Ja, inte för att han utfört någon idrottslig bragd utan för att han sannolikt är den ende fotbollsspelare som kunnat göra sig omöjlig i alla sina klubbar med arroganta uttalanden om tränare och medspelare och ändå får tummen upp av en majoritet av Sveriges krönikörer. Vem i övrigt skulle komma undan med det?
Zlatan har gång på gång visat att han anser sig större än laget, något som brukar vara en dödssynd i Sverige. Det är i sanning en bragd av Zlatan att trots mediebojkotter, märkliga uttalanden, fula efterslängar i media om tidigare klubbar, medspelare och tränare ändå ha svenska krönikörer och tyckare som kysser marken han går på utan att ens ge honom ett uns av kritik. I en rosa tidning har de till och med en egen hovreporter som tycks vara anställd av agent Raiola själv. Är det månne en ny Lundh/Carlzon-relation under uppseglande?
2010-11-29
2010-11-08
Blåvitt 2010 is like a box of chocolates
You never know what you're gonna get….
Årets säsong är en av de märkligaste i mannaminne (ett mannaminne nuförtiden är ca 3-7 år). Fantastiska överkörningar av Elfsborg och stabila vinster mot AIK varvas med förluster mot Åtvid och TFF och man har aldrig kunnat ana på förhand hur matcherna skall sluta. Det har inte spelat någon roll hur motståndet sett ut för dagsformen eller kanske dagsviljan hos de blåvita verkar varit den enskilda faktor som mest bestämt hur matcherna skall sluta.
Själv var jag rejält besviken i början av säsongen på Blåvitts ofta tafatta inställning. Spelare som i många oklara kretsar hyllats för sin ”vinnarskalle” och ”karaktär” sprang tafatt runt och försökte se ut som att de visste hur de skulle hantera sitt livs första motgång i fotbollslivet. Efter sommaren blev det i alla fall en anständig nivå även om säsongsavslutningen gav en hyfsat besk eftersmak. Tur att Vinterstudion börjar snart så att det blir lite kul sport som engagerar i TV igen.
Årets säsong är en av de märkligaste i mannaminne (ett mannaminne nuförtiden är ca 3-7 år). Fantastiska överkörningar av Elfsborg och stabila vinster mot AIK varvas med förluster mot Åtvid och TFF och man har aldrig kunnat ana på förhand hur matcherna skall sluta. Det har inte spelat någon roll hur motståndet sett ut för dagsformen eller kanske dagsviljan hos de blåvita verkar varit den enskilda faktor som mest bestämt hur matcherna skall sluta.
Själv var jag rejält besviken i början av säsongen på Blåvitts ofta tafatta inställning. Spelare som i många oklara kretsar hyllats för sin ”vinnarskalle” och ”karaktär” sprang tafatt runt och försökte se ut som att de visste hur de skulle hantera sitt livs första motgång i fotbollslivet. Efter sommaren blev det i alla fall en anständig nivå även om säsongsavslutningen gav en hyfsat besk eftersmak. Tur att Vinterstudion börjar snart så att det blir lite kul sport som engagerar i TV igen.
2010-05-31
Håll klaffen!
Publiksiffrorna har dalat, krisstämpeln är inte långt borta och nu skall elitfotbollens företrädare ha krismöte.
Själv tycker jag att de skall ta en och annan spelare och ledare i örat för deras konstanta gnäll på vårplanerna. Hur sugna blir marginalåskådarna på att se på fotboll när de efter varje Allsvensk omgång får läsa och höra de främsta Allsvenska företrädarna högljutt klaga på planernas beskaffenhet och spelets usla kvalitet?
Fotbollens företrädare snackar allt mer om fotbollen som en "produkt" i underhållningsbranschen som skall marknadsföras och byggas varumärke kring. Om de nu menar allvar får de allt se till att de allt fler gnällkärringarna och prinsessorna på ärten inom fotbollen håller tyst. Vi kan inte ha förebilder och företrädare inom fotbollen som gång på gång sågar samma ”produkt”.
Tänk hur det skulle se ut i andra branscher: ICA-handlare som klagar i tidningarna över att frysarna är för dåliga så köttets kvalitet är bara för dåligt, ledande Bilia-handlare intervjuas i tidningarna och säger att de säljer så få bilar för att kvaliteten på dagens bilar är så usel och för dyra för sin kvalitet. Det skulle knappast ske.
Spelets kvalitet och planernas beskaffenhet får andra klaga på, men inte de som skall vara de främsta marknadsförarna, spelare och ledare, det är oprofessionellt. Och ett säkert sätt att gräva fotbollens grav några centimeter djupare.
Själv tycker jag att de skall ta en och annan spelare och ledare i örat för deras konstanta gnäll på vårplanerna. Hur sugna blir marginalåskådarna på att se på fotboll när de efter varje Allsvensk omgång får läsa och höra de främsta Allsvenska företrädarna högljutt klaga på planernas beskaffenhet och spelets usla kvalitet?
Fotbollens företrädare snackar allt mer om fotbollen som en "produkt" i underhållningsbranschen som skall marknadsföras och byggas varumärke kring. Om de nu menar allvar får de allt se till att de allt fler gnällkärringarna och prinsessorna på ärten inom fotbollen håller tyst. Vi kan inte ha förebilder och företrädare inom fotbollen som gång på gång sågar samma ”produkt”.
Tänk hur det skulle se ut i andra branscher: ICA-handlare som klagar i tidningarna över att frysarna är för dåliga så köttets kvalitet är bara för dåligt, ledande Bilia-handlare intervjuas i tidningarna och säger att de säljer så få bilar för att kvaliteten på dagens bilar är så usel och för dyra för sin kvalitet. Det skulle knappast ske.
Spelets kvalitet och planernas beskaffenhet får andra klaga på, men inte de som skall vara de främsta marknadsförarna, spelare och ledare, det är oprofessionellt. Och ett säkert sätt att gräva fotbollens grav några centimeter djupare.
2010-05-13
Sänk skatterna!!
Det rödgröna politiska alternativet bekänner färg i skattefrågan. Både Luciano Astudillo och nu Lars Ohly säger att de höga skatterna är ett problem för att kunna behålla de bästa yrkesmännen inom landets gränser. Astudillo lade en gång en riksdagsmotion i frågan och Ohly uttalar sig i Metro (sid 16), men budskapet är detsamma. Budskapet är att de höga skatterna för höginkomsttagare är ett problem för att hålla kvar attraktiv arbetskraft i Sverige!
Ohly/Astudillo anser dock att ”problemet” endast är isolerat till fotbollsspelare, inga andra yrkesgrupper anses värda att ha en elit kvar i landet. Det är nästan så jag misstänker att retoriken är en relik av den statsunderstödda idrottselitism som man kunde se i det forna östblocket….
Jag hade hoppats att Astudillo och Ohly ömmade för kvalificerade läkare, innovativa ingenjörer eller framstående forskare när de ibland anser att skattereglerna ställer till problem för att behålla en elit inom landet, men uppenbarligen är det endast fotbollsspelare/idrottsmän som är föremål för deras ömma tankar. För mig är det obegripligt hur det kan anses viktigare att fotbollsspelare stannar inom landet än att läkare, ingenjörer, forskare, sjuksköterskor etc gör det. Hur f-n tänker dessa herrar och hur går deras tankar ihop med deras partiers tankar om att höginkomsttagare skall beskattas ännu mer än idag?
Jag är osäker politiskt för tillfället, men i frågan ”särskilda skatteregler för idrottsmän” har jag en benhård övertygelse. Sådana regler är åt helvete, det finns så många viktigare yrkesmän som är så mycket viktigare för samhället som vi skall värna om!
Lite Ohly-citat för er som fortfarande läser:
”Jag håller hellre på Djurgården - som drivs med kapitalintressen i ett aktiebolag för att köpa och sälja spelare - i allsvenskan, än en medlemsförening som ligger i division två."
"Vi har sämre möjligheter än våra närmaste grannländer att betala bra löner till idrottsutövare på grund av skattereglerna. Det kanske är rimligt att de får särskilda villkor så att vi kan behålla en elit i Sverige."
”Utan elit kommer många tjejer och killar inte att ha drömmar om att bli en stjärna.”
Ohly/Astudillo anser dock att ”problemet” endast är isolerat till fotbollsspelare, inga andra yrkesgrupper anses värda att ha en elit kvar i landet. Det är nästan så jag misstänker att retoriken är en relik av den statsunderstödda idrottselitism som man kunde se i det forna östblocket….
