Blåsa bort det onda

Vi på Grogg känner att vi vill blåsa bort det onda och skänka lite tröst till alla er 100 000-tals tokäkta supergaisare.

* Det är ju bara en lek

* Det var ju en hedersam förlust

* Ni gick ju från 0-3 mot KFF till 0-1 mot Blåvitt. Ni vinner nästa med 1-0, det är ju matematiskt bevisat.

* Ni är ju näst bäst i Göteborg. Hur ofta sker det?

* Ni gillar ju inte Blåvittare. De viskepliga vill gärna upprepa sina procedurer från en matchdag då dom vunnit. Skänk en skadeglad tanke till stackars Bruce Banner som tvingas sitta i vallgraven och mumsa färska räkor dippade i chiliaioli, dricka öl och äta jordgubbar som efterätt nedsköljt med ett utsökt rosévin.

Proportioner?

En gammal skolkamrat till mig arbetar på ett mediebevakningsföretag. Ett sådant där som mäter hur mycket folk syns i media, hur mycket en produkt exponeras etc. Han berättade att ”skatteaffären” har genererat fler artiklar och löpsedlar än Malexander-morden och Hagamannen tillsammans, man närmar sig Anna Lindh-mordet med stormsteg och är förmodligen om redan till helgen. Det tycker inte jag är rimligt. Hela skiten har fått sjukt stora proportioner sett till brottet man är misstänkta för. Hur kan medias intresse vara så stort?? Var ligger det enorma nyhetsvärde som motiverar detta enorma uppbåd?

I jämförelse så skall en fd högt uppsatt man inom HSB snart inför tinget misstänkt för att ha försnillat 38 mkr från HSB (dvs bosparare och bostadsrättsägare). Hans brott genererade några notiser i tidningarna. En fd anställd på Försäkringskassan har erkänt att han försnillat 30 miljoner till sig och sina polare i ”bidrag” och ”ersättningar”. Det genererade faktiskt en hel artikel och en notis i den tidning jag prenumererar på.

Misstänkt fiffel på den skattefinansierade utgiftssidan är tydligen inte alls lika hemskt som misstänkt fiffel på intäktssidan. Det tycker jag är konstigt.

Ja, hela samhället är konstigt. Jag flyttar snart till skogs, jobbet är sökt.

Taktikgenomgång.

Ge bollen till Svarte-Marcus, så skjuter han den i målet!

Huligan-SM idag.

Jag har en märklig egenskap. Folk gillar att prata med mig. Alltså främmande människor, gärna berusade eller bara uttråkade. Dessa människor gillar att tjöta med mig. Orsaken till det förstår jag inte. Ser jag snäll ut? Är jag för artig för att inte snoppa av dom i tid innan det är försent? Jag vet inte för jag är definitivt inte något socialt geni utan snarare rätt blyg med det melankoliskt norrländska kynnet jag har. En kategori jag nästan alltid fastnar hos är busschaufförer. Busschaufförer älskar mig. Dom har en sak gemensamt enligt de intryck jag sparat i minnet. Dom hatar en kategori bussåkare mer än någonting annat. Nej, jag menar inte kat-C ladsen som diggar Stone Island, gruppfoton och åka storbuss. Att dom fortfarande får åka omkring på Sveriges landsväger, verkar tyda på att dom oftast sköter sig rätt hyfsat i bussarna. Annars hade bussbolagen portat dom/vägrat bli körda av chaufförerna för mindre än tredubbla lönen.

Nej. Sveriges värsta huliganer är tydligen travfolket. Folk som åker Swebus till Solvalla och Elitloppet. Värre svin, svineri och svinaktig attityd finns tydligen inte. Det sups, sabbas, kräks, bråkas och hånas i betydligt högre utstäckning än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har aldrig varit på trav och har grymt svårt att föreställa mig själv på ett dylikt evenemang. Om den verklighetsbilden når fram idag, vet jag inte. Men den har aldrig nått fram förut. Den om travmongona. Det finns en hel del andra mongon som inte heller får tillräckligt med skäll i media och en vacker dag vill jag boka möte med en ansvarig utgivare på en stor kvällstidning och prata nyhetsvärdering. Det kommer aldrig hända, men det skulle vara väldigt intressant.

Veckans lista.

Evenemangsrelaterade brott som fått mycket mindre uppmärksamhet än ett skattebrottmål nära dig:

1. Hustrumisshandel och grov rattfylla
2. Hustrumisshandel och olovlig körning
3. Våldtäkter på Hultsfred och Roskilde
4. Mordförsök på en tränare i Värmland
5. Ordningsvakters organiserade misshandel av supportrar på cupfinalen 2004

It´s a good day for a Guinness

Dagens snackis blev givetvis Blåvitts virituella presskonferens under rubriken "se vem som har skrivit på för IFK".

Det var ett practical joke i form av reklam för ett nytt kreditkort för Mastercard med blåvita förtecken. Vissa är förbannade, bland annat från folk jag känner väl och vars åsikter jag respekterar. De anser att Blåvitt hånar sin egen oförmåga att värva en storstjärna. Typ, "vi är kass - höhö"

Själv skrattade jag. Trots att alla varningsklockor ringde, mitt spindelsinne skrek, så satt jag ändå där framför burken, med allt grönare hud, mindre intellekt, allt mer lila byxor och starkare muskler (ni har väl inte glömt min pseudonym?) och tänkte tänk om...

Så jag skrattade. Åt mig själv. Jag skrattade åt min egen oförmåga att se saker nyktert och analytiskt, helt utan att blanda in känslor och förhoppningar.

Men oavsett om ni tyckte detta jippot var fördjävla roligt eller bara fördjävligt så kom ihåg en sak. Det är fredag, det är lönehelg och på måndag skall vi göra fiskfärs av Gajs.

It´s a good day for a Guinness. But then again. Everyday is a good day for a Guinness.

Appropå rättegången.

Att det pågår en rättegång går inte att undvika. GP bevakar med trovärdighet, Sportbladet lite mindre seriöst men ändå om vem som säger vad. Expressen bloggar lite om vem som har vad på sig, vem som gäspar under lite tokroliga rubriker. Bevakningen kan lätt tolkas som en sorts kvalitetsmärkning mellan olika tidningar. 1. Morgontidning 2. Sportbladet 3. Expressen. Som vanligt med andra ord.

Vi är många som följt direktrapporterna med nästan lika stort intresse som en direktrapport från Marbella i januari (allt för att slippa jobba?). Vi har bland annat fått läsa om hur Mats Persson brister ut i gråt. Själv tänker jag ge det ett allvarligt försök att inte bry mig och brister i stället ut i sång.

Que sera, sera.
Vi håller på änglarna
vi älskar vårt IFK
Det blir som det blir ändå

Det som händer, händer. Jag skall ingenstans oavsett vilket.

Cosi fan tutte

Rubriken förknippas kanske mest med en komisk opera av Mozart - musikens Maradona, men funkar också som standardförsvar kring italienska skumraskaffärer, när de avslöjas. Alla gör så.

Blåvitt skulle behövt ett standardförsvar igår. Blåvitt är ett lirande lag av ungdomlig grönska, entusiasm och framåtanda. Men även ungdomlig naivitet. Samtidigt som det känns upplyftande och hoppfyllt för framtiden, är det irriterande att förlora på det sättet. På taktik och små små detaljer. Mot ett samlat försvar hade Elfsborg i går i princip en enda uppspelsvariant. En lång, hög boll mot Mattias Svensson. Det enda som varierade var om bollen skulle slås mot mitten eller mot vår högerkant. Och M. Svensson fick igår på tok för bra betalt i form av frisparkar, inkast hörnor och andrabollar till medspelare. Elfsborg vill anfalla med mycket folk i andravåg, men vägrar ta några risker i speluppbyggnaden. Då skall man backa hem. Mot Elfsborg skall man backa hem. Cosi fan tutte, alla gör så. Men inte vi. Vi trodde att vi skulle kunna spela ut Elfsborg på deras egen hemmaplan. Det var naivt och vackert på en och samma gång. Det kunde till och med ha gått vägen. Men två av alla dessa onödiga fasta situationer satte stopp för detta. Elfsborg är nog bäst i Sverige på att göra mål på fasta situationer, Blåvitt är nog bäst i Sverige på att släppa in mål på fasta och Arne Erlandsen gråter av lycka och av sorg på en och samma gång. Drillo har flyttat österut...

DKI

För dryga veckor sedan gjorde jag en hel del grejer som kändes jobbiga och skjutit upp alldeles för länge. Det var samtal som skulle ringas, papper som skulle fyllas i och frågor som skulle ställas. Administativa ångest och stressmoment som jag är expert på att må dåligt över. En förmiddag senare hade jag fixat hela skiten. På kvällen vann sedan Blåvitt över Örebro med 4-0, spelade champagnefotboll och gjorde årets mål två gånger om. En ny vidskeplighetsritual var född. Duktig Kille-Index. Fack och A-kasse krånglet gick liksom inte att toppa, så veckan efter fick det bli att städa lägenheten utan att någon (och med någon menar jag givetvis signoran), hade bett mig om det. Dammsugning, moppning, diskning samt pluspoängen för att torka av dörrar, väggar och skåp. Inte fullt så höga DKI-poäng som måndagen dessförinnan och vi vann bara med 2-0 och hade en hel del oflyt med domslut. Hittills idag har jag bara tvättat och hängt tvätt, fast inte på eget initiativ. Vad göra, hur skall jag jobba upp min DKI-poäng?

Igår dog fotbollen en smula

Jag läste härom året om en synnerligen pinsam incident. TV4 skulle sända en dammatch, men låg efter i tablån och när deras sändning av matchen skulle starta, så hade den redan sparkats igång. Snälla och fogliga tjejer och domare tvingades då att avbryta den pågående matchen och börja om från början så att TV4 kunde vara med från scratch. En sanslös skandal att en TV-kanal kan gå in och påverka de sportsliga förutsättningarna på det sättet. Vad hade hänt vid mål, straffspark eller utvisning under de sekunder av spel som inte fanns? En pinsam incident men fram tills igår en engångshändelse som aldrig skulle ske igen.

Men igår hände det igen. Dif gör mål, han firar på sedvanligt vis för att sedan gå ut till sidlinjen för att intervjuas. Hela matchen stannas upp och resterande 21 spelare får snällt stå och vänta på att intervjun skall vara kvar. Inklusive domare och publik. Jag är tydligen en bakåtsträvare som tycker att det är en skandal. Att media skall bevaka matchen, inte att delta i den. Personligen tycker jag att samma kanals liveintervjuer med tränarna är oacceptabla, ointressanta och tar bort fokus från matchen. Det journalistiska värdet är noll och intet då både frågor och svar kunde ställts och besvarats av vilken eller vilka jävla tjommar som helst. Detta är helgerån och en logisk utveckling från de irriterande och totalt värdelösa liveintervjuerna av spelare och tränare i handboll och hockey samt nu senast, tränare i fotboll. Vad blir nästa steg? Att köra reklampauser (en otänkbarhet i ett hockey-VM för 10 år sedan och idag en realitet), eller varför inte att köra slowmotionrepriser av domslut och intervjua domaren under tidens gång? Tre hörnor straff? Om nu TV-bolagens önskemål tillåts inkräkta på idrottens förutsättningar, varför inte rigga lottningarna så att kanalerna får matcher med högsta möjliga potentiella tittarsiffror? Det skulle verkligen hotta upp cupen. Jag är supporter och det är min livsstil att överdriva och dra för stora växlar. Därav rubriken, men jag undrar om förbund och klubbar är medvetna om att dom öppnat en dörr på glänt, lyckligt omedvetna om att dörren går till rum 101.

Vilka motiv TV4 har med detta grepp är nog inte riktigt de motiv man säger utåt . Man säger sig vilja minska avståndet mellan supportrar samt TV-tittare och de aktiva. Jag är supporter och ser så många matcher jag kan på plats, resten ser jag på TV. Jag vill inte ha det här, jag tycker det är bajs. Men att gå mina önskemål tillmötes har nog ändå aldrig varit aktuellt. TV4 är ett kommerciellt företag som går ut på att tjäna pengar, inte att värna om svenska cupens status. De vill hela tiden öka sitt marknadsvärde och attraktionskraft. I det sammanhanget är det inte otänkbart att TV4 inte längre nöjer sig med att bevaka svensk fotboll. Jag tror "fotbollskanalen" i allt högre utsträckning vill vara svensk fotboll, dom vill förknippas med den, tjäna pengar på den, få beröm för den. Den ambitionen är förståelig dom vill se högre intäkter för sina anställda och aktieägare. Det anmärkningsvärda är i stället hur förbund och klubbar kan vika sig så lätt.

Jag skulle bli aldrig så stolt om Blåvitt blev den klubb som satte ner foten i ett rungande NEJ. Skulle det betyda att man inte vill sända våra matcher så må det vara hänt, det gör dom knappt idag ändå, skulle det betyda att förbundet skulle fingra lite snålare med sedelbuntarna när TV-pengarna skall fördelas. Ja då må det också vara hänt. Inget skulle göra mig stoltare än om Blåvitt stod för sina principer trots hot om repressalier. Det skulle göra mig nästan lika stolt som jag var för 19 år och 364 dagar sedan.

