Pontus och jag

På officiella hemsidans truppresentation skriver nyuppflyttade Pontus Wernbloom så här om vilka världsproblem som måste lösas:

"Plocka bort Bush så löser sig mycket! Dessutom så måste alla klasskillnader försvinna. Här i Sverige tar vi rent vatten och mat på bordet för givet, så är det inte över allt.

Skulle också vilja lägga in en sista brasklapp: Ta livet av alla fiskmåsar!"

19 år och redan så klok, jag är med dig. Det är du och jag Pontus. Vi mot fiskmåsarna!

Sadistiska Blåvitt!

När Blåvitt äntligen lyckas vinna två matcher i rad och Selakovic gjort mål i desamma, börjar man hoppas. Hoppas på guld och återupprättelse. Vad händer? Noll djävla ett mot Gefle. Uppgiven, vet man då att det är totalt kört och vad händer då? Vi vinner på Örjans Vall och vi är med i racet igen eftersom alla andra topp-femlag, tappat poäng. Att vi vinner på Örjans Vall är ungefär lika vanligt som att jag citerar Backstreet Boys.

Stop playing games with my love.

0-1

Yngvesson, my belle! Ce sont des mots qui vont très bien ensemble, très bien ensemble. I love you!

Eller

Dé é La bois, det räcker så.

Viktig match idag

Ikväll spelas en match av yppersta vikt för svensk fotbolls framtid. Om svenska klubblag någonsin skall ta sig halvvägs tillbaka dit man en gång varit i de europeiska cuperna, måste alla främjare av svensk fotbolls väl sträva mot samma mål. Dessa skåningar bär allas vår framtid på sina axlar och hoppas, hoppas dom pallar för trycket. Malmös dagsform är ju inte direkt habañerostark och Djurgårdens europashower brukar ju sluta med totalt fiasko på alla plan förutom i kvällstidningarna. Så jag avslutar med den hejaramsa den gamle radioprofilen Ronny Jönsson en gång körde:

G A G A G! Come on bois, come on bois. Skjut dom ner i pinketoss. Fy fan vad bra ni é.

För svensk fotbolls framtid//
Bruce.

Otäcka odjur

Alla som promenerat genom ett svenskt villaområde en sommarkväll, kan vittna om en ny folkrörelse. Mördarsnigelmördandet växer i popularitet och har snart gått om bingolotto, fulölsdrickande och flintasteksbränning. Alla verkar ha en egen teknik. Bensin, kokande vatten, salt samt diverse trädgårdsredskap. Jag har till och med mött folk som svetsat till egna mördarredskap för att så effektivt som möjligt ta ihjäl så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Det har nästan blivit en sport.

Varför är då dessa djur så otäcka? Dom varken låter eller skitar ner, ej heller är dom farliga för allmänheten. Det enda dom gör är att äta blommor och blader. Mig stör dom inte och det finns hel del levande organismer som står före i kön på min personliga utrotningslista. Tex mygg, knott och fästingar. Jag har en teori om att ovan nämnda djur endast finns till för att befästa det verkligt otäcka odjurets oändliga otäckhet. Fiskmåsen. Mygg, knott, fästingar och mördarsniglar verkar nämligen vara dom enda varelserna på denna planet som fismåsarna inte terroriserar. Säkert låter dom bli för att retas. Om måsarna åt sniglar, mygg, knott och fästingar, skulle jag bättre kunna lära mig att leva med dessa horder av miljontals måsar som invaderar mitt kvarter på Hisingen kl 5 varje morgon (särskilt på helgerna). Om bara måsarna lärde sig att leva på mördarsniglar skulle faktiskt vår nya folkrörelse ha ett högre syfte, mer än mördandet i sig. Nämligen att ju färre mördarsniglar du har i din hood, desto färre måsar skulle du ha också.

Och då skulle även jag gå och köpa en stor häcksax om ge mig ut i sommarnatten med mord i sinnet.

Veckans fråga

Tänkte börja med att be om ursäkt för det bristfälliga groggandet under den gångna veckan. Det har helt enkelt inte blivit av, men det kommer dyka upp en hel del grogg under dagen och veckan. Det kan jag lova. Så till frågan.

Om samhällsförbättraren Alexanders Bards senaste påhitt "Bodies without organs" även i verklighetn var Sveriges nya popexportsuccé efter Abba och Roxette. Skulle dom ändå sända så j-a mycket TV-reklam?

Om du vill att allt blir som vanligt.

Solen skiner, Blåvitt ligger tvåa i allsvenskan efter två raka segrar och uppvisar bäst dagsform av alla. Våra spelarförluster under sommaren verkar inte alltför kännbara. Många av er har under de senaste veckorna kunna skaffa er en klädsam solbränna. På måndag provtränar "en högintressant" spelare av utländsk härkomst på Kamratgården och i morgon väntar tyskt motstånd i intertotocupen i form av Wolfsburg som man kan se till vrakpriser även om man inte är årskortsinnehavare. Livet verkar levbart och alla ni som föredrar jämna plågor och saknar den där sanna melankolin som gör dalarna inte fullt så djupa och kännbara som de vore annars. Här har jag en liten lista på fakta som drar ner er i skiten igen där ni hör hemma:

10 Tabellen i superettan

9 Bernt Shuster har lagt av

8 Den biologiska klockan tickar och det blir för varje dag allt mer orealistiskt att Torbjörn gör comeback i sin blåvita nummer 11.

7 Håkan Milds karriär sjunger på sista versen.

6 Det var ju dåligt väder igår.

5 För två år sedan sålde Jesper sitt eftermäle för en etta på söder och två maidenbiljetter.

4 Om en ny Steff föds i Västerås, kommer han med stor sannolikhet, inte att hamna i Blåvitt.

3 Glenns son Tobias hålls som gisslan på Östemalmstorg.

2 Torbjörn Nilssons talangfulle son är högaktuell för Gais.

1 För 19 år sedan fanns en hombre vars enda öde, syfte och lott här i livet, var att göra tre mål mot Blåvitt på Nou Camp. Allt för att aldrig någonsin låta höra talas om sig igen.

Allsvenskan, att viljelöst följa strömmen

Många pratar om att Allsvenskan är så het, spännande och rolig. Jag vet inte om jag riktigt håller med. Hur fräckt är det att gå till jobbet och tjöta om att man varit på match när halva avdelningen varit på samma match? Hur kul är det att vara intresserad av samma sak som en stor majoritet? I tider där diverse trendgurus pratar om individualism, behovet att vara unik och sticka ut så går samma gurus i ett enda långt led och sätter sig med 15.000 andra för att se på fotboll.

Jag tyckte det var roligare på 90-talet. Det var jag och någon kollega till som pratade om fotboll på jobbet. De andra såg oss som lite lustiga kufar som lade ned så mycket tid och intresse på fotboll. "Har ni inget bättre för er" sade de nästan medlidsamt. Det fanns inga spekulativa artiklar i rosa bilagor, inga fotbollsmagasin på TV, Expressen ville sluta med att skriva om Allsvenskan och Tipsextra lades ned i SVT. Nyheterna och de få ryktena spreds via telefonen eller på läktaren och någon gång poserade Wernerson leende i GP med ett nyförvärv under armen. Dessutom vann Blåvitt SM-Guld nästan jämt. Det var en underbar tid. Jag var speciell, unik och hade ett högst individuellt och speciellt intresse. Några gånger om året ställde vänner, kollegor och studiekamrater frågor om fotboll eftersom de då skulle gå på Ullevi och se Blåvitt i någon Europa-cup. Jag var ett orakel som rabblade laguppställningar, skadelistan, tippade och möttes av viss beundran, men jag var fortfarande en unik kuf i deras ögon med ett individuellt och speciellt intresse.

Idag är man en i mängden. Överallt träffar man folk som ska diskutera transferrykten, senaste utvecklingen på skadefronten eller snacka fotboll i största allmänhet. Från att vara unik är man en viljelös flane som flyter med strömmen. Mitt intresse delas av alla och jag är som vilken Svensson eller Akbar som helst. Så var det med den individualismen och det är på många sätt ganska mycket tristare nu än när man var speciell och egen.

MP, ta en glass till!

Silly Season är intressant. Sportchefer och klubbdirektörer försöker trumfa över varandra i jakten på nyförvärv. Så upphaussat som möjligt skall det vara, annars får man fans och media efter sig. Senaste modet är att ta hem hemvändande proffs. Lyckade hemvändare som Alexandersson och Daniel Andersson får nu svenska bänkvärmare i utlandet att framstå som spektakulära superförvärv. I det läget verkar Kamratgården ha tagit semesterstängt. När Hasse Borg, Super-Bosse, Stefan Andreasson och de andra byter papper i faxmaskinen glider MP ut på planen i sandaler och tar en glass.

Jag tycker det är iskallt. Spelarna i truppen tar i lite extra för signalerna är att klubben tror på truppen. Ingen från ledningshåll uttalar sig om att "vi måste ha en toppspelare för att hänga med". Det ger extra glöd åt framförallt de unga spelarna. Bröderna Berg känner att klubben har gott hopp om dem. Ozcar, Adam, Kalle och Bjärsmyr är redan i startelvan. Att då ta hem någon förvirrad brasse eller toksatsa på en hemvändare blir fel.

Däremot tycker jag Blåvitt kan börja snacka lite mer. Tjata om den anmärkningsvärt låga medelåldern i backlinjen, framhåll att många i truppen nu kommer från U-satsningen. När Djurgården och MFF värvar från 10 länder och hemvändare i nedförsbacke så öser Blåvitt på med unga spelare från U-truppen. Snacka gärna om att det är den unika, långsiktiga och konsekventa satsningen på Änglagården som nu ger frukt. Att börja ge sig in i mediakriget med snack om olika utlandsproffs, exotiska brassar och annat känns inte fräscht. Däremot är det inte längre någon som skriver om"talangfabriker" och "plantskolor" . Där finns en intressant nisch att slå sig igenom mediabruset. Blåvitt har nu chansen att bli nämnda som klubben som tar fram de blivande svenska landslagsmännen. Ta den!

