Grogg

Har klubbarna gjort allt för att bli av med stöket?

2011-04-27T21:21:00.002+02:00

Nu var det dags igen, krigsrubrikerna är framme och en match har avbrutits pga stök på läktarna.

Min fundering är, vill verkligen klubbarna göra allt för att få bort stöket? Det enkla svaret är naturligtvis ja, men när man exempelvis ser vad som hände dagarna innan Syrianska-AIK så är inte svaret så enkelt. I vissa av AIKs supporterkretsar snackades det mycket om att bojkotta bortamatchen mot Syrianska eftersom Syrianerna höjt priset rejält för bortafansen. Syrianska gav sig inför ”hotet” och bojkotten avblåstes. Jag kan naturligtvis inte veta om det inte blivit stök med en sådan bojkott men jag tror att det hade blivit betydligt lugnare om många AIK-fans stannat hemma framför TVn.

För några år sedan bojkottade bla Hammarbys och AIKs fans bortamatcherna eftersom de tyckte det var orimligt att bortalaget skulle ansvara för säkerhetskostnaderna kring bortalagets supportrar. En regel som ansågs märklig eftersom hemmalaget får alla intäkterna från bortalagets sektion. Jag tycker intentionerna i elitmanualen är bra, om man som klubb betalar för egna supportrar premieras verkligen ett bra säkerhetsarbete, eftersom lugnare supportrar på sikt ger lägre kostnader för säkerhet. Inför ”hotet” om bortabojkott gjorde de flesta klubbar upp om att strunta i elitmanualen och ta kostnaderna även för bortalagets supportrar. Det argument som bet mest var helt enkelt hotet om att förlora intäkterna från från det stora bortaföljet. Att detta följe ofta ger en massa stök och bråk var uppenbarligen inte det viktigaste.

En match med ett stort bortafölje innebär naturligtvis högre stämning men ofta mer bråk, stök och polisingripanden. Även ganska fredliga typer kan bli ganska aggressiva när man ser sina värsta antagonister med motståndarlagets klubbmärke tatuerat som skriker hur mycket de hatar ditt lag. Utan ett stort bortafölje blir stämningen mer avslagen och klubbarnas intäkter minskar men det blir betydligt lugnare. Kolla antalet ordningsstörningar under bortabojkotten och jämför med antalet störningar utan bojkotten. Den statistiken talar sitt tydliga språk.

Nå, gör klubbarna då verkligen allt för att få bort stöket?

Eller kan de tänka sig att avstå frn intäkterna från bortalagens supportrar för att få mindre stök på arenan?

Flytta blicken, Blåvitt!

2011-04-22T00:34:00.001+02:00

Det känns som riktigt taskig timing att komma med det här inlägget nu efter fyra inledande förluster i Allsvenskan, men det har legat i redigeringsläge ett tag.

Jag har länge reagerat över att det som kommuniceras från Kamratgården är att vi skall bygga lag för Europa, organisation för Europa och allt möjligt ”för Europa”. Ledningen för Blåvitt har ständigt haft blicken fäst mot horisonten i det terränglopp som kallas Allsvenskan. På något vis har det varit charmigt och med vår rika historia har det känts ganska naturligt.

Tyvärr har det dock visat sig att när man har blicken fäst mot horisonten så har vi snubblat på fallna grenar som Åtvidaberg, sega fastklamrande rötter som Gefle och nya skott som Assyriska. 2011 har vi helt missat den trånga starten mot målet. Vi är undanknuffade och sist i terränglopp Allsvenskan, stolpe ut är vårt signum.

Ledningen har bl a gått ut hårt och kritiserat 16-lagsserien för att det är så många enkla lag (för att sedan förlora mot dessa ”enkla” lag) vilket hindrar vår konkurrenskraft i Europa. Någonstans har man tappat fotarbetet. Truppen skall i första hand inte hålla för Europa, den skall hålla för Allsvenskan. Taktiken skall inte hålla i Europa, den skall hålla för Allsvenskan.

Jag tror att den absoluta majoriteten av blåvita supporters och samarbetspartners föredrar ett SM-Guld framför ett gruppspel i Europa - alla dagar i veckan. Det är dags att även Blåvitts ledning och andra inser detta och fokuserar rätt. Då kanske vi slipper snubbla fram i terrängloppet Allsvenskan som en berusad orienterare.

Vinner vi SM-Guld är vi i Europa, då kan vi höja blicken. Hör jag någon blåvit företrädare nämna Europa en gång till innan vi är där så stannar jag hemma/stänger av TVn och läser Alfons Åberg för sonen när det är match. Alfons har mer verklighetsinsikt.

Alliansens ledargarnityr läser Grogg!

2011-04-11T20:39:00.006+02:00

I söndagens SvD gjorde Alliansens partiledare ett skatteutspel. Som vanligt var det naturligtvis omgärdat av diverse förbehåll och luddigt formulerat men de skissade i alla fall på tre förslag som skulle gynna företagandet i Sverige. Ett av dessa förslag kan få direkt påverkan på fotbollen i Sverige. Det gäller förslaget om att ”öppna för en förenkling av den så kallade expertskatten”. Enligt det än så länge lite luddiga förslaget skulle de vilja ”pröva att införa ett förenklat förfarande där alla personer som har rekryterats utomlands och har en månadsinkomst överstigande två prisbasbelopp (i dag 85600 kronor) ska kunna räknas som experter”.

Det förfarandet är precis i linje med ett inlägg jag skrev här för snart två år sedan och är väldigt likt det expertskatteupplägg som Danmark har och som danska fotbollsklubbar använder flitigt. I svensk sportmedia är det nästan alltid en okunnig begreppsförvirring kring danskarnas expertskatt och den kallas allt som oftast för ”artistskatt”. Om jag fattat alliansföreträdarna rätt så skall man alltså kunna få expertskatt bara man rekryterats från utländsk anställning och sedan ges en månadslön över 85600 kr. Till skillnad från andra infantila och populistiska skatteförslag där enbart idrottsmän skulle gynnas så kan den här skatten användas för alla experter, alltså även i mer samhällsangelägna branscher än fotboll och ishockey och skall omfatta alltifrån forskare, läkare och designers till högavlönade idrottsstjärnor så detta förslag är mindre dåligt än andra förslag jag sett som ensidigt skulle gynna idrottsmän.

Att det hittills är så tyst från fotbollshåll och från sportjournalisterna om Alliansens skatteutspel är lite märkligt med tanke på att svenska skatteregler alltid framhålls av SEFs företrädare som en stor svensk nackdel jämfört med fotbollens förlovade land i väster, Danmark, och förslaget innebär faktiskt att vi skulle få samma skattemässiga förutsättningar som de har i Danmark. Men de har väl nog med att utreda vad Zlatan egentligen viskade till linjemannen….

Jag är dock mycket tveksam till om en svensk expertskatt av dansk modell skulle gynna svenska talanger (jag tror snarast det blir tvärtom) men utlandsproffsen skulle nog återvända till Sverige istället för att göra sina sista år i Danmark.

Bandyutseende nästa?

2011-03-25T07:48:00.002+01:00

Blåvitt har fått en ny storsponsor och det är möcke bra jobbat. Många sköna miljoner in på kontot, sedan att det kommer från ett inkassoföretag som till stor del gör sin förtjänst på mindre bemedlade människors ekonomiska olycka kanske vi inte skall hänga upp oss på så mycket när pengarna till slut hamnar i Blåvitts fickor.

Däremot måste jag lite gubbgrinigt säga att det var bra att Blåvitt sålde sig dyrt för tröjan har blivit bra mycket plottrigare nu med den nya loggan. Och de nöjer sig inte bara med en logo utan det skall in flera stycken på den vackrase av tröjor. Blåvitts tröja har länge varit en av de stilrenare där en reklamplats på tröjan varit dyr och då har man kunnat hålla tröjan ganska ren men ändå fått bra betalt för tröjplatserna jämfört med konkurrrenterna.

Bandytröjor är skräckexempel på hur företagsloggor smetar ned tröjor till fula lapptäcken och med en bandyledare i toppen av Blåvitt kanske det inte är så märkligt att principen med en stilren tröja ruckas på en smula när pengarna är de rätta.

Nåväl, så länge vi slipper reklam på pungen så är jag nöjd så länge pengarna är i den här klassen. Det finns dock inga pengar i världen som rättfärdigar reklam på pungen.

Bra initiativ, Anders Almgren!

2011-03-25T07:02:00.001+01:00

Senaste Blåvita medlemstidningen damp ned i lådan häromveckan. Där hade Anders Almgren en bra motion till årsmötet. Tidningen kom dock påpassligt nog i brevlådan efter årsmötet så för mig var det endast lite intressant läsning. Anders som är en fantastisk kommunikatör gjorde en bra insats för medlemsdemokratin med sin motion. Jag har själv lite svårt för idrottsrörelsens höga hästar där de hyllar ”folkrörelsetanken” och medlemsdemokratin. En medlemsdemokrati som sträcker sig till ett årsmöte om året där ett mindre antal frågor av standardkaraktär klubbas igenom snabbt och koncist och endast någon stadgeändring eller fråga om förtäring på årsmötet eller gratis insläpp på klubbdagen väcker någon större diskussion. Däremot lämnas stora frågor som rör klubbens framtid och ekonomi helt utan detta ”demokratiska” inflytande. Där är det upp till vald styrelse och betald tjänstemannaledning att bestämma. I Blåvitts fall är det alltifrån Allsvenskans utökning eller förminskning och svenska cupens väl och ve till frågan om skatteregler för idrottsmän, för att bara nämna några frågor där jag och klubbledningen har vitt skilda åsikter. Om man nu slår sig för bröstet och pratar om folkrörelse och gräsrotsrörelse så bör man även ta de diskussionerna på medlemsmöten där medlemmarna har rösträtt.

Jag anser även att poströstning bör införas i IFK Göteborg för att stärka medlemsinflytandet för de medemmar som inte kan ta sig till årsmötet. Poströstning används med gott resultat i en annan idrottsförening jag är med i. Att inte ha poströstning är att hindra medlemsinflytandet (och det kanske är meningen).

I sakfrågan om 51%-regeln tycker jag att Anders har fel och om jag kunnat vara med på årsmötet hade jag röstat emot och argumenterat för det (om man nu får det på Blåvitts årsmöten) men det har jag redan motiverat en gång för längesedan och kommer snart att motivera igen i ett nytt inlägg här.

Anders initiativ att inlämna en redig motion för att på årsmötet besluta vad klubben skall tycka i en stor fråga stöder jag dock helt och fullt. Till nästa år skall jag själv fundera om något som står mig tillräckligt nära vad gäller hur klubben skall tycka eller agera och dessutom har tillräcklig dignitet för att det skall vara värt en motion. Fler frågor till omröstning är bara bra om man nu skall sitta kvar på de höga medlemsdemokratihästarna. Annars är det risk att man viftar med demokratiflaggan endast när det passar i snacket med politiker om de statliga och kommunala subventionerna.
Bra initiativ, Anders!

Är det så mycket bättre i Danmark?

2011-02-24T13:20:00.010+01:00

Nu när FCK var i åttondelsfinal i turneringen som Folkhems-Lennart devalverade så var det mängder av artiklar och inslag om dansk ligafotbolls överlägsenhet i allmänhet och FCKs överlägsenhet i synnerhet. Svensk Elitfotboll och dess ordförande Bosse Bank har länge tittat med beundrande blickar på den danska ligafotbollen. Tydligen är allt så mycket bättre i Danmark för att ett lag kommit till åttondelen i Champions League. Jag började då fundera på om det verkligen är så mycket bättre i Danmark.

De har naturligtvis sin expertskatt som de använder för att betala spelare som anländer från utlandet (danska som utländska) vilket ger en fördel (men knappast något som gynnar danska talanger). Men debatten om att svenska högavlönade idrottsmän skall få lägre skatter än andra är så infantil så den tänker jag inte ge mig in på och jag har dessutom redogjort för det tidigare.

FCK fick en lotterivinst för några år sedan vilket jag behandlat tidigare vilket inneburit att de fått ett ekonomiskt försprång. Men hur ser det ut annars?

Jag börjar med publikstatistiken. Superligaen (eller SAS-ligaen som den hette tidigare) har endast en säsong de senaste fem åren dragit fler åskådare än Allsvenskan, det var säsongen 2009/2010 som jämförs med Allsvenskans 2010. I övrigt har Allsvenskan lockat fler åskådare totalt sett.

De tre senaste åren har publiksnittet varit högre i Danmark men värt att notera är att för innevarande säsong så är snittet hittills i Superligaen 6188 åskådare vilket alltså är mindre än snittet för Allsvenskan uner ”katastrofåret 2010”.

Allsvenskan lockar alltså mer publik än danska högstaligan (med en säsongs undantag).

1-0 till Allsvenskan.

Vinter

2011-02-18T22:08:00.002+01:00

Morgondagen bjuder på Blåvitts första träningsmatch på hemmaplan för året. Valhalla IP gästas av Landskrona BoIS och det är många minusgrader i väderprognosen.
Blåvitt ställer upp med 4 vänsterbackar och Faltsetas på mittfältet, och vi vet ju alla att Faltsetas är grym på försäsongen.

Vädret passar bäst för skidåkning och därför rekommenderas dagens Skavlan från SVT där André Pops gästar 9 minuter in i programmet. Se det
http://svtplay.se/t/102974/skavlan

Den stora skymfen mot SM-bucklan

2011-02-11T23:50:00.003+01:00

En annan fråga som varit på tapeten i närtid är Lennart Johanssons pokal som öppnats eftersom det gick rykten om att det fanns inofficiella inskriptioner på insidan av pokalen. Det skulle tydligen vara en skymf mot pokalen om så var fallet.

Pokalen öppnades och visst fanns det lite klotter hafsigt ditristat (som inne på en skoltoalett ungefär). Själv tyckte jag mest det var en kul grej.

Jag tycker det är värre att den är uppkallad efter Lennart Johansson. En man som är intimt förknippad med en enskild klubb i Sverige och vars stora livsgärning varit att utveckla UEFA till ett monster som går i storklubbarnas ledband. Under hans ledarskap såg UEFA till att klubbar från mindre länder (som Sverige) fick mycket svårare att nå långt i europeiska cuper eftersom de stora länderna fick en massa friplatser, Europamästerskapen svällde till att bli monsterturneringar så att det bara är tre-fyra länder som har råd och kapacitet att anordna mästerskapen. På det stora hela blev UEFA rikare, maktfullkomligare och de stora ländernas inflytande mycket större under Lennarts (och Lars-Christers) tid. Jag kan faktiskt inte peka på en enda grej som folkhems-Lennart gjorde under sin UEFA-presidenttid som gynnat svensk fotboll. Och honom döpte man Sveriges finaste fotbollspris efter, det är en ännu större skymf mot pokalen än lite barnsligt klotter på insidan.

Det är ironiskt att en fransman som var hårt baktalad av Lennart med entourage nu gör sitt bästa för att underlätta för mindre nationer som Sverige att komma långt i Europacuperna och för att strama åt villkoren för storklubbarna. Det borde en svensk ordförande vid namn Lennart gjort mycket tidigare.

Vikande popularitet för skidsporterna att vänta

2011-02-11T10:31:00.003+01:00

Lite i smyg har TV4 gjort klart med rättigheterna för längdskid-VM om två år och världscupen i skidskytte nästa år. De följer sin trogna bana och snor åt sig godbitarna när SVT gjort ett hästjobb och ordnat till riktigt bra TV-produktioner och fixat ett stort intresse. Vinterstudion är fortfarande det i särklass bästa sportprogrammet på TV.

När TV4 tar över är det väl bara att vänta vikande tittarsiffror och minskande intresse för dessa sporter. Allsvenskan har tappat kraftigt i popularitet sedan TV4 tog över och det är nog ingen tillfällighet utan jag tror på allvar att det har ett samband. Vi sportintresserade är nog de mest konservativa av alla tittare och vi vill inte att våra favoritsporter skall förstöras av en massa trams som sidlinjeintervjuer med tränare med flackande blick, målskyttsintervjuer (oj, vilken idioti det var) och andra ”förnyelser”. TV4 har en sjukdom som innebär att de till varje pris måste ”förnya TV-mediet”. Det kanske funkar när man gör nöjes- och plojprogram men det fungerar uppenbarligen inte på sporttittarna. Vi tycker att sporten är tillräckligt spännande och intressant i sig så att TV4-tramset inte behövs. Efter det förlöjligande hån mot skidsporterna som många TV4-företrädare ofta uttryckt kan man undra hur de kände sig när deras kanal köpte rättigheterna. Hoppas de har laddat med långkalsonger (Ullfrotté rekommenderas varmt).

Sedan är det det där med reklamen. Jag vet att TV4 är en kommersiell kanal som jag kan se gratis men avbrotten förstör verkligen en sportsändning och jag betalar hellre TV-licens och slipper reklamen (just i sportsändningarna). Så rik är jag och lever ofta efter mottot "man får vad man betalar för". Så vid närmare eftertanke kanske jag bör förvänta mig skit i TV4 eftersom det är "gratis" .

Polisfakturering

2011-02-09T21:00:00.002+01:00

Så var jag tillbaka igen efter att ha lagt den här biten i livspusslet långt inne i garderoben ett tag. Dessutom har det varit en ganska ointressant tid idrottsmässigt. Men på senare tid har en hel del inträffat som kan vara värt att skriva av sig lite om.

Igår kom en dom som säger att polisen kan ta betalt av idrottsaktiebolag för bevakningen av idrottsarrangemang. Indignationen är stor hos de klubbar som valt att bilda bolag eftersom det (än så länge) bara är klubbar som bildat aktiebolag som kan faktureras. Som vanligt i en ofta lismande elitidrottsrörelse så ser klubbarnas företrädare bara ena sidan av myntet. De bildar bolag för att det är skattemässigt fördelaktigt, gapar om sänkta skatter för idrottsmän och kräver av ”kommun” att ställa upp med mark och borgen för arenabyggen, men när det kommer till att betala det allmänna för tjänster så är man inte lika beredd att bidra. Vi kan kalla det för ”IKEA-syndromet”.

I sak så tycker jag att inne på arenan så kan klubbarna gott stå för alla kostnader för säkerheten. Istället för polis får de hyra in ordningsvakter, eller helt enkelt inte släppa in de element som brukar stå för ”ordningsstörningarna” (bortabojkotten var fantastisk ur ordningsperspektiv). Däremot bör inte polisen fakturera bolagen för bevakningen utanför på arenan. Då får vi också en tydlig gräns för vad som skall faktureras och inte.

Roligast (som så ofta) var ÖIS ordförande Lars Ranäng som hävdar att idrottsbolag inte alls finns till i vinstsyfte och den enda som trovärdigt kan använda det argumentet är väl just Lars Ranäng. Sedan de bildade Örgryte Fotbolls AB så har de förlorat publik, poäng och pengar och det är alldeles uppenbart att ÖFAB de senaste åren inte arrangerat matcher i vinstsyfte, de spelar hellre oavgjort.

Ge Zlatan bragdguldet!

2010-11-29T14:47:00.000+01:00

Ja, inte för att han utfört någon idrottslig bragd utan för att han sannolikt är den ende fotbollsspelare som kunnat göra sig omöjlig i alla sina klubbar med arroganta uttalanden om tränare och medspelare och ändå får tummen upp av en majoritet av Sveriges krönikörer. Vem i övrigt skulle komma undan med det?

Zlatan har gång på gång visat att han anser sig större än laget, något som brukar vara en dödssynd i Sverige. Det är i sanning en bragd av Zlatan att trots mediebojkotter, märkliga uttalanden, fula efterslängar i media om tidigare klubbar, medspelare och tränare ändå ha svenska krönikörer och tyckare som kysser marken han går på utan att ens ge honom ett uns av kritik. I en rosa tidning har de till och med en egen hovreporter som tycks vara anställd av agent Raiola själv. Är det månne en ny Lundh/Carlzon-relation under uppseglande?

Blåvitt 2010 is like a box of chocolates

2010-11-08T08:13:00.001+01:00

You never know what you're gonna get….

Årets säsong är en av de märkligaste i mannaminne (ett mannaminne nuförtiden är ca 3-7 år). Fantastiska överkörningar av Elfsborg och stabila vinster mot AIK varvas med förluster mot Åtvid och TFF och man har aldrig kunnat ana på förhand hur matcherna skall sluta. Det har inte spelat någon roll hur motståndet sett ut för dagsformen eller kanske dagsviljan hos de blåvita verkar varit den enskilda faktor som mest bestämt hur matcherna skall sluta.

Själv var jag rejält besviken i början av säsongen på Blåvitts ofta tafatta inställning. Spelare som i många oklara kretsar hyllats för sin ”vinnarskalle” och ”karaktär” sprang tafatt runt och försökte se ut som att de visste hur de skulle hantera sitt livs första motgång i fotbollslivet. Efter sommaren blev det i alla fall en anständig nivå även om säsongsavslutningen gav en hyfsat besk eftersmak. Tur att Vinterstudion börjar snart så att det blir lite kul sport som engagerar i TV igen.

Håll klaffen!

2010-05-31T21:25:00.000+02:00

Publiksiffrorna har dalat, krisstämpeln är inte långt borta och nu skall elitfotbollens företrädare ha krismöte.

Själv tycker jag att de skall ta en och annan spelare och ledare i örat för deras konstanta gnäll på vårplanerna. Hur sugna blir marginalåskådarna på att se på fotboll när de efter varje Allsvensk omgång får läsa och höra de främsta Allsvenska företrädarna högljutt klaga på planernas beskaffenhet och spelets usla kvalitet?

Fotbollens företrädare snackar allt mer om fotbollen som en "produkt" i underhållningsbranschen som skall marknadsföras och byggas varumärke kring. Om de nu menar allvar får de allt se till att de allt fler gnällkärringarna och prinsessorna på ärten inom fotbollen håller tyst. Vi kan inte ha förebilder och företrädare inom fotbollen som gång på gång sågar samma ”produkt”.

Tänk hur det skulle se ut i andra branscher: ICA-handlare som klagar i tidningarna över att frysarna är för dåliga så köttets kvalitet är bara för dåligt, ledande Bilia-handlare intervjuas i tidningarna och säger att de säljer så få bilar för att kvaliteten på dagens bilar är så usel och för dyra för sin kvalitet. Det skulle knappast ske.

Spelets kvalitet och planernas beskaffenhet får andra klaga på, men inte de som skall vara de främsta marknadsförarna, spelare och ledare, det är oprofessionellt. Och ett säkert sätt att gräva fotbollens grav några centimeter djupare.

Sänk skatterna!!

2010-05-13T21:23:00.003+02:00

Det rödgröna politiska alternativet bekänner färg i skattefrågan. Både Luciano Astudillo och nu Lars Ohly säger att de höga skatterna är ett problem för att kunna behålla de bästa yrkesmännen inom landets gränser. Astudillo lade en gång en riksdagsmotion i frågan och Ohly uttalar sig i Metro (sid 16), men budskapet är detsamma. Budskapet är att de höga skatterna för höginkomsttagare är ett problem för att hålla kvar attraktiv arbetskraft i Sverige!

Ohly/Astudillo anser dock att ”problemet” endast är isolerat till fotbollsspelare, inga andra yrkesgrupper anses värda att ha en elit kvar i landet. Det är nästan så jag misstänker att retoriken är en relik av den statsunderstödda idrottselitism som man kunde se i det forna östblocket….

