Ring ut det gamla, ring in det nya

Ring ut det gamla, ring in det nya. Det är inte en bra dag att utförligt beskriva hur uselt, ovärdigt och pretentiöst Lasse Lönndahl läser nyårsdikten. Men jag snor dess inledningsfras. Det är nya tider nu. Tider av avsaknad Håkan Mild i vackra blåvita ränder med nummer sju på ryggen och klubbmärket fastsytt i bröstet. Jag saknar dig redan Håkan. Hur mycket vet jag inte än, så det får vänta några veckor.

Klubben krisade och St Håkan fick ta plats på kontoret i stället för i omklädningsrummet. Hans första egna beslut blev att ge sig själv sparken som spelare. Nu kräver jag en ny åtgärd direkt. Förläng Andrés Vasquez kontrakt, med många år. Så bra är han redan nu. Trots att han nyss fyllt 18 år. Matchen idag liknade den mot Aalborg på ett irriterande sätt. När vi väl konfronterats med hur mycket bättre vi är än våra motståndare, slår vi av på takten och koncentrationen och bjuder in våra motståndare i matchen. Nog för att det är juletider men någon måtta får det vara. Vi förtjänar bättre än så gubbar. Resultatet idag var dock av underordnad betydelse. St Håkan skulle hyllas och hyllad blev han. I drygt 85 av matchens 90 minuter, besjöngs han av klacken. Alla Blåvittramsor översattes till Håkanramsor och personliga favoriten blev ”alla vill ha sex med Håkan Mild”. Idag var faktiskt Håkan större än laget. Tyvärr fick han inte avsluta som en vinnare. Matchens blåvite aktör framför alla andra var dock blott 18 år gamle Andrés Vasquez. ”Han kan bli hur brå som helst”, har uttalats mången gång om pojkvaskern från Rannebergen. Första gången jag hörde talas om honom var i ett matchreferat på Alltid Blåvitt från juniorallsvenskan. Han gjorde där debut som 13-14 åring och mötte gubbar som var 4-5 år äldre. Året efter var det dags för U-laget, B-laget senare samma år och nu i år 2005 har han fått göra sin debut i såväl allsvenskan, Intertotocupen och i Royal League. För en blåvittnörd som mig själv, har man sett många unga framtidslöften som kan bli ”hur brå som helst”. Jag trodde oerhört mycket på Jonas Lundén, Kabba Samura och Janne Pro. Men Andrés är speciell. Det ser näst intill oanständigt enkelt ut när han kelar med bollen och sett till talangen, så har han extremt mycket gratis. Lägg till att han har bäst kondition i A-truppen, så förstår man vilka förhoppningar vi bör ställa på honom. Den där tråkiga frasen ”upp till honom själv, hur bra han vill bli”, stämmer naturligtvis likt flertalet andra klyschor. Men Andrés är speciell och bör få specialbehandling av nytillträdde sportchefen. Specialbehandling har han redan fått i laget. Det finns ingen spelare som får så mycket feedback på träningarna. Långt ifrån bara positiv kritik, men det säger en del att Håkan, Bengan med flera lägger så mycket tid och energi på en junior.

Så Håkan, förläng hans kontrakt, utan klausul redan nu. Det kommer föreningen tjäna på.

Några korta:

Att Engagänget är Oslos Gais visste vi redan. Vi visste redan att Oslo inte har en motsvarighet till Blåvitt. Gissa inom vilken kategori Lyn hamnar…..

Deras tränare måste vara den största gnällröven jag sett någonsin (Hamrén undantagen).

Att anglofila Norge kan producera så många filmstjärnor är minst sagt överraskande. Bröderna Inzaghi ler i mjugg.

Wernbloom-Mild är inget bra innermittfältspar. Båda har för mycket offensiva ambitioner i sin natur och vid kontringar släpps alldeles för mycket yta centralt.

Kihlberg kommer bli grymt nyttig, men jag bävar vid blotta tanken på att han blir skadad och vi tvingas spela Olsson-Wernbloom på mitten.

Dagens publiksiffra litar jag ungefär lika mycket på som jag gör på Bengt Madsen.

Vi som förespråkar 3-backslinje av defensiva hänsyn, fick vatten på kvar´n idag. Den moderna ytterbacken är omodern. Med så mycket offensivt ansvar för ytterbackarna, har vi nästan aldrig mer än tre man på rätt sida ändå, så varför inte låta dessa tre vara utpräglade defensiva spelare?

Fotboll på vintern?

Det är lustigt att läsa Stockholms journalistkår spy galla över Royal League. Deras argument är av typen ”det går inte att spela fotboll mitt i vintern”. Samma journalister har i ett par års tid predikat hur viktigt det är med ett Stockholmslag i Champions League. Men hallå, Champions League spelas på vintern under samma tid som Royal League. Hur får de ihop det resonemanget?

Det är ni som é konstiga och vi som är normala.

Visst. Att sätta bänka sig på Nya mitt i julstressen för att kolla på Royal League, är kanske inte något man skryter om i baren för att få ragg, men det finns dom som är värre. Idag kan man på SVT mellan kl 19-23:30 sitta och kolla på när folk äter. Vilken psykiskt frisk människa gör det?

Är man som jag uppväxt under 80-talet, ligger det ett romantiskt skimmer över vinterfotboll. Kolsvart himmel, två lysande pyloner som man ser från hela stan. Enda skillnaden i torsdags var att inte direkt hela stan bubblade av spänd förväntan som det gjorde på den tiden. "Det ska ju inte gå, men Blåvitt har ju överraskat förr" uttalades säkerligen på månget middagsbord. Nu låter det nog lite annorlunda.

Motståndet till Royal League har jag svårt att förstå mig på. I torsdags fick vi på Ullevi återigen njuta av Martin Ericssons speciella spelstil och rörelsemönster. Tanken slog mig att alla lag i Royal League har en Martin Ericsson i sina lag. Vi har till och med två. Närkamperna är hårdare, tempot är högre, de individuella misstagen är färre och domarna har vettiga direktiv och tvingas därigenom inte blåsa sönder alla matcher. Kort sagt, spelet i Royal League håller betydligt högre kvalitet än allsvenskan. Ändå gnälls det och bitchas i media över denna turnering. Samma gnällare som under året gnällt på allsvenskan kvalitet. Gnällarna fick upp ögonen för allsvenskans klass efter MFF´s kval mot Thun. Hallå! MFF i år var ett fall framåt. Dom slog åtminstone ut Maccabi Haifa. Det hade inte bajen anno 2002 klarat. Ej heller deras efterföljare.

Nu är det dock inte direkt den idrottsliga kvaliteten som man går och grunnar på så här på lördagskvällen. Det är vår lagkapten. Måtte han få avsluta på ett värdigt (och då menar jag vinnande) sätt.

Lov ske pris

Fördelen med en blogg är att man kan skriva om precis vad som än faller en in. Idag är jag skrivsugen och jag funderade på att skriva om julbordets do´s and don´ts. Prinskorvar är för salta, för feta och tar alldeles för stor plats i den mage som skulle kunna inrymma mer av det goda. Dadlar går fetbort. Vidrigare torkad frukt får man leta efter. Satsa hellre på aprikoser och några få pliktskyldiga fikon samt dom delikata lite större och ljusare lyxrussinen som brukar säljas kring juletiderna. Jag var länge en stor gravlaxälskare, men har förätit mig på denna delikatess och har därför satt mig själv på avhållsamhet på den punkten, tills jag börjar gilla det igen. Dopp i grytan går också bort. Det är en gammal tradition som startades för att brödet var torrt och mögligt och stått framme sedan augusti. Det känns inte så relevant längre.

Oj nu började jag svamla in på matämnet och då går fingrarna av sig självt. Nej dagen till ära, tänkte jag yppa mina kärleksförklaringar till några i dagarna utskällda företeelser.

Snus. Denna underbara produkt som nyligen återigen blev förklarad cancerogen. Jag rasar. Visst, det finns säkerligen en del cancerframkallande substanser i det, men det gör det i grillchips och pommes frites också. Och jag ser då ingen varningstext på dom produkterna. Sedan vill jag se statistik på att de sorters cancer som snusen sägs framkalla, är överrepresenterat bland snusare och att Sverige som helhet i större utsträckning jämfört med andra länder. Fanns den statistiken tillgänglig, hade den väl publicerats för länge sedan? Snus är gott, så håll käft. Och till alla nyblivna kvinnliga snusare. You go girls och grattis!
Genom åren, vet jag inte hur många seriösa samtal jag haft om snus, man kan hålla på i evigheter och med vem som helst. En gång stod jag på en tågperrong och snackade Göteborgs Rapé med en Stockholmare. Andra ämnen har handlat om kram vs pösesnus samt hur äckligt det är med röda lacket. En negativ sak om alla snusare dock så här mitt i kärleksförklaringen. Snusare har ingen som helst solidaritet. Bland rökande vänner gör man allt för att hjälpa den som försöker sluta. Snusare öppnar dosan och placerar den under näsan på den som försöker sluta, kramar till en onödigt stor pris och stönar högljutt när man väl lagt in den. Det kan tyckas elakt, men kanske vill vännerna till den som försöker snusa, bara hans/hennes bästa, att få in dom på rätt spår igen.

Mången vis, för en pris. Det muntrar sinnet, ökar minnet. Denna dova skatter hyser som din näsa skall. Tag din pris då näsan fryser. Snus är gott i många fall. (på locket på min mässingsdosa)

Andra kärleksförklaringen är till Patrik Sjöberg. Han var inte sin tids Zlatan, han uppfann Zlatan. Sällan har väl en idrottare så väl lyckats, så länge vara en finne i röven på etablissemanget. ”Jåg é fråån Frôlunda va´. Der é de ingett påssetivt mé att gå hem i stuugorna”. Så har han själv förklarat varför han alltid sagt vad han tyckt och gjort som han velat i stället för att bete sig som allmänheten förväntade sig av honom. Nyss var han uppe på tapeten, när han uttryckte en önskan om att friidrotten skulle få vara kvar på Stockholms stadion. Jag är med dig till 100 % Patrik. Stadion bara måste bevaras. Det är en riksangelägenhet och en stor del av vårt svenska kulturarv. Av någon anledning fick detta den utmärkta bajenbloggen grönavita sidan upp att sparka bakut. Varför kan man fråga sig. Stadions innandöme är väl knappast en bajenangelägenhet. Hammarbyiterna som snart verkar få sin segdragna arenafråga att vända åt deras håll. Betänk att Stockholm fått OS 2004. Då hade dom stått där idag med en svulstig Victoria Arena med 60 000 sittplatser bakom löparbanor och helt utan möjlighet till en ny arena inom dom kommande 50 åren. Patrik Sjöberg hade åsikter om Stockholms OS-ansökan också. Han stöttade Monacos i stället. Bilden i GT med honom och Prins Albert satt uppe på dörren till mitt pojkrum i fler år. Det retade farsan extremt. Vilket jag hade grymt roligt åt. Att ge Patrik all cred för att Stockholm missade OS, är väl att ta i. Men deras chanser borde ju ha ökat en hel del om deras störste friidrottsstjärna någonsin åtminstone kunnat låta bli att stötta deras konkurrenter. Hoppas att allt är bra med dig Patrik och att det är varmt på Brasiliens sandstränder. Det är du värd.

Till gårdagens match hade jag lyckats mygla mig till biljetter till pressläktaren (tänk att Grogg blivit så stort). Det får mig att osökt komma till dagens julklappstips. En pressläktare med journalister som åtminstone låtsas som att de bryr sig. Dystrare sällskap får man leta länge efter. Jag har varit på begravningar med fler muntra miner än igår.

Veckans visdomsord

Tänk på att de tår du trampar på idag kan sitta ihop med den röv du måste slicka i morgon.

Klapptips 8

Länge trodde jag att det var ett uttryck som morsan hittade på för ge långkalsongerna ett bättre rykte. Långkalsonger som bara låg ett snäpp under overallen i töntskalan. Men nu till Royal Leagematcherna behövs dom verkligen. Dagens julklappstips är kalasbyxor.

Klapptips 6

Stil och klass till Gattuso. Det spelar ingen roll hur dyra kostymer du köper eller hur exklusiva hudvårdsprodukter du smörjer in dig i. Det spelar ingen roll i vilket lag du spelar i eller vad du åstadkommit. Det ser man på Tony Richardsson, Jesper Blomqvist, Gunde Svan och Kenny Bräck. Snabba bilar och shyssta solbrillor till trots, så märks det tydligt att en gång bonne, alltid bonne. Stil och klass kommer innifrån. Och när Gattuso beter sig som en gödselkonässör ifrån Toarp efter en match dom vunnit, ser man klart och tydligt vad som borde vara på hans önskelista.

Klapptips 5

Förlåtelse. Hur vi än vrider och vänder på det, är vi alla skyldiga som synden. Vi är bara skyldiga till olika saker. Själv snodde jag ett badmintonrack när jag var 13 år. Förlåt mig Intersport. Vad har ni att be om förlåtelse för?

Är uteblivna inkomster så mycket värre än slösaktiga utgifter?

