Om jag ska leka "saving private bex" en stund så tänker jag vara lite integritetsbefriad och erkänna att detta varit en minst sagt omtumlande höst för mig. Augusti började med stor sorg. Sen blev det bättre, men av skäl som ni snart ser blev jag riktigt sjuk och ordinerad sängläge hela oktober, doctors orders, vilket var tungt. Jag missade stora fotbollshändelser som Niclas avtackande, och har man varit sjukskriven räcker inte inte pengarna till årskort heller...Men vet ni? Det har varit värt allt! För min ledstjärna har varit er blivande blåvita (hoppas vi) syster eller bror som skymtar på bilden. Nu i december drabbades vi av en stor tragedi, och det som håller mig uppe är parveln som växer inom mig och all kärlek som finns i mitt liv. Se där- beckas mest privata text någonsin, kanke raderar jag den om ett tag...
Nu till ett brådskande meddelande till de Ingbrittor som läser här: Jag väntar fortfarande på min IFC-mössa, så medans ni lägger på ett kol med att sticka på den så kan ni ju roa er med att börja knåpa ihop en i miniformat också. Så puss på er därute- syster bex loves ya'all!