Jag hade hoppats att Astudillo och Ohly ömmade för kvalificerade läkare, innovativa ingenjörer eller framstående forskare när de ibland anser att skattereglerna ställer till problem för att behålla en elit inom landet, men uppenbarligen är det endast fotbollsspelare/idrottsmän som är föremål för deras ömma tankar. För mig är det obegripligt hur det kan anses viktigare att fotbollsspelare stannar inom landet än att läkare, ingenjörer, forskare, sjuksköterskor etc gör det. Hur f-n tänker dessa herrar och hur går deras tankar ihop med deras partiers tankar om att höginkomsttagare skall beskattas ännu mer än idag?

Jag är osäker politiskt för tillfället, men i frågan ”särskilda skatteregler för idrottsmän” har jag en benhård övertygelse. Sådana regler är åt helvete, det finns så många viktigare yrkesmän som är så mycket viktigare för samhället som vi skall värna om!

Lite Ohly-citat för er som fortfarande läser:
”Jag håller hellre på Djurgården - som drivs med kapitalintressen i ett aktiebolag för att köpa och sälja spelare - i allsvenskan, än en medlemsförening som ligger i division två."

"Vi har sämre möjligheter än våra närmaste grannländer att betala bra löner till idrottsutövare på grund av skattereglerna. Det kanske är rimligt att de får särskilda villkor så att vi kan behålla en elit i Sverige."

”Utan elit kommer många tjejer och killar inte att ha drömmar om att bli en stjärna.”

Ode till gårdagen

2010-05-08T05:12:00.000+02:00

Du vaknar, solen skiner och klockan går långsamt. Du drar till allén, slänger på några fina och färska bratwurstar på grillen och snackar lite gött med två polare över epparöl. Vidare till sjuans, IP och slutligen LS. Seger och total förnedring för det Blåvitt som är tillbaka som vi minns dem. Förnedring av det lag som gett oss så mycket ondska och smärta sedan november i fjol vilket vi aldrig riktigt kommer över. Gruppkramar, flintkyssar och kärleksbombande av vårens bästa ängel Jacob Johansson. IP, Smaka och hem. En perfekt dag.

Samtal med vår skapare

2010-05-06T06:41:00.001+02:00

Käre herre.

Det är inte ofta jag ber dig om något, jag brukar då inte be om mycket. Och om sanningen skall fram, så ger du mig inte så mycket heller.

Jag ber inte om något idag heller. Allt jag säger är att om du inte fixar blåvit seger ikväll, så kommer jag att döda dig. Det var nog allt.

Läsarsadism

2010-05-01T02:23:00.003+02:00

Det är märkligt vad ni uppskattar här inne. Siwert är som bäst när han lustmördar myter och vedertagna sanningar medan jag når uppskattning när jag skriver om hur jag aldrig får ligga.

Well fuck you to!

Eller något. Att vara sämst i världen kan ju på något sätt vara en lika stor bedrift som att vara bäst. Man är bäst på att vara sämst.

Hörde talas om boken The Game, vilket förefaller vara någon form av socialpsykologisk raggmetodik som delvis går ut på att sänka tjejers självförtroende.

Jag tror det stämmer till viss del. Tjejer bombarderas med budskapet att dom inte duger.

Gör karriär!<---------------------->Noppa dina ögonbryn!
Var självständig!<---------------->Är du singel är du ingen och bör "botas"!
Ha det perfekta hemmet<------->Om du dammsuger är du förtryckt!
Raka inte dina ben!<------------->Blek din anal!
Du är född till att bli mor!<----->Förverkliga dig själv!
etc.

Om man då bekräftar någons negativa självbild, väcker man intresse och det ena ger det andra.

Men jag vägrar, jag tänker inte delta i något jävla spel. Jag är hellre en ensam wanker än en evil fuck. Hur kåt måste man inte vara för att frångå din egen personlighet och dina egna värderingar för att medvetet sänka någon annan som inte förtjänat det? Så kåt blir jag nog aldrig hoppas jag. Min kategori killar, brukar gnälla om att "tjejer attraheras av svin" och dylikt i någon form otillfredsställd självömkan. Men jag har svårt att se hur det kan stämma allmängiltigt. Personligen kommer jag sluta gnälla i frågan. Det får bli mitt halvårslöfte till mig själv. Ett enkelt löfte att hålla mtp Blåvitts form, kommer jag helt enkelt inte ha tid över att gnälla över annat. Jag får helt enkelt bida min tid, stå och blänga i baren och vänta in en omvärld i förändring. För jag tänker fortsätta vara så snäll jag kan, så ofta jag kan. Men då är jag ju också en hopplös romantiker i dubbel bemärkelse. Och om det betyder att folk hellre är min vän än mitt ligg, så får det väl vara så. Vän är inte fy skam det heller, snarare tvärtom.

Mvh. KK som i killkompis.

Jo jag vet

2010-04-27T05:51:00.002+02:00

Guldet är helt och hållet kört. Det är stor synd och skandal att den här truppen utan rimliga bortförklaringar har lyckats sumpa guldet redan efter 8 omgångar. Vi är sämst i stan och med tanke på Gais kvalitet i år, är det en smärre bedrift att lyckas överträffa dom i uselhet. Men på något sätt har vi lyckats. Våren har känts som att se slomoporr på sitt ex med hennes nya. På repeat. Som extrainsatt programtid i stället för Masterchef på åttan. Och det går varken att byta kanal eller ens stänga av TV´n. Det liksom fyller hela rummet, hela din verklighet och föreställningsvärld för att göra dig illa personligen. Ja åt det hållet tänker och känner jag, när jag tänker på dagens trupp och stab.

Men det som är bäst för Blåvitt är det som är bäst för Blåvitt. Och jag börjar vackla i min övertygelse om att det bästa för Blåvitt är att Olsson-Rehn får sparken. Antalet tillfällen en klubb når en positiv effekt över längre tid av att byta tränare är inte direkt översvallande. Snarare tvärtom. Därför vacklar jag. Men förändringar måste ske om än inte personella.

4-4-2, hög press och svinhårt jobb av 10 psykopater och en magiker. Det är vad jag kräver. Det och att MFF inte vinner SM-guld. Det senaste kan vi börja jobba på redan på torsdag. Jag skall dit i hopp om skadeglädje. Häng på! Vi hade ju liknande förutsättningar och förhoppningar till förra hemmamatchen.

Kram på er.

Tom blick överallt

2010-04-16T23:09:00.004+02:00

Vad är det som händer egentligen? Halvtimmen efter slutsignalen i torsdags hade ilskan nästan runnit av mig. Jag hade sett Robin Söder spela fotboll igen. Det säger en del om hur mycket jag saknat pojken, men framför allt säger det något om vilka förväntningar jag har på Blåvitt för tillfället. Vi är så dåliga att vi inte ens är Gefle. Jag ser inga tendenser till uppryckning, vi har inga varken bra eller dåliga ursäkter och det härskar en unken doft av könlöshet från spelare och ledare som ger mig vibbar från 1998. Ni vet det året vi storsatsat för att ta titeln tillbaka genom kaxiga mediautspel. Just nu undrar jag vad som är mest jinxat, det årets efterlyst-annons, årets "Nästa Mästarna" eller för all del "Kom och ta oss".

Det brukar hävdas att "det är lätt att alltid skylla på tränarna". För tillfället är det extra lätt. Jag tycker dom sätter startelvor, gör byten och tränar detaljer som näst intill går emot bättre vetande. Och förändringar under match verkar vi vara fullständigt okapabla till att göra upp till den nivå att det är tveksamt om det spelar någon roll om tränarna alls ser matchen live. Kommer tex ihåg försöket med Hysén på vänsterbacken borta mot Örebro 2008. Han fick förnyat förtroende där efter paus den gången. Jag är själv ingen tränare, men har hört tillräckligt många tränare genom åren förklara att man helst inte skall göra för stora förändringar mellan matcherna för att få trygghet och kontuinitet. Efter HIF har vi ändrat i backlinjen på mellan hälften och tre fjärdelar av positionerna. Jag fattade inte varför man petade Kalle, förstod aldrig Lund som vänsterback eller varför man fortfarande inte löst rollfördelningen mellan stötande och djup i mittförsvaret.

Vad mittfältet beträffar har vi även här kastat om extremt mycket. Elmar har tillåtits underprestera på sin förmodligen sämsta mittfältsposition tills det blev bänken. Olsson har hittills bara spelat fotboll när han varit inhoppare, men kommer väl med största säkerhet belönas för sitt fina inhopp med startplats på söndag. Men framför allt frågar jag mig hur det kan komma sig att seriens bästa defensiva innermittfält med Gustav, Seb, Tomas, Elmar mfl som alternativ, kan släppa så absurt mycket ytor för rättvända spelare mellan backlinje och försvar. Och ännu mer ställer jag mig frågande till varför det inte lösts.

Vad anfallet beträffar undrar jag var djupledsspelet tog vägen. Jag minns Dif hemma i fjol. 2-0 målet där Hysén får en djupledsboll ut på ytan på högerkanten, som vänder upp upp och slår inlägg mot Söder, Wernbloom och Sella som kommer med fart in i straffområdet. I år är samma djupledsboll ett desperat försök till frispelning mot Hysén om Hysén spelar. Gör han det inte, är det en boll mot tomma intet. Sedan Blåvitt gick över till att spela med en ensam forward, har vi konstant haft svårt att hitta rätt roller till yttrarna som hamnar för lågt i banan och således inte hinner upp i position till farliga löpningar utan boll. Det har varken blivit löst och fan vet om det ens har analyserats. Den delen av Blåvitts 4-5-1 har aldrig fungerat och när nu dom andra delarna av samma system har fallerat är det helt enkelt dags att byta. Om det sedan är 4-4-2 eller ett riktigt 4-3-3 vi byter till är egentligen skitsamma. Vi måste ha mer än en spelare som klarar av och har viljan att löpa snabbt utan boll. Det skall fan märkas att 3 av allsvenskans 5 snabbaste spelare är blåvita och nuvarande sätta-på-spel-idé ger jag inte mycket för. Ingenting faktiskt. Det kan låta ironiskt att dels kritisera för för många omskiftningar i laget samtidigt som man kräver stora förändringar. Men mina förändringar är taktiska inte personella. Alldeles oavsett startelvor vill jag se något form av kvitto på att man åtminstone försöker tänka fotboll.

I övrigt är det änna dags att fråga sig hur det kan komma sig att den spelare som ser piggast ut i Blåvitt är den spelare som inte spelat på 10 månader, dvs Adam. Detta medan alla som tragglat sig igenom vinterträningen ser ut som om dom äter, dricker och skiter bly. Reaktionstiden på små ytor på mitten och i straffområdena är pinsamt hög. Det kan vara OK i premiärmatchen, men inte fortfarande efter en månad. Är längre inte bara skadefrekvensen som gör att jag börjar ifrågasätta hur vi tränar.

Lite vårbetyg:

Tränarstab:-----------Typ 7
Målvakt:--------------Typ 2
Mittbackar:-----------Typ 5
Ytterbackar:----------Typ 5
Centralt mittfält:------Typ 6
Yttermittfält----------Typ 1
Forward(Hysén)------Typ 3
Övriga forwards:------Typ 1

Betygsskalan är givetvis inspirerad av den från Bristol

Det är dags för Mild att på allvar sondera marknaden efter nya tränare. Och hittar man ett bra alternativ är det helt enkelt dags att säga tack så mycket och lycka till, till de blåvita hjältar som är A-tränare nu. För jag har helt tappat tron på att det vänder under nuvarande styre tyvärr.

Kram på er.

Sluta gnäll, anpassa och vinn!

2010-04-15T13:55:00.002+02:00

Jag har skrivit det tidigare men det tål att upprepas. Sluta gnäll på yttre omständigheter och skärp er!

För bara några år sedan var det en högljudd klagosång på plastgräsplanerna. Tyvärr var många av Blåvitts mannar med Bosse J och Alex i spetsen överst på barrikaderna och klagade på plastgräset (och inte fan vann vi någonting på plast när det klagades). Det var pinsamt då och det är lika pinsamt nu när blåvita företrädare gnäller på de dåliga planerna och indirekt anger det som orsak till den dåliga inledningen. Genom att skylla på ”yttre omständigheter” ger man spelarna en i gruppen accepterad ursäkt för att förlora. En förlust kan alltid borstas av genom att säga att ”på de usla planerna går det inte att spela boll”. Blåvitts företrädare är inte ensamma utan samtliga lag som gått dåligt skyller detta på de dåliga planerna (och en och annan domare).

Plastgräsets stereotypa egenskaper bespottades alldeles nyss. Nu är det plastgräsets stereotypt plana ytor som är norm och ideal. Hur blev det så?

Kan man inte anpassa spel och taktik efter ett uselt underlag så är det kompetensen som brister. Om nu planerna är så usla, varför inte träna på usla planer innan seriestart? En jag känner hävdar att när man gick från grus till usla gräsplaner kunde man prestera bättre fotboll på de usla planerna än om man går från det plana plastgräset till usla gräsplaner.

Så, anpassa spel och taktik efter skitplanerna, träna på skitplaner, sluta gnäll och se till att vinna. Häcken klarar det, HIF klarar det m fl. Det är inte planernas fel, det är oförmågan till anpassning som är felet.

Men idag skall vi till palmernas Trelleborg, där är planen fin så då kan det enda spel vi har kompetens till fira triumfer.

Ligganalys

2010-04-13T22:09:00.003+02:00

Efter min ursprungliga kontaktannons, dvs den om en kåt persiska som håller på Blåvitt, har liknande populärkulturell smak som mig samt är mellan 22-25 år alt. 30-35, så fick jag flest frågor kring åldersgränserna. Jag ratar helt enkelt schablonmässigt 25-30-åringar för att det är då dom vill skaffa barn, fokusera på karriär, flytta ihop och dylik skit. Jag tror vi män har ett liknande åldersspann, men jag är osäker på vilket det är. Hur som haver, inget för mig. Varför just 22?

Jo det är den gyllene regeln, som vunnit stort erkännande bland annat på min kvinnodominerande arbetsplats där man sitter med miniräknare och räknar på om dom kan pimpa ut sina döttrar till mig eller inte. Halva din ålder, plus fem. Där har vi det. Mäns skamgräns för en partner oavsett läggning. För mig blir det således (34/2)+5= 22. Att gå under den gyllene regeln, skapar problem, oro och stigmatisering enligt könsmaktsordning. Kort sagt, det blir svårt för dina vänner att förhålla sig till och acceptera ditt ligg.

Det stora problemet kring denna normativa ligganalys har hittills varit att komma på en liknande för tjejer. På ett extrainsatt personalmöte har vi således stött och blött frågan och vänt på alla tänkbara stenar med hänsyn till könsmaktsordning, kvinnligt omklädningsskryt i förhållande till bejakande den egna sexualiteten samt vurmandet för "äldre män". Vi kom fram till att det inte finns någon undre åldersgräns egentligen mer än myndig ålder vilket ju innebär minst 18. Kvinnors gyllene regel och skamgräns för liggbar ålder går uppåt. Dubbla din ålder, minus fem. Syster Bex som tillhör min årskull skulle således komma undan med (34X2)-5= 63. Detta innebär en potentiell parmiddag i spannet 22-63 år gammal. Skulle jag och Bex diskutera "framtid", vet jag två som skulle himla med ögonen.

Orättvist säger ni. Bex får ligga mellan 18-63, medan jag har 22 till evigheten. Visst, det kan tolkas som ett sätt för det patriarkala samhällets förtryck och kontrollerande av kvinnans sexualitet. Men ponera samtidigt hur en manlig svensk kulturpersonlighet skryter offentligt om hur han går till prostituerade och får rejält med ryggdunk av sina manliga kollegor för att han bejakar sin inre sensualism. Skulle det hända? Nej, men har hänt med en kvinnlig dito, vad det nu var hon hette. "En torsk, är en torsk", gäller bara om du har task.

Till sist.
Måste delge offentligheten om en väldigt finstämd scen efter senaste kränkningen på Gamla Ullevi. Det började med att någon ville dra igång en mobbingkampanj om mina inte direkt imponerande sentida sexuella meriter. Det slutade dock i att ett antal farbröder på 30+ , stod i ring och bekände hur sällan dom får komma till, till övrigas fnitter. Omvänt högstadieskryt inför en odelat skadeglad publik. Vackert och finstämt och får mig att dra ett favoritcitat till minnes.

The only true currency in this bankrupt world, is what you share with someone else when you're uncool.
(ur filmen Almost Famous.)

Jag har kysst min andra tjej på 13 år.

2010-04-08T23:40:00.005+02:00

För det första har jag bestämt för mig att jag lade ut en väldigt finstämd kontaktannons här inne härom veckan. Helt utan resultat. Skärp er!

Var på dejt igår. Och jag lovade min personliga go-to-girl som vill vara anonym, men vi kan kalla henne Norm, att jag skulle skriva en krönika med just den här rubriken. Det slog mig inte då att den kunde tolkas tämligen pedofiliskt. Men rubriken är samtidigt en så utmärkt symbol för mina taffliga närmanden mot det otäcka könet, att det bara måste stå kvar.

Hur mäter man erfarenhet? Jag fyller 34 i år, har begravt vänner och släktingar, friat och fått ja, jobbat inom såväl industrin som vården och byrokratin samt fött upp en valpkull och tidigt sett att den där Marcus Berg kommer bli "hur bra som helst". Som vuxen och singel är jag dock en fullständig novis. Bob Hansson skrev Kärlek-Hur fan gör man? Jag har för mig att det var ur perspektivet att han aldrig haft några längre relationer och intervjuade folk som visste. Jag vill läsa en Singel- Hur fan gör man? Jag är hopplöst ogenerad i sällskap med kvinnor, jag jobbar med nästan enbart kvinnor, har varit sambo med 1-2 kvinnor under hela mitt vuxna liv och så vidare. Jag pratar med dem som med vilken annan dude som helst, samtidigt som jag alltid väljer angeredsbrons utsikt från halva vägen ner, framför att gå fram till någon jag aldrig sett och bara börja prata.

Att bara gå fram och prata, slapp jag dock igår då jag stod offer för en sällsynt indiskret ihopfixning. Syster Bex hade gett mig stränga förhållningsorder om att inte köpa blommor (hur fan ska man kunna veta att det är off limit?) och verkade uppenbart nervös över att jag skulle göra det ändå. Men jag var on my best behaviour inledningsvis och skötte den biten till punkt och pricka. Sedan kommer vi till min spetskompetens. Singel-Hur man fan inte gör.

- Diskutera inte med någons urrigning, hur vackert den än blänker i månljuset.
- Undvik helst diskussioner kring det faktum att du är nyseparerad från ett halvt liv som samboförlovad. Extra plus i kanten om du klarar av att skippa detaljer kring när, var och hur det tog slut med exet.
- Bli på sin höjd salongsberusad
- När motparten berättar negativa saker om sig själv, ge inte feedback som "skitsnack", "bullshit", "det dummaste jag hört" samt "äh! fuck off".
- Ärlighet varar inte alltid längst. Det är bättre att ursäkta sitt rökande med en vit lögn om att du försökt sluta flera gånger, än att försvara det som en del i din bantningsplan under våren varför du nyss börjat.

Nåväl, jag fick i alla fall en barmhärtighetskyss, god bless her.

När jag tänker efter undrar jag om jag kommer läsa den där singelboken ändå. Jag tror inte jag vill lära mig. Jag är nog för djävla gammal för att lyda under några dejtingregler. Jag orkar inte bry mig om osynliga bullshitnormer om vem, vad och hur du skall vara. Det är tillräckligt jobbigt att vara sig själv för att låtsas vara någon annan.

Jag är den fantastiske Bruce Banner - världens sämste krograggare. En snäll, latent-briljant själv och samtidsföraktare som gillar fis och finkultur, men ändå kan utveckla starka aversioner mot dom som håller med. Jag söker en emotionellt hel eller halvstörd ickerobot som uppskattar ärlighet. Stämmer det in, kom fram vettja. Jag är snubben i baren som står och blänger på någon av servitriserna. Jag vill inte ha barn, aldrig flytta ihop och när Blåvitt har hemmamatch kommer du under de 90 minutrarna bara existera i min värld om du just då står bredvid mig. Ska vi knulla?

Äntligen lite liv Champions League

2010-04-08T16:03:00.000+02:00

Jag som klagat så mycket på att Champions League har blivit så förutsägbart och tråkigt fick en trevlig käftsmäll igår när semifinallagen blev klara. Inte ett enda engelskt lag och lag från fyra olika nationer i semifinal. Det är nästan som på den tiden när Champions League verkligen var en turnering för mästare.

På sikt tror jag att denna fördelning var det bästa som kunde hända för intresset för Champions League. I alla fall är det så för mitt intresse.

Lustigt också att när så många snackar om Premier Leagues överlägsenhet och hur akterseglade franska och italienska ligorna är ekonomiskt så är det ändå lag från de ligorna som tar sig till semi. Pengar är inte alltid allt (men väldigt mycket).

Motsägelsefulla supportrar

2010-03-27T21:33:00.003+01:00

Fotbollsanhängares åsikter, speciellt så som den uttrycks i vissa supporterallianskretsar är förvirrande motsägelsefulla.

Å ena sidan vill de:
- Ha matcher när det är varmt och gott
- Att klubbarna skall ha höga biljettintäkter
- Att klubbarna skall ha sponsorer som betalar mycket pengar
- Ha ishockeyns höga omsättningar
- Ta efter Premier Leagues sätt att få höga inkomster
- Ha rätten att hota, gestikulera och skrika invektiv från läktaren till spelare, ledare och domare
- Gärna värva billiga Bosman-spelare
- Se en "affärsmässighet" från klubbledningarna

Å andra sidan vill inte supportrarna:
- Ha alltför tätt spelschema
- Betala höga biljettpriser själva
- Ha den ”jävla slipspubliken” på arenorna
- Inte ha ishockeyns ”själlöshet”
- Att det skall bli som Premier League på läktarna med turister och evenemangare
- Ta emot gester från spelare för då blir de ”kränkta och provocerade”
- Ha någon som helst förståelse för ynglingar som säkrar livsinkomsten istället för nuvarande arbetsgivares ekonomi
- Att man köper tillbaka någon billig "Judas" som lämnat klubben för tio år sedan under "tveksamma omständigheter"

Jag vet av egen erfarenhet att livet som supporter är ambivalent, oftast ologiskt och fantastiskt känslostyrt, men ibland bli det bara för absurt. Klubbarnas ledningar har ytterst svåra ekvationer att lösa när de skall kombinera en affärsmässighet i syfte att få ekonomiska muskler och uppnå sportslig framgång och samtidigt inte ge avkall ”på själen” eller suga ut de trogna supportrarna. De får svidande kritik för att sponsorinkomster och publiktillströmning inte är tillfredsställande men samtidigt vill många supportrar inte ha in en massa evenemangare, medgångssupportrar och slipsnissar på arenorna.

Hur fan skall vi ha’t?

Bejaka utvecklingen!

2010-03-25T13:08:00.002+01:00

Nu har det gått två omgångar och svensk elitfotboll lägger redan pannorna i djupa veck över publikutvecklingen (utan att tänka på att det varit den kallaste vintern på 25 år).