Varför anses det som så otroligt mycket värre att undanhålla pengar från staten än att ha slösat bort pengar från staten? I en skattediskussion nära vårt hjärta handlar det om någora miljoner (på sin höjd) om åklagaren får alla fällningar i domstol som han drömmer om. Åt detta har givits mediautrymme i klass med Malexander-morden på sin tid. Samtidigt så läser man i notisform att statsrådens och kommunalrådens pensioner lätt uppgår till dubbla summorna för en enskild tjänsteman. Där jag arbetar (jag arbetar skattefinansierat) gjorde ett utvecklingsprojekt av med 25 miljoner istället för 12 utan någon bättre förklaring än "dålig planering". Det blev inte en notis om det pga att det är något som händer varje dag med våra skattepengar. Slarv på utgiftssidan är kutym och gör absolut ingenting men en saknad tusenlapp på intäktssidan är kriminellt.

Jag tycker det borde vara kriminellt att slösa bort skattemedel utan godtagbar förklaring likaväl som det är att inte betala in dem från början.

För övrigt kan väl MP följa våra politikers exempel och sitta kvar, "Han ska inte göras till SYNDABOCK av något DREV, utan måste få ta ANSVAR genom att SITTA KVAR, som EN ANDRA CHANS att LÄRA AV SINA MISSTAG." För att citera en krönikör i en kvällstidning med anledning av tsunamikommissionen.

Varför säger alla "Arena"?

Nu skall det byggas nya arenor överallt. Då undrar jag när det heter arena och inte idrottsplats, idrottspark eller stadion? Ordet "Arena" får tankarna att vandra iväg mot amerikanska nöjestempel där försäljning av hamburgare och souvenirer är huvudsaken. Oftast går det också att se någon form av underhållning som basket, hockey eller något annat så att massorna går dit ungefär samtidigt för att äta, dricka och köpa kepsar. Det är oerhört praktiskt ur logistisk synvinkel nämligen. Man klarar sig med deltidsanställda och ger utrymme för underhåll etc under övriga tider så att inte kommersen störs.

Ordet Idrottspark ger mig associationer till svensk sommar, en lövträdsallé som leder fram till en anläggning med läktare, varmkorv, kaffe i plastmugg, svag doft av cigarettrök och stabila blåvita segrar med 3-1.

Idrottsplats får mig att tänka på barndomens fotbollsspelande i Hallands-serien. Idylliskt placerade härligt gröna planer, en överviktig vaktmästare som låser upp dörren med förmaningen "åsså städar ni efter er, å inga dobbar i duschen" sagt på en skojig halländsk dialekt. Några förlupna bollar hamnar på den närmaste villatomten där villaägaren sparkar tillbaks bollen med en trött suck och lärkor som drillar i fjärran.

Varför snackas det om arenor?? Varför använda utländska låneord när det finns ett adekvat svenskt vokabulär?Jag tycker det vore ganska fränt om den nya anläggningen för fotboll i Göteborg får heta Volvo IP.

Klapptips 5

Ordentlig skäggväxt. Fan jag är gammal nog för buskiga ögonbryn och hår i öronen vid det här laget. Men någon skäggväxt värd namnet, kan jag definitivt inte skriva hem om. Och det lilla spretiga och fjuniga som ändå växer ut, är blont och syns knappt. Normalt sett skulle det inte störa mig märkvärt ety ansiktsbehåring är tämligen överreklamerat och att raka sig två gånger om dagen som vissa måste, slipper jag gärna. Men si jag har en jultradition. Ni killar, har ni märkt att tjejer redan i tid för tredje dejten redan nobbat sina snajsiga underkläder till förmån för urblekta bomullsditon med kassa resårband med omatchande BH? Det spelar ingen roll hur många matchande spets och silkeskreationer man gett dom genom åren. Lik förbannat används dom inte.
Motmedlet/hämden stavas julmusch. Visst, kvinnor och tjejer är alla individer med olika tycke och smak. Men alla hatar mustasch. Så en praktfull tangorabatt på julafton är ett tämligen städat sätt att ge tillbaka en aning.

Kan man kanske tona skägg?

Klapptips 4

En lasagneform. Då menar jag en lasagneform som är exakt anpassad efter plattornas storlek. Jag är 29 år, har lagat lasagne i 10 år. Tiden av pusslande och en diskbänk full av små avbrytna bitar av de spröda plattorna borde vara förbi. Men icke. Kom igen, hur svårt kan det vara?

Pastor Runes skitbergspredikan

Egentligen borde jag låta rodguling.blogspot.com tala för sig själv, men jag kan inte låta bli. En insändare av en indignerad före detta pastor ondgör sig över användandet av könsord på fotbollsplanen i allmänhet och bristen på kristna värderingar i synnerhet. För att göra pastorn till lags föreslår jag dock följande omskrivningar:

Fitta=Arvssyndsentré
Hora=Maria Magdalena
Bögjävel=Cancersvulst på samhällskroppen
Homohora=Sexuell abnormitet
Kuk=Siwert Öholm

Alla nöjda?

Om att slå ur underläge

Rubriken är aldrig så populär som inom svensk fotboll. Det anses vara en fördel att kunna slå ur underläge, då man inte tyngs av några yttre förväntningar alls.

För mig har begreppet en annan innebörd också. Ljuva bakfylla. Är det någon dag man har så lite förväntningar på sig som när man är bakis en ledig lördag eller söndag. Man städar inte, man är inte vaken om man inte behöver, man diskar inte och äter man något, så är det pizza eller dylikt. Världen stannar när jag är bakfull. Det är en ledig fridag för var och en som vill satsa en dag i veckan på seriöst flum och självempati. Det kan alla behöva. En dag i veckan då världen stannar. Då alla problem som inte handlar om din huvudvärk eller illamående helt enkelt inte gills. Kan någon komma på ett sätt att nå upp till bakfyllans ljuvhet, utan att behöva supa dagen innan, skulle världen se mycket bättre ut.

Klapptips 3

Flickor, tjejer, kvinnor och käringar. Om ni verkligen älskar oss. Ge oss stonesbiljetter i julklapp. Ge oss inget ni tycker att vi borde vilja ha. Inga kläder, kallingar, klockor eller weekendresor. Ge oss vad vi vill ha. Vi vill verkligen ha stonesbiljetter. Visst 970 spänn är mycket pengar, men se på hur *glada* vi blir.

Julklapp nr 2

En arenaskiss. Nu är det mindre än ett år kvar till byggstart. Detta till trots, har vi ännu inte fått en skiss eller en färdig ritning att ta ställning till.

I väntan på det och med tanke på vilken månad det är just nu, tänker jag föregå Higab med att göra en egen skiss. I pepparkaksdeg. Vad sägs om en tävling?

Bara ben kan hålla i det. Själv har jag inte kompetensen att administrera en dylik tävling.

Offensiv marknadsföring

Det har under två dagar rasat en debatt om Blåvitts marknadsavdelning i allmänhet och marknadschefen Hans Lundberg i synnerhet. Vi bör bland annat ha en mer offensiv marknadsföring.

I brist på annat slog jag på TV4 sporten idag. Dom gjorde ett långt reportage om Idol-Ola, som fick göra en träning med Dif, där dom filmade några träningssekvenser samt när han trixade lite med bollen. Sedan intervjuade man Difs stjärna och tränare (båda med stark Blåvittanknytning). Ponera att Peppe ringer upp IFK´s sportchef och ber honom tillåta Farmen-Johnny göra en träning med Blåvitt och därefter intervjua Alex och Kjell Pettersson där dom skall berömma hans insats. Hur skulle St Håkan reagera?

Är det denna offensiva marknadsföring vi vill se i Blåvitt? Stockholmslagen verkligen tävlar i att synas så ofta det bara går i diverse dokusåpor. Trixa med Kennedy, skjut straffar på Håkan Svensson bli uppväckt av Black Army etc etc. Själv är jag jävligt nöjd med att Blåvitt inte figurerar i dessa sammanhang. Det enda som kommer i närheten är väl att spaningsledaren i TV-serien Lasermannen har Blåvittemblemet på väggen i sitt kontor. Det räcker för mig. Sedan hade jag väl iofs inte tackat nej till lite mer pengar, men inte till vilket pris som helst.

P.S. Grymt besviken på Lasermannen. Den verkar inte ens vilja göra boken rättvisa. Var är presskritiken? Var är bilden av den tidens Sverige? D.S

Ytterligare ett ord

Detaljer

Hur många gånger har vi inte hört att ”endast detaljer återstår” innan den och den är klar osv. Detaljer kan uppenbarligen spänna över ett brett spektrum. Att tala med en spelare du vill värva t ex och fråga om han vill arbeta för din klubb (lex AIK), en läkarundersökning eller varför inte en rejäl löneförhandling?

Enligt mina källor är det endast detaljer som återstår innan jag gör köttbullar till middag. Blev hungrig på det efter Bruce sköna beskrivning.

Dagens julklappstips

Alla ni som inte åker på sketjobbet att ordna köttbullarna till julbordet vet nog inte vad jag pratar om. Men jag kan intyga att det är hejdlöst tråkigt, jobbigt, bökigt, kletigt och tidskrävande samt irriterande att rulla och steka köttbullar på 4 kilo köttfärs. Så dagens julklappstips är att någon uppfinner julpannbiffen. Då skulle i alla fall jag få mer tid och ork över till att tänka på Jesus, kärlek, familjen, världens barn och allt det där i stället för at bara hata.

Veckans klyscha

Häng

Glenn Hysén hade det, Karl-Heinz Riedle och Ivan Zamorano likaså. Med häng avses en superkraft som går ut på att gravitationen inte gäller spelare med häng i samma utsträckning som andra människor.

Den vetenskapliga hypotesen går ut på att tex jag och Glenn, om vi väger exakt lika mycket, hoppar exakt 50cm rakt upp i luften samtidigt och att jag landar först.

Har alla eller ingen häng?

Vem ligger bakom egentligen?

Så, nu har jag sett den bandade RL-matchen två gånger i sin helhet. Många andra har analyserat Blåvitts insats innan mig. Så jag tänkte ta mig an dom svenska mästarna i stället. Vem ligger bakom deras 4-3-3 system egentligen, och är verkligen Ajax den ursprungliga förebilden?

Säsongen 94/95 spelade IFK Göteborg i Champions League mot Barcelona, Manchester United och Galatasaray. Vi gjorde det med ett 4-5-1 system som gick ut på att, göra det trångt på mittplan, vinna boll på mittplan och sedan vända spelet blixtsnabbt på offensiva yttermittfältare som skulle komma rättvända i fart, bakifrån för att undvika offsidefällorna. Vi hade två defensiva innermittfältare, en offensiv samt slutligen en targetplayer längst upp. Så här såg det ut:

----------Erling-------------
Jesper-----------MickeMartin
---------Stefan-------------
------Stefan-Stefan---------

En av de lite mer defensiva Stefan heter Rehn i efternamn och är nu tränare i Djurgårdens IF FF och finns i organisationen sedan 2000 då han hämtades "hem" från utlandsvistelsen i Lausanne.

Känns det igen och är det en tillfällighet? Visst låter det lite mer marknadsmässigt att säga att det är ett styrelsebeslut uppifrån i kontuinitetens namn och visst låter det spännande att det är en svenskanpassad variant av Ajaxmodellen. Jag förstår dem egentligen. I dagens medieklimat vore det inte så supersexigt att erkänna att det är Roger Gustavssons 4-5-1 som dom apar efter. Men faktum kvarstår, det är kusligt likt.

Till sist. När går Conchas kontrakt ut? Grymt klok och smart högerback med först och främst defensiva egenskaper. Precis i min smak.

Pudel

Häromdagen hävdade jag att the Hives är det enda svenska bandet som eventuellt skulle kunna komma undan med en julskiva. I fredags blev jag dock skönt konfronterad med att Nationalteaterns rockorkester, hade gjort det ännu bättre.

Skolor - betala polisen!!

Läste att gängvåldet i Sthlm eskalerat och att de stämmer träff via "chattsidor och mobiltelefon". Anledningar till att slåss kan vara att "försvara vårt områdes heder" eller att "försvara skolan". Är inte det samma retorik vi hör från sk "fotbollshuliganer"? När det gäller sk"fotbollsrelaterat våld" skriker många (med moderatpolitikern Kristina Axén-Olin i spetsen) på att "klubbarna måste ta sitt ansvar" och betala för alla polisinsatser.

Bör inte då, i konsekvensens namn, skolor och stadsdelsnämnder betala för polisinsatserna när ungdomar från deras skola/stadsdelsnämnd träffas för att göra upp och "försvara hedern"?

Liksom Securitas och bankerna i så fall bör betala för polisinsatserna närderas värdetransporter blir rånade.

Hoten mot Batan

Det har på diverse forum antytts att Stefan Batan bör hålla sig borta från Stockholms innekrogar framöver för att slippa gå i närkamp med AIK´s elitsupportrar. Läser folk inte tidningarna, ser folk inte på TV?

Det finns inte en chans att Batan kommer in där ändå.

