Allsvenskan just nu tycker jag är fantastisk, det är tätt, ofta chansrikt, skön stämning (speciellt på G:a Ullevi) och inga matcher har en given utgång på förhand. Men Allsvenskan ifrågasätts alltmer och SEF har tillsatt en utredning som skall utreda hur Allsvenskan skall utvecklas med målet att ”närma sig Europa” (suck…). Jag hoppas de i utredningen tar vara på det som är bra med Allsvenskan.
Några av fördelarna med Allsvenskan enligt Siwert:
- Jämnheten (som enligt många bevisar Allsvenskans svaghet) och spänningen. Även om jag som Blåvit njöt under 90-talet så känns det verkligen nu att varje match gäller. Det går inte att hoppa över någon match och de flesta kan faktiskt slå alla. Inte ens mot BP borta kan jag känna mig säker på en vinst.
- Man kan se spelet på plats. Hur många av de jeppar som har Barcelona eller Man Utd som favoritlag har sett sina favoriter live och sett spelarna på riktigt? Allsvenskans hjältar är på en plan nära dig, minst 15ggr om året.
- Det utspridda matchandet. Tack vare de utspridda omgångarna och mitt abonnemang på Säsongskortet så kan jag verkligen hänga med och bilda mig en bra uppfattning om alla lagen (sena matchflyttar är dock skit).
PPV-produktionerna. När kanalerna tävlar i att fylla en TV-studio med flest antal tyckare och i att ha mest sändningstid i samband med match så är de minimalistiska PPV-produktionerna precis i min smak. Jag skrivs inte på näsan av analytiker utan jag och mina medtittare i soffan står för analyserna själva (precis som man gör på plats).
- Vårt vackra land. En bortamatch en helg är en ypperlig anledning att se vårt vackra land. Ta en billig weekendnatt på hotell med din kära och upplev Kalmar, Gävle, Örebro, Malmö etc.
- Kontrasterna. Det finns moderna arenor med skön stämning att besöka och det motsatta. Att komma lagen så nära och så avskalat som man kan göra på exempelvis Kopparvallen tycker jag om. Stora arenor i all ära men även de mindre har sin plats i mitt hjärta.
I de stora ligorna växlar guldet mellan två-tre klubbar och i det obegripligt upphaussade Champions League är det alltid Chelsea, Man Utd, Barcelona och ett lag till i semifinal – hur kul är det? Fotbollen ute i Europa verkar bli mer och mer förutsägbar och ospännande och då framstår Allsvenskan som än mer attraktiv.
Men, målet verkar inte att ha en jämn, spännande Allsvenska utan målet enligt SEF är att svenska lag skall hävda sig i Europa-spelet. Jag har dock svårt att förstå att Allsvenskan skulle bli så mycket attraktivare för oss ”konsumenter” om Sverige ligger 12:a istället för 23:a på UEFAs ranking om det sker till priset av en mer ospännande och ojämn serie där man på förhand vet hur många matcher kommer att sluta (som i Spanien).
2010-01-25
Ta vara på det som är bra med Allsvenskan
2010-01-18
Nya Kamratgården
Kamratgården skall rivas och byggas ny och IFK Göteborg diskuterar säkert olika finansieringsalternativ. Varför inte hänga på dokusåpe-/byggnationstrenden i TV och göra en inredningsföljetong av bygget? Någon av reklamkanalerna skulle säkert hänga på
I första avsnittet varvas bilder från den dagliga verksamheten på Kamratgården med bilder från förr. Den berömda övergångsfaxen, de nötta bordskanterna på kortspelsbordet, fuktskadorna i omklädningsrummen och tränarnas barack zoomas in extra. Glenn, Glenn & Glenn får berätta om allt som sitter i väggarna och fader Gunnar får lite mästrande berätta om storhetstiden när en större utbyggnad gjordes senast.
I andra avsnittet intervjuas personal och spelare om hur de vill att en ny Kamratgård skall utformas, vilka funktioner de vill ha etc och Hysén, Sella och Gustav får nojsa och skämta så där härligt omklädningsrumsmässigt i flera sekvenser.
Sedan är det något eller några avsnitt från byggnationen med sedvanligt TV-mässigt skäll på hantverkare, shopping i sponsrande inredningsbutiker etc där Håkan år gå och skaka på huvudet åt inredarnas idéer. Bengan och ”Erra” Eriksson är givetvis två av snickarna.
I sista avsnittet kommer så hela truppen lunkande i badtofflor och träningsoverall och Seppo leder kanslipersonalen. Med förväntansfull min öppnar inredaren dörren och spelarna rusar in. Nicklas ”Rehab” Carlsson smeker kärleksfullt den moderna rehabcykeln med LED-TV, Robin Söder hoppar med ett ljudligt plask ned i den nya jacuzzin, Sella och Hjalmar springer som busiga småpojkar ikapp in i det nya uppehållsrummet för att paxa favoritplats vid det filtklädda spelbordet och de yngre spelarna skriker ”Shit, fan, vad läckert” när de ser TV-spelskonsolerna som är inbyggda i väggen.
Jonas och Rehn ler belåtet när deras nya videosystem förevisas med tillhörande kameror med ”JAS-teknik” så att alla spelares rörelser registreras under match. Wolfgang Pichler går igenom pulsklockornas funktioner och går ienom hur spelarna skall rapportera in sina testresultat dagligen till tränarnas databas.
Håkan grymtar lite över multimaskinen för fax/skrivare/scanner etc och på att det saknas eluttag på parkeringen så att han inte kan koppla in kupévärmaren till sin stora bil. Marknadsfolket jublar när de ser sina nya, fina headsets till telefonerna och den tillhörande bildskärmen där staplar och statistik över sålda sponsorpaket och årskort uppdateras i realtid. Anna Skipper har fyllt kylskåpen med mat och i köket står Leila och bakar nyttiga bröd som skall ge snabb återhämtning eter träningarna.
Gamla Kamrater kommer upp och grymtar högljutt över att många av de gamla svartvita bilderna satts in i digitala fotoramar och om att de numer måste lära sig en kod för att komma in och på slutet kramas alla med varandra.
I första avsnittet varvas bilder från den dagliga verksamheten på Kamratgården med bilder från förr. Den berömda övergångsfaxen, de nötta bordskanterna på kortspelsbordet, fuktskadorna i omklädningsrummen och tränarnas barack zoomas in extra. Glenn, Glenn & Glenn får berätta om allt som sitter i väggarna och fader Gunnar får lite mästrande berätta om storhetstiden när en större utbyggnad gjordes senast.
I andra avsnittet intervjuas personal och spelare om hur de vill att en ny Kamratgård skall utformas, vilka funktioner de vill ha etc och Hysén, Sella och Gustav får nojsa och skämta så där härligt omklädningsrumsmässigt i flera sekvenser.
Sedan är det något eller några avsnitt från byggnationen med sedvanligt TV-mässigt skäll på hantverkare, shopping i sponsrande inredningsbutiker etc där Håkan år gå och skaka på huvudet åt inredarnas idéer. Bengan och ”Erra” Eriksson är givetvis två av snickarna.
I sista avsnittet kommer så hela truppen lunkande i badtofflor och träningsoverall och Seppo leder kanslipersonalen. Med förväntansfull min öppnar inredaren dörren och spelarna rusar in. Nicklas ”Rehab” Carlsson smeker kärleksfullt den moderna rehabcykeln med LED-TV, Robin Söder hoppar med ett ljudligt plask ned i den nya jacuzzin, Sella och Hjalmar springer som busiga småpojkar ikapp in i det nya uppehållsrummet för att paxa favoritplats vid det filtklädda spelbordet och de yngre spelarna skriker ”Shit, fan, vad läckert” när de ser TV-spelskonsolerna som är inbyggda i väggen.
Jonas och Rehn ler belåtet när deras nya videosystem förevisas med tillhörande kameror med ”JAS-teknik” så att alla spelares rörelser registreras under match. Wolfgang Pichler går igenom pulsklockornas funktioner och går ienom hur spelarna skall rapportera in sina testresultat dagligen till tränarnas databas.
Håkan grymtar lite över multimaskinen för fax/skrivare/scanner etc och på att det saknas eluttag på parkeringen så att han inte kan koppla in kupévärmaren till sin stora bil. Marknadsfolket jublar när de ser sina nya, fina headsets till telefonerna och den tillhörande bildskärmen där staplar och statistik över sålda sponsorpaket och årskort uppdateras i realtid. Anna Skipper har fyllt kylskåpen med mat och i köket står Leila och bakar nyttiga bröd som skall ge snabb återhämtning eter träningarna.
Gamla Kamrater kommer upp och grymtar högljutt över att många av de gamla svartvita bilderna satts in i digitala fotoramar och om att de numer måste lära sig en kod för att komma in och på slutet kramas alla med varandra.
2009-12-28
"Ett lag i Europa ökar intresset"
Ja, det mantrat har vi hört till leda i Sverige. Företrädare efter företrädare i Sverige har sjungit ut att bara ett lag tar sig till ett gruppspel i Europacuperna så kommer intresset för svensk fotboll att öka och det skulle i sin tur motivera en mindre jämn Allsvenska (alternativt en Allsvenska med färre lag).
Det där stämmer inte riktigt. Jag tog och kollade upp den svenska UEFA-rankingen för klubblag och jämförde med publiksnittet i Allsvenskan under tjugo års tid och fick helt andra resultat än så. Det är snarast så att kurvorna skiljer sig åt ganska kraftigt. När UEFA-rankingen faller så ökar publiksnittet i Allsvenskan. Fr o m slutet av 90-talet har rankingen dalat betydligt men publiksnittet i Allsvenskan har ökat i nästan rakt omvänd takt.
