Förortens finest

Har ni tänkt på en sak? Några av Göteborgs allra fiinaste stadsdelar har de allra fulaste namnen och tvärtom. Askim, Hovås, Örgryte, Långedrag. Antingen extremt bonniga eller väldigt hårda och aggressiva namn. Jag menar, vem fan vill bo i något som heter Billdal? Jämför med Lövgärdet, Agnesberg, Angered, Hjällbo och Bergsjön. Smaka på orden. Är det bara namnen som kan ge postivia associationer?

Inte längre för mig i alla fall. 2004 jobbade jag på ett gruppboende i Lövgärdet. Jag hade mina fördomar och farhågor, det skall erkännas. Men reflexen att se sig över axeln försvann efter ett tag och jag började slappna av och kunna uppskatta området betydligt bättre. Då hände det. På väg hem till busshållplatsen efter kvällspasset mötte jag ett gäng på 5 pers. En av killarna hade ett basebollträ till och med. Att påstå att jag var fräck och kaxig i det läget vore att frisera lite med sanningen. Fräckare blev jag inte heller när dom omringade mig. Vad fan gör man i ett sådant läge? Själv hade jag inte så mycket mer att göra än att krasst konstatera att jag skulle åka på stryk för första gången i mitt liv. Jag beslöt mig för att inte visa varken rädsla eller smärta och fick jag chansen att ge igen på någon av dom så skulle jag göra det så det sjöng om det. Helt omringad tog gängets ledare till orda. Eller orda och orda. Han började sjunga:

Heja Blåvitt, Heja Blåvitt nu skall vi mot toppen gå
Heja Blåvitt Heja Blåvitt vårat kära IFK.

Jag hade min blåvita retrojacka på mig och det var därför dom kom fram till mig.Vi stod där och snackade skit ett tag. Sverige hade precis åkt ut på straffar i U21-EM efter straffmiss av Babis Stefanidis, så han fick en del skit precis som några andra. Blåvitt gicks igenom också, i år då jävlar. Det var vi överrens om. Sedan skildes våra vägar åt. Dom var på väg hem efter att ha spelat brännboll med sin klass och jag var på väg hem till Hisingen. Jag kom hem helskinnad och varm om än förlägen i själen.

Det retar mig att Blåvitt inte lockar fler förortskids till Ullevi. Orsakerna till detta är nog många. Dom har väl inte indoktrinerats på samma sätt som vi "svennar" och jag tror inte heller att dom helt och fullt känner sig välkomna. Jag satte förortens finest som rubrik av en anledning. I mitt tycke är Laleh och Andres Vasquez något av det bästa Göteborg har att erbjuda idag. Men varken på Lalehs spelning på konserthuset eller Vasquez lir på Ullevi så dyker det upp speciellt mycket folk från hooden, trots att dom kommer från dessa ställen med fina namn och fula rykten. Geografin gör ju sitt till också för att tala om hur välkomna alla dessa människor skall känna sig. Det är ju inte för inte som Göteborg anses vara Sveriges mest segregerade stad. Han ni tagit vagnen från Drottningtorget till Angered någon gång? Det tar c:a ett år och fyra månader i en skraltig vagn. Man kommer snabbt till Gamlestadstorget. Sedan kommer ingenting, ingenting, ingenting och slutligen kommer Hjällbo, Hammarkullen och Angered. Som om miljonprogrammets stadsarkitekter kände sig nödda och tvungna att ha ett visst säkerhetsavstånd som en osynlig barriär. Helt sjukt. Så bygg en snabb pendel i första hand in till stan och bygg ut mellanrummet mellan Göteborg och Angered i andra hand. För allas skull. Inte minst Blåvitts.