Jag hade hoppats att Astudillo och Ohly ömmade för kvalificerade läkare, innovativa ingenjörer eller framstående forskare när de ibland anser att skattereglerna ställer till problem för att behålla en elit inom landet, men uppenbarligen är det endast fotbollsspelare/idrottsmän som är föremål för deras ömma tankar. För mig är det obegripligt hur det kan anses viktigare att fotbollsspelare stannar inom landet än att läkare, ingenjörer, forskare, sjuksköterskor etc gör det. Hur f-n tänker dessa herrar och hur går deras tankar ihop med deras partiers tankar om att höginkomsttagare skall beskattas ännu mer än idag?
Jag är osäker politiskt för tillfället, men i frågan ”särskilda skatteregler för idrottsmän” har jag en benhård övertygelse. Sådana regler är åt helvete, det finns så många viktigare yrkesmän som är så mycket viktigare för samhället som vi skall värna om!
Lite Ohly-citat för er som fortfarande läser:
”Jag håller hellre på Djurgården - som drivs med kapitalintressen i ett aktiebolag för att köpa och sälja spelare - i allsvenskan, än en medlemsförening som ligger i division två."
"Vi har sämre möjligheter än våra närmaste grannländer att betala bra löner till idrottsutövare på grund av skattereglerna. Det kanske är rimligt att de får särskilda villkor så att vi kan behålla en elit i Sverige."
”Utan elit kommer många tjejer och killar inte att ha drömmar om att bli en stjärna.”
2010-05-08
Ode till gårdagen
Du vaknar, solen skiner och klockan går långsamt. Du drar till allén, slänger på några fina och färska bratwurstar på grillen och snackar lite gött med två polare över epparöl. Vidare till sjuans, IP och slutligen LS. Seger och total förnedring för det Blåvitt som är tillbaka som vi minns dem. Förnedring av det lag som gett oss så mycket ondska och smärta sedan november i fjol vilket vi aldrig riktigt kommer över. Gruppkramar, flintkyssar och kärleksbombande av vårens bästa ängel Jacob Johansson. IP, Smaka och hem. En perfekt dag.
2010-05-06
Samtal med vår skapare
Käre herre.
Det är inte ofta jag ber dig om något, jag brukar då inte be om mycket. Och om sanningen skall fram, så ger du mig inte så mycket heller.
Jag ber inte om något idag heller. Allt jag säger är att om du inte fixar blåvit seger ikväll, så kommer jag att döda dig. Det var nog allt.
Det är inte ofta jag ber dig om något, jag brukar då inte be om mycket. Och om sanningen skall fram, så ger du mig inte så mycket heller.
Jag ber inte om något idag heller. Allt jag säger är att om du inte fixar blåvit seger ikväll, så kommer jag att döda dig. Det var nog allt.
2010-05-01
Läsarsadism
Det är märkligt vad ni uppskattar här inne. Siwert är som bäst när han lustmördar myter och vedertagna sanningar medan jag når uppskattning när jag skriver om hur jag aldrig får ligga.
Well fuck you to!
Eller något. Att vara sämst i världen kan ju på något sätt vara en lika stor bedrift som att vara bäst. Man är bäst på att vara sämst.
Hörde talas om boken The Game, vilket förefaller vara någon form av socialpsykologisk raggmetodik som delvis går ut på att sänka tjejers självförtroende.
Jag tror det stämmer till viss del. Tjejer bombarderas med budskapet att dom inte duger.
Gör karriär!<---------------------->Noppa dina ögonbryn!
Var självständig!<---------------->Är du singel är du ingen och bör "botas"!
Ha det perfekta hemmet<------->Om du dammsuger är du förtryckt!
Raka inte dina ben!<------------->Blek din anal!
Du är född till att bli mor!<----->Förverkliga dig själv!
etc.
Om man då bekräftar någons negativa självbild, väcker man intresse och det ena ger det andra.
Men jag vägrar, jag tänker inte delta i något jävla spel. Jag är hellre en ensam wanker än en evil fuck. Hur kåt måste man inte vara för att frångå din egen personlighet och dina egna värderingar för att medvetet sänka någon annan som inte förtjänat det? Så kåt blir jag nog aldrig hoppas jag. Min kategori killar, brukar gnälla om att "tjejer attraheras av svin" och dylikt i någon form otillfredsställd självömkan. Men jag har svårt att se hur det kan stämma allmängiltigt. Personligen kommer jag sluta gnälla i frågan. Det får bli mitt halvårslöfte till mig själv. Ett enkelt löfte att hålla mtp Blåvitts form, kommer jag helt enkelt inte ha tid över att gnälla över annat. Jag får helt enkelt bida min tid, stå och blänga i baren och vänta in en omvärld i förändring. För jag tänker fortsätta vara så snäll jag kan, så ofta jag kan. Men då är jag ju också en hopplös romantiker i dubbel bemärkelse. Och om det betyder att folk hellre är min vän än mitt ligg, så får det väl vara så. Vän är inte fy skam det heller, snarare tvärtom.
Mvh. KK som i killkompis.
Well fuck you to!
Eller något. Att vara sämst i världen kan ju på något sätt vara en lika stor bedrift som att vara bäst. Man är bäst på att vara sämst.
Hörde talas om boken The Game, vilket förefaller vara någon form av socialpsykologisk raggmetodik som delvis går ut på att sänka tjejers självförtroende.
Jag tror det stämmer till viss del. Tjejer bombarderas med budskapet att dom inte duger.
Gör karriär!<---------------------->Noppa dina ögonbryn!
Var självständig!<---------------->Är du singel är du ingen och bör "botas"!
Ha det perfekta hemmet<------->Om du dammsuger är du förtryckt!
Raka inte dina ben!<------------->Blek din anal!
Du är född till att bli mor!<----->Förverkliga dig själv!
etc.
Om man då bekräftar någons negativa självbild, väcker man intresse och det ena ger det andra.
Men jag vägrar, jag tänker inte delta i något jävla spel. Jag är hellre en ensam wanker än en evil fuck. Hur kåt måste man inte vara för att frångå din egen personlighet och dina egna värderingar för att medvetet sänka någon annan som inte förtjänat det? Så kåt blir jag nog aldrig hoppas jag. Min kategori killar, brukar gnälla om att "tjejer attraheras av svin" och dylikt i någon form otillfredsställd självömkan. Men jag har svårt att se hur det kan stämma allmängiltigt. Personligen kommer jag sluta gnälla i frågan. Det får bli mitt halvårslöfte till mig själv. Ett enkelt löfte att hålla mtp Blåvitts form, kommer jag helt enkelt inte ha tid över att gnälla över annat. Jag får helt enkelt bida min tid, stå och blänga i baren och vänta in en omvärld i förändring. För jag tänker fortsätta vara så snäll jag kan, så ofta jag kan. Men då är jag ju också en hopplös romantiker i dubbel bemärkelse. Och om det betyder att folk hellre är min vän än mitt ligg, så får det väl vara så. Vän är inte fy skam det heller, snarare tvärtom.
Mvh. KK som i killkompis.
2010-04-27
Jo jag vet
Guldet är helt och hållet kört. Det är stor synd och skandal att den här truppen utan rimliga bortförklaringar har lyckats sumpa guldet redan efter 8 omgångar. Vi är sämst i stan och med tanke på Gais kvalitet i år, är det en smärre bedrift att lyckas överträffa dom i uselhet. Men på något sätt har vi lyckats. Våren har känts som att se slomoporr på sitt ex med hennes nya. På repeat. Som extrainsatt programtid i stället för Masterchef på åttan. Och det går varken att byta kanal eller ens stänga av TV´n. Det liksom fyller hela rummet, hela din verklighet och föreställningsvärld för att göra dig illa personligen. Ja åt det hållet tänker och känner jag, när jag tänker på dagens trupp och stab.
Men det som är bäst för Blåvitt är det som är bäst för Blåvitt. Och jag börjar vackla i min övertygelse om att det bästa för Blåvitt är att Olsson-Rehn får sparken. Antalet tillfällen en klubb når en positiv effekt över längre tid av att byta tränare är inte direkt översvallande. Snarare tvärtom. Därför vacklar jag. Men förändringar måste ske om än inte personella.
4-4-2, hög press och svinhårt jobb av 10 psykopater och en magiker. Det är vad jag kräver. Det och att MFF inte vinner SM-guld. Det senaste kan vi börja jobba på redan på torsdag. Jag skall dit i hopp om skadeglädje. Häng på! Vi hade ju liknande förutsättningar och förhoppningar till förra hemmamatchen.