Ser vi den långsiktiga utvecklingen så är det en stadig ökning av publiksnittet trots vår UEFA-ranking. Min slutsats är alltså att ett svenskt lag i Europa inte har någon större betydelse för intresset och alltså inte automatiskt behöver vara ”bra för svensk fotboll”.
Nu är kanske publiksnitt inte en så rättvisande parameter för när svensk fotboll är ”bra och intressant”, men ingen annan gaphals i debatten har lagt fram några allenarådande nyckeltal som skall användas vid mätning om svensk fotboll mår bra eller inte. Ge mig andra förslag att jämföra med (intäkter totalt för Allsvenska klubblag ger liknande utfall).
.1989............................. 1999............................2009
Det där stämmer inte riktigt. Jag tog och kollade upp den svenska UEFA-rankingen för klubblag och jämförde med publiksnittet i Allsvenskan under tjugo års tid och fick helt andra resultat än så. Det är snarast så att kurvorna skiljer sig åt ganska kraftigt. När UEFA-rankingen faller så ökar publiksnittet i Allsvenskan. Fr o m slutet av 90-talet har rankingen dalat betydligt men publiksnittet i Allsvenskan har ökat i nästan rakt omvänd takt.
Ser vi den långsiktiga utvecklingen så är det en stadig ökning av publiksnittet trots vår UEFA-ranking. Min slutsats är alltså att ett svenskt lag i Europa inte har någon större betydelse för intresset och alltså inte automatiskt behöver vara ”bra för svensk fotboll”.
Nu är kanske publiksnitt inte en så rättvisande parameter för när svensk fotboll är ”bra och intressant”, men ingen annan gaphals i debatten har lagt fram några allenarådande nyckeltal som skall användas vid mätning om svensk fotboll mår bra eller inte. Ge mig andra förslag att jämföra med (intäkter totalt för Allsvenska klubblag ger liknande utfall).
.1989............................. 1999............................20092009-12-18
Högsäsong.
Om man någon gång under året, verkligen vill ta chansen (jag har gjort karriär på det nästan), att kritisera, håna och urinera på sportjournalister. Ja då är det nu man skall hugga till. För ivriga journalistdissare är det jul, nyår, påsk, midsommar och sommarlov på samma gång. Anledningen? Inget händer. Absolut ingenting av värde händer överhuvud taget. Resultatet för en resultatdriven sportmurvel blir att du tvingas hitta ett och annat dammkorn, döpa det till "fjäder" och producera en hönsfarm. Tro fan det blir tuppjuck då på redaktionerna.
Man kan alltid räkna spaltcentimeter och dylikt om man verkligen vill göra sig besväret, men jag använder hellre mitt högst ovetenskapliga text-tv index (TTI). Låga 300-nummer=stora nyheter. 303 är ettan, the shit. Den kan komma att flyttas ner under dagen, men försvinner aldrig till andrasidans rubriker på 301. Under den gångna veckan har det hetaste stoffet handlat om Conny Karlssons tränarlicens.... Det är hur heta sportnyheter vi har att förhålla sig till just nu. Vidare har ett mindre missförstånd om Tobias Hyséns rehabilitering skapat en mindre hysteri, med arga texter och krönikor och snart drar ju en juniortävling i ishockey igång. I g e n.
Ja
Leman,
det är bara du
som egentligen bryr dig om det förutom spelare, ledare OCH föräldrar. Och är det inte så, är du i alla fall en mästare på att låtsas.
Generalexemplet just nu är annars någon form av skandal kring Markus Allbäck. Allbäck den stackarn, fick en svår och tuff barndom med en farsa som är inbiten öisare. Men i övrigt har jag inga större problem med honom och jag var en av alla de tusentals blåvita som applåderade hans skadesorti på båren från derbyt i våras. Just nu får han skäll av Robert Laul. Han ställdes mot väggen väd gäller ett pratminus av Zlatan i SvD. Allbäck är ju inte dum i huvudet, så han var nog väl medveten om hur de kommande rubrikerna skulle sett ut om han svarat på annat sätt än han gjorde. Att Zlatan inte sagt som han gjorde. Således tar han "heder och ära av någon som inte kunde vara där och försvara sig". Typ. Jag har läst utskriften av intervjun i SvD. Ur den är det ganska svårt att avläsa om Zlatan ifrågasätter att satsningen på Allbäck som assisterande är seriös, dvs som en långsiktig lösning i tränarstaben som heltidsanställd tränare. Vid tiden för intervjun, var Allbäck fortfarande aktiv i Öis och hade bara tagits ut som assisterande till en enda träningsmatch. Få om någon visste mer om saken just då. Den andra tolkningen är ju att Zlatan ifrågasätter Allbäck i sig och de som utnämnt honom som oseriösa. Gissa vilken tolkning sportbladet hade valt.... Det hade blivit ett avslöjande om schismen mellan Zlatan och Allbäck, storbråket som håller Zlatan utanför landslaget samt fan, hans moster och Nou Camp 86. Sammantaget är det dock exakt lika korrekt att anklaga SvD för felcitering som att inte göra det. Såvida inte Zlatan, Saida eller Bosse Petersson går in och förklarar hur Zlatan tänker. Allbäck tog det logiska beslutet. Det enda han bevisade var att han inte är fullständig idiot. Trots sin taskiga barndom. Ett dammkorn blev en hönsfarm. Men att skälla på Laul är också att göra det lätt för sig. Vad skall han annars skriva om. På Spåret? Inget händer ju.
Så jag unnar helt enkelt 90% av Sveriges sportjournalister, i synnerhet de som gillar fotboll, en låååång vintersemester. Skit i texten. Publicera helsidor med snygga bilder bara om ni nu inte har några långa bra reportage på lager sedan tidigare. För era försök till journalistik just nu är orättvisa framför allt mot dom själva.
Men jag får ju aldrig som jag vill och väntar således tåligt på del 5 i artikelserien om Conny Karlssons tränarutbildning. Och hoppas verkligen att herr och fru fotbollsjournalists inre samvete och ego, saknar Royal League lika mycket som vi supportrar gör.
Man kan alltid räkna spaltcentimeter och dylikt om man verkligen vill göra sig besväret, men jag använder hellre mitt högst ovetenskapliga text-tv index (TTI). Låga 300-nummer=stora nyheter. 303 är ettan, the shit. Den kan komma att flyttas ner under dagen, men försvinner aldrig till andrasidans rubriker på 301. Under den gångna veckan har det hetaste stoffet handlat om Conny Karlssons tränarlicens.... Det är hur heta sportnyheter vi har att förhålla sig till just nu. Vidare har ett mindre missförstånd om Tobias Hyséns rehabilitering skapat en mindre hysteri, med arga texter och krönikor och snart drar ju en juniortävling i ishockey igång. I g e n.
Ja
Leman,
det är bara du
som egentligen bryr dig om det förutom spelare, ledare OCH föräldrar. Och är det inte så, är du i alla fall en mästare på att låtsas.
Generalexemplet just nu är annars någon form av skandal kring Markus Allbäck. Allbäck den stackarn, fick en svår och tuff barndom med en farsa som är inbiten öisare. Men i övrigt har jag inga större problem med honom och jag var en av alla de tusentals blåvita som applåderade hans skadesorti på båren från derbyt i våras. Just nu får han skäll av Robert Laul. Han ställdes mot väggen väd gäller ett pratminus av Zlatan i SvD. Allbäck är ju inte dum i huvudet, så han var nog väl medveten om hur de kommande rubrikerna skulle sett ut om han svarat på annat sätt än han gjorde. Att Zlatan inte sagt som han gjorde. Således tar han "heder och ära av någon som inte kunde vara där och försvara sig". Typ. Jag har läst utskriften av intervjun i SvD. Ur den är det ganska svårt att avläsa om Zlatan ifrågasätter att satsningen på Allbäck som assisterande är seriös, dvs som en långsiktig lösning i tränarstaben som heltidsanställd tränare. Vid tiden för intervjun, var Allbäck fortfarande aktiv i Öis och hade bara tagits ut som assisterande till en enda träningsmatch. Få om någon visste mer om saken just då. Den andra tolkningen är ju att Zlatan ifrågasätter Allbäck i sig och de som utnämnt honom som oseriösa. Gissa vilken tolkning sportbladet hade valt.... Det hade blivit ett avslöjande om schismen mellan Zlatan och Allbäck, storbråket som håller Zlatan utanför landslaget samt fan, hans moster och Nou Camp 86. Sammantaget är det dock exakt lika korrekt att anklaga SvD för felcitering som att inte göra det. Såvida inte Zlatan, Saida eller Bosse Petersson går in och förklarar hur Zlatan tänker. Allbäck tog det logiska beslutet. Det enda han bevisade var att han inte är fullständig idiot. Trots sin taskiga barndom. Ett dammkorn blev en hönsfarm. Men att skälla på Laul är också att göra det lätt för sig. Vad skall han annars skriva om. På Spåret? Inget händer ju.
Så jag unnar helt enkelt 90% av Sveriges sportjournalister, i synnerhet de som gillar fotboll, en låååång vintersemester. Skit i texten. Publicera helsidor med snygga bilder bara om ni nu inte har några långa bra reportage på lager sedan tidigare. För era försök till journalistik just nu är orättvisa framför allt mot dom själva.
Men jag får ju aldrig som jag vill och väntar således tåligt på del 5 i artikelserien om Conny Karlssons tränarutbildning. Och hoppas verkligen att herr och fru fotbollsjournalists inre samvete och ego, saknar Royal League lika mycket som vi supportrar gör.
