denna cupernas cup och alla har påstått att de uttrycker något som alla andra också känner. De har fel. Vi älskar Svenska Cupen och ingen kan ta ifrån oss glädjen över detta nybärgade Guld. Varför skulle vi annars börja sången med "Vi har vunnit Svenska Cupen, vi har 18 SM-Guld"?
2008-09-18
Underbara bokstavsbarn
Robin - IFK
*********************************************************************************
Skön seger. L i t e poetiskt att vinna på två kontringar och en fast situation MOT
just HBK.
***********************************************************************************
Under veckan som gått, har syskonskaran Grogg blivit snällt klappade på huvudet av etablissemanget på Aftonbladet och Expressen såsom varande duktiga bloggare. Siwert får cred och jag får skit. Ungefär så. Det stör mig. Jag tror fan det stör Siwert också. Annars skulle liksom inte Siwert vara Siwert. Så när vi ändå har herrar Laul och Lemans uppmärksamhet, så skulle jag vilja ha svar på en fråga jag ställde för några år sedan.
Ponera att ni inför VM i Sydafrika, skulle få tillgång till Zlatan Ibrahimovic´avföring. Skulle ni då:
A) Spola ner det i närmaste toalett?
B) Likt en fransman bara låta det ligga kvar
C) Låta analysera det för att ta reda på eventuell medicinering samt matvanor?
En absurd fråga måhända, men er Zlatanhysteri är pervers så frågan är befogad.
************************************************************************************
D e n där killen SÖDER kommer
bli gansk
a bra.
Kom ihåg var ni hörde det först.
Han måste bara SKJUTA BOLLEN I MÅLET
oftare.
*********************************************************************************
Och Lemanbashing kommer jag alltid ha tid över för Henrik. Det är bara en fråga om prioritering. Du själv skriver ju en massa om hockey till exempel, vilket ju ställer frågan om vem som prioriterar bäst.
*********************************************************************************
Böter på kanske 60 000 och avstängning för en hockeyspelare som faktiskt erkänner att han filmar! Inte konstigt
att idrottsmän
L J U G E R
så mycket.
**********************************************************************************
En av kommentarerna till Siwerts mailinglista, hade alltid undrat vad det var för sorts människor som tog sig tid och mailade till sportjournalister. En bra poäng. Men när annars är supporterlivet rationellt betingat? Vi åker buss i ett dygn, står och fryser i timmar, sjunger melodier vi avskyr, köper dyra t-shirts av svag kvalitet, läser sportbilagor vi hatar och bryr oss mer ju sämre det går. Att vara supporter är i högsta grad irrationellt och det vi lever för är ett hörnmål och två på kontring hemma mot Halmstad.
***********************************************************************************
Rick Wright har dött. Shine on you lovely diamond. Att sätta på en platta med Pink Floyd är som yoga utan dom jobbiga ställningarna. 10 finöl utan dom dumma besluten och bakfyllan dagen efter. Som en helkroppsmassage utan stenhårda tummar mitt i navet på din allra ondaste muskel. Du svävar iväg bortom the wall och blir ett med tresitssoffan. Synd bara att jag inte visste det 1994.
Appropå musik, så hävdar diskbänkssurrealisten Anjo att Just D och Orup har förbättrat hans liv. Hur jävligt var det innan?
Anjo jobbar på sin första roman. Popsensationen från förr, Martin Svensson som skrev om fiskar som viskar och tjejer som är yeah och wow. Han skall snart publicera sin andra. Världen är absurd.
2008-09-17
Skogstokig
Spenderade måndagen i skog och mark. Det var dags för årets första seriösa svampplockardag då de övriga hittills varit lite oseriösa turer i skogarna kring Bjurslätts torg. På med fleecetröjan, gummistövlarna och de vind och vattentäta brallorna. Eftersom så få av er är intresserade av svampplockeri, tänker jag inte trötta ut ur med hur nöjd jag var med måndagsskörden eller detaljer kring artbestämning och dylikt. Jag går på det viktiga och fotbollsrelaterade direkt i stället.
Vi kom hem och då rensningen av all svamp (det var asmycket, så mycket kan jag skryta), inte hanns med under kvällen så fick vi ta och sova över lite oplanerat hemma hos svärmor för att återuppta rensningen idag. Naturligtvis tog jag en välbehövlig dusch. Men något ombyte av underkläder hade jag inte i min besittning. Så väl hemma på trygga Hisingen i dag eftermiddag fick jag slutligen, äntligen chansen att byta kallingar. Men varför fick jag för mig den rekorddumma idén att lukta på kalsongerna i fråga? Vad för sorts bisarr nyfikenhet var det jag hade tänkt stilla? Trodde jag att det skulle dofta tallbarr och smörstekt snöbollschampinjon? Det är många frågor som surrar i mitt huvud trots att huden ett par timmar efteråt har börjat att krulla sig tillbaka igen. Men framför allt en fråga återkommer hela tiden.
