Vad har Malmö Redhawks och Leksand Stars gemensamt (förutom töntiga tilläggsnamn)?
Jo, de har båda nya, fina arenor och harvar i Allsvenskan i ishockey, varav laget med den överlägset bästa hockeyarenan i Sverige dansar på konkursens brant. MoDo Hockey har Sveriges näst finaste arena för ishockey och tog ett efterlängtat SM-tecken men sladdar nu i Elitserien. Flong nya arenor har uppenbarligen inte hjälpt klubbarna i deras sportsliga ambitioner på lite längre sikt än något år. Vad skall de skylla på härnäst?
Just mantrat ”bara vi får en ny arena så…” har vi hört till leda de senaste åren i Sverige hos idrottens företrädare. Allt skall tydligen lösa sig bara man får en ny arena, då skall inkomsterna och titlarna komma på rad. När klubbledare får frågan om varför det går så dåligt så svarar de ofta att ”vi har inte en arena som håller måttet”. Märkligt ändå att de två senaste årens titelhållare i svensk fotboll har spelat på arenor som enligt deras egen utsago är urusla att spela fotboll på. Så även utan en fin arena går det uppenbarligen att vinna stora segrar.
Däremot finns det många exempel på att en ny arena inte ger lösningen på alla problem Arsenal fick exempelvis en ny arena för inte så länge sedan och sedan dess har de inte tagit en titel (väl?). 1860 München byggde sig en ny, fin arena tillsammans med Bayern München och de harvar i andradivisionen med stora ekonomiska problem (mycket till följd av det svulstiga arenabygget).
En fin arena är en av de saker som hjälper till att öka intäkterna, vilket är en väg att gå mot framgångar, men idrotten är inte så enkel att mest pengar ger flest titlar (fråga Hasse Borg), utan det krävs mer än så. Och det är ju det som är tjusningen med sport, eller hur?
Jag är innerligt trött på dessa ursäkter till patentlösningar som skall lösa alla knutar. Förut var det riskkapitalbolag, nu är det arenor. Alltid har idrottens företrädare någon ny patentlösning i fickan som skall lösa upp alla knutar. Jag misstänker att efter arenorna är byggda kommer nya krav på särskilda skatteregler, eller ökade statsbidrag. I Sverige har idrottsrörelsen en faiblesse för att till stor del finansieras av skattepengar och sedan kalla sig ”kommersiell underhållningsindustri”….
Den klubb/förening/aktiebolag som inser och kommunicerar att det är fler ingångsvärden än nya arenor, skatteregler eller andra ”yttre faktorer” som ger framgångar, de är de stora vinnarna på lång sikt. Blåvitt har kommit långt, det gör mig ganska trygg.
2009-01-30
2009-01-28
Skriet
Munch lyckades på ett rätt brutalt sätt synliggöra ångest med sin berömda skriet. Men frågan är om inte Bobs mobilkamera fångade fenomenet än bättre tidigare idag.
Alltså, jag gillar öl, dess smak, effekt samt nedsättande av nervositet. Det är en av anledningarna till att mitt nyinförskaffade årskort blev på Levande Sittplats. Så ser man följande bild...
Nu jävlar styvnar det i löddrig sky.
Alltså, jag gillar öl, dess smak, effekt samt nedsättande av nervositet. Det är en av anledningarna till att mitt nyinförskaffade årskort blev på Levande Sittplats. Så ser man följande bild...
Nu jävlar styvnar det i löddrig sky.
2009-01-27
Underbara, älskade
FÖRBANNADE MÅL!
Andrès Vasquez. Minns ni honom? Det gör jag och det smärtar mig. Situationen kring Vasquez gör mig nedstämd på samma sätt som när man hör om före detta spelare och ledare i Blåvitt som har problem med spriten. El angelito var min personliga kelgris i flera år i Blåvitts U och A-trupp. Från 14 års ålder tog han för varje år som gick ett stort steg i karriären, ofta som rekordung. Han gjorde allsvensk debut som 17-åring och blev den dittills yngste att få ett A-kontrakt med Blåvitt. Sedan hände något. Jag är osäker på om allt är målets fel eller om det bara var den utlösande faktorn. Första omgången 2007, visade det sig faktiskt att Andres inte alls skulle spelat från start egentligen, om det inte varit för licensstrulet med Jonte Berg. Så här i efterhand frågar jag mig om han inte var lite i onåd hos tränare och sportchef redan då.
Förfallet kanske inte inleddes från och med Maj 2007, kanske måste man skruva tillbaka klockan ungefär ett halvår. Det tog slut med tjejen, varpå han flyttade hem till sin farsa igen med allt vad det innebar. Han fick i Javier De Pedro en extremt osund förebild. På alla träningar såg man hur Andrès tydde sig till och såg upp till De Pedro. De Pedro tyckte om sena nätter, mycket sömn och dålig mat. Balansen i inflytande vägde allt mer över till det negativa på Andrès. Målet, "tvåa på youtube" och den i några veckor, absurda mediaexponeringen kring hans person blev väl den utlösande faktorn som kulminerade kring sommaren 2007. Skall man anklaga Blåvitt för något i efterhand, så bör det vara att man skulle hållt media i hårdare tyglar under de där veckorna. Hybrisen i Vasquezklanen kom som ett brev på posten.
Idag, med allt som har hänt sedan dess, finns det en del som ler skadeglatt åt Vasquez´ håll i hans svårigheter att få speltid i Schweiz samt att hitta en ny klubb. Det är lätt att hånfullt ironisera över Ajax, Real Madrid och alla klubbar farsan hävdade att han skulle gå till. Jag blir bara ledsen, jag önskar killen allt gott. Och Javier Vasquez har rätt i en sak. Det underbara, älskade och förbannade målet har betytt mer för Blåvitt tror jag än vad vi inser.
Vad hände kring Blåvitt våren 2007? Jo en rättegång, med Sella och två fd ledare vid skranket. En hord blodtörstiga journalister samt en del direktbloggare från rättegången vilka jag trots att det gått en tid, fortfarande anser förtjäna en två månaders elchocksbehandling i testiklarna. Rättegången var medialt sett fullt i nivå med tex Knutby-fallet. Mitt allt detta kom Andrès Vasquez´ rabonadönare i bortre krysset som grädde på moset i en fantastisk match för både Blåvitt och Andrès själv, vilket vände allt det där. Det skapades fokus på något annat än skattetjafs och Sveriges förenade fotbollskrönikörer fick något annat att breda ut sig om än femöresmoral i frågor dom inte förstår sig på. Hur detta i efterhand påverkade och gynnade IFK Göteborg, är svårt att säga exakt. Hur trycket på och stämningen i klubben hade varit utan målet. Men det var en skänk från ovan oavsett. En jävla lotterivinst. Tyvärr en för huvudpersonen jinxad vinstlott. Jag kom och tänka på allt detta när jag läste om John Whittaker idag. Ibland är det vi drömmer om, det sista vi behöver.
Oavsett vilket, är det definitivt möjligt att vi får se honom i en återkomst på Gamla Ullevi i år. För något av motståndarlagen. Med ovan nämnda perspektiv, vill jag inte höra talas om några jävla burop eller nidramsor. Det skulle kännas otacksamt och ovärdigt. Ett TACK duger gott för mig.
PS. Om någon undrar, så är jag medveten om ironin i att den mediala exponeringen kring Vasquez på många sätt räddade oss, men sänkte Vasquez karriär. Men det gör bara att allt känns ännu jävligare. DS.