2009-12-15
Motståndare
Vintertid innebär mest semester samt en lång försäsong samt en lång silly season. En silly season som för oss blåvita fans nuförtiden känns än längre då det på gott och ont, förmodligen mest gott, inte vare sig läcks eller ryktas särskilt mycket från Kamratgården. En dag kanske det dyker upp ett nyförvärv, men tills dess är det mycken seg väntan.
Om man dock kvalificerat sig för eruopaspel och överlevt de inledande rundorna så hade vintern sett helt annorlunda ut, för i såväl Champions League som Europa League pågår ju turneringsspelet för fullt och även om svenska fotbollsjournalister i allmänhet inte vill att något svenskt lag skall lyckas i Europa, så är det givetvis fullt tillåtet att drömma som supporter.
Det där med journalisternas ovilja är givetvis ett något hårdraget påstående, men med tanke på hur mycket gnäll det förekom från mediahåll under åren med Royal League om att det inte gick att spela i Sverige i november - mars, och att det inte gick att se på fotboll under samma årstids, så är det en inte helt orimlig slutsats. För inte var väl gnället på fotbollen bara ett missriktat uttryck för den egna bekvämligheten där man hellre sitter inne på redaktionen och ser bilder från Spanien än blir utkommenderad till en livs levande match på exempelvis Ullevi eller Råsunda i vinterkylan? Samma journalister som gnällde friskt över Royal League och därmed bidrog med sin insats, stor eller liten får ni döma själva, för att turneringen inte skulle överleva undrar för övrigt nuförtiden varför Svenska lag har så svårt att lyckas i Europa. Skall bli mycket intressant att se vad de säger den dagen ett Svenskt lag överlever de inledande europarundorna och får spela gruppspelsmatcher i december...
Men journalisterna var ett litet sidospår, det här skulle ju handla om drömmarna. Drömmen är givetvis fler SM-guld, regelbundet spel i Champions League och ett blåvitt återtåg till den europeiska toppfotbollen. Men i ett försök att gräva där vi står drömmer jag idag om nästa års spel i Europa League, dit ju Blåvitt kvalificerat sig och går in i den tredje av de fyra kvalomgångarna. IFK Göteborg har med sin brist på framgångar i UEFA:s turneringar de senasteåren inte särskilt hög ranking och kommer därmed vara oseedat i denna tredje omgång.
Om den aktuella ställningen just nu i de olika europeiska ligorna står sig säsongen ut, givetvis tämligen orimligt men någonstans måste man börja, samt att det högst rankade laget går segrande ur samtliga matcher i de inledande två kvalrundorna så kommer vi vid lottningen av kvalomgång tre att kunna ställas inför något av följande lag.
I ordning efter UEFA:s ranking.
Liverpool, Galatasaray, Rapid Bukarest, FC Köpenhamn, Sparta Prag, Hapoel Tel Aviv, Genua, Red Bull Salzburg, Austria Wien, CSKA Sofia, Sporting Gijon (Esp), Partizan Belgrad, Bröndby IF, Grasshoppers, 1899 Hoffenheim, Metallurg Donetsk, FC Vaslui (Rom), Lech Poznan, Panionos, Lorient (Fra), FC Moskva, Lokomotiv Sofia, Tavria Simferopol (Ukr), Banik Ostrava (Cza), Nacional Madeira, Maritimo Funchal, FC Utrecht, Heracles Almelo, Germinal Beerschot (Bel), Bursaspor, Motherwell, AA Gent, Ergotelis.
Alla motståndare i tabellen är inte jättesexiga men några ger ju hyfsade chanser till vidare avancemang, om korsbanden håller och mindre än 3 nyckelspelare försvinner under sommaruppehållet...
Om man dock kvalificerat sig för eruopaspel och överlevt de inledande rundorna så hade vintern sett helt annorlunda ut, för i såväl Champions League som Europa League pågår ju turneringsspelet för fullt och även om svenska fotbollsjournalister i allmänhet inte vill att något svenskt lag skall lyckas i Europa, så är det givetvis fullt tillåtet att drömma som supporter.
Det där med journalisternas ovilja är givetvis ett något hårdraget påstående, men med tanke på hur mycket gnäll det förekom från mediahåll under åren med Royal League om att det inte gick att spela i Sverige i november - mars, och att det inte gick att se på fotboll under samma årstids, så är det en inte helt orimlig slutsats. För inte var väl gnället på fotbollen bara ett missriktat uttryck för den egna bekvämligheten där man hellre sitter inne på redaktionen och ser bilder från Spanien än blir utkommenderad till en livs levande match på exempelvis Ullevi eller Råsunda i vinterkylan? Samma journalister som gnällde friskt över Royal League och därmed bidrog med sin insats, stor eller liten får ni döma själva, för att turneringen inte skulle överleva undrar för övrigt nuförtiden varför Svenska lag har så svårt att lyckas i Europa. Skall bli mycket intressant att se vad de säger den dagen ett Svenskt lag överlever de inledande europarundorna och får spela gruppspelsmatcher i december...
Men journalisterna var ett litet sidospår, det här skulle ju handla om drömmarna. Drömmen är givetvis fler SM-guld, regelbundet spel i Champions League och ett blåvitt återtåg till den europeiska toppfotbollen. Men i ett försök att gräva där vi står drömmer jag idag om nästa års spel i Europa League, dit ju Blåvitt kvalificerat sig och går in i den tredje av de fyra kvalomgångarna. IFK Göteborg har med sin brist på framgångar i UEFA:s turneringar de senasteåren inte särskilt hög ranking och kommer därmed vara oseedat i denna tredje omgång.
Om den aktuella ställningen just nu i de olika europeiska ligorna står sig säsongen ut, givetvis tämligen orimligt men någonstans måste man börja, samt att det högst rankade laget går segrande ur samtliga matcher i de inledande två kvalrundorna så kommer vi vid lottningen av kvalomgång tre att kunna ställas inför något av följande lag.
I ordning efter UEFA:s ranking.
Liverpool, Galatasaray, Rapid Bukarest, FC Köpenhamn, Sparta Prag, Hapoel Tel Aviv, Genua, Red Bull Salzburg, Austria Wien, CSKA Sofia, Sporting Gijon (Esp), Partizan Belgrad, Bröndby IF, Grasshoppers, 1899 Hoffenheim, Metallurg Donetsk, FC Vaslui (Rom), Lech Poznan, Panionos, Lorient (Fra), FC Moskva, Lokomotiv Sofia, Tavria Simferopol (Ukr), Banik Ostrava (Cza), Nacional Madeira, Maritimo Funchal, FC Utrecht, Heracles Almelo, Germinal Beerschot (Bel), Bursaspor, Motherwell, AA Gent, Ergotelis.
Alla motståndare i tabellen är inte jättesexiga men några ger ju hyfsade chanser till vidare avancemang, om korsbanden håller och mindre än 3 nyckelspelare försvinner under sommaruppehållet...
2009-12-09
Dags för UEFA att hejda kostnadsexplosionen?
Så blev det ingen EM-ansökan för Norge och Sverige. Som jag skrivit tidigare så är det många ekonomiska osäkerhetsfaktorer och glädjekalkylerande kring ett sådant arrangemang och nu när en konsult som inte anlitats av arrangörerna tittat på kalkylerna och lagt fram en rapport så framgår denna osäkerhet. Jag tycker det var ett bra beslut att lägga ned ansökan.
Däremot så bör nog UEFA ta sig en rejäl funderare på varför kraven på arenor och annat på ett mästerskap ökar exponentiellt med tiden. Med den utveckling vi sett på senare år (Folkhems-Lennart startade även denna utveckling) så är det snart väldigt få länder som kan uppfylla kraven för att få arrangera ett EM. Är det verkligen en utveckling i rätt riktning? Kraven på arenor, sponsorutrymmen, hotell (kapacitet och standard), mediafaciliteter och annat har bara accelererat. Den nya Malmö Arena hade inte klarat kraven för ett EM exempelvis och det är en hyfsat fin arena. Till vilken nytta har UEFA egentligen ökat kraven? Jag tror inte att de som var på EM 2004 tyckte det var ett tråkigare och sämre EM än 2008 (nu tänker jag inte på matchresultaten) trots att kraven på arrangörerna skärpts betydligt mellan de två mästerskapen.
Mr. Platini har gjort en hel del bra under sin första tid och har många gånger sagt sig vilja stoppa kostnadsökningarna inom fotbollen. Då är det dags att sopa i sitt eget bo och sänka UEFA-kraven på mästerskapsarrangörerna. Att sänka kraven på EM-arrangörerna vore ett enkelt sätt för UEFA att göra sitt för att minska kostnadsexplosionen inom fotbollen.
Däremot så bör nog UEFA ta sig en rejäl funderare på varför kraven på arenor och annat på ett mästerskap ökar exponentiellt med tiden. Med den utveckling vi sett på senare år (Folkhems-Lennart startade även denna utveckling) så är det snart väldigt få länder som kan uppfylla kraven för att få arrangera ett EM. Är det verkligen en utveckling i rätt riktning? Kraven på arenor, sponsorutrymmen, hotell (kapacitet och standard), mediafaciliteter och annat har bara accelererat. Den nya Malmö Arena hade inte klarat kraven för ett EM exempelvis och det är en hyfsat fin arena. Till vilken nytta har UEFA egentligen ökat kraven? Jag tror inte att de som var på EM 2004 tyckte det var ett tråkigare och sämre EM än 2008 (nu tänker jag inte på matchresultaten) trots att kraven på arrangörerna skärpts betydligt mellan de två mästerskapen.
Mr. Platini har gjort en hel del bra under sin första tid och har många gånger sagt sig vilja stoppa kostnadsökningarna inom fotbollen. Då är det dags att sopa i sitt eget bo och sänka UEFA-kraven på mästerskapsarrangörerna. Att sänka kraven på EM-arrangörerna vore ett enkelt sätt för UEFA att göra sitt för att minska kostnadsexplosionen inom fotbollen.