Är det bara av ondo då att publiken stannar hemma? Det kanske är så att de som stannar hemma från arenorna istället sätter sig framför TV:n? Jag har läst på diverse bloggar och i artiklar att TV-intäkterna är den enskilt viktigaste frågan för svensk fotboll och någon påstår nästan att fördelningen av TV-intäkterna mellan klubbarna är den enskilt viktigaste frågan överhuvudtaget för Allsvenskans väl och ve. Då bör man väl inte klaga om folk väljer TV-soffan istället för att sitta på läktaren? Vi som hamnat i soffan tycker att det är riktigt trevligt och betalar gärna för PPV även nästa år. Vi kanske bjuder in grannen på en så trevlig kväll så att även grannen nästa år köper Säsongskortet och så ökar värdet av de så viktiga TV-rättigheterna. Risken för bråk ”i fotbollens namn” minimeras också, vilket naturligtvis är bra för varumärket ”fotboll”.

Fler TV-tittare som generar högre TV-intäkter. Var det inte dit vi ville komma?

En sån dag.

2010-03-23T23:32:00.005+01:00

Det är inte ofta jag är så laddad och peppad inför en match som jag var igår. Det är inte sällan en sådan pep, övergår i ett fett antiklimax. Det var en sådan dag, dvs inte vår dag. Hata allt. Med ett dygns perspektiv, får vi dock konstatera att prestationen var bra men att otur och oskicklighet i kombination med en absurd effektivitet (två mål på en chans) hos Häcken, gjorde att tre poäng förvandlades till noll.

På plus: Planskötare och domare var lite av matchens lirare. Kudos till er, fotbollssveriges just nu mest utskällda yrkesgrupper.

Dessutom var musiken i baren fullständigt klockren igår. The Coral, Libertines, Arctic Monkeys med mera. Vore jag en företagsam individ, hade jag nog försökt utvidga LS till någon form av klubb. Kanske i samband med en helgmatch. Gå på match och sedan vidare till något ställe kring järntorget eller kungsgatan.

Kram på er.

Fucking Fredag

2010-03-19T02:56:00.005+01:00

En kommentar av en av mina vänner på facebook säger allt. "Nu är det den tiden på året, som man börjar längta till måndag". Tre dagar kvar.

Hur sugna är ni? På att stå med armarna i skyn med dubbla lager långkallingar och tre lager dunjackor och sjunga om hur vårsolen värmde och vintern var glömd. Hur sugna är ni på att föreställa er det taktfasta klappret från 44 par skruvdobbsskor, mot golvet i Gamlas korridorer på marsch ut mot planen? På att återse era gamla bänkkamrater? På att höra måljubel, måljinglar och se en hel kortsida sidledshoppa? Hur sugna är ni på att se Blåvitt göra ett ärevarv med Almes smäktande stämma i högtalarna. Med tårar på kinden och hjärtat i brand. På varm korv, kall öl och tjuvrökning i pausen?

Själv är jag mer Pep än Guardiola. Lite smått sådär gulligt på gränsen till psykotiskt sugen. Lite sådär charmigt störande av allmän ordning- intresserad av att det snart blir måndag. Ja ni vet, som när du bara vill omfamna-alla-och-tala-om-för-hela-nationen-att-Blåvitt-Häcken-är-det-största-som-hänt-någonsin-men-ditt-nummer-är-spärrat-av-Ring P1. Så sugen är jag.

Så här fram till match drabbas man ju av en del mood swings, och just nu är jag övertygad på seger om det bara finns rosévin i LS-baren. Två gånger fanns det inte förra året. Mot Hapoel fick det inte serveras för Uefaregler och i en annan match var det slut. Blåvitt förlorade båda. Så finns det bara rosé, så vinner vi lika lätt som vi brukar hemma. För det är verkligen hemma nu. Född ur hav och himmel, står du kvar. Gamla Ullevi.

Årets rookie

2010-03-18T12:06:00.000+01:00

I de stora sporterna utser man varje år ett antal spelare som utmärkt sig på ett särskilt sätt. I dagarna utsågs Brynäs duktige målvakt Jakob Markström till årets rookie i Elitserien. Ur motiveringen:
”En ung man i en stor kostym som burit Brynäs på sina axlar ett par säsonger, trots sin ungdom.”

Yngling Markström har alltså spelat i Elitserien i ett par säsonger och får ändå utmärkelsen? Det är ungefär lika absurt som när Kim Källström utsågs till årets nykomling efter sin andra (eller tredje?) säsong i Allsvenskan.

Jag trodde i min enfald att man bara är nykomling under sitt första år, men så kanske det inte är i ett land där man kan vara en lovande talang upp i 25-årsåldern.

Onsdagstankar 17/3

2010-03-17T14:36:00.004+01:00

Jag var inte alls sugen på Allsvenskan innan premiären och publiksiffrorna tyder på att fler kände som jag. Men när avsparken slogs på Fredriksskans så var min tveksamhet som bortblåst. Det är verkligen kul med Allsvenskan och att den redan är igång. Jag ber om ursäkt för att jag hade glömt det tidigare.

En (1) omgång har spelats av årets Allsvenska och genast hörs röster om att seriestarten redan till nästa år skall senareläggas. Svensk fotbolls kroniska otålighet förnekar sig inte. I år har varit den kallaste och snöigaste vintern på över 20 år, det bör man tänka på innan man gapar för mycket. Jag hävdar fortfarande att skickliga spelare kan spela även på sämre underlag och kan man inte anpassa sitt spel eller taktik efter att underlaget inte är precis samma överallt kan man verkligen ifrågasätta kompetensen hos spelare och ledare. Hur gjorde man på 70-talet innan planvärme, konstgräs och andra nymodigheter gjorde att planerna såg ut lite hur som helst?

”Underhållningsvärdet blir lågt" med de dåliga planerna säger många. Men, handen på hjärtat, ser man verkligen på Allsvenskan för att se ”fin fotboll”? Nej, låt alla Barca-trekkers som skall se ”fin fotboll” nöja sig med de allt mindre populära TV-matcherna på TV4 Sport. Allsvenskan går man på för att se fotboll nära dig, känna i hjärtat när de spelar och en mängd andra anledningar. ”Fin fotboll” kommer långt ned på listan varför jag och många med mig gillar Allsvenskan. Uppgjorda matcher à la Harlem Globetrotters kan kanske vara något för alla som vill se ”fin fotboll”? ”Fin fotboll” som många vill se är ofta ”fotboll mot inte så starka motståndare”, enligt mig.

Det finns inga vackrare fotbollsmål än en svepande djupledsboll på en anfallare som sprintar ifrån eller gör bort sin försvarare och sedan lägger in den. Det har jag tyckt sedan Tottes och Johnnys samspel på 80-talet. Att se Sella och Hysén upprepa det är fantastiskt. Men jag misstänker att jag i dessa ”spela kort som Barca och trötta ut motståndarna och åskådarna med många passningar inom laget”-tider så blir jag nog mer och mer ensam om att tycka det.

Djurgårdens beslut att verkligen spela inför tomma läktare och endast ha matchfunktionärer på plats gillar jag. Skall det göras skall det göras ordentligt och visar på att man inte skiljer patricier från plebejer.

Det märkligaste ändå under slutmatcherna i förra årets Allsvenska där diverse aggressiva och glädjerusiga människor sprang in på plan i Göteborg och Stockholm är att polisen inte gjorde något alls för att stoppa det. Varför skall vi då alls ha poliser på plats på arenan? Låt arrangörerna sköta och bekosta all bevakning inne på arenan och i en fastställd zon utanför så får polisen sköta sitt jobb ute på gator och torg så hamnar dessutom kostnaderna och ansvaret där de hör hemma.

Idag gör Adam äntligen comeback igen. Han är den av de knäskadade som jag saknat mest.

Nu när studioprogram med fler sporter än skidåkning uppenbarar sig i rutorna (hockey, fotboll, mfl) så framstår det med största tydlighet att André Pops fortfarande är den klarast lysande stjärnan på studioankarhimlen. Han utklassar det skrala motståndet i övriga kanaler.

Häng inte på trenden pojkar

2010-03-16T00:20:00.002+01:00

Jag tror AIK´s marknadsansvariga skickar ett stort fång blommor till Tobias Grahn idag. I stället för artiklar om hur AIK nu spelat 180 minuter till synes utan ett eget spel, så handlar artiklarna om några slängkyssar samt om Bojan D´s ideologiska självmord (att läxas upp av honom för det där, bör väl vara i klass med att få en predikan om Fair Play av bröderna Inzaghi).

Fjolårets vackraste händelse såg jag inte på plats. Tobias Hysén hade trakasserats rejält av den icke konkurrensutsatta gaisklacken i 74 minuter. I den 75:e kom han loss på en Wernbloomskarv och satte ett kliniskt Papin-skott vid bortre stolpen. Att springa bort till gaisklacken och fira ledningsmålet hade varit mer än lovligt förståeligt i det läget. Att avstå, att inte falla för lockelsen var så mycket större. Så vackert. Att ge igen. Inte genom att svara med samma mynt utan genom att visa att man är bättre än så. Större än så.

Det är en växande trend i allsvenskan som väl har ett visst samband med att spelarna ser det på TV från de stora ligorna. Att håna motståndarklacken när man gör mål. Jag säger inget om att Ishizaki efter att fått höra burop och "solnatattare", svarar med en hyschande gest när han gjort mål mot Blåvitt. Det är hans fulla rätt även. Desto värre är det när spelare som lämnats ifred helt och hållet, gör det samma (tex Flavio och Bojan). Praktexemplet är väl Emir Kujovic i näst sista gången i fjol, där inte bara han själv utan hela Hbk helt lämnats ifred ändå måste fram och håna. Vad det handlar om då är ren och skär uppmärksamhetskåthet. Likt matadoren på julafton eller Lars Vilks rondellhundsteckning föreställande Muhammed. "Se mig, hör mig, hata mig, bekräfta mig, gör nåt!". Så trött, så onödigt och så patetiskt.

Än så länge har Blåvitts unga trupp inte riktigt hoppat på den här trenden. Ragnar gjorde väl något åt det hållet iofs mot MFF hemma. Men låt det stanna där, hur lockande det än är. Låt andra skämma ut sig och falla för lockelsen. Vi är för fan Blåvitt, vi ska vara större än så, bättre än så och vackrare än så.

Semestern är över

2010-03-15T02:35:00.003+01:00

Så, då var premiären avklarad. En premiär som spelmässigt artade sig som förväntat medan resultatet var klart över desamma. Hade dom gett mig ett kryss innan matchen hade jag tagit det. Rydström hyllade våran cynism och det är bara att instämma. Fanns liksom en anledning till varför nickstarke "Fallos" spelade från start i lördags.

8 varningar i en så snäll match. Stefan Johannesson borgar redan på förhand för en lågtempohistoria med mycket avblåsningar och kort. SvFF´s tes om att en fjuttig domarnivå gynnar ett öppet och offensivt spel, är en seglivad myt som förutom att vara falsk, även missgynnar svenska (och italienska) lag i Europa då plötsligt en mittback får motstånd i närkampen utan att få frispark. Och när vi väl vant oss vid det högre tempo som färre avblåsningar medför, så har tåget redan gått med ett par insläppta på hemmaplan. Johannesson är nog duktigast i Sverige på att följa SvFF´s direktiv. Åh vad duktig du är Stefan.

Semestern är i sanning över. Äntligen kan man börja skita i sitt eget liv igen. Eller i alla fall grubbla lite mindre. För vem fan har tid att dväljas i en luspank och kärlekslös knullöken när hemmapremiären är 7 dagar bort och du inte kan bestämma dig för vem du vill se som vänsterytter?

Har velat hålla käft om detta fram tills nu. Nu har ju även Blåvitt en långhystare av inkast. Jag hatar långhystandet. Det måste fan finnas en övre gräns för hur lång tid det skall få lov att ta att kasta ett inkast eller slå en inläggsfrispark. Det är inte OK och i förlängningen inte heller någon garant för målrik fotboll, att två mittbackslunsar skall lufsa upp från egen planhalva till offensivt straffområde för att nicka på inkast. Det blir ju den här sortens "powerbreaks", hockeyn har och som vi fotbollsfolk föraktar så djupt. Men då vi inte har reklamavbrott än inom fotbollen, så får vi väl kalla det rökpaus.

Över ett halvår nu som singel och jag börjar bli lite less på det. Men inte tillräckligt less för att göra något åt det, då funkar det bättre att bara gnälla. Men visst, har ni en dotter, kompis, ex-flickvän eller syster som är:
22-25 alt. 30-35 år, snygg som en solnedgång, ickevegetarian, vägrar sms:a med förkortningar, som inte blir sur när man kommer hem full, gärna med rötter från Iran, är blåvit och fotbollsintresserad/inte är intresserad alls, men är hon blåvit och fotbollsintresserad så bör hon kunna läsa mina tankar om när jag hellre bara går på matchen med the dudes. Hon bör tycka om att kalla mig för dude för övrigt och gärna vara slampig. Och gärna heta Setareh. Jag har alltid gillat det namnet. Hon bör kunna göra en lista på plattor släppta 1974 som var fan så mycket bättre än Abba samt spontant kunna föreslå att vi knäcker hela Gudfaderntrilogin på en dag. Har hon allt detta eller är Robin Sherbatsky så kommer jag defintivt inte tacka nej i första taget om hon knackar på dörren. Ja jag vet. Jag ÄR en hopplös romantiker.

Hussfeld hävdade i direktsändning att Ragnar har det mesta förutom spelet med fötterna... Jag tar för givet att han var halvvägs in i en utläggning om att Tobbe är en komplett forward förutom att han saknar styrkan i djupledslöpningarna, när ettan satt bakom Wasstå.

GP-sportens sporttyckaravdelning, har fått ett uppsving. Rylander som till vardags skriver om hur nyskapande Barbados och Streaplers är, vikarierar för en sjukskriven Härd. Som sagt, ett fall framåt för GP-sporten, men jag kräver att:
Hjörne säljer och avgår, ledarna lägger ner drygliberalismen, sporten börjar hata hockey, dagliga korsord, mer Pondus och att Stenberg och Härd pensioneras.
Innan jag börjar prenumerera igen. Tycker ni det är tuffa krav, så scrollade ni nog lite för fort för min kravspec på nästa flickvän.

KLIPP HÄCKEN!

Jag har en mycket olustig känsla

2010-03-08T16:48:00.001+01:00

AIK är sig inte längre likt. Visst förekommer deras lustiga sätt att prata om sig själva i tredje person (”AIK viker inte ned sig”, ”AIK är starka”) istället för att använda ”vi” och visst förekommer spelare med större käft än spelskicklighet men något har hänt de senaste två-tre åren.

Där det gamla pålitliga hybris-Gnaget hade öst på med resurser för att satsa allt på Europa, tagit på sig den svulstiga, kostsamma Europa-kostymen, vräkt ut sig i media om sin unika satsning och om AIKs unika status i idrotts-Sverige så har dagens AIK en lägre profil med en VD som pratar om återhållsamhet, en tränare som knappt syns till i kvällstidningarna och spelare som faktiskt (men sällan) pratar om att man tillsammans når målen.

Det AIK som jag lärt känna genom åren är ett högljutt gäng utan större lagkänsla med hybris och illustrerades som bäst av när Andreas Andersson pajade knät (?) och ingen lagkamrat ville hjälpa honom av planen utan han fick lämna planen framför Norra Stå på Råsunda buren av vår lagkapten Magnus Erlingmark och en annan blåvit kämpe.

Nu står AIK inte riktigt att känna igen. Dagens AIK på planen är ett gäng halvpsykopatiska legoknektar som skicklige (och dessvärre relativt sympatiske) Mikael ”Sir Väs” Stahre fått ihop till ett lag och vid sidan av planen finns ett gäng ganska profillösa figurer som verkar genuint intresserade av att få ihop ekonomi och annat för en långsiktig uthållighet. De har en bit att vandra på det ekonomiska planet men i botten finns det stora publikstödet och Vi-handlarna som tjänar för mycket pengar som de sedan gillar att spendera på AIK (handla aldrig på Vi på Stureplan i Stockholm!!).

Allt detta oroar mig mycket. AIK har mycket goda chanser att nå gruppspelet i Champions League i år och ta in en jackpot som de har goda förutsättningar att förvalta väl. Platinis omgörning av kvalificeringen och det faktum att Sverige närmat sig gruppspelen senaste året talar för AIK (precis som det talat för Blåvitt om vi kunnat vinna avgörande matcher någon gång). Då får våra kräkreflexer jobba när vi läser om ”det största som hänt svensk klubblagsfotboll någonsin”, ”bragden” och annat ljug när de snubblat över något öststatsgäng och kvalificerat sig för gruppspelet

AIK är i toppen för att stanna den här gången, dessvärre.

Vinter-OS är en härlig festival

2010-03-05T13:02:00.000+01:00

Jag älskar Vinter-OS! Jag har sett många timmar OS (som vanligt) och det är ett fantastiskt arrangemang ur TV-tittarsynpunkt. Jag har mina måsten (längdskidor, skidskytte och alpint) och däremellan finner jag mig sittandes och vara jättenervös för det manliga curlinglagets dragning i fjärde omgången. Vissa sporter fastnar man för och följer även efter OS.

Skidskytte exempelvis fastnade jag för 1994 när jag låg med skadad fot i Åre och ensam i stugan såg OS i Lillehammer där skidskyttet var en av få grenar där Sverige faktiskt tog medalj. Sedan dess har jag följt skidskyttets världscup och mästerskap med glädje oavsett om det varit svenska framgångar eller ej.

Det är samma känsla som att vara på musikfestival. Jag har mina måsten att se som är orsaken till att jag löst biljett och sedan står jag där vid någon sidoscen och upptäcker ett helt nytt band som berikar mitt liv. På det viset upptäckte jag Marit Bergman och Mando Diao exempelvis.

Vinter-OS är ett skönt smörgåsbord av sportsliga läckerheter. Det är en stor tomhet som infinner sig nu när det är slut. Tur att Allsvenskan snart kör igång, även om jag i år känner att det är svårare än vanligt att uppbåda entusiasmen. Jag kanske börjar bli för gammal för en popsport som fotboll där det ”krävs” alltmer från åskådarna? För att vara en god och lojal fotbollskonsument skall vi lösa en allt dyrare entré, konsumera så mycket som möjligt på arenorna, vi skall ”bidra till stämningen” och diverse fnoskiga supporteralliansledare skall ha synpunkter på vilka bortamatcher jag skall få se och vilka jag skall bojkotta och uttalar sig som ”röster för supportrarna”. Just det där sista är nog ämne för ett eget inlägg.

Fotbollen är igång - Zzzzz

2010-03-04T12:33:00.000+01:00

Så var landslaget igång och snart är det Supercup (gäsp…) och Allsvensk premiär. Så smått böjar fotbollselefanten att röra på sig efter att för en gångs skull ha haft lite medieskugga. Själv är jag inte alls sugen på fotboll än, och ”Supercup” på Råsunda känns lika intressant som en seriefinal i bandy för mig.

Landslaget igår såg lika zömniga och ointrezzerade som jag var i soffan och framförallt anfallsspelet lämnade en del övrigt att önska. Själv somnade jag i TV-soffan en bit in på andra halvlek så jag kan inte uttala mig om hela matchen. Som ett brev på Posten gapas det om Zlatans oumbärlighet för anfallsspelet. Jag vet inte om de som nu gapar på Zlatans återkomst missade en stor del av landskamperna förra året där Sveriges anfallsspel var lika obefintligt som igår, trots att den Ztore var med på planen.

Då var allt Lagerbäcks fel enligt belackarna. Nu har vi ny förbundskapten och Hamrén behöver få in glädjen i truppen, få spelarna att känna förtroende och ett leende landslag är förmodligen bättre än ett räddhågset med Zlatan på plan. Ett leende landslag med Zlatan vore naturligtvis det optimala, men det verkar svårt att uppnå.

För övrigt har jag ätit alldeles för få semlor i år.

Sent skall syndarna vakna

2010-02-25T10:11:00.004+01:00

Vinter-OS är i full gång och i skymundan av den festen har FIFA rört på sig i dopningsfrågan och kommit överens med WADA på flera punkter om hur kampen mot dopning skall ske. Dopning är en fråga som fotbollsvärlden inte riktigt tagit på allvar tidigare och jag är förvånad över att fotbollens slappa attityd till dopning inte debatterats mer. Men bättre sent än aldrig.

Snorsporterna som praktiseras i Vinter- och Sommar-OS är rigoröst följda av dopingpoliserna till skillnad från fotboll och hockey. Jag tror att dopningen kan vara mer utbredd inom elitfotboll och elithockey än inom snorsporterna, men de aktiva kollas inte lika ofta.

UEFA och FIFA har länge haft den gemensamma linjen att de inte tänker följa WADA:s regler om att idrottsmän över en viss nivå skall vara skyldiga att lämna uppgifter om var man befinner sig så att oanmälda dopningstester kan göras när som helst. Fotbollen skulle alltså inte underkasta sig samma dopningsregler som andra. Det var faktiskt först vid senaste EM som UEFA tillät testning av alla aktiva. UEFA under folkhems-Lennart var uppenbarligen inte så värst sugna på ett systematiskt antidopningsarbete. Varför det?

I Frankrike gjordes för något år sedan ett antal tester av deras anti-dopningsbyrå och av de testade så var fotbollsspelare den kategori idrottsmän som hade den största andelen av antalet testade som använt förbjudna substanser (bla DHEA). Eftersom testerna inte var officiella så kommer det dock inte att bli några straffpåföljder och de testade utövarna förblir anonyma.

En av delarna i Juventus-skandalen för några år sedan som inte fick så stor uppmärksamhet i skuggorna av all annan skit, var det systematiska pillertrillande som Juventus ägnat sig åt under en lång följd av år. Det var avancerade cocktails av förbjudna substanser som man kunde hålla på med för att dopningskontrollen inom italiensk fotboll var ett skämt.

När den spanske dopningsvirtuosen Eufemiano Fuentes åkte fast i samband med systematisk dopning inom cykelsporten så erkände han samarbete med flera spanska fotbollsklubbar och med spelare från bl a Real Madrid.

Inom NHL är dopningstester ytterst sporadiska och det är ett trasigt nät som är lätt att komma undan. En av stötestenarna kring hockeyns deltagande i OS tidigare har faktiskt varit att hockeyn inte vill underkasta sig antidopningskraven.

Jag tycker det är tröttsamt att läsa om skidsporter och friidrott som dopningens allra mörkaste sporter, när fotbollens och hockeyns aktiva inte ens når upp till en bråkdel så många testtillfällen.

Livspusslet

2010-02-19T14:15:00.003+01:00

Ett ord som garanterat kommer att dyka upp ofta under det närmaste året är ”livspusslet”. Politikerna kommer försöka överträffa varandra om vem som bäst lägger huvudet på sned och förklarar varför just deras politik bäst hjälper folk att få ihop livspusslet.

Senast idag fick jag lyssna på några på tåget som berättade hur jobbigt det är att få tiden att räcka till medan de i nästa andetag berättade att deras barn minsann höll på med flera sporter, spelade klarinett och en av de som gnällde hoppades på att "få det där sexmånadersprojektet i Milano". Själv har jag aldrig riktigt förstått gnället om att få ihop livspusslet. De som oftast gnäller i debatten är sådana med höga inkomster med flera barn som håller på med flera tidskrävande intressen, de har ett krävande jobb och strävar efter det perfekt inredda hemmet. Trots allt detta så bloggar de om hur jobbigt de har att få ihop livspusslet. Om nu pusslet är så svårt att få ihop så kanske man skall minska antalet bitar i pusslet?