Andrès Vasquez. Minns ni honom? Det gör jag och det smärtar mig. Situationen kring Vasquez gör mig nedstämd på samma sätt som när man hör om före detta spelare och ledare i Blåvitt som har problem med spriten. El angelito var min personliga kelgris i flera år i Blåvitts U och A-trupp. Från 14 års ålder tog han för varje år som gick ett stort steg i karriären, ofta som rekordung. Han gjorde allsvensk debut som 17-åring och blev den dittills yngste att få ett A-kontrakt med Blåvitt. Sedan hände något. Jag är osäker på om allt är målets fel eller om det bara var den utlösande faktorn. Första omgången 2007, visade det sig faktiskt att Andres inte alls skulle spelat från start egentligen, om det inte varit för licensstrulet med Jonte Berg. Så här i efterhand frågar jag mig om han inte var lite i onåd hos tränare och sportchef redan då.
Förfallet kanske inte inleddes från och med Maj 2007, kanske måste man skruva tillbaka klockan ungefär ett halvår. Det tog slut med tjejen, varpå han flyttade hem till sin farsa igen med allt vad det innebar. Han fick i Javier De Pedro en extremt osund förebild. På alla träningar såg man hur Andrès tydde sig till och såg upp till De Pedro. De Pedro tyckte om sena nätter, mycket sömn och dålig mat. Balansen i inflytande vägde allt mer över till det negativa på Andrès. Målet, "tvåa på youtube" och den i några veckor, absurda mediaexponeringen kring hans person blev väl den utlösande faktorn som kulminerade kring sommaren 2007. Skall man anklaga Blåvitt för något i efterhand, så bör det vara att man skulle hållt media i hårdare tyglar under de där veckorna. Hybrisen i Vasquezklanen kom som ett brev på posten.
Idag, med allt som har hänt sedan dess, finns det en del som ler skadeglatt åt Vasquez´ håll i hans svårigheter att få speltid i Schweiz samt att hitta en ny klubb. Det är lätt att hånfullt ironisera över Ajax, Real Madrid och alla klubbar farsan hävdade att han skulle gå till. Jag blir bara ledsen, jag önskar killen allt gott. Och Javier Vasquez har rätt i en sak. Det underbara, älskade och förbannade målet har betytt mer för Blåvitt tror jag än vad vi inser.
Vad hände kring Blåvitt våren 2007? Jo en rättegång, med Sella och två fd ledare vid skranket. En hord blodtörstiga journalister samt en del direktbloggare från rättegången vilka jag trots att det gått en tid, fortfarande anser förtjäna en två månaders elchocksbehandling i testiklarna. Rättegången var medialt sett fullt i nivå med tex Knutby-fallet. Mitt allt detta kom Andrès Vasquez´ rabonadönare i bortre krysset som grädde på moset i en fantastisk match för både Blåvitt och Andrès själv, vilket vände allt det där. Det skapades fokus på något annat än skattetjafs och Sveriges förenade fotbollskrönikörer fick något annat att breda ut sig om än femöresmoral i frågor dom inte förstår sig på. Hur detta i efterhand påverkade och gynnade IFK Göteborg, är svårt att säga exakt. Hur trycket på och stämningen i klubben hade varit utan målet. Men det var en skänk från ovan oavsett. En jävla lotterivinst. Tyvärr en för huvudpersonen jinxad vinstlott. Jag kom och tänka på allt detta när jag läste om John Whittaker idag. Ibland är det vi drömmer om, det sista vi behöver.
Oavsett vilket, är det definitivt möjligt att vi får se honom i en återkomst på Gamla Ullevi i år. För något av motståndarlagen. Med ovan nämnda perspektiv, vill jag inte höra talas om några jävla burop eller nidramsor. Det skulle kännas otacksamt och ovärdigt. Ett TACK duger gott för mig.
PS. Om någon undrar, så är jag medveten om ironin i att den mediala exponeringen kring Vasquez på många sätt räddade oss, men sänkte Vasquez karriär. Men det gör bara att allt känns ännu jävligare. DS.
2009-01-23
Schwoosch!
För c:a ett år sedan hade jag en mardröm, vilken bör ha utspelat sig ett tag innan vi värvade Kim Christensen. I drömmen flyttade vi tillbaka till den lägenhet vi tidigare hyrt ut i andrahand. Bara det att vi hade en inneboende kvar ett tag till. Olof Lundh. Att hålla god stämning i lägenheten tärde på mitt tålamod, milt sagt.
Så var det dags för allsvensk premiär borta mot ellos på ett ruckel som låg på en åker omringad av giftek (som jag givetvis brände mig på), vilket i drömmen skulle representera Ryavallen tror jag. Vi förlorade med 1-0 efter en halvtabbe av Erik Dahlin mot ett ellos som typ hade det anfallet på hela matchen. Wiland gjorde ett flertal dundertabbar, men hans tappade bollar mellan benen och dylikt studsade i stolpar, ribbor och räddades på mållinjen (vissa var misstänkt över mållinjen).
När jag kom hem sur och jävlig, satt Olof i morgonrock framför Laptopen och skrev en krönika om Blåvitts målvaktschansning som blev ett fiasko, om en match han själv erkände att han inte hade sett.
Var ju ett tag sedan jag hackade på Olof Lundh, men idag är det svårt att hålla emot.
Schwoosch!
Det var ljudet av en öppen dörr som slogs in om ni undrar. I sammanhang av Blåvitts situation med Bjärsa, tycker Lundh att KFF gjorde rätt som inte sålde Victor Elm i somras.... För det första var Victor Kalmars bäste spelare, för det andra var Kalmar i guldstrid, cupstrid och Uefastrid. Och för det tredje erbjöds Kalmar inga pengar som hade kunnat finansiera en rimlig ersättare. Långt ifrån. Någon som tycker att Elm-affären är applicerbar på Bjärsa? Jag gillar Bjärsa och önskar honom allt gott vad som än händer. Men han var ifjol i mitt tycke Blåvitts näst bäste mittback (tycker hela världen förutom kanske Bjärsas familj och flickvän för övrigt). Han har aviserat i god tid att han inte tänker förlänga, varpå Blåvitt värvar en ersättare som faktiskt är tyngre meriterad. Vi har två parter som främst ser till sina egna intressen. Vari ligger kontroversen? Att nyinköpte Karl Svensson med landslagsmeriter och 4-årskontrakt kommer ta platsen om han bedöms vara lika bra/bättre än Bjärsa? Oh så kontroversiellt. Jag får sketfläpp, araben, hjärtsnörp och raschan. Allt på samma gång. Ja, det är till och med lika kontroversiellt som att Rikard Norling inte fick inflytande på AIK´s värvningar, efter att han fick sparken. Bjärsa sitter nu i en situation där han inte längre har en given plats i laget samt står utan jobb efter kommande säsong. Ett chansning och ett val han själv gjort med öppna ögon, tillsammans med sin agent. Men jag är övertygad om att det kommer lösa sig på ett bra sätt för alla parter.
Men hur nära vänner är TV4-nissarna med Martin Dahlin egentligen?
Så var det dags för allsvensk premiär borta mot ellos på ett ruckel som låg på en åker omringad av giftek (som jag givetvis brände mig på), vilket i drömmen skulle representera Ryavallen tror jag. Vi förlorade med 1-0 efter en halvtabbe av Erik Dahlin mot ett ellos som typ hade det anfallet på hela matchen. Wiland gjorde ett flertal dundertabbar, men hans tappade bollar mellan benen och dylikt studsade i stolpar, ribbor och räddades på mållinjen (vissa var misstänkt över mållinjen).
När jag kom hem sur och jävlig, satt Olof i morgonrock framför Laptopen och skrev en krönika om Blåvitts målvaktschansning som blev ett fiasko, om en match han själv erkände att han inte hade sett.
Var ju ett tag sedan jag hackade på Olof Lundh, men idag är det svårt att hålla emot.
Schwoosch!
Det var ljudet av en öppen dörr som slogs in om ni undrar. I sammanhang av Blåvitts situation med Bjärsa, tycker Lundh att KFF gjorde rätt som inte sålde Victor Elm i somras.... För det första var Victor Kalmars bäste spelare, för det andra var Kalmar i guldstrid, cupstrid och Uefastrid. Och för det tredje erbjöds Kalmar inga pengar som hade kunnat finansiera en rimlig ersättare. Långt ifrån. Någon som tycker att Elm-affären är applicerbar på Bjärsa? Jag gillar Bjärsa och önskar honom allt gott vad som än händer. Men han var ifjol i mitt tycke Blåvitts näst bäste mittback (tycker hela världen förutom kanske Bjärsas familj och flickvän för övrigt). Han har aviserat i god tid att han inte tänker förlänga, varpå Blåvitt värvar en ersättare som faktiskt är tyngre meriterad. Vi har två parter som främst ser till sina egna intressen. Vari ligger kontroversen? Att nyinköpte Karl Svensson med landslagsmeriter och 4-årskontrakt kommer ta platsen om han bedöms vara lika bra/bättre än Bjärsa? Oh så kontroversiellt. Jag får sketfläpp, araben, hjärtsnörp och raschan. Allt på samma gång. Ja, det är till och med lika kontroversiellt som att Rikard Norling inte fick inflytande på AIK´s värvningar, efter att han fick sparken. Bjärsa sitter nu i en situation där han inte längre har en given plats i laget samt står utan jobb efter kommande säsong. Ett chansning och ett val han själv gjort med öppna ögon, tillsammans med sin agent. Men jag är övertygad om att det kommer lösa sig på ett bra sätt för alla parter.
Men hur nära vänner är TV4-nissarna med Martin Dahlin egentligen?
2009-01-22
Minnen från säsongen 2008
Med lite perspektiv på 2008 så är det tid för lite reflektion och eftertanke. Detta är vad jag minns mest från säsongen 2008:
Bristande engagemang – 2008 var året där jag, och många med mig uppenbarligen, inte lyckades uppbåda mitt engagemang för fotboll och Blåvitt på samma vis som tidigare. Jag vet inte om det berodde på mättnad efter guldet, sonens födelse eller att TV4 ökade bevakningen av Allsvenskan.
Publikbojkotter – En succé som alla boende i allsvenska städer utanför Stockholm uppskattade. Hade bara stockholmslagen även bojkottat bortaderbyna så hade det varit en av de lugnaste säsongerna på länge i antalet fall av misshandel, fylla och skadegörelse i samband med allsvensk match. Hemmamatch mot stockholmslagen och hellugnt i matchstäderna, det var underbart!
Derbystöket i huvudstaden – Man bojkottade bortamatcher i protest mot tveksamma lagar som skall stävja våldet men beter sig illa hemma i Stockholm framför ögonen på regeringens huliganlagsutredare. Självmål är bara förnamnet.
CL-frossa – är fortfarande lite småsur på vår förening för att man föll i samma fälla som alla andra och knäcktes av en förlust i kvalet till den pajasturneringen. Hade de varit lite mer professionella hade vi kanske försvarat SM-guldet och inte låtit sig nedslås så till den milda grad att alla slutade spela fotboll i ett par veckor.
Kalmar FF – Spelade underhållande, öste in mål och hade Allsvenskans totalt sett bäste spelare i Viktor Elm. Jag är imponerad och allra mest över Nannes icke-gnäll. När de flesta andra (inkl. Håkan Mild) gnällde på tätt spelschema och annat (se nedan) så kommunicerade Nanne att det bara var kul och det var det.
Robin Söder – Han kom, han såg, han målade. Spelade faktiskt fotboll som en hel karl och inte som den tonåring han är. Å andra sidan så spelar tonåringar som karlar i många andra länder, men i Sverige anses man vara ung talang till man är 27.
Zlatans knä – Sällan har vårt lands journalister förnedrat sig själva så till den milda grad som när de fyllde spaltmeter efter spaltmeter och sändningstid i timmar om Zlatans förbannade knä (och ingen var intresserad). Undra på att fotbollsspelare alltmer beter sig som känsliga primadonnor när en ”känning” får sådan uppmärksamhet. Håkan ”Carla ” Carlqvist har väl snart dött i skrattkonvulsioner åt skämten till sjukjournaler som fotbollsspelarna uppvisar i media.
Fotbolls-EM utan England – Varje fotbolls-EM bör spelas utan England. Vi behöver inte den stinkande, pissande, aspackade, våldsrunkande supportersvansen till england när det vankas mästerskap. Steve McClaren borde fått Nobels Fredspris.
Saknad – Jag saknar Royal League väldigt mycket. Broder Bruce skrev för inte så längesedan att den bästa träningen är 90-minuters tävlingsfotboll och det var Royal League lösningen för, men de flesta inom fotbolls-Sverige vill tydligen ha en evighetslång försäsong utan nerv istället.
Rättegångar – Det var nog All Time High i rättegångar mot fotbollsspelare den här säsongen. Förutom hovrättsförhandlingen mot MP, JP och Sella (som nu fick den minimala uppmärksamhet som motsvarade nyhetsvärdet) så var diverse misshandelsfall, fylla och rattfylleri uppe i rätten. Jag undrar fortfarande varför det anses värre att betala in fel skatt än att ge sin fru en lusing, slå någon annan på käften eller köra rattfull, är jag ensam om det?
Davids utdragna kamp – Jag hoppades på att Ljungskile skulle stanna kvar för att det är kul när humlor flyger, men en alltför brutal inställning de sista omgångarna grusade den förhoppningen. Nu får vi Häcken igen istället – tjohej vad kul.
Den märkliga värvningen – Håkan Mild fick riskkapital i fickan, tog i så det knakade och värvade (trumvirvel): lill-Alex… Jag undrar fortfarande om det var Milds tysta protest mot ”ekonomisk doping” i form av riskkapital. Eller var det en Marta/Frisk så att Niclas skulle bli glad och få avsluta karriären i samma klubb som lillebror? Ett skämt var det i alla fall att betala miljoner för djupleds-Danne och Stefan Andreasson skrattade säkert gott hela vägen till banken.
Gnällsvenskan – Det mest bestående intrycket var nog ändå att det gnälldes som aldrig förr i Allsvenskan. Det var för många matcher, för blött gräs, för långt gräs, for torrt gräs, dåliga domare, dåliga publiksnitt, för tätt matchande, för dålig fotboll, för dåliga arenor, för kallt, för mycket skador med mera, med mera. Fotbollen stod ut än mer som den sport som har flest mesiga och gnälliga primadonnor. Det är inte attraktivt med folk som gnäller och däri består nog en del av att intresset minskat. Kalmar och Nanne gnällde inte och det tror jag var en del av framgången.
På det stora hela var det ingen av de mest minnesvärda säsongerna.
Bristande engagemang – 2008 var året där jag, och många med mig uppenbarligen, inte lyckades uppbåda mitt engagemang för fotboll och Blåvitt på samma vis som tidigare. Jag vet inte om det berodde på mättnad efter guldet, sonens födelse eller att TV4 ökade bevakningen av Allsvenskan.
Publikbojkotter – En succé som alla boende i allsvenska städer utanför Stockholm uppskattade. Hade bara stockholmslagen även bojkottat bortaderbyna så hade det varit en av de lugnaste säsongerna på länge i antalet fall av misshandel, fylla och skadegörelse i samband med allsvensk match. Hemmamatch mot stockholmslagen och hellugnt i matchstäderna, det var underbart!
Derbystöket i huvudstaden – Man bojkottade bortamatcher i protest mot tveksamma lagar som skall stävja våldet men beter sig illa hemma i Stockholm framför ögonen på regeringens huliganlagsutredare. Självmål är bara förnamnet.