2009-12-01
Bragdguld i rätta händer
Helena Jonsson fick bragdguldet i år och av de otaliga sportevenemang jag sett i år så minns jag allra mest (i konkurrens med Sellas sena mål mot Gais) när Helena avgjorde världscupen i säsongens allra sista skytte, ståendes bredvid konkurrenten Kati Wilhelm. Jag vågade knappt titta och sprang som en dåre av glädje genom huset när hon skjutit fullt. Helena uppvisade nerver av stål och en vinnarskalle som bör inspirera alla blåvita gamnackar (som nästan alltid förlorar när det gäller). Utöver totala världscupsegern uppvisade hon nerver av stål i VM och tog ett antal medaljer även där.
Enda konkurrent om bragdguldet var nog Robin Söderling och hade han vunnit slutspelet i helgen hade han givit Helena en match.
Naturligtvis kommer åsiktsmaskinerna (som alla har det gemensamt att de inte kan klä sig varmt) att såga valet och hålla fram Zlatan. För att få bragdguld som en spelare i en lagsport så måste du verkligen göra något exceptionellt. Om Zlatan exempelvis hade avgjort med två Maradona-mål mot Danmark och tagit Sverige till fotbolls-VM så hade han varit aktuell. Zlatans insatser i landslag mot vad han presterat i Barcelona och Inter visar snarast att han är hyfsat medelmåttig i en medelmåttig omgivning, men kan vara lysande när han är omgiven av världsstjärnor. Det diskvalificerar Zlatan från bragdguldet i mina ögon. Det är, och bör vara, svårare att få bragdguldet för en lagidrottare än för en individuell idrottsman.
13.30 på torsdag sitter jag på planet mot Östersund och WC-premiären i skidskytte, det skall bli fantastiskt kul. Äntligen är vintersäsongen igång på allvar, med alpint, längdåkning och skidskytte!
Enda konkurrent om bragdguldet var nog Robin Söderling och hade han vunnit slutspelet i helgen hade han givit Helena en match.
Naturligtvis kommer åsiktsmaskinerna (som alla har det gemensamt att de inte kan klä sig varmt) att såga valet och hålla fram Zlatan. För att få bragdguld som en spelare i en lagsport så måste du verkligen göra något exceptionellt. Om Zlatan exempelvis hade avgjort med två Maradona-mål mot Danmark och tagit Sverige till fotbolls-VM så hade han varit aktuell. Zlatans insatser i landslag mot vad han presterat i Barcelona och Inter visar snarast att han är hyfsat medelmåttig i en medelmåttig omgivning, men kan vara lysande när han är omgiven av världsstjärnor. Det diskvalificerar Zlatan från bragdguldet i mina ögon. Det är, och bör vara, svårare att få bragdguldet för en lagidrottare än för en individuell idrottsman.
13.30 på torsdag sitter jag på planet mot Östersund och WC-premiären i skidskytte, det skall bli fantastiskt kul. Äntligen är vintersäsongen igång på allvar, med alpint, längdåkning och skidskytte!
2009-11-30
Reclaim the reclaim the streets
Det var väl i somras som Göteborgs butiksägare lobbade fram ett förbud mot gatumusikanter. Detta för att lindra plågan för personalen som tvingas lyssna på romska dragsspelsschlagers dagarna i ända. Detta mottogs med ilskna röster från kultureliten som hävdade musikens frihet, yttrandefrihet och allt vad det kan ha varit. Jag stod mittemellan i kontroversen. Dels hatar jag dragsspelsschlagers samt i synnerhet panflöjtsindianerna. Samtidigt har jag rätt stora problem med att butiksinnehavare kan gå in och fatta ett sådant beslut.
Reclaim the streets-rörelsen är irriterande. För bortom dessa osnytna medelklassungar med våld/hot om våld som arbetsmetod, som bygger upp sin identitet på att ha något och någon att slåss mot, så har dom ju rätt om det offentliga rummet. Värnar vi inte om det, gör vi ytterligare en inskränkning om allas vårt lika värde, vår frihet och allt det där som våra förfäder fick riskera mycket samt slita ont för att uppnå åt oss. Så fort jag öppnar ytterdörren, är allt jag exponeras för till salu. Och du får bara exponera om du köper och säljer. Köp-sälj-slit-släng. Små, små prislappar som vi andas in, hör och ser. Vi kan installera spamfilter på våra datorer, men än så länge går det inte att implementera i verkliga livet.
Nu börjar julhetsen på allvar. Var finns omsorgen av butikspersonalen nu. Jag har en kompis som jobbar i butik, han har haft ångest över EMD´s julskiva sedan september, tre Carolaversioner av O Helga natt, samt givetvis hela skivan Absolute Christmas. Jag kan ändå på något sätt lyckas undvika det mesta av julterrorn, men tänk att jobba i det utan chans att komma undan. I Schweiz har man förbjudit minareter eller vad det nu var man röstade emot. Men i klassen religöst betingat oljud slår vi muslimerna med hästlängder. Om du inte tror mig, gå genom Nordstan den 23:e december.
Reclaim the streets-rörelsen är irriterande. För bortom dessa osnytna medelklassungar med våld/hot om våld som arbetsmetod, som bygger upp sin identitet på att ha något och någon att slåss mot, så har dom ju rätt om det offentliga rummet. Värnar vi inte om det, gör vi ytterligare en inskränkning om allas vårt lika värde, vår frihet och allt det där som våra förfäder fick riskera mycket samt slita ont för att uppnå åt oss. Så fort jag öppnar ytterdörren, är allt jag exponeras för till salu. Och du får bara exponera om du köper och säljer. Köp-sälj-slit-släng. Små, små prislappar som vi andas in, hör och ser. Vi kan installera spamfilter på våra datorer, men än så länge går det inte att implementera i verkliga livet.
Nu börjar julhetsen på allvar. Var finns omsorgen av butikspersonalen nu. Jag har en kompis som jobbar i butik, han har haft ångest över EMD´s julskiva sedan september, tre Carolaversioner av O Helga natt, samt givetvis hela skivan Absolute Christmas. Jag kan ändå på något sätt lyckas undvika det mesta av julterrorn, men tänk att jobba i det utan chans att komma undan. I Schweiz har man förbjudit minareter eller vad det nu var man röstade emot. Men i klassen religöst betingat oljud slår vi muslimerna med hästlängder. Om du inte tror mig, gå genom Nordstan den 23:e december.
2009-11-28
Var det verkligen så mycket sämre förr?
Vi bröder brukar dunka varandra i ryggen men nu riskerar jag nog att krossas som en kackerlacka under Bruces prosaiska stövelklackar. Jag såg hela Tipsextranostalgin idag och blev glatt överraskad. Huvudnumret var ”bästa matchen under Tipsextras historia” och var Man U – West Bromwich från 1978. Mina förväntningar var att här skulle man se en match i gåfotbollstempo, lera och långbollar. Vad jag fick se var en usel plan men med spelare som hade mycket god bollbehandling, finurliga instick och riktiga praktmål.
Det sägs att fotbollen har gått så enormt mycket framåt eftersom dagens fotbollsspelare är hälsoasketer som tränar exakt den mängd kroppen klarar av och bollbehandlingen är så oändligt fantastisk. Vad jag såg i denna trettio år gamla match var spelare som spelade på en plan i skick med Grimsta i våras men som behärskade detta med kontroll, ett tempo som nästan var i klass med dagens fotboll och en offensivlusta som var fantastisk. Dessutom slapp jag se enminutsavbrott vid inkast, konstant tjat på domaren vid minsta domslut och fullvuxna karlar som ramlar vid minsta beröring. Idag har spelarna mycket bättre skor och utrustning, oändligt mycket bättre underlag året runt, bättre bollar och bättre förutsättningar överlag, ändå är inte dagens fotboll bättre. Det är inte smickrande för fotbollsrörelsen inte.
Inte mycket var bättre förr, men faktiskt ganska mycket. Jag är inte helt säker på att jämförelsen mellan 30 år gammal engelsk fotboll och dagens Premier League föll ut entydigt till PLs fördel i dagens Tipsextramarathon.
Och ja, jag var nykter under hela matchen och jag minns också en massa sketmatcher i gyttja som slutade 0-0 eller 1-0, men underlaget var nästan alltid kass.
Det sägs att fotbollen har gått så enormt mycket framåt eftersom dagens fotbollsspelare är hälsoasketer som tränar exakt den mängd kroppen klarar av och bollbehandlingen är så oändligt fantastisk. Vad jag såg i denna trettio år gamla match var spelare som spelade på en plan i skick med Grimsta i våras men som behärskade detta med kontroll, ett tempo som nästan var i klass med dagens fotboll och en offensivlusta som var fantastisk. Dessutom slapp jag se enminutsavbrott vid inkast, konstant tjat på domaren vid minsta domslut och fullvuxna karlar som ramlar vid minsta beröring. Idag har spelarna mycket bättre skor och utrustning, oändligt mycket bättre underlag året runt, bättre bollar och bättre förutsättningar överlag, ändå är inte dagens fotboll bättre. Det är inte smickrande för fotbollsrörelsen inte.
Inte mycket var bättre förr, men faktiskt ganska mycket. Jag är inte helt säker på att jämförelsen mellan 30 år gammal engelsk fotboll och dagens Premier League föll ut entydigt till PLs fördel i dagens Tipsextramarathon.
Och ja, jag var nykter under hela matchen och jag minns också en massa sketmatcher i gyttja som slutade 0-0 eller 1-0, men underlaget var nästan alltid kass.
