Fool me once, shame on you.
Fool me twice, shame on me.
2006-12-18
2006-12-17
Det är en ding, ding värld
När:
- Magnus ”Slipsen” Hedman får kontrakt med Chelsea
- Sveriges bästa ledare inom simning jobbar som klubbdirektör för Luleå hockey
- Den blåvite hjälten Micke Martinsson är klubbdirektör för Partille Hockey
- Djurgården Fotboll AB skaffar en tränare vars främsta tränarmeriter är att han lyckats ramla ur med två klubbar från isländska förstadivisionen. Dessutom verkar han ha tuffe Arne som förebild inom ledarskap.
- Frölunda Hockey tar in gaphalsen Pär Bäckman i båset. Pär Bäckman verkar i sin tur vara tuffe Arnes förebild inom ledarskap.
- Myspyssporten bandy härbärgerar huliganism (och jag väntar fortfarande på att Ulf Stenberg skall beordra klubbledningarna i VSK och Boltic att ”ta tag i problemen”)
- Väder-Tone sattes i karantän (pga en bild där magen syntes) av samma moraliserande chefer som uppmanade kvinnorna på Fotbollsgalan att visa mycket hud.
- Robert Laul hävdar att kvällspressen aldrig hittar på nyheter. Däremot kan de ha ”dåliga källor” (dvs visst skriver de ljug, sitt eget eller någon annans).
- Jennifer Wegerup blivit erbjuden jobb som fotbollsexpert på Expressen.
- Centerpartiet har blivit ivriga kärnkraftsförespråkare
- MFF skall erövra Sverige genom att värva halva Finland vars liga är ännu sämre än Allsvenskan
- Göteborg är Sveriges kanske sämsta stad på sport per capita. Inte ett enda lag i toppen i någon större sport. Har det någonsin hänt förut?
- Magnus ”Slipsen” Hedman får kontrakt med Chelsea
- Sveriges bästa ledare inom simning jobbar som klubbdirektör för Luleå hockey
- Den blåvite hjälten Micke Martinsson är klubbdirektör för Partille Hockey
- Djurgården Fotboll AB skaffar en tränare vars främsta tränarmeriter är att han lyckats ramla ur med två klubbar från isländska förstadivisionen. Dessutom verkar han ha tuffe Arne som förebild inom ledarskap.
- Frölunda Hockey tar in gaphalsen Pär Bäckman i båset. Pär Bäckman verkar i sin tur vara tuffe Arnes förebild inom ledarskap.
- Myspyssporten bandy härbärgerar huliganism (och jag väntar fortfarande på att Ulf Stenberg skall beordra klubbledningarna i VSK och Boltic att ”ta tag i problemen”)
- Väder-Tone sattes i karantän (pga en bild där magen syntes) av samma moraliserande chefer som uppmanade kvinnorna på Fotbollsgalan att visa mycket hud.
- Robert Laul hävdar att kvällspressen aldrig hittar på nyheter. Däremot kan de ha ”dåliga källor” (dvs visst skriver de ljug, sitt eget eller någon annans).
- Jennifer Wegerup blivit erbjuden jobb som fotbollsexpert på Expressen.
- Centerpartiet har blivit ivriga kärnkraftsförespråkare
- MFF skall erövra Sverige genom att värva halva Finland vars liga är ännu sämre än Allsvenskan
- Göteborg är Sveriges kanske sämsta stad på sport per capita. Inte ett enda lag i toppen i någon större sport. Har det någonsin hänt förut?
2006-12-14
Träningsrapport
Kamrater!
Ibland går man hem från en träning full av tillförsikt och framtidstro utan att riktigt veta varför. Det känns tryggt helt enkelt och alla signaler tolkas positivt. Skrattas och skojas det, är det bra med god laganda och ryker gubbarna ihop, så är det ett bra tecken på att gubbarna har inställning och är taggade. Ibland är det precis tvärtom. Allt tolkas negativ och man ser inga tecken på bättring. En träningsrapport är således ofta en förlängning av ditt allmäna sinneslag. Idag är det skit.
Saknades gjorde Alex, Bengan, Vasquez, Gerba och Adam samt eventuellt några till som jag glömt bort. Hur det är ställt med de frånvarande vet jag inte, men om jag vore Adam och precis blivit petad till förmån för Daniel Mobaeck och Markus Jonson, så hade förmodligen även jag tagit ut några sjukdagar.
Jag missade uppvärmningen, men chansar grovt på kvadraten. Sedan följde passningsövningar samt avslutsövningar i två mot två. Den senare verkade jobbig då det anfallande tvåmannalaget efter avslut eller blivit av med bollen, snabbt skulle hem och försvara. Fick man friläge gällde det att skjuta snabbt och sätta fart i full parra hem igen för då var motståndarna garanterat två mot en. Erik Dahlins målvaktsspel imponerade i detta moment och jag tror att Sella, Olsson och Svarte-Hjalle gjorde flest mål. Snyggast var dock en Bjärsadönare från c:a 25 meter. Efter drick och stretchpaus följde en mer utpräglad avslutsövning med väggpass likt den skottövning alla svenska lag kör inför match.
Truppen delades upp i tre lag för tvåmålsspel och jag minns inte vilka som spelade i vilka lag. Vid det här laget var benen rejält stela på spelarna och antalet löpningar och dyligt var lätträknade. Om det gjordes omkring 8 mål under alla lags tvåmålsspel, så svarade väl Maxi Berg för 5-6 av dessa. Han är dessutom den som överlägset oftast kommer till kvalitativa avslut och lyckas med flest dribblingar etc. Han har börjat ta efter Sellas hala hållning i närkampsspelet där han ålar sig förbi på rätt sida och blir svår att komma åt. Nästa säsong kräver jag 10 mål av honom. Han är bra nog för det nu och skall klara denna målsättning om han håller sig hyfsat skadefri. Övriga positiva intryck stod väl Olsson, Nadj och Bjärsa för. I övrigt var det ganska grått och blasé överlag vilket kan ha sin förklaring i att laget kört ganska hårt på sistone vilket tränare Rehn konstaterade i snacket inför den avslutande nedjoggningen. "Ni ser slitna ut, vi skall dra ner lite. Bra jobbat."