Ett guld i höst när vi är utdömda i pressen efter att bara tagit hem Ulander samt släppt lös våra ungdomar skulle vara det bästa guld jag upplevt.

Men MP, innan du ringer Olof Lundh och tipsar om våra talanger, kliv ur sandalerna, känn gräset mellan tårna och ta en glass till!

Blåvitt måste bli mer som Maiden

Oavsett hur man är klädd för dagen på väg till match, har man alltid den mentala supporterkostymen på sig. På bussen mot fastlandet delade jag baksäte med en samling 16-åriga, tjuvåkande, folkölsdrickande, nyblivna Maidenfans. Väldigt nyblivna Maidenfans. För dom satt och verkligen pluggade in texten till "run to the hills". Jag är ingen stor Maidenfantast, men erkänner givetvis deras skicklighet, den går liksom inte att blunda för. Men det var med en sur min jag tänkte "jävla medgångare/evenemangare" om nämnda 16-åringar. Efter 90 minuters champagnefotboll i karnevalsstämning på Gamlas ruffiga sittplatsläktare, var det så återigen dags att vända kosan hem igen. Och det var med inte så lite nedlåtande ton jag kommenterade diverse brats man såg på vägen, med Iron Maidentishor så nyköpta att man fortfarande kunde se butikernas vikmärken. Jag kom hem, åt en sen middag och när så tjejen somnat, blev det dags att surfa runt på text-TV i hopp om att få läsa något om matchen. Jag zappade till SVT och fann att konserten sändes live. Det hade jag ingen aning om och jag kan garantera alla dom som var på plats på Ullevi, att det svängde duktigt även i TV-soffan. Jag svängde också, i åsikt. På plats fanns alltså uppemot 20 000 pers som egentligen inte är så stora fans av Iron Maiden, men lik förbannat slängt ut stygga pengar för att vara där, uppleva festen, showen, evenemanget och stämningen. Trots att den sändes direkt på TV. Det är ju inget annat än det ulimata berömmet ett band och dess trognaste fans kan få. Iron Maiden har skaffat sig ett rykte om att bjuda på en proffsig underhållning av absolut toppklass. Det är dit Blåvitt och dess supportrar också måste sikta. Att locka människor från när och fjärran som kommer för 90 minuters underhållning och ser det som en god investering. För att nå dit, krävs antagligen en ny arena, vilket är på väg, och att Blåvitt verkligen satsar på att genomföra så bra arrangemang som möjligt samt att vi trogna supportrar aktivt jobbar för att skapa en så bra atmosfär det bara går. Och kommer vi ens halvvägs mot Maiden, kan vi lik förbannat tacka vår lyckliga stjärna. För då har vi ändå nått långt.

Slutligen. Fotboll liksom rock´n´roll skall avnjutas live!

Plötsligt händer det!

I en halvtimme har du tvingats genomlida en felfri insats av HjalmarJonsson. Han är rörlig, offensiv, har slagit några fina djupledpass och varit förvånansvärt felfri i offensiven. Till råga på allt slog han en hörna som Kalle Svensson nickade in ledningsmålet på. Mitt i jublet fick du se reprisen på storbildsskärmen och du ser tydligt hur Hjalmars inåtskruvade hörna letade sig perfekt fram till Kalles skalle. Aldrig får man vara nöjd. Snart har det gått 35 minuter och du har ännu inte fått vräka ur dig en enda svordom och när du hör kommentarerna runt dig om att "Hjalmar ser het ut idag" och "fin pass av Seb där" så känner du hur din tinning börjar pulsera och adrenalinet börjar sakta bubbla. I paus står du i kön för en öl i plastmugg där står några tomtar och berömmer backlinjen och speciellt Hjalmar Jonsson. "Jävla idioter" tänker du och beställer en öl som snabbt rinner ned i strupen. Den sköna eftermiddagsfyllan börjar gå över och Gamlas öl är bättre än ingenting. Andra halvlek börjar avvaktande och spelet ser inget vidare ut från något håll. Du skriker några "jobba för helvete" och får igång folket runt dig. Efter femton minuter börjar du känna dig lite yr. Du har så mycket inom dig som du vill få ut, det har varit en jobbig vecka. Tjejen och du har som vanligt bråkat en del och jobbarpolarna är jobbigare än någonsin. Fyllan börjar gå över i trötthet och det ser mörkt ut på himlen.