Vad har du på nattduksbordet?

När prominenta personer intervjuas i tidningar och tidskrifter finns ofta en faktaruta där man skall få en liten personlig inblick i personens liv. Det finns då några standardfrågor som reflexmässigt besvaras väldigt prudentligt:

Senaste lästa bok? ”Självkänsla nu!” av Mia Törnblom
Dricker? Ja, ett glas gott vin ibland (gärna Zinfandel)
Senaste film? ”La vie en rose”
Röker? Nej
Styrkor? Målmedveten, fokuserad, beslutsam
Svagheter? Otålig, tidsoptimist, för lite tid för familjen
Skulle vilja? Utveckla mitt måleri jag har som hobby

Är det en näringslivssnubbe så har han managementböcker på nattduksbordet, är det en politiker så är det någon korrekt, gärna kvinnlig författare man läser (eller senaste Nobelpristagaren). Man dricker bara goda glas vin i ytterst måttliga mängder och man är alltid så bra, duktig och målmedveten men önskar man hade mer tid över för ”det som är väsentligt”. Jag undrar hur sanningen egentligen ligger till, jag vägrar att tro att alla är så himla duktiga, dricker så lite, läser rätt böcker och så vidare. En och annan har nog egentligen just sett en P-rökare på hotellets Pay-TV i Düsseldorf eller dreglat i ”Teknikens värld” över en kromad spoiler och sängrökt lite skönt efter en ganska blöt kväll i hotellbaren i Sundsvall. Vad befriande det hade varit med någon som inte svarar så ordentligt som alla gör.

Så här skulle jag svarat just idag:
Senast lästa bok? ”Tärningsmannen” (jobbig som tusan)
Dricker? Alldeles för mycket, främst öl, whisky och vin
Röker? Nej, är för feg, snål och osolidarisk för det
Senaste film? ”Gula divisionen” med Hasse Ekman
Svagheter? Lat, ofta trött, slarvig
Styrkor? Handdiska, fickparkera och sportresultat efter -85
Skulle vilja? Skriva en julsång och leva på rättigheterna livet ut

Vad skulle ni svara?

Härliga segrar!

I år är första säsongen på länge som jag absolut inte haft några förväntningar eller förhoppningar på Blåvitt. Det gör också att känslan jag har efter en seger är inte bara lättnad utan ren och skär glädje. Segrarna smakar så mycket bättre och poängförlusterna är mindre sura. Det är fantastiskt härligt! En seger med 2-0 mot Gefle ger glädjefnatt och jag tror banne mig att 1-1 i skokartongen skulle ge mig ett leende på läpparna och inte en besviken känsla av poängtapp.

Äntligen har jag kastat av mig oket av att ”vi är Sveriges framgångsrikaste lag och då skall Blåvitt tillhöra toppen”, vilket i tio år har förmörkat mitt sinne och inte givit mig de härliga glädjekickarna jag kunde få förr. Allt bättre än en sjundeplats är klart positivt för mig i år och det ser onekligen lovande ut!

Liket lever.

Och frodas. Två raka segrar, 6-0 och fin fotboll. It´s a great day for at guiness som irländarna säger.

Cyklade till Nya idag. Vid fattighusån, bromsades jag ner av 5 malmöiter som gick på bredden på cykelbanan. Jävla miffon tänkte jag. Vad gör dom här? Skall dom möta Öis i cupen eller vad. Sedan kom jag på att ahh...Gefle har också himmelsblå tröjor och det är visst dom vi ska möta idag. Hade Blåvitt haft min inställning till dagens match, hade vi förlorat.

Läget är annars helt OK för att inte säga störtskönt. Mina två speciella kelgrisar i laget, är Marcus Berg och Andres Vasquez. Det har varit en bra vecka med andra ord. Den svarte leder nu den skytteliga som inte ens jag, Berg-haussaren framför alla andra trodde han hade en chans på, jag trodde bara han skulle bli bäste svenske målskytt. Nu väntar ellos borta i det Borås jag bojkottat rätt länge. Först på grund av Ryavallen och de oförtjänta förlusterna och sedan på grund av den fina statistiken på B-A. Elfsborg vinner inte när jag håller mig hemma. Men fan vad jag vill åka den här gången...

*Två målgivande pass av Alex inom loppet av en minut. Måste vara rekord.

*Två mål, ett felaktigt bortdömt och nekad en solklar straff. En vanlig dag på jobbet Marcus?

*Vore jag bög och singel, hade jag nog friat till Ragnar Sigurdsson. Oj vilket fynd!

Sedan var det dags att cykla hem igen. Man kommer över krönet på Göta Älvbron och den långa nerförsbacken tar vid.....Den stunden i nerförsbacke, med den utsikten av Göteborg i solnedgång och med 3 vackra poäng på pakethållaren. Den stunden är nog nästan bättre än sex.

Glöm aldrig Gefle

Ordspråket är snott från den stundtals mkt fina bajaren och handlar gissningsvis om att hur bra allt än ser ut, så kan man alltid förlora hemma mot Gefle.

Vi supportrar är ett säreget släkte ibland. Under försäsongen kan vi noja över usla resultat och kräva tränares avgång, vinner vi däremot med 3-0 mot Falkenberg i februari. Ja då "ser det för bra ut", då har vi "toppat formen för tidigt" och skulle "behövt en näsbränna". Så när slutsignalen på Behrn Arena gick, var man givetvis glad och lycklig. De olycksaliga molnen var skingrade och resterande, svävade vi på. Ändå någonstans långt bort i horisonten, fanns dock en antydan till lågtryck. Det såg för bra ut, vi upprepar aldrig en storseger, vi kommer förlora nästa. Då skiter man i att man förlorar nästa, det är bara ett krasst konstaterande. Nu hänger de svarta molnen över oss. Nu tittar vi tabell och oroar oss över att allt positivt som förra måndagen förde med sig, skall raseras på en fast situation. För så kan det bli, så glöm aldrig Gefle.

Hänt i veckan i övrigt.

-Andres syns plötsligt överallt. The boy from the hood har fått välförtjänt uppskattning för årets mål över hela världen. I Sverige krävs det sådana saker för att få uppmärksamhet om man är en egen produkt i ett storlag. Till skillnad från tex Ola Toivonen har han inte varit inblandad i några dragkamper under vinterhalvåret och då finns man inte riktigt på samma sätt i medias verklighetsuppfattning.

-Warzawapakten röstade fram Serbien till årets segrare av ESC. Är man bäst i öst, vinner man helt enkelt. Gamla oförätter verkar glömmas väldigt fort när det är dags att svenne banan att ringa in och rösta på schlagerfinalskvällen. Serbien var OK, men Ukraina! Hur fick dom ens en röst? Men att det finns många mongon i östeuropa uppvisas inte bara när det är ESC. Det räcker väl egentligen att ta en tripp till Solna centrum när AIK har förlorat för att få det bekräftat.

-Bajen vinner på en målvaktstavla på övertid...Precis som oss vinner dom över nykomlingar och förlorar mot gnaget (som är sjukt usla under denna våren). Skillnaden är väl att dom vinner på hemmaplan, vilket det fanimej är på tiden att vi också gör. Såvida vi inte har glömt Gefle.

Ett experiment

I Italien kan klubbarna utlysa tystnad mot medierna när de inte vill uttala sig om något. Jag själv skall nu sluta läsa samtliga tidningars sportblad utom möjligen den morgontidning jag prenumererar på (eftersom en kvinna i mitt hem kommer att läsa den vid vårt köksbord). Dessutom skall jag sluta se sportnyheterna, både de licensfinansierade och de mer spekulativa i reklamkanalerna. De senaste månaderna har jag med fler suckar än förut läst rubriker, artiklar och annat. Nyanserna har försvunnit, rubrikerna som förut var förbehållna riktigt stora händelser tas nu fram vid minsta skitsak. Artiklarna blir mer och mer spekulativa så faktakontroller inte hinns med och sker det någon faktakontroll så består den av ett telefonsamtal till någon som är villig att sprida sin ofta snedvridna information. Kort sagt, att ta del av dessa medier ger mig inte längre något. Jag tror jag kommer att bli en lyckligare människa av att inte läsa alla spekulationer, halvsanningar och chockrubriker.

Det skall även bli intressant att se om mitt perspektiv på saker och ting ändras mer och mer från den ”gängse” sanningen inom sportens värld men det får väl ni tre som läser den här bloggen (Brokken, becka och anonym) meddela mig. Jag skall fortsätta lägga in några inlägg då och då.

Från och med i morgon drar jag ned solglasögonen och försöker filtrera bort allt vad kommersiell (gjord av betalda ”journalister”) sportbevakning heter. Lagom till midsommar kan det bli dags igen, då drar sommarvikarierna in på redaktionerna och innehållet blir mer oförutsägbart (till det sämre och bättre).

Fotboll live är skit

Fotboll live är skit

Ja, jämfört med en match på TV i alla fall. Det är därför folk turas om att gnälla på den usla kvaliteten på svensk fotboll. Det är snubbar som sällan ser andra matcher live än Allsvenskan och bländas av uppvisningarna i CL och de europeiska ligorna. Jag vet inte hur många matcher jag sett live för att sedan gå hem och se i eftersändning på TV. På TV ser målchanserna farligare ut, spelet ser snabbare ut och tekniken mer briljant. Till och med en match som BP-Blåvitt som på Stadion såg riktigt trist ut verkade ha 10 farliga målchanser när jag såg den i efterhand på TV.

Eftersom vi alla överröses med fotboll på TV så vänjer vi oss vid den ”snabba fotbollen” med en massa ”målchanser”, ”hårda skott” etc. När vi sedan går ned till Ullevi eller Sthlm Stadion så är det mycket svårt att bli imponerad eftersom spelet ser ut att gå i ultrarapid. Jag har haft förmånen att se en hel del fotboll internationellt på plats och så mycket kan jag säga att spelet live inte alls är lika blixtrande som det ser ut på TV.

Stämningen på en arena däremot, den kan inte upplevas genom TV-rutan och det är den som gör besöket på arenorna värda entrépengen, inte spelet. Spelet fotboll gör sig bättre på TV, nästan i klass med skidskytte.

Både JA och NEJ

Trots att spelet börjat sätta sig och resultaten börjat komma, så förefaller Blåvitt vara hetast av alla till sommarens otroligt viktiga silly season. Det gamla problemet med mittbacksbredden finns kvar och Vasquez framfarter centralt har aktualiserat behovet av vänsteryttrar. Eldin är ojämn och skadebenägen och Jonte trivs bättre till höger. I U21-laget testar man idag Shaffer ännu en gång som yttermittfältare. Intressant, men visst lutar det åt en värvning.

Drömmen är ju Tobbe Hysén. Pappa Glenn var tredje generationens Hysénare i rad i Blåvitts A-lag, finns nog tryck från lite varstans att den ättelinjen skall föras vidare. "Blåvit så in i helvete" är ett allt mer använt uttryck för att skilja på alla dom hundratusentals folk som håller på Blåvitt på lite mañanamanér från dom som följer Blåvitt i ur och skur. Men kan man bli mer blåvit än en Hysén i ovan nämnda perspektiv? JA eller NEJ?

JA som i Jeffrey Aubynn förefaller vara plan B (går lösa rykten om en plan C), för vänsterytterpositionen. Det är omdiskuterat av olika skäl. Sett till hans kvalitéer, platsar han i valfri allsvensk startelva och många ifrågasätter hans karaktär. Samtidigt kan folk mogna och ges en andra chans. Jag är likt tidigare försiktigt positiv och kommentarer likt "är det du eller jag som skrivit på för Bayern München" möter nog inte lika stor beundran hos lagkamrater, tränare och sportchefer som slagit Bayern München, Milan, Barcelona och Manchester United... Men givetvis måste Hysén vara planA. NEJ som i Nils-Erik Johansson verkar också vara högaktuellt. Det skulle lyfta laget rejält och lösa alla våra backproblem. De berömda 8 miljonerna tror jag inte ett skit på, men i övrigt betyder väl nej, ja på grekiska? Det räcker gott för mig. Hur en enda mittback kan lyfta ett helt lag, finns det många bra exempel på. Tex Elfsborg i fjol.

Fler bortglömda mål

Alla snackar om målet. Alla ser det på youtube. Just nu är han på första och tjugonde plats. Vi blåvita slår oss nästan lika mycket för bröstet som peruansk TV. Mina åsikter om el angelito, har vädrats lite varstans på olika ställen. Så att jag njuter av att "få rätt" känns som dagens understatement. Vasquez mål är osannolikt vackert och alla som testat själva vet även hur svårt det är. Det var även viktigt ur ett medialt perspektiv. Så här mycket positiv press har vi inte fått på länge. Men sett till det rent sportsliga var det nog inte det mest viktiga som skedde på Behrn Arena. Det var att Svarte-Marcus och Eldin Karisik så kort efter sina missade frilägen (faktiskt bara sekunder efter), fick revanschera sig med att göra mål. De slapp grubbla. Det var även otroligt viktigt för målvakt och backlinje att hålla nollan för en gångs skull.