Dagens prestation stod väl slutligen George för i tvåmålsspelet då han i en och samma sulfint kollrade bort två motståndare och följde upp med att göra mål. "Han bara måste vara kvar" hävdade Bob Sacamano, jag är inte lika säker på att han ens platsar. George har jag å andra sidan nästa redan räknat bort.
Ibland går man hem från en träning full av tillförsikt och framtidstro utan att riktigt veta varför. Det känns tryggt helt enkelt och alla signaler tolkas positivt. Skrattas och skojas det, är det bra med god laganda och ryker gubbarna ihop, så är det ett bra tecken på att gubbarna har inställning och är taggade. Ibland är det precis tvärtom. Allt tolkas negativ och man ser inga tecken på bättring. En träningsrapport är således ofta en förlängning av ditt allmäna sinneslag. Idag är det skit.
Saknades gjorde Alex, Bengan, Vasquez, Gerba och Adam samt eventuellt några till som jag glömt bort. Hur det är ställt med de frånvarande vet jag inte, men om jag vore Adam och precis blivit petad till förmån för Daniel Mobaeck och Markus Jonson, så hade förmodligen även jag tagit ut några sjukdagar.
Jag missade uppvärmningen, men chansar grovt på kvadraten. Sedan följde passningsövningar samt avslutsövningar i två mot två. Den senare verkade jobbig då det anfallande tvåmannalaget efter avslut eller blivit av med bollen, snabbt skulle hem och försvara. Fick man friläge gällde det att skjuta snabbt och sätta fart i full parra hem igen för då var motståndarna garanterat två mot en. Erik Dahlins målvaktsspel imponerade i detta moment och jag tror att Sella, Olsson och Svarte-Hjalle gjorde flest mål. Snyggast var dock en Bjärsadönare från c:a 25 meter. Efter drick och stretchpaus följde en mer utpräglad avslutsövning med väggpass likt den skottövning alla svenska lag kör inför match.
Truppen delades upp i tre lag för tvåmålsspel och jag minns inte vilka som spelade i vilka lag. Vid det här laget var benen rejält stela på spelarna och antalet löpningar och dyligt var lätträknade. Om det gjordes omkring 8 mål under alla lags tvåmålsspel, så svarade väl Maxi Berg för 5-6 av dessa. Han är dessutom den som överlägset oftast kommer till kvalitativa avslut och lyckas med flest dribblingar etc. Han har börjat ta efter Sellas hala hållning i närkampsspelet där han ålar sig förbi på rätt sida och blir svår att komma åt. Nästa säsong kräver jag 10 mål av honom. Han är bra nog för det nu och skall klara denna målsättning om han håller sig hyfsat skadefri. Övriga positiva intryck stod väl Olsson, Nadj och Bjärsa för. I övrigt var det ganska grått och blasé överlag vilket kan ha sin förklaring i att laget kört ganska hårt på sistone vilket tränare Rehn konstaterade i snacket inför den avslutande nedjoggningen. "Ni ser slitna ut, vi skall dra ner lite. Bra jobbat."
Dagens prestation stod väl slutligen George för i tvåmålsspelet då han i en och samma sulfint kollrade bort två motståndare och följde upp med att göra mål. "Han bara måste vara kvar" hävdade Bob Sacamano, jag är inte lika säker på att han ens platsar. George har jag å andra sidan nästa redan räknat bort.
2006-12-12
Lasses Lager
Normalt sett, brukar jag per definition kräva förbundskapteners avgång. Men jag börjar gilla Lasse Lager och att ha en komplett bindgalen coach för landsgnaget. Jag säger inget om Guterstam. Svenska forwards har varit usla i år, så att ta ut en superettangubbe ser jag mest som en fet spark i röva på alla allsvenska svenska forwards. Men jag trodde ändå att Lasse skulle flytta till Borås, låsa in sig, sätta Ledins liveskivor på repeat och börja äta upp det bajs han själv kastat på väggarna innan han tog ut Mobeck och dom andra till en landslagstrupp. Nog för att det är silly season, men vad har du i ölen Lars?
2006-12-10
2006-11-27
The new Glen.
Två veckor har gått, två veckor återstår. Hoppas, hoppas, hoppas att ingen fått för sig den dumma idén att överklaga Skullevi ännu en gång. Det är dags att sätta släggan i betongen, Riva Gamla och bygga upp den nya nu. Jag orkar inte med fler turer. Mycket har sagts och gjorts. Ännu mer har inte sagts och gjorts, men vi är i alla fall på väg äntligen. Visst, vi är inte Kalmar som kan ge förslag för och klubba igenom ett arenaförslag värt 250 mille på en fikarast. Men vi är på väg och jag längtar. Jobba, jobba jååobba!
2006-11-24
Veckans sillyelva
Några är på väg bort, några på väg hit, några uppges vara på väg hit och några är aldrig i livet på väg hit, men nämns ändå. En startelva av några om dom i ropet:
----------------Erik Dahlin---------------
Bobbie F---Walter Jr-Antonsson--Barsom
Djuric------Lantz----Arneng------Näfver
----------Toivonen--Glennsson----------
Det kan bli en spännande vinter....
----------------Erik Dahlin---------------
Bobbie F---Walter Jr-Antonsson--Barsom
Djuric------Lantz----Arneng------Näfver
----------Toivonen--Glennsson----------
Det kan bli en spännande vinter....
2006-11-23
Spänning är överskattat - Nu då?
OK, mitt glesa bloggande på sistone har haft olika orsaker. Slöhet är en, tidsbrist en annan och uppgivenhet en tredje. Jag är nu uppe i två längre krönikor som plitats ned och försvunnit spårlöst när det varit dags att trycka på publiceraknappen. Jävligt irriterande. Den ena handlade om en Lövgärdetanekdot som jag tycker är fin. Den skrev jag om, den blev bättre och den försvann den också. Efter dylika fadäser blir det helt enkelt svårare att motivera sig.
Vi har fått nya tränare. Tre stycken varav två skall dela på huvudansvaret. Blåvitts spelare kommer i framtiden få höra order, skäll, beröm och mera skäll i SteRe-O. Här är dom.
Jag drömde om Svennis, hoppades på Roger och fasade för Linderoth. Ungefär. Vad undrar lite hur rekryteringsprocessen gick till.
(Håkan)
-Roger, vill du ha jobbet?
(Roger Gustafsson)
-Nej
-Vem fan skall jag ta då?
-Vet ej
-Det får bli några av dina lärljungar då.
Egentligen borde jag inte vara förvånad över tränarvalet. Det känns så logiskt när man tänker efter. Redan som spelare, hade Håkan starka åsikter om hur en klubb skall skötas, dessa har han börjat omsätta i praktiken i stället för i tidningsrubriker. Det är slutgullat nu. Håkan tycker att dagens spelare, framför allt de yngre är åt helvete för bortskämda, tränarna och sportcheferna har blivit som spelarnas curlingföräldrar. Kamratgården skall åter bli en hård, tuff och lärorik skola att gå i. Lika tuff som den var när Håkan själv var ung och lovande tillsammans med tex Stefan Rehn, Jonas Olsson, Peter "Erra" Eriksson och Mikael Nilsson. För inte är det väl en tillfällighet att alla dessa är tillbaka på KG i ledarpositioner? Egna spelare från U-sektionen kryddat med etablerat folk utifrån. Känns det igen? Så nådde vi toppen igen i början av 90-talet och så är det tänkt att vi skall göra det igen. Hur det går, står skrivet i stjärnorna. Jag vet egentligen inte ett skit om Jonas och Rehn som förstetränare. Inget om deras taktiska och analytiska kunnande. Vi får väl hoppas att de lärt sig de bra sakerna av dem de assisterat åt (Jonevret, Lukic, Åkeby, Lundin, Roger och BoJo) och förträngt de dåliga. Det här är en spännande tränarlösning, men spänning är överskattat. Vad har hänt med en tidig 2-0 ledning och 60 minuters kontrollfotboll?
Den fjärde december startar allvaret för Kamratgårdens nya giv. Här är till sist några frågor jag då vill ha svar på:
-Vilket spelsystem vill ni använda? Hur många backar, mittfältare och forwards? Känns viktigt med tanke på att truppen skall spikas och då måste vi ha tillräckligt på alla positioner.
-Var är det tänkt att Alex skall spela? Jag vill se honom i en central balansroll. Där kommer han i jämförelse vara snabb i flera år till
-Var är det det tänkt att Andres skall spela? Vår störste egne talang på skitlänge hör hemma i mitten han också. Ett år till på kanten kommer hämma hans utveckling.
-Hur ser ni på Pontus framtid? Nicka in hörnor kommer han kunna göra oavsett position. Läge att ge honom ett skitår som inskolning för en mycket defensivare roll som bollvinnare.
Vi har fått nya tränare. Tre stycken varav två skall dela på huvudansvaret. Blåvitts spelare kommer i framtiden få höra order, skäll, beröm och mera skäll i SteRe-O. Här är dom.
Jag drömde om Svennis, hoppades på Roger och fasade för Linderoth. Ungefär. Vad undrar lite hur rekryteringsprocessen gick till.
(Håkan)
-Roger, vill du ha jobbet?
(Roger Gustafsson)
-Nej
-Vem fan skall jag ta då?
-Vet ej
-Det får bli några av dina lärljungar då.
Egentligen borde jag inte vara förvånad över tränarvalet. Det känns så logiskt när man tänker efter. Redan som spelare, hade Håkan starka åsikter om hur en klubb skall skötas, dessa har han börjat omsätta i praktiken i stället för i tidningsrubriker. Det är slutgullat nu. Håkan tycker att dagens spelare, framför allt de yngre är åt helvete för bortskämda, tränarna och sportcheferna har blivit som spelarnas curlingföräldrar. Kamratgården skall åter bli en hård, tuff och lärorik skola att gå i. Lika tuff som den var när Håkan själv var ung och lovande tillsammans med tex Stefan Rehn, Jonas Olsson, Peter "Erra" Eriksson och Mikael Nilsson. För inte är det väl en tillfällighet att alla dessa är tillbaka på KG i ledarpositioner? Egna spelare från U-sektionen kryddat med etablerat folk utifrån. Känns det igen? Så nådde vi toppen igen i början av 90-talet och så är det tänkt att vi skall göra det igen. Hur det går, står skrivet i stjärnorna. Jag vet egentligen inte ett skit om Jonas och Rehn som förstetränare. Inget om deras taktiska och analytiska kunnande. Vi får väl hoppas att de lärt sig de bra sakerna av dem de assisterat åt (Jonevret, Lukic, Åkeby, Lundin, Roger och BoJo) och förträngt de dåliga. Det här är en spännande tränarlösning, men spänning är överskattat. Vad har hänt med en tidig 2-0 ledning och 60 minuters kontrollfotboll?
Den fjärde december startar allvaret för Kamratgårdens nya giv. Här är till sist några frågor jag då vill ha svar på:
-Vilket spelsystem vill ni använda? Hur många backar, mittfältare och forwards? Känns viktigt med tanke på att truppen skall spikas och då måste vi ha tillräckligt på alla positioner.
-Var är det tänkt att Alex skall spela? Jag vill se honom i en central balansroll. Där kommer han i jämförelse vara snabb i flera år till
-Var är det det tänkt att Andres skall spela? Vår störste egne talang på skitlänge hör hemma i mitten han också. Ett år till på kanten kommer hämma hans utveckling.
-Hur ser ni på Pontus framtid? Nicka in hörnor kommer han kunna göra oavsett position. Läge att ge honom ett skitår som inskolning för en mycket defensivare roll som bollvinnare.
2006-11-18
Väck mig NU!