Sandlådesilly

Silly season brukar normalt sett vara lite av en moralisk frizon. Det ljugs, bedras och manipuleras från alla håll och kanter fram tills den 31: e mars då fönstret stänger igen. Men det som utspelar sig nu tar sillyn till tidigare ej nådda bottennivåer. Exakt hur orealistisk är egentligen följande scen

(hatten)
- Pax för Batan, pax för Gerba
(Bobo)
- Vi paxade Batan i augusti
- Nähä
-Joho
Alltid tio gånger mer nähä. Vi paxade på aik.se
- Gälls inte
- Gör det visst
(Batan)
– Gör det inte alls.
(hatten)
– Fast vi har i alla fall paxat Gerba
(Halse)
- Vi har ju förstatjing
- Nähä
- Joho
- Fröken!
(Hellströmer)
– OK nu tar vi det här från början. Vem paxade först? Och låt alla prata till punkt, med små bokstäver och man räcker upp handen först.

Man skulle ju kunna misstänka att AIK Tommy lagt ut info om sina ”klara” nyförvärv på officiella hemsidan för att på så sätt skrämma bort eventuella konkurrenter och därmed hålla nere priser och löner. Hur som haver märks det att AIK är tillbaka igen i svensk elitfotboll. På gott och ont. Personligen tycker jag det vore lite småroligt om Batan, Gerba, Toivonen, Ammuneke och Wilton alla väljer att spela i andra klubbar nästa år. Oavsett var dom hamnar. Därav inte sagt att jag desperat vill ha någon av ovanstående till Blåvitt. Wallerstedt hur osexigt det än kan låta, kan mycket väl vara precis vad vi behöver. Varken mer eller mindre.

Till sist. Det börjar lacka mot jul. Per Gessle släpper en ny skiva, Jill Johnsson släpper en julskiva, Joey Ramone och Totta Näslund är döda. Vad jag önskar mest av allt är att The Hives släpper en julskiva. Hur coolt vore inte det? Då hade jag kanske kunnat acceptera allt lackande, stökande, bakande, korvstoppande, pyntande, shoppande etc. Med visst jämnmod. Men det ser kört ut i alla fall för i år. Men kom igen nu Howlin´ Pelle och gänget, nästa år då jävlar, då vill vi se en bitsk, elak och sarkastisk julskiva från Sveriges bästa rockers.

Moral och kvalitet

Fick ett mail häromdagen på jobbet med ett tidningsurklipp med ”Dagens fråga” ur Sydsvenska Dagbladet. Frågan löd:

Bryr du dig om ifall de varor du köper tillverkas av barn?

En tilfrågad kvinna svarade:
Ja, barn har ingen känsla för kvalitet, det märks på produkten.

Vi skrattade rått åt den idiotiska skånekvinnan men efter ett tag kom jag underfund med att den kvinnans inställning är förmodligen början på utrotandet av barnarbete. Vi vet alla att all moral och etik har ett pris. Är priset tillräckligt lågt på en vara så skiter vi i moralen och etiken. Michael Moore är expert på att visa det (minns exempelvis ”Saddam Oil” som han sålde till lågpris i USA samtidigt som han sade att oljepengarna kommer Saddam Hussein tillgodo).

Kvinnan som inte är nöjd med kvaliteten är inte fel ute på något vis. Hon är ointresserad av barnarbetares produkter eftersom kvaliteten blir för låg. Förmodligen skall det till ett ännu lägre pris för att hon skall köpa ”lågkvalitativa” barnarbetsprylar än de andra som avstår från grejerna av moraliska skäl. Moralen är för de flesta lättare att tumma på än kvalitetskraven (sorgligt nog). Tänker alla som den kvalitetsmedvetna kvinnan finns inga kommersiella möjligheter för barnarbete. Barnarbetet skulle försvinna.

Dubbelmoral och annan skit

Det tjatas om professionalism och att fotbollen måste bli mer affärsmässig. När man då organiserar verksamheten som ett företag klagas det på att ”klubbkänslan går förlorad” och det ropas på fina, gammaldags fotbollsledare.

Elitverksamheterna skall bolagiseras ropas det men i nästa andetag ropar samma bolagsivrare på kommunerna att de ska satsa våra skattepengar i arenor och ungdomsverksamhet som gynnar de kommersiella ”fotbollsbolagen”. Dessutom skall dessa kommersiella bolag i hög grad lita till frivilliga krafter som publikvärdar och annat.

Krafter inom SvFF ropar indignerat på nedflyttning för Blåvitt och skickade ned ÖSK i Superettan pga olika uppfattningar i bedömningssporten redovisning. Samma företrädare har inga som helst betänkligheter att anlita en dömd norsk skattesmitare för att förhandla fram så mycket pengar som möjligt av TV-bolagen.

TV-bolagen har reportrar som inte drar sig för att göra påhopp till höger och vänster med ord som ”patetiskt, ynkryggar, amatörer och drägg” men när de själva blir ”påhoppade” för lite halvtaskig engelska eller rena faktafel känner de sig föranledda att gråta ut i någon kvällstidning där kurskompisarna från folkhögskolan jobbar. Då är kritiken orättvis och dum.

Vikten av klubbkänsla betonas ofta av supportrar men när trogna spelare som spelat större delen av sitt liv i samma klubb råkar skada sig och halka efter så ropar samma supportrar på nya ersättare från Afrika.

”Man måste släppa fram fler yngre spelare” ropar journalister, supportrar och förbundskaptener. När en klubb modigt (?) litar till sina yngre förmågor saknar klubben ”visioner och planering” enligt samma journalister och supportrar.

En hel ”idrottsvärld” förfasar sig över misstänkt (OBS, ej konstaterat) skattefiffel. Bland många av de upprörda moralisterna finns många som gärna jobbar svart eller har pengarna på hemliga konton i Schweiz. Förresten, hur betalar tidningarna sina talrika tipsare inom myndigheter och polis?

Jag vet faktiskt inte längre om jag orkar intressera mig. Jag överlämnar skiten till mediadrev i tabloida tidningar, hotande pöbel och andra som kan tänkas behålla intresset ytterligare några år. Därmed kommer även mitt bloggande att vridas från Blåvitt navelskåderi till lite mer allmänt och förmodligen för den lilla publiken fullständigt ointressant spåneri.

Minnesbilder.

1994 USA
Några steg mot bollen, för mycket bakåtlut- tillslag- en jublande rumänsk målvakt och en Håkan som gömmer huvudet bakom underarmarna. Själv såg jag matchen hemma framför TV´n med farsan mitt i natten. Att Håkan skulle missa den fanns inte på kartan för mig. I någon av CL-matcherna eller om det var kvalet, hade Håkan satt en viktig straff totalt stensäkert. Nu gick allt åt pipan. Det var kört, Håkan var körd. Så här 11 och ett halvt år senare är symboliken en annan. Sverige kom igen och det gjorde Håkan också.

2003 Delsjöns ishall
Ännu ett träningspass är till ända. Tvåmålsspelet har slutat oavgjort och nytillträdde Bo Johansson beslutar att matchen skall avgöras på straffar. Dom yngre placerar sina straffar, dom äldre dönar. Håkan står över sånt där mainstreamtänkande och chippar in sin straff bakom en förnedrad Bengt Andersson. Håkans lag vann även denna straffsparksläggning. På väg ner till spårvagnen igen, kan jag inte hålla igen käften när Håkan går förbi. Dô Håkan, varfôr chippade du inte mot Rumänien 94?

-Det var ju det jag gjorde, men vi lirare måste ju lyckas med allt för att slippa kritik.

Om straffarna i solen symboliserade kämpen som alltid kom igen, så symboliserar straffarna i slasket Håkans självironi. Med luriga, plirande ögon med alldeles för mycket vishet i för en så relativt låg ålder, har han en förkärlek för självironiska kommentarer. Den där januarimorgonen fick han mig att må bra hela återstoden av dagen. Och jag önskar jag var på plats när han fick frågan om varför det gick så bra för Blåvitt just nu, efter 5:e raka segern, hösten 2004.
-De é la för att jå é i form.

2001 Gamla Ullevi, femte omgången.
Hela Sveriges fotbollsetablisemang har plötsligt vänt kappan efter vinden och insett precis hur jävla bra Håkan egentligen är. Han och laget inleder säsongen strålande. AIK väntar på hemmaplan, Jimmy tar sig runt på vänsterkanten i kamp med Karl Corneliusson, slår ett Jimmyinlägg. Håkan kommer som vanligt med full satsning in i straffområdet. Han hystar sig in i högen av spelare kring straffpunkten och språngnickar in 1-0. Håkan är bäst på plan, han skrämmer skiten ur Åslund med flera på innermittfältet och efter 90 minuters kamp är Blåvitt i serieledning. Håkan är större än någonsin. Större än så här kan han aldrig bli.Dagen efter nås vi av beskedet att Håkan spelat hela matchen med diskbrock i nacken. Säsongen är över, guldet kört och det känns som om en släkting har dött.

2001 Gamla Ullevi
Håkans årslånga konvalescens är över efter 3 månader. Bajen hemma, Håkan från start. Blåvitt är piskade att vinna för att blanda sig i den absoluta guldstriden igen. Hela arenan kokar, himmelen fylls av blixtar och dunder, men allra mest elektrisk är St Håkan Mild. Blåvitt vinner givetvis matchen. Och större än så här kan väl aldrig Håkan bli?

2002 Nya Ullevi
En ocean av skit har runnit under broarna på drygt ett år. Håkan gör comeback i andra halvlek efter drygt ett halvårs brittisk frånvaro inför 42 000 euforiska åskådare (resten var öisare). Större än så här kan väl Håkan aldrig bli?

2005 Kamratgården
Som vanligt när det kommer till Håkan Mild, sätter han sina egna önskningar och behov i andra hand och klubbens i första. Håkan som vill spela en sista säsong i sitt älskade Blåvitt, konfronteras med att han behövs mer på annat håll. Att den rådande situationen på Kamratgården kräver att Håkan hoppar in i den framtida sportchefsrollen ett år i förväg. Håkan Mild, den lojale idioten, företeelsen som alla respekterar och beundrar, men ingen avundas, väljer att återigen göra det som är bäst för klubben. Nu kan vi bara hoppas på ett gott slut för Håkans och Blåvitts del under november och december samt en god fortsättning.

Större än så här kan väl Håkan aldrig bli?

St Håkan slutar

Vemod. Saknad. Sorg. Rädsla. Otrygghet. Spänd förväntan.

St Håkan kommer i årets Royal Leaguespel göra sina sista matcher för IFK Göteborg innan han tillträder som sportchef. En av de sista 94:orna lägger av. En ikon i inte bara i Blåvitt utan i hela Sverige, slutar på topp (nästan). En levande legend klättrar ett pinnhål uppåt i den blåvita hierarkin. Jag kräver en extremt stor och värdig hyllning av honom när han tackas av vid sista matchen. Byt ut honom i 89:e minuten och res er upp och hylla vår symbol. Håkan Mild har åtevänt till det blåvita innermittfältet för sista gången och för att beskriva mina känslor, citerar jag en annan Håkan från Göteborg:

Sprid ut bensinen över solnedgången, riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken, han kommer aldrig hit igen.

You´ve got me, under my skin

Det finns dåliga låtar som kan göra mig näst intill fysiskt illamående. Sedan finns riktigt dåliga låtar, låtar som gör mig frustrerad, ledsen och förbannad. Men nog om Per Gessle och Tomas Ledin nu. För dagens lista handlar om låtar som kryper in under skinnet på mig, de som gör mig djupt illa till mods. Känner du att du vill bidra till listan, så är det bara att plita ner det i en kommentar.

5. Sara - Mauro Scocco
Stalkersången nummer 2.
Sara, kom ut ikväll, jag väntar vid hörnet på seveneleven. Kommentar egentligen överflödig, men med tanke på hur porrig Mauro såg ut redan i mitten på 80-talet, så skulle jag inte vilja vara i Saras kläder.

4. Alice - Smokie
Voyaeurlåten nummer 2.
And for twenty years I´ve been living next door to Alice. Dom bor grannar i 20 år tills hon flyttar hemifrån. Hur gammal var hon när du började ditt flåsande bakom kikarlinsen mr Smokie?

3. Oh vilken härlig da´- Ted Gärdestad
Jag gick upp på morgonen, jag såg dig bada naken bakom träden Oh! Vilken härlig dag (hand)trallalalalalala etc. Voyaeur-sången framför alla andra. Att man aldrig kan känna sig helt obunden och fri. Tänk dig att du går upp tidigt på ditt avskilda lantställe mitt i skogen en solig julimorgon, tar ett morgondopp i sjön och nog fan står där en flåsande Gärdestad och gömmer sig i björksnåret. Jag skall aldrig mer dricka Pripps, den saken är säker.

2. Every breath you take - The Police
Every breath you take, every move you make, every bond you brake every step yoy take I´ll be watching you. Oh can´t you see, you belong to me etc.
Sting är obehaglig nog som det är. Och då kommer man tänka på den här stalkersången. Valfritt associalt psykfall med besatthet till allt mellan Kikki Danielsson och prinsessan Madeleine, lär ha denna låten på hjärnan när dom bryter sina besöksförbud för att komma sina offer inpå livet.

1. Mambo No5 - Lou Bega
Jag talar inte om de otaliga psykbryt med tillhörande misshandelsfall som denna olidligt tjötiga sommarplåga måste ha resulterat i av ren frustration. Nej jag menar texten i sig. A little bit of Monica by my side, a little bit och Annika etc. Det handlar om ett inte ens subtilt budskap, det är så övertydligt att jag inte fattar att han inte är bakom lås och bom. Givetvis handlar det om en seriemördare som styckar sina offer och nu bestämt sig för att gäcka polisen med denna sång.