Årets fem första omgångar har varit späckade av riktigt vackra mål. Petter Andersson, Alex, Tomas Olsson, Eguren, Thylander, Fabio Augusto mfl. Ändå kommer dom i skymundan. Så på det temat blir det en ny lista på fler bortglömda mål.

1. Stefan Lindqvist - I sista omgången på Malmö stadion 1994, tar han emot en boll på bröstet, lyfter över en försvarare direkt på volley och bombar sedan in skottet med en vacker båge i Fedels vänstra kryss. Då var det bara Romario som gjorde sånt. Romario och råskinnet Linkan, den oschysstaste jäveln jag sett i blåvit tröja. Få minns det idag då den dåvarande supertalangen gjorde 1-1 i samma match. Ett mål som var ännu värre. Men du är nummer 1 Linkan!

2. Diego Armando Maradona - Än idag tjötas det och refereras det till El Diegos båda mål mot England av olika anledningar. Men var inte hans mål mot Belgien vackrare? I alla fall svårare. Mot en samlat försvar kollrar han bort Belgiens hela backlinje på egen hand i en fucking VM-semifinal! Ändå får man vänta in båda dom målen rätt länge på youtubes Maradonakavalkader.

3. Gunnar Gren - Betänk att en svensk superstjärna i en VM-semi på hemmaplan, dribblar av några gubbar och avslutar med en dönare i krysset. Tidernas mål? Nej, tidernas kanske mest bortglömda. För på övertid sabbade Kurre Hamrin Gunnar Grens klassiker. Så går det när man går till Öis...

4. Manuel Negrete - Inlägg från höger, mexaren ligger som ett sträck i luften, pendlar med högern och klipper till med vänstern i en horisontell bisycleta. Tack vare Maradona 86 bryr sig ingen idag.

5. Gabriel Batistuta - Det var El Diegos stora comeback och stora sorti på en och samma gång. Vi minns han vänsterskott rätt upp i krysset, vi minns han gapande mot TV-kameran och vi minns tyvärr efterspelet om efidrin. Ärkeängeln Gabriel satte dock en hårdare, vackrare och minst lika precis dönare i krysset från längre håll i samma match. Var är det på youtube?

Till sist. Vi hade på grogg för ett tag sedan en kommentator som beskrev Mexico 86 som vår civilisations höjdpunkt. Bara att hålla med.

Tydligen dollartecken (samt veckans lista)

I veckan som gick, skrev jag om dollartecken eller svaghetstecken. Om vad som egentligen låg bakom Vasquez framgångar centralt. Idag var han aningen sämre, men hade å andra sidan fler lagkamrater som tog ansvar. Men sicket jävla mål! Det var inget svaghetstecken. Pojkfan är så bra.

Hans första allsvenska mål i karriären, är också milleniets vackraste. Inget kan liksom toppa det.

På hedersplats i kamratgårdens allrum hänger en bildsekvens av Jesper Blomqvists klassiska mål på San Siro-Sven. Dom får nog köpa lite nya ramar uppe på KG nu, för jag kan inte komma ihåg så många fler mål av den kalibern. Och då har jag ändå rätt gott minne.

Jag skriver det en gång till. Sicket jävla mål! Att folk i media vill få det till ett misslyckat inlägg, känns bara logiskt. Man gör inte så. Andres gör så, men det är onormalt.

Sicket jääävla mål!

Veckan losers:
1. Tomas Olsson - Skottar in en dönare klockrent i krysset från 25 meter. Ingen kommer komma ihåg det
2. Fylle-Tylle - Sätter säsongens hittills snyggaste frispark. Ingen kommer komma ihåg det.
3. Omotoyossi - Lobbdribblar av sin bevakning, gör ett Romarioryck och en Romariotåfjutt. Ingen kommer komma ihåg det.

Skänk Arne en tacksamhetens tanke för vinsten

Varför det? Jo, innan Arne kom till Blåvitt var vi ett slaget lag redan innan avspark på konstgräs. Alla, inklusive spelare och ledare, dömde ut konstgräset och trodde inte ens själva på poäng. Att lyssna på Bosse J innan en match på konstgräs var inget pep-talk direkt. Tvärtom, ett WO skulle vara skonsamt var den känsla man fick. På det viset fick även spelarna något att ursäkta en dålig insats med och vi tog knappt en enda poäng på konstgräs.

Arne kom in och deklarerade att ”vi skall vinna på alla underlag”, ändrade den mentala förlorarinställningen till konstgräset och under Arne kom också de första framgångarna på konstgräs. Vi var inte längre slagna på förhand på konstgräset. Så en liten, liten del i den goa vinsten ikväll har nog Arne ändå.

FCKs lotterivinst

De senaste åren har vi överrösts av diverse hyllningsartiklar om FC Köpenhamn och don Ø, Flemming Østergaard. Jag köper inte alltid sådana hyllningar rakt av så det är dags att titta lite bakom de stora orden.

FCK bildades 1992 som en sammanslagning av KB Köbenhavn och B 1903, två anrika klubbar med 22 mästerskap tillsammans. KB var pga en misslyckad proffssatsning i stort sett bankrutt och harvade i de lägre divisionerna men hade trogen publik. B 1903 var bra med sportsligt i högstadivisionen men hade endast ca 2.000 åskådare i snitt. Någon kläckte då snilleblixten att slå samman de båda klubbarna och spela sina hemmamatcher på den då helt ombyggda Parken. Det är många gamla KB och B1903 anhängare som fortfarande vägrar gå på FCKs matcher, de har dock efterhand ersatts av nya glada evenemangssupporters.

1990 spelades den sista matchen på den gamla Idrætsparken i Köpenhamn. Till en kostnad av 640 miljoner DKK byggdes sedan arenan om med staten som garant. Dessutom lovade danska fotbollförbundet att alla landslagsmatcher de närmaste 15 åren skulle spelas på Parken. Finanskrisen slår till, bl a Parken drabbas av finansieringsproblem och ägaren, Baltic Finans, måste ge upp andan. Arenan överförs så småningom till bolaget Gefion som för Danmark fungerade ungefär som svenska statens Securum.

1995 säljer affärsmannen Flemming Østergaard företaget Kinnarps och köper fotbollsklubben Lyngby FC. Året efter går han in i FC Köpenhavn och kastar lystna blickar på Parken. 1998 köper FC Köpenhamn Parken för mindre än en fjärdedel av byggkostnaden (138 miljoner DKK) från det statliga bolaget Gefion. Ett vrakpris för norra Europas modernaste arena. Många danskar är fortfarande förbittrade över hur billigt FCK kunde köpa Parken men affären är väl att hänföra till kategorin usla offentliga utförsäljningar (som exempelvis Stockholms stads utförsäljning av Birka Energi till ett pris motsvarande fyra årsvinster). 1999 byter FC Köpenhamn A/S namn till PARKEN Sport & Entertainment A/S. Konverteringen från två anrika gamla föreningar med traditioner till evenemangsindustri tog sju år och subventionerades kraftigt av danska staten samt danska fotbollsförbundet.

Som vanligt så krävs det tydligen rejäl inbladning av det offentliga (kommun, stad, stat) för att driva ekonomiskt lönsam idrott i Norden. Färjestad har sin Löfbergs Lila arena, FCK sin Parken, Elfsborg sin skokartong. I Sverige ploppar det upp en mängd arenplaner men ännu har ingen arena planerats utan skattefinansierat stöd i någon form. Det bör våra idrottsliga företrädare komma ihåg när de gapar om särskilda skatteregler för idrottsmän.

Är vi i Göteborg mogna att slå samman klubbar för att få ett slagkraftigt representationslag? IFK/ÖIS, IFK/GAIS, GAIS/ÖIS?

Svaghetstecken eller dollartecken?

Föreställ er en ung innermittfältare kring 19-20 år. Ge honom en riktigt bra teknik, grymt spelsinne, balans och spänst samt ett störtskönt tillslag med vänstern. Allt kompanjerat med en kondition som gör det möjligt att spela tvåvägsspel dvs spring från straffområde till straffområde under 90 minuters fotboll.

Hur mycket skulle en sådan kosta oss att köpa in?

Vem bryr sig. Han kom gratis från Bersjöns IF redan som 12-åring. Igår bevisade Andres Vasquez var på planen han hör hemma. Han var även den blåvite ledargestalten på planen som tog hand om uppspelen, rörelsen och bollvinnandet. Man kan fråga sig om detta var ett svaghetstecken att Blåvitt styrdes av en 19-åring som gjorde sin första match som innermitt. Man kan också fråga sig hur många dollartecken Blåvitts ekonomiavdelning hade i ögonen över gårdagens insats. Men återigen, vem bryr sig? Andres skall ingenstans i år eller nästa heller om jag får bestämma.

Igår spelade Blåvitt en pretentiös fotboll för första gången i år. Den pretentiösa fotboll som det bara snackats om tidigare. Det gjorde mig glad igår. Den dagen vi slutar skänka bort mål som igår, mot BP och AIK, så kan det här bli riktigt riktigt bra. Vi är inte där än, men vi kommer.

Vi går mot seger, utan neger

Ovan stående slagord skrek jag i min ungdom. Av grupptryck, dumhet och allmän omognad. Det hände även att jag uggade mot mörkhyade motståndarspelare samt stämde in i slagord som Whites only. Detta trots att jag varit en uttalad antirasist i hela mitt liv. Bättre förr? Nej. Stolt? Raka motsatsen. Jag skäms fortfarande som en hund som nyss bajsat på parketten. Jag önskar att det då fanns äldre, vettiga folk som kunde tagit mig i örat, sparkat mig i röven och talat om att jag skämde ut mig och Blåvitt.

Igår stod jag rätt nära en samling pissungar som spydde ut hat mot Sella och Hjalmar i nästan 70 minuter. Det var horor hit, fittor dit och bögjävel lite överallt. När dom till slut hånade Sella när han byttes ut med ord som bögsella, så brast det för delar av City Boyz och Brown Bombers som gick upp och skällde ut dom efter noter från topp till tå. Bra. Mer sånt. Om unga, dumma och omogna kids aldrig får höra att dom gör bort sig som kommer dom fortsätta. Och ångra sig när dom är 30.

Aktuellt

Blåvitt skall möta CP-spelare till sommaren. Hur det än blir i den matchen så kommer dock inte motståndet vara hälften så CP som förbundet är mongo. På måndag är det match, på valborgsmässoafton. Det är ingen helgdag och många av oss jobbar precis som vanligt. Hur tänkte man när man förlade matchen kl 17? Dessutom hinner inte matchen sluta förrän cortegen har slutat. Cortegen som brukar locka kring 100 000 pers. Inse ert misstag och flytta matchen! 20:00 hade varit helt perfekt. Helgdag dagen efter och grymt mycket folk på stan.

Utan att kunna bevisa det, är detta TV4:s fel också. Men i media behöver man inte kunna bevisa ett skit. Enligt anonyma källor till Grogg, är allt TV4:s fel.

Ett språkskifte

För bara några få år sedan så pratade man om fotboll i militära termer. Det handlade om taktik, strategi, målsättningar och spelartrupp. Man hade försvarslinje och anfall, i mitten hade man en centrallinje. Förmodligen ett arv från fotbollens barndom då många fotbollsledare var militärer. Dessutom går krigföring ut på att med sina resurser och en listig taktik besegra en motståndare så likheterna med krig är många.

På senare år har det dock hänt något. Företagsnissarna har infiltrerat fotbollen efter ett mellanspel under några decennier av politiker i ledningarna. Då börjar språket ändras. Idag pratar man om visioner, spelidé, momentum, fotbollsfilosofi, underhållningsprodukt, riskspridning och bestämda roller i organisationen. Läkarstaben kallas serviceteam. Det är som hämtat ur en konversation på Stureplan över en fredagscocktail. Ungdomstränare kallas snart produktutvecklare och inom ett år har man hittat nya synonymer för anfall och försvar. Snart spricker det, kejsaren är naken trots de vackra orden.

Förbannade småbarnsföräldrar

För ett tag sedan skulle jag och en kollega ta fram ett förslag tillsammans. Det skulle lämnas in en viss dag. Denna kollega är småbarnsförälder och då är det uppenbarligen svårt att samarbeta. Följande fraser utspelades under veckan:

"- I morgon lämnar jag på dagis och kommer inte in förrän vid halvtio" (när jag föreslog ett morgonmöte).
"- Nu måste jag gå, det är min tur att hämta på dagis" (när jag vid tvåtiden dök in på hennes rum för en kort avstämning).
När vi äntligen hade en hel dag på oss att träffas står det "VAB" på dörren när jag undrade varför hon inte dyker upp på det avtalade mötet. Det var även VAB dagen efter.