Man kanske skall fundera på att slappna av lite i ambitionerna, ställa in den där parmiddagen med vännerna och säga åt lille William, Malva och Chutney att det räcker med två sporter var att ägna sig åt?

Gnället på livspusslet är nog en följd av nutidsmänniskans usla förmåga att prioritera. När barnen kommer så drar man sällan ned på ambitionerna från det barnlösa livet, Karriären skall underhållas, hemmet skall skina som aldrig förr och man måste ha ”egentid” för sig själv där man dricker öl/vin/latte med sina vänner (och sedan måste man hinna blogga och facebooka om det).

Naturligtvis har jag förståelse för ensamstående och lågavlönade som sliter ont för att få ihop det hela, men det är sällan de personerna som gnäller på ”livspusslet”. Nej de som gnäller på livspusslet kan nog ganska enkelt dra ned på antalet pusselbitar i livet utan att missa något. Framförallt skall de inte gnälla om livspusslet eftersom de frivllligt har sett till att ha en herrans massa pussselbitar i pusslet.

Mitt alltmer sporadiska bloggande beror exempelvis på att den pusselbiten är nedprioriterad för närvarande.

12 eller 16 lag i Allsvenskan?

2010-02-04T12:10:00.001+01:00

Knappt hann den blott andra säsongen med 16 lag i Allsvedenskan avslutas förrän flera röster höjs för att minska antalet lag i Allsvenskan. Några (med bl a Håkan Mild i spetsen) vill ha 12 lag och tre matcher mellan lagen (dvs 33 omgångar), andra säger bara att de vill ha färre än 16 lag. Som vanligt är skälet ”då blir vi starkare i de Europeiska cuperna och det är bra för svensk fotboll”.

Jag tycker för det första att svensk fotboll måste sluta att vara så kroniskt otåliga. Otåligheten har redan tagit död på Royal League och håller på att ta död på Svenska Cupen. Ge 16-lagsserien 4-5 år innan man förändrar. Statistik efter två år (år med märkliga svängningar i världskonjunkturen) är inte mycket att utvärdera. Hattandet med vår högsta serie på 90-talet var exempelvis ingen höjdare för intresse och publiksiffror.

Ett argument för färre lag i högsta serien är att det blir fler tuffa matcher då. Det kan jag köpa om det nu är så att topplagen idag kan ställa ut skorna och bärga sex poäng mot bottenlagen, men det lyckas man inte med vilket tyder på att alla matcher är mer eller mindre svåra i Allsvenskan.

Tre matcher mot samma lag blir konstigt med ojämnt antal hemma- och bortamatcher. Den sportsliga rättvisan med detta kan diskuteras och i Danmark vill SAS-ligalagen ha bort systemet med tre matcher mellan lagen, enligt den här rapporten ”12 hold i SAS Ligaen har den uhensigtsmæssige effekt, at klubberne skal møde hinanden tre gange for at få et passende antal kampe. Det kan ifølge klubberne have uretfærdige sportslige konsekvenser, fordi det kan være afgørende for turneringsafgørelserne, hvem der får to hjemmekampe i specifikke match-up. Til tider mener klubberne også, at det kan have skævvridende økonomiske konsekvenser, fordi det kan have stor betydning, hvilke klubber man får to gange på hjemmebane.”

Det andra stora argumentet för färre lag är att matcherna blir mer intressanta med fler matcher mellan bättre lag. Jag tycker att det är att ge upp en smula att säga att man behöver fler matcher mot ”attraktiva” lag för att locka mer folk. Vi måste jobba för att man vill se Blåvitt oavsett motstånd, så bra skall stämning och arrangemang vara. Dessutom blir även derbyn och matcher mot AIK urvattnade om lagen möts stup i kvarten.

Att det med färre lag blir fler matcher mot de ”bästa lagen” gynnar framförallt de lag som har svårt att locka folk själva. AIK och Blåvitt har t ex på senare tid lyckats med att dra folk på matcher även mot historiskt sett dåliga publiklag. Med allt bättre arrangemang har man lyckats få folk att se Blåvitt och uppleva G:a Ullevis atmosfär oavsett vilket lag som står för motståndet. Det är en konkurrensfördel mot de flesta andra klubbar i Sverige som Blåvitt bör utveckla ännu mer om man vill bli bäst i Sverige. De klubbar som ”tjänar” mest på att möta samma lag flera gånger är de klubbar som är sämst på att locka publik på egen hand och som behöver ”publiklag” för att locka åskådare till sina hemmamatcher.

Fortsätt med 16-lagsserien i minst ytterligare tre år och utvärdera efter säsongerna 2010 och 2011.

Vår förre store ledare

2010-02-02T15:39:00.001+01:00

Nu är det ett tag sedan Göteborgs förre store ledare lämnade sin post. Det börjar märkas på diverse debatter och på tjatet inom stadens politiska sfär. På vår store ledares tid hade frågorna lösts tyst och effektivt. Vi hade sluppit den infekterade vibrationsdebatten om G:a Ullevi och det märkliga förhandlandet om G.a Ullevis hyresavtal. De är exempel på fall där vår förre store ledare resolut hade ingripit (till oppositionens förtret) och pekatr med hela handen.

Men han hyllades som sig bör vid avgången. Stadens enda kvällstidning har fortfarande en helt egen sida som bara ägnas åt att hylla vår förre store ledare vilket var honom väl unt. Vi behöver dock inte sörja alltför mycket, flera av vår förre store ledares uppdrag har gått i arv till vår förre store ledares dotter, vilket känns tryggt för vi vet alla att det där med gener skall man inte bortse från i maktsammanhang. Det finns det globala exempel på.

Dock har han inte stigit ned helt från tronen. Enligt tillförlitliga källor drar han fortfarande i många trådar med sina stora händer och styr i allt från statens relation med Volvo till pajaseriserhjulet vid L:a Bommen. Visst är han lite klädsam när han säger på journalisters frågor att ”det där skall jag väl inte uttala mig om, men eftersom du frågar så...”

Ta vara på det som är bra med Allsvenskan

2010-01-25T16:58:00.002+01:00

Allsvenskan just nu tycker jag är fantastisk, det är tätt, ofta chansrikt, skön stämning (speciellt på G:a Ullevi) och inga matcher har en given utgång på förhand. Men Allsvenskan ifrågasätts alltmer och SEF har tillsatt en utredning som skall utreda hur Allsvenskan skall utvecklas med målet att ”närma sig Europa” (suck…). Jag hoppas de i utredningen tar vara på det som är bra med Allsvenskan.

Några av fördelarna med Allsvenskan enligt Siwert:
- Jämnheten (som enligt många bevisar Allsvenskans svaghet) och spänningen. Även om jag som Blåvit njöt under 90-talet så känns det verkligen nu att varje match gäller. Det går inte att hoppa över någon match och de flesta kan faktiskt slå alla. Inte ens mot BP borta kan jag känna mig säker på en vinst.
- Man kan se spelet på plats. Hur många av de jeppar som har Barcelona eller Man Utd som favoritlag har sett sina favoriter live och sett spelarna på riktigt? Allsvenskans hjältar är på en plan nära dig, minst 15ggr om året.
- Det utspridda matchandet. Tack vare de utspridda omgångarna och mitt abonnemang på Säsongskortet så kan jag verkligen hänga med och bilda mig en bra uppfattning om alla lagen (sena matchflyttar är dock skit).
PPV-produktionerna. När kanalerna tävlar i att fylla en TV-studio med flest antal tyckare och i att ha mest sändningstid i samband med match så är de minimalistiska PPV-produktionerna precis i min smak. Jag skrivs inte på näsan av analytiker utan jag och mina medtittare i soffan står för analyserna själva (precis som man gör på plats).
- Vårt vackra land. En bortamatch en helg är en ypperlig anledning att se vårt vackra land. Ta en billig weekendnatt på hotell med din kära och upplev Kalmar, Gävle, Örebro, Malmö etc.
- Kontrasterna. Det finns moderna arenor med skön stämning att besöka och det motsatta. Att komma lagen så nära och så avskalat som man kan göra på exempelvis Kopparvallen tycker jag om. Stora arenor i all ära men även de mindre har sin plats i mitt hjärta.

I de stora ligorna växlar guldet mellan två-tre klubbar och i det obegripligt upphaussade Champions League är det alltid Chelsea, Man Utd, Barcelona och ett lag till i semifinal – hur kul är det? Fotbollen ute i Europa verkar bli mer och mer förutsägbar och ospännande och då framstår Allsvenskan som än mer attraktiv.

Men, målet verkar inte att ha en jämn, spännande Allsvenska utan målet enligt SEF är att svenska lag skall hävda sig i Europa-spelet. Jag har dock svårt att förstå att Allsvenskan skulle bli så mycket attraktivare för oss ”konsumenter” om Sverige ligger 12:a istället för 23:a på UEFAs ranking om det sker till priset av en mer ospännande och ojämn serie där man på förhand vet hur många matcher kommer att sluta (som i Spanien).

Nya Kamratgården

2010-01-18T20:12:00.000+01:00

Kamratgården skall rivas och byggas ny och IFK Göteborg diskuterar säkert olika finansieringsalternativ. Varför inte hänga på dokusåpe-/byggnationstrenden i TV och göra en inredningsföljetong av bygget? Någon av reklamkanalerna skulle säkert hänga på

I första avsnittet varvas bilder från den dagliga verksamheten på Kamratgården med bilder från förr. Den berömda övergångsfaxen, de nötta bordskanterna på kortspelsbordet, fuktskadorna i omklädningsrummen och tränarnas barack zoomas in extra. Glenn, Glenn & Glenn får berätta om allt som sitter i väggarna och fader Gunnar får lite mästrande berätta om storhetstiden när en större utbyggnad gjordes senast.

I andra avsnittet intervjuas personal och spelare om hur de vill att en ny Kamratgård skall utformas, vilka funktioner de vill ha etc och Hysén, Sella och Gustav får nojsa och skämta så där härligt omklädningsrumsmässigt i flera sekvenser.

Sedan är det något eller några avsnitt från byggnationen med sedvanligt TV-mässigt skäll på hantverkare, shopping i sponsrande inredningsbutiker etc där Håkan år gå och skaka på huvudet åt inredarnas idéer. Bengan och ”Erra” Eriksson är givetvis två av snickarna.

I sista avsnittet kommer så hela truppen lunkande i badtofflor och träningsoverall och Seppo leder kanslipersonalen. Med förväntansfull min öppnar inredaren dörren och spelarna rusar in. Nicklas ”Rehab” Carlsson smeker kärleksfullt den moderna rehabcykeln med LED-TV, Robin Söder hoppar med ett ljudligt plask ned i den nya jacuzzin, Sella och Hjalmar springer som busiga småpojkar ikapp in i det nya uppehållsrummet för att paxa favoritplats vid det filtklädda spelbordet och de yngre spelarna skriker ”Shit, fan, vad läckert” när de ser TV-spelskonsolerna som är inbyggda i väggen.

Jonas och Rehn ler belåtet när deras nya videosystem förevisas med tillhörande kameror med ”JAS-teknik” så att alla spelares rörelser registreras under match. Wolfgang Pichler går igenom pulsklockornas funktioner och går ienom hur spelarna skall rapportera in sina testresultat dagligen till tränarnas databas.

Håkan grymtar lite över multimaskinen för fax/skrivare/scanner etc och på att det saknas eluttag på parkeringen så att han inte kan koppla in kupévärmaren till sin stora bil. Marknadsfolket jublar när de ser sina nya, fina headsets till telefonerna och den tillhörande bildskärmen där staplar och statistik över sålda sponsorpaket och årskort uppdateras i realtid. Anna Skipper har fyllt kylskåpen med mat och i köket står Leila och bakar nyttiga bröd som skall ge snabb återhämtning eter träningarna.

Gamla Kamrater kommer upp och grymtar högljutt över att många av de gamla svartvita bilderna satts in i digitala fotoramar och om att de numer måste lära sig en kod för att komma in och på slutet kramas alla med varandra.

"Ett lag i Europa ökar intresset"

2009-12-28T13:32:00.006+01:00

Ja, det mantrat har vi hört till leda i Sverige. Företrädare efter företrädare i Sverige har sjungit ut att bara ett lag tar sig till ett gruppspel i Europacuperna så kommer intresset för svensk fotboll att öka och det skulle i sin tur motivera en mindre jämn Allsvenska (alternativt en Allsvenska med färre lag).

Det där stämmer inte riktigt. Jag tog och kollade upp den svenska UEFA-rankingen för klubblag och jämförde med publiksnittet i Allsvenskan under tjugo års tid och fick helt andra resultat än så. Det är snarast så att kurvorna skiljer sig åt ganska kraftigt. När UEFA-rankingen faller så ökar publiksnittet i Allsvenskan. Fr o m slutet av 90-talet har rankingen dalat betydligt men publiksnittet i Allsvenskan har ökat i nästan rakt omvänd takt.

Ser vi den långsiktiga utvecklingen så är det en stadig ökning av publiksnittet trots vår UEFA-ranking. Min slutsats är alltså att ett svenskt lag i Europa inte har någon större betydelse för intresset och alltså inte automatiskt behöver vara ”bra för svensk fotboll”.

Nu är kanske publiksnitt inte en så rättvisande parameter för när svensk fotboll är ”bra och intressant”, men ingen annan gaphals i debatten har lagt fram några allenarådande nyckeltal som skall användas vid mätning om svensk fotboll mår bra eller inte. Ge mig andra förslag att jämföra med (intäkter totalt för Allsvenska klubblag ger liknande utfall).

.1989............................. 1999............................2009

Högsäsong.

2009-12-18T01:03:00.003+01:00

Om man någon gång under året, verkligen vill ta chansen (jag har gjort karriär på det nästan), att kritisera, håna och urinera på sportjournalister. Ja då är det nu man skall hugga till. För ivriga journalistdissare är det jul, nyår, påsk, midsommar och sommarlov på samma gång. Anledningen? Inget händer. Absolut ingenting av värde händer överhuvud taget. Resultatet för en resultatdriven sportmurvel blir att du tvingas hitta ett och annat dammkorn, döpa det till "fjäder" och producera en hönsfarm. Tro fan det blir tuppjuck då på redaktionerna.

Man kan alltid räkna spaltcentimeter och dylikt om man verkligen vill göra sig besväret, men jag använder hellre mitt högst ovetenskapliga text-tv index (TTI). Låga 300-nummer=stora nyheter. 303 är ettan, the shit. Den kan komma att flyttas ner under dagen, men försvinner aldrig till andrasidans rubriker på 301. Under den gångna veckan har det hetaste stoffet handlat om Conny Karlssons tränarlicens.... Det är hur heta sportnyheter vi har att förhålla sig till just nu. Vidare har ett mindre missförstånd om Tobias Hyséns rehabilitering skapat en mindre hysteri, med arga texter och krönikor och snart drar ju en juniortävling i ishockey igång. I g e n.
Ja
Leman,
det är bara du
som egentligen bryr dig om det förutom spelare, ledare OCH föräldrar. Och är det inte så, är du i alla fall en mästare på att låtsas.

Generalexemplet just nu är annars någon form av skandal kring Markus Allbäck. Allbäck den stackarn, fick en svår och tuff barndom med en farsa som är inbiten öisare. Men i övrigt har jag inga större problem med honom och jag var en av alla de tusentals blåvita som applåderade hans skadesorti på båren från derbyt i våras. Just nu får han skäll av Robert Laul. Han ställdes mot väggen väd gäller ett pratminus av Zlatan i SvD. Allbäck är ju inte dum i huvudet, så han var nog väl medveten om hur de kommande rubrikerna skulle sett ut om han svarat på annat sätt än han gjorde. Att Zlatan inte sagt som han gjorde. Således tar han "heder och ära av någon som inte kunde vara där och försvara sig". Typ. Jag har läst utskriften av intervjun i SvD. Ur den är det ganska svårt att avläsa om Zlatan ifrågasätter att satsningen på Allbäck som assisterande är seriös, dvs som en långsiktig lösning i tränarstaben som heltidsanställd tränare. Vid tiden för intervjun, var Allbäck fortfarande aktiv i Öis och hade bara tagits ut som assisterande till en enda träningsmatch. Få om någon visste mer om saken just då. Den andra tolkningen är ju att Zlatan ifrågasätter Allbäck i sig och de som utnämnt honom som oseriösa. Gissa vilken tolkning sportbladet hade valt.... Det hade blivit ett avslöjande om schismen mellan Zlatan och Allbäck, storbråket som håller Zlatan utanför landslaget samt fan, hans moster och Nou Camp 86. Sammantaget är det dock exakt lika korrekt att anklaga SvD för felcitering som att inte göra det. Såvida inte Zlatan, Saida eller Bosse Petersson går in och förklarar hur Zlatan tänker. Allbäck tog det logiska beslutet. Det enda han bevisade var att han inte är fullständig idiot. Trots sin taskiga barndom. Ett dammkorn blev en hönsfarm. Men att skälla på Laul är också att göra det lätt för sig. Vad skall han annars skriva om. På Spåret? Inget händer ju.

Så jag unnar helt enkelt 90% av Sveriges sportjournalister, i synnerhet de som gillar fotboll, en låååång vintersemester. Skit i texten. Publicera helsidor med snygga bilder bara om ni nu inte har några långa bra reportage på lager sedan tidigare. För era försök till journalistik just nu är orättvisa framför allt mot dom själva.

Men jag får ju aldrig som jag vill och väntar således tåligt på del 5 i artikelserien om Conny Karlssons tränarutbildning. Och hoppas verkligen att herr och fru fotbollsjournalists inre samvete och ego, saknar Royal League lika mycket som vi supportrar gör.

Motståndare

2009-12-15T08:31:00.003+01:00

Vintertid innebär mest semester samt en lång försäsong samt en lång silly season. En silly season som för oss blåvita fans nuförtiden känns än längre då det på gott och ont, förmodligen mest gott, inte vare sig läcks eller ryktas särskilt mycket från Kamratgården. En dag kanske det dyker upp ett nyförvärv, men tills dess är det mycken seg väntan.

Om man dock kvalificerat sig för eruopaspel och överlevt de inledande rundorna så hade vintern sett helt annorlunda ut, för i såväl Champions League som Europa League pågår ju turneringsspelet för fullt och även om svenska fotbollsjournalister i allmänhet inte vill att något svenskt lag skall lyckas i Europa, så är det givetvis fullt tillåtet att drömma som supporter.

Det där med journalisternas ovilja är givetvis ett något hårdraget påstående, men med tanke på hur mycket gnäll det förekom från mediahåll under åren med Royal League om att det inte gick att spela i Sverige i november - mars, och att det inte gick att se på fotboll under samma årstids, så är det en inte helt orimlig slutsats. För inte var väl gnället på fotbollen bara ett missriktat uttryck för den egna bekvämligheten där man hellre sitter inne på redaktionen och ser bilder från Spanien än blir utkommenderad till en livs levande match på exempelvis Ullevi eller Råsunda i vinterkylan? Samma journalister som gnällde friskt över Royal League och därmed bidrog med sin insats, stor eller liten får ni döma själva, för att turneringen inte skulle överleva undrar för övrigt nuförtiden varför Svenska lag har så svårt att lyckas i Europa. Skall bli mycket intressant att se vad de säger den dagen ett Svenskt lag överlever de inledande europarundorna och får spela gruppspelsmatcher i december...

Men journalisterna var ett litet sidospår, det här skulle ju handla om drömmarna. Drömmen är givetvis fler SM-guld, regelbundet spel i Champions League och ett blåvitt återtåg till den europeiska toppfotbollen. Men i ett försök att gräva där vi står drömmer jag idag om nästa års spel i Europa League, dit ju Blåvitt kvalificerat sig och går in i den tredje av de fyra kvalomgångarna. IFK Göteborg har med sin brist på framgångar i UEFA:s turneringar de senasteåren inte särskilt hög ranking och kommer därmed vara oseedat i denna tredje omgång.
Om den aktuella ställningen just nu i de olika europeiska ligorna står sig säsongen ut, givetvis tämligen orimligt men någonstans måste man börja, samt att det högst rankade laget går segrande ur samtliga matcher i de inledande två kvalrundorna så kommer vi vid lottningen av kvalomgång tre att kunna ställas inför något av följande lag.
I ordning efter UEFA:s ranking.
Liverpool, Galatasaray, Rapid Bukarest, FC Köpenhamn, Sparta Prag, Hapoel Tel Aviv, Genua, Red Bull Salzburg, Austria Wien, CSKA Sofia, Sporting Gijon (Esp), Partizan Belgrad, Bröndby IF, Grasshoppers, 1899 Hoffenheim, Metallurg Donetsk, FC Vaslui (Rom), Lech Poznan, Panionos, Lorient (Fra), FC Moskva, Lokomotiv Sofia, Tavria Simferopol (Ukr), Banik Ostrava (Cza), Nacional Madeira, Maritimo Funchal, FC Utrecht, Heracles Almelo, Germinal Beerschot (Bel), Bursaspor, Motherwell, AA Gent, Ergotelis.

Alla motståndare i tabellen är inte jättesexiga men några ger ju hyfsade chanser till vidare avancemang, om korsbanden håller och mindre än 3 nyckelspelare försvinner under sommaruppehållet...

Dags för UEFA att hejda kostnadsexplosionen?

2009-12-09T20:50:00.003+01:00

Så blev det ingen EM-ansökan för Norge och Sverige. Som jag skrivit tidigare så är det många ekonomiska osäkerhetsfaktorer och glädjekalkylerande kring ett sådant arrangemang och nu när en konsult som inte anlitats av arrangörerna tittat på kalkylerna och lagt fram en rapport så framgår denna osäkerhet. Jag tycker det var ett bra beslut att lägga ned ansökan.

Däremot så bör nog UEFA ta sig en rejäl funderare på varför kraven på arenor och annat på ett mästerskap ökar exponentiellt med tiden. Med den utveckling vi sett på senare år (Folkhems-Lennart startade även denna utveckling) så är det snart väldigt få länder som kan uppfylla kraven för att få arrangera ett EM. Är det verkligen en utveckling i rätt riktning? Kraven på arenor, sponsorutrymmen, hotell (kapacitet och standard), mediafaciliteter och annat har bara accelererat. Den nya Malmö Arena hade inte klarat kraven för ett EM exempelvis och det är en hyfsat fin arena. Till vilken nytta har UEFA egentligen ökat kraven? Jag tror inte att de som var på EM 2004 tyckte det var ett tråkigare och sämre EM än 2008 (nu tänker jag inte på matchresultaten) trots att kraven på arrangörerna skärpts betydligt mellan de två mästerskapen.

Mr. Platini har gjort en hel del bra under sin första tid och har många gånger sagt sig vilja stoppa kostnadsökningarna inom fotbollen. Då är det dags att sopa i sitt eget bo och sänka UEFA-kraven på mästerskapsarrangörerna. Att sänka kraven på EM-arrangörerna vore ett enkelt sätt för UEFA att göra sitt för att minska kostnadsexplosionen inom fotbollen.

