Visst, jag glädjer mig för OS-guldet idag, men det var ju ändå inte Blåvitt. Visst var jag nervös, men inte lika nervös som jag var i slutminuterna mot MFF både borta och hemma i fjol. Hockey är ju trots allt bara lek och allt det där från dom där klyschorna som inte stämmer in på Blåvitt.
Nej, vad som verkligen intresserar mig är i stället vidskeplighetsstatistiken.
1984. Tre kronor tar sig sensationellt till final i Canada Cup, där tyvärr just Canada blir för svåra. Blåvitt med den come-backande Torbjörn Nilsson, vinner sitt tredje raka SM-guld.
1987, var ett stort år. Tre kronor vinner första VM-guldet där alla dom bra länderna deltar. Blåvitt vinner SM-guld och Uefacupen med Steff som tagit tag i Torbjörns kungakrona och radar upp livsviktiga mål.
1991. Tre kronor vinner VM-guld och Blåvitt vinner sitt andra raka SM-guld.
1994. Alla minns Foppas straffar, Salos räddningar med OS-guldet i hockey som följd. Ett tag senare vinner ett svenskt landslag med blåvit stomme ett fantastiskt VM-brons. Senare under hösten vinner Blåvitt sitt andra raka SM-guld och vinner sin CL-grupp före Barcelona, Man U och Galatasaray.
2006. Tre kronor vinner OS för andra gången någonsin och vinner för första gången när alla dom bästa NHL-proffsen deltar. Blåvitt har hyfsat läge inför returen i RL´s kvartsfinal.
Framgångar i landslagshockeyn och blåvita framgångar hör alltså ihop och plötsligt blev jag aningen mindre pessimistisk inför den kommande säsongen.
2006-02-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar