Otäcka odjur

Alla som promenerat genom ett svenskt villaområde en sommarkväll, kan vittna om en ny folkrörelse. Mördarsnigelmördandet växer i popularitet och har snart gått om bingolotto, fulölsdrickande och flintasteksbränning. Alla verkar ha en egen teknik. Bensin, kokande vatten, salt samt diverse trädgårdsredskap. Jag har till och med mött folk som svetsat till egna mördarredskap för att så effektivt som möjligt ta ihjäl så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Det har nästan blivit en sport.

Varför är då dessa djur så otäcka? Dom varken låter eller skitar ner, ej heller är dom farliga för allmänheten. Det enda dom gör är att äta blommor och blader. Mig stör dom inte och det finns hel del levande organismer som står före i kön på min personliga utrotningslista. Tex mygg, knott och fästingar. Jag har en teori om att ovan nämnda djur endast finns till för att befästa det verkligt otäcka odjurets oändliga otäckhet. Fiskmåsen. Mygg, knott, fästingar och mördarsniglar verkar nämligen vara dom enda varelserna på denna planet som fismåsarna inte terroriserar. Säkert låter dom bli för att retas. Om måsarna åt sniglar, mygg, knott och fästingar, skulle jag bättre kunna lära mig att leva med dessa horder av miljontals måsar som invaderar mitt kvarter på Hisingen kl 5 varje morgon (särskilt på helgerna). Om bara måsarna lärde sig att leva på mördarsniglar skulle faktiskt vår nya folkrörelse ha ett högre syfte, mer än mördandet i sig. Nämligen att ju färre mördarsniglar du har i din hood, desto färre måsar skulle du ha också.

Och då skulle även jag gå och köpa en stor häcksax om ge mig ut i sommarnatten med mord i sinnet.