Bragdguld i rätta händer

2009-12-01T14:27:00.003+01:00

Helena Jonsson fick bragdguldet i år och av de otaliga sportevenemang jag sett i år så minns jag allra mest (i konkurrens med Sellas sena mål mot Gais) när Helena avgjorde världscupen i säsongens allra sista skytte, ståendes bredvid konkurrenten Kati Wilhelm. Jag vågade knappt titta och sprang som en dåre av glädje genom huset när hon skjutit fullt. Helena uppvisade nerver av stål och en vinnarskalle som bör inspirera alla blåvita gamnackar (som nästan alltid förlorar när det gäller). Utöver totala världscupsegern uppvisade hon nerver av stål i VM och tog ett antal medaljer även där.

Enda konkurrent om bragdguldet var nog Robin Söderling och hade han vunnit slutspelet i helgen hade han givit Helena en match.

Naturligtvis kommer åsiktsmaskinerna (som alla har det gemensamt att de inte kan klä sig varmt) att såga valet och hålla fram Zlatan. För att få bragdguld som en spelare i en lagsport så måste du verkligen göra något exceptionellt. Om Zlatan exempelvis hade avgjort med två Maradona-mål mot Danmark och tagit Sverige till fotbolls-VM så hade han varit aktuell. Zlatans insatser i landslag mot vad han presterat i Barcelona och Inter visar snarast att han är hyfsat medelmåttig i en medelmåttig omgivning, men kan vara lysande när han är omgiven av världsstjärnor. Det diskvalificerar Zlatan från bragdguldet i mina ögon. Det är, och bör vara, svårare att få bragdguldet för en lagidrottare än för en individuell idrottsman.

13.30 på torsdag sitter jag på planet mot Östersund och WC-premiären i skidskytte, det skall bli fantastiskt kul. Äntligen är vintersäsongen igång på allvar, med alpint, längdåkning och skidskytte!

Reclaim the reclaim the streets

2009-11-30T22:52:00.003+01:00

Det var väl i somras som Göteborgs butiksägare lobbade fram ett förbud mot gatumusikanter. Detta för att lindra plågan för personalen som tvingas lyssna på romska dragsspelsschlagers dagarna i ända. Detta mottogs med ilskna röster från kultureliten som hävdade musikens frihet, yttrandefrihet och allt vad det kan ha varit. Jag stod mittemellan i kontroversen. Dels hatar jag dragsspelsschlagers samt i synnerhet panflöjtsindianerna. Samtidigt har jag rätt stora problem med att butiksinnehavare kan gå in och fatta ett sådant beslut.

Reclaim the streets-rörelsen är irriterande. För bortom dessa osnytna medelklassungar med våld/hot om våld som arbetsmetod, som bygger upp sin identitet på att ha något och någon att slåss mot, så har dom ju rätt om det offentliga rummet. Värnar vi inte om det, gör vi ytterligare en inskränkning om allas vårt lika värde, vår frihet och allt det där som våra förfäder fick riskera mycket samt slita ont för att uppnå åt oss. Så fort jag öppnar ytterdörren, är allt jag exponeras för till salu. Och du får bara exponera om du köper och säljer. Köp-sälj-slit-släng. Små, små prislappar som vi andas in, hör och ser. Vi kan installera spamfilter på våra datorer, men än så länge går det inte att implementera i verkliga livet.

Nu börjar julhetsen på allvar. Var finns omsorgen av butikspersonalen nu. Jag har en kompis som jobbar i butik, han har haft ångest över EMD´s julskiva sedan september, tre Carolaversioner av O Helga natt, samt givetvis hela skivan Absolute Christmas. Jag kan ändå på något sätt lyckas undvika det mesta av julterrorn, men tänk att jobba i det utan chans att komma undan. I Schweiz har man förbjudit minareter eller vad det nu var man röstade emot. Men i klassen religöst betingat oljud slår vi muslimerna med hästlängder. Om du inte tror mig, gå genom Nordstan den 23:e december.

Var det verkligen så mycket sämre förr?

2009-11-28T20:29:00.003+01:00

Vi bröder brukar dunka varandra i ryggen men nu riskerar jag nog att krossas som en kackerlacka under Bruces prosaiska stövelklackar. Jag såg hela Tipsextranostalgin idag och blev glatt överraskad. Huvudnumret var ”bästa matchen under Tipsextras historia” och var Man U – West Bromwich från 1978. Mina förväntningar var att här skulle man se en match i gåfotbollstempo, lera och långbollar. Vad jag fick se var en usel plan men med spelare som hade mycket god bollbehandling, finurliga instick och riktiga praktmål.

Det sägs att fotbollen har gått så enormt mycket framåt eftersom dagens fotbollsspelare är hälsoasketer som tränar exakt den mängd kroppen klarar av och bollbehandlingen är så oändligt fantastisk. Vad jag såg i denna trettio år gamla match var spelare som spelade på en plan i skick med Grimsta i våras men som behärskade detta med kontroll, ett tempo som nästan var i klass med dagens fotboll och en offensivlusta som var fantastisk. Dessutom slapp jag se enminutsavbrott vid inkast, konstant tjat på domaren vid minsta domslut och fullvuxna karlar som ramlar vid minsta beröring. Idag har spelarna mycket bättre skor och utrustning, oändligt mycket bättre underlag året runt, bättre bollar och bättre förutsättningar överlag, ändå är inte dagens fotboll bättre. Det är inte smickrande för fotbollsrörelsen inte.

Inte mycket var bättre förr, men faktiskt ganska mycket. Jag är inte helt säker på att jämförelsen mellan 30 år gammal engelsk fotboll och dagens Premier League föll ut entydigt till PLs fördel i dagens Tipsextramarathon.

Och ja, jag var nykter under hela matchen och jag minns också en massa sketmatcher i gyttja som slutade 0-0 eller 1-0, men underlaget var nästan alltid kass.

Det som var bra förr, var bättre än det som är dåligt idag. Men inte mer-tror jag

2009-11-27T23:32:00.005+01:00

I ren självspäkning läste jag Stenberg SoS i morse. Jag var inte ens bakfull, utan hade efter ett nattpass och 2 timmars hemfärd, kommit hem och kunde liksom inte låta bli. Fick läsa precis vad jag förväntade mig. Ändå blev jag förbannad.

Jag är en dålig fotbollsanglofil.
Varför tror ni jag håller på Arsenal?

Men sitter i skrivande stund med en marinblå, stickad spurströja på mig. Dels för att den är snygg samt dels har jag inget emot dem. Gillade alltid Waddle, Hoddle och alla andra som rimmade på joddel samt givetvis Ginola De var stora personliga favoriter. Möjligtvis hade jag hatat spurs om jag kom från norra London, men nu är jag inte det och hade jag det, hoppas jag ändå att det främst varit Blåvitt som gällt.
På söndag är det förresten El Derbi mellan Barcelona och Real. 300 000 svenska trekkers (*) kommer "hata" varandra under 90 minuter för att dom har läst på internet om att det förväntas av dem. Jag kan respektera någon uppväxt i Sverige som håller hårt på Real (inte Barca dock av blåvita anledningar), men jag köper inte det påklistrade hatet. Det får man på riktigt i uppväxten på läktare, genom retsamma klasskamrater/kollegor, taskiga tidningskrönikor samt av Roger Blomqvists matchreferat om Malmö FF. Som blåvit i andra städer får du inte samma oresonliga inställning till Öis som jag har. Öis byts ut mot Elfsborg, Djurgården eller Malmö FF beroende på var du bor. Hatet uppstår liksom inte ur tomma intet för att man gillar Leo Messi. El Derbi är mer än ett söndagsnöje eller youtubeförströelse. Att påstå att man är en av dem, är att visa dålig respekt. Det är att späda ut en fantastisk händelse med simpelt piss. Se det gärna, men var åskådare. Av respekt för de miljontals, främst spanjorer som lever med det på riktigt.

Nej, jag är ingen god fotbollsanglofil. Jag hatar inte och har aldrig hatat Tipsextra. Men jag stör mig på nostalgin i allmänhet. Minns ni inte hur dåliga matcherna brukade vara? Allt jävla trav? Visst, jag om någon kan se bekväma fördelar med att slumra in till Oldsbergs livereferat från Goodison Parc 1985, strax innan och strax efter travet. Sköna tupplurar skall icke förringas. Men jag har som sagt sjukt svårt för när Stenberg och hans skara av vita, medelålders gubbjävlar som spenderar dagarna med att kasta skit på supportrar (senast idag Stenberg...), nostar över den gamla tidens division one. Det våld, hat, rasism, homofobi etc som finns idag, var värre på tipsextras tid samt finns idag kvar i Sverige tack vare den tiden division one. Världen går framåt tack och lov. Svarta spelare blir idag inte ut-ughade av egna klacken, läktarna brinner inte och folk blir inte ihjälklämda mot kallt stål. Det finns många goda anledningar till att den tidens division one inte finns kvar.

Visst skall vi minnas det goda och gamla. Men så länge vi förtränger allt det dåliga av inrökt lättja samt i synnerhet om man är vit medelålders sportjournalistgubbe. Ja då är det ett hyckleri utan dess like. Då kan vi tammefan lika gärna återinföra Von Rosens pokal.

Det är möjligt att även jag zappar över till morgondagen jubileum men inte fan slår det Arsenal-Chelsea på söndag. Med 2-2 och kvarten kvar på en matta som mer liknar en golfgreen i Florida, kommer Fabregas sätta upp ett smörpass till Arshavin som kommer rättvänd med fart mot Chelseas mittbackar. Då skall jag tänka positivt och påminna mig själv om att det i stället för Arshavin, kunde varit Faxe Jensen.

(*) Siwert Band jämförde svenska fans till utländska storlag, med Startrek-fanatiker. Man köper produkterna och läser böckerna. Sedan samlar man familjen vart tredje år och åker på ett konvent där man möter likasinnade.

Våldsnostalgi.

2009-11-24T19:36:00.005+01:00

Det vankas jublileum.

Svensk huliganism fyller 40 år och detta kommer firas med pompa och ståt på SVT. LG Björklund, Oldsberg och gänget kommer sitta en hel lördagseftermiddag och soffmysa över planinvasioner, fylla och horder av poliser på ett familjens lördagsnöje.

Som blåvit sitter vissa saker i ryggmärgen. Torbjörn Nilsson brukar vara svaret på allt nästan oavsett fråga förutom när det är Bebben som gäller. Men vi älskar också att ironisera över vad som är bra för svensk fotboll. Siwert bevisade en gång i tiden (2006?) att "bra för svensk fotboll" i själva verket är det samma som egenintresse beroende på vilken aktör inom svensk fotboll som uttalar sig. Jag håller med om det. Så vilka aktörer inom svensk fotboll mådde bra av att Tipsextra började sändas på lördagar?

Jag kan bara komma på två. Speldjävulen och Huliganen. Huliganen fanns innan också, men han var huligan på ett mer privat sätt innan. Nu plötsligt fick han ett helt nytt forum att slå folk på käften på. Med ett tioårigt eftersläpande har man sedan dess apat efter vad man sett på TV (samt nu även på internet). Nu fyller dom 40 år även om det bara är de första 20 första åren vi skall nosta över. 20 år av vikande allsvenska publiksiffror, pisstråkiga matcher på pissusla planer, olidliga travsändningar, tjongfotboll av Noby Stilestyper, vilket vi försökte anamma i Sverige samt invasioner av långhårta fyllskallar som invaderar planen för att slå andra långhårta fyllskallar på käften.

Ja må dom leva.

Sur realism.

2009-11-17T14:40:00.002+01:00

Han väckte mig i ett kallt rum i Halland.

– God morgon. Idag är den första dagen i resten av ditt liv.

Jag smädade hans mor och tryckte på snooze. Efter nio minuter var han tillbaka.

-Så länge du har hälsan i behåll, kommer allting ordna sig

Jag svarade att jag i så fall hoppas att jag har cancer så att skiten är över snart. Han stod kvar med ett soligt leende, som tvingade mig att täppa till den med en hård, välriktad och svettig hälspark. Jag ställde om klockan till en 45-minutare. Vissa förstår fan inte en pik.

Efter 44 minuter, var jag fortfarande förbannad och hann skrika håll käft innan han hunnit ta till orda. Det skulle jag inte ha gjort.

- Om alla var som du, skulle världen aldrig gå framåt.

Det skulle han inte ha sagt. Jag tog en telefonlur och knäckte hans näsa. Redan dubbelvikt gav han mig läge för ett bekvämt knä i tinningen. Jag gick ut i köket och hämtade ett rivjärn och gav hans ollon en omgång med den för muskotnöt avsedda, hårda kortsidan. Jag tog de trådlösa hörlurarna och silvertejpade fast dom på öronen och vred upp Rivstart på maxvolym, innan jag till slut kvävde honom med överkokt fullkornspasta.

Sedan tryckte jag på snooze.

Jag hade dödat min inre optimist. Till mitt försvar kan jag tillägga att fittan förtjänade det.

Back and bitter

2009-11-17T14:25:00.003+01:00

Funderade lite på varför jag slutat blogga här. En orsak kan vara drivkraften till att jag började från början. 2005, allmän misär, Ijeh, Djurgården och allt det där. Likt många män, när jag någon form av målsättning att stänga ytterdörren och be omvärlden dra åt helvete. De flesta skaffar familj, andra börjar blogga och Siwert.... gjorde både ock.

Men det är svårare att be media dra åt helvete när dom gullar med oss.
Det är svårare att be Blåvitt dra åt helvete när dom gullar med mig.
Det är svårare att dra baraben att dra åt helvete när dom är bättre än någonsin
Det är svårare att förbanna en framtid som ser ljus ut. Men saker förändras.

Blåvitt har kommit tvåa tre gånger i år varav två gånger på 6 dagar efter AIK.
Jag har blivit singel och pendlar mellan förhoppning och förtvivlan över att jag kommer dö ensam.
Blåvitt kommer under kommande året sälja sitt hjärta, sin hjärna och sin ryggrad. Dessutom lär väl Hysén och Ragnar inte stanna heller
Tomas Ledin ger sig ut på en nationell vinterturné.
Idol, dansbandskampen och Let´s dance kommer följas av ett halvår med melodifestivaler.
En AIK-Öisare leder landslaget till Hjörne-sfärens erotiska förtjusning.
Dulee Johnson har ollat pokalen.
Jag är bokstavligen hemlös.
Det är i princip redan jul.

Så när jag spenderat en vaken natt och en yrvaken förmiddag till att formulera ut hur jag mördat mitt optimistiska inre, insåg jag kanske att det var dags att återvända hit igen på riktigt.

Jag är upp till absurda nivåer bitter.

Jag är tillbaka.

Utan Zlatan - ett leende landslag?

2009-11-11T10:05:00.001+01:00

Zlatan är tveksam till landslaget och genast kraxar alla olyckskorpar om att Hamrén inte kunde fått en sämre start än det beskedet.

Jag tycker det var att ganska bra besked. Det visar Zlatans nuvarande inställning till landslaget och Hamrén slipper lägga ned krut på att smeka Zlatan medhårs och svara på ändlösa frågor om Zlatans väl och ve när det är landslagssamling utan kan koncentrera sig på helheten.

Med Zlatans allt starkare ställning i landslaget tycker jag mig se att leendena blivit allt färre i landslaget. Det har Lagerbäck fått skulden för, men jag anar att Majstorovic, Zlatan och Mellberg knappast är personer som sprider gemyt och trivsel omkring sig så de är nog i högsta grad medskyldiga. Om det är så eller inte vet jag sämre än alla experter men de få gånger jag sett landslaget ute på stan eller på Park Hotell så går den klicken med sura miner och mörka solglasögon. Övriga grupperingar håller sig på behörigt avstånd men tillåter sig faktiskt ett och annat skratt ibland.

De senaste åren i takt med Zlatans alltmer gudomliga position på piedestalen har våra andra landslagsspelare mest ägnat sig åt att inte reta upp Zlatan med ett felriktat pass än att försöka sig på något svårt och vägvinnande. Att se 7-8 landslagsspelare på planen förminska sig själva och vara ängsliga för Zlatans förgörande blickar har varit ledsamt att se.

Jag tror att ett landslag utan Zlatan kan bli ett leende landslag. U21-landslaget visar att det inte är långt borta. Ett lag med 11 spelare som har kul tillsammans och jobbar ihop som ett lag på planen är bättre än ett lag med en superstjärna och 8-9 uppassare som gör sitt bästa för att servera superstjärnan och undvika att dra på sig dennes vrede.

Zlatan får gärna fokusera på sitt sagolag i en av Europas mest ospännande ligor. Landslaget kan kanske prestera bättre resultat utan Zlatan

Lika som bär

2009-11-10T09:41:00.003+01:00

Tiffany Persson?

Caroline Seger?

Avgörande matcher är inte Blåvitts grej

2009-11-09T14:31:00.001+01:00

Så har vi förlorat ytterligare en finalmatch mot rivalen. Tyvärr är det så att de gånger Blåvitt har möter guldrivalen eller spelar i final så är det sällan Blåvitt vinner. Endast i cupfinalen förra året och kvalvinsten mot VF 2002 har vi lyckats slå guldrivalen i en avgörande match på senare år.

Det är mest bittra förluster:
2004 Förlust i näst sista omgången mot guldrivalen MFF
2004 Förlust i cupfinalen mot Djurgården
2005 Finalförlust i Royal League
2005 Förlust 4 omgångar från slutet mot guldrivalen Djurgården
2007 Förlust i cupfinalen mot Kalmar FF
2009 Förlust i sista omgången mot AIK
2009 Förlust i cupfinalen mot AIK

Jag kan i mitt nuvarande något bittra tillstånd ha missat någon avgörande vinstmatch på 2000-talet men skall vi vinna guld är det uppenbarligen så att vi får se till att göra det genom att undvika att möta rivalen i en avgörande match. Avgörande matcher i slutet av säsongen mot laget att slå är Blåvitt riktigt usla på. Så snacket om vinnarkultur och vinnarskallar är till viss del en myt just nu. Tvärtom visar väl sammanställningen ovan på att Blåvitt på 2000-talet är laget som viker ned sig när det verkligen bränner till.

Ressugen till helgen?

2009-11-05T10:53:00.002+01:00

Prova då på Hebron Resors ”Temaresa Gaza” till Stockholm/Solna på lördag. Resan till Stockholm kommer att ske med SJs bekväma InterCity-tåg eftersom ni behöver vara utvilade inför den intensiva upplevelsen i Solna. Eller som vi på Hebron resor säger ”så nära upplevelsen av Gaza-remsan ni kan komma”.

Program:
13:00 Ankomst Stockholm. Vi börjar med att äta den lokala maten i Gamla Stan vilken sköljes ned med ett avslaget öl från Åbro. Priserna är naturligtvis högt satta, motsvarande svarta börs-priserna i Gaza för att efterlikna varubristen på Gazaremsan. Redan vid denna lunch kommer kravallutrustad polis att närvara för att ge den rätta atmosfären av brutal polisstat. Mannen i sportjacka med frånvarande blick bredvid dig är förmodligen en spanande civilpolis, visst är det kittlande?

14:00 ca: De första slagropen från Solnas bosättare hörs runt kvarteret. Några av dina medresenärer kommer att besvara slagropen med ölkastning, slagord och obscena gester. Polisen kommer då att få förstärkning. Ljudet av sirener ger en genuin ockupationskänsla.

15:15 Avfärd mot Stockholms Gaza. Färden sker i för ändamålet inhyrda kommunala bussar. All annan transport till Stockholms Gaza är förbjuden av polis. Allt i syfte att ge oss en ”säker och kontrollerad transport” precis som vid gränspassage ut och in från Gaza.

15:35 Ankomst till helgedomen i Solna. Känn atmosfären av hat, motsättningar och konfrontation. Kliv ur bussen och upplev ett autentiskt stenregn, skällande polishundar, skurar av öl, raketer och slagord fulla av hat från Solnas bosättare. Vi kommer att i samlad tropp gå de cirka 100 meterna från bussarna in till arenan. Ännu har ingen temaresa Gaza genomförts utan att någon träffats av föremål – vi utlovar stengaranti!

16:00 Föreställningen börjar. Underhållningen på planen ackompanjeras av hatramsor och en allmänt hotfull stämning. Hebron resors statister gör sitt för att piska upp hatstämningen även på vår egen läktare. Speciella gulklädda ordningsvakter kommer att efterlikna gränsvakternas brutalitet i Gaza. En blick åt fel håll eller ett ryck i en grind och det smäller! Vakternas brutalitet är skrämmande autentisk, kvinnor, barn och gamla skonas icke!

18:00 Föreställningen slut. Likt en förtryckt folkgrupp får ni vänta en god stund innan ni får lämna läktarna. Kiosker och utskänkningar är givetvis stängda under tiden, som om ni befann er i varubristens Gaza.

18:30 Grindarna öppnas. 100 meter av förnyad föremålskastning, skällande polishundar och hatfyllda slagord i kör. Ni som till äventyrs hade tänkt er en alternativ färdväg från arenan kan glömma det. De inhyrda bussarna är det som gäller, frihet och egna val finns inte i Gaza.

19:00 Bussarna anländer tågstationen. Har vi tur har några av bosättarna tagit sig till vår samlingsplats för en sista konfrontation. Annars är det hemfärd som gäller. Passa på att prata igenom era intryck på vägen hem.

Vi på Hebron Resor hoppas att denna temaresa Gaza skall få er ett känna er in i vardagen för Palestinas befolkning i gränsområdena. Vi vill återigen påpeka det olämpliga att ta med barn på denna temaresa. Hebron Resor tar inget ansvar för eventuella personskador.

Tomhet men inget djupare sår

2009-11-04T12:52:00.000+01:00

Tre dagar sedan förlusten mot AIK och jag har skakat av mig den värsta olusten. Faktum är att jag inte tog förlusten så hårt som jag trodde att jag skulle göra. Med tanke på skador, försäljningar och mystiska formsvackor (Kalle S) så har jag överraskats positivt gång på gång av detta härliga lag. Ett guld hade nästan varit för bra och med tanke på säsongen var förlusten inte lika svårsmält som exempelvis 2005, när en viss Hysén tilläts göra ett offsidemål på Ullevi.

Sedan slog det mig att min inställning kanske var densamma hos Blåvitts spelare och ledare? Innan matchen var det alltför många spelare och ledare som sade att ”hur det än går så har vi gjort en kanonsäsong, med tanke på alla skador, försäljningar och annat”. Jag gillade inte riktigt att höra det för att genom att säga så antyder man att man har skaffat sig ett litet alibi för att kunna förlora med hedern i behåll. Det är livsfarligt. Kanske var det den inställningen som gjorde att det där sista, lilla saknades i söndags?

AIK hade allt att förlora. Ekonomin är usel, de hade en så gott som intakt trupp och förstärkte bra under sommaren. De hade allt att förlora på att komma tvåa. Var det därför de tog i så de knakade i andra halvlek, medan IFK vek ned sig lite? Det var symptomatiskt att Tjernström fick göra 2-1målet (om någon AIKare skulle avgöra till AIKs fördel så var det rätt man).

Eftersnacket har också varit att Blåvitt haft otur och gjort det kanonbra. Visst har det varit en kanonsäsong, men skador och försäljningar får man räkna med, speciellt när man satsat på unga spelare. De är mer intressanta för utlandsmarknaden och gör de en bra vårsäsong är risken stor att de försvinner under sommaren.

Vad gäller vissa AIK-fans beteende efter slutsignalen med påhopp på blåvita spelare och hetsningar mot den förlorande blåvita publiken så var det en uppvisning i självförnedring. Här hade de upplevt klubbens största framgång på elva år på plats och väljer att håna motståndaren istället för att ta hela världen i famn. Patetiskt och tragikomiskt.

Nu snyftas det om skatter igen

2009-11-03T11:22:00.001+01:00

Nu börjar företrädare för olika höginkomstidrotter att gråta i tidningarna för att den så kallade artistskatten skall förändras och påföras arbetsgivaravgift. Tillvägagångssättet att betala lön i förtid genom en sign-on som beskattas med artistskatt blir mindre attraktivt. För Blåvitts del blir det knappt någon skillnad eftersom vi genom klantighet mycket sällan lyckats åtnjuta fördelarna (ex. Sella, Hysén) och de flesta andra spelare är från Kålltorp med omnejd. Andra klubbar/bolag/föreningar med mer exotiska inslag i spelartruppen har säkert sparat desto mer pengar på A-SINK, exempelvis detta års svenska mästare i fotboll.

Ett annat sätt att se det är att en mindre förmånlig artistskatt gynnar de klubbar som satsar på unga, svenska spelare istället för på spelare som köps in utifrån med artistskatt.

I debatten görs alltid reflexmässigt jämförelsen med Danmark, men saken är den att man då jämför helt olika skatter. I Danmark har man en expertskatt med det ursprungliga syftet att locka företagsledare och andra nyckelpersoner till landet för att arbeta på ett företag eller på en forskningsinstitution. De som omfattas av denna skatteordning betalar 25 procent av bruttolönen i skatt (Ds 1999:25) förutsatt att inkomsten överstiger 60 100 DDK per månad (för forskare finns ingen lönegräns). Det är denna expertskatt som används av danska idrottsklubbar. Vid tillämpning av det danska systemet ställs inga krav på särskild specialistkompetens – det är enbart lönenivån som avgör. Dvs se till att ge spelaren över 60.100 DKK i månadslön så betalar du bara 25% i skatt under tre år (på förslag upp till fem år).

Där A-SINK i Sverige enbart gäller artister och idrottsmän kan den danska expertskatten användas av alla yrkesgrupper som tjänar över 60.100 DKK och inte varit skattskyldiga i Danmark de senaste tre åren.

En liknande expertskatt som i Danmark finns faktiskt i Sverige men för att få använda den så skall man godkännas av Forskningsskattenämnden, men inte ens då är det säkert att man får den eftersom det finns flera fall där Skatteverket överklagat nämndens beslut (Skatteverket är fantastiskt!).

Så, SEF, SvFF, Hockeyligan och andra gråterskor, skjut inte in er på A-SINK om ni skall få mitt stöd utan se till att nuvarande expertskatt blir mer tillgänglig för alla, oavsett yrkesgrupp. Fotbollsspelare hamnar långt ned på min prioritetslista över yrkesgrupper vi behöver experter inom i det här landet. Med en generösare generell expertskatt för alla yrkesgrupper löser vi inte bara elitidrottens ”problem” utan även företagens, sjukhusens, forskarinstitutionernas med fleras problem med att betala utländsk spetskompetens en konkurrenskraftig lön efter skatt.

Grundproblemet är väl att Sverige generellt sett har ett väldigt högt skattetryck jämfört med konkurrentländerna, vilket blir extra tydligt i sportsammanhang.

Perfekt utgångsläge

2009-10-30T15:15:00.000+01:00

I och med att AIK spelade 1-1 mot ÖSK (i en match som hade vissa likheter med Tyskland-Österrike -82) så kan AIK ta guld genom att klara oavgjort på Gamla Ullevi. Det är ett perfekt utgångsläge för Blåvitt. Att tvingas gå ut och vinna är det enda dagens Blåvitt klarar av så att det blev oavgjort på Råsunda var ett kanonresultat inför söndagen. Ett försvarsstarkt AIK som är mästare när domaren blåser igång matchen är ett klart bättre utgångsläge än att Blåvitt skulle vara mästare vid oavgjort anser jag.

Kan man hoppas på ett sent 1-0 mål av Hannes Stiller? En längre ledning med ett mål kommer inte mitt hjärta att palla för.

Sedan passar jag på att klappa mig själv på axeln. Tidigt förutspådde jag att AIK är det stora hotet mot Blåvitt guld och att Elfsborg är för dåliga på naturgräs för att ha med guldet att göra.

Närproducerat

2009-10-21T00:22:00.000+02:00

VFHCs hövding hävdade nyss i en intervju att publiken kommer för att se kända stjärnor vilket skulle motivera höga löner till utländska ”artister”. Det tror inte jag stämmer. När VFHC var som hetast för några år sedan härjade dragkedjan som värst och det var en hel hop spelare som gjort flera säsonger i VFHC och som uppvisade glöd och engagemang. Som supporter gillar man spelare man känner igen, identifierar sig med och som har en otrolig inställning. I inledningen av årets elitserie har VFHC tappat publik. Jag och fler med mig tycker det är hyfsat tröttsamt och ointressant med nya, dyra spelare på löpande band, sedan må de vara så mycket artister de vill.

Blåvitt har gått åt andra hållet de senaste fem-sex åren. De har satsat ungt, regionalt och haft spelare som stannat flera säsonger. Även halvintresserade personer vet vem som har vilket nummer på tröjan. De är kanske inga stjärnor allihop men uppvisar glöd, hjärta och en sjuhelvetes inställning. Sådant gillar publiken mer än artisteri och Blåvitt har också ökat publiken i år.

På längre sikt tror jag att fotbollens inriktning på hemvävt och inställning är mer rätt än hockeyns jakt på artisteri. Dessutom är det billigare. Hockeyn jagar nu desperat efter Europaligor och annat för att hålla fast publiken när det är mycket enklare än så – satsa lokalt!

Sveriges sämsta semesterfirare

2009-10-19T04:07:00.000+02:00

För några dagar sedan kom de hem från sin utlandssemester, svenskarna som suttit i förvar i Pakistan. Innan deras senaste ganska misslyckade semesterresa så hade en av svenskarna semestrat i Tora Bora-grottorna under den tid när USA letade efter Usama Bin-Ladin i de trakterna, vilket fick till följd att han hamnade på Guantanamo. En annan av svenskarna semestrade i Somalia i trakter där ett antal träningsläger för terrorister finns och fick hämtas hem av UD. Vilken otur de verkar ha med sina semestrar.

Dessa svenskar måste ta hem slutsegern överlägset i TV4:s kommande serie ”Sveriges värsta semesterfirare” med Linda Isacsson som programledare.

”Adrenalinsemester med Safia och Mehdi” är en annan kommande programtitel. Fängslande spänning utlovas.

Välkomna Åtvidaberg!

2009-10-19T03:54:00.002+02:00

Igår gick Åtvidaberg upp i Allsvenskan. En gammal klassiker är tillbaka till stort förtret för många av de marknadsfundamentalister som leker i fotbollspyramidens topp och som gråter när de ser minst ett publikt stockholmslag försvinna med i Superettan.

Som ett exempel på verklighetens ironi så dansar Åtvids gamla samarbetsklubb, Djurgården, på en mycket slak lina med Superettans bråddjup under sig. Annat ljud var det i skällan när Djurgårdens starka män bröstade upp sig och sade att Åtvidabergs FF måste flytta sin elitverksamhet till Linköping, 3-4 mil bort, för att överhuvudtaget ha någon chans att nå allsvenskan. Det stoppades tursamt nog av diverse Åtvidabergare som inte kunde tänka sig att sälja sin själ så till den milda grad att de ville gå med på en flytt.

Speciellt roligt är det att läsa gamla pressmeddelanden och artiklar från samarbetets start, exempelvis från dif.se. Jag citerar:
” - Samarbetet kommer att locka de största fotbollstalangerna i södra Sverige till Åtvidaberg. Djurgården Fotboll och Åtvidaberg FF erbjuder härmed de bästa tänkbara förutsättningar för spelarna att utvecklas i en talangskola utan motsvarighet i Sverige.”

Överhuvudtaget verkar Åtvid vara en klubb med ironisk touch. Förra året sponsrades de av Sharp, vars miniräknare var den största anledningen till att Facit förpassades till näringslivets kyrkogård.

Vi skall dock inte bara vara taskiga. Djurgårdens korta inhopp gav Åtvidaberg en tankeställare och de insåg vad som krävdes för att bli en elitklubb igen på allvar. För mig som tror att hjärta och kämpaglöd ofta övertrumfar talang och pengar så är det ändå kul att Åtvidabergarna satte stopp för tokerierna att flytta till Linköping och att hjärtat räckte ända till Allsvenskan. Sådant ger hopp om framtiden för idrotten att förbli en intressantare företeelse än vilken förutsägbar TV-serie som helst.

Tony - överraskningarnas man

2009-10-12T22:11:00.004+02:00

Jag som trodde att jag skulle fnissa mig igenom Danmark-Sverige, men jag hade fel. Tony var riktigt bra som bisittare. Det han gjorde allra bäst var att han var tyst långa stunder och pratade bara när det fanns något speciellt att kommentera. Att snacka för mycket är annars ett kardinalfel som många bisittare och kommentatorer gör. De kommenterar precis som att vi inte har ögon att se med själva. Tony däremot var, likt Strömberg ofta är, tyst i perioder och sedan valde han sina tillfällen väl när han pratade. Hyfsat vettigt och begripligt var hans kommenterande också. Jag drog bara på munnen några få gånger åt hans märkliga formuleringar. Hatten av för dig Tony!

Tony är tillbaka!

2009-10-07T15:57:00.002+02:00

Jag som trodde att Tony G var på väg ut ur rampljuset, men nu får vi som njuter av Tonys obegripligheter njuta av Tony som bisittare under landskampen på lördag. Hur det än går i Danmarksmatchen så kommer jag förmodligen att fnissa mig igenom hela sändningen när Tony skall vara expertkommentator. Att sätta en av Sveriges mest obegripliga tränare som bisittare är stor, ironisk humor av humorkanalen Kanal 5.

Underhållning utlovas!

Lägg ned planerna på Fotbolls-EM

2009-10-05T13:13:00.000+02:00

Jag och Thomas Nordahl har något gemensamt, vi är fotbollsälskare och som sådan förväntas man göra hoppsasteg av glädje bara vid blotta tanken på ett fotbolls-EM i Sverige. Sedan såg jag prislappen: 3,6 miljarder kronor för att rusta upp arenor.

Jag vet att arrangörsstädernas alla Kalas-Leifar och Lagrells tomtar på SvFF-loftet anser att det är en högst rimlig summa med tanke på all goodwill och alla turistinkomster, men de kalkylerna är alltid svåra att tro på. Speciellt som dessa kalkyler alltid gjorts av sådana som har ett egenintresse av att framställa evenemangen positivt. Dessvärre görs ofta utvärderingarna efter evenemangen av samma människor.

För det första är det inte så att hotell och restauranger står tomma utan fotbolls-EM utan de är snarare mer välfyllda an annars pga ett EM och på plussidan i kalkylen kan man alltså bara räkna den ytterligare fyllnadsgraden på hotell, turistattraktioner och restauranger. I de kalkyler jag läst tar man exempelvis med samtliga hotellnätter på plussidan (dvs som om hotellen skulle varit tomma utan EM).

Sedan nämner man sällan de ökade underhållskostnader som större och fler arenor för med sig och som vi får dras med i kanske femtio år framöver.

På en presskonferens framförde SvFF följande bildspel. Hyfsat luftigt, men jag antar att bilderna ackompanjerades av en mer utförlig beskrivning av kalkylen.

Ljudet av gummistövlar

2009-10-05T12:55:00.005+02:00

I Göteborg har vi GP och GT som gör sitt bästa för att se till att Broder Bruces favoritlag, Jantelagen, upprätthålls. Minsta lilla svaghet eller fläck i Blåvitts bygge klankas ned på och det rejält. Kritiken och granskandet har nästan komiska proportioner, än har vi dock inte fått skulden för bilbrännandet, men hittar man en blåvit halsduk hemma hos någon bilbrännare så är väl bränderna Blåvitts fel det också.

I Borås har det däremot gullats, kommunsubventionerats med summor motsvarande hundratals dagis- och omsorgsplatser och Borås Tidning skriver artiklar om Elfsborg som får det gamla partiorganet Pravda att framstå som objektiv och granskande. Jan ”Goebbels” Hansson matar ut sin propaganda veckovis i krönikeform.

Det ryktas dock om att Magnus Haglund blivit mäkta förgrymmad när Borås Tidning skrev en liten antydan om att det kanske inte såg så stabilt ut i år. Mannen i den svarta trenchcoaten skall ha låtit sina svarta ögon spela över reportern. Vilka hot som framfördes är höljt i dunkel.

Skokartongen i Borås kallas Fästningen och när man ser affischer som den nedan så känner man hur gummistövlarna marscherar upp....

Videobedömningar i efterhand

2009-09-26T23:10:00.002+02:00

Kim Christensens tilltag med målen har inte direkt gått obemärkt förbi. Själv blev jag närmast chockad över med vilken tydlighet han gick och flyttade in stolparna. Det tyder verkligen på att det är något han och hans kollegor pysslat med sedan urminnes tider utan att någon domare eller assisterande sådan reagerat överhuvudtaget. Det är lite som när Mats Hulth lät Stockholms Stads kreditkort dansa på Stockholms bardiskar i början av seklet. Det var fel men ingen reagerade förrän det blev övertydligt inför ögonen på fel bartender. Mats Hulth fick bära hundhuvudet men det var desto fler tjänstemän som fick se sina vanor ändrade (men de fick behålla jobben).

Nu reses kraven på videobedömningar i efterhand. Johan Croneman i DN kräver att alla Blåvitts matcher granskas i efterhand för att se om Kim fuskat. Det vore i så fall rimligt att alla målvakter granskas för att se om de flyttar stolpar, tycker jag. Croneman är annars en man jag har en särskild beundran för. Han är ständigt så genuint gnällig över småsaker så att jag är avundsjuk på hans i övrigt fantastiska liv. Jag har alltid tänkt att har han inte värre saker att bli upprörd över så måste han vara begåvad med ett fantastiskt lyckligt liv.

Croneman är dock bara en i raden, jag tycker mig ana en trend nu att allt fler kräver videogranskningar av de mest skilda situationer för att kunna utdöma straff i efterhand. Jag har tidigare uttryckt min oro över detta eftersom det kan leda till en ohållbar situation. Om videobedömningar i efterhand skall ges ökad betydelse så uppmanar jag Blåvitt att utrusta elva åskådare med varsin videokamera och sedan filma varje motståndarspelare varje sekund av en match. Jag lovar att det finns ett antal varningsberättigade förseelser hos varje spelare i varje match. Efter matchen samlar sedan Teddy ihop videobanden, redigerar ihop en skön varningsvideo och postar sedan DVDn till SvFF med adress:
”Attention Khennet Tallinger"
SvFFs Disciplinnämnd
171 23 SOLNA.

Oj, vad kul Allsvenska vi kommer att få. Juristskrået kommer att gnugga händerna….

För mig är det en klar regel som gäller och det är: Domaren dömer!
Sedan kan det vara så att domaren verkligen suger i vissa matcher men det gör ju även Zlatan (speciellt i landslaget). Domaren är en del i spelet och hans tiondelsbedömningar skall gälla!

Domslut skall fattas på planen, skall domsluten bedömas i efterhand så undergräver vi domarens auktoritet på planen och det är inte gångbart att komma med domslut i efterhand. Då blir det så att det lag som råkar ha bäst kameravinkel vinner fördelar, är det så vi vill ha det?

Joos Hooiveld - äntligen en man med stake!

2009-09-26T22:27:00.002+02:00

AIKs mittback Joos Hooiveld är precis vad Allsvenskan och svenska samhället behöver. En rakryggad man som inte drar sig för att kritisera fusk och människor som drar nytta av andras svagheter för att vinna fördelar. Hans rakryggade hållning mot Blåvitt och Kim Christensen är precis den moraliska resning som svensk fotboll behöver. Joos moraliska ådra förutsätter dock att Hooiveld är konsekvent. Att han aldrig tjuvar en rusning ur muren på frispark, förstärker en knuff, ligger kvar och har ont lite extra vid frispark, drar i en tröja, desperat vinkar på offside eller inkast för en linjedomare, för att inte tala om att vinna en tio-tjugo meter vid ett inkast. Bra där Joos, ickefuskare som du behöver vi fler av.

Men om du tjuvar i en mur eller vinkar för att få ett inkast med dig (felaktigt) nästa gång, då är du bara patetisk…..

Zlatanmania

2009-09-23T08:20:00.001+02:00

I över en månads tid har det inte gått att läsa en sportbilaga/sportsidor/fotbollswebsida utan att det står en massa underdåniga skriverier om Zlatan. Det är Zlatan högt och lågt, till och med i min morgontidning, DN, som brukar vara hyfsat neutral för att inte säga lite färglös (vilket jag gillar) var Zlatan på förstasidan i två veckors tid.

Jag är skittrött på de otaliga skriverierna om Zlatan. Idag är det exempelvis fem artiklar i en rosa tidning, lika många artiklar i en mer Bonnier-anknuten och då är det efter en match mot ett av den spanska ligans otaliga bonkegäng. Zlatan må vara en av världens bästa spelare, men han spelar just nu i en av fotbollsvärldens ojämnaste ligor där ett poängtapp för Barcelona mot något annat lag än Real Madrid är lika ovanligt som en exklusiv Zlatan-intervju i Aftonbladet.

Svenska sportjournalistkåren har drabbats av en massiv masspsykos kring Zlatan. Alla faller in i kören och tävlar om vem som kan göra flest Zlatan-reportage. Här ser vi nog vådan av att sportjournalistkollektivet verkar vara en sammansvetsad grupp som reser runt i flock, tycker i stort sett samma sak och det de verkar vara mest oense om är hur man skall klä sig. Då blir det lätt att man går igång på samma saker och ingen har en avvikande inställning.

Samtliga fotbollsintresserade jag pratar med är grundligt trötta på alla överdrivna skriverier om Zlatan och hade hellre sett att sidorna fylls med annat innehåll. Det är helt enkelt för mycket Zlatan och för mycket av något blir ointressant i längden.

Zlatan är bäst, men jag är urless på Zlatanhysterin. Är det bara jag och mina vänner som är det?

Seb-effekten

2009-09-22T20:58:00.002+02:00

Det snackas om Åge-effekten och att ÖIS fått tillbaka några skadade spelare som orsak till ÖIS poängmässiga lyft. Under samma tid har HBK rasat som en gråsten i tabellen. Har detta något samband undrar ni kanske nu?

Svaret är enkelt: Sebastian Johansson

Den 14 juli lånade HBK ut Seb till ÖIS och den 20:e juli tog ÖIS sin första seger och har sedan dess ett ganska hyfsat poängsnitt. HBK inledde samtidigt en svit av uruselt poängsnitt. Det är knappast en tillfällighet, Seb-effekten är högst påtaglig.

Från stjärnor till bottenskrap

2009-09-16T13:09:00.003+02:00

Djurgårdens IF/FF/AB som enligt en stor del av den stockholmsbaserade mediaskocken skulle dominera svensk fotboll i decennier ligger lite pyrt till i årets Allsvenska. Djurgårdens ras har naturligtvis flera orsaker som interna stridigheter, skador, dåliga spelaraffärer etc.

Den stora skulden har av många lagts på Andrée Jeglertz som ”bara var damtränare” och antyder att det faktum att han var damtränare året innan ligger honom i fatet.

Jag tror att Jeglertz i rätt omgivning kan vara en bra tränare. I Umeå tränade Jeglertz ett lag som var ett av världens bästa klubblag. I laget spelade flera världsstjärnor kryddat med världens bästa spelare och man förde i stort sett alltid matcherna och man kunde släppa loss offensiven. Jeglertz roll var att hålla i de taktiska trådarna, se till att även bänkade spelare är hyfsat tillfreds och låta världsstjärnorna spela ut sitt register. I Djurgården tränar han en trupp där kanske hälften håller god allsvensk nivå och knappt någon är bra nog att avgöra en match på egen hand. Ett mittenlag om man har tur, helt enkelt. Det kräver nog ett annat ledarskap och en annan taktisk inriktning, oavsett om det är damer eller herrar man tränar.

Var det ett resultat av Djurgårdens berömda hybris att de anställde en tränare som var mycket duktig på att leda lag med spelarmaterial i toppklass till att träna en högst medioker allsvensk trupp? Vad förleddes Jeglertz att tro om Djurgårdens trupp, vilka nyförvärv lovades han som uteblev?

Stiller - vår nye Rantanen

2009-09-14T11:01:00.000+02:00

Hannes Stiller har verkligen gjort mer än vad man någonsin kunde hoppas på. Som lite av en målgörande räddare i nöden kom han i somras och har gjort några viktiga mål. Inte illa av en spelare ytterst få visste vem det var innan han kom till Blåvitt. Hans främsta egenskaper är att han står på rätt plats och är bra på huvudet. Han är dock ganska långsam och ser närmast seg ut i vissa situationer, men vad gör det så länge han gör viktiga mål?

Det påminner inte så lite om en viss finne som anslöt till Blåvitt under sommaren 1986. Jari Rantanen skulle ersätta Torbjörn och det var ingen lätt uppgift, men med sina viktiga mål under hösten hade han stor del i att Blåvitt tog sig vidare till kvartsfinal i UEFA-cupen. Likt Stiller var även Rantanen okänd för de flesta, lite långsam men målfarlig. Trots att han bara var i Blåvitt i mindre än ett år så är han en av de spelare som stuckit ut i min Blåvita historia. Stiller är på väg dit och nog kan han få stanna mer än i ett halvår, Håkan Mild?

En elegant har börjat lovande

2009-09-09T14:19:00.000+02:00

När kampen om UEFA-tronen stod mellan Michel Platini och Folkhems-Lennart så var stödet för Lennart Johanssons kandidatur massivt hos svenska journalister. Jag stödde Platini. Efter ett antal år under Lennart Johanssons styre hade UEFA blivit stormrikt men inför Europas storklubbar knäböjde Lennart och Europacuperna blev i stort sett stängda för små nationers klubbar. Skrällarna uteblir numer helt pga de många gruppspelen och det är alltid samma lag som spelar semifinalerna. Inför valet var den svenska presskåren ett gäng nyttiga idioter åt Lennart och spred ut infantila, fördomsfulla åsikter om ”sydeuropéen” Platini och hans tvivelaktiga samröre med Blatter.

Platini angav i sitt ”valmanifest” bl a att Europacuperna skulle göras mer tillgängliga för klubbar från små nationer, fler biljetter skulle gå till fotbollsfansen, landskamperna skulle få högre status och ett antal ytterligare punkter för att på nytt göra fotbollen mer ”folklig” och spännande igen. Att svenska journalister inte gillade Platinis programförklaring som skulle gynna svenska klubbar är en gåta. Lennarts regenttid bara ökade klyftorna inom europeisk fotboll, Platini vill minska dem (vilket är den enda vägen på lång sikt).

Platini har även tagit strid med Blatter i ett antal frågor och skaffat UEFA en klart tydligare profil mot FIFA än vad Lennarts UEFA någonsin gjorde.

Platini har sakta men säkert börjat en omstöpning av Europacuperna och nu har kvalomgångarna till Euro League och CL avklarats och vi står med facit efter första året. Tyvärr blev det inte så många fler lag från mindre nationer med, men många lag lyckades i alla fall ta sig till sista kvalomgången innan gruppspelet, vilket är ett fall framåt jämfört med tidigare år. Kommande år kommer fler ändringar i syfte att släppa in fler nationers klubbar.

Svenska fotbollstyckare som överlag inte är bemedlade med egenskapen tålamod rycker naturligtvis ut och sågar hela upplägget. DN har alltid haft en särdeles kärlek till Lennart Johansson (Johan Esk är granne med karln, vilket kan förklara en del) men den här artikeln av Göran Bolin tar priset. Efter endast ett år med nya upplägget sågas det jäms med fotknölarna och mellan raderna kan man nog läsa att ”det var bättre på Lennarts tid”. Herr Bolin följer en gammal svensk journalisttradition som säger att allt nytt skall utvärderas efter ett år. Har inte de önskade effekterna genast uppnåtts så skall nyordningen sablas ned. Som en följd av det har ett vindöverkänsligt fotbollsförbund hattat med Svenska Cupen år efter år och Royal League har begravts.

Jag tycker att Platinis start som UEFA-boss varit väldigt lovande för oss som tillhör blåbärsnationerna och SEF och SvFF bör arbeta hårt för att påverka Platini och hans mannar att än mer öppna upp Europacuperna för mindre nationer. Det ökar chanserna för svenska lag att komma till de europeiska gruppspelen mer än att ha särskilda skatteregler för idrottsmän (lex Danmark).

En tickande bomb?

2009-09-08T10:37:00.000+02:00

Sista omgången ser ut att kunna bjuda på en avgörande guldmatch: IFK Göteborg – AIK. Det låter väl himla härligt med en spännande fotbollsfest som avslutar säsongen?

Jag, fler fotbollsfantaster än jag och polisen ser nog på saken lite annorlunda. Här har det gått snett. Historiskt sett så är högriskmatcherna mellan AIK och Blåvitt inramade av bråk och stök och de ligger nästan alltid på en vardag för att minimera bråken. I år var det dock ganska lugnt när lagen möttes på Råsunda (vilket ger ett uns av hopp). Nu köps det, enligt olika uppgifter, upp biljetter av AIK-fans på alla möjliga sektioner på G:a Ullevi och de kommer att bli många på plats, utspridda över hela arenan. En säsongsavslutning på en söndag med guldchans för egna laget vill få supportrar missa och jag befarar att det kan bli livat värre i Göteborg under den allsvenska avslutningshelgen. Har vi otur kan rubrikerna efter helgen bli lika tråkiga som de som dök upp efter premiären mot Djurgården.

Jag anser att två fel begåtts:
För det första att kortleksmannen på förbundet som lägger spelschemat har lagt IFK-AIK som avslutningsmatch, dvs den enda match på hela året som inte går att flytta. Uppmärksammade inte förbund, klubbar, polis etc det faktumet alls? Varför inte låta Blåvitt möta HBK som avslutningsmatch? Här kan man faktiskt för en gångs skull säga att ”fotbollen inte tar sitt ansvar”.

För det andra så har IFK Göteborg gått med på supportersammanslutningens krav för att inte bojkotta bortamatcher (eller gjort avbön som supporterpamp Ågren kallar det). Om inte Blåvitt gått med på kraven hade AIKs supportersammanslutningar uppmanat till bojkott av bortamatchen mot Blåvitt, vilket förmodligen hade minskat antalet AIK-fans på Gamla Ullevi avsevärt (om det ligger någon reell kraft i supportersammanslutningens ord). Vilka krav Blåvitt gått med på är höljt i dunkel, men ryktena säger att Blåvitt bl a skall stå för säkerheten kring bortaklacken. Andra, mer osannolika rykten, säger att Blåvitt även skall stå för ev. skadegörelse som bortaklacken orsakar på arenan Jag tycker det känns sådär kul att Blåvitt drar på sig stora kostnader för bortaföljet som AIK annars skulle haft (i gengäld skulle AIK gjort detsamma när Blåvitt var på besök). Fel tänkt, Kamratgården!

Även utan AIK-fans så skulle arenan fyllts så vad IFK Göteborg har att tjäna på att gå med på supportersammanslutningens krav förstår jag inte.

Tack för allt, Tony!

2009-09-04T15:47:00.002+02:00

Jag har varit bortrest i början av veckan och när jag kom hem igen fick jag reda på den tråkiga nyheten att Tony Gustavsson fått sparken som tränare i Hammarby IF. Det var med vemod jag mottog beskedet.

I den ganska grå massa som kallas fotbollsvärlden dyker det då och då upp små ljus som lyser upp den annars lite dimgrå vardagen. Tony Gustavsson var ett sådant ljus. Hans språkbruk och sköna, obegripliga förklaringar i samband med match gav alltid underhållning i en annars trist 0-0 match. Jag är säker på att några Tony G-citat kommer att leva vidare långt efter att vi i övrigt glömt Tony. Han kommer att bli en legend fullt i klass med Rolf Zetterlund helt enkelt. Hur många gånger har jag inte lyssnat till Tony och förstått alla ord för sig men inte sammansatta i de meningar Tony använt. Hans oblyga flörtande med Bajen-publiken har också fått mig att rodna ibland. Tony har helt enkelt levererat bra underhållning och Allsvenskan blir en stor attraktion fattigare när vi inte får några fler Tony-intervjuer att skratta åt.

Jag har för mig att Tony är universitetsutbildad i fotboll och har 40 poäng ”Fotboll” eller något sådant i sitt CV. Jag antar att det är därför han så idogt försökt att intellektualisera yrket. Han och hans generationskamrater i tränarkåren (”Kessler” Norling, Haglund mfl) använder helt nya ord för att beskriva fotbollen. Ibland undrar man om det är fotboll eller ett nytt affärssystem de pratar om. Tony kanske är en föregångare, vem vet?

Ni som läser detta har säkert några sköna Tony-citat att dela med er av. Dela med er så sammanställer jag dem i ett inlägg senare.

Grogg är död- Länge leve Grogg!

2009-09-04T10:10:00.001+02:00

Har vaknat upp ur den värsta gravid/nybliven mamma-koman och tänkte att här ska det bloggas. Men kom av mig när jag till min fasa fick se att här är noll aktivitet! Vad har hänt med denna den stoltaste och finaste av bloggar? Den enda som lyckats hålla fanan högt är Siewert- all cred till dig broder- men nu har visst även han försvunnit. Hm, får se om vi kan ta tag i detta igen, eller vad säger ni bröder? FORZA BLÅVITT!

På Spåret - 4 poäng

2009-08-19T17:35:00.000+02:00

Vad många svenskar gör på semestern och tidig tobaksblandning ger er svaret.

På Spåret - 6 poäng

2009-08-17T11:59:00.002+02:00

En av två giganter har varit på tillfälligt besök. 2005 var det nostalgiår och många gamla klassiker var på besök.

På Spåret - 8 poäng

2009-08-13T15:59:00.000+02:00

ZZ Top startade resan mot målet. Sillstrypare med medföljare åker snart därifrån.

På spåret - uppvärmning

2009-08-12T15:39:00.000+02:00

Snart börjar På Spåret nya resor med Kristian Luuk vid mikrofonen. För att mjuka upp er lite tänkte jag att vi skulle ha en uppvärmning här.

Vart är vi på väg?
10 poäng – Målet är för många en ruin, för andra en hägring. Det beror på var man startar.

Längre sommaruppehåll är kommersiellt bättre

2009-08-11T08:53:00.000+02:00

I Sverige spelar vi sedan urminnes tider vår- höstsäsong med säsongstart på våren och avslutning på hösten. Dessutom tar fotbollen en kort sommarsemester så att Allsvenskan ofta matchar under den tid när vi andra har semester och åker ut med båten, till sommarstugan, utomlands eller bara tar det lugnt hemmavid. Att Allsvenskan tappar publik under semestertiderna är en välkänd effekt men få har ifrågasatt det kloka i att spela allsvenska matcher under semestern. Argumentet har istället varit att man skall spela när det är varmt ute och när planerna är som bäst. Utövarna prioriteras, inte ”kundernas” möjlighet att komma till arenorna.

Kommersiellt är det uselt. Klubbarna gör sitt bästa för att locka sponsorer och få företag att gå på fotboll som evenemang för sina anställda eller för att de skall bjuda med sina kunder och leverantörer. Men alla som arbetar med kundrelationer etc vet hur svårt det är att få med kunder och leverantörer på evenemang utanför arbetstid under juni-augusti. Då vill kunder, leverantörer (och vi själva) helst vara hemma med familjen, grilla och ta vara på de ljusa kvällarna. Att fraternisera med kunder, leverantörer och andra står inte överst på önskelistan på sommaren.

Under sommaren har en mindre debatt förts om det olämpliga i att det svenska transferfönstret inte harmonierar med det europeiska. Om vi i Sverige inför längre sommarsemester kan vi även harmonisera vårt transferfönster med det europeiska utan att det påverkar Allsvenskan nämnvärt.

Med ett tätare matchande på våren och hösten, tidigare säsongsstart samt senare säsongsslut så går det alldeles utmärkt att ta längre sommarsemester. Med de förbättrade arenor som är på väg med planuppvärmning och plastgräs så är det inga tekniska problem med det. Publiken är mindre temperaturberoende än vad många tror (se på statistiken). Med en längre sommarsemester så skulle publiksnitten öka och fotbollen skulle blir mer attraktiv som evenemang för sponsorer.

Om vi spelar Svenska Cupen under det längre allsvenska sommaruppehållet så kanske den kan få ökad status också. Spela gärna cupmatcherna på ställen där folk har semester (Bohuslän, Halland, Gotland, Norrland).

Hotet

2009-08-10T11:39:00.004+02:00

De gör inte ens ett mål per match i snitt, har ett starkt försvar och trots att spelet sällan stämmer eller är särskilt attraktivt framåt så tar de poäng efter poäng och är nu bara en poäng bakom Blåvitt. Det är kusligt likt säsongen -98.

När andra målar upp Elfsborg och Helsingborg som troligaste guldkandidater (förutom Blåvitt) så tror jag att de är snett ute. AIK är det stora hotet i år och de ser ut att kunna göra om bedriften från -98, att vinna guld trots att de ligger i bottenskrapet i Allsvenskan över mål framåt.

Trelleborg hetare än Europa

2009-08-05T15:17:00.000+02:00

Två blåvita hemmamatcher i semestertider. Den ena var en allsvensk match på en helg vilket är sämre publikmässigt sett än att spela på en vardag. Den andra matchen var en vardagsmatch i en Europa-cup, alltså en sådan match som enligt så många är en riksangelägenhet och för vissa stolliga klubbdirektörer är av större vikt än att vinna Allsvenskan. Helgmatchen i Allsvenskan lockade mest folk och då var det ändå Trelleborgs FF som stod för motståndet, vilket inte är någon publikdragare direkt.

Man kan alltså dra den förenklade slutsatsen att en match i Allsvenskan mot Trelleborg är hetare än ett deltagande i Europacuperna. Tittar vi på publiksiffrorna för svenska lags deltagande i Europacuperna så är de ofta lägre än deltagande lags hemmasnitt i Allsvenskan. Undantagen är möjligen när de svenska lagen möter publiklag ”kända från TV”.

Jag har länge haft svårt att förstå varför det är så himla viktigt att ett svenskt lag skall lyckas i någon Europacup. Uppenbarligen föredrar publiken (”konsumenterna”, ”marknaden” med modernt fotbollspråk) den spännande Allsvenskan framför Europaspelet.

För den lyckosamma klubb som lyckas i Europa är det naturligtvis fantastiskt med de stora pengar (med svenska mått mätt) som finns att få genom att kvalificera sig till ett gruppspel, men det är ändå något trist när ambitionsnivån i Europaspelet hos svenska klubbar ligger på nivån ”att kvalificera sig till gruppspelet skulle kännas större än att vinna Allsvenskan”.

Kanske är det för att jag var med om UEFA-triumferna och när Roger på fullt allvar träningsplanerade för CL-final på 90-talet som jag tycker att Europa-spelet idag är väldigt ljumt. Det kan ge pengar, men knappast ära längre med tanke på klubbarnas usla självförtroende och Europaligornas utformning. Tyvärr införde storklubbarnas knähund nr 1, Folkhems-Lennart, flera gruppspel för att eliminera de för storklubbarna så kostsamma skrällarna i Europacuperna. Monsieur Platini håller på att fixa till spänningen i cuperna igen och öppna upp för mindre nationers klubbar, men det tar tid.

Nu när Blåvitt är utslaget ur Europa (det räknar jag med) så struntar jag högaktningsfullt i Europacuperna. Som vanligt blir det tre engelska lag och Barcelona i CL-semifinalerna, hur kul är det?

Resan mot undergången

2009-08-03T20:05:00.003+02:00

Det är en del klubbar vars olika företrädare sagt att klubben befinner sig på en resa. Tyvärr har det visat sig att det uttrycket i klubbsammanhang är lika behäftat med olycka som att säga att ”vi har det i egna händer” eller att gänget bakom magasinet ”Offside” skriver en bok om klubben. Den klubb som först var på resa var Djurgården (sagt av Zoran Lukic), sedan har Tony Gustavsson med sin intensiva dårblick envist hävdat att Hammarby är på en resa. Det verkar dock som att Hammarby och Djurgården köpt en ospecificerad resa eftersom de är på god väg att resa ned i Superettan. Tyvärr kunde inte vår egen Håkan Mild hålla sig ifrån uttrycket när Lund och Söder förlängde. Då sade nämligen Håkan att ”-Det är bra signaler om att de trivs i vår klubb och vill vara med om den framgångsrika resa som vi förhoppningsvis har framför oss”.

Sedan Håkan använde uttrycket har vi inte vunnit en enda match....

Snälla Håkan och andra blåvita företrädare, låt Bajen och Djurgården resa själva. Jag vill inte att Blåvitt är ute och reser.

Bjärsmyrs avsked

2009-07-17T14:59:00.001+02:00

Jag har länge varit en hårdnackad försvarare av Bjärsmyr och hans vilja att gå utomlands. Redan i vintras när han tyckte att Blåvitt erbjöd ett för dåligt kontrakt så aviserade han att han ville utomlands och inte skulle förlänga med Blåvitt. På det viset gav han Håkan gott om tid att inhandla en ersättare och en sådan kom snabbt i form av Kalle Svensson. Jag tycker att det var juste och korrekt handlat av Bjärsmyr. Det finns alltför många exempel på spelare som förhalat processen, sagt att de skall skriva på men sedan skrivit på för någon annan klubb ändå i ett sent skede. Ett sådant beteende sätter klubben i en mycket tuffare sits.

Det är något naivt (eller möjligen cyniskt) att tro att en 23-åring skall skriva på ett långt kontrakt utan vidare så att nuvarande arbetsgivare skall få mycket pengar i övergångssumma, när en del av de pengarna annars kan användas till en högre lön och trygga framtiden så att man kan fortsätta spela TV-spel och fika på dagarna även efter att fotbollskarriären tagit slut.

En aspekt ”Bosman-spelarna” missar är dock att har en spelare kostat klubben en stor övergångssumma så finns det många exempel på att det tar mer emot att bänka den spelaren framför en billig spelare. En hög övergångssumma ger status i den nya klubben helt enkelt.

Men skadan mot AIK, vad tusan var det för idioti? Jag förstår om varken Bjärsa eller klubben (som riskerade att bli av med 4-5 miljoner vid skada) inte ville chansa med att starta. Om han nu var skadad så har han dragits med den hela veckan så varför ens ha med honom i matchtruppen och ta upp en plats som kunde befolkas av någon blåvit som inte var upptagen med Gothia Cup-spel? Ledarna borde låtit honom stanna hemma från början och ladda för flygresan till Aten eftersom han, om han var frisk, förmodligen skulle varit ganska rädd om benen. Om han bara fejkade skada så var det mycket lågt och ett ovärdigt slut. När man såg rapporter om att han var kärnfrisk en-två dagar efter AIK-matchen fick Bjärsmyrs avsked en fadd eftersmak.

Tack för de här åren Bjärsmyr, du var en stabil back som fick vara med om en skön resa till SM-guldet -07. Du var inte så spektakulär och lite anonym men likt förbannat så var du alltid en spelare för startelvan, vilket du förtjänade.

Får ändå avsluta med att berömma Håkan Mild. Om mediauppgifterna stämmer så har han lyckats klämma ut ca 5 miljoner för Bjärsa med ett halvår kvar på kontraktet och som under U21-EM visade att det är en spelare med begränsningar. Det är bra gjort!

Bonusar och prestationsbaserade löner

2009-07-15T12:39:00.001+02:00

Ingen har väl under det senaste året missat debatten om bonusar och prestationsbaserade löner. ”Alla” inklusive politiker, journalister och ”experter” har (med få undantag) spytt galla över bonussystem och olika former av prestationsbaserad lön. Man presterar inte bättre med bonus elle rprestationsbaserad lön har argumenten i stort sett gått ut på.

Döm därför om min förvåning när jag i dagens SvD läste om att AIK skall införa prestationsbaserade löner, tvärs emot den gängse uppfattningen idag. Det skall bli intressant att följa AIKs experiment. Rimligtvis lär de stöta på samma problem som i all annan verksamhet när kriterierna skall fastställas för vad som skall belönas extra eller inte. Skall assist och mål belönas extra? Skall en lyckad brytning premieras extra? En plats i startelvan (kan det då bli mutor mellan spelare och ledare för att få spela)?

Segerpremier etc är standard idag men det är ändå en form av kollektiv prestationslön. Jag tror att det kan bli svårt att hitta ett individuellt belöningssystem som främjar den kollektiva laginsatsen, precis som att det är det i övriga verksamheter. Det sägs att Kevin Amuneke ett tag hade målbonus och han sköt mot mål i alla tänkbara lägen vilket ofta inte gynnade lagets målproduktion direkt. Jag hoppas att en idrottsman främst gör sitt bästa för att vinna och jag tror inte att han spelar sämre för att han inte har en ekonomisk morot, men jag är ofta naiv.

Lite modigt är det ändå av AIK att börja med något så ”otidsenligt” som individuella prestationsbaserade löner. Kommer AIK som lag att prestera bättre med prestatiosnbaserade individuella löner?

Naturen är vår vän mot guldet

2009-07-13T10:17:00.001+02:00

Elfsborg visade igår på nytt sin oförmåga att vinna matcher på annat underlag än plast. Jag är förvånad över att inte Elfsborgs svårigheter att vinna matcher på naturligt underlag uppmärksammats mer. Tvärtom har deras ibland ganska komiska gnäll på underlaget mötts av en märklig förståelse. Att inte kunna vinna på alla underlag är ändå ett tecken på oförmåga. I och med att de nu gjort sina bortamatcher som skall spelas på plast och bara har bortamatcher på naturgräs kvar så talar det till Blåvitts fördel i guldkampen. I takt med att höstplanerna blir allt sämre, tyngre och blötare så blir det allt svårare för Elfsborg att vinna sina bortamatcher och jag ser fram emot de fantasifulla ursäkterna efter de hårda kamperna mot naturens krafter (långt gräs, glest gräs, blött gräs, gyttjigt gräs, hårt gräs etc). Blåvitt kan vinna på alla underlag så naturen är vår vän.

Ikväll får vi dock stryk med 2-1 mot AIK och Gustav ”Frings” blir utvisad efter två gula. På grund av HIFs svajande dagsform och Elfsborgs oförmåga att acceptera naturen som den är så ser jag AIK som det stora hotet mot vårt guld, men i stort så är jag säker på att vi tar vårt 19:e SM-Guld i år.

Massör-Roland gör mig stolt

2009-07-10T12:29:00.004+02:00

Massör-Roland och hans kollegor får tyvärr bara synas när någon har ont och då riktas blickarna främst på den skadade och inte på fysteamet. Men vi skall vara stolta över vårt fysteam. Jag har ofta imponerats av deras snabbhet. Inget annat lag har ett så snabbt fysteam som IFK. När massör-Roland sprintar över planen för att undsätta skadeoffret kan inget hindra honom. Han är Johnny-snabb på 100 meter och ingen tid går tillspillo för att fysteamet skall lufsa fram till spelaren (som man så ofta ser på andra håll). Inte ens om Blåvitt leder med 1-0 och motståndarlaget pressar på i slutminuten så slår Roland av på takten i sina sprintsteg. Snabbt tar han och hans kollega för dagen hand om spelarna med snabba beslut och de springer snabbt av planen när uppdraget är slutfört. Roland och hans kollegor är värda beröm och uppmärksamhet

Nästa gång någon blåvit spelare ligger ned på planen och vill ha vård, beundra då Rolands spänstiga sprint ut mot spelaren och hur snabba vårt fysteam är jämfört med andra fysnissar. Applådera dem gärna när de springer ut för att sätta sig på bänken igen, det är gänget värda!

Min blåvita elva - anfallare

2009-07-03T13:57:00.001+02:00

Torbjörn Nilsson

Detta är den absolut svåraste texten att skriva och kanske den onödigaste eftersom alla vet att Torbjörn är med i en sådan här elva. Torbjörn var en legend, geni och förebild. Torbjörn var kock, ställde (nästan) alltid upp, är trevlig, närmast försynt och har efter fotbollen varit en eftertraktad föreläsare. Inte riktigt som en del av dagens företrädare för fotbollen. Vad samhället mår bäst av att de unga har som förebild kan diskuteras.

Hade inte Torbjörn varit så förbannat snäll, ödmjuk och i vissa omgivningar haft dåligt självförtroende hade han dominerat Europa. Hans hjärnspöken gjorde också att han länge tackade nej till landslaget, eller ”BOJKOTTADE LANDSLAGET” som det hade sett ut idag. Det visste han dock om själv så han var en banbrytare som började använda en psykolog att diskutera med. Samtidigt så överdrivs ofta hans misslyckanden i proffskarriären. Han var ändå en av Bundesligas bästa anfallare och var länge Sveriges bästa målskytt i de europeiska cuperna genom tiderna. Ser man tillbaka är det mycket få (om ens någon) svensk anfallare som så dominerat viktiga matcher i Europacuperna. Under 80-talet var han en av de allra mest målproducerande anfallarna i Europacuperna överhuvudtaget, trots att han lade av -86.

Min farfar försökte ofta provocera mig genom att säga att ”den där Totte, han ligger ju bara på sniken och fiskar” när vi pratade om Torbjörn. Efter gemensamma besök på Ullevi så erkände han nästan alltid efteråt att ”Nilsson var bra idag”. Ett uttalande som för att komma från min farfar var ett överbetyg.

Det är en storhet hos idrottsmän att fatta när det är rätt tid att lägga av och det gjorde Torbjörn vid 30 års ålder (även om han nog fick hjälp med beslutet av ryggläkaren). På grund av ”Rolle” Nilsson och Karl-Heinz Rummenigge fick han dock inte avsluta den i Mexico-VM eller i en Europacupfinal i Sevilla.