En sån dag

Jag skulle vilja utnämna idag till årets mest ointressanta dag. Inte ett skit har hänt officiellt som man varken kan bli glad eller förbannad över. Att Zlatan I, Henke och Ljungberg nobbade fotbollsgalan är förstesidestoff än idag säger en hel del om nyhetstorkan. TV4:s programchef hotar att lägga ner galan om inte stjärnorna kommer i framtiden. Detta för att han står på tittarnas sida.....Att dom vetat i en vecka att dom inte kommer och ändå marknadsför spektaklet som om dom skulle det, spelar tydligen ingen roll. Sedan kan man ju fråga sig om galan blivit så mycket bättre om dom kom. Zlatan I, Henke och Ljungberg är nästan lika tråkiga som brasilianska ligamatcher och ståupp-komik med Adde Malmgren och Hey Baberiba. Man kan bli aggressiv för mindre.
Appropå Hey Baberiba. Dom får mig faktiskt att reflektera. Inte så att dom skämtar om ämnen som stimulerar hjärnan, utan deras bottenlösa uselhet får mig att fundera över hur gammal man blivit. I år igen får dom leka roliga timmen på bästa sändningstid. Är det en generationsfråga? På 80-talet gillade jag serien Smash och Ronny Jönsson på radion, kan den varit Hey Baberibas motsvarigheter? Är det så illa och jag har blivit så gammal, vet jag vad som väntar. Hår på ryggen, gaggande om Wilander, Johnny och Gunde samt svårigheter med att få upp den och att resa sig ur fåtöljen utan att avge ett ljud.

Det har varit en sån dag helt enkelt. En dag som inte direkt blev bättre när Alltid Blåvitts forum började k*ka. Inte för att det fann något intressant att diskutera, men ändå.

Om varför supportrar gillar poker

1. Det kräver minimal fysisk ansträngning. En orsak till varför vi blev supportrar i stället för att satsa på egna karriären.

2. Vi tror oss alltid veta bäst. Bättre än alla motspelare, journalister, experter, andra supportrar och till och med tränaren.

3. Vinner man, har man skött sina kort bäst. Förlorar man, har man haft en sån extrem otur att det finns inte.

4. Om-inte-om logiken flödar. Om jag callat hans reraise, hade jag fått kåk på rivern. Om inte Jingblad och Reine var såna idioter hade saker och ting sett annorlunda ut idag.

5. Offensiven går före allt annat. All in på par i tvåor, är underskattat precis som 3-4-3 med Adam och Ozzy på ytterbacksplatserna och de Pedro som defensiv innermittfältare.

6. Poker, fotboll och alkohol hör ihop.

7. Nästintill inte ett fruntimmer så långt ögat kan nå.

8. I alla fall jag, behöver endast en enda anledning för att kunna bära solbrillor inomhus.

9. Skadeglädjen är minst lika skön som segrarna i sig. Handen på hjärtat. Vad minns vi allra bäst från säsongen 2004?

10. Det går inte att gå med ekonomisk vinst. Vinner man mer än man förlorar, brännar man överskottet på öl och blackjack några timmar senare. Lika säkert som amen i kyrkan och missat guld på Sundsvalls IP.

11. Det ser så jävla enkelt ut hemma framför TV´n

Barmhärtighetsmord

"Over a dog", skrockar Jack Nicholsons rollfigur sarkastiskt åt sig själv i Livet från den ljusa sidan när han brister ut i gråt framför pianot på vilket han spelar allways look att the bright side of life. Han skrockar för att han aldrig hade trott det om sig själv och det kan jag identifiera mig med.

Jag var med om något starkt idag. För några dagar sedan fick vi hem den 8 månader gamla blandrasen Tim. Vi har passat honom vid ett flertal tillfällen tidigare, men den här gången var det annorlunda. Han skulle dö. Tim led av epelepsi av en art, där det helt enkelt inte längre fanns något hopp till ett meningsfullt och värdigt liv. Idag på en djurklinik var det dags. Kanylen sattes i, det starka narkosmedlet trycktes in i hans blodomlopp och inom loppet av bara några sekunder var det över. Klockan halv tre idag somnade Tim in i mina armar för gott. Det var en jävligt märklig känsla. Jag hade varit i princip helt knäckt hela dagen, jag är egentligen alldeles för blödig för att vara med vid denna sorts aktiviteter men idag fick bli ett undantag ety Tim tydde sig mycket till mig personligen och det vore jävligt egoistiskt av mig att inte följa med honom till det bittra slutet för min egen skull. Men när det väl var över, kände jag bara en lättnad. Över var det förresten inte med en gång. Tim föll först ihop, slutade andas och hjärtat slutade slå. Lik förbannat kände jag hans närvaro i minuter efter det. Förklara det om ni kan för jag kan det inte. Kanske är man lite religiös ändå när allt kommer omkring om än inte på samma sätt som den där homofobröven från Öland som just nu strålar sig i ljuset av kamerablixtar och eldfacklor kring HD. Nej en religositet som går ut på att vi alla levande varelser har en själ, en själ som inte följer med resten av kroppen in till krematoriet, utan far vidare åt annat håll. Om det är för att trösta mig själv vet jag inte, men det är en tanke god som någon.

Detta fick mig att tänka på att vi i en situation som denna, kan vara humanare mot djur än mot människor och det fick mig att tänka på att vi alla skall dö. Från och med att vi föds är vi i princip döende. Kanske är det för att jag fortfarande är rörd av dagens händelser och kanske är jag naiv. Men nog fan borde vi alla se till att alla i vår omgivning får så ett trevligt slut som möjligt på sina respektive liv? Oavsett hur långt vi har kvar att leva.

Fifflet i fotbollssverige

Det var fiffelsnack i gårdagens Debatt. Förståsigpåare hävdar att fifflet är oerhört utbrett i framför allt klubbar i de lägre serierna. Men ingen talar ur skägget. Det finns en anledning till det. Dom här förståsigpåarna är själva inblandade, dom har själva tagit emot svarta pengar och vill därför inte träda fram. I stället svänger man sig med att man "hört rykten", att dom vet hur "snacket går" etc. Tycker ni verkligen att det är ett så stort problem, borde ni i stället träda fram.

Personligen tycker jag att en viss skatteåtergift vore på sin plats. Ett årligt fribelopp för "överskott på hobbyverksamhet". Inte för att det vore moraliskt rätt, utan mer för att det nog är enda vägen att gå om man vill göra fotbollsrörelsen vit.

Fotbollslexikon

Vi har fått in nya klyschor i fotbollssfären och för att göra livet lite enklare tänkte jag redogöra för några utav dom:

Tjongboll=Lång, hög passning i riktning mot kortlinjen som går över motståndarnas försvarare
Lång djupledsboll=Tjongboll, men av rätt lag och till rätt adress
Crossboll=Tjongboll i riktning mot långlinjen
Spelvändning=Crossboll av rätt lag och med rätt adress

Dåligt slagen straff=En fjutt nästan mitt i mål som målvakten chansar rätt på

Bra slagen straff=En fjutt nästan mitt i mål som målvakten chansar fel på

Internationellt steg=Snabb
Driv i steget=Snabb, fast med långa steg av en lång spelare
Kvick=Snabb fast med korta steg av en kort spelare

Bra organisation=Grisfotbollslag
Diciplinerat=Grisfotbollslag
Löpstarka=Grisfotbollslag
Fysiskt starka=Grisfotbollslag exkl. dom som kör fys på Bosön.

Spetskompetens=lagets mest framstående spelare

Rutinerad=Gammal
Rutinerad Räv=Jävligt gammal

Om pudlar och hundar i övrigt.

Jag har många hundar. För tillfället 5 stycken alla av sorten irländsk röd setter. Den äldsta heter Rico, han är snart 9 år och dagens text kommer till stor del handla om honom.

När Rico var 8 månader gammal var han ute på promenad med sin matte. Han lekte lös på en äng, då han svart sak kommer som skjuten ur en kanon mot honom. Rico gör allt rätt efter hundkommunikationens alla regler. Han lägger sig på rygg, kissar ner sig, har svansen mellan benen och blottar sin strupe. Allt för att förmedla det faktum att han är underlägsen, inte är ett hot och att han ger sig. Rico gjorde inte detta för skojs skull. Han gjorde det för att slippa stryk. Det slapp han inte. Det svarta hunden var av en sort som inte är intresserade av kommunikation, den svarta hunden ville ha blod. Efter evighetslånga minuter med en hund som borrat in sina sylvassa tänder i halsen på Rico, kunde man senare hos veterinären konstatera att Rico varit millimetrar från att dö. Räddning låg i att han hade så lite muskler och därigenom väldigt sladdrigt skinn i halspartiet, vilket var svårt ta sig igenom.

5 år senare och med mycket mer muskler var det dags för en ny promenad fast denna gången i sällskap med husse och 5 månader gamla lillasyster Bonita. Ännu en gång kommer en blodtörstig best som skjuten ur en kanon. Men den här gången hade Rico lärt sig läxan. Han tog två steg framåt i stället för tre steg bakåt. Han valde att ta striden till sista blodsdroppen och än idag får jag ångest när jag tänker på vilken jävla strid det var. Rico visar än idag ofta sin underkastelse, fast mot tjusiga löptikar som tycker han är för påstridig eller mot barn som tycker han verkar stor och otäck. Men den där hemska dagen för 4 år sedan, stod Rico pall trots att han hade oddsen och logiken emot sig. Han stod pall för att han hade lärt sig att man skall aldrig göra en pudel mot en pittbull. Rico överlevde tack vare sitt mod och att han hade en husse som backade upp honom.

Det kanske är något att tänka på i tider som dessa.

Om jag fattat Sellas artistskatt rätt

Åklagare menar att Sella flyttade till Sverige redan i december, ett Sverige där han saknade en egen bostad och i ett Sverige han omöjligen kunnat utöva sitt yrke då han var bunden till ett kontrakt med Holländska Herenveen. Jag är ingen skatteexpert, men jag är säker på en sak där. Faller vi i den frågan, faller alla. I raljant och hånfull ton, ställer idag Robert Laul den retoriska frågan varför inte Jonson, Svensson, Svensson och Jacobsson inte kallats till förhör och delgetts misstanke i samma ärende. Det kommer. Jacobsson, Jonsson och Anders Svensson har alla skaffat sig bostadsrätter eller fastigheter i Sverige under sin utlandsvistelse. Kan bli skapliga upptaxeringar på tex Jacobsson. Stannar det vid 30 miljoner?

Veckans ord

Det finns namn som är som dom låter. Per Unckel, Per Gessle, Bert Karlsson och Ola Wenström.

Sedan finns det ord som låter som det det beskriver. Ett av dom är HATSPRIT

Har du hatsprit hemma, snåla inte för den kommer behövas ett tag framöver nu.

Vad fan skall man tro och tycka?

Bloggandet har inte varit bra för mitt internetberoende, att då i dessa tider ha haft usel datatillgång har inte varit roligt.

Sett till härvan som sådan, vet man ännu ingenting säkert. Men eftersom dom utpekade inte dementerat ett skit än så länge, får man faktiskt ta och utgå från att det mesta är sant. Då har vi problem.

Min personliga teori om vad som hänt efter vad som stått i media. Ijeh tar kontakt med Blåvitt, som är högintresserade. Klubbdirektören kommer överens med Ijeh om ett i sammanhangen rimligt kontraktsförslag. Styrelsen säger nej, med motiveringen att det är för mycket pengar nu när man nyss kommit på rätsida i ekonomin. Klubbdirektören och kassören blir förbannade över styrelsebeslutet och tar ett eget initiativ som innefattar en personlig gåva till Ijeh från kassören. Efter att ha kollat med skatteverket och expertis, säger styrelsen OK, ovetande att gåvan bara är ett lån som skall betalas tillbaka. Resten vet ni. Jag kallar det förskingring eller trolöshet mot huvudman. Ur klubbens synpunkt har faktiskt kassören under klubbdirektörens överseende, tagit pengar ur klubbens kassa och satt in på sitt eget med hjälp av en ofrivillig bulvan. Det ser mörkt ut för många och några kortsiktiga beslut måste fattas snabbt som fan.

För det första behöver vi mitt under brinnande silly season en ny klubbdirektör (och kassör). Det måste vara någon som kan ge järnet från dag ett samt är pålitlig. I dagsläget, hur många kan vi lita på egentligen? Jag kommer på två namn. Bengt Halse och Roger Gustafsson. Halse är nog det bästa alternativet, men samtidigt behöver vi då en ny tillfällig ordförande. Just nu är dock detta ändå den bästa lösningen. Halse har god erfarenhet av den sortens vd-jobb som klubbdirektörsposten egentligen är samtidigt som han fungerar alldeles utmärkt i media.

För det andra måste IFK ta ställning till hur man skall agera i förhållande till klubbdirektören och kassören. Å ena sidan bör man polisanmäla hela skiten, men då får man å andra sidan bittra och hämdsugna fd kassörer och klubbdirektörer på halsen. Ett jävla dilemma, där ett beslut bara är aningen mindre dåligt än det andra.

