Stolthet och fördom

EM är slut och Spanien vann rättvist, då får man ha överseende med Ramos och Marcenas opolerade försvarsspel (som vissa kallar fysiskt försvarsspel). Lahm gjorde ett misstag vid 1-0 men fick sönderstämplad gå av i paus och då försvann ett av Tysklands farligaste anfallsvapen. Tyskland är och förblir dock nummer ett inom landslagsfotboll. Det är något som händer med tyska fotbollsspelare när de får landslagströjan på sig. När andra lag (ex. Sverige) har spelare som underpresterar i landslaget jämfört med i klubblaget så lyfter sig nästan alltid tyska spelare som ett lag när det vankas mästerskap. Spelare som inte platsar i sina klubblag blir plötsligt världsspelare när de med stolthet tar på sig den vita landslagströjan. Min nye favorit Schweinsteiger är exempelvis bänknötare i Bayern München men var en av de bästa i en EM-turnering. Det finns en stolt attityd som andas ”Tyskland skall gå långt i mästerskap, oavsett lag” som få andra landslag kan matcha.

Dock finns det fortfarande fördomar om tysk fotboll att den är trist och tråkig. Klinsmanns och sedan Löws landslag kan knappast beskyllas för att spela tråkigt. Men det är så med fördomar och attityder, vissa kan aldrig suddas ut. Jag tycker att det är konstigt att Bundesliga inte röner något större intresse i Sverige medan folk sitter och tittar på den klart tristare fotbollen i Serie A.

Statistiken från EM talar om att de allra flesta målen kom till på snabba kontringar efter att man erövrat bollen från motståndarna. Det listade Drillo ut för 15 år sedan, vilket han fick mycket skit för.