Mina brallor var som sagt vatten och vindtäta. Åt båda hållen. Jag oxade runt i dyig barr och blandskog i fyra timmar i svettmaximerad utstyrsel, framför allt nertill. Och jag tänker inte skämmas för att erkänna att om jag är ensam ute mitt i skogen så....Ja jag håller då fan inte inne med en fis om det skulle bli aktuellt. Och det blev det. Är ju inte direkt i en hiss på Operan tänker jag. Så vad gör en fis mer eller mindre ute i ödemarken. Men så var det ju det där med de lufttäta brallorna....
Vi kom hem och då rensningen av all svamp (det var asmycket, så mycket kan jag skryta), inte hanns med under kvällen så fick vi ta och sova över lite oplanerat hemma hos svärmor för att återuppta rensningen idag. Naturligtvis tog jag en välbehövlig dusch. Men något ombyte av underkläder hade jag inte i min besittning. Så väl hemma på trygga Hisingen i dag eftermiddag fick jag slutligen, äntligen chansen att byta kallingar. Men varför fick jag för mig den rekorddumma idén att lukta på kalsongerna i fråga? Vad för sorts bisarr nyfikenhet var det jag hade tänkt stilla? Trodde jag att det skulle dofta tallbarr och smörstekt snöbollschampinjon? Det är många frågor som surrar i mitt huvud trots att huden ett par timmar efteråt har börjat att krulla sig tillbaka igen. Men framför allt en fråga återkommer hela tiden.
Det måste vara samma mening som Borg-Madsen-Gren-Nilsson tänker varje gång de "beundrar" Jeffrey Aubynns bravader på MFF´s vänsterkant.
Vad i helvete tänkte jag på?
2008-09-13
War huh. What is it good for?
Nej, vill ni med anledning ett par förvirrade solnaiters bedrifter under fredagskvällen i höjd med bögringen, önskar finna hatiska kommentarer om idioter i allmänhet och gnagare i synnerhet, så får ni allt leta vidare. För här är det kärlek som är grejen. I stället för plumpa påhopp skall jag outa mina favorit-aikåare. Peace out!
George Raynor. Svensk-Engelsk nationalklenod som hade en fäbless för Nisse Lidholm.
Bosse "vi måååste närrma åss Eroopa" Petersson. Superexpert, proffstränare. Men inte fan gillar väl vi på Grogg Bosse P?
Patrik Englund. Sågs senast på Gamla Ullevi full och glad iförd rutig kostym och en t-shirt under med texten "Jag körde ner AIK i superettan". Ahh...så det är därför vi gillar Bosse P.
George Raynor. Svensk-Engelsk nationalklenod som hade en fäbless för Nisse Lidholm.
Bosse "vi måååste närrma åss Eroopa" Petersson. Superexpert, proffstränare. Men inte fan gillar väl vi på Grogg Bosse P?
Patrik Englund. Sågs senast på Gamla Ullevi full och glad iförd rutig kostym och en t-shirt under med texten "Jag körde ner AIK i superettan". Ahh...så det är därför vi gillar Bosse P.
2008-09-12
Det kom ett mail...
Jag återger det i sin helhet.
Hej allihopa!
Jag vill helst inte gå ut med mitt namn då det kan vara känsligt.
Men jag känner inte att bilden av mig är helt korrekt återgiven i gårdagens lista. Jag pratar ju även 5 språk och....ja jag har faktiskt jobbat på Gazetta dello sport.
Puss och kram
//
J.
P.S. Ni supportrar kommer aldrig förstå D.S.
Hej allihopa!
Jag vill helst inte gå ut med mitt namn då det kan vara känsligt.
Men jag känner inte att bilden av mig är helt korrekt återgiven i gårdagens lista. Jag pratar ju även 5 språk och....ja jag har faktiskt jobbat på Gazetta dello sport.
Puss och kram
//
J.
P.S. Ni supportrar kommer aldrig förstå D.S.
