We´ll meet again.

Lördag morgon. Idag är en sådan dag, jag inte riktigt bryr mig lika mycket som vanligt. Vad det beror på, vet jag inte. Kanske har jag brytt mig för mycket de senaste dagarna, vilket tar ut sin rätt idag.

På torsdag är det den första dagen i resten av våra Ijehlösa liv. Jag saknar honom redan. Jag kommer sakna hans bollmottagning-kroppsfint-perfekt och öppnande crossboll till en ensam yttermittfältare. Jag kommer sakna att man vet på förhand att det blir målchans när han i en spelvändning kommer rättvänd på vänsterkanten. Jag kommer sakna finliraren Ijeh som hellre gör en gubbe för mycket än en gubbe för lite. Jag kommer till och med sakna alla kontroverser och ickekontroverser i media kring honom. Värvningen av #100, blev startskottet och symbolen för en blåvit gryning. Ett blått och vitt återtåg mot den svenska fotbollstronen är per definition kontroversiell, ety vi är både det mest älskade och hatade laget i Sverige. Tyvärr var det Peter som fick ta smällarna. Smällar, han bättre kunnat hantera om han var singel och barnlös. Men nu är det som det är och jag ångrar inte ett skit.

Det var en vemodig Ijeh som äntrade Gamlas gröna i onsdags. Han hade vetat sedan sent kvällen innan att sagan var slut hos oss för den här gången och man märkte på hela hans existens vad han tyckte om det. Kalla mig naiv, blåögd med strutsmentalitet och allt det där. Men jag är övertygad om att Ijeh allra helst hade stannat. Det var en vemodig Ijeh man såg på TV´n dagen efter, iförd ett annat lags tröja. Han log med munnen, men ögonen sa något annat. Det är nog också därför jag tror att vi inte sett Ijeh för sista gången, spingandes ut på Gamlas gröna (eller vad arenan nu kommer heta) , i de vackraste av färger. Om det sedan blir om två, tre eller fyra år, vet jag inte. Men han kommer tillbaka.

Jag förbannar mig själv och min plånbok över att jag inte kan vara på plats på Strandvallen i Gävle på onsdag. Ledmotivet från bortasektionens klackhjältar, är för mig givet och jag hoppas att någon som läser detta är på plats och håller med mig samt har stake nog att dra igång den.

We´ll meet again, don´t know where, don´t know when. But I know we´ll meet again some sunny day.
We´ll meet again, don´t know where, don´t know when. But I know we´ll meet again some sunny day.