Kram på er.
Men det som är bäst för Blåvitt är det som är bäst för Blåvitt. Och jag börjar vackla i min övertygelse om att det bästa för Blåvitt är att Olsson-Rehn får sparken. Antalet tillfällen en klubb når en positiv effekt över längre tid av att byta tränare är inte direkt översvallande. Snarare tvärtom. Därför vacklar jag. Men förändringar måste ske om än inte personella.
4-4-2, hög press och svinhårt jobb av 10 psykopater och en magiker. Det är vad jag kräver. Det och att MFF inte vinner SM-guld. Det senaste kan vi börja jobba på redan på torsdag. Jag skall dit i hopp om skadeglädje. Häng på! Vi hade ju liknande förutsättningar och förhoppningar till förra hemmamatchen.
Kram på er.
2010-04-16
Tom blick överallt
Vad är det som händer egentligen? Halvtimmen efter slutsignalen i torsdags hade ilskan nästan runnit av mig. Jag hade sett Robin Söder spela fotboll igen. Det säger en del om hur mycket jag saknat pojken, men framför allt säger det något om vilka förväntningar jag har på Blåvitt för tillfället. Vi är så dåliga att vi inte ens är Gefle. Jag ser inga tendenser till uppryckning, vi har inga varken bra eller dåliga ursäkter och det härskar en unken doft av könlöshet från spelare och ledare som ger mig vibbar från 1998. Ni vet det året vi storsatsat för att ta titeln tillbaka genom kaxiga mediautspel. Just nu undrar jag vad som är mest jinxat, det årets efterlyst-annons, årets "Nästa Mästarna" eller för all del "Kom och ta oss".
Det brukar hävdas att "det är lätt att alltid skylla på tränarna". För tillfället är det extra lätt. Jag tycker dom sätter startelvor, gör byten och tränar detaljer som näst intill går emot bättre vetande. Och förändringar under match verkar vi vara fullständigt okapabla till att göra upp till den nivå att det är tveksamt om det spelar någon roll om tränarna alls ser matchen live. Kommer tex ihåg försöket med Hysén på vänsterbacken borta mot Örebro 2008. Han fick förnyat förtroende där efter paus den gången. Jag är själv ingen tränare, men har hört tillräckligt många tränare genom åren förklara att man helst inte skall göra för stora förändringar mellan matcherna för att få trygghet och kontuinitet. Efter HIF har vi ändrat i backlinjen på mellan hälften och tre fjärdelar av positionerna. Jag fattade inte varför man petade Kalle, förstod aldrig Lund som vänsterback eller varför man fortfarande inte löst rollfördelningen mellan stötande och djup i mittförsvaret.
Vad mittfältet beträffar har vi även här kastat om extremt mycket. Elmar har tillåtits underprestera på sin förmodligen sämsta mittfältsposition tills det blev bänken. Olsson har hittills bara spelat fotboll när han varit inhoppare, men kommer väl med största säkerhet belönas för sitt fina inhopp med startplats på söndag. Men framför allt frågar jag mig hur det kan komma sig att seriens bästa defensiva innermittfält med Gustav, Seb, Tomas, Elmar mfl som alternativ, kan släppa så absurt mycket ytor för rättvända spelare mellan backlinje och försvar. Och ännu mer ställer jag mig frågande till varför det inte lösts.
Vad anfallet beträffar undrar jag var djupledsspelet tog vägen. Jag minns Dif hemma i fjol. 2-0 målet där Hysén får en djupledsboll ut på ytan på högerkanten, som vänder upp upp och slår inlägg mot Söder, Wernbloom och Sella som kommer med fart in i straffområdet. I år är samma djupledsboll ett desperat försök till frispelning mot Hysén om Hysén spelar. Gör han det inte, är det en boll mot tomma intet. Sedan Blåvitt gick över till att spela med en ensam forward, har vi konstant haft svårt att hitta rätt roller till yttrarna som hamnar för lågt i banan och således inte hinner upp i position till farliga löpningar utan boll. Det har varken blivit löst och fan vet om det ens har analyserats. Den delen av Blåvitts 4-5-1 har aldrig fungerat och när nu dom andra delarna av samma system har fallerat är det helt enkelt dags att byta. Om det sedan är 4-4-2 eller ett riktigt 4-3-3 vi byter till är egentligen skitsamma. Vi måste ha mer än en spelare som klarar av och har viljan att löpa snabbt utan boll. Det skall fan märkas att 3 av allsvenskans 5 snabbaste spelare är blåvita och nuvarande sätta-på-spel-idé ger jag inte mycket för. Ingenting faktiskt. Det kan låta ironiskt att dels kritisera för för många omskiftningar i laget samtidigt som man kräver stora förändringar. Men mina förändringar är taktiska inte personella. Alldeles oavsett startelvor vill jag se något form av kvitto på att man åtminstone försöker tänka fotboll.
I övrigt är det änna dags att fråga sig hur det kan komma sig att den spelare som ser piggast ut i Blåvitt är den spelare som inte spelat på 10 månader, dvs Adam. Detta medan alla som tragglat sig igenom vinterträningen ser ut som om dom äter, dricker och skiter bly. Reaktionstiden på små ytor på mitten och i straffområdena är pinsamt hög. Det kan vara OK i premiärmatchen, men inte fortfarande efter en månad. Är längre inte bara skadefrekvensen som gör att jag börjar ifrågasätta hur vi tränar.
Lite vårbetyg:
Tränarstab:-----------Typ 7
Målvakt:--------------Typ 2
Mittbackar:-----------Typ 5
Ytterbackar:----------Typ 5
Centralt mittfält:------Typ 6
Yttermittfält----------Typ 1
Forward(Hysén)------Typ 3
Övriga forwards:------Typ 1
Betygsskalan är givetvis inspirerad av den från Bristol
Det är dags för Mild att på allvar sondera marknaden efter nya tränare. Och hittar man ett bra alternativ är det helt enkelt dags att säga tack så mycket och lycka till, till de blåvita hjältar som är A-tränare nu. För jag har helt tappat tron på att det vänder under nuvarande styre tyvärr.
Kram på er.
Det brukar hävdas att "det är lätt att alltid skylla på tränarna". För tillfället är det extra lätt. Jag tycker dom sätter startelvor, gör byten och tränar detaljer som näst intill går emot bättre vetande. Och förändringar under match verkar vi vara fullständigt okapabla till att göra upp till den nivå att det är tveksamt om det spelar någon roll om tränarna alls ser matchen live. Kommer tex ihåg försöket med Hysén på vänsterbacken borta mot Örebro 2008. Han fick förnyat förtroende där efter paus den gången. Jag är själv ingen tränare, men har hört tillräckligt många tränare genom åren förklara att man helst inte skall göra för stora förändringar mellan matcherna för att få trygghet och kontuinitet. Efter HIF har vi ändrat i backlinjen på mellan hälften och tre fjärdelar av positionerna. Jag fattade inte varför man petade Kalle, förstod aldrig Lund som vänsterback eller varför man fortfarande inte löst rollfördelningen mellan stötande och djup i mittförsvaret.
Vad mittfältet beträffar har vi även här kastat om extremt mycket. Elmar har tillåtits underprestera på sin förmodligen sämsta mittfältsposition tills det blev bänken. Olsson har hittills bara spelat fotboll när han varit inhoppare, men kommer väl med största säkerhet belönas för sitt fina inhopp med startplats på söndag. Men framför allt frågar jag mig hur det kan komma sig att seriens bästa defensiva innermittfält med Gustav, Seb, Tomas, Elmar mfl som alternativ, kan släppa så absurt mycket ytor för rättvända spelare mellan backlinje och försvar. Och ännu mer ställer jag mig frågande till varför det inte lösts.
Vad anfallet beträffar undrar jag var djupledsspelet tog vägen. Jag minns Dif hemma i fjol. 2-0 målet där Hysén får en djupledsboll ut på ytan på högerkanten, som vänder upp upp och slår inlägg mot Söder, Wernbloom och Sella som kommer med fart in i straffområdet. I år är samma djupledsboll ett desperat försök till frispelning mot Hysén om Hysén spelar. Gör han det inte, är det en boll mot tomma intet. Sedan Blåvitt gick över till att spela med en ensam forward, har vi konstant haft svårt att hitta rätt roller till yttrarna som hamnar för lågt i banan och således inte hinner upp i position till farliga löpningar utan boll. Det har varken blivit löst och fan vet om det ens har analyserats. Den delen av Blåvitts 4-5-1 har aldrig fungerat och när nu dom andra delarna av samma system har fallerat är det helt enkelt dags att byta. Om det sedan är 4-4-2 eller ett riktigt 4-3-3 vi byter till är egentligen skitsamma. Vi måste ha mer än en spelare som klarar av och har viljan att löpa snabbt utan boll. Det skall fan märkas att 3 av allsvenskans 5 snabbaste spelare är blåvita och nuvarande sätta-på-spel-idé ger jag inte mycket för. Ingenting faktiskt. Det kan låta ironiskt att dels kritisera för för många omskiftningar i laget samtidigt som man kräver stora förändringar. Men mina förändringar är taktiska inte personella. Alldeles oavsett startelvor vill jag se något form av kvitto på att man åtminstone försöker tänka fotboll.