CL-frossa – är fortfarande lite småsur på vår förening för att man föll i samma fälla som alla andra och knäcktes av en förlust i kvalet till den pajasturneringen. Hade de varit lite mer professionella hade vi kanske försvarat SM-guldet och inte låtit sig nedslås så till den milda grad att alla slutade spela fotboll i ett par veckor.
Kalmar FF – Spelade underhållande, öste in mål och hade Allsvenskans totalt sett bäste spelare i Viktor Elm. Jag är imponerad och allra mest över Nannes icke-gnäll. När de flesta andra (inkl. Håkan Mild) gnällde på tätt spelschema och annat (se nedan) så kommunicerade Nanne att det bara var kul och det var det.
Robin Söder – Han kom, han såg, han målade. Spelade faktiskt fotboll som en hel karl och inte som den tonåring han är. Å andra sidan så spelar tonåringar som karlar i många andra länder, men i Sverige anses man vara ung talang till man är 27.
Zlatans knä – Sällan har vårt lands journalister förnedrat sig själva så till den milda grad som när de fyllde spaltmeter efter spaltmeter och sändningstid i timmar om Zlatans förbannade knä (och ingen var intresserad). Undra på att fotbollsspelare alltmer beter sig som känsliga primadonnor när en ”känning” får sådan uppmärksamhet. Håkan ”Carla ” Carlqvist har väl snart dött i skrattkonvulsioner åt skämten till sjukjournaler som fotbollsspelarna uppvisar i media.
Fotbolls-EM utan England – Varje fotbolls-EM bör spelas utan England. Vi behöver inte den stinkande, pissande, aspackade, våldsrunkande supportersvansen till england när det vankas mästerskap. Steve McClaren borde fått Nobels Fredspris.
Saknad – Jag saknar Royal League väldigt mycket. Broder Bruce skrev för inte så längesedan att den bästa träningen är 90-minuters tävlingsfotboll och det var Royal League lösningen för, men de flesta inom fotbolls-Sverige vill tydligen ha en evighetslång försäsong utan nerv istället.
Rättegångar – Det var nog All Time High i rättegångar mot fotbollsspelare den här säsongen. Förutom hovrättsförhandlingen mot MP, JP och Sella (som nu fick den minimala uppmärksamhet som motsvarade nyhetsvärdet) så var diverse misshandelsfall, fylla och rattfylleri uppe i rätten. Jag undrar fortfarande varför det anses värre att betala in fel skatt än att ge sin fru en lusing, slå någon annan på käften eller köra rattfull, är jag ensam om det?
Davids utdragna kamp – Jag hoppades på att Ljungskile skulle stanna kvar för att det är kul när humlor flyger, men en alltför brutal inställning de sista omgångarna grusade den förhoppningen. Nu får vi Häcken igen istället – tjohej vad kul.
Den märkliga värvningen – Håkan Mild fick riskkapital i fickan, tog i så det knakade och värvade (trumvirvel): lill-Alex… Jag undrar fortfarande om det var Milds tysta protest mot ”ekonomisk doping” i form av riskkapital. Eller var det en Marta/Frisk så att Niclas skulle bli glad och få avsluta karriären i samma klubb som lillebror? Ett skämt var det i alla fall att betala miljoner för djupleds-Danne och Stefan Andreasson skrattade säkert gott hela vägen till banken.
Gnällsvenskan – Det mest bestående intrycket var nog ändå att det gnälldes som aldrig förr i Allsvenskan. Det var för många matcher, för blött gräs, för långt gräs, for torrt gräs, dåliga domare, dåliga publiksnitt, för tätt matchande, för dålig fotboll, för dåliga arenor, för kallt, för mycket skador med mera, med mera. Fotbollen stod ut än mer som den sport som har flest mesiga och gnälliga primadonnor. Det är inte attraktivt med folk som gnäller och däri består nog en del av att intresset minskat. Kalmar och Nanne gnällde inte och det tror jag var en del av framgången.
På det stora hela var det ingen av de mest minnesvärda säsongerna.
2009-01-21
Stil-silly season
I söndags var jag på årets första stora samt årets enda stora shoppingtur. Jag bygger under året upp en behovsspec vilket av min sambo oc min flickvän översätts med kravspec och sedan när reorna är bra, är det ut i hysterin för att hitta så mycket som möjligt, till så bra pris som möjligt, på så kort tid som möjligt. Det bidde två par jeans, en skinnväst och en skjorta. Jag är snål och fåfäng, så jag låter reorna bestämma min stil för året. I år blir det nog preppy. Och ja, skinnvästen var ett skämt.
Ett provrum är en fascinerande plats på sitt sätt och då menar jag inte allas morsor och flickvänner som står och tjuvtittar när deras stackars män byter om. Där finns mer att ta av. Speglarna, väggarna samt hur ljuset strålar reflekteras på tygskynket/skåpsdörren är specialdesignat. Hela omklädningsprocedurens interiör är exakt utformat för att du skall må så dåligt över dig själv som det bara går. Valkarna kring magen växer till valrossproportioner, små plitor eller finnar på låren, maximeras i ilsken rödhet hetta som skulle lysa upp halva Amsterdam samt små osynliga fläktar i golvet medför att vad som skulle kunna vara en liten subtil nyans av fotsvettsdoft när du tar av dig skorna, får hela köpcentrumet att osa som Holifields suspensoar från 1988. Aldrig tvättad. Du har aldrig en bra hårdag när du provar kläder och dina kalsonger har aldrig sett så slitna och illasittande ut som just då även om du så köpt dom 3 minuter tidigare. Fan, om du inte ens har kallingar på dig, så får du per automatik mindre penis och hemma i garderoben blir dina kallingar på ett magiskt sett fulare ändå. Tills du har provat färdigt dom där kläderna. Då är allt tillbaka till det normala igen.
Vad jag vill ha sagt med det här mer än att gnälla? Kan det vara att de smygfotografer som sticker in kameror under provhyttsbås, aldrig fått en bild på en attraktiv människa någonsin? Såvida dom inte tänder på fula människor då. Men om det fula i deras ögon blir snyggt, så sabbas det ändå på något sätt. Det ger jag mig fan på.
Men det är inte heller detta jag reflekterar över. Nej jag tänker på nya arenan. Såvitt jag vet har inte omklädningsrummen inretts färdigt än på Gamla Ullevi. Satsa några hundra tusen och låt folk från typ Victoria Arena, Solo samt kanske Carling, inreda bortalagets omklädningsrum. Jag vill att våra motståndare på hemmaplan skall springa in inför 18000 pers och känna sig som bröderna Jönsson och Sedin antagligen gör varje dag. Jag vill att Henrik Rydström strax innan inmarsch skall upptäcka tre plitor på flinten som lyser likt andra änden av ett lasersikte. Att Anders Svensson upptäcker antydan till gäddhäng för att inte tala om elefanthuden på vaderna. Att Johannesson börjar grubbla över vad det var för klåpare till frisör som klippte honom senast samt att Daniel Andersson vägrar lämna toaletten för alla rynkor i ansiktet. Dom skall må dåligt över sig själva långt innan matchen börjar. Det är värt några hundra tusen kan jag tycka.
Ett provrum är en fascinerande plats på sitt sätt och då menar jag inte allas morsor och flickvänner som står och tjuvtittar när deras stackars män byter om. Där finns mer att ta av. Speglarna, väggarna samt hur ljuset strålar reflekteras på tygskynket/skåpsdörren är specialdesignat. Hela omklädningsprocedurens interiör är exakt utformat för att du skall må så dåligt över dig själv som det bara går. Valkarna kring magen växer till valrossproportioner, små plitor eller finnar på låren, maximeras i ilsken rödhet hetta som skulle lysa upp halva Amsterdam samt små osynliga fläktar i golvet medför att vad som skulle kunna vara en liten subtil nyans av fotsvettsdoft när du tar av dig skorna, får hela köpcentrumet att osa som Holifields suspensoar från 1988. Aldrig tvättad. Du har aldrig en bra hårdag när du provar kläder och dina kalsonger har aldrig sett så slitna och illasittande ut som just då även om du så köpt dom 3 minuter tidigare. Fan, om du inte ens har kallingar på dig, så får du per automatik mindre penis och hemma i garderoben blir dina kallingar på ett magiskt sett fulare ändå. Tills du har provat färdigt dom där kläderna. Då är allt tillbaka till det normala igen.
