Lite tragiskt är det allt

På tåget läser jag en tidning där supporterlägret Camp Sweden beskrivs. På något vis låter hela lägeridén lite tragisk. Här åker man ned till en av de allra mest sympatiska delarna av Europa med god mat, trevliga människor, underbar natur och trevliga små byar på fjällsluttningarna. Då skall folk bo på en plats med bara svenskar, de skall äta köttbullar, läsa Aftonbladet, se Markoolio på scen och ha After Beach varje dag. Det är inget spelbart odds på att det kommer att spelas Thomas Ledin, Magnus Uggla, Snowstorm, Orup och Per Gessle av de olika live-banden. Där kommer finnas svensk polis, svensktalande personal och det går att betala med svenska pengar. Du kan alltså leva i ett mini-Sverige i en månad och aldrig behöva umgås med några andra än svenskar trots att du befinner dig i ett annat land. Som sagt, lite tragiskt är det allt.

Bland dessa svenskar som väljer livet i Camp Sweden-kokongen finns säkert en och annan som tycker det är mycket märkligt med invandrarna i Sverige som klumpar ihop sig i samma förort.