I övrigt är det änna dags att fråga sig hur det kan komma sig att den spelare som ser piggast ut i Blåvitt är den spelare som inte spelat på 10 månader, dvs Adam. Detta medan alla som tragglat sig igenom vinterträningen ser ut som om dom äter, dricker och skiter bly. Reaktionstiden på små ytor på mitten och i straffområdena är pinsamt hög. Det kan vara OK i premiärmatchen, men inte fortfarande efter en månad. Är längre inte bara skadefrekvensen som gör att jag börjar ifrågasätta hur vi tränar.
Lite vårbetyg:
Tränarstab:-----------Typ 7
Målvakt:--------------Typ 2
Mittbackar:-----------Typ 5
Ytterbackar:----------Typ 5
Centralt mittfält:------Typ 6
Yttermittfält----------Typ 1
Forward(Hysén)------Typ 3
Övriga forwards:------Typ 1
Betygsskalan är givetvis inspirerad av den från Bristol
Det är dags för Mild att på allvar sondera marknaden efter nya tränare. Och hittar man ett bra alternativ är det helt enkelt dags att säga tack så mycket och lycka till, till de blåvita hjältar som är A-tränare nu. För jag har helt tappat tron på att det vänder under nuvarande styre tyvärr.
Kram på er.
2010-04-15
Sluta gnäll, anpassa och vinn!
Jag har skrivit det tidigare men det tål att upprepas. Sluta gnäll på yttre omständigheter och skärp er!
För bara några år sedan var det en högljudd klagosång på plastgräsplanerna. Tyvärr var många av Blåvitts mannar med Bosse J och Alex i spetsen överst på barrikaderna och klagade på plastgräset (och inte fan vann vi någonting på plast när det klagades). Det var pinsamt då och det är lika pinsamt nu när blåvita företrädare gnäller på de dåliga planerna och indirekt anger det som orsak till den dåliga inledningen. Genom att skylla på ”yttre omständigheter” ger man spelarna en i gruppen accepterad ursäkt för att förlora. En förlust kan alltid borstas av genom att säga att ”på de usla planerna går det inte att spela boll”. Blåvitts företrädare är inte ensamma utan samtliga lag som gått dåligt skyller detta på de dåliga planerna (och en och annan domare).
Plastgräsets stereotypa egenskaper bespottades alldeles nyss. Nu är det plastgräsets stereotypt plana ytor som är norm och ideal. Hur blev det så?
Kan man inte anpassa spel och taktik efter ett uselt underlag så är det kompetensen som brister. Om nu planerna är så usla, varför inte träna på usla planer innan seriestart? En jag känner hävdar att när man gick från grus till usla gräsplaner kunde man prestera bättre fotboll på de usla planerna än om man går från det plana plastgräset till usla gräsplaner.
Så, anpassa spel och taktik efter skitplanerna, träna på skitplaner, sluta gnäll och se till att vinna. Häcken klarar det, HIF klarar det m fl. Det är inte planernas fel, det är oförmågan till anpassning som är felet.
Men idag skall vi till palmernas Trelleborg, där är planen fin så då kan det enda spel vi har kompetens till fira triumfer.
För bara några år sedan var det en högljudd klagosång på plastgräsplanerna. Tyvärr var många av Blåvitts mannar med Bosse J och Alex i spetsen överst på barrikaderna och klagade på plastgräset (och inte fan vann vi någonting på plast när det klagades). Det var pinsamt då och det är lika pinsamt nu när blåvita företrädare gnäller på de dåliga planerna och indirekt anger det som orsak till den dåliga inledningen. Genom att skylla på ”yttre omständigheter” ger man spelarna en i gruppen accepterad ursäkt för att förlora. En förlust kan alltid borstas av genom att säga att ”på de usla planerna går det inte att spela boll”. Blåvitts företrädare är inte ensamma utan samtliga lag som gått dåligt skyller detta på de dåliga planerna (och en och annan domare).
Plastgräsets stereotypa egenskaper bespottades alldeles nyss. Nu är det plastgräsets stereotypt plana ytor som är norm och ideal. Hur blev det så?
Kan man inte anpassa spel och taktik efter ett uselt underlag så är det kompetensen som brister. Om nu planerna är så usla, varför inte träna på usla planer innan seriestart? En jag känner hävdar att när man gick från grus till usla gräsplaner kunde man prestera bättre fotboll på de usla planerna än om man går från det plana plastgräset till usla gräsplaner.
Så, anpassa spel och taktik efter skitplanerna, träna på skitplaner, sluta gnäll och se till att vinna. Häcken klarar det, HIF klarar det m fl. Det är inte planernas fel, det är oförmågan till anpassning som är felet.
Men idag skall vi till palmernas Trelleborg, där är planen fin så då kan det enda spel vi har kompetens till fira triumfer.
2010-04-13
Ligganalys
Efter min ursprungliga kontaktannons, dvs den om en kåt persiska som håller på Blåvitt, har liknande populärkulturell smak som mig samt är mellan 22-25 år alt. 30-35, så fick jag flest frågor kring åldersgränserna. Jag ratar helt enkelt schablonmässigt 25-30-åringar för att det är då dom vill skaffa barn, fokusera på karriär, flytta ihop och dylik skit. Jag tror vi män har ett liknande åldersspann, men jag är osäker på vilket det är. Hur som haver, inget för mig. Varför just 22?
Jo det är den gyllene regeln, som vunnit stort erkännande bland annat på min kvinnodominerande arbetsplats där man sitter med miniräknare och räknar på om dom kan pimpa ut sina döttrar till mig eller inte. Halva din ålder, plus fem. Där har vi det. Mäns skamgräns för en partner oavsett läggning. För mig blir det således (34/2)+5= 22. Att gå under den gyllene regeln, skapar problem, oro och stigmatisering enligt könsmaktsordning. Kort sagt, det blir svårt för dina vänner att förhålla sig till och acceptera ditt ligg.
Det stora problemet kring denna normativa ligganalys har hittills varit att komma på en liknande för tjejer. På ett extrainsatt personalmöte har vi således stött och blött frågan och vänt på alla tänkbara stenar med hänsyn till könsmaktsordning, kvinnligt omklädningsskryt i förhållande till bejakande den egna sexualiteten samt vurmandet för "äldre män". Vi kom fram till att det inte finns någon undre åldersgräns egentligen mer än myndig ålder vilket ju innebär minst 18. Kvinnors gyllene regel och skamgräns för liggbar ålder går uppåt. Dubbla din ålder, minus fem. Syster Bex som tillhör min årskull skulle således komma undan med (34X2)-5= 63. Detta innebär en potentiell parmiddag i spannet 22-63 år gammal. Skulle jag och Bex diskutera "framtid", vet jag två som skulle himla med ögonen.
Orättvist säger ni. Bex får ligga mellan 18-63, medan jag har 22 till evigheten. Visst, det kan tolkas som ett sätt för det patriarkala samhällets förtryck och kontrollerande av kvinnans sexualitet. Men ponera samtidigt hur en manlig svensk kulturpersonlighet skryter offentligt om hur han går till prostituerade och får rejält med ryggdunk av sina manliga kollegor för att han bejakar sin inre sensualism. Skulle det hända? Nej, men har hänt med en kvinnlig dito, vad det nu var hon hette. "En torsk, är en torsk", gäller bara om du har task.
Till sist.
Måste delge offentligheten om en väldigt finstämd scen efter senaste kränkningen på Gamla Ullevi. Det började med att någon ville dra igång en mobbingkampanj om mina inte direkt imponerande sentida sexuella meriter. Det slutade dock i att ett antal farbröder på 30+ , stod i ring och bekände hur sällan dom får komma till, till övrigas fnitter. Omvänt högstadieskryt inför en odelat skadeglad publik. Vackert och finstämt och får mig att dra ett favoritcitat till minnes.