2009-11-27
Det som var bra förr, var bättre än det som är dåligt idag. Men inte mer-tror jag
I ren självspäkning läste jag Stenberg SoS i morse. Jag var inte ens bakfull, utan hade efter ett nattpass och 2 timmars hemfärd, kommit hem och kunde liksom inte låta bli. Fick läsa precis vad jag förväntade mig. Ändå blev jag förbannad.
Jag är en dålig fotbollsanglofil.
Varför tror ni jag håller på Arsenal?
Men sitter i skrivande stund med en marinblå, stickad spurströja på mig. Dels för att den är snygg samt dels har jag inget emot dem. Gillade alltid Waddle, Hoddle och alla andra som rimmade på joddel samt givetvis Ginola De var stora personliga favoriter. Möjligtvis hade jag hatat spurs om jag kom från norra London, men nu är jag inte det och hade jag det, hoppas jag ändå att det främst varit Blåvitt som gällt.
På söndag är det förresten El Derbi mellan Barcelona och Real. 300 000 svenska trekkers (*) kommer "hata" varandra under 90 minuter för att dom har läst på internet om att det förväntas av dem. Jag kan respektera någon uppväxt i Sverige som håller hårt på Real (inte Barca dock av blåvita anledningar), men jag köper inte det påklistrade hatet. Det får man på riktigt i uppväxten på läktare, genom retsamma klasskamrater/kollegor, taskiga tidningskrönikor samt av Roger Blomqvists matchreferat om Malmö FF. Som blåvit i andra städer får du inte samma oresonliga inställning till Öis som jag har. Öis byts ut mot Elfsborg, Djurgården eller Malmö FF beroende på var du bor. Hatet uppstår liksom inte ur tomma intet för att man gillar Leo Messi. El Derbi är mer än ett söndagsnöje eller youtubeförströelse. Att påstå att man är en av dem, är att visa dålig respekt. Det är att späda ut en fantastisk händelse med simpelt piss. Se det gärna, men var åskådare. Av respekt för de miljontals, främst spanjorer som lever med det på riktigt.
Nej, jag är ingen god fotbollsanglofil. Jag hatar inte och har aldrig hatat Tipsextra. Men jag stör mig på nostalgin i allmänhet. Minns ni inte hur dåliga matcherna brukade vara? Allt jävla trav? Visst, jag om någon kan se bekväma fördelar med att slumra in till Oldsbergs livereferat från Goodison Parc 1985, strax innan och strax efter travet. Sköna tupplurar skall icke förringas. Men jag har som sagt sjukt svårt för när Stenberg och hans skara av vita, medelålders gubbjävlar som spenderar dagarna med att kasta skit på supportrar (senast idag Stenberg...), nostar över den gamla tidens division one. Det våld, hat, rasism, homofobi etc som finns idag, var värre på tipsextras tid samt finns idag kvar i Sverige tack vare den tiden division one. Världen går framåt tack och lov. Svarta spelare blir idag inte ut-ughade av egna klacken, läktarna brinner inte och folk blir inte ihjälklämda mot kallt stål. Det finns många goda anledningar till att den tidens division one inte finns kvar.
Visst skall vi minnas det goda och gamla. Men så länge vi förtränger allt det dåliga av inrökt lättja samt i synnerhet om man är vit medelålders sportjournalistgubbe. Ja då är det ett hyckleri utan dess like. Då kan vi tammefan lika gärna återinföra Von Rosens pokal.
Det är möjligt att även jag zappar över till morgondagen jubileum men inte fan slår det Arsenal-Chelsea på söndag. Med 2-2 och kvarten kvar på en matta som mer liknar en golfgreen i Florida, kommer Fabregas sätta upp ett smörpass till Arshavin som kommer rättvänd med fart mot Chelseas mittbackar. Då skall jag tänka positivt och påminna mig själv om att det i stället för Arshavin, kunde varit Faxe Jensen.
(*) Siwert Band jämförde svenska fans till utländska storlag, med Startrek-fanatiker. Man köper produkterna och läser böckerna. Sedan samlar man familjen vart tredje år och åker på ett konvent där man möter likasinnade.
Jag är en dålig fotbollsanglofil.
Varför tror ni jag håller på Arsenal?
Men sitter i skrivande stund med en marinblå, stickad spurströja på mig. Dels för att den är snygg samt dels har jag inget emot dem. Gillade alltid Waddle, Hoddle och alla andra som rimmade på joddel samt givetvis Ginola De var stora personliga favoriter. Möjligtvis hade jag hatat spurs om jag kom från norra London, men nu är jag inte det och hade jag det, hoppas jag ändå att det främst varit Blåvitt som gällt.
På söndag är det förresten El Derbi mellan Barcelona och Real. 300 000 svenska trekkers (*) kommer "hata" varandra under 90 minuter för att dom har läst på internet om att det förväntas av dem. Jag kan respektera någon uppväxt i Sverige som håller hårt på Real (inte Barca dock av blåvita anledningar), men jag köper inte det påklistrade hatet. Det får man på riktigt i uppväxten på läktare, genom retsamma klasskamrater/kollegor, taskiga tidningskrönikor samt av Roger Blomqvists matchreferat om Malmö FF. Som blåvit i andra städer får du inte samma oresonliga inställning till Öis som jag har. Öis byts ut mot Elfsborg, Djurgården eller Malmö FF beroende på var du bor. Hatet uppstår liksom inte ur tomma intet för att man gillar Leo Messi. El Derbi är mer än ett söndagsnöje eller youtubeförströelse. Att påstå att man är en av dem, är att visa dålig respekt. Det är att späda ut en fantastisk händelse med simpelt piss. Se det gärna, men var åskådare. Av respekt för de miljontals, främst spanjorer som lever med det på riktigt.
Nej, jag är ingen god fotbollsanglofil. Jag hatar inte och har aldrig hatat Tipsextra. Men jag stör mig på nostalgin i allmänhet. Minns ni inte hur dåliga matcherna brukade vara? Allt jävla trav? Visst, jag om någon kan se bekväma fördelar med att slumra in till Oldsbergs livereferat från Goodison Parc 1985, strax innan och strax efter travet. Sköna tupplurar skall icke förringas. Men jag har som sagt sjukt svårt för när Stenberg och hans skara av vita, medelålders gubbjävlar som spenderar dagarna med att kasta skit på supportrar (senast idag Stenberg...), nostar över den gamla tidens division one. Det våld, hat, rasism, homofobi etc som finns idag, var värre på tipsextras tid samt finns idag kvar i Sverige tack vare den tiden division one. Världen går framåt tack och lov. Svarta spelare blir idag inte ut-ughade av egna klacken, läktarna brinner inte och folk blir inte ihjälklämda mot kallt stål. Det finns många goda anledningar till att den tidens division one inte finns kvar.
Visst skall vi minnas det goda och gamla. Men så länge vi förtränger allt det dåliga av inrökt lättja samt i synnerhet om man är vit medelålders sportjournalistgubbe. Ja då är det ett hyckleri utan dess like. Då kan vi tammefan lika gärna återinföra Von Rosens pokal.
Det är möjligt att även jag zappar över till morgondagen jubileum men inte fan slår det Arsenal-Chelsea på söndag. Med 2-2 och kvarten kvar på en matta som mer liknar en golfgreen i Florida, kommer Fabregas sätta upp ett smörpass till Arshavin som kommer rättvänd med fart mot Chelseas mittbackar. Då skall jag tänka positivt och påminna mig själv om att det i stället för Arshavin, kunde varit Faxe Jensen.
(*) Siwert Band jämförde svenska fans till utländska storlag, med Startrek-fanatiker. Man köper produkterna och läser böckerna. Sedan samlar man familjen vart tredje år och åker på ett konvent där man möter likasinnade.
2009-11-24
Våldsnostalgi.
Det vankas jublileum.
Svensk huliganism fyller 40 år och detta kommer firas med pompa och ståt på SVT. LG Björklund, Oldsberg och gänget kommer sitta en hel lördagseftermiddag och soffmysa över planinvasioner, fylla och horder av poliser på ett familjens lördagsnöje.
Som blåvit sitter vissa saker i ryggmärgen. Torbjörn Nilsson brukar vara svaret på allt nästan oavsett fråga förutom när det är Bebben som gäller. Men vi älskar också att ironisera över vad som är bra för svensk fotboll. Siwert bevisade en gång i tiden (2006?) att "bra för svensk fotboll" i själva verket är det samma som egenintresse beroende på vilken aktör inom svensk fotboll som uttalar sig. Jag håller med om det. Så vilka aktörer inom svensk fotboll mådde bra av att Tipsextra började sändas på lördagar?
Jag kan bara komma på två. Speldjävulen och Huliganen. Huliganen fanns innan också, men han var huligan på ett mer privat sätt innan. Nu plötsligt fick han ett helt nytt forum att slå folk på käften på. Med ett tioårigt eftersläpande har man sedan dess apat efter vad man sett på TV (samt nu även på internet). Nu fyller dom 40 år även om det bara är de första 20 första åren vi skall nosta över. 20 år av vikande allsvenska publiksiffror, pisstråkiga matcher på pissusla planer, olidliga travsändningar, tjongfotboll av Noby Stilestyper, vilket vi försökte anamma i Sverige samt invasioner av långhårta fyllskallar som invaderar planen för att slå andra långhårta fyllskallar på käften.
Ja må dom leva.
Svensk huliganism fyller 40 år och detta kommer firas med pompa och ståt på SVT. LG Björklund, Oldsberg och gänget kommer sitta en hel lördagseftermiddag och soffmysa över planinvasioner, fylla och horder av poliser på ett familjens lördagsnöje.