Vad jag vill ha sagt med det här mer än att gnälla? Kan det vara att de smygfotografer som sticker in kameror under provhyttsbås, aldrig fått en bild på en attraktiv människa någonsin? Såvida dom inte tänder på fula människor då. Men om det fula i deras ögon blir snyggt, så sabbas det ändå på något sätt. Det ger jag mig fan på.
Men det är inte heller detta jag reflekterar över. Nej jag tänker på nya arenan. Såvitt jag vet har inte omklädningsrummen inretts färdigt än på Gamla Ullevi. Satsa några hundra tusen och låt folk från typ Victoria Arena, Solo samt kanske Carling, inreda bortalagets omklädningsrum. Jag vill att våra motståndare på hemmaplan skall springa in inför 18000 pers och känna sig som bröderna Jönsson och Sedin antagligen gör varje dag. Jag vill att Henrik Rydström strax innan inmarsch skall upptäcka tre plitor på flinten som lyser likt andra änden av ett lasersikte. Att Anders Svensson upptäcker antydan till gäddhäng för att inte tala om elefanthuden på vaderna. Att Johannesson börjar grubbla över vad det var för klåpare till frisör som klippte honom senast samt att Daniel Andersson vägrar lämna toaletten för alla rynkor i ansiktet. Dom skall må dåligt över sig själva långt innan matchen börjar. Det är värt några hundra tusen kan jag tycka.
Jerringpris och demokrati
Jerringpriset väcker alltmer debatt för varje år det delas ut. Jag vet inte om det har med den oerhört trista och rent samhällsfarliga trenden att alla blir alltmer arga hela tiden, vilket Bruce på sitt sätt beskrivit här, eller om det är så att de som debatterar det hela (journalisterna) blir mer och mer sura över att just deras favoriter inte får priset. Journalisternas ”rättmätiga” vinnare håller märkligt nog oftast på med just den sport de själva bevakar. En nyckelfråga är också om de som klagar på vinnarna röstat själva?
Jerringpriset skall som bekant gå till ”Årets idrottsprestation” men har snarare blivit ett pris till den som är mest älskad av folket vilket alla vet om så vad är det då att bråka om? Att jämföra prestationer i olika sporter är dessutom absolut omöjligt så att Jerringpriset blivit ett bevis på folkets kärlek är ganska naturligt.
Första problemet att jämföra prestationer blir när man jämför enskilda spelare i lagidrotter med individuella idrottare. Hade exempelvis Zlatan kunnat prestera som han gjorde om han spelat i ett bottenlag i Italien? Är Susanna Kallurs inomhusrekord i en oerhört smal gren (häcksprint) bättre än Charlotte Kallas jätteklättring i en större (men fortfarande smal) gren? Som sagt, omöjligt att svara på.
Själv tycker jag bara att det är bra när trevliga och sympatiska förebilder belönas och är ett tecken på att de goda krafterna fortfarande regerar i vårt land. Annars brukar idioter till arroganta svin (”vinnarskallar”) framhållas som förebilder av tyckare och andra men tänk om alla betedde sig som sådana, hur skulle vårt samhälle då se ut?
Roligast av alla tyckare är ändå Anders Lindblad i SvD som inleder med att skriva: ”När svenska folket röstar kan vem som helst vinna.” och sedan förklarar han hur mycket bättre det blir när en väl sammansatt jury utser pristagare.
Den inledande meningen i din artikel, käre Anders, är en mening du faktiskt också kan applicera vart fjärde år när det är allmänna val här i Sverige. Ibland känns det bättre om en väl sammansatt jury hade fått utse riksdag och regering när man ser en mängd fantasifulla förslag från våra politiker för att vinna folkets kärlek. Tanken om den upplyste despoten kan jag i mina mörka stunder sympatisera med. Tänk vad trevligt om våra politiker kunde regera, omge sig med sakkunnigt, kompetent folk och genomföra stordåd istället för att ha en hord av pressekreterare och PR-folk för att pumpa ut pressmeddelanden, jaga opinionssiffror?
Exemplen där proffstyckare ibland har underliga åsikter (i mitt tycke) är dessutom många. Senast i raden är Mathias Lühr som inte har med Hjalmar Jonsson på listan över bästa frisparksläggare. Det blir fler mål på hans frisparkar än av flera av de spelare som är med på hans lista. Men det är klart, nick i mål på en känsligt slagen frispark är fulmål. Frispark direkt i mål är finmål. Jag föredrar dock att ha en frisparksläggare i mitt lag som genererar fler mål än snygga mål.
Jerringpriset skall som bekant gå till ”Årets idrottsprestation” men har snarare blivit ett pris till den som är mest älskad av folket vilket alla vet om så vad är det då att bråka om? Att jämföra prestationer i olika sporter är dessutom absolut omöjligt så att Jerringpriset blivit ett bevis på folkets kärlek är ganska naturligt.
Första problemet att jämföra prestationer blir när man jämför enskilda spelare i lagidrotter med individuella idrottare. Hade exempelvis Zlatan kunnat prestera som han gjorde om han spelat i ett bottenlag i Italien? Är Susanna Kallurs inomhusrekord i en oerhört smal gren (häcksprint) bättre än Charlotte Kallas jätteklättring i en större (men fortfarande smal) gren? Som sagt, omöjligt att svara på.
Själv tycker jag bara att det är bra när trevliga och sympatiska förebilder belönas och är ett tecken på att de goda krafterna fortfarande regerar i vårt land. Annars brukar idioter till arroganta svin (”vinnarskallar”) framhållas som förebilder av tyckare och andra men tänk om alla betedde sig som sådana, hur skulle vårt samhälle då se ut?
Roligast av alla tyckare är ändå Anders Lindblad i SvD som inleder med att skriva: ”När svenska folket röstar kan vem som helst vinna.” och sedan förklarar han hur mycket bättre det blir när en väl sammansatt jury utser pristagare.
Den inledande meningen i din artikel, käre Anders, är en mening du faktiskt också kan applicera vart fjärde år när det är allmänna val här i Sverige. Ibland känns det bättre om en väl sammansatt jury hade fått utse riksdag och regering när man ser en mängd fantasifulla förslag från våra politiker för att vinna folkets kärlek. Tanken om den upplyste despoten kan jag i mina mörka stunder sympatisera med. Tänk vad trevligt om våra politiker kunde regera, omge sig med sakkunnigt, kompetent folk och genomföra stordåd istället för att ha en hord av pressekreterare och PR-folk för att pumpa ut pressmeddelanden, jaga opinionssiffror?
Exemplen där proffstyckare ibland har underliga åsikter (i mitt tycke) är dessutom många. Senast i raden är Mathias Lühr som inte har med Hjalmar Jonsson på listan över bästa frisparksläggare. Det blir fler mål på hans frisparkar än av flera av de spelare som är med på hans lista. Men det är klart, nick i mål på en känsligt slagen frispark är fulmål. Frispark direkt i mål är finmål. Jag föredrar dock att ha en frisparksläggare i mitt lag som genererar fler mål än snygga mål.
2009-01-20
Var är ambitionerna?
Appropå värvningen av Karl Svensson.