När jag väl gjort jobbet själv och lämnat över förslaget efter att försökt få till en avstämning i en veckas tid så får jag följande kommentar i ansiktet."-Varför har du inte stämt av med mig som du lovade?"

Varför är det av någon anledning så accepterat att småbarnsföräldrar sticker tidigt, kommer sent, inte kommer alls? Det förväntas dessutom att vi andra, barnlösa personer utan eget liv skall täcka upp utan knot och sitta kvar sent.

Nu skall vi lämna in semesterplaneringen och då är vi torsk igen, vi utan barn ”- Vi måste vara lediga då för då kan vi ta barnen på billig resa och sedan är det snart skola”. Själv står man där med bokad semesterresa och när jag protesterade mot planeringen fick jag den där mördande blicken som bara en samling småbarnsföräldrar i maskopi kan uppbåda.

Får du i uppdrag att jobba ihop med en småbarnsförälder, tänk dig för väldigt noga. Det slutar alltid med att du får göra det mesta själv och hon/han får berömmet eftersom de klarar av att var småbarnsförälder OCH göra sitt jobb (som du har gjort till största delen).

Don't mention the war

Kristian Huselius kan vara på gång till hockey-VM. I samband med det så har Mats Näslund varit lite rädd för att media skulle älta ”skandalen” på ett hotell för två år sedan. Aftonbladets stjärnkrönikör skriver en text med rubriken”Glöm skandalen” och skriver där att ”jag har svårt att se att media skulle kunna älta det här under ett långt VM. Så korkade är inte ens sportjournalister.” efter att ha bidragit med ett långt stycke om skandalen. Intill finns en artikel med rubriken "Comeback i Tre Kronor två år efter skandalen" så att vi säkert skall påminnas om den, vi som till äventyrs glömt det där ståhejet. Om Huselius kommer blir et garanterat en artikel om "skandalen" flankerat ev en sådan där faktaruta med händelser dag för dag iom "skandalen".

Ja, inget tyder på att skandalen kommer att nämnas i samband med Huselius i VM.

Le Bleu-Vitte. Quatre points

Det är märkligt. Vi vinner efter att vår rutinerade räv till lagkapten sätter en rapp dönare från 28 meter. Eller som BP´s målvakt sa: Säg hej till publiken - Hej till publiken. Ändå är jag inte glad.

Jag tänkte att idag kan jag väl ändå bemöda mig att se TV4´s Fotbollskanalen, vilket jag gjorde. Jag slutade nästan lika snabbt. Fan vad jag hatar TV4.

Om TV4 varit ett djur, hade det varit en fästing på en fiskmås. Irriterande, gapigt, meningslöst, ofrånkomkligt och sjukdomsframkallande.

Snälla, snälla, snälla Öis-klanen i Stena, GP och ni andra. Gör en sak rätt i era liv och köp upp TV4 för att lägga ner skiten. Men det är väl för mycket att hoppas på.

Filmvetenskap

Ekwall uttryckte i veckan sin glädje över att Adriano blev avstängd i två matcher för sin döende svanen. Enligt honom höll 50 mailare med honom och en enda var av avvikande åsikt och detta berodde på att han inte var objektiv....Vilken enkel naturlag. Håller du med Ekwall är du objektiv, gör du det inte är du subjektiv. Jag skall komma in på naturlagar lite senare, men vill ändå betona två saker. Dels mailade jag inte Ekwall i ämnet och dels tillhör jag de avvikande 2 procenten i Ekwalls inkorg. Efter säkerligen 1000 mer eller mindre pinsamma filmningar i årets Serie A, väljer man två matchers avstängning för den 1001:e. Det är jävligt märkligt. Med lite konsekvens och digert videomaterial, kan mycket väl hälften av Italiens anfallsstjärnor, spela ut resten av sina karriärer som avstängda på läktarna bara baserat på årets filmningar. Störtlöjligt att hitta på detta nu.

Bestraffningar i efterhand mot filmningar är jag annars helt för, det är nog enda vägen att gå. Du kan idag få avstängningar i efterhand för fula efterslängar och spottloskor. Varför inte filmningar? Varför kan man inte tilldelas gult kort i efterhand, utan bara rött? Det skulle tex kunna hindra en redan varnad spelare från att filma. Ingen domare vågar ju ge det andra gula till en filmare, än mindre två gula för filmningar. Det skulle öka rättvisan och underlätta domarens situation med mindre manipulation.

Filmningar är dock ett gissel vi alla vill ha bort men begreppet är idag alldeles för stort. Vissa sorters filmningar är resultatet av ett rättvisepatos samt rutin och är fullständigt moraliskt försvarliga. Andra är det inte. Jag tänkte försöka reda ut begreppen lite:

1. Erlingmarkaren. De enda som är större gnällfittor än mittbackar torde vara målvakter, men en målis vågar aldrig filma. En mittback däremot... En mittback kan gå omkring på planen i 80 minuter och lite provakativt sätta in häldobben i sin forwards hälsena, samtidigt som han ständigt håller fast honom i tröjan om bollen är i närheten. Får han själv en knuff i ryggen i 81:e minuten däremot, så får han men för livet och måste gå i terapi under en hel vårsäsong. Dessa bestar på 190 cm och 86 kg, faller som furor om dom i farligt läge skulle få så lite som en lillfingernagel ens i närheten av deras skulderblad. Dessa filmningar ger alltid frispark, aldrig varning och nämns aldrig i media, trots att dom förhindrar mål och målchanser. Erlingmark var en mästare på Erlingmarkaren, men det finns fler bra exempel bland samtliga de lite mer rutinerade av allsvenskans mittbackar. Beivra gärna filmningar, men beivra då alla filmningar.

-Min påföljd: Allvarlig reprimand och vid minsta lilla gnäll från mittbacken skall det varnas. Det kommer bli gult kort varje gång med andra ord.

2. The Flo. Vi minns alla situationen från VM 98. Ett högt inlägg, Tore-André Flo faller och Norge får den straff som tar dem till slutspel. SVT slog sig för bröstet och hade minsann TV-bilder som bevisade den kraftiga tröjdragningen som föregick fallet. Men vänta nu. Cafu låg i rygg på Flo, drog honom i tröjan mot sig, men Flo faller framåt....Vad säger Newton om det? Vilken naturlag om Cafus dragningskraft, gör att Flo kan falla framåt, när han blir dragen bakåt? Flo filmar helt enkelt enligt nuvarande praxis. Men enligt den mediala naturlagen så filmar inte norrmän och engelsmän, om ni inte tror mig, fråga Keene, Hulsker och Furuseth-Olsen....
Självklart skall dock Flo ha sin straff. Möter du en boll och har en back i ryggen, så är det säkert som amen i kyrkan att han håller fast dig i tröjan. Att bara stå där helt hjälplös ger dig en chans på miljarden att få straff, för i fotboll måste man ramla för att få frispark. Flo måste falla, och föll gjorde han. Han hade två andra alternativ. Dels stå kvar som ett jävla mähä och gnälla i efterhand, samt dels slå sig fri medelst en armbåge i nyllet. Något som brukar ge rött kort och minst en match avstängning om den upptäcks samt en helsida i Expressen. En filmning brukar som värst ge en varning. Vad välja? Vill folk ha bort denna sortens hjälpa-till-filmningar, så får man fanimig visa konsekvens och tillåta armbågar i nyllet.

-Min påföljd: Ryggdunk.

3 a. Rivaldon. Den förmodligen mest moraliskt förkastliga filmningen. En spelare utsätts för obefintlig eller irrelevant kroppskontakt, tar sig för huvudet som om han just träffats av Mike Tysons raka höger, lägger sig bakåt och ligger nästan orörlig längs marken. Mendes i AIK svarade för en klockren Rivaldo i premiären mot KFF. En Rivaldo skall och bör bestraffas direkt eller i efterhand med den åtgärd från domaren han försöker fixa fram. Rött kort och avstängning.

-Min påföljd: Rött kort, direkt eller i efterhand.

3b. Rivaldo light aka Le Blanc. Denna filmning är till skillnad från den rena Rivaldon inte alls moralsikt förkastlig. Den går ut på att en spelare får en smäll eller hård knuff mot ansiktet eller halsen. Knuffen gör att spelaren tappar balans, bollkontroll eller position. Att bara stå som ett mähä ger en frispark/straff på miljonen, man måste ramla. Man måste ramla/filma för att beivra att din motspelare drar fördel av att han drar till dig i fejset. I semin mot Kroatien 98 blev Laurent Blanc avstängd från finalen pga en sådan filmning. Om det var rätt eller fel, beror på om kroaten höll fast honom. Blev han fasthållen, hade han all rätt i världen att slita till honom(eller göra the Flo), blev han det inte, förtjänar han sitt röda.

-Min påföljd: Ryggdunk.

4. Kim:en
Detta är nog den näst mest moraliskt förkastliga filmningen. Den går ut på att en spelare får en liten smäll eller krokben som gör att han faller/hjälper till fallet. Filmningen går ut på att filmaren i fråga vrider sig som darrål längs gräset, vrålar som en Orch och sprattlar med benen i luften likt en porrstjärna fejkandes en orgasm. Den sker alltid då den spelare som svarat för krokbenet i fråga, redan har en varning så filmningen går ut på att fixa fram en utvisning. Kim Källström är dess mästare och ideologiske ledare. Denna filmningen bottnar inte i att jävlas igen mot mittbackar eller att göra dem tveksamma mot att gå dit lika hårt och fult som vanligt. Utan det handlar enbart om rent jävla jävelskap. Sluta upp med detta nu. Kim:en, bör medföra samma bestraffning som den försöker manipulera fram vare sig den lyckas eller ej.

-Min påföljd: Rött kort, på planen eller i efterhand.

5. Inzaghin
Hur kan man lista filmningar utan att nämna Inzaghi. Filippo eller Simone? Spelar det någon roll? Nej, dom filmar lika dant. Inzaghin går i stora drag ut på att komma in i straffområdet, aktivt söka kroppskontakt, gärna slänga ut ett ben och sedan falla trovärdigt, högljutt och teatraliskt. Får du straffen, jublar du och gratuleras som en hjälte av dina lagkamrater. Får du inte straff kommer del två i Inzaghin. Du är förvånad, chockad, ärekränkt samt djupt sårad. Ont har du också. Detta meddelar du medelst gester, skrik och tårfyllda ögon vilket sätter domaren i följande situation. "Tänk om han faktiskt blev fälld denna gången, om jag varnar, kommer jag få fett med skäll i Gazettan i morgon". Adriano fick två matchers avstängning för en Inzaghi men bröderna själva har väl som mest samlat ihop till 4 gula genom alla år i Italiensk fotboll, men däremot en hel del straffar förutom den fördelen att deras bevakare inte riktigt vågar vara lika jävla oschyssta mot dig som mot andra anfallare.

-Min påföljd: Gult kort eller gult kort i efterhand om den går igenom. Det ger upprättelse till försvararen som inte gjort något fel och till det lags fans som förlorar på en feldömd straff.

Slutligen bör man givetvis även i efterhand få slippa sina varningar och avstängningar om man felaktigt på planen har bestraffats för någon av ovan nämnda filmning/förseelse. Får du rött kort för att ha gjort en Rivaldo alt. orsakat en Rivaldo och är helt oskyldig, bör du även där få upprättelse. Automatiska avstängningar är bortom allt sunt förnuft.

Snart match igen

På måndag smäller det på Stockholms stadion. Nej, jag oroar mig inte om domaren pallar för trycket från alla hårdföra Bromma-ultras på läktarna. BP försvarar sig lågt. Med allsvenskans bästa offensiva nickspecialister i truppen, borde det passa oss bra att mata in inlägg i boxen mot Wernbloom, Wallerstedt eller Ranégie. Nej, jag oroar mig för Albin Ekdahl. Iofs har jag inte sett honom spela, det är snarare så att jag inte vet hur jag skall förhålla mig till honom. Jag haaatar hans självgoda farsa. Lennart Ekdahl tillhör träcket på TV4. Och det vill inte säga lite med snubbar Sherman, travtöntarna, Ekwall och fiffel-Lundh på lönelistan. Albin ser lika dan ut, fast lite yngre. Killen kan hata sin farsa lika mycket som jag, ha bra smak i övrigt och vara hur sympatisk som helst. Det ändå svårt att låta bli att hata honom.

Vårpropositionen

Sköna maj nalkas och Sveriges lite smålata helfeta, population har lite ångestfyllt börjat tänka på strandsäsongen 2007. Tanken är att man skall motionera bort lite trivselkilon, så att dom inte skall se fördjävliga ut på stranden till sommaren. Helt onödigt enligt min mening. I den mån jag spanar på stranden, kollar jag ändå inte in den här kategorin människor, de ägnas högst ett ögonkast om ens det. Det kan låta manchauvinistiskt men kom igen tjejer. Om Håkan Mild och Tomas Brolin sitter och solar med 10 meters mellanrum. Vem spanar ni in? Inte fan är det Brollan i alla fall. Så motivet att inte se fördjävlig ut på stranden är med andra ord helt onödig.