2008-09-11
Lista. Bästa tidningsjournalister
Rankinglistor har en magisk dragningskraft på folk. Tidningarna har allt som oftast två-tre olika listor av olika slag. Jag tänkte ge mig på en lista över bästa tidningsjournalister. Denna lista baseras helt och hållet på journalisternas benägenhet att ha en kommunikation med läsarna och då i synnerhet mailsvar till mig. När journalisterna klagar över stjärnors arrogans för att de tycker det är jobbigt att svara på vristens tillstånd för den 25:e journalisten, eller att Lars Richt råkade ge dem 10 minuter fel tid på träningstidens början så kan det vara på sin plats att kolla deras egen vilja att svara på frågor.
I olika sammanhang så har jag mailat diverse journalister för att få svar på frågor om något de skrivit. Jag har alltså på något sätt berörts av deras skriverier så till den milda grad att jag tagit av min dyrbara tid till att författa ett E-postmeddelande till dessa journalister. Mina E-mail är vänliga, artiga och inte alls oförskämda (jag inser att de får en hel del sådana), men ändå är det märkligt svårt att få ens det kortaste svar. Min ranking grundar sig helt på deras svarsvillighet och därmed arrogans mot sina läsare.
1. Ulf Stenberg (GP)
Ett föredöme! Svarar alltid snabbt och dessutom roligt, avspänt och utan standardrepliker. Han har till och med erkänt att han varit snett ute. Sådant ger respekt. Han är 10 placeringar före övriga journalister på denna lista.
11. Johan Esk (DN)
DNs egen bekymrade allvarsman svarar alltid. Inte så långa svar, men han svarar och reflekterar. Det tar 30 sek av hans liv, men betyder en del för en prenumerant.
12. Jan Majlard (SvD)
Käre Jan. Vi har varit oense X antal gånger och du är anledningen till att jag övergav SvD-prenumerationen efter 15 år men du svarar personligt och har en åsikt (men väl tyken ibland). Dessutom tog du ett tips av mig och skrev en krönika.
13. Kenny Genborg (GP)
Att få mail av läsare är jobbigt tydligen, men han svarar. Klart överlägsen attityd, men ändå ett svar.
14. Jennifer ”Zlatan och La Gazzetta i varje mening” Wegerup
Sveriges överlägset mest arrogante journalist. Hennes standardsvar om brända diskoteksbarn är en klassiker i supporterkretsar. Även jag fick ett liknande med en otroligt arrogant ton, men hon svarade en gång i alla fall (en gång av tre försök)
Övriga: Robert Laul, Simon Bank, David Tanentsapf, Mattias Luhr, Olof Lundh
Har inte ens bemödat sig om att svara. När dessa herrar nästa gång lipar över att Zlatan inte vill prata så tycker jag inte ett dugg synd om dessa herrar. Ni skiter själva i att svara på frågor från era ”konsumenter” så varför skall Zlatan snacka med er?
Saknar ni några namn på den här listan? Tja, de har inte skrivit så att jag känt mig manad att maila.
I olika sammanhang så har jag mailat diverse journalister för att få svar på frågor om något de skrivit. Jag har alltså på något sätt berörts av deras skriverier så till den milda grad att jag tagit av min dyrbara tid till att författa ett E-postmeddelande till dessa journalister. Mina E-mail är vänliga, artiga och inte alls oförskämda (jag inser att de får en hel del sådana), men ändå är det märkligt svårt att få ens det kortaste svar. Min ranking grundar sig helt på deras svarsvillighet och därmed arrogans mot sina läsare.
1. Ulf Stenberg (GP)
Ett föredöme! Svarar alltid snabbt och dessutom roligt, avspänt och utan standardrepliker. Han har till och med erkänt att han varit snett ute. Sådant ger respekt. Han är 10 placeringar före övriga journalister på denna lista.
11. Johan Esk (DN)
DNs egen bekymrade allvarsman svarar alltid. Inte så långa svar, men han svarar och reflekterar. Det tar 30 sek av hans liv, men betyder en del för en prenumerant.
12. Jan Majlard (SvD)
Käre Jan. Vi har varit oense X antal gånger och du är anledningen till att jag övergav SvD-prenumerationen efter 15 år men du svarar personligt och har en åsikt (men väl tyken ibland). Dessutom tog du ett tips av mig och skrev en krönika.
13. Kenny Genborg (GP)
Att få mail av läsare är jobbigt tydligen, men han svarar. Klart överlägsen attityd, men ändå ett svar.
