Bra för svensk fotboll...

"Det är bra för svensk fotboll..."
Hur många gånger har vi inte fått höra det uttrycket under hösten? Från supportrar, från tränare men framförallt mest ifrån experterna och tyckarna i media. Utan tvivel är det ett av fotbollssveriges riktiga modeuttryck för tillfället. Men just nu stör jag mig på hur media använder uttrycket och hur inkonsekvent man täcker det där som man påstår är bra för svensk fotboll, åtminstone vad gäller klubbfotbollen.

Givetvis får man olika svar på vad som är bra beroende på vem man frågar men två saker verkar folk i allmänhet och journalister i synnerhet hyggligt överrens om. Dels är det bra för svensk fotboll med landslagsframgångar. Och den delen köper jag lätt även om jag tillhör den delen supportrar som tycker träningslandskamper är urtrista och inte vaknar till förän det åtminstone börjar bli avgörande kvalmatcher. Men när Henke, Zlatan och de andra förebilderna presterar mot världsmotstånd så lockas fler ungdomar till sporten och en större och entusiastiskare bredd ger i längden en vassare elit. Således är ett framgångsrikt landslag självklart bra för svensk fotboll på lång sikt. Och allt är frid och fröjd...

Så var det det där med klubbfotboll. Det andra tillfället när all media och kvällstidningar varit rörande överrens i ämnet nu i höst var när Malmö FF slog ut Maccabi Haifa och sedan lottades mot FC Thun i kvalet till Champions League. Ett malmöitiskt, och därmed svenskt, avancemang till mästarligan vore inte bara bra för svensk fotboll det var till och med av så stor vikt att det kalssades som en ren nödvändighet för svensk fotbolls överlevnad. Om nu inte MFF skulle lyckas ta sig dit var det ytterligare ett tecken på svensk fotbolls dekadens och vi skulle alla vandra in i det stora mörkret näst intill utan möjlighet att ta oss ut därifrån.

Vad var det då som gjorde att det var så otroligt viktigt just i år? Delvis att lottningen gav ett läge som var som gjort för att utnyttja, det kunde ju blivit ett på pappret betydligt hårdare motstånd, men de två saker som syntes vara huvudargumenten var pengarna och UEFA-koefficienten. Till pengarna är jag väldigt kluven. Visst, ett par miljoner av det MFF skulle tjänat hade säkert gått vidare ut i fotbollsverige men mycket pengar hade säkerligen gått till värvningar från utlandet. Och framförallt så är ett Malmö FF med stort ekonomiskt försprång inte direkt idealbilden av fotbollssverige man har som supporter till Blåvitt... Därför kan jag utan att tveka erkänna att jag höll på FC Thun i nämnda matcher och var nöjd, och skadeglad, med att de slog ut MFF.

Men koefficienten då? Utan CL-spel för MFF är det ju kört, det var ju tidningarna överrens om!
Näe, säger jag. Det var inte kört i racet om den heliga UEFA-koefficienten, ni vet den som ligger till grund för hur många svenska lag som får chansen till europaspel och i vilken omgång av respektive cup de då får gå in. UEFA-koefficienten är i mina ögon det stora argumentet för att hålla på de övriga svenska lagen under europaspelet och därmed en anledning till att jag ikväll svängde om kappan och höll stenhårt på både Malmö och Halmstad. För europaspel är utvecklande, fler lag i europaspel ger bättre förberedda spelare för att prestera på internationell nivå. I sammanhanget är till och med Intertotocupen ett utmärkt tillfälle, något som väl om inte annat bevisas av att vårt eget IFK Göteborg kunnat matcha in flera unga spelare i Allsvenskan under hösten på ett (för motståndarna) skrämmande enkelt sätt. Intertoto gav erfarenheter till bröderna Berg, Pontus Wernbloom och de andra som de knappast kunnat skaffa sig på annat sätt.