The only true currency in this bankrupt world, is what you share with someone else when you're uncool.
(ur filmen Almost Famous.)
Jo det är den gyllene regeln, som vunnit stort erkännande bland annat på min kvinnodominerande arbetsplats där man sitter med miniräknare och räknar på om dom kan pimpa ut sina döttrar till mig eller inte. Halva din ålder, plus fem. Där har vi det. Mäns skamgräns för en partner oavsett läggning. För mig blir det således (34/2)+5= 22. Att gå under den gyllene regeln, skapar problem, oro och stigmatisering enligt könsmaktsordning. Kort sagt, det blir svårt för dina vänner att förhålla sig till och acceptera ditt ligg.
Det stora problemet kring denna normativa ligganalys har hittills varit att komma på en liknande för tjejer. På ett extrainsatt personalmöte har vi således stött och blött frågan och vänt på alla tänkbara stenar med hänsyn till könsmaktsordning, kvinnligt omklädningsskryt i förhållande till bejakande den egna sexualiteten samt vurmandet för "äldre män". Vi kom fram till att det inte finns någon undre åldersgräns egentligen mer än myndig ålder vilket ju innebär minst 18. Kvinnors gyllene regel och skamgräns för liggbar ålder går uppåt. Dubbla din ålder, minus fem. Syster Bex som tillhör min årskull skulle således komma undan med (34X2)-5= 63. Detta innebär en potentiell parmiddag i spannet 22-63 år gammal. Skulle jag och Bex diskutera "framtid", vet jag två som skulle himla med ögonen.
Orättvist säger ni. Bex får ligga mellan 18-63, medan jag har 22 till evigheten. Visst, det kan tolkas som ett sätt för det patriarkala samhällets förtryck och kontrollerande av kvinnans sexualitet. Men ponera samtidigt hur en manlig svensk kulturpersonlighet skryter offentligt om hur han går till prostituerade och får rejält med ryggdunk av sina manliga kollegor för att han bejakar sin inre sensualism. Skulle det hända? Nej, men har hänt med en kvinnlig dito, vad det nu var hon hette. "En torsk, är en torsk", gäller bara om du har task.
Till sist.
Måste delge offentligheten om en väldigt finstämd scen efter senaste kränkningen på Gamla Ullevi. Det började med att någon ville dra igång en mobbingkampanj om mina inte direkt imponerande sentida sexuella meriter. Det slutade dock i att ett antal farbröder på 30+ , stod i ring och bekände hur sällan dom får komma till, till övrigas fnitter. Omvänt högstadieskryt inför en odelat skadeglad publik. Vackert och finstämt och får mig att dra ett favoritcitat till minnes.
The only true currency in this bankrupt world, is what you share with someone else when you're uncool.
(ur filmen Almost Famous.)
2010-04-08
Jag har kysst min andra tjej på 13 år.
För det första har jag bestämt för mig att jag lade ut en väldigt finstämd kontaktannons här inne härom veckan. Helt utan resultat. Skärp er!
Var på dejt igår. Och jag lovade min personliga go-to-girl som vill vara anonym, men vi kan kalla henne Norm, att jag skulle skriva en krönika med just den här rubriken. Det slog mig inte då att den kunde tolkas tämligen pedofiliskt. Men rubriken är samtidigt en så utmärkt symbol för mina taffliga närmanden mot det otäcka könet, att det bara måste stå kvar.
Hur mäter man erfarenhet? Jag fyller 34 i år, har begravt vänner och släktingar, friat och fått ja, jobbat inom såväl industrin som vården och byrokratin samt fött upp en valpkull och tidigt sett att den där Marcus Berg kommer bli "hur bra som helst". Som vuxen och singel är jag dock en fullständig novis. Bob Hansson skrev Kärlek-Hur fan gör man? Jag har för mig att det var ur perspektivet att han aldrig haft några längre relationer och intervjuade folk som visste. Jag vill läsa en Singel- Hur fan gör man? Jag är hopplöst ogenerad i sällskap med kvinnor, jag jobbar med nästan enbart kvinnor, har varit sambo med 1-2 kvinnor under hela mitt vuxna liv och så vidare. Jag pratar med dem som med vilken annan dude som helst, samtidigt som jag alltid väljer angeredsbrons utsikt från halva vägen ner, framför att gå fram till någon jag aldrig sett och bara börja prata.
Att bara gå fram och prata, slapp jag dock igår då jag stod offer för en sällsynt indiskret ihopfixning. Syster Bex hade gett mig stränga förhållningsorder om att inte köpa blommor (hur fan ska man kunna veta att det är off limit?) och verkade uppenbart nervös över att jag skulle göra det ändå. Men jag var on my best behaviour inledningsvis och skötte den biten till punkt och pricka. Sedan kommer vi till min spetskompetens. Singel-Hur man fan inte gör.
- Diskutera inte med någons urrigning, hur vackert den än blänker i månljuset.
- Undvik helst diskussioner kring det faktum att du är nyseparerad från ett halvt liv som samboförlovad. Extra plus i kanten om du klarar av att skippa detaljer kring när, var och hur det tog slut med exet.
- Bli på sin höjd salongsberusad
- När motparten berättar negativa saker om sig själv, ge inte feedback som "skitsnack", "bullshit", "det dummaste jag hört" samt "äh! fuck off".
- Ärlighet varar inte alltid längst. Det är bättre att ursäkta sitt rökande med en vit lögn om att du försökt sluta flera gånger, än att försvara det som en del i din bantningsplan under våren varför du nyss börjat.
Nåväl, jag fick i alla fall en barmhärtighetskyss, god bless her.
När jag tänker efter undrar jag om jag kommer läsa den där singelboken ändå. Jag tror inte jag vill lära mig. Jag är nog för djävla gammal för att lyda under några dejtingregler. Jag orkar inte bry mig om osynliga bullshitnormer om vem, vad och hur du skall vara. Det är tillräckligt jobbigt att vara sig själv för att låtsas vara någon annan.
Jag är den fantastiske Bruce Banner - världens sämste krograggare. En snäll, latent-briljant själv och samtidsföraktare som gillar fis och finkultur, men ändå kan utveckla starka aversioner mot dom som håller med. Jag söker en emotionellt hel eller halvstörd ickerobot som uppskattar ärlighet. Stämmer det in, kom fram vettja. Jag är snubben i baren som står och blänger på någon av servitriserna. Jag vill inte ha barn, aldrig flytta ihop och när Blåvitt har hemmamatch kommer du under de 90 minutrarna bara existera i min värld om du just då står bredvid mig. Ska vi knulla?
Var på dejt igår. Och jag lovade min personliga go-to-girl som vill vara anonym, men vi kan kalla henne Norm, att jag skulle skriva en krönika med just den här rubriken. Det slog mig inte då att den kunde tolkas tämligen pedofiliskt. Men rubriken är samtidigt en så utmärkt symbol för mina taffliga närmanden mot det otäcka könet, att det bara måste stå kvar.
Hur mäter man erfarenhet? Jag fyller 34 i år, har begravt vänner och släktingar, friat och fått ja, jobbat inom såväl industrin som vården och byrokratin samt fött upp en valpkull och tidigt sett att den där Marcus Berg kommer bli "hur bra som helst". Som vuxen och singel är jag dock en fullständig novis. Bob Hansson skrev Kärlek-Hur fan gör man? Jag har för mig att det var ur perspektivet att han aldrig haft några längre relationer och intervjuade folk som visste. Jag vill läsa en Singel- Hur fan gör man? Jag är hopplöst ogenerad i sällskap med kvinnor, jag jobbar med nästan enbart kvinnor, har varit sambo med 1-2 kvinnor under hela mitt vuxna liv och så vidare. Jag pratar med dem som med vilken annan dude som helst, samtidigt som jag alltid väljer angeredsbrons utsikt från halva vägen ner, framför att gå fram till någon jag aldrig sett och bara börja prata.
Att bara gå fram och prata, slapp jag dock igår då jag stod offer för en sällsynt indiskret ihopfixning. Syster Bex hade gett mig stränga förhållningsorder om att inte köpa blommor (hur fan ska man kunna veta att det är off limit?) och verkade uppenbart nervös över att jag skulle göra det ändå. Men jag var on my best behaviour inledningsvis och skötte den biten till punkt och pricka. Sedan kommer vi till min spetskompetens. Singel-Hur man fan inte gör.
- Diskutera inte med någons urrigning, hur vackert den än blänker i månljuset.
