Svennis

Det verkar som om Svennis är Englands mest hatade man. Det är enkelt att förstå varför.

Han är rik som ett troll, gängar kända blondiner och kommer undan med det, har alltid snygga kläder samt basar för engelska landslaget. Vilken brittisk lad skulle inte vilja vara Sven? Självklart hatar dom honom. Och självklart vill engelska tabloider tjäna pengar på denna opinionen.

Vad som inte är lika självklart är varför det börjar bli lika dant i Sverige. Sven-Göran Erikssons namn möts inte med lika stor respekt hemma i svedala längre som det gjorde för ett par år sedan. Står inte vi här hemma över sånt där som smutskastning genom personliga påhopp och angrepp mot privatliv. Brukar inte vi slå oss för bröstet och hävda att resultat och sakfrågor är det enda som räknas snarare än vem man knullar.

För inte kan det väl vara så att vi somnade i ett ideal och börjar vakna upp så smått i USA? Vem man knullar börjar få allt mer betydelse och om ni inte tror mig, fråga Systemets VD, den positionen har aldrig varit så uppmärksammad och omdebatterad som nu.

Som tur är, glömmer folk att tycka illa om allt det där som man en gång i tiden tyckte det var viktigt att tycka illa om. Det fanns en tid då det var jävligt kräddigt att tycka illa om Maradona. En tid då han var en omoralisk diva som gjorde mål med handen (att rädda mål med handen har aldrig varit lika omoraliskt) och dessutom hade mage att anse sig vara bäst. Hans brister som privatperson inskränkte på något vis han storhet som fotbollsspelare för är man inte "snäll" så är man liksom inte riktigt lika bra. Och eftersom Maradona inte var så speciellt snäll och ödmjuk och dessutom kom från Argentina, den lite finare och mer korrekta världens Mordor, så var det länge så att Maradona faktiskt inte var så speciellt bra över huvud taget. Jag minns inte riktigt när det vände för Maradona men jag tror mig veta varför. Offside kom, sågs och segrade med sitt alternativa, argentinavänliga förhållningssätt. På fredag håller alla på Argentina mot Tyskland, annat var det 1990. Idag är det acceptabelt att gilla El Diego, till och med kräddigt. Det tog 20 år men till slut hände det och idag bryr man sig lika lite om vem Maradona knullar som man gör om Mozart och Picasso. Konstnären och konsten står i centrum i stället för om huruvida dom kom ihåg deras kusiners födelsedagar.

Så en vacker dag kommer det även vända han som Ekwall kallade för en kåt värmlänning, också. Frågan är när. Är det när The Sun i sin kampanj för att kicka nästa kapten, stolpar upp engelsk landslagsfotboll före och efter Svennis, när England ligger trea i sin EM-kvalgrupp? Eller blir det när Svennis vinner nästa ligatitel i Spanien/Italien? Det återstår att se.

Till sist 1. Vad Svennis och Maradona har gemensamt förutom ovan nämnda skäl? Förmågan att få engelsmän att se jävligt korkade ut.

Till sist 2. Jag saknar Offside. Det offside som i svårsmält pocketform utan bilder stod på fotbollsnörderiets barrikader. Dom är fortfarande bäst, men inte längre lika bra.

Till sist 3. Det där med att folk glömmer att tycka illa om det man en gång i tiden tyckte det var viktigt att tycka illa om. Det gäller inte skottar. För 1000 år sedan var det en klanledare som sålde ut sina rebellkollegor för pengar och gods till England. Än idag skall man som god skotte spotta när man uttalar namnet Campbell. Så långsura är man nog inte ens i Tottenham.

MUUUUU

Har ni lekt den här leken med barn någon gång?

-Vad säger katten? - mjau
-Vad säger hunden? - Vov
-Vad säger lammet - Bäää
-Vad säger Henke? - Muuu

Henrik Larsson är en ko, en helig ko och heliga kor kritiserar man inte. Inte ens tuffa sportjournalister som säger sig sticka ut hakan och ha tuffa åsikter. Henke, Stenmark och Magda dissar man helt enkelt inte. Underpresterar dom, skyller man på deras tränare i stället. Öppna dagens stora tidningar idag och se efter själva.