Genom åren är det några spelare i motståndarlagen som jag inte haft så mycket till övers för. Nebosja Novakovic är en, ”Dala” Dahlkvist en annan. På senare år är det några andra som utmärkt sig och det är Jonas Wallerstedt med sina filmningar och höga armbågar, Valter Tomaz jr med sin opolerade stil och Agbar Barsom med gnäll, filmningar och ofta ligger och gnyr på marken.
Enligt ryktena kan alla de sistnämnda snart spela i Blåvitt. Väck mig ur den onda drömmen!
Enligt ryktena kan alla de sistnämnda snart spela i Blåvitt. Väck mig ur den onda drömmen!
2006-11-14
Omvänd Silly Season
Vid den här tiden brukar ryktena om spelare på väg till Blåvitt vara många, roliga och väcka förhoppningar. I år är det helt tvärtom, alla rykten rör spelare på väg bort från Blåvitt och det väcker inte lika höga förhoppningar.
Veckans ord
Jobba, jobba jååobba.
Mening: Att göra vad som förväntas av en, hålla en uddamålsledning trots att man är under press eller att som politiker gå sina väljare till mötes och de facto bemöda sig att dyka upp på sammanträdena.
Mening: Att göra vad som förväntas av en, hålla en uddamålsledning trots att man är under press eller att som politiker gå sina väljare till mötes och de facto bemöda sig att dyka upp på sammanträdena.
2006-11-13
Slow news day
Jag hatar när Zlatan I gör mål. Igår gjorde han mål, hamnade i smågruff, blev utvisad och spelade riktigt bra. Då finns ingen plats över i tidningarna för svagt underbyggda silly season-artiklar av den arten man lever för. Jag vill läsa om dragkampen om Arneng och Makondele, om vår mobilisering för SM-guld, om Rannies potential samt varför vår nye assisterande tränare kallas Teddy Fläsk. Av det blir det inget idag. Zlatan gjorde ju mål, ett snyggt till och med. Sådanan dagar får man nöja sig med att läsa storyn om varför Rami Shaabans meriter är unika i hela världshistorien.
2006-11-11
Leda
Trrrååkigt.
Jag har så tråkigt att jag mellan varven kollar på Karjala-cup hockey
Så tråkigt att jag kämpar mot impulsen att dammsuga, trots att det gjordes så sent som igår kväll.
Så tråkigt att jag porrsurfar på det grönare gräset på andra sidan.
Alla som uppskattar det faktum att vi missade Royal League, har nog inte insett än vilken lång vinter det kommer bli. Om en timme skall jag se svenska cupfinalen mellan Gefle och HIF.
Så tråkigt har jag.
Jag har så tråkigt att jag mellan varven kollar på Karjala-cup hockey
Så tråkigt att jag kämpar mot impulsen att dammsuga, trots att det gjordes så sent som igår kväll.
Så tråkigt att jag porrsurfar på det grönare gräset på andra sidan.
Alla som uppskattar det faktum att vi missade Royal League, har nog inte insett än vilken lång vinter det kommer bli. Om en timme skall jag se svenska cupfinalen mellan Gefle och HIF.
Så tråkigt har jag.
2006-11-09
Finn ett fel
Hisingshistoria och silly season
Följande bild är tagen ett Kwediinkast från min lägenhet. Här fanns en gång i tiden en gård som hette Bjurslätt och var sommarbostad åt en herre vid namn S.A. Hedlund, som dog år 1900. Hedlund var chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, initierade Göteborgs Högskola, Göteborgs stadsbibliotek (numer KTB) samt anlade en badsjö vid Slätta Damm för traktens arbetarungar att bada i under sommaren. En sann humanist vad det verkar.
På somrarna bjöd han in kända kultur och vetenskapspersonligheter till sin gård och för att alla skulle veta i all oändlighet vilka berömda och betydelsefulla polare han hade, så lät han rista in deras namn på en stenvägg. Här återfinns bland andra Viktor Rydberg som till och med skrev sin berömda dikt "Tomten" härifrån. Här finns även Ibsen, Björnsson, Ellen Key, Andrée etc. Men det är något som inte riktigt stämmer.
Jag vet inte riktigt varför, men ety vi lever i tider som är silly som fan, så gjorde jag en upptäckt av vad som inte stämmer. Någonting är väldigt fel med denna väggen. Här ni sett det än?
Nu då?
Blåvitts kommande mittbacksförvärv måste ha ljugit om sin ålder rätt rejält...
2006-11-08
Utomlands
Hur var matchen i söndag? Själv har jag ingen aning, jag var på idrottsparken i Köpenhamn. Fick upptåget som 30-årspresent. Tänkte bjuda på lite intryck.
Staden:
Köpenhamn är Nordens största stad och antagligen den vackraste också. Men hur en sådan miljonstad kan vara så zzzzzzömnig en söndagseftermiddag vid tvåtiden övergår mitt förstånd. Inte en käft ute på stan, allt är stängt utom lite glest besatta restauranger och pubar. Hela stan verkar sitta hemma, så det känns som om danskarna är lika hemkära som en liten borttappad amish-pojke som velat bort sig i Tokyos tunnelbanesystem under rusningstid. Var är alla människor, var är stressen, alla ilskna blickar i trafiken och bankomatköerna. Jag blir stressad av all denna avsaknad av stress. Det är till och med gratis med parkering på söndagar! Sånt ger mig ångest.
Arenan:
Överskattad exteriört. Utifrån är den rätt grå och trist även om det känns glamoröst med en Matiniquebutik i arenan. Men vilken arena. Vi satt centralt på mittetaget på Bröndbys kortsida. Man såg perfekt, det kändes som att sitta inomhus. Parken är allt som Gamla Ullevi inte är.
Evenemanget:
Danmark är på många sätt lite mindre politiskt korrekt än Sverige vilket även avspeglas i idrotten. I korvkioskerna utanför arenan sålde dom starköl, och starksprit och alla röker överallt. Innan match och i halvtid hade en cheerleedergrupp dansshow. 7-8 17-18 åriga blondiner med världens kortaste kjolar stod framåtlutade och skakade rumpan på hiphopvideomanér med ändalykten vänd åt den största långsideläktaren (som förresten stod upp hela matchen). Var och en av dessa företeelser hade skapat moralpanik på regeringsnivå i Sverige. I Danmark verkar ingen ens reagera.
