Ta vara på det som är bra med Allsvenskan

Allsvenskan just nu tycker jag är fantastisk, det är tätt, ofta chansrikt, skön stämning (speciellt på G:a Ullevi) och inga matcher har en given utgång på förhand. Men Allsvenskan ifrågasätts alltmer och SEF har tillsatt en utredning som skall utreda hur Allsvenskan skall utvecklas med målet att ”närma sig Europa” (suck…). Jag hoppas de i utredningen tar vara på det som är bra med Allsvenskan.

Några av fördelarna med Allsvenskan enligt Siwert:
- Jämnheten (som enligt många bevisar Allsvenskans svaghet) och spänningen. Även om jag som Blåvit njöt under 90-talet så känns det verkligen nu att varje match gäller. Det går inte att hoppa över någon match och de flesta kan faktiskt slå alla. Inte ens mot BP borta kan jag känna mig säker på en vinst.
- Man kan se spelet på plats. Hur många av de jeppar som har Barcelona eller Man Utd som favoritlag har sett sina favoriter live och sett spelarna på riktigt? Allsvenskans hjältar är på en plan nära dig, minst 15ggr om året.
- Det utspridda matchandet. Tack vare de utspridda omgångarna och mitt abonnemang på Säsongskortet så kan jag verkligen hänga med och bilda mig en bra uppfattning om alla lagen (sena matchflyttar är dock skit).
PPV-produktionerna. När kanalerna tävlar i att fylla en TV-studio med flest antal tyckare och i att ha mest sändningstid i samband med match så är de minimalistiska PPV-produktionerna precis i min smak. Jag skrivs inte på näsan av analytiker utan jag och mina medtittare i soffan står för analyserna själva (precis som man gör på plats).
- Vårt vackra land. En bortamatch en helg är en ypperlig anledning att se vårt vackra land. Ta en billig weekendnatt på hotell med din kära och upplev Kalmar, Gävle, Örebro, Malmö etc.
- Kontrasterna. Det finns moderna arenor med skön stämning att besöka och det motsatta. Att komma lagen så nära och så avskalat som man kan göra på exempelvis Kopparvallen tycker jag om. Stora arenor i all ära men även de mindre har sin plats i mitt hjärta.

I de stora ligorna växlar guldet mellan två-tre klubbar och i det obegripligt upphaussade Champions League är det alltid Chelsea, Man Utd, Barcelona och ett lag till i semifinal – hur kul är det? Fotbollen ute i Europa verkar bli mer och mer förutsägbar och ospännande och då framstår Allsvenskan som än mer attraktiv.

Men, målet verkar inte att ha en jämn, spännande Allsvenska utan målet enligt SEF är att svenska lag skall hävda sig i Europa-spelet. Jag har dock svårt att förstå att Allsvenskan skulle bli så mycket attraktivare för oss ”konsumenter” om Sverige ligger 12:a istället för 23:a på UEFAs ranking om det sker till priset av en mer ospännande och ojämn serie där man på förhand vet hur många matcher kommer att sluta (som i Spanien).

Nya Kamratgården

Kamratgården skall rivas och byggas ny och IFK Göteborg diskuterar säkert olika finansieringsalternativ. Varför inte hänga på dokusåpe-/byggnationstrenden i TV och göra en inredningsföljetong av bygget? Någon av reklamkanalerna skulle säkert hänga på

I första avsnittet varvas bilder från den dagliga verksamheten på Kamratgården med bilder från förr. Den berömda övergångsfaxen, de nötta bordskanterna på kortspelsbordet, fuktskadorna i omklädningsrummen och tränarnas barack zoomas in extra. Glenn, Glenn & Glenn får berätta om allt som sitter i väggarna och fader Gunnar får lite mästrande berätta om storhetstiden när en större utbyggnad gjordes senast.

I andra avsnittet intervjuas personal och spelare om hur de vill att en ny Kamratgård skall utformas, vilka funktioner de vill ha etc och Hysén, Sella och Gustav får nojsa och skämta så där härligt omklädningsrumsmässigt i flera sekvenser.

Sedan är det något eller några avsnitt från byggnationen med sedvanligt TV-mässigt skäll på hantverkare, shopping i sponsrande inredningsbutiker etc där Håkan år gå och skaka på huvudet åt inredarnas idéer. Bengan och ”Erra” Eriksson är givetvis två av snickarna.

I sista avsnittet kommer så hela truppen lunkande i badtofflor och träningsoverall och Seppo leder kanslipersonalen. Med förväntansfull min öppnar inredaren dörren och spelarna rusar in. Nicklas ”Rehab” Carlsson smeker kärleksfullt den moderna rehabcykeln med LED-TV, Robin Söder hoppar med ett ljudligt plask ned i den nya jacuzzin, Sella och Hjalmar springer som busiga småpojkar ikapp in i det nya uppehållsrummet för att paxa favoritplats vid det filtklädda spelbordet och de yngre spelarna skriker ”Shit, fan, vad läckert” när de ser TV-spelskonsolerna som är inbyggda i väggen.

Jonas och Rehn ler belåtet när deras nya videosystem förevisas med tillhörande kameror med ”JAS-teknik” så att alla spelares rörelser registreras under match. Wolfgang Pichler går igenom pulsklockornas funktioner och går ienom hur spelarna skall rapportera in sina testresultat dagligen till tränarnas databas.

Håkan grymtar lite över multimaskinen för fax/skrivare/scanner etc och på att det saknas eluttag på parkeringen så att han inte kan koppla in kupévärmaren till sin stora bil. Marknadsfolket jublar när de ser sina nya, fina headsets till telefonerna och den tillhörande bildskärmen där staplar och statistik över sålda sponsorpaket och årskort uppdateras i realtid. Anna Skipper har fyllt kylskåpen med mat och i köket står Leila och bakar nyttiga bröd som skall ge snabb återhämtning eter träningarna.

Gamla Kamrater kommer upp och grymtar högljutt över att många av de gamla svartvita bilderna satts in i digitala fotoramar och om att de numer måste lära sig en kod för att komma in och på slutet kramas alla med varandra.