På lång sikt tror jag dock inte att detta kommer skada Blåvitt så mycket som folk verkar tro, men bara om vi låter detta kapitel bli avslutat. Vi måste göra upp med oss själva på denna punkten. Det här får inte bli en skugga som hänger över oss inom oöverskådlig framtid. Och detta får fanimig aldrig någonsin hända igen. Aldrig.

"Så måste helvetet vara, gator och skyltar överallt som man inte kan bortförklara. Man är klassificerad en gång för alla"
(Albert Camus)

Morgonnyheterna

Bänkade mig framför morgonnyheterna för att suga i mig det senaste appropå Lithners inkvisation. Jag fastnade i stället för ett inslag från sossarnas partikongress och insåg att det verkligen finns en lista som saknas. Om dagen kommer då Blåvitt degraderas, får vi se om Lithner platsar på denna lista.

Kategori: Vita män som verkligen inte kan dansa.

5. Tomas Östros.
Inte ens en sexuellt utsulten dokusåpabimbo, kan ens bli lite uppkåtad av Finansministerns schlagerhopp på kongressens avslutningsfest.

4. Håkan Hellström.
Han säger att han älskar att dansa, han sjunger att han älskar att dansa. Med "indianen" och "väderkvarnen", snodda från pojkårens uppvärmningsövningar på Gaisgården, som enda moves, behöver pojken faktiskt fler dans än sånglektioner.

3. Sir Elton John
Innan han blev en gubbfet, åldersnojad, adlad, bitter balladsångare, kunde han röja loss riktigt jävla ösig musik. Trots detta har jag aldrig ens sett honom stå upp på en scen. Krossar myten att alla bögar kan dansa.

2. Svenska fotbollslandslaget 1994.
Ni minns bilderna från Rålamb själva. Kommentar överflödig. Dahlin och Larsson har nog aldrig gjort ett så blekt intryck och då har jag inte ens gått in på Brollans fyllepiruetter.

1. Georges Michael.
Min personliga favorit. Minns Carolamovesen från Whams GoGo-låt, till fingknäppande Elvis-karikaktyr med ful skinnjacka i Faith ända tills våra dagars Let´s go outside där dansinsatsen till råga på allt till och med är koreograferad. Nej för helvete Georgios, gör en "Elton" och sätt dig ner!

Tänk om....

Tänk om Ijeh inte hade haft släktingar i Göteborg. Hade han kontaktat Blåvitt då?

Tänk om inte Bengt Madsen och Hasse Borg gjort sina hätska, lögnaktiga utfall mot Blåvitt och Ijeh i samband med den berömda övergången. Hade den lille tjänstemannen i Kristianstad blivit så uppmuntrad att han skickade sin hemsnickrade anmälan osande av konspirationsteori om Ijeh då?

Tänk om Lithner inte varit en omvittnat mediekåt, okunnig ordbajsare. Hade han varit lika sugen på att suga åt sig mål med så mycket publicitet som möjligt då?

Tänk om någon annan åklagare än Lithner hade haft tid över i almanackan nära nmälan från konspiratorikern i Skåne kom in. Hade någon annan handläggare än Lithner jagat Blåvitt på samma maniska sätt?

Tänk om inte Lithner härjat, hade Wernbloom och de unga gardet fått plats i truppen att slå igenom på då?

Lithneråsikter

Pratade med en kollega idag. Han har jobbat med Lars Lithner. Lithner är känd internt som en man som ofta har många ord med liten substans och söker sig till mål med mycket publicitet. Han tar ofta till drastiska aktioner där han "utnyttjar befogenheternas hela spännvidd" för att på så sätt "chocka motståndarna". I bästa fall kan de då erkänna något annat än det de är anklagade för. För sådant är han känd Lithner. Uppenbarligen var han rätt impopulär bland kollegorna också.

Han kanske är en duktig åklagare ändå....

Vad var det med Mats Hård?

”Här är Hård” stod det i rubriken och en av kvällsdrakarnas allra mest förhärdade och erfarna reportrar fick äran att intervjua mannen bakom den väldigt omtalade Mats Hård-bloggen. Eller vänta nu.....

Hur många som inte var journalister tyckte att Mats Hård hade något intressant att komma med? Jag läste bloggen två gånger, båda gångerna ditlänkad från någon journalistblogg eller artikel. Inte fick jag något som helst utbyte av den.

Mats Hård var helt enkelt ett enda stort internskämt för Sveriges journalister. Journalisternas navelskåderi tappade alla proportioner när de enfaldigt trodde att Mats Hårds blogg var så intressant att de ägnade artiklar i tidningarna åt den. Artiklar som sedan kröntes med ovanstående artikel om ”avslöjandet”. Gäsp, är det någon mer än jag som tror att boken om bloggen endast kommer att köpas av journalister?

Pippi Season

Företeelse: Silly Season
Egentlig betydelse: Administrativ försäsong, där klubbarnas sportchefer köper och säljer ihop till nästa års spelartrupp
Symbolisk betydelse: "Livet från den ljusa sidan". Till dags dato har jag aldrig stött på en supporter som ansett sitt lag försvagat av silly season. All förändring är av godo och kom ihåg. Nästa år då jävlar.
Exempel 1: Det regnar – Vi får lägre elpriser och svamparna växer
Exempel 2: Oscar Wendt drar till Holland – Nylund är ändå mycket bättre.

Min favoritscen Moodyssons barndomsnostalgiska film Tillsammans är när Pippi Långstrump avhandlas. I ett sådant politiskt korrekt sammahang borde man tillbett marken hon gick på. De feministiska inslagen i hela företeelsen Pippi än för många för att ens Astrid Lindgren själv skulle kunna avfärda det hela som tillfälligheter. Du har en stark och extremt självständig ung kvinna med udda utseende som genom hela existens påpekar absurditeterna i det samhälle där mannen är normen. Därför höjer man på ögonbrynen i filmen då Pippi svartlistas. "Pippi är materialist, detta ständiga sakletande och hon har dessutom en hel kappsäng full med guldmynt".

Idag c:a 30 år efter den tid då historien utspelar sig, kan vi väl alla fastslå att Pippi inte är materialist. Silly season däremot, är en utmärkt metafor för dagens materialistiska samhälle. Säg att du köper en ny pryl. En ny mobiltelefon, TV eller iPod. Denna nya pryl får dig på gott humör i en till två veckor endast på grund av att du äger en ny pryl. Det är ett uttryck för ett ha-begär som har sitt ursprung i att vi alla definierar oss i sammanhanget av vår omvärld, där den nya prylarna representerar framgång och social status. Då saknar det betydelse att din nya mobiltelefon är lika liten,lätt, praktisk och lätt att använda som din gamla. Bara det faktum att den är ny, är skäl nog att köpa den.

Överför detta nu till silly season. Ett nyförvärv är alltid ett nyförvärv oavsett klass på detsamma. Det är roligare att värva Tommy Lycén än att flytta upp Jonathan Berg och det är roligare att värva Adam Johansson än att förlänga Kalle Svenssons kontrakt. Nyförvärven blir våra nya prylar som vi kan gå och mysa åt i några veckor innan vårt ha-begär väcks av någon annan. Jag kan bara hoppas att Blåvitts ledning inte är mer materialistiska än vad dom har råd med, samtidigt som dom är tillräckligt materialistiska för att låta oss följeslagare gå och mysa åtminstone några gånger i vinter.

Gais i allsvenskan

Helvetet frös till is och bois åkte ur. Allsvenska sportchefer gnuggar händerna precis som deras kassörer. Nästa år då jävlar-romantiken ligger tät hos mången supporter inklusive de nyblivna allsvenska Gais. Lundén är redan värvad, Sankan är på ingång och om dom inte gör en framstöt på Gustav Andersson som numer huserar på Helsingborgs bänk, blir jag grymt överraskad. Ety dom redan har Heed och Rosen i truppen, börja Gaistruppen alltmer likna Blåvitt anno 2000. Det värsta grislaget vi någonsin satt på banan.

Ett år äldre

Så var den här. 29 årsdagen. Åldersnojan känns inte av ett skit. Att fylla 29 känns lite som att fira nyårsafton 1998/1999 eller att tänka på allsvenskan i november. Nästa år då jävlar. Beträffande vuxenpoängen har jag en hel del att hämta in ännu, men jag har ju ett år på mig.

*Ordnad bostad – check
*Sambo och förlovad – check
*Hembakt bröd är godare än köpt – check
*Fyller drickabacken på ICA med lättöl och mineralvatten i stället för hallonsoda och vira blåtira – check
*Svår kaffeabstinens från och med man vaknar – check
*Funderar på vad man skall göra till jul och nyår i oktober – check
(* Körkort)
(*Ordnad ekonomi)
(*Gillar Bruce Springsteen)

Som ni ser har jag en del att jobba på och om jag känner mig själv, känns dom två översta inte så speciellt angelägna eller nära i tiden. Brucan däremot kan gå. Coop säljer två för en för 100 spänn. Born in the USA kommer jag alltid att hata, men The ghost of Tom Joad och Born to run kan kanske funka. För när allt kommer omkring är ju Brucan mindre som sex och mer som kaffe och öl. Man tycker inte om det i början, men efterhand är det svårt att vara utan.

Jag kandiderar

Som svar till alla tusentals änglar som otåligt väntat på besked, kan jag nu ge svar på tal. Jag kandiderar till IFK Göteborgs styrelse. Tack för alla uppmuntrande mail!

Det jag först och främst har tänkt bidra med är:
*Att förbättra och effektivisera IFK´s verksamhet
*Förbättra kommunikationen med media och fans
*Att vi skall spela med blåvitrandiga tröjor helt utan reklam, både hemma och borta
*På en, egen ny arena innanför vallgraven, som vi äger själva
*Ta supportrarnas åsikter och önskemål på allvar
*En hel hög andra floskler
*Agera kuttersmycke på årsmötet och charma röven av Härd, Stenberg och Lasse Bexbo
*Någonting om Bebben, Steff och Torbjörn, det brukar gå hem.

Jag känner inte Sven Liljegren Sr, utan min bild av honom har jag fått enbart via inlägg på Alltid Blåvitt och Himmelriket samt de fåtal gånger jag besökt hans blogg efter reklam för densamma på ovan nämnda forum. Sven lägger alltid tyngd och auktoritet bakom sina argument och magkänslan jag får av hans kandidatur till MFF´s styrelse är inte direkt supporterinsyn och supporterinflytande. Nej magkänslan är snarare ännu en himmelsblå pamp i blivande.

Vill man prova supporterrepresentation i en styrelse, måste det naturligtvis gå via supporterklubben, som på sitt eget årsmöte väljer in/väljer bort sin representant. För själva grundtanken är väl inte att supportern i fråga skall bli "en av gubbarna", utan i stället föra supportrarnas talan?

Mvh
//Bildsköne Banner (som OBS! är ironisk.)

Veckans ord

Ja jag vet det är två dagar kvar av denna vecka, men redan nu skulle jag vilja presentera veckans ord. Och jag uppmanar er alla att använda det åtminstone två gånger, helst fler nu under helgen och i olika sammanhang.

Oomkullrunkeligt.

Personligen anser jag att oomkullrunkeligt som ord befattat, är ett oomkullrunkiligt förslag till den oomkullrunkeliga listan över oomkullrunkeliga ord.

Hur ska vi ha't?

700 miljoner till MFF av hemliga finansiärer, 35 miljoner till DIF av ohemliga nolltaxerare, Bajen ska få 10 miljoner att leka med och Elfsborg har väl fått något i den stilen också av diverse postordermiljonärer. Instinktivt ropar jag genast på riskkapitalbolag till Blåvitt. Klart att vi också ska leka med miljonerna!! Jävla sopor i ledningen som inte redan pungsalgit Wallenstam och Stena på miljoner.

Nu när jag kommit hem och sakta dricker en go folköl (folköl är godast!) så vete fan om det är så kul ändå. Får vi fram några nya Wernblooms och Berg brothers då? Får vi sitta och gotta oss åt Alltid Blåvitts rapporter från U-laget? Eller blir det bara ett jäkla jagande världen runt för våra sportsligt ansvariga efter någon ny legoknekt som ska tillfredsställa finansiärernas och supportrarnas lystnad efter spektakulära nyförvärv?

Jag vet inte, att vara supporter till en klubb är så mycket större än att bara se några männiksor med ett blåvitt märke på bröstet springa runt och sparka boll. Har man läst Stickans referat om Wernbloom, haussandet av Berg brothers följt rapporterna om Vasquez dribblingar och sedan sett dem göra debut och överträffa förväntningarna så är det en otroligt skön känsla. Den vill jag inte vara utan…

Men jag vill att Blåvitt ska vinna SM-Guld också. Fan, det är svårt... jag tar en öl till.

Fullända mig

Om någon skulle samla alla mina blogginlägg under ett och samma dokument och låta en grupp psykoanalytiker analysera innehåller, är jag ganska säker på att jag inte vill veta resultatet. Jag har tidigare lagt ut teorier om att supporterskapet sätter färg på en i annat ganska grå och trist tillvaro. De stora känslorna får upplevas och utlevas på ett sätt som varken är brukligt eller vanligt i det övriga samhället. Det är bottenlös sorg och euforisk glädje, kärlek och hat, vi mot dom, det onda mot det goda etc. Jag tänker inte trötta ut våra fåtaliga läsare med detta då det är just den skit ni själva lever i. Kontentan är i vilket fall som helst att supporterskapet tillför något som saknas i våra liv. Då undrar jag egentligen vad jag håller på med.