Idag var jag ute på långpromenad runt Finnsjön i Mölnlycke med tre av mina irländska kommunister. Jag mötte tre relativt nya kategorier motionärer. Dessa kommer oavsett se fördjävliga ut på stranden, men borde inte någon tala om för dom att dom kunnat undvika att se lika jävliga ut nu? Veckans lista:

3. Gubbar på racingcyklar.
Verkar ha blivit nya statusprylen bland manliga mellandirektörer med SUV och klippkort på Herr Karl. Betänk Lasse kroner i cykelbyxor, aerodynamisk cykelhjälm, en rosa ledartröja, cykelhanskar. Ja hela kittet av det man brukar se på touren om man nu orkar ta sig igenom en etapp på Europsport. Dessa feta as ses numera rullandes omkring i minst sagt maklig takt på svenska landsvägar på cyklar värda 40 000 sketna och uppåt. De utstrålar en mening de vill tala om för sin omvärld: Jag vill bli tagen på allvar.

2. Stavgång.
Man vet att en äkta make är kuvad om han tvingas följa med sin käring på stavgångspromenader. Käringar i alla åldrar är annars huvudmålgruppen för denna relativt nya motionsform. Personligen hade jag hellre ställt upp i en audition för idol iförd ett grenlöst raffsett och en extra tjock yllekondom uppstoppad i röva, wailandes fram Dolly Partons 9 to 5 med falsk basröst, än att gå stavgång ensam i skogen. Det förra kan jag åtminstone försvara för mig själv som en kul grej. Stavgång finns det inget försvar för. Den signalerar bara ett budskap: Jag vill inte bli tagen på allvar.

1. Powerwalking.
Här finner vi de värsta freaksen av dom alla. Målgruppen är förutom deffande bodybuilderbroilers (som ju ser löjliga ut vad dom än gör) oftast de så kallade solarieslamporna. Jag vet, det är ett starkt uttryck men det var inte jag som kom på det (det var Siwert). Välformade 27-åriga, blonderade tuttbrudar vandrar omkring på våra cykelvägar med långa bestämda steg. Som Anders Frisk när han skall mäta upp avståndet för frisparksmuren. Detta gör de i en outfit för 3000 spänn i form av designade märkesjackor, svarta byxor av tyg-in-i-stjärten-modell, långt neddragen märkeskeps samt givetvis en I-pod i öronen. Förslagsvis med Madonna eller Cindy Lauper på högsta volym. Denna den allra värsta sortens motionsform signalerar alla tänkbara budskap. Jag vill bli tagen, jag vill bli tagen på allvar, jag vill inte bli tagen på allvar samt det allra mest tydliga. Åh herrejävlar vad jag är bajsenödig.

Norling och Kessler

TV4 har en kanal som heter TV4 Guld som visar gamla kända TV-serier. En serie de visar nu är Hemliga armén (nej, inte parodin utan originalet). När jag såg ett avsnitt häromdagen och sedan såg Rikard Norling intervjuas slås jag av likheten mellan Sturmbannführer Kessler och AIKs tränare. Små glasögon, spänd överläpp, iskall fiskblick, humorbristen och pratet om ideologier och idéer. Jag har alltid tyckt att det är något lätt obehagligt över Norling och när jag såg Kessler i rutan igen så förstod jag.

Kessler ville vinna kriget åt Tyskland, Norling vill ta SM-guld. Båda är slipade taktiker och framstår utåt inte som en man du vill ha som granne i radhusområdet. Dessutom verkar de se sitt lags stormtrupper som hängivna soldater för ideologierna, om det så är genom att jaga engelska piloter eller personer med blåvita sympatier.

Ja ä intä bittär

Lika som bärs



Craig David?

Snubbe med underbett?

Tröst i natten och 66 gripna (halmstrån)

Missförstå mig rätt. Jag är asförbannad, ledsen och besviken. Men det är aldrig bra att ta fram motorsågen och vedklyvaren i affekt. Så det får vänta tills i morgon. Idag staplar jag i stället upp lite jämförelsematerial som man lätt kan glömma en sådan här kväll.

1. Unga, oprövade tränare behöver få tid på sig att hitta rätt.

För att ta några exempel från de mest hyllade tränarna just nu. Norling inledde sitt jobb i superettan med att spela 3-5-2, förlora mot Väsby och vara allmänt knackig och darrig. Norling har hittat rätt och vann matchen nästan på egen hand idag. Haglund höll på att åka ur två år i rad med sitt ellos. Åkeby-Lukic, inledde också i superettan och det tog ett år och två månader innan dom insåg att 3-4-3 inte höll på högre nivå med de spelare de hade. Behöver jag nämna Svennis 1979 eller Roger Gustafsson 1990?

2. Fysträningen.

2005 och 2006 inledde vi jävligt knackigt för att sedan komma igång allt mer (fallet i höstas hade andra orsaker). Kan det vara så att Blåvitts stenhårda fysträning på vintern ger sega vårben och allt piggare sommar och höstben jämfört med de lag som inte kört lika hårt? Ren spekulation givetvis, men jämför man april och maj förra året, så var inte bara bollsinne och passningsspel som började funka efter den usla serieinledningen. Vi sprang fortare och mer dessutom.

3. Har något lag övertygat än i år?

I så fall vilka? Efter två omgångar är serien lika oviss som inför premiären. Det kommer vara jämnt länge och vilka som mot slutet av våren pissar in ett revir i toppstriden, har vi inte fått några som helst besked om än. Då kommer nästa ovisshet. Sommarsillyn. Enda beskedet jag fått hittills är att Blåvitt just nu är sämre än vad jag trodde samt att vi inte kommer tillhöra toppen förrän tidigast mot slutet av maj. Om gud finns det vill säga.

4. Spelade vi inte lite bättre än mot TFF?

Kan bero på matchernas olika karaktär och motståndet i sig. Men hur sjukt det än låter, var 0 poäng ett fall framåt sett till spelet.

-Detta betyder inte att jag inte är orolig, inte att jag är nöjd med var och vad vi är eller dylikt. Sågningarna kommer. Idag behövde jag dock försöka gripa efter några halmstrån och försöka hitta några små ljusstrimmor av hopp. Att se allting i svart och vitt är mångas rättighet och livsstil. Men det är likförbannat ett synfel.

P.S Galgen var rolig. D.S

Hyllning till rökarna

Rökare är våra nya spetälska. De skuffas undan, folk fnyser och de blir allt färre. Det borde vara tvärtom. Rökare är solidariska (de betalar en herrans massa skatt), modiga (rökning är farligt) och de är stora knsumenter (det är dyrt). Vi icke-rökare är således snåla, fega och osolidariska i jämförelse med rökarna.

Rökares skatter betalar dagis, JAS-plan (så att Aftonbladet får så fina websidor), bostadsbidrag, skolor mm. Vi skulle inte klara oss utan rökarna som lägger en så stor del av sin disponibla inkomst på att betala skatt för sin tobak.

"Men de kostar sjukvården så mycket pengar" tänker ni nu. Det vägs mer än väl upp av att de dör vid 69 års ålder (i snitt). En perfekt, solidarisk ålder att dö i. De jobbar till 65 och belastar endast pensionssystemet i fyra år, vilket är den sista solidariska handlingen de begår till förmån för oss långlivade pensionsutsugande icke-rökare.

Som grädde på moset är de ofta ovanligt sociala efter år av träning i kontors- och sjukentréer där frågan "-Har du en cigg", har brutit tonvis med isar genom åren och startat de mest fantastiska konversationer.

Rökare - sträck på er!

Ny dag, ny frisyr

Fick ett infall och tog mig till frisören igår. 300 sketna...Helt nöjd blev jag inte heller även om jag är alldeles för försynt för att påpeka det. Jag satte mig i frisörstolen och bad om "en Panucci" men döm av min förvåning när jag i stället fick "en Pagliuca"! Vart är världen på väg när en frisörska på Hisingen inte kan skilja på en underskattad högerback och en överskattad målvakt? Jag är orolig.

Kanske tur ändå att jag inte blev helt nöjd. Jag är ändå bra mycket snyggare än i förrgår och få om ens några är så besatt av speglar, när dom är nyfriserade som jag. Den dagen jag är 100% nöjd, kommer jag likt Narcissus drunkna i min egen spegelbild.

Fåfänga förmiddagen avslutades med att jag inte kunde låta bli att maila Lasse Anrell. Giv mig ett liv!

Vart tog klubbkänslan vägen?

Idag blev det klart att Malmö FF byter namn till FC LDB över en åttaårsperiod. För besväret får dom 24 miljoner kronor.

Vad är mest tragiskt i sammanhanget. Att Malmö får 24 mille i åtta år eller att Anschutz köpte halva Hammarby för 26 miljoner för all framtid?

Knasiga Kalmar

På samma sätt som jag gillar skidskyttelandslaget skarpt för deras rättframma kommentarer och humor så hyser jag mer och mer en beundran för Kalmar och deras fotbollskrigare. Så hånade i alla år och (ofta felaktigt) beskyllda för dödgrävarfotboll och betongmurar så har de ändå något visst. En kille är kommunalpolitiker, en annan skriver retsamma krönikor i den där fotbollstidningen som blir allt sämre, de har en stabil mittback som heter Bagarn och de har tre bröder i elvan. Kalmars trupp består inte bara av de gamla vanliga TV-spelsnissarna som det finns hundra på dussinet av i andra lag, det är svårt att ogilla sådant. Och hur tusan får man ett antal brassar av god kvalitet att trivas i ett öde blåshål som Kalmar?

Det är som sagt något visst med Kalmar FF. Jag hade älskat att se en Blåvit tränare stå och flina när man kämpat ned favoriterna med 1-0 och komma med spetsfundiga sarkasmer när journalisterna slentrianmässigt frågar sina stereotypa Kalmarfrågor om försvarsspelet. Kalmar kan ofta spela riktigt trevlig och effektiv fotboll och att dessutom vara bäst i Sverige på försvarsspel ser jag inget som helst fel i. Visst kan hela grejen med knasiga Kalmar vara en myt underblåst av media, men Kalmars spelare tacklar ändå det hela på ett kul sätt. De tar chansen och levererar ofta tänkvärdheter långt över nivån för en normal allsvensk spelare. Även Nanne Bergstrand levererar ofta de mest tänkvärda orden av samtliga tränare i intervjuer. För att prata marknadsföringsspråk, som är så populärt nu för tiden, så har de skapat en egen nisch. I horden av ”visionärer”, marknadsförare, Bosse Petterssonar och folk som gaggar om vad som är bra för svensk fotboll är KFF en frisk fläkt. De ber inte om ursäkt, kör på sitt sätt och blir allt bättre för varje säsong. Anhängarna blir fler och fler och snart har de en ny arena i skuggan av storstäderna.

Jag tror banne mig att jag börjar få ett andra favoritlag. Om nu allt skulle gå åt helvete för Blåvitt (vilket absolut ingenting tyder på) så hoppas jag att KFF tar guldet. Det skulle vara en stor arm upp i arslet på stöddiga storstadsklubbar och journalister som ideligen gapar om vad som är bra för svensk fotboll.

Med vänlig hälsning

På tisdag smäller det. Hemmapremiären mot charmknuttarna från Solna. Jag tänkte i följande text vända mig till alla Er goa, mysiga och trevliga AIK:are som planerar en resa till oss i västeuropa. Glöm allt ni hört innan. Bortsett från vädret, arenan, motståndet och miljön kring den pub ni abbonerat (givet att ni i vanlig ordning bokar den pub som ligger mitt emot den pub vari man brukar finna fredsivrarna och människorättsförkämparna i den blåvita kategori B och C-svansen), så är Göteborg en ganska gästfri stad. I den andan tänkte vi på Grogg bjuda Er på delar av den lokala parlören som som för en utomstående kan vara svår att förstå. Genom att ni på förhand kan plugga in de adjektiv som kommer tillskrivas Er, så hoppas jag att Er vistelse på västkusten kommer bli så trivsam som möjligt. Så väl mött!

Dum (i betydelse ointelligent och/eller osympatisk)

1. Go i hôvvet.
2. Inte den vassaste kniven i lådan
3. Hissen går inte ända upp
4. Att ha en känguru lös på vinden
5. Hjulet snurrar, men hamstern är död

Onykter

1. Brå i rôva
2. Snôrig
3. Bladig som en bokskog
4. På lyset som en lampaffär
5. Gaisig

Välkomna!!

Tipset håller

Dags att slå sig för bröstet. Ingenting tyder på att mitt allsvenska tips är fel.

http://grogga.blogspot.com/2007/03/siwerts-allsvenska-tips.html

Rekordjämn Allsvenska, nykomlingarna tar poäng i början och i juli är övergången för Albin Ekdahl från BP till AIK klar.