- Undvik helst diskussioner kring det faktum att du är nyseparerad från ett halvt liv som samboförlovad. Extra plus i kanten om du klarar av att skippa detaljer kring när, var och hur det tog slut med exet.
- Bli på sin höjd salongsberusad
- När motparten berättar negativa saker om sig själv, ge inte feedback som "skitsnack", "bullshit", "det dummaste jag hört" samt "äh! fuck off".
- Ärlighet varar inte alltid längst. Det är bättre att ursäkta sitt rökande med en vit lögn om att du försökt sluta flera gånger, än att försvara det som en del i din bantningsplan under våren varför du nyss börjat.
Nåväl, jag fick i alla fall en barmhärtighetskyss, god bless her.
När jag tänker efter undrar jag om jag kommer läsa den där singelboken ändå. Jag tror inte jag vill lära mig. Jag är nog för djävla gammal för att lyda under några dejtingregler. Jag orkar inte bry mig om osynliga bullshitnormer om vem, vad och hur du skall vara. Det är tillräckligt jobbigt att vara sig själv för att låtsas vara någon annan.
Jag är den fantastiske Bruce Banner - världens sämste krograggare. En snäll, latent-briljant själv och samtidsföraktare som gillar fis och finkultur, men ändå kan utveckla starka aversioner mot dom som håller med. Jag söker en emotionellt hel eller halvstörd ickerobot som uppskattar ärlighet. Stämmer det in, kom fram vettja. Jag är snubben i baren som står och blänger på någon av servitriserna. Jag vill inte ha barn, aldrig flytta ihop och när Blåvitt har hemmamatch kommer du under de 90 minutrarna bara existera i min värld om du just då står bredvid mig. Ska vi knulla?
Äntligen lite liv Champions League
Jag som klagat så mycket på att Champions League har blivit så förutsägbart och tråkigt fick en trevlig käftsmäll igår när semifinallagen blev klara. Inte ett enda engelskt lag och lag från fyra olika nationer i semifinal. Det är nästan som på den tiden när Champions League verkligen var en turnering för mästare.
På sikt tror jag att denna fördelning var det bästa som kunde hända för intresset för Champions League. I alla fall är det så för mitt intresse.
Lustigt också att när så många snackar om Premier Leagues överlägsenhet och hur akterseglade franska och italienska ligorna är ekonomiskt så är det ändå lag från de ligorna som tar sig till semi. Pengar är inte alltid allt (men väldigt mycket).
På sikt tror jag att denna fördelning var det bästa som kunde hända för intresset för Champions League. I alla fall är det så för mitt intresse.
Lustigt också att när så många snackar om Premier Leagues överlägsenhet och hur akterseglade franska och italienska ligorna är ekonomiskt så är det ändå lag från de ligorna som tar sig till semi. Pengar är inte alltid allt (men väldigt mycket).
2010-03-27
Motsägelsefulla supportrar
Fotbollsanhängares åsikter, speciellt så som den uttrycks i vissa supporterallianskretsar är förvirrande motsägelsefulla.
Å ena sidan vill de:
- Ha matcher när det är varmt och gott
- Att klubbarna skall ha höga biljettintäkter
- Att klubbarna skall ha sponsorer som betalar mycket pengar
- Ha ishockeyns höga omsättningar
- Ta efter Premier Leagues sätt att få höga inkomster
- Ha rätten att hota, gestikulera och skrika invektiv från läktaren till spelare, ledare och domare
- Gärna värva billiga Bosman-spelare
- Se en "affärsmässighet" från klubbledningarna
Å andra sidan vill inte supportrarna:
- Ha alltför tätt spelschema
- Betala höga biljettpriser själva
- Ha den ”jävla slipspubliken” på arenorna
- Inte ha ishockeyns ”själlöshet”
- Att det skall bli som Premier League på läktarna med turister och evenemangare
- Ta emot gester från spelare för då blir de ”kränkta och provocerade”
- Ha någon som helst förståelse för ynglingar som säkrar livsinkomsten istället för nuvarande arbetsgivares ekonomi
- Att man köper tillbaka någon billig "Judas" som lämnat klubben för tio år sedan under "tveksamma omständigheter"
Jag vet av egen erfarenhet att livet som supporter är ambivalent, oftast ologiskt och fantastiskt känslostyrt, men ibland bli det bara för absurt. Klubbarnas ledningar har ytterst svåra ekvationer att lösa när de skall kombinera en affärsmässighet i syfte att få ekonomiska muskler och uppnå sportslig framgång och samtidigt inte ge avkall ”på själen” eller suga ut de trogna supportrarna. De får svidande kritik för att sponsorinkomster och publiktillströmning inte är tillfredsställande men samtidigt vill många supportrar inte ha in en massa evenemangare, medgångssupportrar och slipsnissar på arenorna.
Hur fan skall vi ha’t?
Å ena sidan vill de:
- Ha matcher när det är varmt och gott
- Att klubbarna skall ha höga biljettintäkter
- Att klubbarna skall ha sponsorer som betalar mycket pengar
- Ha ishockeyns höga omsättningar
- Ta efter Premier Leagues sätt att få höga inkomster
- Ha rätten att hota, gestikulera och skrika invektiv från läktaren till spelare, ledare och domare
- Gärna värva billiga Bosman-spelare
- Se en "affärsmässighet" från klubbledningarna
Å andra sidan vill inte supportrarna:
- Ha alltför tätt spelschema
- Betala höga biljettpriser själva
- Ha den ”jävla slipspubliken” på arenorna
- Inte ha ishockeyns ”själlöshet”
- Att det skall bli som Premier League på läktarna med turister och evenemangare
- Ta emot gester från spelare för då blir de ”kränkta och provocerade”
- Ha någon som helst förståelse för ynglingar som säkrar livsinkomsten istället för nuvarande arbetsgivares ekonomi
- Att man köper tillbaka någon billig "Judas" som lämnat klubben för tio år sedan under "tveksamma omständigheter"
Jag vet av egen erfarenhet att livet som supporter är ambivalent, oftast ologiskt och fantastiskt känslostyrt, men ibland bli det bara för absurt. Klubbarnas ledningar har ytterst svåra ekvationer att lösa när de skall kombinera en affärsmässighet i syfte att få ekonomiska muskler och uppnå sportslig framgång och samtidigt inte ge avkall ”på själen” eller suga ut de trogna supportrarna. De får svidande kritik för att sponsorinkomster och publiktillströmning inte är tillfredsställande men samtidigt vill många supportrar inte ha in en massa evenemangare, medgångssupportrar och slipsnissar på arenorna.
Hur fan skall vi ha’t?
2010-03-25
Bejaka utvecklingen!
Nu har det gått två omgångar och svensk elitfotboll lägger redan pannorna i djupa veck över publikutvecklingen (utan att tänka på att det varit den kallaste vintern på 25 år).
Är det bara av ondo då att publiken stannar hemma? Det kanske är så att de som stannar hemma från arenorna istället sätter sig framför TV:n? Jag har läst på diverse bloggar och i artiklar att TV-intäkterna är den enskilt viktigaste frågan för svensk fotboll och någon påstår nästan att fördelningen av TV-intäkterna mellan klubbarna är den enskilt viktigaste frågan överhuvudtaget för Allsvenskans väl och ve. Då bör man väl inte klaga om folk väljer TV-soffan istället för att sitta på läktaren? Vi som hamnat i soffan tycker att det är riktigt trevligt och betalar gärna för PPV även nästa år. Vi kanske bjuder in grannen på en så trevlig kväll så att även grannen nästa år köper Säsongskortet och så ökar värdet av de så viktiga TV-rättigheterna. Risken för bråk ”i fotbollens namn” minimeras också, vilket naturligtvis är bra för varumärket ”fotboll”.
Fler TV-tittare som generar högre TV-intäkter. Var det inte dit vi ville komma?
Är det bara av ondo då att publiken stannar hemma? Det kanske är så att de som stannar hemma från arenorna istället sätter sig framför TV:n? Jag har läst på diverse bloggar och i artiklar att TV-intäkterna är den enskilt viktigaste frågan för svensk fotboll och någon påstår nästan att fördelningen av TV-intäkterna mellan klubbarna är den enskilt viktigaste frågan överhuvudtaget för Allsvenskans väl och ve. Då bör man väl inte klaga om folk väljer TV-soffan istället för att sitta på läktaren? Vi som hamnat i soffan tycker att det är riktigt trevligt och betalar gärna för PPV även nästa år. Vi kanske bjuder in grannen på en så trevlig kväll så att även grannen nästa år köper Säsongskortet och så ökar värdet av de så viktiga TV-rättigheterna. Risken för bråk ”i fotbollens namn” minimeras också, vilket naturligtvis är bra för varumärket ”fotboll”.