Å andra sidan kändes matchen och stämningen betydligt mer politiskt korrekt än i Sverige. Man såg knappt röken av en enda polis. Givetvis har det att göra med att dom inne på arenan är civilklädda. Men dessa civilklädda herrar, spottade man ju ändå på fem röda sekunder. Givet matchens förutsättningar med Köpenhamn i CL som nyss slagit ManU och ett Bröndby som ligger sjua och går mot sin sämsta säsong på säkert 15 år, så borde det kokat över av hat och frustration redan timmen innan avspark. Det borde varit småbråk, inkastade föremål och hetsande mot långsideläktarna. Men hela evenemanget kändes bara så gulligt. Faktum är att FCK-julgranar fritt kunde sätta sig på Bröndbys läktare utan ens risk för repressalier. Och klackarna lade 99% av sin kraft till att stötta egna laget. Till och med efter 0-3 fortsatt BIF:arna att sjunga istället för som i Sverige börja busvissla, skrika könsord och hytta med näven samt peka finger och domaren tilläts att vara precis lika enögd genom matchens 90 minuter helt oemotsagd från Bröndbyhåll. Man märkte kort och gott att man var i ett helt annat land.
Sedan börjar jag bli smått allergisk mot toppstyrd supporterkultur. Allt fler lag skall ha en egen halsdukshavssång innan entrén numera som skall dåna ut i högtalarna och på läktarna.
Å vi é AIK (schlager), MFF-hymnen (schlager/dansband), Just idag är jag stark (schlager) samt You´ll never walk alone (schlager), vilket väl antagligen är idealet för efterföljarna.
FCK´s variant uppskattade jag dock, på samma sätt som jag gillar ironisk humor. Dom hade snott melodin till Bob Geldoffs gamla slagdänga Tell my why I don´t like mondays - I wanna shoot the whole day down och översatt det till någon om att de älskar FC. Hur tänkte dom där? Det vore som om AIK hade valt Highway to hell som signaturmelodi för sitt återtåg i stället för Back in black/Black is back. Eller för den delen om vi själva valt Dylans Desolation row som ledmotiv för vår stundande "Mobilisering för SM-guld"...
Matchen: Min analys av FCK är att dom blivit extremt mycket bättre under den nya, unga och rätt oprövade tränaren jämfört med hur det var under snackebögen Hans Backe. Dom är stabilare, effektivare och faktiskt mer svenska än någonsin. Taktiken för dagen var åt catenacciohållet där man ville låta Bröndby ha mycket boll, vinna boll på mittplan och straffa dom skoningslöst på kontringar och fasta situationer. Det funkade helt perfekt. Linderoth var knappt på offensiv planhalva på hela matchen men vann alla närkamper, Lars Jacobsson är en stor, ung best i backlinjen som krossade allt motstånd, hade bara problem med en enda bröndbyit men det kommer jag till senare och Allbäck gjorde två mål en hockeyassist och nästan inget mer. Det FCK som med mycket tur lyckades slå oss i RL-finalen för 1,5 år sedan, hade slagit oss med 6-0 i söndags.
Bröndby däremot är inne i en kris modell värre och en av dom som tydligen fått ta en del av skiten var Martin Ericsson som började på bänken. Första 45 hade Bröndby mycket boll, men kom ingen vart, hade knappt några avslut eller ens halvfarliga lägen i eller omkring straffområdet. När andra halvlek startar, återfinns Martin på plan. Han inledde på en nivå som ingen annan på planen var i närheten av. Linderoth fick enorma problem att täppa till ytor och spelvägar och besten Jacobssen som krossat allt motstånd gick till och med bet en några nickdueller mot lille Ericsson. Martin styrde allt anfallsspel, hade sköna dribblingräder, dirigerade uppspel och rörelser samt slog underbara djupledspass. Under 15-20 minuter hade BIF precis allt, radat upp målchanser och FCK kunde bara slå ifrån sig och skälla på varandra. BIF borde både kvitterat och tagit ledningen men i stället kontrade FCK in 2-0 och 3-0 ur tomma intet och matchen var över. Rättvis sett över hela matchen. Men en Ericsson från start, med två defensiva mittfältare bakom, hade det blivit ett helt annat resultat. Så bra har han blivit. Översatt till landslaget blir det Linderoth och Alex/Daniel A med Ljungberg-Martin-Elmander framför sig och Zlatan eller Allbäck ensam på topp. Varken AS eller Källström skulle peta Martin i ett svenskt 4-2-3-1 system. Så bra har han blivit.
Staden:
Köpenhamn är Nordens största stad och antagligen den vackraste också. Men hur en sådan miljonstad kan vara så zzzzzzömnig en söndagseftermiddag vid tvåtiden övergår mitt förstånd. Inte en käft ute på stan, allt är stängt utom lite glest besatta restauranger och pubar. Hela stan verkar sitta hemma, så det känns som om danskarna är lika hemkära som en liten borttappad amish-pojke som velat bort sig i Tokyos tunnelbanesystem under rusningstid. Var är alla människor, var är stressen, alla ilskna blickar i trafiken och bankomatköerna. Jag blir stressad av all denna avsaknad av stress. Det är till och med gratis med parkering på söndagar! Sånt ger mig ångest.
Arenan:
Överskattad exteriört. Utifrån är den rätt grå och trist även om det känns glamoröst med en Matiniquebutik i arenan. Men vilken arena. Vi satt centralt på mittetaget på Bröndbys kortsida. Man såg perfekt, det kändes som att sitta inomhus. Parken är allt som Gamla Ullevi inte är.
Evenemanget:
Danmark är på många sätt lite mindre politiskt korrekt än Sverige vilket även avspeglas i idrotten. I korvkioskerna utanför arenan sålde dom starköl, och starksprit och alla röker överallt. Innan match och i halvtid hade en cheerleedergrupp dansshow. 7-8 17-18 åriga blondiner med världens kortaste kjolar stod framåtlutade och skakade rumpan på hiphopvideomanér med ändalykten vänd åt den största långsideläktaren (som förresten stod upp hela matchen). Var och en av dessa företeelser hade skapat moralpanik på regeringsnivå i Sverige. I Danmark verkar ingen ens reagera.