Då äntligen händer det: Hjalmar slår en indianare rätt i gapet på en framstormande mittfältare! Du tar i från tårna och skriker:
"- Åk hem till Island din jävla sopa, du är så jävla dålig!!".
Några runt dig vänder sig förvånat om och du stirrar dem argsint in i ögonen. Ditt avgrundsvrål fick avsedd effekt. Några av de yngre killarna runt dig börjar även de skrika på Hjalmar. Det blev inget av anfallet men visst fan märktes det på den indianaren att Hjalmar är en sopa och det har du ju sagt hela tiden. Du börjar högljutt diskutera Hjalmars bristande kvaliteter med omgivningen. Hädanefter följs nu Hjalmars minsta steg med granskande ögon från din del av läktaren. På en överlapp får han en något brant boll tillbaka från Mild som Hjalmar nätt och jämnt lyckas få en fot på och inlägget går högt över och bakom målet.
"- Fy faaaan, Hjalmar", skriker du och nu är det flera av de yngre grabbarna som också gapar. Du ler uppmuntrande till grabbarna. Strax efter får IFK inkast och Hjalmar går fram till bollen för att kasta.
"- Din jävla isländska sopa" ropar du när han är som närmast och flera av de yngre killarna hänger på. Efter det händer något med Hjalmar. Hans offensiva spel försvinner mer och mer och passen blir försiktigare. Några pass slås helt i blindo upp på läktaren.
"- Nu känner vi igen Hjalmar" säger de förut så positiva svinen en bit bort. Nu börjar alltfler ansluta sig till klagokören, du mår allt bättre. De mörka molnen börjar försvinna och du känner en välbekant heshet i halsen. Matchen slutar 1-0 till Blåvitt, du har gapat dig hes på Hjalmar och svurit över Seb. Efter en timme framför datorn och lite svordomar över Hjalmar pussar du din flckvän godnatt, nu mår du bra. En perfekt match är tillända.

Stanna hemma? Skyll er själva!

Idag är det match igen. Solen skiner, vi har vunnit tre raka tävlingsmatcher och på många sätt känns livet ganska levbart. Tyvärr kommer nog många änglar föredra solstolen och grillverandan idag eftermiddag. På ett sätt är det förståeligt, på ett annat är det idiotiskt. Visst är intresset för en på förhand ganska given tillställning i intetotocupens andra omgång inte sådär jättehett. Men det är ju det som lockar mig en dag som denna. Det kommer bli 90-talsmys i solgasset. Glest på Gamlas läktare, Ölme-Alex på plan, säkra poäng och en total brist på den nervositet och ångest en drabbning i allsvenskan brukar medföra. Dessutom kommer vi bjudas möjlighet att få en glimt av den blåvita framtiden. Jonathan och skorpan, Andrés och kanske till och med Moses kan få möjlighet spela idag.

Så om ni ligger där och steks på stranden och irriterar er på skrikande barn, om ni i hungern fläskar på extra mycket tändvätska för att den där jävla flintasteken skall bli klar någon gång eller om ni förbannar det faktum att ingen ännu uppfunnit "mikrokylen" som på ett kick skulle kyla ner dina fesljumna pripps till drickbar nivå. Skyll er själva. Själv skall jag på intertotomys och fnissa åt hur mycket styrelsemedlemmarna måste svettas i sina mörkblå yllekostymer. Njuta av Andrés första, andra och tredjetouch samt hoppas att Wernblom är lika opolerad i närkamper som ögonvittnen, vittnar om. Skyll er själva!

Veckans klyscha

Tungt skott:

Den som tror att bollens hastighet ensam avgör om ett skott är hårt eller inte tar miste. Det finns även tunga skott. Ett tungt skott är få förunnat i dagens elitfotboll. När det avlossas ökar bollens densitet på ett mirakulöst sätt och gör det extra svårt för en målis att hålla. Vem som helst kan dock inte avlossa ett tungt skott. Man måste själv vara tung nämligen. Bra exempel på tunga skyttar är Kim Källström, George Mourad och Svante Samuelsson. Och trots att tex Gianfranco Zola kan lossa av en dônare med mycket högre hastighet än ovan nämnda herrar, så kan han aldrig skjuta tungt. Däremot kan Zola skjuta rappt. Ett rappt skott skjuts av småväxta spelare, men det är en helt annan klyscha som får avhandlas någon annan vecka.

Jag vill se fler tunga skott på Gamla i år. In med Dennis på topp!!

Gôtt att det blev en kuk!

Nej, jag har inte fått tourettes. Det får jag bara under matcherna. Och dom anfallen brukar gå över strax efter slutsignalen, om vi vinner. Annars kan det hänga kvar tills morgonen efter. Som jag nämnt tidigare har en av mina polare gått i väntans tider. Ungefär samtidigt som A-truppen spelade småmål under uppvärmningen igår kväll anlände så ett gossebarn till världen. Bara att gratulera. Storasyster är medlem i Blåvitt sedan gammalt och hade redan hunnit bevista träningar i Delsjöns ishall och på Grimbo, innan hon hunnit lära sig krypa, gå och älska IFK. Politiskt korrekt? Njae, men det priset är väl de flesta farsor beredda att betala. Både min och min kompis farsa håller på giffarna och jag antar att dom idag önskar att dom gett oss en lite strängare uppfostran, men vi själva ser det snarare som ett lyckat resultat av 70-talets låt gå-mentalitet. Rent genetiskt finns det viss risk att pojken blir kort i rocken, således måste han vara snabb när det är dags att satsa. Och om han visar långsamma tendenser, kanske farbror Bruce Banner lär honom den nya roliga leken rövgång. Man går framåt med väldigt böjda ben, vilket stärker muskulaturen på baksidan av låret och skinkhalvorna och främjar på så sätt snabbheten. I alla fall enligt Torbjörn Nilsson, en man som är en religion i sig. Tänk om det var den nye Torbjörn som föddes, tänk om.