Var och besökte svärmor med alla våra hundar häromdagen. Följande scen utspelar sig.
(svärmor)- Men va vafan gör, Jenny (fakenamn) vafan gör han, han kissar på Chiquita!
-Va?
-Han kissar henne i ansiktet! Gå bort därifrån!!!!
Titta här, det är blött fanimig överallt! Det droppar till och med från svansen
(Jenny kommer in)
-Eh Mamma, det där är inte svansen……..och det där är inte kiss

Nu hade undertecknat hunnit bli nyfiken och kom in i sovrummet. Jag kan ge följande lägesbeskrivning. 8 månader gamla och enkulade Amigo hade genom sitt livs första utlösning, gett sin tvillingsyster Chiquita en ”full facial” samt sprutat ut miljontals små amigospermier över hela sin ”mormors” säng. Amigo är en stor pojke nu, abnomt stor om du frågar mig. Så länge sedan var det inte som han lätt fick plats i min handflata, nu får inte ens hans….förresten glöm det där sista.

Hela detta vardagsdramat slutar inte med detta, utan fortsätter med att Jenny hysteriskt skrattande ringer sina kennelkompisar och fråga om råd om hur man snabbast skall få ”svansen” att gå tillbaka i sitt bo. In i köket, hämta ispåsar samtidigt som man försöker få väck alla andra jävla nyfiket sniffande nosar från brottsplatsen.

Jag har full förståelse för att även hundar måste utforska sin sexualitet samt att dom ateistiska hundarna inte efter sekel av ingrodd religiös skuldbeläggning, är lika hämmade. Men varför i hela hisingen måste dom blanda in hela familjen i sina sexuella eskapader (i detta fall kaskader)?

Om nu supporterskapet skall tillföra något som saknas i mitt liv, så är det fanimig inte dramatik som taget ur en Almodovarfilm. Nej, vad jag behöver är lite jävla ordning och reda. Roger vid rodret med Erling, Mild och Steff i centrallinjen. Vara regerande mästare, leda serien och med väntande CL-kval mot någon ungersk gäng. Vad fan hände med 2-0 och 65 minuters kontrollfotboll? Spänning är överskattat. Jag är som jag är, nu är det upp till Blåvitt att bli som dom var.

Vad som retar mig mest med Djurgårdens guld

Jag vet inte vad som retar mig mest med att Djurgården tog guld. Därför lämnar jag en lista utan rangordning:

- Att Glenn Hyséns blåvite son är en av guldmakarna
- Att Djurgården måste upprepa ”värdiga mästare” så mycket att man undrar om de mutat någon på vägen
- Att den dryge Kjell Jonevret beskrivs som ”en rolig prick” av alla journalister (är det här mutan kommer in?)
- Att Djurgårdare som bara snackat hockey i tio år nu helt plötsligt intresserar sig för fotboll
- Att Djurgården hela tiden snackar om ”bra för svensk fotboll” när de i själva verket skiter i svensk fotboll (med all rätt).
- Att det var Elfsborg som inte kunde hålla tätt i andra halvlek i våras mot DIF och grundlade guldet
- Att Blåvitt har ett samarbetsavtal med de dryga jävlarna
- Att inte Roger G tog emot Stefan Rehn med öppna armar när han ville hem
- Att ett gäng nolltaxerare köpt ihop guldet
- Att flera ärkenötter är Djurgårdare (Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Jan Scherman mfl)
- Att inte ett uns av kritik framförs mot deras klockrena Drillo-fotboll med snabba långa bollar på anfallarna när man erövrat bollen

Fast jag är inte så bitter längre, det har Wernbloom, Bergarna, Bjärsmyr, Adam, Wendt och Vasquez sett till. Blåvitt är framtiden.

"Råkade" och "faktiskt"

På jobbet dricks det kaffe vid regelbundna tider och samtalsämnena rör sig allt som oftast om samma ämnen. Just idag kom vi återigen in på det där med dokusåpor. Ni vet de där programmen som ingen ser men som alla är ovanligt välinformerade om. Det slog mig under samtalets gång att det är två ord som förekommer oftare än andra i en dokusåpadiskussion, nämligen ”råkade” och ”faktiskt”. Hur många gånger har man inte hört ”Igår zappade jag mellan kanalerna och då råkade jag se en stund på Big Brother”? Sedan kommer en lång initierad utläggning av de olika deltagarnas karaktärer. Alternativet är att man lite urskuldande säger: ”Jag såg faktiskt på Big Brother igår”. Genom att lägga till ”faktiskt” så låter det inte som att man i god tid förväntansfullt hällt upp folkölen och bänkat sig för att se Lindas bröst gunga fram utan att man på något sätt tvingades se på eländet. I extrema fall hör man någon uttrycka ”Igår råkade jag faktiskt se en stund på Big Brother”, då är det oftast ordentliga Maj-Lis som röd i ansiktet bekänner.

Dagens lista *uppdaterad*

Om man surfar igenom blogosfären eller vad den nu kallas, hittar man snabbt vad det är som jag och uppenbarligen många andra uppskattar. En bra blogg, är en narcissistisk egotripp (check), den skall dessutom helst vara anonym (dubbelcheck) samt med jämna mellanrum göra olika sorters listor. Här har jag och mina bröder halkat efter lite. Laul listar allt från dumma citat till kebabhak i Hammarkullentrakten. Det ironiska mästerverket http://karolinalassbo.blogspot.com/, listar 30 låtar man måste lyssna på när man sminkar sig till partyt.

På väg upp till södermalm satt jag och en god vän och skulle lista dåliga filmer med Weasley Snipes och John Travolta. Mycket svårare än det först verkar. Väl när man sitter med penna och papper, är det ganska svårt att komma ihåg en massa, filmer man gjort sitt bästa att förtränga. Det får mig osökt att komma till dagens lista och jag behöver hjälp för att få samlingen komplett.

Kategori - Filmer där Joe Pesci slår ner folk med en telefonlur.

1. Maffiabröder
2. Tjuren från Bronx
3. Casino
4. JFK

Så kom igen nu och bidra! (Tack Stikkan)

PS. Hur gör man såna där länkar? DS

Vem tror du att du lurar Werner

Tomas Wernersson! Nummer två, strax efter Dan Corneliusson och klart efter Johnny Ekström på min barndomsidolslista. Vem tror du att du lurar? Ja vi vet att Dif varit bra i år, vi vet också att du håller på oss och att du tycker vi är på rätt väg. Ditt årets lag var verkligen ett under av överobjektivitet. Varför inte säga vad du tycker i stället?

För du kan fan inte mena allvar. Se dig själv i ögonen framför spegeln ikväll, hävda att Teddy Lucic är ensam bland landets övriga 13 allsvenska lag som platsar i Difs backlinje. Och håll dig för skratt i tre minuter.

Klarar du det Werner, så lovar jag att förtränga det faktum att Torbjörn inte var ensam om att vägra slå en straff på Nou Camp 1986....

Ännu en produktiv kväll framför TV´n

Det är inte det att jag inte har något liv. Det är pengar jag har ont om.

Det finns artister man av någon anledning får för sig att man inte gillar och sällan om ens någonsin tar man mod till sig och ändrar sig. Nirvana var ett sånt band, Pink Floyd ett annat. Jag har aldrig gillat Moneybrother. Det enda som för popmusiken framåt är inte nya ton och ackordsföljder, det är orginalitet. Moneybrother har jag sett som Stockholms svar till Håkan Hellström (som jag för övrigt också hatade i början, men tvangs ge upp när jag hörde "ramlar" live). Göteborg byts ut mot Stockholm, svenska mot engelska, Majorna mot Södermalm, Gajs mot Bajen och tokroliga blåsmusiker som sjunger repliker byts mot....tja tokroliga blåsmusiker som sjunger repliker.

Ikväll gav jag upp. Moneybrother gästar programmet Album på SVT och lossar av en fuktigt stenkåt version av den gamla knullsången Slow love från klassiska Sign ´o´the times med Prince. Det är nästan med sorg i hjärtat man inser att man haft fel. Att ändå erkänna det vid 29 års ålder kanske är ett bevis på mognad. Men fan vet om den dagen kommer då jag erkänner att Totti, Ronaldinho och Hasse Berggren är bra. Någon måtta får det vara.

Är det bara jag som tolkar in precis allt i sagan om ringen- filmerna till Blåvitt? Och dessutom numera hoppas att allting ordnar sig i del 3? Precis som i verkligheten....

Visst Frodo är modig, stabil och står pall mot de onda krafterna. Men han behöver sin lojala Sam vid sin sida samt en liten hal, tvåhövvad och slemmig jävel som visar vägen. Så kom igen nu MP, ge oss en forward!

Såg en film ikväll

En film jag sett många gånger förut. Jag kan ge en kort sammanfattning.

BlablablablablablablablablaDemi MooreblablablablaTom Cruiseblablablablafan det är ju han i Cityakuten!blabla

YOU CAN´T HANDLE THE TRUTH!!

blabla Slut.

När man tänker på "På heder och samvete" tänker man på Jack Nicholson. När man ser filmen, tänker man på hur jävla liten hans roll är. Han är ju knappt ens med i filmen, ändå är det bara Jack man kommer ihåg från en film som från början bara måste varit en dålig ursäkt för att locka brudar att kolla in Cruise i helvit flottuniform. Det är Nicholson man minns. Ungefär som den där jävla linjemannen i Blåvitt-Dif. Av efterhandsrepriserna att döma var både Sella och Nomvete offside. Så vad betyder allt detta? Att vi slagit Dif? Klarat oavgjort? Sånt går knappt ens att spekulera i.

Nej, det betyder bara att vi har ännu en jävla grej att störa oss på under 4 månader innan vi börjar se framåt igen.

Livet suger.

Ny frilla

Råkade nyss joxa till en ny frilla framför badrumsspegeln. En bra dag, är jag vacker som en dag, nästan lika grann som St Håkan.

Det var med ett snett leende jag konstaterade vem/vad jag var lik och tänkte ja, kanske är det dags nu. Dags att ge upp, dags att börja inse Kents storhet, dags att sluta hoppas och i stället köpa allt med the Smiths. Att helt enkelt ge efter för det nordfinska tungsinnet, köpa några helrör och börja "gilla hockey". Dags att sluta drömma sig tillbaka till stordåd från en tid som flytt och dags att sluta drömma om de kommande.

Men jag vägrar. Jag vägrar fanimig se ut som Morrissey. Jag vägrar sluta hoppas. Kalla mig patetisk om ni vill, det skiter jag i. Jag kallar det hellre melankolisk trots. En frusen supportersjäl behöver sina "nästa år då jävlar" och det tänker jag inte låta någon ta i från mig. För nästa år då....då jävlar.

Nej Wernbloomfrillan håller en vecka till. Sedan får jag ta och klippa mig.

Årets fiaskoelva

Så var den här. Den skadeglada listan. Märk väl att pris, lön och förväntningar tas i beaktan när vinnarna skall koras.

Tränare:
Anders Linderoth har rykte om sig att vara en av Sveriges bästa tränare och har nämnts som en tänkbar förbundskapten. Förbundskapten, visst. Där är ju usla resp. inga meriter, meriterande. Men en av Sveriges bästa tränare! Snälla nån. Snälla någon tala om för mig varför.

Mv:
Jag har länge haft en teori som går ut på att målvakter blir sämre och sämre i luftrummet ju äldre dom blir. Det stämde på Bengt Andersson fram tills 38 års ålder. Asper är däremot rena rama typexemplet för att bevisa den teorin. Asper har radat upp poängtappande dundertabbar hela året och att en del himmelblå förorda Lee Baxter som förstemålis är bevis nog. Asper är sämst i år alla kategorier med hård konkurrens från centrala forwarden.

Hb:
Det här är ingen lätt position att fylla. Tommy Söderbergs högerback i senaste U21-matchen, var ingen höjdare, men han är å andra sidan vänsterback. Nej, min röst går till en fd blåvit supertalang. Erik Wahlstedt tillhörde EM-truppen förra sommaren. Det gör han inte nästa gång i Tyskland

Hmb:
Hasse Borg. Han är förvisso sportchef, men nog borde fan hela världen vid det här laget ha insett att man i MFF behövde en mittbacksbackup värd namnet om/när Bjärred blir skadad. Alla utom Borg som varken saknat pengar eller tid på sig att fylla ut den vakanta platsen sedan Majsan sålts till Twente.

Vmb:
15 miljoner down the drain. Väl när Andreas Jacobsson anlänt till Olympia, började dom släppa in mål en masse. Topplaget blev ett mittenlag för vilket år i ordningen?

Vb:
Joseph "Pep" Elanga. Jag har inga åsikter om bilhärvan. Har han inskrivet i sitt kontrakt att han skall få en ny lägenhet och en Merca med chaufför, så skall han få det. Punkt. I övrigt har dock Elanga gjort precis allt fel i år. Allt.

Hm:
"När han väl kommit i form, då jävlar". Vi har väntat i ett helt år nu. Ibou Ba är en skugga av sin skugga av sin skugga av sitt forna jag som inte ens det var speciellt bra. Jonevret måtte ha varit bakfull som ett ägg för att inte ha insett det när han provtränade.

