Ett mästerskap att njuta av

Hemma från ett fantastiskt Skidskytte-VM. Inte resultatmässigt för de svenska naturligtvis utan som upplevelse. Jag har varit på fotbolls-VM 1994 och -06, Alpina VM -07 och Ishockey-VM 89. Av alla VM jag bevistat har detta varit det roligaste. Det är en något annorlunda upplevelse att dela vodka med ryssar i pälsmössa på en läktare, att bli bjuden på Linie-aqvavit ur en norrmans medhavda barskåp i finaste träsnideri i en skogsglänta vid spåret och att samfällt sucka efter en kantare ut klockan tolv med tusentals personer av många nationaliteter. Alla står sida vid sida och inte tillstymmelse till aggressivitet kan skönjas, trots skiftande framgångar och skiftande berusningsgrad. Inga halvt förnedrande visitationer vid biljettinsläppen. Välfyllda väskor med termosar, mackor och annat får tas in utan knot och med vakternas leende samtycke. Poliserna hade mest sjå med att dirigera trafik och kolla nykterheten på bilister mellan Åre och Östersund. Inte en kravallhjälm, polishäst eller skällande polishund kunde jag se. Det var befriande att uppleva ett stort mästerskap på detta vis. Det var något av idrottssjälen som kunde förnimmas där i gemytet i kylan i Östersund. Det är så här det skall vara, fotbollen och dess entourage är fel ute.

Folk och proffstyckare med uppblåsta egon får tycka vad de vill om skidskytte. De får gärna hålla sig till den aggressiva massans och den viljelösa strömmens sporter. Jag klär på mig långkalsongerna (men köper varmare skor) och åker ned till Ruhpolding nästa år för världscuphelgen i skidskytte där. Telefonnumret till ett bra boende fick jag av en Bayrare bredvid backen vid 1,1 km-kontrollen.

Dessutom, att se en skidåkare uppför en stigning i fullfart är något helt annat live än framför TVn. Till skillnad från fotboll där spelet bäst avnjutes framför TVn.