Rubriken är tagen från dagens telefonkonversation med den stolte fadren. När två polare blir allt för mjuka i ordalagen, händer inte sällan att någon drar dit med en salva svärord för att återställa balansen. Så hände även idag och jag antar att det har med könsroller att göra.

Slutligen.

När det sedan blir dags för organiserat bollspel är ju ändå huvudsaken att pojken har kul. Och vad är väl roligare än att vinna och vara bäst på plan?

Vad händer med Heden?

För några månader sedan utropades det att Heden, denna säregna plats i Göteborgs hjärtas inre kammare, enligt några"visionärer" ska göras om med höghus, parkanläggningar och, hör och häpna, enbandyarena.

För mig är Heden en av de starkaste symbolerna för hur djupt fotbollen är rotad i Göteborgarnas själ. I vilken annan stad upplåter man tusentals kvadratmeter av den dyraste tomtmarken till att låta korpgäng och klubbar i de lägre divisionerna spela fotboll? Unikt, charmigt och jäkligt kul. En favoritsysselsättning är att köpa en halv special i någon av korvkioskerna runt Heden och sedan knalla ned och titta på någon av matcherna som pågår. Ofta har jag fått med mig någon kollega från de norra delarna av landet som storögt tittar på och säger att han kan förstå varför fotbollen är så speciell i Gbg. Har man tur får man agera bollkalle när någon missriktad spark (och de är många) skickat iväg bollen åt mitt håll. Det är en del av fotbollens själ och ursprung man kan få ta del av på detta lättillgängliga sätt.

Vi kan snacka "Big Business", riskkapital, licensnämnder och transferfönster i oändlighet på elitnivå men när man ser en match i div. 8 på Heden så inser man tydligt varför man älskar dennasport. Fotboll på alla nivåer är helt enkelt otroligt kul att titta på, även om den för dagen kostymklädde lagledaren (han kom direkt från jobbet) för det ena laget förmodligen aldrig sett sitt lag som en del av underhållningsindustrin när han skriker att backen skall "täcka ut han" när yttermittfältaren kommer snubblande med bollen vid fötterna. Det är fler än jag som tycks dela min åsikt eftersom det alltid är flera där som tittar på, oavsett vilka lag som för stunden spelar. Kanske är de på väg hem från jobbet, på väg till krogen, på väg till match på brädhögen eller bara ute med hunden när de stannar till och ler igenkännande när mittbacken sparkar ett stort hål i luften eller ser hur anfallaren får hela kroppen under bollen, sparkar den högt över målet och ut över parkeringen där den med en duns landar på taket till en Mazda 626.

Jag erkänner villigt att jag är en romantisk nostalgiker och kanske är det pga min inskränkthet som jag har lite svårt för planerna på att radikalt göra om Heden. En viss uppsnyggning kan jag trots allt tänka mig i de södra delarna där någon anskrämlig cirkus då och då brukar skräpa ned, men rör för guds skull inte helhetsintrycket av en stor öppen yta ägnad åt fotboll. Det märkligaste i det senaste förslaget är ändå att man vill bygga en bandyarena och försöka locka SM-finalen i bandy till Göteborg. Vem i hela friden tror eller hoppas att bandy är en populär sport i Göteborg? Bara för att GAIS gjort "en stockholmare" och annekterat ett bandylag som nu "brandats om" till GAIS så finns väl ingen anledning att försöka odla fram någon bandykultur i Göteborg? Har ni inte hört talas om växthuseffekten? Bandy är förvisso en del av den svenska kulturen, det erkänner jag. Lovikavantar, bandyportfölj, rosenröda kinder och pälsmössor är småputtrigt och Stenbergskt, men det är framförallt i Bollnäs, Edsbyn, Ljusdal och allt vad bandyfästena heter som traditionerna och kunnandet kring bandyn finns och skall frodas och bevaras. I Göteborg är det framförallt fotboll som det finns kultur och traditioner runt, något Göteborg ska vara stolta över och vårda ömt. Ibland har det varit si och så med det men i och med beslutet om den nya arenan finns det hopp.

Göteborgsdistriktet har för övrigt flest licensierade skidåkare i landet så en tunnel för skidåkning året runt hade nog väckt större entusiasm bland vintersportutövarna i Gbg än en bandyarena.