Hasse Backe, Agent-Lundh, Bank och ni andra: Släng er i väggen!

Jag hatar Pontus Wernbloom

Missförstå mig rätt nu. Jag hatar honom inte i vanlig bemärkelse. Men jag hatar att det är så svårt att förhålla sig till honom. Som han spelade förra året och mot TFF i fredags, har han inte i en startelva att göra som mittfältare. Hans närvaro eller rättare sagt, hans frånvaro där det händer skapar framför allt defensiva problem för Blåvitt, men även offensiva. Han brister i positionsspelet och spelförståelsen, vilket leder till att vi vinner försvinnande lite boll på innermittfältet. Andrabollar förloras och skapar problem för backlinjen, sabbar strukturen för övriga mittfältare och sprider osäkerhet. Kort och gott förlorar vi kampen om mittfältet med Pontus centralt. Jag trodde/hoppades att han skulle må mycket bättre med Alex bredvid sig och det har väl inte riktigt grusats än, men jag är skeptisk. Vad är då problemet kan man fråga sig? Det är väl bara att peta honom. Så lätt är det inte pga en liten men oj så viktig detalj. Pontus gör mål. Han gör mål kontinuerligt. Hur kan man peta den bäste målskytten ihop med forwards? Därför "hatar" jag Pontus Wernbloom, han gör mig ambivalent. Var det någon som sade 4-3-3? Ja Rehn i vintras, det skulle kunna vara en lösning.

Varför...

har inte vår korv samma klass som Vångavallen?

luktar det alltid så jävligt från Värö bruk?

och varför fattar inte alla det är lite friläge just kring Värö bruk då det ändå luktar skit när man kör förbi där, utan i stället släpper sig on demand från Varberg och söderut?

är jag den enda som tycker spelet såg bättre ut efter paus än före?

har vi inte en man på främre stolpen vid defensiva hörnor?

är det alltid ett par mongon i bussen som håller resten av bussen vakna på vägen hem?

lindrar öl nervositet? Varken sprit eller vin har samma effekt, så jag chansar på att det är humlen eller malten.

i helvete har vi inte en man på främre stolpen på hörnor?

drabbar Jonte-affärer nästan alltid oss?

mojnar alltid vinden när vi har medvind för att öka halvleken efter?

är Skåne så platt? De högsta bergen längs E6:an efter Laholm är ju för fan forngravskullarna.

Varför?

Anders vs Kim

Tjötet är igång igen. Här och nu tar jag ställning.

Kim är bättre, men Sverige är bättre när Anders spelar.

Förvisso är Lyon bättre än Elfsborg. Men om klubbtillhörighet skulle avgöra vem som skall spela eller ej, så borde väl rimligtvis Magnus Hedman stå i mål.

Siwerts allsvenska tips

Det rasar in Allsvenska tips nu och jag vill inte vara sämre. Så här går Allsvenskan 2007:

1. Hammarby
Småptt kaotiskt i ledningen, spelartruppen ser hyfsat tunn ut och spelarna gnyr men sluter upp bakom tränaren. Det är ett typiskt guldläge för Bajen. Ett tips jag naturligtvis kommer att idiotförklaras för eftersom det inte bygger på någon logik utan bara på känsla – ungefär som hela Bajen som företeelse.
2. Helsingborg
Helsingborg har Henrik Larsson, ett gäng utlänningar och Stuart Baxter. De avslutade starkt förra året och lär vara ännu mer disciplinerade i år. Ända fram räcker det dock inte.
3. Djurgården
Djurgården har en ny tränare som gapar på disciplin, rörelse och ställer krav. Det vet vi blåvita att då går det bra första året. Arneng verkar ha blivit pånyttfödd med tränarbytet och Kurre från Kurre-kurreduttön kanske hittar målet (minns Sören Larsens usla debutsäsong i DIF).
4. AIK
I år blir det inga enkla poäng pga underskattning första halvan av säsongen, trots 16 hemmamatcher på Råsunda. Nu kommer AIK att mötas som det tippade topplag det är med allt vad det innebär av betongförsvar och långa bollar upp på jagande brassar. Dessutom gapar supportrarna på guld och ”enda lag som kan utmana Europa”. AIK-hybrisen är på väg tillbaka med stormsteg – det gillar vi!
5. Elfsborg
Nu är Elfsborg i positionen att vara ett favoritlag så det räcker inte med en vinst mot Blåvitt för att säsongen skall vara räddad. Pallar Haglund, Victoria Svenssons tvillingbror och de andra trycket? Tror inte det , och de har lovande tendenser att bli en gnällig, stöddig förening (buhu, jag blir punktmarkerad). Femte plats är en klassisk Elfsborgsplacering.
6. Malmö FF
Åkeby på egen hand fungerar inte, sedan kan skattesmitaren Hasse Borg köpa vilket lag han vill. Borg har visat sig vara i världsklass på att sälja spelare men inköpen imponerar sällan som lag.
7. Blåvitt
Blåvitt är oerhört svårtippade i år. Den långsiktiga satsningen på ungdom är beundransvärd men duger den redan i år? Om Sellas toppform håller i sig och backlinjen fortsätter hålla så kommer Blåvitt högre upp. Jag hissar varningsflagg för Bengan som börjat se äldre och sämre ut sedan andra hälften av säsongen förra året. Skjuter man lågt från långt håll på honom så blir det mål.
8. Örebro
Någon nykomling kommer hyfsat högt upp och i år blir det Örebro. Har varit lurigt halvstabila på försäsongen och har bra med rutin.
9. Kalmar
För en gångs skull tippas de i toppen. Då smyger sig en känsla av storhet in så att de glömmer de klassiska Kalmar-grunderna som de är så bra på och drabbas av ”vi skall föra matcherna”-sjukan.
10. Halmstad
Det skulle inte förvåna mig om HBK hittar någon ny skyttekung i div 4 så att de återigen slåss om guldet nästa år. I år kommer de dock inte bättre än tia men kommer att fälla ett och annat topplag..
11. GAIS
Bättre än så är inte GAIS i år.
12. Gefle
Woxlin och Makondele/Bapupa, det räcker till en elfteplats.
13. Trelleborg
Trelleborg kommer säkert högre upp, men jag har inte en susning om Trelleborgs status och fegtippar dem därför som trettonde lag.
14. Brommapojkarna
AIK köper väl deras bäste spelare till sommaren som de brukar göra. BP kommer att fälla skalper de första sex-sju omgångarna men sedan är det roliga slut.

Jag tror på en mycket jämn Allsvenska och som det varit de senaste åren så är det sommarens Silly Season som kommer att avgöra till slut. Går man bra på våren kan man bli sönderköpt och hittar man ett lyckat nyförvärv gör det fem extra poäng på hösten.

AIK -SvFF dementerar

Rätt skall vara rätt och nu dementerar SvFF VD Sune Hellströmer (AIKare) att Fabege köpt aktierna för att skicka vidare till Arenbolaget. Även Fabeges informationschef dementerar. Saken bör vara ur världen, men att en av SvFFs viktigaste affärspartners äger aktier i AIK är illa nog. Fabege bör sälja aktierna nu!

Blåvitt - VFHC, ett fruktbart samarbete?

Två starka klubbar med starka varumärken. En har sin intressanta period på sommaren, en har sin intressanta period på vintern. Båda har hemmaort i Göteborg. Tyvärr blev det inget av Hasse ”Bulas” eminenta arenadröm med en hopbyggd fotbolls- och hockeyarena med gott om ”kommersiella” ytor däremellan. En arena som kunde blivit en fullträff vilken tyvärr Göteborgs Kim Jong Il personligen satte stopp för.

Tanken var dock synnerligen god med en gemensam arena så varför inte låta Göteborgs två giganter på sporthimlen samarbeta? Kanske ett gemensamt årskort, samordning av matchdatum, sponsorsamarbete (gick det med DIF skall det väl gå med VFHC) etc. De har dessutom samma kommungubbar att tampas med när det gäller arenafrågor, biljettfrågor och annat. Två samspelta parter istället för enskilda blir svårt till och med för halvskumma giganten Göteborg&Co att tackla.

Börja med att skicka ett årskort till Blåvitts matcher till Micke Renberg:

http://www.gt.se/nyheter/1.605229

SvFF investerar i AIK

http://www.affarsvarlden.se/art/167891

Så har en av fotbolls-Sveriges mest oheliga allianser satt spår även i AIKs aktieliggare. Arenabolaget för nya Nationalarenan köper in sig som störste aktieägare i AIK Fotboll AB genom mellanhanden Fabege. Alliansen mellan SvFF och AIK har länge varit stark med en hel hög gnagare på tunga poster inom SvFF (naturligt nog eftersom kansliet ligger på AIKs hemmaarena) men nu finns den på papper.

Arenabolaget för Nationalarenan ägs av Fabege, Jernhusen (statligt bolag), SvFF, Solna Stad (kommun) och PEAB.

Jag kan se vissa affärsmässiga poäng i att arenabolaget är storägare i den största hyresgästen, men det faller ändå platt när AIKs VD uttalar sig: ” -Ingen av de större aktieägarna har tidigare påverkat hur vi har skött vårt arbete.” Varför skulle man ha nytta av att vara storägare i AIK om man inte får påverka verksamheten på din arena genom ägandet? Dessutom suger det att delar av den avgift min klubb betalar in till SvFF går till att äga aktier i AIK. Kan verkligen SvFF hålla sig helt neutrala i tvister om poängavdrag etc som kanske hotar att skicka ned AIK i Superettan? Inte nog med att hyresintäkterna då minskar drastiskt utan även värdet av aktierna i AIK.

Och kommer hyran att vara marknadsmässig, eller skall småklubbarna i Småland via sina avgifter till SvFF indirekt sponsra AIK?

Nej, Arenabolaget som SvFF deläger bör hålla sig neutralt och inte äga aktier i fotbollsklubbar, hyresgäster eller inte.

EDIT: Efter att jag publicerat detta inlägg nås jag av uppgifter att AIK med största säkerhet kommer att vara delägare i Arenabolaget. Ett oheligt korsägande mellan AIK och SvFF som verkligen stinker. Snart får Lagrell och Hellströmer ha landslaget ifred. Jag tänker inte titta.

Vådan av en särskrivning

Igår var det larm på radio och TV om Färskpressad juice (eller var det Färsk pressad juice?). Upprört rapporterades det om att juicen kan vara upp till ett halvår gammal trots att den kallas Färsk pressad (eller var det färskpressad?). För mig är det en kvasidebatt. Färskpressad är en tillverkningsmetod där man tar råsaften som är pressad ur en apelsin och förpackar. Pastöriserar man den för ökad hållbarhet är den fortfarande pressad när den är färsk, dvs färskpressad apelsinjuice (till skillnad från juice på koncentrat). Om den däremot är ”Färsk pressad juice” så skall den vara pressad enligt ovanstående metod men också färsk (dvs opastöriserad). Efter ett snabbt besök på lokala butiken (med en omsättning större än Malmö FFs) så kunde jag konstatera att endast en juice kallar sig för Färsk pressad juice och det var Godmorgonjuice. Den hade också begränsad hållbarhet.

Men när en TV-journalist frågar dig med micken under din näsa vad du tycker om att ”Färsk pressad juice” (eller var det färskpressad juice?) kan ha en hållbarhet på över ett halvår så är det lätt att ge de svar journalisten vill ha om att ”man känner sig lurad”, ”kallas den färsk skall den också vara färsk” och annat som hör till den av journalisten tänkta dramaturgin.

Detta var ett exempel på spiksoppejournalistik och dessvärre tror jag det är journalisternas alltmer bristande språkkunskaper som nu på allvar börjar ge utslag i nyhetsrapporteringen. Det där med särskrivningar har dagens journalister inte riktigt koll på och kan ge helt omotiverade larm som detta.

Som kuriosa kan nämnas att det är kul med udda branschföreningar. Hade ni hört talas om Svenska juiceföreningen innan detta larm? Hur många anställda har den?

28 miljoner till talangutveckling

SvFF gjorde tydligen 28 miljoner i överskott, pengar som skall satsas på att utveckla talanger. Det är bara att slussa samtliga dessa pengar vidare till fotbollsklubbarna, men inte enbart till elitklubbarna utan övervägande delen till klubbar i de lägre divisionerna som ständigt sliter med lotterier, julförsäljning och annat skräp för att få ekonomin att gå ihop och där ofta de bästa talangerna skolas och härdas i A-lagssammanhang.

Till elitklubbarna har jag tidigare propagerat för ett premiesystem (en idé som Jan Majlard lanserade rakt av efter tips från mig). Ju fler spelare under 21 en klubb ger chansen i Allsvenskan, desto mer pengar skall den klubben få. Mycket bättre för svensk talangutevckling än placeringspremier och sådant där idiotiskt SEF hittat på.