14. Jennifer ”Zlatan och La Gazzetta i varje mening” Wegerup
Sveriges överlägset mest arrogante journalist. Hennes standardsvar om brända diskoteksbarn är en klassiker i supporterkretsar. Även jag fick ett liknande med en otroligt arrogant ton, men hon svarade en gång i alla fall (en gång av tre försök)
Övriga: Robert Laul, Simon Bank, David Tanentsapf, Mattias Luhr, Olof Lundh
Har inte ens bemödat sig om att svara. När dessa herrar nästa gång lipar över att Zlatan inte vill prata så tycker jag inte ett dugg synd om dessa herrar. Ni skiter själva i att svara på frågor från era ”konsumenter” så varför skall Zlatan snacka med er?
Saknar ni några namn på den här listan? Tja, de har inte skrivit så att jag känt mig manad att maila.
Bara en sak
Blir det ett ordvitsande arenanamn, så tänker jag bomba skiten tillbaka till 60-talet. Det är en sak som är säker.
TV4-match. En poäng och uselt spel
Viasat-match. Tre poäng och anständigt spel.
Just sayin´...... Vissa saker är faktiskt medias fel.
Jag stödjer 3-5-2 i landslaget. Det är baserat på svårigheterna att få 4-4-2 att funka mot den nya sortens 4-5-1 system, som ju är en anpassning för att slå just 4-4-2. Lagerbäck hade att välja mellan att själv gå ner på 4-5-1 och därigenom underutnyttja sin starkaste lagdel, eller att hitta på ett annat botemedel. Väl värt ett försök tycker jag.
Jag gillar Roland Andersson. Kör man ner MFF i superettan, förtjänar man cred.
Henke som lagkapten måste vara Bosse Lundqvists verk. Han har haft lite småsvårt med logik och sunt förnuft på sistone.
På lördag är Ragnar avstängd på grund av att han felaktigt fick Adam Johanssons varning hemma mot Helsingborg. Att Martin Hansson inte korrigerade det i efterhand får mig att ifrågasätta om han har integritet nog att döma fotboll på elitnivå.
"Oops, där tabbade jag mig. Bäst jag skriver in det i domarrapporten". Hur svårt skall det vara? Undrar förresten när Sandqvist skall få sitt straff för den fega och fula efterslängen på Robin Söder? Det var väl också Hansson?
På lördag blir det oavgjort och 90 minuters lång väntan för Blåvittklacken på Norra. 90 minuter efter matchen blåsts av det vill säga.
TV4-match. En poäng och uselt spel
Viasat-match. Tre poäng och anständigt spel.
Just sayin´...... Vissa saker är faktiskt medias fel.
Jag stödjer 3-5-2 i landslaget. Det är baserat på svårigheterna att få 4-4-2 att funka mot den nya sortens 4-5-1 system, som ju är en anpassning för att slå just 4-4-2. Lagerbäck hade att välja mellan att själv gå ner på 4-5-1 och därigenom underutnyttja sin starkaste lagdel, eller att hitta på ett annat botemedel. Väl värt ett försök tycker jag.
Jag gillar Roland Andersson. Kör man ner MFF i superettan, förtjänar man cred.
Henke som lagkapten måste vara Bosse Lundqvists verk. Han har haft lite småsvårt med logik och sunt förnuft på sistone.
På lördag är Ragnar avstängd på grund av att han felaktigt fick Adam Johanssons varning hemma mot Helsingborg. Att Martin Hansson inte korrigerade det i efterhand får mig att ifrågasätta om han har integritet nog att döma fotboll på elitnivå.
"Oops, där tabbade jag mig. Bäst jag skriver in det i domarrapporten". Hur svårt skall det vara? Undrar förresten när Sandqvist skall få sitt straff för den fega och fula efterslängen på Robin Söder? Det var väl också Hansson?
På lördag blir det oavgjort och 90 minuters lång väntan för Blåvittklacken på Norra. 90 minuter efter matchen blåsts av det vill säga.
2008-09-10
Oh brother, here's my reply!
Började egentligen skriva detta i kommentarsfältet på Bruce's text, men kommentaren blev så lång att jag insåg att jag lika gärna kunde svara i ett inlägg, så here goes:
Så är det i dagens samhälle broder Bruce; är du inte tillgänglig så är du död. Skönt att få sin oro stillad;-)
Angående jeppe så är det blandade känslor för min del. Blev grymt besviken när han inte kom tllbaka till oss, men tror samtidigt att han behöll Blåvitt i sitt hjärta. Minns en TV-intervju när han just kommit till DIF då han fick frågan "vad har varit bäst i din karriär" och han han svarade då att hans bästa och roligaste tid var i IFK Göteborg...Detta trots att han nu var DIF;are. I vilket fall, han gjorde fel och hans karriär störtdök dessutom därefter så han fick ju sitt "straff" ändå vilket innebär att vi slipper "hata" honom...och ingen kan ta ifrån honom allt han gjorde för Blåvitt.