Så skall vi bli en maktfaktor i Europa igen

Visst, man kan se vuxna män i rosa tröjor och vulgära bermudasshorts. Visst, Brucan, U2 och Duran Duran spelar för Afrika. Visst upplever hårdrocken en revival. Visst är det så att Patrik "bjärred" Andersson inte håller för elitfotboll. Det finns ett otal tendenser som tyder på motsatsen. Men ändå. 80-talet är över. Varken Blåvitt eller något annat lag i Sverige för den delen, kommer någonsin vara bland de stora i Europa igen. Vad kan det bero på?

Problemet är mångfacetterat och svaren är väl egentligen lika många som frågorna men jag skulle ändå vilja lyfta fram en aspekt som känns väldigt angelägen i nuläget. Nämligen vår kosthållning.

Vad fan hände med bifftomaten? Har man någonsin gjort egna hamburgare hemma, så känner man igen problematiken då man tvingas lägga ett pussel av små sketna tomatskivor längs med den undre halvan av det dassiga sesamfröbakade köpebrödet. Förr räckte det med en enda skiva. Får vi bara tillbaka bifftomaten, kommer allt bli som vanligt igen. Publiksnitt kring 5000 där alla av någon anledning hatar Dala Dahlqvist. Närkamper med Conny Carlsson skulle kännas allt annat än så gosigt kramgoa dom förefaller vara numera. Ett landslag med lika bra spelare som usel förbundskapten. Aik förknippas med hockey och statistikrabblande kommentatorer i TV med överkammad flint. Håriga män i tajta blåvita tröjor med alldeles för korta shorts som tar skalp efter skalp i Europa oavsett vilka dom möter eller var. Ge oss tillbaka bifftomaten, så ordnar det sig!

Nirvana

Det är mycket tjöt om ellos nu i dagarna. Det skrivs i media om succétrion Svensson, Svensson och Svensson. Om man glömmer en av dom, så känns ju faktiskt inte värvningarna av Håkan och Mattias Svensson så där jättesexiga. Två stycken 30+ gubbar med karriärens höjdpunkt bakom sig samt med mer eller mindre misslyckade sejourer i deras tidigare klubbar. Ändå beskrivs dom som "supernyförvärv" av röster-i-radio, TV. Egentligen bör dom mest liknas vid Dave Grohl och Krist Novoselic. Två medelmåttor som utan att bidra allt för mycket, ändå dras med i hypevågen och blir "superstjärnor", tack vare den tredje medlemmens egenskaper.

Ellos är i dagsläget en Ferrari, en Merca och 9 epatraktorer. Blåvitt är den senaste Volvon rakt igenom och det kommer märkas i tabellen i oktober.

//Bruce.

När är svensk fotboll bra?

”Det är bra för svensk fotboll” är en favoritfloskel i fotbollssverige. Speciellt brukar det nämnas när något svenskt lag skall ut och spela i någon europeisk cup. ”Det vore bra för svensk fotboll om något lag lyckas i Europa” brukar det heta då. Då inställer sig frågan: När är egentligen svensk fotboll bra? Frågar du en Allsvensk klubbledare så får du nog i 11 fall av 14 svaret att ”När det är drag kring Allsvenskan” (och därmed genererar stora intäkter till klubbarna). Frågar du de andra tre klubbarna får du nog svaret ”när någon svensk klubb lyckas i Europa” (underförstått: när min klubb går långt och får stora intäkter). Av någon anledning har ”viktigt att ett lag lyckas i Europa” hörts ihärdigt från Djurgårdshåll under några år och nu från Malmö. Jag tror inte att de tyckte att det var lika viktigt på 80- och 90-talen.

Frågar du Lagerbäck och de andra muntergökarna kring landslaget får du nog svaret ”när svenska landslaget når stora framgångar”. Frågar du jepparna på förbundskansliet i Solna får du nog svaret ”När fotbollen är attraktiv” (underförstått: när SvFF kan skriva lukrativa avtal så att vi kan fortsätta med våra ”studieresor” till roliga länder och utöka kansliet). Frågar du någon kanslist på de lokala fotbollsförbundet får du nog svaret ”när så stor andel av svenska folket som möjligt spelar fotboll organiserat” (underförstått: så att jag har ett tryggt jobb att gå till).

Frågar du en journalist så hävdar de oftast att det är ”när landslaget tar sig till slutspel eller någon klubb lyckas i Europa” (underförstått: det är roligare att åka till Milano än Gävle för att recensera fotboll).

”Bra för svensk fotboll” är helt enkelt ett annat uttryck för sitt egenintresse men för att man skall slippa mothugg så slänger man in ”det vore bra för svensk fotboll”.

Testa själva: ”Det vore bra för svensk fotboll om….” Visst får ditt uttalande en större tyngd?

”Det vore bra för svensk fotboll om den nya arenan blir en all-seater”

Hetaste ryktet?