Im:
Anders Svensson. Årets fotbollshändelse i svensk fotboll, tog slut rätt snabbt på BA´s konstgräs. Innan dess hann han visa att det krävs mer än två månader och en signing bonus på 13 millar, för att motivera sig tillräckligt för att komma upp i normal fysisk standard.

Vm:
"Backa hem och stäng Alex högerkant". Så har alla allsvenska tränare gått igenom taktiken när det varit dags att möta Blåvitt. Aldrig tidigare har en vänsterytter uträttat så lite på så stora ytor som Samuel Wowoah. Och det är nästan ödets ironi att han blev utbytt under den egentligen enda godkända insatsen i år mot Gefle hemma. Undertecknad intar ofta en förlåtande attityd mot dåliga spelare med bra inställning. Dåliga spelare med dålig inställning är däremot en helt annan femma.

Hf:
15 mille down the drain. Känns det igen? Egentligen är det inte Mattias Jonssons fel att han kostat så mycket pengar, utan den dumfan som pungat ut. Någon beskrev honom som "långås med skägg", det ligger en del i det förutom att Jonson har aningen bättre fysik.

Cf:
Lönekostnad per spelade minuter. Någon räknenisse kan väl räkna ut vad "the striking viking" har kostat i den jämförelsen. Gissningsvis på Shevshenkonivå. Mattias Svenssons spel har dock varit allt annat än i Shevshenkonivå. Allt annat. Och egentligen är alla icke kvällstidningsläsare utanför Borås inte ett dugg överraskade.

Vf:
Han spelade den bästa fotbollen i sitt liv. Sänkte Brann och engagänget nästan på egen hand i RL. Sedan kom knäskadan och Ijeh gick inte att känna igen längre, trots att han blev återställd rent fysikt. Visst kan det vara svårt att i just Blåvitt, leva upp till högt ställda förväntningar. Men nog fan borde han åtminstone leva upp till lågt ställda? 13 mål på ett och ett halvt år duger inte.

På läktarn:
Den sista sovjetstaten. En sovjetstat torde utmärkas av att vara fullständigt klasslöst. Och vilka andra än "djurgårdsfamiljen" är så jävla noga med att uppvisa en så beklämmande avsaknad av stil och klass? Att bränna ner mål och vandalisera reklamskyltar och gräsmatta på Gamla, att inför TV-kameror håna sina motståndare (2002-dejá vu) när man i stället borde fira sin egen framgång, att på alla andras forum än sitt eget, bedriva ett sällan skådat och oförtröttligt trolleri. Stalin ler i mjugg i sitt mausoleum och alla vi andra kan lätt hålla oss för skratt.

Nu när det sjunkit in

Vaknar upp i ett soligt Mölnlycke.

Blåvitt har missat guldet idag igen. I år igen. Igår trodde jag att jag hade tagit det ganska bra. Det hade jag inte. Jag var bara bakfull. Nu ser jag fram emot ännu en morgon där Blåvitt har missat guldet igen, i år igen.

Lite frågeställningar.

*Måtte djävulen ta den som uppfann fotboll, eller var det djävulen som uppfann fotbollen?
*Är mitt liv skit för att Blåvitt är skit, eller är Blåvitt skit för att mitt liv är skit?
*I morgon är det en ny dag. Eller är det samma jävla dag man vaknar till varje morgon?

Men om det nu är en ny dag i morgon skall jag försöka knåpa ihop årets fiaskoelva. Skadeglädje och alkohol är en supporters enda tröst och någon alkohol har jag inte hemma. Vem tror ni blir vänsterback?

Det var en sådan dag

Jag borde gissat det redan på morgonen.

På morgonen hade det lagt sig en isskorpa på framrutan. En sådan där lätt frost som det blir när sensommardaggen förvandlats till höstfrost. Frosten tog sin tid att skrapa av men snart rullade vi iväg mot pendelparkeringen. Precis när vi parkerade kom bussen och vi sprang mot hållplatsen. Chaufförerna där vi bor brukar vara snälla och vänta några sekunder om man kommer springande, men inte denne chaufför. Han stängde abrupt dörrarna och tog ut svängen lite extra för att inte köra på oss. Snopet besviket såg vi bussen köra iväg. Det var en sådan dag.

Kundmötet på morgonen gick ganska bra. De pressade oss en hel del första timmen men efter bensträckarpausen var det vi som tog tag i taktpinnen. Vi var dominerande hela andra timmen till dess att det var dags att runda av mötet. Då slänger motparten fram ett brev som skickats av en kollega till oss. Det brevet drog ner brallorna på oss och slog undan benen för hela vårt upplägg. Vi fick lämna mötet med en snopen besvikelse. Det var en sådan dag.

Lite tysta satte vi oss i bilen för att hitta ett lunchställe. Det är inte lätt att hitta ett sådant med ledig parkering efter tolv. Till slut hittade vi en P-plats alldeles utanför ett ställe som serverade husmanskost för 55 spänn, ett fynd. Dessutom fanns köttbullar med rårörda lingon och gräddsås på menyn. Jag tog en bricka och berömde den fina salladsbuffén som jag tog för mig av i väntan på de goda köttbullarna. Kvinnan framför mig fick sina köttbullar men när jag gjorde min beställning var de slut. Snopet besviket fick jag nöja mig med laxgratäng. Det var en sådan dag.

På eftermiddagen skulle en kollega bjuda på smaskig frukttårta. Jag satt i möte och kom lite sent. När jag förväntansfullt satte mig vid fikabordet visade det sig att vi hade några objudna gäster, visserligen höga chefer, men ändå. De tog de sista bitarna och jag som kom lite sent blev snopet besviket utan. Det var en sådan dag.

Efter jobbet skulle jag bege mig till Gamla stan och förenas med Änglarna och brorsan innan matchen. Jag skulle först bara göra en presentation på jobbet en halvtimme för ett gäng halvt intresserade utlänningar. De kom en halvtimme för sent, vägrade att lyssna och hade sedan hundratals ovidkommande idiotfrågor jag förväntades besvara med en ängels tålamod. Halvsju var vi klara, mobilens batteri var slut och snopet besviket konstaterade jag att någon uppladdning innan match var det inte tal om, än mindre få kontakt med brorsan. Det var en sådan dag.

Jag kom lite sent in på Söderstadion och såg ett märkligt, ängsligt lag i rött. I andra halvlek såg det klart bättre ut och vi hade 2-1. DIF hade 0-0 och vårt guld var fem minuter bort. Då klev Bosse Johansson-rejecten Petter Andersson in i handlingarna och pulvriserade guldhoppet efter tafatt försvarsspel. Mitt hjärta som dunkade av guldhoppets adrenalin stannade för någon minut och tillvaron svartnade och snurrade runt. Snopet besviket konstaterade jag att hoppet var ute. Det var en sådan dag.

På hemvägen spelade busschauffören någon radiokanal med gamla vinylminnen. Efter en stund kom Östen Warnebrings gamla slagdänga "Jag var tio minuter från Eslöv, tio minuter från dig" där Östen sjunger om en moped som ger upp tiominuter från i Eslöv så att han och hans käresta aldrig fick mötas. Slutet på en dag i Sven Nylander, Cliff Barnes och "Lillen" Eklunds anda ackompanjerades alltså av Östen Warnebrings vemodiga sångi en öde buss i ett månskensbelyst landskap. Gråten var nära. Det var en sådan dag.

Roffe å jag

har ett band i ett garage. Vi har gitarr och trummor men ännu ingen bas. å ett helt kvarter dom hatar oss. V i har gjort en egen låt, de är motstävig och tvär, vi förstår den inte ens vi själva men den gå´r ung4efär så här.



Vi fortsätter att spela rockänroll men vi håller på att dö.

Kärt återseende

Det var ett tag sedan nu och det är nästan så att man blir lite nostalgisk. Här kommer det:

Avgå Söderberg!

Att missa tom andraplatsen genom att förlora hemma mot Island med 1 jävla 4 är ett monumentalt fiasko. Varför dissa Wernbloom och Svarte-Marcus? Varför inte köra det väl inspelade Adam-Bjärsa-Kal-Wendt i backlinjen? Sveriges bästa backlinje i år? Varför tränar den idioten ett lag över huvudtaget?
Så många frågor.
Avgå!

En av gubbarna II

Igår eftermiddag, satt jag och slötittade en aning på Faktum. SVT´s infotainmentmagasin som denna gången handlade om att det svenska "musikundret" var sprungen ur bidragsfusk. Grundtesen var väl att även om det kanske inte var helt OK att fuska med KAS och A-kassan, så har samhället ändå med råge fått igen dom skorpsmulor som gubbarna i Kent, Cardigans, INC och Bob Hund m.fl. levde på innan dom "made it big". Nej det som fick mig att grubbla var när dom påannonserade nästa veckas program. "Var är alla svenska fotbollsbögar?"

Få om några miljöer i det svenska samhället är omgärdat av så många myter och fördomar som det manliga omklädningsrummet. Följer man elitidrottssdebatten får man snabbt lära sig att begreppet laganda är passé. Jag tror att den lever och är underskattad. Bögar är väl inte den enda minoriteten som anses stängas ute från det manliga omklädningsrummet. Invandrare brukar nämnas i samma sammanhang av grupper som inte passar in i denna heteronormativa miljö där män är nakna och spottar snus tillsammans. Och myten om att invandrare inte passar in i det svenska omklädningsrummet borde vi väl snart kunna avfärda en gång för alla, då det gång på gång visar sig vara i allra högsta grad integrerande. Kvar finns då bögarna. Skulle en homosexuell man passa in i ett svenskt omklädningsrum? Kan Jonas eller Marc bli en av "gubbarna"? Gäller det vuxna män, tror jag det absolut. Jag vet att Blåvitt har haft en homosexuell A-lagsspelare. Och nej, jag kommer inte berätta vem det är, då det inte är min sak att outa någon annan. Men vad jag förstår, fungerade det alldeles utmärkt. Det kanske är så att normsystemet i omklädningsrummet är dynamiskt. För även om det har en stark vi och dom –karaktär, så tror jag att "dom" förändras om "vi" förändras. För regel nummer 1A i alla omklädningsrum är ändå att vara en god lagkamrat. Ställer du upp på andra, ställer andra upp på dig. Oavsett om du är svensk eller blatte, straight eller gay. Det är jag övertygad om.

Problemet gäller tonåren. Där är tyvärr nog ofta miljön för hård och det är där folks osäkerhet tas igen genom att trycka ner någon annans osäkerhet. Givetvis är inte detta signifikativt för fotbollen, så det homofobiska fotbollsomklädningsrummet kan i detta sammanhang även översättas till det homofobiska klassrummet/skolan/replokalen/bokcirkeln you name it. Men här har ändå fotbollen en stor utmaning. Inte minst Blåvitt med sin relativt nya och stora ungdomssatsning med Änglagård. För vi har inte råd att stänga ute en tiondel av befolkningen och skulle det inte kännas bortkastat om nästa Bebben skulle välja att ägna sig åt något annat än fotboll på grund av att han inte känner sig välkommen? Jag vet inte hur man jobbar med dessa frågor inom Blåvitt och jag är övertygad om att Faktum- redaktionen inte har frågat dom om det heller. I torsdagens avsnitt kommer vi med stor sannolikhet få ett homofobiskt fotbollssverige presenterat för oss och eventuellt något gay-korplag som används som kontrast. I själva verket tror jag inte att det huvudsakligen är fördomarna i det svenska, manliga omklädningsrummet som stänger ute bögarna, utan fördomarna om det svenska manliga omklädningsrummet.
Och är det inte dags för alla oss supportrar att erkänna för oss själva att fotboll är ganska bögigt? Glittrigt färgstarka tifon av en publik som tjoar förtjust när Ronaldinho och Zlatan dansar runt i sina vaxade ben med sina feppelfinter ute vid hörnflaggorna. Macho my ass.

4 F om en landskamp

Företeelse: Två förbundskaptener
Fakta: Lars har noll erfarenhet av klubbfotboll på elitnivå
Roland är ensam nu levande tränare i världen om att ha degraderat Malmö FF
Förbundsfilosofi: Hellre inga meriter än usla.

Fråga: Har Sverige någonsin haft en lagkapten som är så noga med att k*ka ur när det verkligen gäller?

Sexsnack framför TV´n

(reklam för TV4:s Medicinmannen)
-Jag fattar inte hur han kan vara Sveriges sexigaste

-Nej du brukar säga det.

-Till och med JAG är snyggare

-Mmmmm

-Varför?

-Han är liksom *ljudeffekt*

-Vadå *ljudeffekt*?

-*annan ljudeffekt*, det är hans utstrålning!

-Vad är det han utstrålar då?

-Våld, farlighet, styrka, trygghet, temperament, rättvisa- allt!


och så är det dom där isblåa ögonen......

(lång tystnad)

-Låter som du pratar om Persbrandt men beskriver Håkan Mild

-Du är fan helt dum i huvudet!

Till sist en liten fråga.

Vilken tidning blir först med att kalla Flyers för Phoppadelphia?