Angående janne P så lutar jag numera, när den värsta ilskan har lagt sig, åt din teori om att han var beredd att göra vad som helst för blåvitt, även lagöverträdelser. Fel och klantigt? Självklart, men han verkar ha gjort det pga en enorm lojalitet mot och brinnande passion för, IFK Göteborg. Vad gör man inte för den man älskar...Också där gäller att han får sitt straff, i fängelset, så vi slipper vara dem som dömer och bestraffar.
Har jag förlåtit dessa gubbar nu? Nä, inte än, men med tiden slipas man av och släpper sin bitterhet. Båda dessa har i sina bästa perioder utfört stordåd för den klubb vi alla älskar- IFK Göteborg.
Vad denna klubb, och kärleken till den, betyder för oss supportrar lär vara otroligt svårt för utomstående att förstå. Själv har jag upplevt flera stora sorger det senaste och har då tagit min tillflykt till Blåvitt. En dag som varit dränkt i tårar fick ha en ny mening i och med att IFK skulle spela match under kvällen. "nu när allt skiter sig för mig får Blåvitt lyfta mig genom att vinna" tänkte jag.
Vann gjorde vi inte, och man kan väl då säga att mitt lag svek mig? Men inte var det laget; det var domarjäveln, spelplanen osv. Ursäkterna är många för den man älskar.
Och precis som en försmådd älskarinna aldrig kan sluta tänka på vad hennes älskare gör just nu, så kan jag aldrig släppa tankarna på hur det går för Blåvitt.
I början av augusti var jag på ett underbart litet bröllop nere i Skåne. Till min mans stora förfäran satt jag hela tiden med mobilen under bordet och sms;ade med vänner för att hålla koll på hur det gick för Blåvitt, som just då spelade mot Örebro, under tiden.
Inte nog med det, trots att jag visste bättre envisades jag med att referera för alla andra vid bordet hur det gick. Till slut tittade min man strängt på mig och sa "Becka, de andra är inte intresserade!". Men skam den som ger sig! I ögonvrån hade jag noterat hur Joel 17 år, på andra sidan bordet verkade visa intresse för matchen. "Jo du," sa jag "Joel här borta vill veta, inte sant Joel?". Joel, som jag förresten aldrig träffat tidigare, nickade medhåll och bekräftade detta. Et Voilá! Jag hade mitt alibi! Detta tog jag fasta på, och fick på köpet en själsfrände, om än 17 år, under kvällen.
Blåvita vänner finns överallt, och vi vet alla vad som är viktigast.
Så är det i dagens samhälle broder Bruce; är du inte tillgänglig så är du död. Skönt att få sin oro stillad;-)
Angående jeppe så är det blandade känslor för min del. Blev grymt besviken när han inte kom tllbaka till oss, men tror samtidigt att han behöll Blåvitt i sitt hjärta. Minns en TV-intervju när han just kommit till DIF då han fick frågan "vad har varit bäst i din karriär" och han han svarade då att hans bästa och roligaste tid var i IFK Göteborg...Detta trots att han nu var DIF;are. I vilket fall, han gjorde fel och hans karriär störtdök dessutom därefter så han fick ju sitt "straff" ändå vilket innebär att vi slipper "hata" honom...och ingen kan ta ifrån honom allt han gjorde för Blåvitt.
Angående janne P så lutar jag numera, när den värsta ilskan har lagt sig, åt din teori om att han var beredd att göra vad som helst för blåvitt, även lagöverträdelser. Fel och klantigt? Självklart, men han verkar ha gjort det pga en enorm lojalitet mot och brinnande passion för, IFK Göteborg. Vad gör man inte för den man älskar...Också där gäller att han får sitt straff, i fängelset, så vi slipper vara dem som dömer och bestraffar.
Har jag förlåtit dessa gubbar nu? Nä, inte än, men med tiden slipas man av och släpper sin bitterhet. Båda dessa har i sina bästa perioder utfört stordåd för den klubb vi alla älskar- IFK Göteborg.
Vad denna klubb, och kärleken till den, betyder för oss supportrar lär vara otroligt svårt för utomstående att förstå. Själv har jag upplevt flera stora sorger det senaste och har då tagit min tillflykt till Blåvitt. En dag som varit dränkt i tårar fick ha en ny mening i och med att IFK skulle spela match under kvällen. "nu när allt skiter sig för mig får Blåvitt lyfta mig genom att vinna" tänkte jag.