Blåvitt har fått mycken god uppmärksamhet de senaste åren tack vare satsningen på talanger. Så varför har man helst plötsligt bestämt sig från att avvika från den framgångsrika strategin. Ut åker en kapten i U21-landslaget och in kommer en avdankad föredetting till budgetpris. Ett misslyckat proffs som tillhör en generation blåvita som inte vann ett skit. Vad vill dagens ledning i Blåvitt egentligen. Fastna i Malmös medelmåttighet eller AIK´s negativa påhittighet? Varför beslutar man sig medvetet för att skapa negativ stämning i truppen och negativa artiklar i media? Varför slutar man helt plötsligt att satsa på ungdomarna? Varför förlänger man inte i stället med Bjärsmyr? Var är visionerna, finns dom överhuvud taget?
Blåvitt har fått mycken god uppmärksamhet de senaste åren tack vare satsningen på talanger. Så varför har man helst plötsligt bestämt sig från att avvika från den framgångsrika strategin. Ut åker en kapten i U21-landslaget och in kommer en avdankad föredetting till budgetpris. Ett misslyckat proffs som tillhör en generation blåvita som inte vann ett skit. Vad vill dagens ledning i Blåvitt egentligen. Fastna i Malmös medelmåttighet eller AIK´s negativa påhittighet? Varför beslutar man sig medvetet för att skapa negativ stämning i truppen och negativa artiklar i media? Varför slutar man helt plötsligt att satsa på ungdomarna? Varför förlänger man inte i stället med Bjärsmyr? Var är visionerna, finns dom överhuvud taget?
2009-01-18
What´s the fuzz about...
Den där Marklundgrejen?
Trogna läsare vet vad jag tycker om journalister som ljuger och överdriver samt slarvar i källkritiken. Men vafan.... Någon måtta får det väl ändå vara.
Jag har inte läst någon av böckerna som väl bör vara kring 12 i antalet hittills. Kommer väl vara 20 i mitten på nästa vecka. Jag hajar inte hysterin. Vari ligger sprängkraften? Detaljerna orkar jag inte lägga mig i, men mitt egna högst personliga och ovetenskapliga källkritikssinne har lyckats utröna vad som helt eller delvis bekräftats från båda håll.
Vi har en de facto dömd hustrumisshandlare som förmodligen/eventuellt har blivit förtalad för att ha slagit och hotat mer än vad han i själva verket slog och hotade. - Min sympati är inte obegränsad.
Vi har å andra sidan en de facto misshandlad och hotad kvinna som förmodligen/eventuellt inte blivit fullt så hårt slagen och svårt hotad som hon anklagar exmaken för. - Min antipati är inte obegränsad.
I centrum står dock en kvinna. Hon är deckardrottning, god för 100 miljoner eller mer samt snygg. Det har aldrig riktigt gått att fälla henne till marken och urinera på henne väl nere, som man gör på alla andra deckardrottningar som tex Läckberg. Gömda och ett starkt patos i övrigt vad gäller mäns våld mot kvinnor har funkat lite som ett sånt där osynligt kraftfält som skyddar utomjordingars tefat i alla science fiction-filmer. Men får man väl bort det där kraftfältet, blir det ju fritt fram att börja pissa på allvar. Det har gått 600 år, men fortfarande verkar det inte krävas så mycket mer än några anklagande, pekande fingrar för att häxan skall brännas.
Å andra sidan är ju de försköningar och förändringar av persongalleriet i Gömda riktigt jävla motbjudande. För dem finns det inget rimligt försvar. Ej heller att en så för författarna så uppenbart förändrad verklighet etiketteras med "en sann historia".
Men jag hajar inte varför alla är så jävla arga. Med tanke på det samhälle vi lever i. Vad gör denna dubbla pinsamhet till mer än två notiser, en krönika en fyndig satirteckning och två samtal till ring P1?
Trogna läsare vet vad jag tycker om journalister som ljuger och överdriver samt slarvar i källkritiken. Men vafan.... Någon måtta får det väl ändå vara.
Jag har inte läst någon av böckerna som väl bör vara kring 12 i antalet hittills. Kommer väl vara 20 i mitten på nästa vecka. Jag hajar inte hysterin. Vari ligger sprängkraften? Detaljerna orkar jag inte lägga mig i, men mitt egna högst personliga och ovetenskapliga källkritikssinne har lyckats utröna vad som helt eller delvis bekräftats från båda håll.
Vi har en de facto dömd hustrumisshandlare som förmodligen/eventuellt har blivit förtalad för att ha slagit och hotat mer än vad han i själva verket slog och hotade. - Min sympati är inte obegränsad.
Vi har å andra sidan en de facto misshandlad och hotad kvinna som förmodligen/eventuellt inte blivit fullt så hårt slagen och svårt hotad som hon anklagar exmaken för. - Min antipati är inte obegränsad.
I centrum står dock en kvinna. Hon är deckardrottning, god för 100 miljoner eller mer samt snygg. Det har aldrig riktigt gått att fälla henne till marken och urinera på henne väl nere, som man gör på alla andra deckardrottningar som tex Läckberg. Gömda och ett starkt patos i övrigt vad gäller mäns våld mot kvinnor har funkat lite som ett sånt där osynligt kraftfält som skyddar utomjordingars tefat i alla science fiction-filmer. Men får man väl bort det där kraftfältet, blir det ju fritt fram att börja pissa på allvar. Det har gått 600 år, men fortfarande verkar det inte krävas så mycket mer än några anklagande, pekande fingrar för att häxan skall brännas.
Å andra sidan är ju de försköningar och förändringar av persongalleriet i Gömda riktigt jävla motbjudande. För dem finns det inget rimligt försvar. Ej heller att en så för författarna så uppenbart förändrad verklighet etiketteras med "en sann historia".
Men jag hajar inte varför alla är så jävla arga. Med tanke på det samhälle vi lever i. Vad gör denna dubbla pinsamhet till mer än två notiser, en krönika en fyndig satirteckning och två samtal till ring P1?
2009-01-16
What´s the fuzz about...
den där Martagrejen?
Ekwall, Laul, Leman och hans moster har under veckan som gått, tävlat i att förklara att vem som helst får väl ligga med vem dom vill. Det är minsann inte det minsta intressant men det är däremot löjligt att tala om "vänner" i stället för "flickvänner" i betydelsen att det således skall vara mediernas uppgift att outa homosexuella, det som ju alldeles nyss inte var det minsta intressant.
Marta är damfotbollens Maradona eller Pelé. Alltså bäst i världen någonsin såvitt jag kan bedöma. Men du behöver inte ens översätta det i den bäste någonsin (vem utav Maradona eller Pelé du nu föredrar, jag gillar Diego). Ponera att Real Madrid är i färd att kontraktera Cristiano Ronaldo. Ronaldo har som krav att hans flickvän skall få en bra jobb inom klubben och/eller att bäste polaren Gary Neville också skall värvas. Cronaldo försäkrar sig således att han kommer trivas socialt i sin nya klubb såväl som sportsligt och ekonomiskt. Alla som tycker att detta starkt skulle ifrågasätta herrfotbollens trovärdighet räcker upp en hand! Jaså ingen? Stora stjärnor ställer stora krav. What´s the fuzz?
Den stora frågan är inte om man skall kalla dem vänner eller flickvänner. Den stora frågan är inte damfotbollens trovärdighet. Det är inte ens om huruvida media utan personens medgivande, skall outa homosexuella. Nej den stora frågan för mig är vad vi gör för fel i herrfotbollen. Hur kan vi ändra vår framhållning så att även herrfotbollen kan bli ett forum där homosar känner sig välkomna?
Ekwall, Laul, Leman och hans moster har under veckan som gått, tävlat i att förklara att vem som helst får väl ligga med vem dom vill. Det är minsann inte det minsta intressant men det är däremot löjligt att tala om "vänner" i stället för "flickvänner" i betydelsen att det således skall vara mediernas uppgift att outa homosexuella, det som ju alldeles nyss inte var det minsta intressant.