Muuu!

Det bidde ett Göteborgsderry

Irländska Derry City står för motståndet när Blåvitt inleder sin kampanj i att försöka upprepa det till nästa vår, 20 årsjubilerande miraklet när Blåvitt vann Uefacupen 1987.

87-gänget är något av det mest bortglömda vi har i svensk fotboll. Dom vann fanimej Uefacupen, men dom får ständigt stå i skuggan av 82:orna. Som bragd betingat är 87:ornas bedrift så mycket större. Dom hade under året innan tappat spelare som Torbjörn Nilsson och Johnny Ekström och ersatt dem med Lennart Nilsson och Jari Rantanen. Ändå går dom och vinner hela skiten. Om dom vann bragdguldet? Skojar ni, det är den enda titel Blåvitt aldrig kan vinna. Nej, några större utmärkelser blev det inte sånär som på en punkt. Sverige fick en ny kung och han hette Pettersson i efternamn.

Till sist. Den vidskeplige idioten inom mig ler i mjugg över Uefa-kvallottningen. Få se nu, ett irländskt lag i kval....Åker vi bara ut, så tar vi SM-guld i år. Om ni inte tror mig. Fråga Hasse Borg och Bosse Andersson.

Nattlig fundering

Läste Metro i morse. Det var en uppräkning av alla brott som begåtts under Hultfredsfestivalen. Våldtäkt, mordbränder, misshandelsfall och narkotikabrott. Polisen i artikeln hävdade att det varit lugnare än på länge!

Varför är det ingen som kräver att Rock Party skall stå för poliskostnaden? Varför skyller inga journalister brottsligheten på Kent, In Flames och alla dom andra? Varför kräver ingen att dom skall spela inför tom publik?

Nåväl. I morgon spelar Sverige mot England i Köln. Parfymernas huvudstad (eau de Cologne ni vet), är invaderat av c:a 50 000 britter och drygt 30 000 svenskar. Av dom 80 000 individerna kommer garanterat omkring 700-1000 vara där för att slåss. Kanske kommer 300 av dom vara svenskar och kanske 80 av dom vara Göteborgare.

Så till min lilla nattliga fundering. Om/när det blir bråk. Vad är oddsen på att GP kommer hitta ett sätt att ge Blåvitt skiten för alltihop?

Back home in Gothenbrra

Skottland var grymt, ölen var go, maten var kass och ölen var go. Sa jag att att ölen var go? Både John Scott och Belhaven Best, höll hög tjeckisk klass. Men man hade ju kunnat hoppas på en lite trevligare ankomst när man kom hem.

1. Anton nöjer sig med att vara Petter Hanssons budgetalternativ i Panathinaikos - home of the pussy Saravacos.
2. Ozzy, som drömmer om landslag och stora proffsligor, nöjer sig med några sketår i FCK i stället som inte kommer sälja honom i första taget. Han borde lärt sig av Stenman, en annan vänsterback med sämre potential, men som hade större tålamod och till slut blev ordinarie i bundesliga i stället.

Jag skall aldrig åka utomlands igen. När jag åkte, såg det ut att bli ett sportsligt uppsving med Anton i stället för Kalle i laget. Nu blir det varken eller och ingen Ozzy ute på kanten heller. Bollocks!

Det enda positiva är väl att...äh jag kommer inte på något.

P.S. Kan det verkligen vara en tillfällighet att samtidigt som Ozzy, FCK och Blåvitt slutförhandlar, så dyker det upp en vänsterback från Arsenal på KG och rehab-tränar? D.S

Semester

En gammal arbetskamrat berättade en lite trevlig anekdot härom året. Gubben framför honom på väg ut från systemet, träffade en kamrat. Kamraten pekade på klirret i påsarna och brast ut i ett: Fan har du semester eller? Gubben svarade utan att röra en min. - Så in i helvete!