Som blåvit sitter vissa saker i ryggmärgen. Torbjörn Nilsson brukar vara svaret på allt nästan oavsett fråga förutom när det är Bebben som gäller. Men vi älskar också att ironisera över vad som är bra för svensk fotboll. Siwert bevisade en gång i tiden (2006?) att "bra för svensk fotboll" i själva verket är det samma som egenintresse beroende på vilken aktör inom svensk fotboll som uttalar sig. Jag håller med om det. Så vilka aktörer inom svensk fotboll mådde bra av att Tipsextra började sändas på lördagar?
Jag kan bara komma på två. Speldjävulen och Huliganen. Huliganen fanns innan också, men han var huligan på ett mer privat sätt innan. Nu plötsligt fick han ett helt nytt forum att slå folk på käften på. Med ett tioårigt eftersläpande har man sedan dess apat efter vad man sett på TV (samt nu även på internet). Nu fyller dom 40 år även om det bara är de första 20 första åren vi skall nosta över. 20 år av vikande allsvenska publiksiffror, pisstråkiga matcher på pissusla planer, olidliga travsändningar, tjongfotboll av Noby Stilestyper, vilket vi försökte anamma i Sverige samt invasioner av långhårta fyllskallar som invaderar planen för att slå andra långhårta fyllskallar på käften.
Ja må dom leva.
2009-11-17
Sur realism.
Han väckte mig i ett kallt rum i Halland.
– God morgon. Idag är den första dagen i resten av ditt liv.
Jag smädade hans mor och tryckte på snooze. Efter nio minuter var han tillbaka.
-Så länge du har hälsan i behåll, kommer allting ordna sig
Jag svarade att jag i så fall hoppas att jag har cancer så att skiten är över snart. Han stod kvar med ett soligt leende, som tvingade mig att täppa till den med en hård, välriktad och svettig hälspark. Jag ställde om klockan till en 45-minutare. Vissa förstår fan inte en pik.
Efter 44 minuter, var jag fortfarande förbannad och hann skrika håll käft innan han hunnit ta till orda. Det skulle jag inte ha gjort.
- Om alla var som du, skulle världen aldrig gå framåt.
Det skulle han inte ha sagt. Jag tog en telefonlur och knäckte hans näsa. Redan dubbelvikt gav han mig läge för ett bekvämt knä i tinningen. Jag gick ut i köket och hämtade ett rivjärn och gav hans ollon en omgång med den för muskotnöt avsedda, hårda kortsidan. Jag tog de trådlösa hörlurarna och silvertejpade fast dom på öronen och vred upp Rivstart på maxvolym, innan jag till slut kvävde honom med överkokt fullkornspasta.
Sedan tryckte jag på snooze.
Jag hade dödat min inre optimist. Till mitt försvar kan jag tillägga att fittan förtjänade det.
Back and bitter
Funderade lite på varför jag slutat blogga här. En orsak kan vara drivkraften till att jag började från början. 2005, allmän misär, Ijeh, Djurgården och allt det där. Likt många män, när jag någon form av målsättning att stänga ytterdörren och be omvärlden dra åt helvete. De flesta skaffar familj, andra börjar blogga och Siwert.... gjorde både ock.
Men det är svårare att be media dra åt helvete när dom gullar med oss.
Det är svårare att be Blåvitt dra åt helvete när dom gullar med mig.
Det är svårare att dra baraben att dra åt helvete när dom är bättre än någonsin
Det är svårare att förbanna en framtid som ser ljus ut. Men saker förändras.
Blåvitt har kommit tvåa tre gånger i år varav två gånger på 6 dagar efter AIK.
Jag har blivit singel och pendlar mellan förhoppning och förtvivlan över att jag kommer dö ensam.
Blåvitt kommer under kommande året sälja sitt hjärta, sin hjärna och sin ryggrad. Dessutom lär väl Hysén och Ragnar inte stanna heller
Tomas Ledin ger sig ut på en nationell vinterturné.
Idol, dansbandskampen och Let´s dance kommer följas av ett halvår med melodifestivaler.
En AIK-Öisare leder landslaget till Hjörne-sfärens erotiska förtjusning.
Dulee Johnson har ollat pokalen.
Jag är bokstavligen hemlös.
Det är i princip redan jul.
Så när jag spenderat en vaken natt och en yrvaken förmiddag till att formulera ut hur jag mördat mitt optimistiska inre, insåg jag kanske att det var dags att återvända hit igen på riktigt.
Jag är upp till absurda nivåer bitter.
Jag är tillbaka.
Men det är svårare att be media dra åt helvete när dom gullar med oss.
Det är svårare att be Blåvitt dra åt helvete när dom gullar med mig.
Det är svårare att dra baraben att dra åt helvete när dom är bättre än någonsin
Det är svårare att förbanna en framtid som ser ljus ut. Men saker förändras.
Blåvitt har kommit tvåa tre gånger i år varav två gånger på 6 dagar efter AIK.
Jag har blivit singel och pendlar mellan förhoppning och förtvivlan över att jag kommer dö ensam.
Blåvitt kommer under kommande året sälja sitt hjärta, sin hjärna och sin ryggrad. Dessutom lär väl Hysén och Ragnar inte stanna heller
Tomas Ledin ger sig ut på en nationell vinterturné.
Idol, dansbandskampen och Let´s dance kommer följas av ett halvår med melodifestivaler.
En AIK-Öisare leder landslaget till Hjörne-sfärens erotiska förtjusning.
Dulee Johnson har ollat pokalen.
Jag är bokstavligen hemlös.
Det är i princip redan jul.
Så när jag spenderat en vaken natt och en yrvaken förmiddag till att formulera ut hur jag mördat mitt optimistiska inre, insåg jag kanske att det var dags att återvända hit igen på riktigt.
Jag är upp till absurda nivåer bitter.
Jag är tillbaka.
2009-11-11
Utan Zlatan - ett leende landslag?
Zlatan är tveksam till landslaget och genast kraxar alla olyckskorpar om att Hamrén inte kunde fått en sämre start än det beskedet.
Jag tycker det var att ganska bra besked. Det visar Zlatans nuvarande inställning till landslaget och Hamrén slipper lägga ned krut på att smeka Zlatan medhårs och svara på ändlösa frågor om Zlatans väl och ve när det är landslagssamling utan kan koncentrera sig på helheten.
Med Zlatans allt starkare ställning i landslaget tycker jag mig se att leendena blivit allt färre i landslaget. Det har Lagerbäck fått skulden för, men jag anar att Majstorovic, Zlatan och Mellberg knappast är personer som sprider gemyt och trivsel omkring sig så de är nog i högsta grad medskyldiga. Om det är så eller inte vet jag sämre än alla experter men de få gånger jag sett landslaget ute på stan eller på Park Hotell så går den klicken med sura miner och mörka solglasögon. Övriga grupperingar håller sig på behörigt avstånd men tillåter sig faktiskt ett och annat skratt ibland.
De senaste åren i takt med Zlatans alltmer gudomliga position på piedestalen har våra andra landslagsspelare mest ägnat sig åt att inte reta upp Zlatan med ett felriktat pass än att försöka sig på något svårt och vägvinnande. Att se 7-8 landslagsspelare på planen förminska sig själva och vara ängsliga för Zlatans förgörande blickar har varit ledsamt att se.
Jag tror att ett landslag utan Zlatan kan bli ett leende landslag. U21-landslaget visar att det inte är långt borta. Ett lag med 11 spelare som har kul tillsammans och jobbar ihop som ett lag på planen är bättre än ett lag med en superstjärna och 8-9 uppassare som gör sitt bästa för att servera superstjärnan och undvika att dra på sig dennes vrede.
Zlatan får gärna fokusera på sitt sagolag i en av Europas mest ospännande ligor. Landslaget kan kanske prestera bättre resultat utan Zlatan
Jag tycker det var att ganska bra besked. Det visar Zlatans nuvarande inställning till landslaget och Hamrén slipper lägga ned krut på att smeka Zlatan medhårs och svara på ändlösa frågor om Zlatans väl och ve när det är landslagssamling utan kan koncentrera sig på helheten.
Med Zlatans allt starkare ställning i landslaget tycker jag mig se att leendena blivit allt färre i landslaget. Det har Lagerbäck fått skulden för, men jag anar att Majstorovic, Zlatan och Mellberg knappast är personer som sprider gemyt och trivsel omkring sig så de är nog i högsta grad medskyldiga. Om det är så eller inte vet jag sämre än alla experter men de få gånger jag sett landslaget ute på stan eller på Park Hotell så går den klicken med sura miner och mörka solglasögon. Övriga grupperingar håller sig på behörigt avstånd men tillåter sig faktiskt ett och annat skratt ibland.
De senaste åren i takt med Zlatans alltmer gudomliga position på piedestalen har våra andra landslagsspelare mest ägnat sig åt att inte reta upp Zlatan med ett felriktat pass än att försöka sig på något svårt och vägvinnande. Att se 7-8 landslagsspelare på planen förminska sig själva och vara ängsliga för Zlatans förgörande blickar har varit ledsamt att se.
Jag tror att ett landslag utan Zlatan kan bli ett leende landslag. U21-landslaget visar att det inte är långt borta. Ett lag med 11 spelare som har kul tillsammans och jobbar ihop som ett lag på planen är bättre än ett lag med en superstjärna och 8-9 uppassare som gör sitt bästa för att servera superstjärnan och undvika att dra på sig dennes vrede.
