Jerring, Ingo och höga hästar

Jag är pappaledig nu så medan lillkillen sover kan jag surfa lite på nätet och det slår en direkt hur journalisterna unisont dumförklarar ”folket” (dvs de 3-5 % av folket som tar sig tid att rösta på Jerringpriset). Genomgående är också att journalisterna bekräftar min tes att de främst framhåller idrottare i sporter de själva bevakar som rättvisa Jerringpristagare. Journalisternas unisona spyor över folkets val bekräftar att hästarna som journalisterna sitter på är hyfsat höga och att de minsann vet bäst hur åsikterna skall vara och alla andra är idioter. Är det en bra utgångspunkt som journalist? Inte vet jag, jag är lekman, redaktionerna är experter….

Jag tycker Jerringomröstningarna ändå visar på ett litet problem med mediebevakningen av sport i Sverige. Det är en enorm koncentration på ishockey och fotboll, vilket inte riktigt speglar det verkliga intresset hos allmänheten. Därför blir det självklart att folket och journalisterna tycker annorlunda i fråga om Jerringpris och annat när redaktionernas bevakning och intresseområden inte speglar allmänhetens intresse.

Så vill jag även påpeka för bl a Anders Lindblad i SvD att även när en elitistisk jury utser pristagare så blir det fel. Exempelvis fick inte Ingo Bragdguldet efter den klassiska tungviktssegern utan det fick en Öisare för att han gjort mål i en fotbollslandskamp.

Som avslutning vill jag ge våra läsare som är journalister ett tips på en lysande låt ni kan sjunga allsång med på nästa redaktionsfest:
http://se.youtube.com/watch?v=2HA7TDk6t4Y