Det i dagsläget hetaste ryktet för Ijehs ersättare är Trelleborgs Stephen Ademolu. Han kan kallas såväl Steph som Ade.
Steph-Ade

Steff-Adde, det bästa forwardsparet i allsvenskan på hela 90-talet.

No pressure...

Mats Hård har inte fattat ett skit

Det är väl ingen hemlighet att inspirationen till denna grogg, på många sätt kommer från Mats Hårds konsten att förlora. Den är välskriven och har hög igenkänningsfaktor. Men ju längre tid man läser den, desto mer förbannad blir man. Dels håller han på Gif Sundsvall. En släkting till mig håller på Giffarna. Han lallar på i ett jämnt lyckorus, då Gif som klarar sig kvar år efter år med ganska bred marginal. Dom upplever sitt livs storhetsperiod, som vårt 80-tal. Övre halvan vore som Champions League är för oss. Ändå gnäller Mats Hård. Dessutom är han sportjournalist. Kanske är det han som är som är undantaget som bekräftar regeln om att alla sportjournalister är idioter. Vad vet jag.

Jag och Mats Hård var garanterat på samma arena åtminstone en gång förra året. Där han lallade runt på IP´s pressläktare under tak på betald arbetstid med traktamente, reseersättning och gratis biljett, så stod jag i regnet på en match jag allt som allt lagt ut omkring två jävla tusen spänn för att se. Jag tror inte att herr Hård inser förnedringen i att till och med förlora matchjäveln, för det gjorde vi. För priset av 2000:- fick jag den unika möjligheten att se Blåvitt bränna guldchanserna tack vare Wallerstedts filmning och "njuta" av ett krampaktigt IFK såsa sig igenom 90 minuter på den där märkliga arenans wunderbaumgräs. Som hittat.

Å andra sidan gnäller och deppar alla lags supportrar. Det har blivit ett manligt attribut att gnälla om sitt lag. Antagligen för att vi så sällan får lov att gnälla annars.
-Brutit foten! Äh du är väl man?
-Scharlakansfeber! Äh du är väl man?
-Din fru har lämnat dig! Grattis, du är väl man?
-Bara 0-0 borta mot Kalmar! Jag förstår precis hur du känner det. Käringar kommer aldrig förstå det där!

Hård älskar allegorier mellanfotbollen och livet i övrigt. Han har det till och med som underrubrik. Tänkte avsluta dagen med att försöka mig på något liknande Hårds Liv-1 är ett sätt att förstå fotboll.

Live-8 är ett sätt att förstå fotboll.

Visst finns det gott om ungdomlig entusiasm med goda ambitioner(Green Day, Wendt), men det är dom gamla som verkligen, verkligen kan spela(Mild, Alex, The Who, Pink Floyd). Och om dom inte verkligen, verkligen kan spela så överlistar dom ändå sina yngre konkurrenter tack vare rutin och personlig utstrålning (Ölme, Geldoff).

Nä nu skall jag surfa mellan målservicemenyerna. Hata Papa!!

Må väl.
//Bruce Banner.

Varför Grogg?

Visst kan vi dra en vals om att det är en förkortning för våra riktiga namn eller något pretantiöst om att det är en blandning av starkt och svagt, högt och lågt samt ett helt högt berg andra klyschor. Sanningen ligger nog närmast i att vi tyckte det vore ett coolt namn som rimmar på blogg.

Beträffande grogg i vanlig bemärkelse, är jag emot det. Ha som tumregel att om du måste blanda ut din sprit med läsk, så har du köpt för billig sprit. Må väl

//Bruce Banner.

We´ll meet again.

Lördag morgon. Idag är en sådan dag, jag inte riktigt bryr mig lika mycket som vanligt. Vad det beror på, vet jag inte. Kanske har jag brytt mig för mycket de senaste dagarna, vilket tar ut sin rätt idag.

På torsdag är det den första dagen i resten av våra Ijehlösa liv. Jag saknar honom redan. Jag kommer sakna hans bollmottagning-kroppsfint-perfekt och öppnande crossboll till en ensam yttermittfältare. Jag kommer sakna att man vet på förhand att det blir målchans när han i en spelvändning kommer rättvänd på vänsterkanten. Jag kommer sakna finliraren Ijeh som hellre gör en gubbe för mycket än en gubbe för lite. Jag kommer till och med sakna alla kontroverser och ickekontroverser i media kring honom. Värvningen av #100, blev startskottet och symbolen för en blåvit gryning. Ett blått och vitt återtåg mot den svenska fotbollstronen är per definition kontroversiell, ety vi är både det mest älskade och hatade laget i Sverige. Tyvärr var det Peter som fick ta smällarna. Smällar, han bättre kunnat hantera om han var singel och barnlös. Men nu är det som det är och jag ångrar inte ett skit.