Usch för blåvita landslagsmän

2009-07-01T11:03:00.003+02:00

Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas. Att ha folk i landslaget är nästan enbart av ondo. Efter U21-EM är Robin Söder långtidsskadad, Wernbloom försvinner efter att under en längre tid varit framträdande i U21-landslaget och nu har även utländska klubbar fått upp ögonen för vår undangömda skatt: Gustav ”Frings” Svensson. Om inte IFK haft ögonen förut hos talangscouterna så lär vi ha det nu. Det enda positiva är väl att Bjärsmyr inte imponerade. Han gjorde inte bort sig men han var ingen lysande stjärna heller så med lite tur kan vi kanske behålla honom säsongen ut.

På lång sikt kanske en stor andel blåvita i ett landslag är positivt på så sätt att det kan locka talanger till klubben, men på kort sikt är landslagsspel nästan alltid negativt.

Jag upprepar: Bevare oss för blåvita landslagsmän!

Förväntningar, krav och upplevda resultat

2009-06-25T21:46:00.000+02:00

U21-landslaget har förgyllt vår tillvaro senaste veckan och alltfler har fått upp ögonen för våra ungtuppar. Det är överord lite överallt och superlativen staplas på varandra.

Även när vi förlorat mot England kommer alla att vara överens om att detta lag är det bästa som hänt på länge. En giftig sniper framåt, frejdiga ytterbackar, Gustav ”Torsten” Svensson och citatmaskiner vid sidan av planen. Alla ingredienser finns alltså på plats för att bli populära. Samtidigt förlorade vi faktiskt mot Italien, är ganska svaga bakåt på fasta situationer och uppvisar kunskaper i skådespeleri som är i den högre skolan. Filmningar brukar ge upphov till kritik, men filmandet verkar enligt de flesta vara en del i den nya generationens förhållningssätt och därmed nytt och fräscht.

U21-laget har haft ett mycket tacksamt utgångsläge. Eftersom vi varit kvalificerade från början så har förbundskaptenerna kunnat matcha laget i lugn och ro och spelat in spelare i rätt ålder mot rätt motstånd för detta mästerskap utan att tvingas ställa upp med det för stunden bästa laget och jaga poäng för att kvalificera sig. Något som brukar gynna värdnationerna i de allra flesta mästerskap. Dessutom hade de inga krav på sig från omgivningen, möjligen förhoppningar hos oss lite mer intresserade, men knappast några förväntningar eller krav. Allt utom förlust i alla matcher hade setts som en framgång.

Samtidigt sågas vårt stolta A-landslag vid fotknölarna. De är usla, tjuriga och inte vatten värda. Att de fortfarande har (en liten) chans till VM-slutspel spelar mindre roll. Mina norska kollegor skakar på huvudet åt den svenska kritiken mot vårt landslag. De hade kunnat byta bort en hel del miljarder ur sin stinna oljefond mot att få landslaget med i något mästerskap. De anser att kraven är orimliga på vårt A-landslag. De är djupt imponerade av att Sverige tagit sig till så många slutspel, men nu när vi blivit vana vid att alltid vara med så skall vi även spela rolig fotboll och ta oss till semifinal, annars är det mesta skit, kraven har ökat dramatiskt. I takt med det blir frågorna mer kritiska än vad U21-spelarna fått utstå, insinuationerna blir fler och media söker aktivt efter konflikter. I TV-trailern för U21-VM har det varit korta inslag med en leende Henke Larsson (jo, det är sant) och en öppen Freddie Ljungberg. Sedan dess har kraven ökat och med det följer kritiken, vilket fått Henke och Freddie att bli de trista intervjuoffer de är.

Själv gläds jag nästan mest över de blåvita inslagen i U21, det är nästan som under VM-94. Ja hela U21-EM känns som VM-94. Ett charmigt mysgäng lett av en smålänning som är med utan krav. VM -94 är på något vis höjdpunkten för svensk landslagsfotboll. En bronspeng var riktigt stort och alla var hjältar. Jag tror dock att om vi hade varit tyskar så hade Jonas Thern blivit hudflängd för sin huvudlösa tackling som fick honom utvisad precis i det läge där vi skulle överraska brassarna och gå framåt enligt den taktik Svensson/Grip tagit fram. En bronspeng efter den ganska korkade utvisningen hade setts som ett riktigt bakslag i Tyskland, där kraven är skyhöga på landslaget.

Och där kommer poängen med detta inlägg. Vad man upplever som ett bra resultat beror helt på vilka krav och förväntningar man har innan. Jämför bara vi blåvita och hur vi upplevde gruppspelet i CL -97. Trots vinst mot Milan så tyckte de flesta av oss att det var en ganska usel insats för våra krav och förväntningar var så höga efter tidigare äventyr. Nu skulle bara att kvalificera oss kännas som en enorm framgång hos de supportrar som fortfarande tycker att CL är en kul grej (det tycker inte jag som ni vet).

Jag tror dock att U21-sagan slutar mot England. Toivonen säger att vi nått målen, det är väl mycket beröm överallt. Vi stupar på två hörnmål och ett långskott och åker ur med 3-1 i baken. Rasmus Elm tröstmålar. Å andra sidan är jag en usel tippare.

Behov av syndabockar

2009-06-10T12:54:00.000+02:00

I lördags skulle jag titta på Sverige-Danmark på den krog som ligger närmast hem. När jag klev in var det inte riktigt fullt men ändå en brokig skara människor. Jag var ensam, beställde en öl och satte mig i baren. Jag tjuvlyssnade på några herrar som satt längre bort och de var i stort sett överens om att det vore bra om Sverige förlorade så att ”den där jävla Lagerbäck försvinner”. När laguppställningarna lästes upp så buade det stora flertalet i lokalen när namnen Daniel Andersson och Mikael Nilsson lästes upp. Även Adam fick ett och annat burop också (av de få som visste vem han var).

Under matchen letade sedan folk fel hos sina offer. En missad passning av Daniel eller en utebliven framstöt från Mikael Nilsson möttes av burop och hånskratt. När Nilsson sedan gjorde sin famösa snedspark så var det faktiskt så att leendena spred sig hos Micke Nilsson-hatarna och de skrek ut sin ilska över Nilsson och Lagerbäck och såg oförskämt nöjda ut.

Efter matchen buades det unisont och grabbarna bredvid mig flinade och sade att nu slipper vi Lagerbäck. Illviljan mot Lagerbäck, Nilsson, Daniel A var således större hos många än viljan att Sverige går till VM. Det var med en bitter eftersmak jag lämnade krogen. Inte för förlusten utan för att det är ledsamt att så många måste ha någon att skälla på, även i sitt eget lag och att illviljan ibland är starkare än välviljan.

Det är inget nytt påfund och vi har det även i de blåvita leden, men jag har en känsla av att det har ökat och jag tycker det gör det tristare att se på sport. Varför har många detta behov av att hitta någon att kritisera och håna, även hos sina egna?

Allsvenskan är grejen

2009-05-28T09:45:00.003+02:00

Publiksiffrorna viker på sina håll, gnället om att ”avståndet till Europa ökar”, klubbarnas ekonomier faller ihop, och speciellt göteborgsmedia tävlar i att beskriva en Allsvensk match som Ragnarök och infernot på jorden med våldsamheter, hot och fylleri.

Jag tycker det är dags att ta oss samman nu och se vad som verkligen är det roliga med fotboll. För mig är Allsvenskan det käraste och roligaste som finns inom fotbollen. En match i Spanien eller England kan vara fantastisk att se med fantastisk fotboll i virvlande tempo men vinnarlagen är alltid desamma. Strax efter matchslutet tänker man på något annat och matchen är glömd en halvtimme senare. Matchen underhåller för stunden och man vet på förhand hur den skall sluta (med ytterst få undantag). Dvs ungefär som en James Bond-film.

Nej, då är Allsvenskan så mycket roligare i längden. Där spelar de lag som vi verkligen bryr oss om de förlorar eller vinner. Vi lever med, gläds och lider i timmar (ibland i dagar och veckor) efter en match och vår Allsvenska är betydligt ovissare och mer spännande än de stora ligorna.

Igår var det Champions League-final och visst är det kul att se de stora stjärnornas teknik, snabbhet och spelförståelse, men något fattades ändå när jag tittade. Engagemanget hängde inte riktigt med. Jag konverserade med hela meningar, zappade en stund och började fundera på vad jag skulle hitta på idag. Det är kul med sk "toppfotboll", men inte tar det tag i en som Allsvenskan gör. Därför skall du stödja din favoritklubb, lös entrépeng och njut av känslan, inlevelsen och närheten. Se Hasse Berggren dra iväg en snörflösa vid sidlinjen efter en närkamp, hör Bjärsmyr skälla ut Kim efter ett missförstånd eller se Dembos uppgivna blick på nära håll efter att ha släppt in en boll. Det är mer känsla och upplevelse än att i TV se Henry löpa ifrån någon statist i Osasuna alltmedan Billy Ohlson hänfört upprepar ”vilket passningsspel”.

Bundeliga, Gustav, Bundesliga!!

2009-05-26T10:49:00.001+02:00

Det är många proffsrykten nu kring de blåvita. Utan att ha en susning om det är så eller inte så tror jag att Gustav Svensson ligger bra till för en övergång. Han har varit riktigt bra under våren och om han bara kan göra något mer mål så blir han än mer attraktiv.

Men snälla Gustav, gå inte till Holland, England eller Frankrike. Se till att komma till Bundesliga. Spelet i Bundesliga skulle passa dig och tyskarna skulle adoptera dig som en av de sina. Du är en yngre kopia av Torsten Frings både till spelstil och utseende och tyskarna skulle som enda land i Europa även ha överseende med din frisyr, ja de skulle nog till och med tycka att den är helt naturlig. Och visst skulle det väl vara härligt att spela i den liga som lockar mest publik av alla i Europa nu när du vant dig vid det sköna trycket på Gamla Ullevi?

Sportchefstabellen 2008

2009-05-20T22:16:00.002+02:00

Så är den här igen, Sportchefstabellen, eller PPM-tabellen om ni så vill (PPM= Poäng per miljon). Ingen sanning men ändå en fingervisning om vilka klubbar som får ut mest effekt av de nedlagda kostnaderna.

För 2008 är den ganska unik eftersom ett lag i toppen på Sportchefstabellen även blev svenska mästare. Annars brukar det vara högkostnadslag som tar hem guldet. Kalmar lyckas varje år få mycket ”bang for the buck” och är i topp tre i denna tabell, medan andra klubbar ständigt återfinns i botten av denna tabell. Blåvitt håller sig stadigt på nedre halvan i sportchefstabellen men återfinns också stadigt i toppstriden i Allsvenskan.

Klubb……...Poäng….Kostnad…PPM…..FÅP
1. TFF.....….....40….……28,4…..1,41…..3
2. Kalmar….....64……….47,3…..1,35…..1
3. LSK…….......24……....23,4…..1,06…..SE
4. GAIS…….....38……….40,3.…..0,94…..4
5. Gefle.….......28……….29,7..….0,94…..2
6. ÖSK……......42……….51,4…...0,82…..5
7. Elfsborg......63……….83,2.…..0,76…..11
8. HBK………..41…….....57,8.…..0,71…..6
9. Blåvitt……..54………..79,0.…..0,68…..9
10.HIF............54…......104,1…...0,52…..14
11.Peking……..20……….46,6.…..0,43…..SE
12.Sundsvall....22……...51,3…...0,43…..SE
13.Hammarby.41……....96,5…...0,42…..10
14.MFF………...44……...112,6…...0,39…..12
15.AIK………....45……....119,1…...0,38…..13
16.Djurgården..36….....108,9…...0,33…..8

Samband?

2009-05-12T20:47:00.000+02:00

För ett tag sedan var jag ute med ett gäng ”kompisar från förr”. Vi började eftermiddagen med att spela spel och en kille blev (som vanligt) tvärilsk när han förlorade. Han har alltid varit en usel förlorare och att han är det fortfarande vid 40 års ålder och man spelar Monopol med gamla vänner är bara komiskt. Sedan gick vi på lokal och blev på gränsen till höggradigt berusade. Min dålige förlorare till vän blev (som alltid) inblandad i ett så-nära-man-kan-komma-slagsmål, för inte nog med att han är dålig förlorare (eller vinnarskalle kanske?), han har dåligt ölsinne också.

Efter att vi skickat hem honom i en taxi satt vi andra kvar och filosoferade över det där. När vi rannsakade vår vänkrets och de vi spelat fotboll/hockey/basket/handboll med under åren så såg vi ett mönster. De som var absolut surast och jobbigast efter en förlust var även de som lättast snedtände på fyllan. Kort sagt, enligt vår teori är dåliga förlorare även de med sämst ölsinne. Stämmer det med era erfarenheter?

Arenakrig under uppsegling

2009-05-11T12:03:00.002+02:00

2012 skall den nya fotbollsarenan i Solna vara klar. I ungefär samma veva är det tänkt att den nya arenan i Globen-området skall vara klar. För att få ekonomi i arenorna skall de inte bara tjäna pengar på fotboll utan även på andra evenemang som mässor, konserter med mera.

Det kommer att bli en intressant konkurrenssituation mellan dessa arenor om alla ”mässor och konserter” som skall göra den ekonomiska lyckan. I vassen lurar även Göteborg med Ullevi som nog inte tänker släppa ifrån sig godbitarna utan kamp. Som andra konkurrenter finns även Percys Malmö-arena och Globen (som dock tillhör samma bolag som nya arenan vid Globen).

För mig verkar det som att marknaden för ”mässor, konserter och andra evenemang” som kräver arenor av denna storlek är klart överskattad. Det blir nog till att pungslå fotbollspubliken rejält för att få ihop till räntor och amorteringar.

I kriget kommer det att finnas en klar vinnare och det är Live Nation och andra konsertarrangörer/agenter som väl snart får rejält med pengar av arenabolagen för att dra artisterna till arenorna. En stor förlorare kan skönjas också och det är Djurgården Fotboll/FF/AB som utan en klar arenalösning skall försöka uppbåda skattemedel (eller gratis mark) från Stockholms skattebetalare och även konkurrera på samma marknad som lär vara inmutad och mättad 2012.

Det skall bli intressant att följa arenaslaget och jag misstänker att i slutändan är det vi skattebetalare som får täcka underskotten när de stora intäkterna från andra evenemang än fotboll inte blir så stora som de skall bli enligt glädjekalkylerna.

Patetiska gnällsvenskan är tillbaka

2009-05-03T16:16:00.001+02:00

Läste i samma tidning på planet att Elfsborg vill förbjuda dåliga planer. Men för h-vete, då kan vi förbjuda spel i regn också för det påverkar spelet. Båda lagen har samma förutsättningar, samma plan att spela på. Kan man som tränare/spelare inte ändra taktik, spelsätt eller sätt att behandla bollen på för att planen inte ser likadan ut överallt så är man ingen bra fotbollsspelare. Med tanke på BPs usla hemmaplan så är BPs prestationer i år än mer imponerande. Ena matchen spelar de i ett grustag, andra matchen på perfekt matta eller konstgräs, ändå ligger de femma som nykomling. Jag undrar just vilka det är som är mest kompetenta på spelet fotboll. De som bara vinner på konstgräs eller de som plockar poäng på alla underlag?

Jag delar Bruces Barcelona-motvilja (även om hat är ett för starkt ord för mig) efter det bittra 86, men de skall i alla fall ha credd för en sak. Jag såg matchen Malaga- Barcelona på plats i höstas. Det hade varit det värsta regnandet på fem år och matchen var som en bassäng, själv var jag våt in på kalsongerna av allt regnande. Endast längst ute vid hörnflaggan studsade bollen lite grann. I Allsvenskan hade matchen blivit inställd, utan tvekan.

I Malaga blåstes matchen igång och Barca vann med 4-1 efter en uppvisning i hur man ändrar taktik och bollbehandling efter underlaget. Bolltrillandet på marken ersattes av långa chippar, glidtacklingar på tio meter och en kanonad av långskott från båda lagen. Matchen fick inte alls den karaktär jag förväntat mig men var lika underhållande för det. Så gör lag som kan spela fotboll. Efter matchen sade spelare och tränare att planen var väldigt våt men att de helt enkelt fick anpassa spelet efter situationen. Det var inget gnäll eller snack om förbud och annat idiotiskt. Gnället på usla planer, defensiv taktik etc hos lag som inte har kunnandet att bemästra det är en större fara för svensk fotboll än planerna och defensivtaktiken. Gnällsvenskan är tillbaka, ytterst tråkigt tycker jag och fler med mig som börjar hitta andra intressen.

Efter Elfsborgs utspel håller jag en liten tummetott för BP och deras genytliga Grimsta.

Jag saknar fortfarande proffstyckarnas påhopp på gnället inom svensk fotboll, tänk om spelarna varit skidåkare, oj, oj, oj….

Från samtid till framtid

2009-05-03T16:05:00.004+02:00

Jag kom hem från en veckas semester igår. Den var varken välförtjänt eller hopsparad till utan var mer en stundens ingivelse någon gång i vintras och tusan vet om inte sådana semestrar är de allra bästa. Veckan spenderades i Spanien på en kuststräcka där jag faktiskt tror att det var bättre att vara turist under Francos tid. De stora hotellkomplexen i betong alldeles vid stranden, som då var beundrade för sin arkitektur, var inte omgärdade av hus överallt och världens jetset blandades med charterfolk från Sverige som tryckte bort politiken ur huvudena för en veckas sol, bad och billig alkohol. Även Sveriges vänsterelit kunde då och då synas vid poolkanterna med en drink i handen i Francos Spanien.

Nåväl, det var en ganska irrelevant inledning till det jag egentligen skulle skriva om. På planet hem läser jag att nu är det Spanien Sverige skall ta efter enligt Anders Svensson. Spanien har från Francos mörka tid gått från ett land på gränsen till U-land i Europas utkant till att bli en frisk demokrati och föregångare på flera områden, bl a fotboll. När jag hämtade morgontidningen ur brevlådan skriver DNs krönikör (som i mitt tycke är den bäste sportkrönikören i tidningsvärlden) om att Spanien är förebilden för framtida svenska fotbollslandslag. Jag vet inte om det är rätt tänkt att de spelare som skall bli vårt landslags ryggrad om 7-10 år skall se på dagens fotboll för att hitta rätt.

Holland revolutionerade fotbollen med sin totalfotboll genom att låta fler spelare än två röra sig när man hade bollen. Tommy Svensson gav Brolin en fri roll på kanten och störde motståndarnas taktiska mönster. ”Svennis” införde en mjukare stil som fick spelarna att verkligen tro på sig själva. Innovativa pionjärer vinner segrar, inte imitatörer. Skall vi nå de stora höjderna behöver vi vara innovativa och komma med något nytt. Om 7-10 år är det en annan taktik som regerar fotbollen och om vi då envisas med att spela spanskt så når vi inga höjder.

Jag tror att grundmaterialet, spelarna, ändå är det viktiga så Rogers idéer om att en viss mängd träning bestämmer hur långt man går som fotbollsspelare låter mer innovativt (även om jag tror att genetik spelar större roll än vad Roger tror) än att apa efter Spaniens taktik. En spelare med god teknik och fotbollskunskap (erövrad genom stor träningsdos och rätta anlag) har lättare att lära sig ny taktik och anpassa spelet efter situationen. Mer träningstimmar och motiverande ledare är viktigare än taktiken. Det gäller såväl i krig som i fotboll.

Jag hatar Öis, men...

2009-04-27T17:45:00.002+02:00

Ja, jag tillhör kategorin öishatare. Det är jag, Bob S och ätten Hysén som lägger energi på detta. Att folk som var med 85 som blåvit, tycker annorlunda har jag ingen förståelse för, på samma sätt som jag inte förstår folk som var med 86 men ändå håller på Barca i la Liga. Jag hatar Öis. Deras skenhelighet, politiska retorik, deras sätt att poppa upp när det för tillfället går bra samt givetvis för att dom "äger" GP sedan generationer tillbaka. Jag hatar verkligen Öis. Det betyder dock inte att jag hatar alla öisare, även om jag rent generellt ser det som en dålig karaktärsegenskap när det kommer till att välja sina vänner. Jag var en av de tiotusentals blåvita som applåderade Allbäcks sorti från derbyt senast (det hände trots att ingen skrev om det).

Det är inte ofta jag blir rörd till tårar av idrott. Mikael Ljungberg gjorde det tre gånger. När han vann semifinalen, när han vann OS-finalen samt när han beslutade sig för att stämpla ur för gott. Jag tyckte om och respekterade Mikael så mycket att det verkligen retade mig att han faktiskt var öisare. Att jag på något sätt intalade mig om att han inte var öisare egentligen, utan bara framhävde sin öisighet i ren klobblojalitet, men visste instinktivt att det var skitsnack. Ljungberg älskade sitt Öis.

Björn Afzelius.... Få om någon har någonsin beskrivit kärleken till ett lag lika bra som Afzelius gjorde i sin hyllningstext för deras 100-årsjubileum. Han beskrev hur han höll på öis för att dom spelade rolig fotboll. Och till skillnad från alla andra öisare, menade han det. Ja han hade kunnat säga det (kanske inte kring 1985), till mig rakt i ansiktet, utan att få ett verbalt yxhugg i ansiktet. Han beskrev att han höll på Öis för att dom spelade en rolig fotboll, men det blev Öis av slumpen, att det lika gärna kunde blivit Blåvitt. För det finns inget creddigt sätt att börja hålla på ett lag.

Björn Afzelius var stockholmare djurgårdare (först), skåning, smålänning, öisare, överklass, vänsterintellektuell och tammefan allt jag brukar håna och förringa. Men framför allt var han humanist och idealist. Världen, Sverige, Göteborg och jag personligen saknar dig Björn.

I tider då vanligt hederligt civilkurage kan förvandlas till huliganism på löpsedlar, saknar vi folk som verkligen, verkligen står upp, tar ett steg framåt och säger NEJ. Så även om jag hatar Öis, kan jag inte till 100% njuta av all deras olycka då jag vet att Ljungberg och Afzelius deppar över det samma. Men för vad det är värt, är denna texten till er.

Underlag som underlag

2009-04-21T22:37:00.000+02:00

Som vanligt i början av den Allsvenska säsongen så bjuder Allsvenskans planer på underlag av skiftande kvalitet. Spelare och krönikörer tävlar om att klaga på kvaliteten och att tala om hur svårt det är att spela kvalitetsfotboll på uselt underlag. Särskilt en tyckare i TV sågade Grimstas sandtag som en skam för Allsvenskan och hade full förståelse för att det inte gick att prestera så bra fotboll på det underlaget. Jag håller med om att det är svårt att spela fotboll på det underlaget, men det är ju samma förutsättningar för båda lagen på planen.

Samme krönikör tyckte däremot att de alpina åkarna var gnällspikar och prinsessor på ärten som klagade på underlaget i Alpina VM vilket mestadels bestod av blåis blandat med lössnö, ett mardrömsunderlag för de allra flesta. Den som någon gång i hög fart kastat sig ut för en brant pist med alpina skidor vet att underlaget har en mycket stor påverkan på kvaliteten på din åkning. Dessutom ökar skadefrekvensen märkbart när underlaget i backarna är kass, mer än det ökar för fotbollsspelare på dåligt underlag (om vi nu inte räknar ”tredje gradens brännskador för fan” på konstgräs).

Sand eller blåis/lössnö, dvs uselt underlag för båda yrkesgrupperna idrottsmän, varför är det synd om det ena gänget idrottare, men inte det andra?