Naturen är vår vän mot guldet

Elfsborg visade igår på nytt sin oförmåga att vinna matcher på annat underlag än plast. Jag är förvånad över att inte Elfsborgs svårigheter att vinna matcher på naturligt underlag uppmärksammats mer. Tvärtom har deras ibland ganska komiska gnäll på underlaget mötts av en märklig förståelse. Att inte kunna vinna på alla underlag är ändå ett tecken på oförmåga. I och med att de nu gjort sina bortamatcher som skall spelas på plast och bara har bortamatcher på naturgräs kvar så talar det till Blåvitts fördel i guldkampen. I takt med att höstplanerna blir allt sämre, tyngre och blötare så blir det allt svårare för Elfsborg att vinna sina bortamatcher och jag ser fram emot de fantasifulla ursäkterna efter de hårda kamperna mot naturens krafter (långt gräs, glest gräs, blött gräs, gyttjigt gräs, hårt gräs etc). Blåvitt kan vinna på alla underlag så naturen är vår vän.

Ikväll får vi dock stryk med 2-1 mot AIK och Gustav ”Frings” blir utvisad efter två gula. På grund av HIFs svajande dagsform och Elfsborgs oförmåga att acceptera naturen som den är så ser jag AIK som det stora hotet mot vårt guld, men i stort så är jag säker på att vi tar vårt 19:e SM-Guld i år.