Here she is

Jag är alltså nyförvärvet på Grogg. Som sagt gick jag som Bosman och det var skönt att slippa vara kontraktslös i mer än ett par dagar. Detta innebär kanske inte att jag har råd att byta folkölen mot lyxdrinkar i fortsättningen, men är ändå en stor ära. Vad är mer naturligt än att kamrater under den blåvita fanan förenas till en familj! Jag vill här ge mitt svar på den här lilla presentationen. Precis som grabbarna hade jag mina betänkligheter angående;

Bob; jag har en sund skepsis inför folk som frivilligt skyfflar ner likdelar i magen tre gånger om dagen.

Siewert; jag har svårt för folk som har svårt för barn. Jag är en riktig tigermamma. Och inte är vi föräldrar svåra att samarbeta med?

Juho; avundsjuka människor brukar vara hemskt besvärliga att ha att göra med.

Bruce; hur kan man inte gilla hiphop? Något måste vara fel!

Å andra sidan;

Jag har själv börjat äta fisk det senaste. Hur ogärna jag vill erkänna det för mig själv är en död fisk inte mindre ett lik än en död gris. Och mannen jag älskar lever enligt devisen "varför ska man kombinera något äckligt med något gott?", petar resolut bort grönsaker och pasta från tallriken och glufsar glatt i sig revebensspjällen.

Mina barn är inte vilka barn som helst. Självklart kommer Siewert i sinom tid både uppskatta dessa små änglar och mina moderliga omsorger om människor omkring mig.

Det är alltid trevligt när folk förmår att upptäcka min ungdomliga vigör. Mera smicker tack!

Bruce har trots allt vett att älska "Stop" med Sam Brown och säger sig vara nyfiken på Juliette and The Licks. Och en kille som vågar erkänna Backstreet Boys storhet får givetvis hur många guldstjärnor som helst i kanten.

Som den passionerade "Casablanca"-älskare jag är avslutar jag med I tell ya fellas; this is the beginning of a beautiful friendship!