Vann gjorde vi inte, och man kan väl då säga att mitt lag svek mig? Men inte var det laget; det var domarjäveln, spelplanen osv. Ursäkterna är många för den man älskar.
Och precis som en försmådd älskarinna aldrig kan sluta tänka på vad hennes älskare gör just nu, så kan jag aldrig släppa tankarna på hur det går för Blåvitt.
I början av augusti var jag på ett underbart litet bröllop nere i Skåne. Till min mans stora förfäran satt jag hela tiden med mobilen under bordet och sms;ade med vänner för att hålla koll på hur det gick för Blåvitt, som just då spelade mot Örebro, under tiden.
Inte nog med det, trots att jag visste bättre envisades jag med att referera för alla andra vid bordet hur det gick. Till slut tittade min man strängt på mig och sa "Becka, de andra är inte intresserade!". Men skam den som ger sig! I ögonvrån hade jag noterat hur Joel 17 år, på andra sidan bordet verkade visa intresse för matchen. "Jo du," sa jag "Joel här borta vill veta, inte sant Joel?". Joel, som jag förresten aldrig träffat tidigare, nickade medhåll och bekräftade detta. Et Voilá! Jag hade mitt alibi! Detta tog jag fasta på, och fick på köpet en själsfrände, om än 17 år, under kvällen.
Blåvita vänner finns överallt, och vi vet alla vad som är viktigast.
2008-09-07
Försoning
Ämnet känns aktuellt, minst sagt om man är blåvit.
Under mina 32 år har man tvingats uppleva en hel del både toppar och dalar genom åren och som supporter har man tyvärr en benägenhet att särskilt ömt vårda just dalarna. Skulle jag göra en lista över bittra, blåvita minnen så står väl antagligen Nou Camp 86 fortfarande kvar på ohotad förstaplats. Men tvåan och trean är jag inte lika säker på. Vilka de är, vet jag. Men inte dess inbördes ordning.
Dagen då vi skulle möta ESK i cupens semifinal, körde GT ett helt uppslag med Jesper Blomqvist om varför han inte såg IFK som det naturliga valet när det var dags att vända hem till allsvenskan. Trots Gunnar Larssons kraftiga förnekande sägs dåvarande ledningen ha jiddrat med diverse outbetalda bonusar eller dylikt när JB just stuckit till Milan. Fan vet om jag inte litar mer på Jesper än Gunnar just i det fallet, även om jag inte köper att detta skulle ha varit bakgrunden till att JB stack till Dif i stället för hem. Den dagen, sommaren 2003 är något av det värsta jag upplevt som blåvit. En vämjelig känsla av sorg och vrede. Känslan av svek och äckel över att ha levt en lögn hopades över mig och alla andra i min sits. I den mån han brydde sig, tror jag inte han insåg hur stor han var här. Han var snäppet under Torbjörn och Bebben samt väl i nivå med Mild, Steff och några till. Så bitterheten emot honom idag, bör ses som ett bevis på hur älskad han en gång var.
Det har varit rättegång igen också. Morgonen då luxemburgtransaktionen avslöjades var knappt något man önskade sin värsta fiende. Det var desillusionerat, ovisst, oroligt och ett stort jack i allas vår egna identitet, bara fortsatte blöda. Hur kunde detta få ske? Hur i ¤&¤&"#%${$@¤!"#¤% och hans mamma, kan detta hända oss?
När framtidens historiker betraktar vår nutid, kommer vi antagligen få rekordhöga poäng i tolerans. Herregud vad toleranta vi kan vara. Sverige har till och med en bögig minister! Men vad gäller försoning känns det som vi går mot en all time low. Hämdlystnad och långsinthet förefaller vara tecken på ett allt mer egocentrerat runkarsamhälle där alla, alltid skall skylla sig själva. Att förlåta någon i det läget kan vara jävligt politiskt inkorrekt. Knulla runt och du får höra förstånde ord av vänner med plirande ögon. Men förlåt din partner som knullar runt och du får byta bekantskapskrets. Nej, hämnas hellre, hata mer och försonas aldrig. Då kan du vara säker på att fortsätta känna dig älskad och uppskattad.