Zlatan får gärna fokusera på sitt sagolag i en av Europas mest ospännande ligor. Landslaget kan kanske prestera bättre resultat utan Zlatan
2009-11-10
2009-11-09
Avgörande matcher är inte Blåvitts grej
Så har vi förlorat ytterligare en finalmatch mot rivalen. Tyvärr är det så att de gånger Blåvitt har möter guldrivalen eller spelar i final så är det sällan Blåvitt vinner. Endast i cupfinalen förra året och kvalvinsten mot VF 2002 har vi lyckats slå guldrivalen i en avgörande match på senare år.
Det är mest bittra förluster:
2004 Förlust i näst sista omgången mot guldrivalen MFF
2004 Förlust i cupfinalen mot Djurgården
2005 Finalförlust i Royal League
2005 Förlust 4 omgångar från slutet mot guldrivalen Djurgården
2007 Förlust i cupfinalen mot Kalmar FF
2009 Förlust i sista omgången mot AIK
2009 Förlust i cupfinalen mot AIK
Jag kan i mitt nuvarande något bittra tillstånd ha missat någon avgörande vinstmatch på 2000-talet men skall vi vinna guld är det uppenbarligen så att vi får se till att göra det genom att undvika att möta rivalen i en avgörande match. Avgörande matcher i slutet av säsongen mot laget att slå är Blåvitt riktigt usla på. Så snacket om vinnarkultur och vinnarskallar är till viss del en myt just nu. Tvärtom visar väl sammanställningen ovan på att Blåvitt på 2000-talet är laget som viker ned sig när det verkligen bränner till.
Det är mest bittra förluster:
2004 Förlust i näst sista omgången mot guldrivalen MFF
2004 Förlust i cupfinalen mot Djurgården
2005 Finalförlust i Royal League
2005 Förlust 4 omgångar från slutet mot guldrivalen Djurgården
2007 Förlust i cupfinalen mot Kalmar FF
2009 Förlust i sista omgången mot AIK
2009 Förlust i cupfinalen mot AIK
Jag kan i mitt nuvarande något bittra tillstånd ha missat någon avgörande vinstmatch på 2000-talet men skall vi vinna guld är det uppenbarligen så att vi får se till att göra det genom att undvika att möta rivalen i en avgörande match. Avgörande matcher i slutet av säsongen mot laget att slå är Blåvitt riktigt usla på. Så snacket om vinnarkultur och vinnarskallar är till viss del en myt just nu. Tvärtom visar väl sammanställningen ovan på att Blåvitt på 2000-talet är laget som viker ned sig när det verkligen bränner till.
2009-11-05
Ressugen till helgen?
Prova då på Hebron Resors ”Temaresa Gaza” till Stockholm/Solna på lördag. Resan till Stockholm kommer att ske med SJs bekväma InterCity-tåg eftersom ni behöver vara utvilade inför den intensiva upplevelsen i Solna. Eller som vi på Hebron resor säger ”så nära upplevelsen av Gaza-remsan ni kan komma”.
Program:
13:00 Ankomst Stockholm. Vi börjar med att äta den lokala maten i Gamla Stan vilken sköljes ned med ett avslaget öl från Åbro. Priserna är naturligtvis högt satta, motsvarande svarta börs-priserna i Gaza för att efterlikna varubristen på Gazaremsan. Redan vid denna lunch kommer kravallutrustad polis att närvara för att ge den rätta atmosfären av brutal polisstat. Mannen i sportjacka med frånvarande blick bredvid dig är förmodligen en spanande civilpolis, visst är det kittlande?
14:00 ca: De första slagropen från Solnas bosättare hörs runt kvarteret. Några av dina medresenärer kommer att besvara slagropen med ölkastning, slagord och obscena gester. Polisen kommer då att få förstärkning. Ljudet av sirener ger en genuin ockupationskänsla.
15:15 Avfärd mot Stockholms Gaza. Färden sker i för ändamålet inhyrda kommunala bussar. All annan transport till Stockholms Gaza är förbjuden av polis. Allt i syfte att ge oss en ”säker och kontrollerad transport” precis som vid gränspassage ut och in från Gaza.
15:35 Ankomst till helgedomen i Solna. Känn atmosfären av hat, motsättningar och konfrontation. Kliv ur bussen och upplev ett autentiskt stenregn, skällande polishundar, skurar av öl, raketer och slagord fulla av hat från Solnas bosättare. Vi kommer att i samlad tropp gå de cirka 100 meterna från bussarna in till arenan. Ännu har ingen temaresa Gaza genomförts utan att någon träffats av föremål – vi utlovar stengaranti!
16:00 Föreställningen börjar. Underhållningen på planen ackompanjeras av hatramsor och en allmänt hotfull stämning. Hebron resors statister gör sitt för att piska upp hatstämningen även på vår egen läktare. Speciella gulklädda ordningsvakter kommer att efterlikna gränsvakternas brutalitet i Gaza. En blick åt fel håll eller ett ryck i en grind och det smäller! Vakternas brutalitet är skrämmande autentisk, kvinnor, barn och gamla skonas icke!
18:00 Föreställningen slut. Likt en förtryckt folkgrupp får ni vänta en god stund innan ni får lämna läktarna. Kiosker och utskänkningar är givetvis stängda under tiden, som om ni befann er i varubristens Gaza.
18:30 Grindarna öppnas. 100 meter av förnyad föremålskastning, skällande polishundar och hatfyllda slagord i kör. Ni som till äventyrs hade tänkt er en alternativ färdväg från arenan kan glömma det. De inhyrda bussarna är det som gäller, frihet och egna val finns inte i Gaza.
19:00 Bussarna anländer tågstationen. Har vi tur har några av bosättarna tagit sig till vår samlingsplats för en sista konfrontation. Annars är det hemfärd som gäller. Passa på att prata igenom era intryck på vägen hem.
Vi på Hebron Resor hoppas att denna temaresa Gaza skall få er ett känna er in i vardagen för Palestinas befolkning i gränsområdena. Vi vill återigen påpeka det olämpliga att ta med barn på denna temaresa. Hebron Resor tar inget ansvar för eventuella personskador.
Program:
13:00 Ankomst Stockholm. Vi börjar med att äta den lokala maten i Gamla Stan vilken sköljes ned med ett avslaget öl från Åbro. Priserna är naturligtvis högt satta, motsvarande svarta börs-priserna i Gaza för att efterlikna varubristen på Gazaremsan. Redan vid denna lunch kommer kravallutrustad polis att närvara för att ge den rätta atmosfären av brutal polisstat. Mannen i sportjacka med frånvarande blick bredvid dig är förmodligen en spanande civilpolis, visst är det kittlande?
14:00 ca: De första slagropen från Solnas bosättare hörs runt kvarteret. Några av dina medresenärer kommer att besvara slagropen med ölkastning, slagord och obscena gester. Polisen kommer då att få förstärkning. Ljudet av sirener ger en genuin ockupationskänsla.
15:15 Avfärd mot Stockholms Gaza. Färden sker i för ändamålet inhyrda kommunala bussar. All annan transport till Stockholms Gaza är förbjuden av polis. Allt i syfte att ge oss en ”säker och kontrollerad transport” precis som vid gränspassage ut och in från Gaza.
15:35 Ankomst till helgedomen i Solna. Känn atmosfären av hat, motsättningar och konfrontation. Kliv ur bussen och upplev ett autentiskt stenregn, skällande polishundar, skurar av öl, raketer och slagord fulla av hat från Solnas bosättare. Vi kommer att i samlad tropp gå de cirka 100 meterna från bussarna in till arenan. Ännu har ingen temaresa Gaza genomförts utan att någon träffats av föremål – vi utlovar stengaranti!
16:00 Föreställningen börjar. Underhållningen på planen ackompanjeras av hatramsor och en allmänt hotfull stämning. Hebron resors statister gör sitt för att piska upp hatstämningen även på vår egen läktare. Speciella gulklädda ordningsvakter kommer att efterlikna gränsvakternas brutalitet i Gaza. En blick åt fel håll eller ett ryck i en grind och det smäller! Vakternas brutalitet är skrämmande autentisk, kvinnor, barn och gamla skonas icke!
18:00 Föreställningen slut. Likt en förtryckt folkgrupp får ni vänta en god stund innan ni får lämna läktarna. Kiosker och utskänkningar är givetvis stängda under tiden, som om ni befann er i varubristens Gaza.
18:30 Grindarna öppnas. 100 meter av förnyad föremålskastning, skällande polishundar och hatfyllda slagord i kör. Ni som till äventyrs hade tänkt er en alternativ färdväg från arenan kan glömma det. De inhyrda bussarna är det som gäller, frihet och egna val finns inte i Gaza.
19:00 Bussarna anländer tågstationen. Har vi tur har några av bosättarna tagit sig till vår samlingsplats för en sista konfrontation. Annars är det hemfärd som gäller. Passa på att prata igenom era intryck på vägen hem.
Vi på Hebron Resor hoppas att denna temaresa Gaza skall få er ett känna er in i vardagen för Palestinas befolkning i gränsområdena. Vi vill återigen påpeka det olämpliga att ta med barn på denna temaresa. Hebron Resor tar inget ansvar för eventuella personskador.
2009-11-04
Tomhet men inget djupare sår
Tre dagar sedan förlusten mot AIK och jag har skakat av mig den värsta olusten. Faktum är att jag inte tog förlusten så hårt som jag trodde att jag skulle göra. Med tanke på skador, försäljningar och mystiska formsvackor (Kalle S) så har jag överraskats positivt gång på gång av detta härliga lag. Ett guld hade nästan varit för bra och med tanke på säsongen var förlusten inte lika svårsmält som exempelvis 2005, när en viss Hysén tilläts göra ett offsidemål på Ullevi.