Fler TV-tittare som generar högre TV-intäkter. Var det inte dit vi ville komma?
2010-03-23
En sån dag.
Det är inte ofta jag är så laddad och peppad inför en match som jag var igår. Det är inte sällan en sådan pep, övergår i ett fett antiklimax. Det var en sådan dag, dvs inte vår dag. Hata allt. Med ett dygns perspektiv, får vi dock konstatera att prestationen var bra men att otur och oskicklighet i kombination med en absurd effektivitet (två mål på en chans) hos Häcken, gjorde att tre poäng förvandlades till noll.
På plus: Planskötare och domare var lite av matchens lirare. Kudos till er, fotbollssveriges just nu mest utskällda yrkesgrupper.
Dessutom var musiken i baren fullständigt klockren igår. The Coral, Libertines, Arctic Monkeys med mera. Vore jag en företagsam individ, hade jag nog försökt utvidga LS till någon form av klubb. Kanske i samband med en helgmatch. Gå på match och sedan vidare till något ställe kring järntorget eller kungsgatan.
Kram på er.
På plus: Planskötare och domare var lite av matchens lirare. Kudos till er, fotbollssveriges just nu mest utskällda yrkesgrupper.
Dessutom var musiken i baren fullständigt klockren igår. The Coral, Libertines, Arctic Monkeys med mera. Vore jag en företagsam individ, hade jag nog försökt utvidga LS till någon form av klubb. Kanske i samband med en helgmatch. Gå på match och sedan vidare till något ställe kring järntorget eller kungsgatan.
Kram på er.
2010-03-19
Fucking Fredag
En kommentar av en av mina vänner på facebook säger allt. "Nu är det den tiden på året, som man börjar längta till måndag". Tre dagar kvar.
Hur sugna är ni? På att stå med armarna i skyn med dubbla lager långkallingar och tre lager dunjackor och sjunga om hur vårsolen värmde och vintern var glömd. Hur sugna är ni på att föreställa er det taktfasta klappret från 44 par skruvdobbsskor, mot golvet i Gamlas korridorer på marsch ut mot planen? På att återse era gamla bänkkamrater? På att höra måljubel, måljinglar och se en hel kortsida sidledshoppa? Hur sugna är ni på att se Blåvitt göra ett ärevarv med Almes smäktande stämma i högtalarna. Med tårar på kinden och hjärtat i brand. På varm korv, kall öl och tjuvrökning i pausen?
Själv är jag mer Pep än Guardiola. Lite smått sådär gulligt på gränsen till psykotiskt sugen. Lite sådär charmigt störande av allmän ordning- intresserad av att det snart blir måndag. Ja ni vet, som när du bara vill omfamna-alla-och-tala-om-för-hela-nationen-att-Blåvitt-Häcken-är-det-största-som-hänt-någonsin-men-ditt-nummer-är-spärrat-av-Ring P1. Så sugen är jag.
Så här fram till match drabbas man ju av en del mood swings, och just nu är jag övertygad på seger om det bara finns rosévin i LS-baren. Två gånger fanns det inte förra året. Mot Hapoel fick det inte serveras för Uefaregler och i en annan match var det slut. Blåvitt förlorade båda. Så finns det bara rosé, så vinner vi lika lätt som vi brukar hemma. För det är verkligen hemma nu. Född ur hav och himmel, står du kvar. Gamla Ullevi.
Hur sugna är ni? På att stå med armarna i skyn med dubbla lager långkallingar och tre lager dunjackor och sjunga om hur vårsolen värmde och vintern var glömd. Hur sugna är ni på att föreställa er det taktfasta klappret från 44 par skruvdobbsskor, mot golvet i Gamlas korridorer på marsch ut mot planen? På att återse era gamla bänkkamrater? På att höra måljubel, måljinglar och se en hel kortsida sidledshoppa? Hur sugna är ni på att se Blåvitt göra ett ärevarv med Almes smäktande stämma i högtalarna. Med tårar på kinden och hjärtat i brand. På varm korv, kall öl och tjuvrökning i pausen?
Själv är jag mer Pep än Guardiola. Lite smått sådär gulligt på gränsen till psykotiskt sugen. Lite sådär charmigt störande av allmän ordning- intresserad av att det snart blir måndag. Ja ni vet, som när du bara vill omfamna-alla-och-tala-om-för-hela-nationen-att-Blåvitt-Häcken-är-det-största-som-hänt-någonsin-men-ditt-nummer-är-spärrat-av-Ring P1. Så sugen är jag.
Så här fram till match drabbas man ju av en del mood swings, och just nu är jag övertygad på seger om det bara finns rosévin i LS-baren. Två gånger fanns det inte förra året. Mot Hapoel fick det inte serveras för Uefaregler och i en annan match var det slut. Blåvitt förlorade båda. Så finns det bara rosé, så vinner vi lika lätt som vi brukar hemma. För det är verkligen hemma nu. Född ur hav och himmel, står du kvar. Gamla Ullevi.
2010-03-18
Årets rookie
I de stora sporterna utser man varje år ett antal spelare som utmärkt sig på ett särskilt sätt. I dagarna utsågs Brynäs duktige målvakt Jakob Markström till årets rookie i Elitserien. Ur motiveringen:
”En ung man i en stor kostym som burit Brynäs på sina axlar ett par säsonger, trots sin ungdom.”
Yngling Markström har alltså spelat i Elitserien i ett par säsonger och får ändå utmärkelsen? Det är ungefär lika absurt som när Kim Källström utsågs till årets nykomling efter sin andra (eller tredje?) säsong i Allsvenskan.
Jag trodde i min enfald att man bara är nykomling under sitt första år, men så kanske det inte är i ett land där man kan vara en lovande talang upp i 25-årsåldern.
”En ung man i en stor kostym som burit Brynäs på sina axlar ett par säsonger, trots sin ungdom.”
Yngling Markström har alltså spelat i Elitserien i ett par säsonger och får ändå utmärkelsen? Det är ungefär lika absurt som när Kim Källström utsågs till årets nykomling efter sin andra (eller tredje?) säsong i Allsvenskan.
Jag trodde i min enfald att man bara är nykomling under sitt första år, men så kanske det inte är i ett land där man kan vara en lovande talang upp i 25-årsåldern.
2010-03-17
Onsdagstankar 17/3
Jag var inte alls sugen på Allsvenskan innan premiären och publiksiffrorna tyder på att fler kände som jag. Men när avsparken slogs på Fredriksskans så var min tveksamhet som bortblåst. Det är verkligen kul med Allsvenskan och att den redan är igång. Jag ber om ursäkt för att jag hade glömt det tidigare.
En (1) omgång har spelats av årets Allsvenska och genast hörs röster om att seriestarten redan till nästa år skall senareläggas. Svensk fotbolls kroniska otålighet förnekar sig inte. I år har varit den kallaste och snöigaste vintern på över 20 år, det bör man tänka på innan man gapar för mycket. Jag hävdar fortfarande att skickliga spelare kan spela även på sämre underlag och kan man inte anpassa sitt spel eller taktik efter att underlaget inte är precis samma överallt kan man verkligen ifrågasätta kompetensen hos spelare och ledare. Hur gjorde man på 70-talet innan planvärme, konstgräs och andra nymodigheter gjorde att planerna såg ut lite hur som helst?
”Underhållningsvärdet blir lågt" med de dåliga planerna säger många. Men, handen på hjärtat, ser man verkligen på Allsvenskan för att se ”fin fotboll”? Nej, låt alla Barca-trekkers som skall se ”fin fotboll” nöja sig med de allt mindre populära TV-matcherna på TV4 Sport. Allsvenskan går man på för att se fotboll nära dig, känna i hjärtat när de spelar och en mängd andra anledningar. ”Fin fotboll” kommer långt ned på listan varför jag och många med mig gillar Allsvenskan. Uppgjorda matcher à la Harlem Globetrotters kan kanske vara något för alla som vill se ”fin fotboll”? ”Fin fotboll” som många vill se är ofta ”fotboll mot inte så starka motståndare”, enligt mig.
Det finns inga vackrare fotbollsmål än en svepande djupledsboll på en anfallare som sprintar ifrån eller gör bort sin försvarare och sedan lägger in den. Det har jag tyckt sedan Tottes och Johnnys samspel på 80-talet. Att se Sella och Hysén upprepa det är fantastiskt. Men jag misstänker att jag i dessa ”spela kort som Barca och trötta ut motståndarna och åskådarna med många passningar inom laget”-tider så blir jag nog mer och mer ensam om att tycka det.