En av Siwert Bands bästa visdomar är att vi skall unna oss att vara bittra när tillfälle ges. För gör man aldrig det, går man inte vidare. Men nu känner jag att jag har bittrat mig tillräckligt. Övrigt bittrande skulle bara bli ett påklistrat, oäkta bittrande med bittrande som självändamål utan annat syfte än att hålla ett bittert sken uppe för den bittert förväntande omvärlden. Likt en bitter trädgård i ett bitterfiiint villaområde.
Men jag tänker låta löven ligga okrattade över den bittergröna gräsmattan, ge häcken full frihet att försonas i vildvuxenhet snarare än de analräta linjer de bittra grannhäckarna har att skylta med och i rabatterna kämpar bittra kryddörter och pelargoner om uppmärksamhet med oräkneliga arter av ogräs.
Man behöver inte glömma för att gå vidare. Det räcker ibland faktiskt att bara gå vidare. Janne Plånbok gjorde bort sig och han vet om det samt har faktiskt i ett öppet brev bett om ursäkt för det samma. Janne vigde en stor del av sitt liv åt Blåvitt. När det stormade som värst 2002, sålde han sin firma och jobbade heltid helt ideellt samt gick senare in med pengar för flera nyförvärv, bland andra Niclas Alexandersson. Skall ett asdåligt beslut överskugga 20 år av självuppoffrande för något vi älskar. Jag tycker inte det. Jag förlåter Janne.
Barca 86 kom upp (skräll...) Någon som minns Barca 94? Eller för den delen Man U hemma 94, Milan hemma 96, 4 raka SM-guld, förlänga kontraktet i syfte att inte gå som bosman, Peléfinten mot Sven Andersson, som inte ens Pelé lyckades med? Några av ovanstående ögonblick har tillhört bland det finaste jag upplevt som blåvit. Så vad göra? Låsa dörren och slänga nyckeln, eller förlåta och välja att minnas det fina? Jag förlåter Jesper också.
Helt obitter är jag dock inte. Jag är bara bitter över annat. Som att just nu är datorn och mobilen sönder samtidigt. Stackars syster bex trodde jag hade dött. Den här sortens isolering mitt informationssamhället kommer det ta lång tid att bittra av sig från. Stackars mig.
Under mina 32 år har man tvingats uppleva en hel del både toppar och dalar genom åren och som supporter har man tyvärr en benägenhet att särskilt ömt vårda just dalarna. Skulle jag göra en lista över bittra, blåvita minnen så står väl antagligen Nou Camp 86 fortfarande kvar på ohotad förstaplats. Men tvåan och trean är jag inte lika säker på. Vilka de är, vet jag. Men inte dess inbördes ordning.
Dagen då vi skulle möta ESK i cupens semifinal, körde GT ett helt uppslag med Jesper Blomqvist om varför han inte såg IFK som det naturliga valet när det var dags att vända hem till allsvenskan. Trots Gunnar Larssons kraftiga förnekande sägs dåvarande ledningen ha jiddrat med diverse outbetalda bonusar eller dylikt när JB just stuckit till Milan. Fan vet om jag inte litar mer på Jesper än Gunnar just i det fallet, även om jag inte köper att detta skulle ha varit bakgrunden till att JB stack till Dif i stället för hem. Den dagen, sommaren 2003 är något av det värsta jag upplevt som blåvit. En vämjelig känsla av sorg och vrede. Känslan av svek och äckel över att ha levt en lögn hopades över mig och alla andra i min sits. I den mån han brydde sig, tror jag inte han insåg hur stor han var här. Han var snäppet under Torbjörn och Bebben samt väl i nivå med Mild, Steff och några till. Så bitterheten emot honom idag, bör ses som ett bevis på hur älskad han en gång var.
Det har varit rättegång igen också. Morgonen då luxemburgtransaktionen avslöjades var knappt något man önskade sin värsta fiende. Det var desillusionerat, ovisst, oroligt och ett stort jack i allas vår egna identitet, bara fortsatte blöda. Hur kunde detta få ske? Hur i ¤&¤&"#%${$@¤!"#¤% och hans mamma, kan detta hända oss?
När framtidens historiker betraktar vår nutid, kommer vi antagligen få rekordhöga poäng i tolerans. Herregud vad toleranta vi kan vara. Sverige har till och med en bögig minister! Men vad gäller försoning känns det som vi går mot en all time low. Hämdlystnad och långsinthet förefaller vara tecken på ett allt mer egocentrerat runkarsamhälle där alla, alltid skall skylla sig själva. Att förlåta någon i det läget kan vara jävligt politiskt inkorrekt. Knulla runt och du får höra förstånde ord av vänner med plirande ögon. Men förlåt din partner som knullar runt och du får byta bekantskapskrets. Nej, hämnas hellre, hata mer och försonas aldrig. Då kan du vara säker på att fortsätta känna dig älskad och uppskattad.