Sedan slog det mig att min inställning kanske var densamma hos Blåvitts spelare och ledare? Innan matchen var det alltför många spelare och ledare som sade att ”hur det än går så har vi gjort en kanonsäsong, med tanke på alla skador, försäljningar och annat”. Jag gillade inte riktigt att höra det för att genom att säga så antyder man att man har skaffat sig ett litet alibi för att kunna förlora med hedern i behåll. Det är livsfarligt. Kanske var det den inställningen som gjorde att det där sista, lilla saknades i söndags?
AIK hade allt att förlora. Ekonomin är usel, de hade en så gott som intakt trupp och förstärkte bra under sommaren. De hade allt att förlora på att komma tvåa. Var det därför de tog i så de knakade i andra halvlek, medan IFK vek ned sig lite? Det var symptomatiskt att Tjernström fick göra 2-1målet (om någon AIKare skulle avgöra till AIKs fördel så var det rätt man).
Eftersnacket har också varit att Blåvitt haft otur och gjort det kanonbra. Visst har det varit en kanonsäsong, men skador och försäljningar får man räkna med, speciellt när man satsat på unga spelare. De är mer intressanta för utlandsmarknaden och gör de en bra vårsäsong är risken stor att de försvinner under sommaren.
Vad gäller vissa AIK-fans beteende efter slutsignalen med påhopp på blåvita spelare och hetsningar mot den förlorande blåvita publiken så var det en uppvisning i självförnedring. Här hade de upplevt klubbens största framgång på elva år på plats och väljer att håna motståndaren istället för att ta hela världen i famn. Patetiskt och tragikomiskt.
Sedan slog det mig att min inställning kanske var densamma hos Blåvitts spelare och ledare? Innan matchen var det alltför många spelare och ledare som sade att ”hur det än går så har vi gjort en kanonsäsong, med tanke på alla skador, försäljningar och annat”. Jag gillade inte riktigt att höra det för att genom att säga så antyder man att man har skaffat sig ett litet alibi för att kunna förlora med hedern i behåll. Det är livsfarligt. Kanske var det den inställningen som gjorde att det där sista, lilla saknades i söndags?
AIK hade allt att förlora. Ekonomin är usel, de hade en så gott som intakt trupp och förstärkte bra under sommaren. De hade allt att förlora på att komma tvåa. Var det därför de tog i så de knakade i andra halvlek, medan IFK vek ned sig lite? Det var symptomatiskt att Tjernström fick göra 2-1målet (om någon AIKare skulle avgöra till AIKs fördel så var det rätt man).
Eftersnacket har också varit att Blåvitt haft otur och gjort det kanonbra. Visst har det varit en kanonsäsong, men skador och försäljningar får man räkna med, speciellt när man satsat på unga spelare. De är mer intressanta för utlandsmarknaden och gör de en bra vårsäsong är risken stor att de försvinner under sommaren.
Vad gäller vissa AIK-fans beteende efter slutsignalen med påhopp på blåvita spelare och hetsningar mot den förlorande blåvita publiken så var det en uppvisning i självförnedring. Här hade de upplevt klubbens största framgång på elva år på plats och väljer att håna motståndaren istället för att ta hela världen i famn. Patetiskt och tragikomiskt.
2009-11-03
Nu snyftas det om skatter igen
Nu börjar företrädare för olika höginkomstidrotter att gråta i tidningarna för att den så kallade artistskatten skall förändras och påföras arbetsgivaravgift. Tillvägagångssättet att betala lön i förtid genom en sign-on som beskattas med artistskatt blir mindre attraktivt. För Blåvitts del blir det knappt någon skillnad eftersom vi genom klantighet mycket sällan lyckats åtnjuta fördelarna (ex. Sella, Hysén) och de flesta andra spelare är från Kålltorp med omnejd. Andra klubbar/bolag/föreningar med mer exotiska inslag i spelartruppen har säkert sparat desto mer pengar på A-SINK, exempelvis detta års svenska mästare i fotboll.
Ett annat sätt att se det är att en mindre förmånlig artistskatt gynnar de klubbar som satsar på unga, svenska spelare istället för på spelare som köps in utifrån med artistskatt.
I debatten görs alltid reflexmässigt jämförelsen med Danmark, men saken är den att man då jämför helt olika skatter. I Danmark har man en expertskatt med det ursprungliga syftet att locka företagsledare och andra nyckelpersoner till landet för att arbeta på ett företag eller på en forskningsinstitution. De som omfattas av denna skatteordning betalar 25 procent av bruttolönen i skatt (Ds 1999:25) förutsatt att inkomsten överstiger 60 100 DDK per månad (för forskare finns ingen lönegräns). Det är denna expertskatt som används av danska idrottsklubbar. Vid tillämpning av det danska systemet ställs inga krav på särskild specialistkompetens – det är enbart lönenivån som avgör. Dvs se till att ge spelaren över 60.100 DKK i månadslön så betalar du bara 25% i skatt under tre år (på förslag upp till fem år).
Där A-SINK i Sverige enbart gäller artister och idrottsmän kan den danska expertskatten användas av alla yrkesgrupper som tjänar över 60.100 DKK och inte varit skattskyldiga i Danmark de senaste tre åren.
En liknande expertskatt som i Danmark finns faktiskt i Sverige men för att få använda den så skall man godkännas av Forskningsskattenämnden, men inte ens då är det säkert att man får den eftersom det finns flera fall där Skatteverket överklagat nämndens beslut (Skatteverket är fantastiskt!).
Så, SEF, SvFF, Hockeyligan och andra gråterskor, skjut inte in er på A-SINK om ni skall få mitt stöd utan se till att nuvarande expertskatt blir mer tillgänglig för alla, oavsett yrkesgrupp. Fotbollsspelare hamnar långt ned på min prioritetslista över yrkesgrupper vi behöver experter inom i det här landet. Med en generösare generell expertskatt för alla yrkesgrupper löser vi inte bara elitidrottens ”problem” utan även företagens, sjukhusens, forskarinstitutionernas med fleras problem med att betala utländsk spetskompetens en konkurrenskraftig lön efter skatt.
Grundproblemet är väl att Sverige generellt sett har ett väldigt högt skattetryck jämfört med konkurrentländerna, vilket blir extra tydligt i sportsammanhang.
Ett annat sätt att se det är att en mindre förmånlig artistskatt gynnar de klubbar som satsar på unga, svenska spelare istället för på spelare som köps in utifrån med artistskatt.
I debatten görs alltid reflexmässigt jämförelsen med Danmark, men saken är den att man då jämför helt olika skatter. I Danmark har man en expertskatt med det ursprungliga syftet att locka företagsledare och andra nyckelpersoner till landet för att arbeta på ett företag eller på en forskningsinstitution. De som omfattas av denna skatteordning betalar 25 procent av bruttolönen i skatt (Ds 1999:25) förutsatt att inkomsten överstiger 60 100 DDK per månad (för forskare finns ingen lönegräns). Det är denna expertskatt som används av danska idrottsklubbar. Vid tillämpning av det danska systemet ställs inga krav på särskild specialistkompetens – det är enbart lönenivån som avgör. Dvs se till att ge spelaren över 60.100 DKK i månadslön så betalar du bara 25% i skatt under tre år (på förslag upp till fem år).
Där A-SINK i Sverige enbart gäller artister och idrottsmän kan den danska expertskatten användas av alla yrkesgrupper som tjänar över 60.100 DKK och inte varit skattskyldiga i Danmark de senaste tre åren.
En liknande expertskatt som i Danmark finns faktiskt i Sverige men för att få använda den så skall man godkännas av Forskningsskattenämnden, men inte ens då är det säkert att man får den eftersom det finns flera fall där Skatteverket överklagat nämndens beslut (Skatteverket är fantastiskt!).
Så, SEF, SvFF, Hockeyligan och andra gråterskor, skjut inte in er på A-SINK om ni skall få mitt stöd utan se till att nuvarande expertskatt blir mer tillgänglig för alla, oavsett yrkesgrupp. Fotbollsspelare hamnar långt ned på min prioritetslista över yrkesgrupper vi behöver experter inom i det här landet. Med en generösare generell expertskatt för alla yrkesgrupper löser vi inte bara elitidrottens ”problem” utan även företagens, sjukhusens, forskarinstitutionernas med fleras problem med att betala utländsk spetskompetens en konkurrenskraftig lön efter skatt.
Grundproblemet är väl att Sverige generellt sett har ett väldigt högt skattetryck jämfört med konkurrentländerna, vilket blir extra tydligt i sportsammanhang.
2009-10-30
Perfekt utgångsläge
I och med att AIK spelade 1-1 mot ÖSK (i en match som hade vissa likheter med Tyskland-Österrike -82) så kan AIK ta guld genom att klara oavgjort på Gamla Ullevi. Det är ett perfekt utgångsläge för Blåvitt. Att tvingas gå ut och vinna är det enda dagens Blåvitt klarar av så att det blev oavgjort på Råsunda var ett kanonresultat inför söndagen. Ett försvarsstarkt AIK som är mästare när domaren blåser igång matchen är ett klart bättre utgångsläge än att Blåvitt skulle vara mästare vid oavgjort anser jag.
Kan man hoppas på ett sent 1-0 mål av Hannes Stiller? En längre ledning med ett mål kommer inte mitt hjärta att palla för.
Sedan passar jag på att klappa mig själv på axeln. Tidigt förutspådde jag att AIK är det stora hotet mot Blåvitt guld och att Elfsborg är för dåliga på naturgräs för att ha med guldet att göra.
Kan man hoppas på ett sent 1-0 mål av Hannes Stiller? En längre ledning med ett mål kommer inte mitt hjärta att palla för.
Sedan passar jag på att klappa mig själv på axeln. Tidigt förutspådde jag att AIK är det stora hotet mot Blåvitt guld och att Elfsborg är för dåliga på naturgräs för att ha med guldet att göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)