Att starta projekt i SvFFs regi tror jag inte ett smack på, det är pengar kastade i sjön. Jag tror inte mycket på storvulna talangutvecklingsprojekt, därför är jag även lite skeptisk till IFKs storsatsning på friskolor och annat för småttingar under 15 (men satsningen kan möjligen räknas in under samhällsförbättrande goodwill-åtgärder). Fler bra spelare till Blåvitt tror jag inte det blir automatiskt av en friskola.

Schlaget är över

The Ark vann och större delen av hela soppan är över för denna gång. Hemma hos mig pågår just nu en schlagersammankomst. För få för att vara en fest och för många för att vara parmiddag. Schlagersammankomster är nog allt annat än ovanliga hos samboende par där minst en är en kvinna. Och....om båda är män är det kanske ännu vanligare?

En schlagersammankomst sker hur som haver väldigt mycket på tjejens villkor och kan alltså jämföras med en tripp till IKEA eller diskussioner om utrymmestilldelningen i badrummet. Det blir tacos eller paj eller varför inte rent av en tacopaj. Själv sitter jag och fuskjobbar över natten och missade dagens sociala begivenhet. Och lika glada är nog gänget där hemma för det. Jag är ett uselt schlagersällskap. Jag har nämligen åsikter om precis fanimig allting. Det är nedsättande kommentarer om kläder och smink, hör jag en låt kan jag på 45 sekunder tala om varifrån den är snodd varpå jag spenderar resten av låten att sjunga "originalet". Dessutom kan jag få alla tjejer i omgivningen att må skit över sig själva genom vräka ur mig kommentarer om att "Lena PH börjar änna se lite slapp ut. Det märks att hon är över 40 bast". Något som kan få den mest självsäkra primadonnan att titta ner över sin byst och övriga behag och tänka dystra tankar. Schlagerfestivalen tar alltså fram merparten av mina allra sämsta sidor och idag skulle mitt bidrag sänka stämningen ännu mer. Tänk er ett gäng fnittrande tjejer framför TV´n när dom sista publikrösterna skall rapporteras och avgöra hela tävlingen. Och tänk er farbror Bruce som tar ett fast grepp om fjärrkontrollen och zappar över till försnacket till el derby mellan Barca och Real..... Men, that´s just the story of, that´s the glory of love för att citera Andreas Johnsson bidrag i kvällens globengala.

Rätt låt vann i alla fall. En glamboogie om panikångest! Känns som mitt livs soundtrack. Jag älskar David Bowie och gillar även hans konkurrenter från Ziggy-eran med T-Rex, Roxy Music och Sir Elton i spetsen. Så stort grattis och lycka till till Ola och gänget. The Ark tillhör väl inte riktigt mina favoritband, även om dom har gjort en del riktigt bra nummer. Första gången jag hörde talas om dom var i en radiointervju när dom (tror jag) var förband till Kent. Deras första platta/singel hade inte släppts och hela intervjun gick ut på att bekräfta hur konstiga dom var. Och pretentiösa. Att vara pretentiös i Sverige är en dödssynd. Inte minst bland musikskribenter. Lite av Jante-lagen version 2.0. Men Ola Salo dödade det snacket med ett klockrent citat som jag haft med mig sedan dess och utan vilket jag skulle ha glömt den där radiointervjun. Vad är det för fel med att ha pretentioner?

Formstarke bloggbrodern Siwert Band frågade härom månaden vad Gaisarna menade med "en internationell touch på bollen" appropå deras franske provspelare från Glasgow Rangers. Jag har funderat på det ett tag. Jag får ihop det till att fransmannens dönare som går in i krysset på Gaisgården, även skulle göra det i franska Ligue 1. Och att de inlägg som idag når Ponamarevs panna, även skulle nå sitt mål internationellt utan att vara antingen för löst eller felriktat. I schlagerkontext innebär internationell touch med andra ord att fransmannens tillslag även har stor chans att lyckas i Helsingfors....

Till kommande säsong har jag inga krav på guld eller ens att lyckas i Helsingfors. Men jag kräver en pretentiös fotboll. Vad det innebär tar vi en annan gång.

Grattis Johnny!

Idag fyller han år. Il Ciclone, Johnny Bråttom, Kallebäcksexpressen. Johnny Ekström. Min första stora idol och min största stora idol.

Den av Maradona, bäste svenske fotbollsspelaren genom tiderna. Vore inte Diego så divig, skulle han insett att Johnny är världens bäste genom tiderna. Alla minns ju att han var stor, stark, teknisk, bra i luften, hade grymt spelsinne samt Maradonas vänsterfot och Le Tissiers högerfot. Men faktum är att dessutom var rätt snabb. Dessutom har ju Ronaldo som bekant, gjort sig en rätt bra karriär på Johnnys överstegsfint-och-ryck. Han borde betala royalties till upphovsrättssinnehavaren. Ronaldo borde ha råd efter fina kontrakt med Milan, Inter, Real och Barca samt från sponsorn Nike. Och Johnny skulle behöva pengarna nu när snuspriset gått upp med mer än 50%.

Elitisterna i Tre hörnor straff, insinuerar i sin text om Offsides kultnummer, att blåvite Mattias Göransson skulle ha myglat med rösterna för att få in Johnny. Själv påstår jag att Johnny fick minst lika många röster som de resterande 10 spelarna fick tillsammans. Antagligen ännu fler. Jag ännu inte snackat fotboll med någon oavsett lagtillhörighet, som inte minns Johnny med ett leende på läpparna. När det kommer till kultspelare, är Johnny the shit.

Idag fyller han år. Så grattis utav bara helvete Johhny. Fira med en grappa, några glas Chianti och förbättra ditt egna världsrekord i storsnus och lägg in en 75-grammare.

För mer läsning i ämnet, rekomenderas Vi snackar Johnny

Lika som bärs

En gud som ofta syns på avenyn?

En gud som ofta syns på avenyn?

Trav-VM

Hösten och vintern som blåvit verkar ha varit ett internt kamratmästerskap i att leva enligt devisen release the gnällfitta within. Så skall det kanske vara när man kommer åtta, saknar spektakulära nyförvärv och har dåliga finanser.

Min negativa energi har som vanligt riktats mot skid-VM, denna gången i japanska Sapporo. Jag växte upp med Gunde och Wassberg, då Håland, Majbäck och Mogren kunde överraska positivt i stället för tvärtom samt då stafetten var en ren formalitet. I egenskap av extrem medgångssupporter vad gäller längdskidåkning var allt bättre förr och dagens aktiva är varken mer eller mindre en samling svikande och lata landsförrädare.

Att vara konservativ och bakåtsträvare inom längd är dock grymt indie i Sverige. Det var bättre förr. Förr då loppen avgjordes som distanslopp i stället för som idag med nästan bara masstarter. Iofs håller jag med i kritiken av alla masstarter. Men det är inte direkt dagens skidåknings största ideologiska problem. Idag avgjordes VM i trav över 5 mil och när det är trav, brukar norrmännen vara starkast, så och idag. Trav? Ja vad fan skall ni annars kalla det? Dom får ju inte åka skidor hur fort dom vill. Dom måste åka på ett specifikt sätt, det sätt som man åkte på förr, vilket medför att dom inte får åka med full fart. Det är en precis lika idiotiskt idé som trav där galopp går fortare, gång där det går fortare att springa samt skolexemplet i kategorin idiotiska idrottsgrenar...Rygg, bröst och fjärilssim.

Norrmännen är bäst på trav eftersom just trav anses extra ädelt och äkta i Norge men för mig personligen är det inte ett skit värt i ett VM. Faktiskt ännu mindre värt än kanske det mest absurda av alla skidgrenar. Klassiskt skidsprint. Det skulle kunna jämföras med att Asafa Powell och Maurice Green gör upp i friidrotts-VM till sommaren i 100 meter- på -ett- ben. Att Holm och Törnblad tvingas göra upp om medaljerna i dykstil. Ja ni fattar poängen. Vissa skidsporter har tagit sitt förnuft till fånga. I skidskytte får man åka så fort man kan och dessutom får man lov att sikta mot mitten varje gång man skjuter. Förutom då Ferry på sista stå.... Backhoppningen tillåter numer Boklövstilen. Visst den förra stilen var vackrare men so what? Ta väck stilpoängen helt så hamnar ännu närmare sportens innersta kärna - att hoppa precis så jävla långt det bara går. Behöver jag förresten nämna att skidskytte och backhoppning är populärare än någonsin? I skidtävlingarna fick dom dock nästan betala åskådarna till att komma och kolla.

Allt var inte bättre förr. Sverige var det dock...

Borås Arena – en titt bakom glättiga fasader

Efter Elfsborgs SM-guld har vi fått en strid ström av förhärligande artiklar och inslag om hur Elfsborg revolutionerade fotbollsvärlden och vågade satsa 120 miljoner på en egen arena. Det lät som att Elfsborg tagit en stor risk och finansierat allt själva. Jag har retat mig lite på det där och kollat igenom siffrorna.

Elfsborg bildade ett helägt arenabolag som byggde arenan. De tog upp ett lån på 80 miljoner med kommunal borgen (dvs kommunen tog risken). Dessutom gick det kommunala bolaget IBAB in och betalde 30 mkr till arenabolaget för att ”tillvarata arenans kommersiella läge” och köpa en läktare. Kommunen gick alltså redan från början in med 110 mkr i projektet, men inte nog med det, de skänkte även marken som arenan står på. Med marken kan vi lägga till ytterligare några tiotals miljoner som Arenabolaget fått i gåva av Borås skattebetalare. Till dessa gåvor och borgensåtaganden lyckades Elfsborg även få in 9 miljoner från Sparbanken sjuhärad (där Elfsborgs ordförande råkar vara VD..) + några miljoner från andra sponsorer. Så fick man ihop till byggets finansiering.

I en artikel i Aftonbladet från 2005 kunde man läsa:
”Kommunen har satsat 80 miljoner på projektet. Resten har Elfsborg och näringslivet skrapat ihop. – Vi fick nio miljoner från Sparbankens ägarstiftelse, sedan sålde vi den ena läktaren för 30 miljoner till det kommunala bolaget IBAB och de sista tio miljonerna klarade vi genom att hyra ut logerna, säger Sture Svensson.” Klädsamt nämner inte Hr Svensson att kommunen även skänkte den ganska dyrbara marken…

Kommunens välvillighet stoppar dock inte där. Genom ett sinnrikt hyresavtal så hyr kommunen arenan av arenabolaget som på det viset får ihop till alla räntor mm genom hyresintäkter från kommunen. Dessutom innebär hyresavtalet att kommunen står för driftskostnaderna. Borås Arena AB får på det viset in närmare 7 mkr årligen från kommunen men kommunens kostnader är över 10 mkr. Elfsborg hyr sedan arenan av kommunen när de spelar match men tar hand om intäkter från kringförsäljning.

I korthet betyder detta alltså att Borås Arena är en stor, generös gåva som givits Elfsborg av Borås skattebetalare och Elfsborgs och arenabolagets risk i det hela är noll eftersom kommunen garanterar hyresintäkter, betalar en fjärdedel genom ett kommunalt bolag och går i borgen för lånet.

Nu pratar Elfsborg även om att bygga ut med köpcentrum och annat och återigen räknar de med att kommunen skall släppa till marken gratis. Vad säger privata fastighetsägare och näringsidkare i Borås om det?

Lite kul var det att läsa en inte så lite stöddig PowerPoint-presentation jag hittade på nätet som tydligen använts vid en presentation hållen av en företrädare för Elfsborg. En slutpunkt var:
” -Man kan inte förvänta sig att kommunen löser arenaproblemet”

Jaså inte?

Zlatan är tillbaka

Ni vet alla vad det innebär. Det enda som rimligtvis i dagsläget som kan ge större mediautrymme än att Zlatan tackar ja till landslaget är väl att Zlatan i morgon tackar nej igen. Detta då Hinki-hysterin från Manchester har lagt sig och blivit old news. Ser fram emot en givande debatt på kvällstidningsbloggarna (räknar in TV4 i den kategorin) om vem som var först med nyheten. Debatten gör mig så stimulerad att jag måste logga ut och andas i en papperspåse för att kunna klarazzzzzzzz. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Heeela Sverige skrattar!

Såg rubriker och löpsedlar om snökaos idag. Vad för sorts proportioner har man om man nästan jämför 15 cm snö med en naturkatastrof? 15 cm snö är vad min norrländska farmor kallar för rimfrost. Hur jävla fjolliga är vi i storstadsregionerna på en skala egentligen? Och hur dumma, arroganta och självsäkra är vi? Vi vaknar upp på morgonen, tittar ut genom fönstret och slås av häpnad av det faktum att vi inte bor i Karibien. Sibirien ligger närmre sanningen, givet vårt geografiska läge. Hörde från Skåne på radion idag. Ta inte bilen, ta inte bilen, ta inte bilen. Det budskapet hade gnuggats in de senaste dagarna. Vad gjorde folk? Jo dom tog bilen. Eller ta halva Stockholm som i december uppmanats att inte ta bilen, folk tog bilen och halkade av vägen med sina sommardäck. Tänk på den stackars andra halvan av Stockholm som satt fast i köerna med sina vinterdäck och tvangs bajsa på motorvägen...