En av Siwert Bands bästa visdomar är att vi skall unna oss att vara bittra när tillfälle ges. För gör man aldrig det, går man inte vidare. Men nu känner jag att jag har bittrat mig tillräckligt. Övrigt bittrande skulle bara bli ett påklistrat, oäkta bittrande med bittrande som självändamål utan annat syfte än att hålla ett bittert sken uppe för den bittert förväntande omvärlden. Likt en bitter trädgård i ett bitterfiiint villaområde.
Men jag tänker låta löven ligga okrattade över den bittergröna gräsmattan, ge häcken full frihet att försonas i vildvuxenhet snarare än de analräta linjer de bittra grannhäckarna har att skylta med och i rabatterna kämpar bittra kryddörter och pelargoner om uppmärksamhet med oräkneliga arter av ogräs.
Man behöver inte glömma för att gå vidare. Det räcker ibland faktiskt att bara gå vidare. Janne Plånbok gjorde bort sig och han vet om det samt har faktiskt i ett öppet brev bett om ursäkt för det samma. Janne vigde en stor del av sitt liv åt Blåvitt. När det stormade som värst 2002, sålde han sin firma och jobbade heltid helt ideellt samt gick senare in med pengar för flera nyförvärv, bland andra Niclas Alexandersson. Skall ett asdåligt beslut överskugga 20 år av självuppoffrande för något vi älskar. Jag tycker inte det. Jag förlåter Janne.
Barca 86 kom upp (skräll...) Någon som minns Barca 94? Eller för den delen Man U hemma 94, Milan hemma 96, 4 raka SM-guld, förlänga kontraktet i syfte att inte gå som bosman, Peléfinten mot Sven Andersson, som inte ens Pelé lyckades med? Några av ovanstående ögonblick har tillhört bland det finaste jag upplevt som blåvit. Så vad göra? Låsa dörren och slänga nyckeln, eller förlåta och välja att minnas det fina? Jag förlåter Jesper också.
Helt obitter är jag dock inte. Jag är bara bitter över annat. Som att just nu är datorn och mobilen sönder samtidigt. Stackars syster bex trodde jag hade dött. Den här sortens isolering mitt informationssamhället kommer det ta lång tid att bittra av sig från. Stackars mig.
2008-09-03
Allt är CL-kvalets fel
Jag trodde verkligen vi var bättre än så. Jag trodde enfaldigt att vi kunde stå över hysterin kring spektaklet Champions League. Jag trodde faktiskt att vi var en klubb som kunde skaka av oss en eventuell förlust i Champions League och sedan fokusera på att vara segerrika under den Allsvenska hösten. Men icke, Blåvitt uppvisar samma ledsna uppgivenhet och kraftlöshet som de senaste årens svenska representanter gjort efter ett förlorat Champions League-kval.
Jag begriper inte denna fokusering på ett kval till Champions League, jag begriper inte hur denna pajasturnering så fatalt kan ta över spelare och ledares huvuden så att de efter en förlust där faller igenom och blir ett lag på Gefles nivå. Luften har helt gått ur den stolta, blåvita ballongen.
Kalmar har hela tiden sagt att Europaspel är en kul bonus men det är Allsvenskan som gäller i första hand och en bra placering i Allsvenskan kvalificerar för snabb återkomst och chans till revansch i Europaspelet. Kalmars inställning och tålamod har tagit dem till ledning i Allsvenskan, svensk cupfinal och de är som enda svenska lag fortfarande kvar i Europaspelet.
Vinner vi i cupen är säsongen räddad ändå. En titel per år är riktigt bra.
Jag begriper inte denna fokusering på ett kval till Champions League, jag begriper inte hur denna pajasturnering så fatalt kan ta över spelare och ledares huvuden så att de efter en förlust där faller igenom och blir ett lag på Gefles nivå. Luften har helt gått ur den stolta, blåvita ballongen.
Kalmar har hela tiden sagt att Europaspel är en kul bonus men det är Allsvenskan som gäller i första hand och en bra placering i Allsvenskan kvalificerar för snabb återkomst och chans till revansch i Europaspelet. Kalmars inställning och tålamod har tagit dem till ledning i Allsvenskan, svensk cupfinal och de är som enda svenska lag fortfarande kvar i Europaspelet.
Vinner vi i cupen är säsongen räddad ändå. En titel per år är riktigt bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)