Marta är damfotbollens Maradona eller Pelé. Alltså bäst i världen någonsin såvitt jag kan bedöma. Men du behöver inte ens översätta det i den bäste någonsin (vem utav Maradona eller Pelé du nu föredrar, jag gillar Diego). Ponera att Real Madrid är i färd att kontraktera Cristiano Ronaldo. Ronaldo har som krav att hans flickvän skall få en bra jobb inom klubben och/eller att bäste polaren Gary Neville också skall värvas. Cronaldo försäkrar sig således att han kommer trivas socialt i sin nya klubb såväl som sportsligt och ekonomiskt. Alla som tycker att detta starkt skulle ifrågasätta herrfotbollens trovärdighet räcker upp en hand! Jaså ingen? Stora stjärnor ställer stora krav. What´s the fuzz?
Den stora frågan är inte om man skall kalla dem vänner eller flickvänner. Den stora frågan är inte damfotbollens trovärdighet. Det är inte ens om huruvida media utan personens medgivande, skall outa homosexuella. Nej den stora frågan för mig är vad vi gör för fel i herrfotbollen. Hur kan vi ändra vår framhållning så att även herrfotbollen kan bli ett forum där homosar känner sig välkomna?
2009-01-15
Upp till kamp!
Ni vet hur jag nästan reservationslöst har hyllat SVTs produktion ”Vinterstudion” som den bästa sportproduktion som de senaste fem åren (åtminstone) lanserats i TV-rutan. SVT har inget flams och trams och experterna är kunniga, lågmälda och är inte med för att synas så mycket som möjligt själva. Kort sagt, sport på TV som jag vill ha den. Stora tittarsiffror varje gång tyder på att det är fler än jag som tycker så.
Nu går rykten om att TV4 skall försöka sno rättigheterna från SVT, vilket är så enkelt att göra som att bjuda mer för rättigheterna. Det vore en katastrof!!
TV4 har på ett noggrant sätt lyckats göra jobbiga produktioner nästan varje gång de gör en storsatsning. Deras studioexperter är mer upptagna av att synas i rutan och komma med ”kontroversiella” uttalanden än att ge oss kunskap och tillföra något till TV-bilderna. Bra, spännande sport behöver inte så mångordiga kommentarer, vilket ingen på TV4-sporten tycks ha fattat.
TV4-tyckarna och krönikörerna har dessutom genom åren unisont klankat ned på de sporter där SVT har rättigheterna, vilket många gånger inkluderat skidgrenarna i allmänhet och skidskyttet i synnerhet. Färgade uttalanden som att svenska folket har tappat intresset för skidsporterna och fotbollen tar allt mer mark motsägs tydligt av tittarsiffror och andra intresseundersökningar. Nästa år skall samma solariefolk sitta i vargpäls och förklara hur oerhört populärt det är med skidåkning. Å andra sidan är kappvänderiet inget nytt för dessa personer.
Att det är reklam i TV4 är inte det jag irriterar mig på (Vilket många andra gör), utan att de aldrig törs lita på att sporten är spännande och tillräckligt intressant i sig. Nej, den skall alltid genomanalyseras, avbrytas och överkommenteras och sedan skall någon eller några av deras tyckare komma med något krystat ”kontroversiellt”. TV4 skulle aldrig tillåta bara en bild på en gran i skogen utan skulle då klippa in en ”expert” som ritar pilar eller intervjua något lokalt original med lustig mössa ackompanjerat av höhö-kommentarer från Stureplansmaffian i studion.
Tittar man på det allmänna intresset för olika sporter så verkar det dessutom som att intresset avtar för de sporter där TV4 köpt rättigheterna (Allsvenskan t ex), är det en slump eller inte? Att sälja rättigheterna dyrt till TV4 är som att pissa på sig, pengarna värmer gott en kort stund men sedan när intresset avtar blir det jävligt kallt, länge. Så skidförbundsfolket borde bäva för att TV4 tar över rättigheterna.
Så nu är det upp till kamp, kämpa för att vintersporten måste vara kvar i SVT! Pressa Svanberg och Hamilton att öppna plånboken och maila skidförbundet att skidsporterna måste vara kvar i SVT. Tala om för alla Tv4-medarbetare du stöter på att de skall lägga pengarna på Let's Dance, Bonde söker fru eller ytterligare någon TV-sänd firmafest (i stil med Guldbaggegalan eller Idrottsgalan), istället för på skidsport.
Nåväl, än så länge är allt frid och fröjd och ikväll är det herrstafett i skidskytte. Med två topp-tio åkare, kompletterade av ”Väggen” och ”Giraffen” så bör det inte räcka till pallplats, men de överraskade senast, och det är ju det som är så spännande med skidskytte – att det är så oförutsägbart.
Nu går rykten om att TV4 skall försöka sno rättigheterna från SVT, vilket är så enkelt att göra som att bjuda mer för rättigheterna. Det vore en katastrof!!
TV4 har på ett noggrant sätt lyckats göra jobbiga produktioner nästan varje gång de gör en storsatsning. Deras studioexperter är mer upptagna av att synas i rutan och komma med ”kontroversiella” uttalanden än att ge oss kunskap och tillföra något till TV-bilderna. Bra, spännande sport behöver inte så mångordiga kommentarer, vilket ingen på TV4-sporten tycks ha fattat.
TV4-tyckarna och krönikörerna har dessutom genom åren unisont klankat ned på de sporter där SVT har rättigheterna, vilket många gånger inkluderat skidgrenarna i allmänhet och skidskyttet i synnerhet. Färgade uttalanden som att svenska folket har tappat intresset för skidsporterna och fotbollen tar allt mer mark motsägs tydligt av tittarsiffror och andra intresseundersökningar. Nästa år skall samma solariefolk sitta i vargpäls och förklara hur oerhört populärt det är med skidåkning. Å andra sidan är kappvänderiet inget nytt för dessa personer.
Att det är reklam i TV4 är inte det jag irriterar mig på (Vilket många andra gör), utan att de aldrig törs lita på att sporten är spännande och tillräckligt intressant i sig. Nej, den skall alltid genomanalyseras, avbrytas och överkommenteras och sedan skall någon eller några av deras tyckare komma med något krystat ”kontroversiellt”. TV4 skulle aldrig tillåta bara en bild på en gran i skogen utan skulle då klippa in en ”expert” som ritar pilar eller intervjua något lokalt original med lustig mössa ackompanjerat av höhö-kommentarer från Stureplansmaffian i studion.
Tittar man på det allmänna intresset för olika sporter så verkar det dessutom som att intresset avtar för de sporter där TV4 köpt rättigheterna (Allsvenskan t ex), är det en slump eller inte? Att sälja rättigheterna dyrt till TV4 är som att pissa på sig, pengarna värmer gott en kort stund men sedan när intresset avtar blir det jävligt kallt, länge. Så skidförbundsfolket borde bäva för att TV4 tar över rättigheterna.
Så nu är det upp till kamp, kämpa för att vintersporten måste vara kvar i SVT! Pressa Svanberg och Hamilton att öppna plånboken och maila skidförbundet att skidsporterna måste vara kvar i SVT. Tala om för alla Tv4-medarbetare du stöter på att de skall lägga pengarna på Let's Dance, Bonde söker fru eller ytterligare någon TV-sänd firmafest (i stil med Guldbaggegalan eller Idrottsgalan), istället för på skidsport.
Nåväl, än så länge är allt frid och fröjd och ikväll är det herrstafett i skidskytte. Med två topp-tio åkare, kompletterade av ”Väggen” och ”Giraffen” så bör det inte räcka till pallplats, men de överraskade senast, och det är ju det som är så spännande med skidskytte – att det är så oförutsägbart.