Å andra sidan kändes matchen och stämningen betydligt mer politiskt korrekt än i Sverige. Man såg knappt röken av en enda polis. Givetvis har det att göra med att dom inne på arenan är civilklädda. Men dessa civilklädda herrar, spottade man ju ändå på fem röda sekunder. Givet matchens förutsättningar med Köpenhamn i CL som nyss slagit ManU och ett Bröndby som ligger sjua och går mot sin sämsta säsong på säkert 15 år, så borde det kokat över av hat och frustration redan timmen innan avspark. Det borde varit småbråk, inkastade föremål och hetsande mot långsideläktarna. Men hela evenemanget kändes bara så gulligt. Faktum är att FCK-julgranar fritt kunde sätta sig på Bröndbys läktare utan ens risk för repressalier. Och klackarna lade 99% av sin kraft till att stötta egna laget. Till och med efter 0-3 fortsatt BIF:arna att sjunga istället för som i Sverige börja busvissla, skrika könsord och hytta med näven samt peka finger och domaren tilläts att vara precis lika enögd genom matchens 90 minuter helt oemotsagd från Bröndbyhåll. Man märkte kort och gott att man var i ett helt annat land.
Sedan börjar jag bli smått allergisk mot toppstyrd supporterkultur. Allt fler lag skall ha en egen halsdukshavssång innan entrén numera som skall dåna ut i högtalarna och på läktarna.
Å vi é AIK (schlager), MFF-hymnen (schlager/dansband), Just idag är jag stark (schlager) samt You´ll never walk alone (schlager), vilket väl antagligen är idealet för efterföljarna.
FCK´s variant uppskattade jag dock, på samma sätt som jag gillar ironisk humor. Dom hade snott melodin till Bob Geldoffs gamla slagdänga Tell my why I don´t like mondays - I wanna shoot the whole day down och översatt det till någon om att de älskar FC. Hur tänkte dom där? Det vore som om AIK hade valt Highway to hell som signaturmelodi för sitt återtåg i stället för Back in black/Black is back. Eller för den delen om vi själva valt Dylans Desolation row som ledmotiv för vår stundande "Mobilisering för SM-guld"...
Matchen: Min analys av FCK är att dom blivit extremt mycket bättre under den nya, unga och rätt oprövade tränaren jämfört med hur det var under snackebögen Hans Backe. Dom är stabilare, effektivare och faktiskt mer svenska än någonsin. Taktiken för dagen var åt catenacciohållet där man ville låta Bröndby ha mycket boll, vinna boll på mittplan och straffa dom skoningslöst på kontringar och fasta situationer. Det funkade helt perfekt. Linderoth var knappt på offensiv planhalva på hela matchen men vann alla närkamper, Lars Jacobsson är en stor, ung best i backlinjen som krossade allt motstånd, hade bara problem med en enda bröndbyit men det kommer jag till senare och Allbäck gjorde två mål en hockeyassist och nästan inget mer. Det FCK som med mycket tur lyckades slå oss i RL-finalen för 1,5 år sedan, hade slagit oss med 6-0 i söndags.
Bröndby däremot är inne i en kris modell värre och en av dom som tydligen fått ta en del av skiten var Martin Ericsson som började på bänken. Första 45 hade Bröndby mycket boll, men kom ingen vart, hade knappt några avslut eller ens halvfarliga lägen i eller omkring straffområdet. När andra halvlek startar, återfinns Martin på plan. Han inledde på en nivå som ingen annan på planen var i närheten av. Linderoth fick enorma problem att täppa till ytor och spelvägar och besten Jacobssen som krossat allt motstånd gick till och med bet en några nickdueller mot lille Ericsson. Martin styrde allt anfallsspel, hade sköna dribblingräder, dirigerade uppspel och rörelser samt slog underbara djupledspass. Under 15-20 minuter hade BIF precis allt, radat upp målchanser och FCK kunde bara slå ifrån sig och skälla på varandra. BIF borde både kvitterat och tagit ledningen men i stället kontrade FCK in 2-0 och 3-0 ur tomma intet och matchen var över. Rättvis sett över hela matchen. Men en Ericsson från start, med två defensiva mittfältare bakom, hade det blivit ett helt annat resultat. Så bra har han blivit. Översatt till landslaget blir det Linderoth och Alex/Daniel A med Ljungberg-Martin-Elmander framför sig och Zlatan eller Allbäck ensam på topp. Varken AS eller Källström skulle peta Martin i ett svenskt 4-2-3-1 system. Så bra har han blivit.
2006-11-07
Ingen hade rätt
O-R-O
Jag gillar inte att leva i ovisshet. Nya oprövade tränare brukar ha en tendens att sätta folk i denna ovisshet. Blir detta bra, kommer det vara en gigantisk kukförlängare för St Håkan och Lundström, men det kan också betyda att dom tvingas avgå. Det här är Blåvitt, inte Halmstad där man tillåts tokfloppa med unga och oprövade Thern och ändå sitta kvar.
Jag gillar inte att leva i ovisshet. Nya oprövade tränare brukar ha en tendens att sätta folk i denna ovisshet. Blir detta bra, kommer det vara en gigantisk kukförlängare för St Håkan och Lundström, men det kan också betyda att dom tvingas avgå. Det här är Blåvitt, inte Halmstad där man tillåts tokfloppa med unga och oprövade Thern och ändå sitta kvar.
Särskilda skatteregler för idrottsmän – Nej tack!
Nu har hjärntrusten inom Svensk Elitfotboll börjat kraftsamla igen för att svenska fotbollsklubbar skall få skattelättnader. Det är jag kraftigt emot.
