Visst, man kan se vuxna män i rosa tröjor och vulgära bermudasshorts. Visst, Brucan, U2 och Duran Duran spelar för Afrika. Visst upplever hårdrocken en revival. Visst är det så att Patrik "bjärred" Andersson inte håller för elitfotboll. Det finns ett otal tendenser som tyder på motsatsen. Men ändå. 80-talet är över. Varken Blåvitt eller något annat lag i Sverige för den delen, kommer någonsin vara bland de stora i Europa igen. Vad kan det bero på?
Problemet är mångfacetterat och svaren är väl egentligen lika många som frågorna men jag skulle ändå vilja lyfta fram en aspekt som känns väldigt angelägen i nuläget. Nämligen vår kosthållning.
Vad fan hände med bifftomaten? Har man någonsin gjort egna hamburgare hemma, så känner man igen problematiken då man tvingas lägga ett pussel av små sketna tomatskivor längs med den undre halvan av det dassiga sesamfröbakade köpebrödet. Förr räckte det med en enda skiva. Får vi bara tillbaka bifftomaten, kommer allt bli som vanligt igen. Publiksnitt kring 5000 där alla av någon anledning hatar Dala Dahlqvist. Närkamper med Conny Carlsson skulle kännas allt annat än så gosigt kramgoa dom förefaller vara numera. Ett landslag med lika bra spelare som usel förbundskapten. Aik förknippas med hockey och statistikrabblande kommentatorer i TV med överkammad flint. Håriga män i tajta blåvita tröjor med alldeles för korta shorts som tar skalp efter skalp i Europa oavsett vilka dom möter eller var. Ge oss tillbaka bifftomaten, så ordnar det sig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar