2006-07-23

Hängmatchernas dilemma

Nu är det sommar, kaos i tabellen och därmed hängmatcher. Hängmatcher ger upphov till spekulationer och fotbollsudoku. Sudoku är att man tar hängmatcherna och räknar ut tänkbara resultat. Kommer Blåvitt ut överst i tabellen går sudokun ut.

Hängmatcher innebär många om. Om vi vinner den hängmatchen har vi samma poäng som.... Om vi bara tar en pinne och vinner nästa match går vi om.... Så plågas man veckor i streck till dess att tabellen slutar halta igen någon gång i mitten av oktober.

Dessvärre har Blåvitt ett uselt facit av hängmatcher. När serien vänder ligger vi nog där med nio poäng upp till toppen. Sedan en Blåvitt-mässig spurt i omgång 14-22 för att vanemässigt krokna i de fyra sista omgångarna. Vårt hopp står dock till den jämna Allsvenskan så med lite tur kan vi hålla undan med en heroisk 0-0 match i sista omgången.

2006-07-19

Göteborg - Jantelagens huvudstad

Göteborg – Jantelagens huvudstad

GPs och Mats Härds njugga inställning till Blåvitt är allmänt känd och behöver inte diskuteras vidare. Däremot finns det massor av andra exempel på att Jantelagen har ett starkt fäste i lilla London. I våras satt jag på ett tåg och det enda jag hade att läsa var en DN. När jag läst allt annat råkade jag läsa en recension av operan ”Turandot” som uppförts på Göteborgsoperan. DNs recensent gav operan högsta betyg och omdömen som ” Det är den mest genomarbetat intressanta och samtidigt klockrent effektiva Puccini-föreställning jag sett och hört på mycket länge”. Som stolt göteborgare log jag inombords, det gör jag när man läser positiva omdömen om hemstaden.

I Göteborg läste jag GPs recension av samma föreställning. Naturligtvis är inte GP lika positiv (självklart, det är ju något från Göteborg som recenseras). Här är istället omdömen som ”Det är något i själva den musikaliska rörligheten som fattas, som låser fast tonflödet i stället för att öppna det” En negativ attityd lyder genom hela recensionen.

Tittar man på recensioner, referat och annat i göteborgsmedia om göteborgsföreteelser så är de nästan jämt skrivna i en negativ ton. Få invånare är så negativa när de snackar med varandra om sina egna företeelser som göteborgare. Det man utåt sett verkar stolt över är i stort sett bara företeelser som trummas in med kampanjer ledda av Göteborg&Co (ett av Göteborgsandans obskyra halvkommunala bolag med undangömd redovisning). Hur skall nya entreprenörer och bra idéer få fotfäste om hela stan skall genomsyras av ”du skall inte tro att du är något”-attityd?

Jag tror att den växande Jantementaliteten i Göteborg kan ta död på hela stan. Vem vill på sikt bo i en stad där man jämt får höra och läsa om att det mesta är skit utom gröna kaniner och räkfrossa på Avenyn? Göteborg kan inte bara leva på gröna kaniner och VM vart tionde år, det krävs att även andra företeelser och initiativ hyllas och beundras utan att någon Jante-Göteborgare skall sitta på axeln och snacka skit. Initiativ som kan få staden att blomstra på allvar igen.

Detta kan även appliceras på arenadebatten. Nu när det äntligen byggs en ny arena så är den inte bra nog, alltid är det något man som göteborgare kan hitta att gnälla över.

2006-07-12

Jag är trött på vinnarskallar

I vår moderna kultur upphöjs "vinnarskallarna" till något eftersträvansvärt. Men ärligt talat, hur bra blir ett samhälle befolkat av vinnarskallar? De personer jag känner som kallas vinnarskallar är undantagslöst egoistiska idioter. Personer som tar sig fram på andras bekostnad och tjurar och gormar om något går dem emot. Håller de på med idrott så är det de som gnäller mest på domarna, gnäller på medspelare och de som allt oftast hamnar i handgemäng med motståndarlagets diton. Olof Mellberg sägs ha vinnarskalle och han stämmer in på de flesta osympatiska dragen som utmärker en vinnarskalle. Vinner då ett samhälle på att ha egoistiska idioter som högsta ideal? Det tror inte jag, det kommer att gå åt helvete.

Torbjörn Nilsson saknade vinnarskalle säger folk som vill misskreditera vår störste genom tiderna. Jag tycker Torbjörn skall ta det som en komplimang. Han lyckades bli bra trots idag bespottade egenskaper som ödmjukhet och en god portion vanlig trevlighet.