Därför är koefficienten viktig, riktigt viktig till och med. Fler tagna poäng => Fler lag i europaspel => bättre förberedda spelare när det väl gäller => allmän höjning av nivån. Och om inte det är bra för svensk fotboll, vad är det då?

Frågan som uppstår lyder. Varför är alla (läs media) så otroligt negativa till UEFA-cupen?
Som när Stefan Alfelt på Sportbladet konstaterade att det knappt ens var värt av Malmö att satsa på andraplatsen i årets allsvenska eftersom UEFA-cupen ändå bara var skit och eftersom Djurgården åkte ut mot Cork fanns inget där att göra för svenska lag. Eller när expressens Mats Olsson totalsågar cupen som ett uppsamlingheat för förlorare. Visst har de en poäng, cupen har förlorat sin forna status. Det var betydligt svårare förr när de flesta nationer bara hade tre lag i europaspel. Ligaettan och tvåan i Europa- respektive Uefacupen samt ett lag i cupvinnarcupen. Som det är nu är Champions League svårare att vinna än nånsin, men innehåller å andra sidan bra mycket mer än bara "champions", Cupvinnarcupen är nedlagd och UEFA-cupen har bytt skepnad till det blekare.

Så visst kan man vara negativ till cupen som konstruktion. Men nu var det ju koefficienten, och därmed svensk fotbolls framtid som gällde och då är det inte det minsta kört för att det enda svenska laget som får försöka misslyckas i CL-kvalet. En plats i UEFA-cupens gruppspel ger minst lika goda möjligheter, om inte bättre, att samla poäng till den berömda koefficienten. 5 lag i gruppen, 4 till matcher, 3 lag i varje grupp går vidare till nytt utslagsspel. Varje seger är precis lika mycket värd för landets totalpoäng som en seger i CL-gruppspelet och möjligheterna att plocka poäng är givetvis mycket större i en turnering med överlag sämre motstånd.

Därför är det förvånandet att det inför kvällens två matcher knappt stod en rad i våra stora tidningar om Halmstads möte med Sporting Lissabon. Om Malmö stod det lite, men inte särskilt mycket, trots att de på papperet hade en rätt hygglig chans att gå vidare om de bara kunde prestera ett lika starkt försvarsspel som de gjorde i Turkiet. Visst, chansen till att HBK skulle göra en bragdmatch likt den det nu faktiskt blev var inte stor men ändå. Kom igen nu för fasen Aftonbladet, Expressen och allt vad det är. Vi har två svenska lag kvar i europaspelet och det ena blir totalt nonchalerat?

Okej, UEFA-cupen är inte i närheten lika glamorös som Champions League, men det var väl svensk fotbolls framtid vi värnade om, inte våra egna önskan om att få referera och skriva om CL-matcher på plats och bli behandlade som prominenta gäster? Ibland undrar man...

Halmstad BK är årets hittils kanske största hjältar inom svensk fotboll. De poängen de plockade ikväll och som de eventuellt plockar framöver kommer svensk fotboll ha nytta av flera år framöver, oavsett vad tidningarna skriver.
Alltså: Halmstad BK i UEFA-gruppspel är bra för svensk fotboll

Som blåvittsupporer ser jag gärna att HBK fortsätter på den trenden genom att slå Djurgården och därmed hjälpa IFK ett steg på vägen mot det isåfall möjligen hägrande SM-guldet. Ett blåvitt SM-guld vore nämligen... ja just det, bra för svensk fotboll. Varför? Jo, koefficienten igen.
Om DIF tar dubbeln så får Åtvidaberg spela i UEFA-cupen nästa år. Och hur charmigt det än kan låta så är sannolikheten närmast infiniticemal att de skulle skrapa ihop några poäng åt sverige. Poäng som vi behöver, som vi är i desperat behov av.

Slutsatsen är rätt enkel. Steget till Champions League är stort. Med en bra lottning och lite tur kan det gå. Men det är fortfarande oerhört mycket bättre att ta många små steg än inga alls. UEFA-cupens gruppspel ger en möjlighet till det.