Språk

Har ni snackat fotboll med en engelsman någon gång? Gör inte det om du vill undvika pinsamheter. Jag har läst engelska i 9 år samt en termin på komvux. Ändå kan jag inte översätta IFK till engelska. Hur säger man IFK på engelska? Sports Association the Friends/FC Comrads? Något snille får gärna hjälpa mig här, för jag har kört fast. På spanska är det däremot görlätt, trots att jag aldrig läst det språket.

Deportivo los Amigos!

Där har vi ett klubbnamn med schvung.

Vamos Amigos, vamos Angelos, vamos Azulblanco!

En av gubbarna

Niclas Kindvall sa en gång i en intervju att om man är fotbollsspelare och läser annat än Buster och lyssnar på annat än Status, så är man bohem. Jag känner igen mig i det. När jag spelade i Hanhals BK, spelade vi en gång i tiden in en skiva som vi skulle lyssna på inför matcherna. Var och en av oss fick välja en låt. Att välja en låt, som de andra inte tycker är för konstig och som samtidigt är bra samt har ett budskap som passar in på sammanhanget, gav mig enorm huvudbry. Helt i onödan. Mina lagkamrater valde valfri radiohit, gärna en ballad. Celine Dion var representerad två gånger liksom Bon Jovi. Vad jag valde? The righteous and the wicked med Red Hot Chilipeppers. En bra adrenalinlåt av ett band som var aktuellt med en ny platta och en text som passar väl in på hur läget är inför match. Tror ni att budskapet gick fram?

Utanförskap är lite av mitt livs soundtrack. Jag kommer från ett frireligiöst och vänsterintellektuellt hem i en i allra högsta grad borgerlig kommun. Att jag alltid har och alltid kommer umgås med både gamla skolkompisar, samt med dom jag via föräldrarnas umgängeskrets känt sedan vaggan, gör att min bekantskapskrets är en brokig skara. Man kan lyfta på telefonluren och få höra allt om "Kristi brud", är ett medialt missförstånd då begreppet egentligen är symbolisk allegori för en kyrkoförsamling. Sedan kan man lyfta på en annan telefonlur och få frågan om man hänger på en jorden runt -resa, nästa vecka (det kostar bara 50 000!). Jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Men samtigt är det skönt att ibland bara vara en av gubbarna. Om det sedan är i ett omklädningsrum eller på puben inför en Blåvittmatch, spelar ingen roll. Att konversationen begränsas till Blåvitt fotbollen i allmänhet. Det kanske bäst belyses med min nya frisyr. Eftersom jag är snål som fan när det kommer till att gå till frissan, så byter jag hellre frisyr när det växt ut i stället för att gå och klippa mig. Här är reaktionerna på senaste frisyren:

Gamla skolkompisar: Du är inte tillräckligt cool för den Christofer Walken -frisyren
Barndomskompisar: Snyggt! Du ser ut som hon Rosenberg i FI
Gubbarna: Ah! Men Wernbloom har färgat sin lugg!

Tack för att du finns Pontus. Du är bäst. Och oavsett om Mild stannar och det faktum att Kihlberg och Tomas Olsson tillkommer till nästa år, så tror jag att Assyriska borta 2005, var sista gången på mycket länge som du satt på Blåvitts bänk. I alla fall så länge Arne är tränare.

Arenatjöt.

Jag tänker inte ens gå in på moderaternas utspel om att knö in Häcken på nya arenan. När allt är färdigbyggt tar jag för givet att även VFIF, KopparbergGöteborg och kanske någon mer gäng vill in. Det här håller inte.

Nej, låt oss gå in på namnet på nya arenan i stället. Många har lanserats genom åren. Gothia Arena och Gunnar Gren Arena förefaller vara dom mest trovärdiga och acceptabla i nuläget. Mitt förslag att den nya arenan får namnet Ullevi. Jag säger byt namn på den gamla arenan i stället. Döp den efter den störste profil som spelat där. Som aldrig hade någon annan hemmaplan än den här betongkolossen. Döp Nya till Torbjörn Nilsson Arena.

Ralf Edström - "Difs guld, dåligt för svensk fotboll"

Att gnälla på sportjournalister är enkelt. Jag har gjort det så ofta att jag kunde gjort karriär i ämnet. Vi supportrar anklagar dom ofta för att vara lögnaktiga skitstövlar som hatar Blåvitt. Om dom kritiserar oss det vill säga, annars är allt hunky dory. Den här texten var från början tänkt som ett försvarstal till svenska sportjournalister ety dom tvingas jobba med den yrkesgrupp som är dom klart värsta lögnaktiga skitstövlarna som finns i vårt avlånga land det vill säga allsvenska sportchefer, ordföranden och klubbdirektörer. Listan på lögner i offentlighetens ljus är ganska lång. Ta tex Hasse Borgs "klart att vi har nyförvärv klara till nästa säsong, men vilka säger jag inte nu" eller varför inte "Jesper var bara inne och hämtade Iron Maiden biljetter" och "Ijeh finns i vårat lönespann". Tänk då på hur mycket dom måste ljuga och bedra i det tysta. Men efter en artikel på fotbolldirekt.com tycker jag ändå att kritiken mot journalisterna är klart befogad. Dom gör det alldeles för enkelt för sig. Får man uppgifter om att Kim Källström är klar för Elfsborg (hej Robert Laul), borde man instinktivt i stället för att skriva artikeln, ta reda på vem som lagt ut rökridån och varför. I fotbolldirekts artikel har man antagligen varit sugna på kora Dif som svenska mästare redan nu och för att försäkra sig, har man därför indirekt velat konstatera att även om så inte blir fallet, så är Dif och Dif allena dom värdiga svenska mästarna. Oavsett hur det slutar efter omgång 26. Jag är inte säker på hur och i vilken ordning citaten från Ralf Edström och Bosse Pettersson har kommit till, men jag har mina aningar...Rubriken idag är indirekt sanningsenlig. Den är inte tagen ordagrann, men kommer från en paneldebatt i radiosporten efter Thun-MFF om allsvenskans status och hur man återigen skall kunna hävda sig ute i Europa på klubblagsnivå. Med i debatten fanns även Bosse Pettersson och Mats Härd. Det var verkligen snillen spekulerar... Ralf hävdade bland annat att Blåvitt var på rätt väg med att satsa på egna ungdomar i stället för gamla medelmåttor och utlänningar. Han hoppades att fler klubbar följde Blåvitts exempel och att den kontuinitet som medför en satsning på egna, unga och hungriga spelare, i längden kommer ge resultat i de europeiska cuperna. Med andra ord tycker Ralf Edström att Difs SM-guld är en fara för svensk fotboll.

Vad tyckte då Bosse Pettersson? Jag vill minnas att han hävdade att svenska lag måste hitta sin egen nisch, som man gjorde på 70 och 80-talet med Houghton och hans efterföljare. Man måste hitta en ny svensk modell och han spekulerade i att eventuellt den sk Dif-modellen kunde vara detta. Rubrikförslag: Bosse Pettersson - "Djurgården, den nya svenska modellen". Catchigt va?

Till sist. Personligen tycker jag att Dif-modellen förefaller vara skräddarsydd för att bli bäst i Sverige, men floppa i Europa och att snacket om Europa bara är just det. Snack, PR, reklam, kalla det vad du vill. Allt för att ge publiken illussionen om att produkten Dif fotboll är aningen bättre än vad den egentligen är. Det går för fort ute i Europa för att ytterforwards skall kunna hinna jaga mellan offensivt och defensivt straffområde och resultatet blir en jävligt ensam forward och ett resterande lag i knät på backlinjen. Känns det igen? Men detta är å andra sidan en helt annan diskussion.

Inte går det att vara på dåligt humör idag.

Jag vet inte vad som hänt med mig. Från att vara rejält pessimistisk så har jag blivit en riktig optimist. Inte ens Djurgårdens överkörning av HBK igår fick mig att släppa hoppet om ett efterlängtat guld. Kanske är det den sagolika vändningen på det gudsförgätna Bårsta IP, kanske är det nöjet att se ungtupparnas framfart eller också kanske det bara är att höstmörkret sänker sig som ger någon slags psykologisk kullerbytta i huvudet. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Idag gick jag till jobbet med ett leende på läpparna, gratulerade den lokaleAIK-aren till den Allsvenska platsen och inte ens hyllningskörerna till Djurgården fick mig på dåligt humör. När jag slog upp tidningen läste jag att det ska bli uppåt 20 grader i helgen, det blir priskrig på platta TV nu när min TV börjar lägga av, Ramadan kör igång, Mat-Tina gör succé i USA och Lyndi störtade 1200 meter men överlevde. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Blåvitt har gjort en kanonsäsong och dessutom släppt fram talanger som fört Blåvitt uppåt i tabellen. Att Bosse Peterson, Ralf och de andra sågar oss ger mig bara mer råg i ryggen. Det är härligt att vara blåvit. Om två år har vi en ännu stabilare ekonomi, arenan byggs för fullt och laget kör över allt motstånd även om DIF, MFF, AIK och de andra dammsuger Afrika, Finland och Danmark på spelare. Blåvita spelare befolkar sakta landslaget och då vet vi att även landslaget kan hoppas på en semifinalplats igen. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Om en månad drar Royal League igång. Det skall bli sköj. Det är ett romantiskt skimmer över vintermatcher. Gul boll, snö, skottade linjer och kaffet som tinar upp stelnade leder. Det fattas bara att vakten är överseende med att glöggen är medhavd. Jag kan knappt vänta. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Ständigt denna jääävla Zlatan!

Jag gillar Simon Bank. Även om han på sistone blivit så präktig att Brandon Walsh i Beverly Hills, hade framstått som som typecastad till Football Factory i en jämförelse. Lik förbannat gillar jag Bank och anser att han är sveriges klart bästa fotbollsskribent. Att vara journalist och skriva om fotboll i Sverige, innebär i praktiken att man skall skriva om Zlatan. Fotbollsjournalist, kan lika gärna översättas med Zlatanjournalist. Visst, jag förstår att hans namn möter stort intresse och att artiklar i ämnet säljer. Men när Simon Bank ändå tar sig tid att plita ner en hel roman. Vad skriver han om? Jo Zlatan! zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Här kommer en lista på ämnen jag hellre sett att Bank skrev en bok om:

1. "Dom sista 94:orna" - Under året har Hedman, Jesper och Bjärred tvingats sluta. Kvar på listan över vilka som var med i USA 1994 är bara Håkan Mild, Henke Larsson och Teddy Lucic. Ett porträtt över dom kvarvarande bronshjältarna hade varit mumma sett till hur brutalt jävla olika varandra dessa tre herrar är.

2. "Bennys boys"- 1992 spelade Sverige i OS under ledning av Benny Lennartsson. I startelvan fanns bland andra Tomas Brolin och Bjärred, men även "stjärnor" som Johnny Rödlund och Fredrik Sundfors. Ett rotande i den tidens artiklar om spelarna, deras drömmar och framtidsutsikter i perspektivet att vi nu har facit i hand.

3. "Le Roger Magnusson" - Få om några svenska spelare har uppnått sådan kultstatus som Roger Magnusson har i Olympique Marseille. I Sverige begränsas kunskapen i princip till att det är Bennos brorsa.

4. "Förrädarna" - 1936 var det två göteborgskamrater (dom hette så då), som vägrade ställa upp i Hitlers nazistolympiad. Dom blev i Sverige utpekade som landsförrädare, men historien gav dom rätt. Att jag inte ens kommer ihåg vad dom hette är bevis nog på att denna boken behövs och att det är hög tid nu att dom får upprättelse

5. "Djurvännen" - Rooney har i engelsk media nämnts som den siste spelaren från "gatan". Hans svenska motsvarighet räknades en gång i tiden som den största talangen inom svensk fotboll. Djungeltrummemyten om LG Carlstrand är väl så underhållande och det finns nog en hel del stoff att hämta även om man bortser från historierna om när han sålde smuggelsprit till Elfsborgs spelartrupp, nobbade ett proffskontrakt för att han inte fick ta med hunden och idag jobbar som dörrvakt på en krog vars ägare sitter inne.

Snart är det äntligen över!

Snart är säsongen slut. Det ska bli riktigt skönt. Så att man slipper man räkna tabellen fram och tillbaks för att ta fram olika scenarion. Så som jag är funtad tar jag alltid fram "worst case-scenarion" och teoretiskt kan Blåvitt fortfarande missa Royal League. Folk som har en annan läggning har tydligen räknat ut att Blåvitt har chans på guld. Det är möjligt men den drömmen dör på söndag på ett höstfuktigt Bårsta IP. Hör själva: "Assyriska på Bårsta IP", är inte det en typisk Blåvitt-förlust? De flesta fotbollsplaner med efternamnet "IP" har Blåvitt en mycket hög förlorarprocent på.

Sedan börjar dock en lång härlig mellansäsong med (kanske) Royal League, lite sköna spelarrykten och träningsrapporter från Ishallen. Det är den sköna säsong då man slipper vara nervös som en tok innan match, man slipper vrida sig i sängen i svettig ångest efter en 0-1 förlust och man slipper som sagt det eviga räknandet av tabellen fram och tillbaka. Jag tror också att min chef blir ganska glad, min produktivitet ökar med många procent under vinterhalvåret. Kanske även jag kan prova den nya Sudoku-trenden nu när jag slipper ägna mig åt verklighetens Sudoku, den allsvenka tabellen.