Resten av Sverige skrattar säkert och det är gott åt oss.

Hänt i veckan

Ett tag sedan jag bloggade. Veckans fritid har gått åt med att debattera huliganism med baraben-Frankie. Ett sällan skådat slöseri med tid eftersom han på gott och ont är en enveten herre som aldrig viker en tum från sin ståndpunkt. Ett slöseri med tid eftersom jag rätt envis själv vad gäller att få honom att erkänna att han hade fel….

Blåvitt höll nollan för första gången i år. Tillfällighet, resultat av den defensivinriktade träningen eller på grund av Hjalles återkomst i startelvan. Fritt fram att spekulera.

Ekwall blir tokig på att viktiga farbröder tror att dom har viktiga synpunkter att tillföra fotbollen. Kan inte annat än hålla med Patrik. Så håll käft….

Inövade målgester är något av det vidrigaste jag vet. Om FIFA vill stoppa det, så more power to them. Det är inget spontant i att slita av sig tröjan för att visa upp det redan planerade budskapet på tröjan han har under. Reklam eller vad det nu månde vara. Det enda acceptabla är väl när en av hemmapubliken konstant utvisslad spelare går och gör mål, hånar tillbaka. Som tex Mourad på Söderstadion 2004 eller Ishizaki på Gamla Ullevi i år. Då får hemmapubliken skylla sig själv och jag själv hade gjort likadant. Något spontant är det dock inte.

Mina favoritmålgester har väl egentligen Matt Le Tessier eller Torbjörn Nilsson som upphovsmän. Dra 2-3 gubbar, avsluta med en chip i krysset och jogga lite generat mot egen planhalva med på sin höjd en knuten högernäve i axelhöjd samt omringade av med och motspelare som uttrycker sin stolthet över att befinna sig i samma sammanhang och en publik som tar sig för huvudet och undrar om dom sett rätt.

Acceptabla målgester:

1. Böghög – Uppstår vid fula, grisiga skitmål i slutet av extremt viktiga matcher som blir avgörande. Tex Långås på söderstadion 2002. Vinster vid straffsparksavgöranden är ett annat bra exempel på vanliga böghögar. Men som blåvit har jag inga erfarenheter av detta.

2. Hoppsaskutt. Gerd Müllers gamla specialare där han rusar gärnet i blindo och stäcker upp armarna så kraftigt i luften att hela kroppen lyfter några decimeter. Ser roligt ut, är spontant och bara måste vara totalt befriat från den sociala kompetens som annars skiljer vuxna människor från barn, fyllon och husdjur. Utfördes även väldigt stilrent av nyss nämnde Torbjörn efter hans 3-0 mål i UEFA-cupreturen 1982.

3. Tardellirusningen. Ursprunget är givetvis Tardellis reaktion på hans mål i VM-finalen 1982. Det är en status av total eufori, där den inblandade omöjligen ens vet varför han jublar, han vet bara att han måste springa allt vad han har. Annars sprängs han. Gustav Svensson gjorde ett trovärdigt försök i år hemma mot Elfsborg.

Resterande målgester kan dra åt helvete. Inte minst Roger Milla-danserna och handvolterna. Det borde likställas med doping och ge minst två års avstängning.

Kamrat Laul (vi är medlemmar i samma klubb), tycker att Lasse Lager skall avgå pga Zlatan-historien, att han skapat en situation där något sådant kunde hända. Själv tycker jag att Lasse per definition alltid skall avgå, men kanske inte av denna anledningen. Dagen innan spritluckan-storyn satt han med i ett möte om hårdare ordningsregler samt tydliga besked vad gäller förseelse-konsekvens. Att Zlatan och hans två amigos inte trodde att de skulle efterföljas den här gången heller är en annan femma.

PR-nissen i mig frågas sig vad Lasse Lager har att förlora på att stänga av Zlatan från landslagsspel. Han tackar ju ändå nej så länge Lager sitter kvar på sin post. Och när det sedan är dags för nästa förbundskapten, ja då blir det ju i så fall eventuellt landslaget som tar Zlatan till nåder i stället för tvärtom. En enorm prestigeseger i sammanhanget. Så stäng av Zlatan Lasse!

Nya Malmö stadion blir 180 miljoner dyrare. Varför känns den siffran igen?

Tydligen finns det två blåvita bloggar som groggar. Om den delar vår passion för Björklöven i hockey, återstår att se. Ingen kan älska löven som oss. 6-1 mot bajen idag för övrigt. Heja.

På grund av en ovilja att plita på nytt kontrakt, så kommer inte Jeffrey Aubynn och George Mourad, prioriteras i årets respektive startelvor…Eftersom vi behöver en mittfältare och bajen vill bli av med Aubynn och skulle ha nytta av George, så ligger ju spekulationer om ett byte inte så långt bort. Tanken på Aubynn i Blåvitt tar emot, även om han egentligen är perfekt spelartyp. Tanken på Teddy Lucic i Blåvitt tar också emot. Både Teddy och Jeffrey i Blåvitt tar emot ännu mer, trots att dessa båda skulle medföra guldstrid i stället för mittskiktsbjäfs. Teddy och Jeff tar alltså emot, men det är en hård värld där ute och det är mycket som tar emot här i livet. 11 år utan guld till exempel.

Förra årets...

Loser.

Nej det är inte Zinedine Zidane. Kom och tänka på honom under dagens landskamp mot Egypten. Hemmalaget passade bollen till en mittfältare vid namn Zidan och Ola Wenström kände sig nödd och tvunget att understryka att det inte var Zinedine Zidane. Ni vet han berben/fransmannen/algeriern som slutat sin aktiva karriär.

"Det är det här han kommer bli ihågkommen för". Minns ni den klyschan från i somras? Det gör jag, men det är inte därför jag kommer ihåg honom, faktum är att det tog rätt lång tid innan tanken for iväg till den franske skallen som sänkte Materazzi. "I sin sista match, begick han ett ödestigert misstag". Så lät det väl ungefär dagen efter finalen. Jag tror inte det. Jag vägrar tro att Zidane helt plötsligt i en VM-final, skulle göra bort sig på grund av en så simpel sak som en pik mot hans syster. Den sortens släktforskande förolämpningar av kvinnliga familjemedlemmarnas yrke och sexuella preferenser är vardagsmat i Zidanes värld. Inte minst på planen. Så den enda anledningen till att det var detta som fick det att brista för Zidane, skulle ju rimligtvis vara för att han nyss fått reda på att det stämmer....

Men det tror jag som sagt inte på.
Nej jag är i stället övertygad om att det inte brast alls för Zidane. Jag tror att hans skalle var en helt medveten och planerad handling. Två flugor i en smäll. Dels sänka Materazzi och dels reta upp honom tillräckligt för att på ett dumt sätt ge igen. Zidane sänkte Materazzi och ingen domare såg någonting. Tyvärr för hans del visades spektaklet upp i repris på storbildsskärmen. Fjärdedomaren såg det och påtalade det för huvuddomaren som visade upp det röda kortet. Zinedine gjorde inte bort sig. Han hade bara lite otur.

Men förra årets stora loser, skapades dock i samma match. Paolo Maldini. Denna gentlemannaback. Rik, bildskön samt uppskattad och respekterad i antagligen hela Italien och djupt älskad i halva Milano. Så jag tycker inte synd om honom, men känner ändå med honom. Maldini gjorde sitt första VM 1990 och åkte ur semifinalen på straffar mot Argentina och 94 var det dags igen då dom i stället förlorade finalen på straffar. I EM 92, 96 och 04 åkte Italien ur redan i gruppspelet, men förlorade finalen 00 mot Frankrike på övertid och sedan golden goal. Glömt något? Visst fan. Ut i kvarten mot Frankrike på straffar 98 samt ut i åttondelen mot Syd-Korea på golden goal 02.

Paolo Maldini hann spela 8 mästerskap, men när han för första gången på 16 år inte tillhör Gli Azzuris mästerskapstrupp, så går dom och vinner hela skiten! Ett VM till råga på allt och på straffar.

2006 års största loser bara måste vara Paolo Maldini.

Jesus eller Barabbas?

I dagarna har ett svagt rykte börjat florera i blåvita kretsar om att ett efterlängtat mittbacksförvärv är på gång. De personer det ryktats om mest är Teddy Lucic och Patrik Gerrbrandt. Den ene lämnade Blåvitt som vårt första Bosman-fall under uppmärksammade former och den andre är en dömd rattfyllerist. De flesta blåvita tycks inte ha några som helst betänkligheter mot att värva Gerrbrandt men Lucics namn väcker starka känslor. Situationen påminner lite om när Pontius Pilatus frågade folkmassan om den dömde brottslingen Barabbas plats på korset skulle ersättas av Jesus som inte gjort något i lagens mening brottsligt men som många hade svårt för ur något slags moraliskt perspektiv (mycket förenklat). Folkmassan valde som bekant att frige Barabbas eftersom Jesus sågs som en förrädare.

I jämförelsen med Lucic och Gerrbrandt så tycks den stora blåvita massan föredra en dömd brottsling framför en kille som i lagens mening inte gjort något brottsligt men som gjort fel ur något slags moraliskt perspektiv. Kort sagt, Blåvita supportrar föredrar Barabbas framför Jesus. En slags otydlig moral hålls högre än Sveriges Rikes Lag i massans ögon. Lite besynnerligt för dem jag pratat med utanför fotbollens sfär.

Båda personerna är välkomna till Blåvitt enligt mig. Teddy gjorde något som många efter honom gjort och som Blåvitt gärna utnyttjar själva och Gerrbrandt har sonat sitt brott. Fotbollsmässigt ser jag hellre någon bättre än en bänknötare och en superettaspelare.

En underbar TV-sport

En sport jag uppskattar mer och mer är skidskytte. Hyfsat oförutsägbart, olidligt spännande och ofta helt obegripliga genomklappningar. En perfekt TV-sport helt enkelt. Har varit och sett det en gång på Holmenkollen också och det är minst lika kul live.

Dessutom har det svenska skidskyttelandslaget under ledning av dess skojige förbundskapten Staffan Eklund alla förutsättningar att bli ett folkkärt landslag som när handbollslandslaget hade sin storhetstid. Där snackas inte plattityder och ges intetsägande kommentarer. Där pratas det direkt ur hjärtat. Exempel:

”- Det var en typisk tjejgrej, det hade inte hänt i ett herrlopp”. Anna-Karin Olofsson efter fall i en masstart.
”- Han skall pissa också”. Björn Ferry när han såg att en medelmåtta var före i resultatlistan på VM.
”- Det där är skitsnack”, återigen Björn Ferry om förbundskaptenens förklaring på genomklappningen på sista skyttet.
” - Jag fick värsta klubban och orkade inte hänga med”. C-J Bergman om distansen¨.
”- Han är ofta ofattbart klen på vallen när det gäller”, förbundskaptenen om Ferry.

Intervjuerna med Staffan Eklund under loppen är alltid strålande underhållning. Raka kommentarer med humor. Lägg därtill den ”stenhårde tysken” Wolfgang Pichler som inte hymlar med att det krävs hårda tag och obekväma beslut för att nå toppen men ändå gråter som ett barn när hans adepter tar medalj. Dessutom slipper vi den överdrivna snaskjournalistiken som finns kring fotboll och hockey. Laul, Luhr, agent-Lundh och Ekwall tycker väl inte om att klä på sig långkalsongerna – vilket jag är glad för.

Resan till Östersund och nästa års skidskytte-VM är redan bokad och det kliar i fingrarna att åka till Ruhpolding och uppleva hysterin i skidskyttets Mecka en helg nästa vinter.

Ambivalens

Å ena sidan: Patrik Ekwall är en nagel i ögat, en finne i röven och allt det där. Och att även i fortsättningen få hem närbilder på hans snoppkontursbyxor hem till mitt vardagsrum är inget jag direkt längtar efter så att det värker i kroppen.

Å andra sidan: Så länge han skuttar omkring i TV på fredagskvällarna, så slipper vi se honom på TV4-sporten alla andra dagar verkar det som. Det kan jag nästan vara beredd på att ringa in och rösta för att få igenom. Om det inte vore för snoppkontursbyxorna...Svårt val.

Mera UEFA

Läste lite kul citat (jag hoppas inte de är sanna) apropå nepotism, informella kontakter och vänskapskorruption som många antar blir vanligt under Platinis ledning och där ”lilla Sverige” kommer att diskrimineras:

”-Man kan ringa och få skäl till beslut och underhandsinformation direkt ur hästens mun.” Lagrell kommenterar om det vore bra om Lars-Christer Olsson sitter kvar som generalsekreterare i UEFA. Avdelning vi svenskar håller minsann inte på med vänskapskorruption.

På Svenskfotbolls hemsida: ” För SvFF flyttas nu den direktinformation som varit självklar - men inte alltid en fördel - en bit ifrån Sverige. "

I rest my case….