Så illa trivs inte jag på mitt jobb, men i morgon drar jag i vilket fall som helst iväg på semester jag med. Så in i helvete. I morgon går flygbron i Säve till Brittanien och Glasgow för vidare färd till Edinburgh. Brilliant. Hoppas på fint väder det vill säga 14 grader och duggregn. Men vafan, det är VM. Vem vill vara utomhus då?

Öhh....öh pajnt ov ginnäss plis...

Kalla mig cynisk

Det mest märkliga med den senaste Freddie-Olof affären är inte att den äger rum i omklädningsrummet efter ett resultatmässigt fiasko. I det läget blir det alltid hårda ord oavsett om man är polare eller ej. Det mest häpnadsväckande är att det kommer ut.

I vissa lägen kan det vara bra att folk fokuserar på annat än det sportsliga. I våras, efter två raka förluster och fem raka matcher utan vinst, missgynnades inte blåvitt av att alla i stället skrev om åtelet mot Sella. Snarare tvärtom. Ni kan kalla mig cynisk om ni vill, men jag är övertygad om att den här härvan är en planerad läcka från landslagsledningen som vill få bort medialt fokus på den tjötiga Anders eller Kim debatten, bort från det faktum att Larsson var totalt underisenusel mot en sketgäng och bort från det faktum att Ljungberg och Zlatan inte heller kunde göra sin gubbe mot ett lag av hög superettanklass.

Så hade i alla fall jag hanterat situationen med media för att få idrottslig arbetsro fram tills Paraguaymatchen.

VeÄmm

Det är ju bara en lek. Har ni hört den förut? För oss som blev utan biljetter och har vårt primära fokus på Blåvitt, känns den rätt go att dunka i bordet en dag som denna. Det är ju bara en lek.

0-0, so what? Är det VM så är det VM. Det finns så mycket annat att njuta över ändå. Mitt bästa VM-minne är 1986. Då var Sverige inte ens med. Negretes liggande bicycleta, uppfinnandet av vågen som man då som 10-åring tycket var sketafräckt, samspel mellan Giresse, Platini och en ung Papin, Careca och naturligtvis Diego Armando, Armando Maradona!

Han börjar få upprättelse och erkännande nu. Sådär 10 år efter han slutade spela. Vad få kommer ihåg idag är hur hatad han var när han var aktiv. Maradona var per definition själva symbolen för allt som var ont och omoraliskt. I alla fall i Sverige och det säger väl kanske en del om hur extremt jävla starkt svensk media är influerad och inspirerad av sina engelska kollegor. Ett av mina starkaste fotbollsminnen var finalen 1990. Jag såg den på en restaurang i Kroatien strax innan kriget bröt ut. Alla, precis alla höll på Tyskland och det sättet på vilket El Diego hånades var rent av beklämmande. Vad jag förstått i efterhand, så såg det likadant ut hemma i Svedala också. Ingen nämner än idag att Tyskarna vann på feldömd straff pga en Völlerfilmning. Möjligtvis att man nämner att Brehme slog den med högern i stället för sin vänster eller att man nämner att Lothar fegade ur som ordinarie straffskytt. Man man nämner inte att tyskarna vann på fusk. Precis som man gjorde 1974.

På torsdag möter vi Paraguay i en extremt viktig match. Tack vare det svenska mediedrevet kommer vi tyvärr ställa upp med Källström i stället för Svensson i mitten. Det är en sak att glänsa på¨mittfältet sista 10 mot ett decimerat lag som inte har en käft på mittfältet, där han får gott om tid för sina alldeles för många tillslag vid varje bollkontakt och näst intill tvångsmässiga tendens att alltid vilja slå avgörande passen. Den fördelen kommer han inte komma få njuta av mot ett diciplinerat och duktigt Paraguay och mot dom har vi heller inte råd att ge bort så många bollar i onödan. Kim får ändå spela därför att drevet satt en så ohygglig press på Svensson att hans förutsättningar att prestera på normal nivå inte är realistiska. Källströms spelstil går ut på att han är den store stjärnan i laget. De få gånger han glänser i landslaget, glänser han på lagets bekostnad och jag ger honom högst 50 minuter mot Paraguay. Om ens det.