Visst vore det kul om Blåvitt (men endast Blåvitt…) kunde börja konkurrera på allvar ute i Europa igen men inte genom att Blåvitts konkurrenskraft skulle stärkas genom särskilda skatteregler för svenska fotbollsklubbar (eller för den delen idrottsmän). För en ung, attraktiv ingenjör eller läkare är lockelsen att jobba utomlands för en högre lön minst lika stor som för en svensk fotbollsspelare. Det har aldrig talats om särskilda skatteregler för att hålla kvar unga läkare och ingenjörer, varför är det så viktigt att idrottsmän skall stanna i landet?
Jag har aldrig förstått varför det är viktigare att våra idrottsklubbar är internationellt konkurrenskraftiga än att våra företag eller offentliga institutioner är det. Jag tycker faktiskt det är viktigare att Volvo och Ericsson är bäst i världen och att vi har de bästa läkarna kvar i landet än att våra idrottare är kvar så att någon klubb kan gå till gruppspelet i CL. Volvo och Ericsson klarar av att vara konkurrenskraftiga trots våra skatter, varför skall inte fotbollsklubbar kunna vara lika kompetenta och bli konkurrenskraftiga utan skattelättnader?
Förmodligen kommer kreativiteten att blomstra om skattelättnader införs för idrottsmän/fotbollsklubbar. Ericssons och Sahlgrenskas korplag kommer med nya skattelättnader för fotbollsklubbar att genast få stora välbetalda spelartrupper med ”spelare” som skattar som fotbollsspelare och har som hobby att forska på magsyrebakterier eller konstruera lastbilschassin. Likaväl som Oscar Wendt och Anders Svensson på sin fritid kollar på DVD och spelar X-Box kan man väl rita lastbilschassin eller operera cancer när man har ”ledigt”?
Ett snabbt sätt för SEFs klubbar att få skattelättnader vore annars att påverka regeringen att klassa fotbollsspel som en hushållsnära tjänst
Visst vore det kul om Blåvitt (men endast Blåvitt…) kunde börja konkurrera på allvar ute i Europa igen men inte genom att Blåvitts konkurrenskraft skulle stärkas genom särskilda skatteregler för svenska fotbollsklubbar (eller för den delen idrottsmän). För en ung, attraktiv ingenjör eller läkare är lockelsen att jobba utomlands för en högre lön minst lika stor som för en svensk fotbollsspelare. Det har aldrig talats om särskilda skatteregler för att hålla kvar unga läkare och ingenjörer, varför är det så viktigt att idrottsmän skall stanna i landet?
Jag har aldrig förstått varför det är viktigare att våra idrottsklubbar är internationellt konkurrenskraftiga än att våra företag eller offentliga institutioner är det. Jag tycker faktiskt det är viktigare att Volvo och Ericsson är bäst i världen och att vi har de bästa läkarna kvar i landet än att våra idrottare är kvar så att någon klubb kan gå till gruppspelet i CL. Volvo och Ericsson klarar av att vara konkurrenskraftiga trots våra skatter, varför skall inte fotbollsklubbar kunna vara lika kompetenta och bli konkurrenskraftiga utan skattelättnader?
Förmodligen kommer kreativiteten att blomstra om skattelättnader införs för idrottsmän/fotbollsklubbar. Ericssons och Sahlgrenskas korplag kommer med nya skattelättnader för fotbollsklubbar att genast få stora välbetalda spelartrupper med ”spelare” som skattar som fotbollsspelare och har som hobby att forska på magsyrebakterier eller konstruera lastbilschassin. Likaväl som Oscar Wendt och Anders Svensson på sin fritid kollar på DVD och spelar X-Box kan man väl rita lastbilschassin eller operera cancer när man har ”ledigt”?
Ett snabbt sätt för SEFs klubbar att få skattelättnader vore annars att påverka regeringen att klassa fotbollsspel som en hushållsnära tjänst
2006-11-06
High Fidelity
Nej jag tänker inte göra en lista över vilka listor som är bäst i Nick Hornbys bok. Att skriva om något som inte har direkt anknytning till Blåvitt skulle aldrig falla mig in....
Vi får en ny tränare i morgon. Idag träffar dom antagligen spelarrådet, styrelsen och fysteamet. I morgon träffar dom pressen, skriver på kontrakten och uttalar floskler till allmänheten. Vilka som har rätt bland införavslöjandena, vet vi väl först i morgon, skitsamma för smeknamnet blir detsamma ändå. Klart verkar det dock vara att det blir delat ledarskap. Med tanke på kollektivtänkandet är det egentligen underligt att det inte var Blåvitt som uppfann det delade ledarskapet inom elitfotbollen.
Hur som haver, verkar duon KjLampan ha gjort sitt och nytt blod kommer in. Det som känns intressant är att St Håkan har genomfört en generationsväxling på Kamratgården beträffande den sportsliga verksamheten där han har rekryterat folk som vet vad som krävs, han känner sedan innan och har gemensamma värderingar med. Kort och gott har han skapat en personlig maktsfär i klubben bestående av gamla lagkamrater. En maktsfär där han själv är högsta hönset. Hur det blir är det omöjligt att sia om och mina prognoser brukar ändå gå åt skogen. I år skulle ju Blåvitt vinna SM-guld och Aik åka ur. Det blir aldrig som man tänkt sig helt enkelt. Och tror ni inte mig på den punkten, fråga våra kollegor i Dif och MFF. Vi parkerar för tusan på sjätte, sjunde och åttondeplatsen i årets allsvenskan. Vilket geni tippade det egentligen?
Nåväl, alla är värda en chans och ett smeknamn. Jag står för smeknamnet och andra för chansen. Det finns nämligen en anknytning till rubriken och det spelar som sagt ingen större roll vilka som får rätt i morgon eftermiddag. Det blir ungefär samma shit, not different name:
Ste-Re-O
SteRe-O
Vi får en ny tränare i morgon. Idag träffar dom antagligen spelarrådet, styrelsen och fysteamet. I morgon träffar dom pressen, skriver på kontrakten och uttalar floskler till allmänheten. Vilka som har rätt bland införavslöjandena, vet vi väl först i morgon, skitsamma för smeknamnet blir detsamma ändå. Klart verkar det dock vara att det blir delat ledarskap. Med tanke på kollektivtänkandet är det egentligen underligt att det inte var Blåvitt som uppfann det delade ledarskapet inom elitfotbollen.
Hur som haver, verkar duon KjLampan ha gjort sitt och nytt blod kommer in. Det som känns intressant är att St Håkan har genomfört en generationsväxling på Kamratgården beträffande den sportsliga verksamheten där han har rekryterat folk som vet vad som krävs, han känner sedan innan och har gemensamma värderingar med. Kort och gott har han skapat en personlig maktsfär i klubben bestående av gamla lagkamrater. En maktsfär där han själv är högsta hönset. Hur det blir är det omöjligt att sia om och mina prognoser brukar ändå gå åt skogen. I år skulle ju Blåvitt vinna SM-guld och Aik åka ur. Det blir aldrig som man tänkt sig helt enkelt. Och tror ni inte mig på den punkten, fråga våra kollegor i Dif och MFF. Vi parkerar för tusan på sjätte, sjunde och åttondeplatsen i årets allsvenskan. Vilket geni tippade det egentligen?
Nåväl, alla är värda en chans och ett smeknamn. Jag står för smeknamnet och andra för chansen. Det finns nämligen en anknytning till rubriken och det spelar som sagt ingen större roll vilka som får rätt i morgon eftermiddag. Det blir ungefär samma shit, not different name:
Ste-Re-O
SteRe-O
2006-11-05
Det är pionjärerna som vinner
Djurgården var först med att utnyttja potentialen i externt riskkapital och lyckades knyta till sig de spelare som gav dem några SM-guld. MFF var först med att suga ut sina sponsorer på ett nytt, ibland kontroversiellt, sätt. Det gav MFF ett SM-guld. Elfsborg var först med att ha en ny arena med en rejäl planering för intäkterna från arenan. Det gav Elfsborg ett SM-guld. På senare år är det nästan alltid pionjärer av något slag som nått de största framgångarna. Endast AIK blir väl ett undantag, de har inte kommit med något nyskapande förutom att ta den gamla hederliga punktmarkeringen till heders igen.
Därför vägrar jag att se lika nattsvart på framtiden som de flesta blåvita tycks göra nu. Blåvitt är pionjärer med sin Änglagården som jag har höga förväntningar (inte förhoppningar) på. Andra klubbar som exempelvis DIF vill nu bygga upp sina ungdomsverksamheter till något bra efter att dyrt ha missat på värvningsfronten. De ligger tio år efter Blåvitt.
Ge IFK ett-två år till så är det guldläge igen. En stabil bas i startelvan på välutbildade spelare från Änglagården med fler som trycker på underifrån och som kryddas med ett och annat nyförvärv. Det blir hyfsat billigt, mindre risktagande, kan gå att tjäna pengar på och ger stabil, långsiktig trygghet.
Jag har dock en liten brasklapp att komma med. Har spelare som spelat i Blåvitt större delen av sin ungdomstid verkligen den rätta karaktären, hungern och inställningen? Vissa tecken gör att jag tvivlar eftersom de unga spelare som bäst etablerat sig i startelvan är de som värvats utifrån i de sena tonåren (Kalle S, Bjärsmyr mfl). Många som spelat länge i Blåvitt kanske redan är lite mätta och bortskämda när de väl kommit till A-truppen.
Brasklapp 2: Blir det Jonas Olsson/Stefan Rehn så kan vi glömma guld. Den tränarduon tror jag inte på.
Därför vägrar jag att se lika nattsvart på framtiden som de flesta blåvita tycks göra nu. Blåvitt är pionjärer med sin Änglagården som jag har höga förväntningar (inte förhoppningar) på. Andra klubbar som exempelvis DIF vill nu bygga upp sina ungdomsverksamheter till något bra efter att dyrt ha missat på värvningsfronten. De ligger tio år efter Blåvitt.
Ge IFK ett-två år till så är det guldläge igen. En stabil bas i startelvan på välutbildade spelare från Änglagården med fler som trycker på underifrån och som kryddas med ett och annat nyförvärv. Det blir hyfsat billigt, mindre risktagande, kan gå att tjäna pengar på och ger stabil, långsiktig trygghet.
Jag har dock en liten brasklapp att komma med. Har spelare som spelat i Blåvitt större delen av sin ungdomstid verkligen den rätta karaktären, hungern och inställningen? Vissa tecken gör att jag tvivlar eftersom de unga spelare som bäst etablerat sig i startelvan är de som värvats utifrån i de sena tonåren (Kalle S, Bjärsmyr mfl). Många som spelat länge i Blåvitt kanske redan är lite mätta och bortskämda när de väl kommit till A-truppen.
Brasklapp 2: Blir det Jonas Olsson/Stefan Rehn så kan vi glömma guld. Den tränarduon tror jag inte på.
”Vi har det i våra egna händer”
Finns det någon mer fördömd fras än ovanstående harang? Hur många gånger har inte glada idrottsmän stått och kikat på tabellen och sagt just de fördömda orden?
Resultatet blir sedan att de tappar den där enkla matchen mot bottengänget, spelar oavgjort i ett avgörande läge och till slut ändå står där som förlorare. 2005 såg det exempelvis lovande ut när ”Sella” sade de fördömda orden och sedan tappade vi guldläget. För två omgångar sedan stod belåtna AIKare och sa samma sak. Det gick ju som det gick….
Det skulle inte förvåna mig om just ovanstående fras yppades när Kamratgården gav Kjell och Lampan uppgiften att lotsa Blåvitts A-trupp under resten av säsongen. Det gick sådär.
Resultatet blir sedan att de tappar den där enkla matchen mot bottengänget, spelar oavgjort i ett avgörande läge och till slut ändå står där som förlorare. 2005 såg det exempelvis lovande ut när ”Sella” sade de fördömda orden och sedan tappade vi guldläget. För två omgångar sedan stod belåtna AIKare och sa samma sak. Det gick ju som det gick….
Det skulle inte förvåna mig om just ovanstående fras yppades när Kamratgården gav Kjell och Lampan uppgiften att lotsa Blåvitts A-trupp under resten av säsongen. Det gick sådär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)