Djurgårdens beslut att verkligen spela inför tomma läktare och endast ha matchfunktionärer på plats gillar jag. Skall det göras skall det göras ordentligt och visar på att man inte skiljer patricier från plebejer.
Det märkligaste ändå under slutmatcherna i förra årets Allsvenska där diverse aggressiva och glädjerusiga människor sprang in på plan i Göteborg och Stockholm är att polisen inte gjorde något alls för att stoppa det. Varför skall vi då alls ha poliser på plats på arenan? Låt arrangörerna sköta och bekosta all bevakning inne på arenan och i en fastställd zon utanför så får polisen sköta sitt jobb ute på gator och torg så hamnar dessutom kostnaderna och ansvaret där de hör hemma.
Idag gör Adam äntligen comeback igen. Han är den av de knäskadade som jag saknat mest.
Nu när studioprogram med fler sporter än skidåkning uppenbarar sig i rutorna (hockey, fotboll, mfl) så framstår det med största tydlighet att André Pops fortfarande är den klarast lysande stjärnan på studioankarhimlen. Han utklassar det skrala motståndet i övriga kanaler.
En (1) omgång har spelats av årets Allsvenska och genast hörs röster om att seriestarten redan till nästa år skall senareläggas. Svensk fotbolls kroniska otålighet förnekar sig inte. I år har varit den kallaste och snöigaste vintern på över 20 år, det bör man tänka på innan man gapar för mycket. Jag hävdar fortfarande att skickliga spelare kan spela även på sämre underlag och kan man inte anpassa sitt spel eller taktik efter att underlaget inte är precis samma överallt kan man verkligen ifrågasätta kompetensen hos spelare och ledare. Hur gjorde man på 70-talet innan planvärme, konstgräs och andra nymodigheter gjorde att planerna såg ut lite hur som helst?
”Underhållningsvärdet blir lågt" med de dåliga planerna säger många. Men, handen på hjärtat, ser man verkligen på Allsvenskan för att se ”fin fotboll”? Nej, låt alla Barca-trekkers som skall se ”fin fotboll” nöja sig med de allt mindre populära TV-matcherna på TV4 Sport. Allsvenskan går man på för att se fotboll nära dig, känna i hjärtat när de spelar och en mängd andra anledningar. ”Fin fotboll” kommer långt ned på listan varför jag och många med mig gillar Allsvenskan. Uppgjorda matcher à la Harlem Globetrotters kan kanske vara något för alla som vill se ”fin fotboll”? ”Fin fotboll” som många vill se är ofta ”fotboll mot inte så starka motståndare”, enligt mig.
Det finns inga vackrare fotbollsmål än en svepande djupledsboll på en anfallare som sprintar ifrån eller gör bort sin försvarare och sedan lägger in den. Det har jag tyckt sedan Tottes och Johnnys samspel på 80-talet. Att se Sella och Hysén upprepa det är fantastiskt. Men jag misstänker att jag i dessa ”spela kort som Barca och trötta ut motståndarna och åskådarna med många passningar inom laget”-tider så blir jag nog mer och mer ensam om att tycka det.
Djurgårdens beslut att verkligen spela inför tomma läktare och endast ha matchfunktionärer på plats gillar jag. Skall det göras skall det göras ordentligt och visar på att man inte skiljer patricier från plebejer.
Det märkligaste ändå under slutmatcherna i förra årets Allsvenska där diverse aggressiva och glädjerusiga människor sprang in på plan i Göteborg och Stockholm är att polisen inte gjorde något alls för att stoppa det. Varför skall vi då alls ha poliser på plats på arenan? Låt arrangörerna sköta och bekosta all bevakning inne på arenan och i en fastställd zon utanför så får polisen sköta sitt jobb ute på gator och torg så hamnar dessutom kostnaderna och ansvaret där de hör hemma.
Idag gör Adam äntligen comeback igen. Han är den av de knäskadade som jag saknat mest.
Nu när studioprogram med fler sporter än skidåkning uppenbarar sig i rutorna (hockey, fotboll, mfl) så framstår det med största tydlighet att André Pops fortfarande är den klarast lysande stjärnan på studioankarhimlen. Han utklassar det skrala motståndet i övriga kanaler.
2010-03-16
Häng inte på trenden pojkar
Jag tror AIK´s marknadsansvariga skickar ett stort fång blommor till Tobias Grahn idag. I stället för artiklar om hur AIK nu spelat 180 minuter till synes utan ett eget spel, så handlar artiklarna om några slängkyssar samt om Bojan D´s ideologiska självmord (att läxas upp av honom för det där, bör väl vara i klass med att få en predikan om Fair Play av bröderna Inzaghi).
Fjolårets vackraste händelse såg jag inte på plats. Tobias Hysén hade trakasserats rejält av den icke konkurrensutsatta gaisklacken i 74 minuter. I den 75:e kom han loss på en Wernbloomskarv och satte ett kliniskt Papin-skott vid bortre stolpen. Att springa bort till gaisklacken och fira ledningsmålet hade varit mer än lovligt förståeligt i det läget. Att avstå, att inte falla för lockelsen var så mycket större. Så vackert. Att ge igen. Inte genom att svara med samma mynt utan genom att visa att man är bättre än så. Större än så.
Det är en växande trend i allsvenskan som väl har ett visst samband med att spelarna ser det på TV från de stora ligorna. Att håna motståndarklacken när man gör mål. Jag säger inget om att Ishizaki efter att fått höra burop och "solnatattare", svarar med en hyschande gest när han gjort mål mot Blåvitt. Det är hans fulla rätt även. Desto värre är det när spelare som lämnats ifred helt och hållet, gör det samma (tex Flavio och Bojan). Praktexemplet är väl Emir Kujovic i näst sista gången i fjol, där inte bara han själv utan hela Hbk helt lämnats ifred ändå måste fram och håna. Vad det handlar om då är ren och skär uppmärksamhetskåthet. Likt matadoren på julafton eller Lars Vilks rondellhundsteckning föreställande Muhammed. "Se mig, hör mig, hata mig, bekräfta mig, gör nåt!". Så trött, så onödigt och så patetiskt.
Än så länge har Blåvitts unga trupp inte riktigt hoppat på den här trenden. Ragnar gjorde väl något åt det hållet iofs mot MFF hemma. Men låt det stanna där, hur lockande det än är. Låt andra skämma ut sig och falla för lockelsen. Vi är för fan Blåvitt, vi ska vara större än så, bättre än så och vackrare än så.
Fjolårets vackraste händelse såg jag inte på plats. Tobias Hysén hade trakasserats rejält av den icke konkurrensutsatta gaisklacken i 74 minuter. I den 75:e kom han loss på en Wernbloomskarv och satte ett kliniskt Papin-skott vid bortre stolpen. Att springa bort till gaisklacken och fira ledningsmålet hade varit mer än lovligt förståeligt i det läget. Att avstå, att inte falla för lockelsen var så mycket större. Så vackert. Att ge igen. Inte genom att svara med samma mynt utan genom att visa att man är bättre än så. Större än så.
Det är en växande trend i allsvenskan som väl har ett visst samband med att spelarna ser det på TV från de stora ligorna. Att håna motståndarklacken när man gör mål. Jag säger inget om att Ishizaki efter att fått höra burop och "solnatattare", svarar med en hyschande gest när han gjort mål mot Blåvitt. Det är hans fulla rätt även. Desto värre är det när spelare som lämnats ifred helt och hållet, gör det samma (tex Flavio och Bojan). Praktexemplet är väl Emir Kujovic i näst sista gången i fjol, där inte bara han själv utan hela Hbk helt lämnats ifred ändå måste fram och håna. Vad det handlar om då är ren och skär uppmärksamhetskåthet. Likt matadoren på julafton eller Lars Vilks rondellhundsteckning föreställande Muhammed. "Se mig, hör mig, hata mig, bekräfta mig, gör nåt!". Så trött, så onödigt och så patetiskt.
Än så länge har Blåvitts unga trupp inte riktigt hoppat på den här trenden. Ragnar gjorde väl något åt det hållet iofs mot MFF hemma. Men låt det stanna där, hur lockande det än är. Låt andra skämma ut sig och falla för lockelsen. Vi är för fan Blåvitt, vi ska vara större än så, bättre än så och vackrare än så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)