2009-01-07
En fördel med att åldras
OK, alla åldras, även yngre åldras ju. Men ni fattar vad jag menar. Jag har upptäckt en växande tendens inom mig att låta dumheter rinna av mig. Jag måste inte alltid replikera och motbevisa direkt och hela tiden längre. Man läser ett korkat uttalande, en fjantig vinkling eller en bloggpost av Henrik Leman och tänker att, det där borde jag blogga om när jag får tid över. När jag väl sitter vid tangentbordet, så har det redan runnit av mig. Eller runnit av mig och runnit av mig. Jag är ju inte Gandhi direkt. Jag blir mer diffust allmänirriterad.
Jag är bland annat diffust allmänirriterad på gnället på den allsvenska försäsongen. Sett till fysisk ansträngning för såväl lungor som muskler, så är 90 minuters tävlingsfotboll i högt tempo mycket bra träning. Den möjligheten finns inte under 5 månader i Sverige (eller Norge för den delen), varpå man måste finna andra sätt att hålla uppe den fysiska nivån i truppen. Alla som tror att man gör detta genom att enbart nöta teknik och passningsövningar räcker upp en hand. Om det är något vi har lärt oss av alla debacle i Europa, så är det väl att svenska lag inte har bättre fysik än på kontinenten. Vi är inte starkare, snabbare, vigare eller mer uthålliga än i Spanien eller Schweiz heller för den delen. Om vi nu "bara kör i gymmet och springer i skogen" under halva året, så borde vi väl vara det? Om det inte vore för att vi inte spelar tävlingsmatcher i högt tempo under denna period. Självklart kommer det alltid finnas sätt att förbättra försäsongsträningen i allsvenskan, men mindre fys känns inte som ett av dem, snarare mer och bättre fys. Tex balans är ju ett område inom fys som man inte riktigt fokuserar så mycket på idag. Där finns nog ett område att utveckla.
Jag har även varit lite diffust allmänirriterad på Marcus Birro. I samband med Steven Gerrards privata lilla fiasko härom helgen gjorde Birro någon sorts koppling mellan alkoholkultur, anglofili, drängfyllor, alkoholism och sportbarer i Sverige. Visst, Sverige har ingen sund alkoholkultur rent generellt och visst är priser, mat och inredning rätt tveksam på sportbarer i allmänhet och O´Learys i synnerhet, vilket hans syftar till. Dessutom är musiken oftast på sin höjd halvpissig och alla håller alltid på Liverpool. Men sett till 100% av alla mina besök på en svensk sportpub, så är det faktiskt en lokal för sund alkoholkultur i Sverige. Man träffas ett gäng för att titta på något annat än botten i glaset/den där bruden man vill knulla ikväll/bartendern som inte tagit emot din beställning än. Den där degenererade drängfyllan känner jag inte igen alls från sportbaren. Jag har sett den, men inte där. Man kommer dit nykter, tar några öl, ser en match och går sedan hem. Och på väg hem hamnar man inte i slagsmål, man spyr inte i taxin och du behöver inte ens fundera på en återställare dagen efter. Behovet finns inte. Jag har stor sympati för Birros kamp mot alkoholismen, men pissa åt rätt håll Marcus. Om umgänget med alkohol från svenska sportpubar spred sig till vanliga krogar, så vore det tammefan kanon för hela landet. Och med handen på hjärtat, var det inte Morrissey från Manchester snarare än Manchester City, som fick dig att halka dit?
Vad Gerrard beträffar så har jag alltid hyst stor beundran för den pojken, trots att jag varken är poolare eller ens anglofil inom fotboll. Arsenal är förvisso ett av mina lag ute i Europa, men fan vet om det räknas som brittisk fotboll. Gerrard kan göra en 100- meterslöpning i först defensiv och sedan offensiv riktning, dra 2-3 man och avsluta med en dönare i krysset. Allt utan att röra en min. Men att hamna i krogtjafs för att man önskat Phil Collins av DJ´n. Det finns det inget försvar för. Möjligtvis krogtjafs, det kan man ju hamna i av ren otur, men Phil Collins?
Jag är bland annat diffust allmänirriterad på gnället på den allsvenska försäsongen. Sett till fysisk ansträngning för såväl lungor som muskler, så är 90 minuters tävlingsfotboll i högt tempo mycket bra träning. Den möjligheten finns inte under 5 månader i Sverige (eller Norge för den delen), varpå man måste finna andra sätt att hålla uppe den fysiska nivån i truppen. Alla som tror att man gör detta genom att enbart nöta teknik och passningsövningar räcker upp en hand. Om det är något vi har lärt oss av alla debacle i Europa, så är det väl att svenska lag inte har bättre fysik än på kontinenten. Vi är inte starkare, snabbare, vigare eller mer uthålliga än i Spanien eller Schweiz heller för den delen. Om vi nu "bara kör i gymmet och springer i skogen" under halva året, så borde vi väl vara det? Om det inte vore för att vi inte spelar tävlingsmatcher i högt tempo under denna period. Självklart kommer det alltid finnas sätt att förbättra försäsongsträningen i allsvenskan, men mindre fys känns inte som ett av dem, snarare mer och bättre fys. Tex balans är ju ett område inom fys som man inte riktigt fokuserar så mycket på idag. Där finns nog ett område att utveckla.
Jag har även varit lite diffust allmänirriterad på Marcus Birro. I samband med Steven Gerrards privata lilla fiasko härom helgen gjorde Birro någon sorts koppling mellan alkoholkultur, anglofili, drängfyllor, alkoholism och sportbarer i Sverige. Visst, Sverige har ingen sund alkoholkultur rent generellt och visst är priser, mat och inredning rätt tveksam på sportbarer i allmänhet och O´Learys i synnerhet, vilket hans syftar till. Dessutom är musiken oftast på sin höjd halvpissig och alla håller alltid på Liverpool. Men sett till 100% av alla mina besök på en svensk sportpub, så är det faktiskt en lokal för sund alkoholkultur i Sverige. Man träffas ett gäng för att titta på något annat än botten i glaset/den där bruden man vill knulla ikväll/bartendern som inte tagit emot din beställning än. Den där degenererade drängfyllan känner jag inte igen alls från sportbaren. Jag har sett den, men inte där. Man kommer dit nykter, tar några öl, ser en match och går sedan hem. Och på väg hem hamnar man inte i slagsmål, man spyr inte i taxin och du behöver inte ens fundera på en återställare dagen efter. Behovet finns inte. Jag har stor sympati för Birros kamp mot alkoholismen, men pissa åt rätt håll Marcus. Om umgänget med alkohol från svenska sportpubar spred sig till vanliga krogar, så vore det tammefan kanon för hela landet. Och med handen på hjärtat, var det inte Morrissey från Manchester snarare än Manchester City, som fick dig att halka dit?
Vad Gerrard beträffar så har jag alltid hyst stor beundran för den pojken, trots att jag varken är poolare eller ens anglofil inom fotboll. Arsenal är förvisso ett av mina lag ute i Europa, men fan vet om det räknas som brittisk fotboll. Gerrard kan göra en 100- meterslöpning i först defensiv och sedan offensiv riktning, dra 2-3 man och avsluta med en dönare i krysset. Allt utan att röra en min. Men att hamna i krogtjafs för att man önskat Phil Collins av DJ´n. Det finns det inget försvar för. Möjligtvis krogtjafs, det kan man ju hamna i av ren otur, men Phil Collins?
2009-01-03
Tychos nyårstal
Jag är kanske inte rätte mannen att föreslå. Men jag känner ändå att stämningen kräver ett fyrfaldigt:
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Vi skiter i junior-VEÄMM i Ishockey
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)