Det var en vemodig Ijeh som äntrade Gamlas gröna i onsdags. Han hade vetat sedan sent kvällen innan att sagan var slut hos oss för den här gången och man märkte på hela hans existens vad han tyckte om det. Kalla mig naiv, blåögd med strutsmentalitet och allt det där. Men jag är övertygad om att Ijeh allra helst hade stannat. Det var en vemodig Ijeh man såg på TV´n dagen efter, iförd ett annat lags tröja. Han log med munnen, men ögonen sa något annat. Det är nog också därför jag tror att vi inte sett Ijeh för sista gången, spingandes ut på Gamlas gröna (eller vad arenan nu kommer heta) , i de vackraste av färger. Om det sedan blir om två, tre eller fyra år, vet jag inte. Men han kommer tillbaka.

Jag förbannar mig själv och min plånbok över att jag inte kan vara på plats på Strandvallen i Gävle på onsdag. Ledmotivet från bortasektionens klackhjältar, är för mig givet och jag hoppas att någon som läser detta är på plats och håller med mig samt har stake nog att dra igång den.

We´ll meet again, don´t know where, don´t know when. But I know we´ll meet again some sunny day.
We´ll meet again, don´t know where, don´t know when. But I know we´ll meet again some sunny day.

Veckans grogg

Snart är det fredagkväll och dags för helgens första grogg.
I denna ljuva sommartid vill jag rekomendera att ni grundar med en lättare soppa från mina hemtrakter i Tavastland samt till det en av de riktigt klassiska sommardryckerna. Här kommer receptet:

Finsk Sommarsoppa
Man tager en djup tallrik som måste vara blommig, fyller den med hembränt o äter med sked.

Vargtass
1 liter Koskenkorva
1 styck Lingon
Obs! Om lingonet får ligga i för länge kan smaken lätt bli fruktig!

Grogga lugnt!

Filosofi

I myten om Sisyfos, startar Camus med konstaterandet att frågan om livet är värt att leva, är den enda verkligt filosofiska frågan en människa kan ställa sig. Han hade fel. Det finns fler. Ställ dig själv frågan: Skulle jag bli en bra farsa? Och du ger dig själv en djup utvärdering och betygsättning från ditt inre. Men Camus kanske inte såg det som en fråga med olika alternativ på sin tid, då begrepp som homosexualitet, preventivmedel och sambolagstiftning, ännu var okända. En av mina två riktigt nära vänner, väntar påökning i dagarna. Fick inte tag på honom i onsdags, så jag trodde att "Doris" låg och kalvade. Så var inte fallet och namnalternativet första målskytt efter ankomst blev inte aktuellt. Ej heller frågan om huruvida Alex eller Niklas vore mest korrekt. Hoppas det blir en tös. Hehe. Då har mina två bästa vänner två töser var och får spendera sin framtid att irritera sig över utgifter för rosa glitternagellack, medan jag förhoppningsvis kan åka till Stadium och köpa alldeles för dyra fotbollsskor i barnstorlek. Det förutsatt att ovan nämnda filosofiska fråga slutar med ett jakande beslut. Kanske får jag någon gång i stället koncentrera mig på att bli världens bästa farbror.
En annan klassiker i temat filosofiska frågor är. Vad skulle du välja, bli blind eller döv? Det är en fråga mellan fotboll och musik, Blåvitt vs. Rock ´n´roll. Mycket svårare än vad man först kan ana. Betänk de senaste 10 blåvita åren och förvänta dig 10 likadana till. Vore då inte att slippa se skiten en välsignelse i sig? Allt detta med Stones i hörlurarna. Å andra sidan finns det en minimal chans att uppleva en vändning, ett nytt guld. Kanske till och med en ny Bebben (Torbjörn finns det och kommer för alltid bara finnas en av). Den chansen är faktiskt aningen större än att Rock´n´rollen kommer vända. Att den blir bättre och bättre igen och kommer upp i 60 och 70-tals nivåer.

Fan vet.
(och han sitter förmodligen och garvar över detta nere i superettan eller var han än befinner sig.)

Dagens fråga

Jag hade tänkt mig en lite längre liknelse mellan mitt nick och livet som supporter. Att man oftast är snäll, men emellanåt blir förbannad så in i helvete. Men jag kom att tänka på något jag måste få utrett.

Att Bruce Banner blir Hulk när han blir arg, har med den gammastrålning han utsattes för att göra. Så långt förstår jag det rent kemiskt och biologiskt. Men varför blir hans byxor alltid lila?

Värva inte Leif Sillbersky

Läste om rättegången kring kidnappningen av Fabian Bengtsson och insåg att jag har en önskan till Julitomten.

Visst skall myndigheterna få utreda sina misstankar i den s.k. skattehärvan men lova mig en sak. Om det skulle väckas ett åtal, värva för guds skull inte Leif Sillbersky som försvarsadvokat.

Han må ha ett fantastiskt facit antar jag, men finns det en enda människa i hela världen som gör någon annan association än råskyldig när de ser att en åtalad försvaras av Leif "Det är sant... att det inte är snällt... att hålla någon inlåst i en låda i en vecka... mot personens vilja... , men det är inte olagligt" Sillbersky? Så MP, värva inte!