Supporterliv dreamin´

Jag får bita mig i fingrarna. Så svårt är det att låta bli att skriva om gårdagens stora händelse. Veckans snackis. Grej of the day. "Skandalen på Ullevi". Men det är redan många som väldigt initierat och nyanserat har behandlat den försenade vågrörelsen igår så jag skall försöka låta bli.

Det var svensken, tjecken och en engelsman....Nej det kommer ingen rolig historia. Det var samlingen i min lila systemkasse, när jag satte mig i allén inför matchen i goda vänners lag. Det finns vidskepligheter som är jobbiga att utföra. Det finns dom som bara är trevliga. Ale i allén är faktiskt trevligare än att låta en irländsk setter bajsa på Häckens träningsanläggning även om båda aktiviteterna har sin charm helt klart. Alen i allén är såpåass trevlig att jag numer anländer till läktaren tidigast två minuter innan avspark. Jag har inte sett en inmarsch sedan TFF hemma förra året.

KFF tog avspark, tjongade bollen åt helvete och ställde upp. Jag tänkte att oj, här har Nanne verkligen inte lärt sin läxa. Blåvitt älskar låga försvar. Vi inleder kvickt och optimistiskt och kommer fram till lite lägen som i alla fall luktar avslut, Kalmar helt utan ordnade anfall och verkar inte bry sig om det. Fina vibbar. Sedan händer det. Seb får en knuff i ryggen, domaren friar, inspel, flipper, Ingelsten, stolpe in. Nannes doktrin för dagen var "egendom är stöld", inte minst bollinnehav. Kalmar ville inte ha boll överhuvud taget. Dom ville sno den av oss och kontra för att komma på avslut inom 4 tillslag. Om vi fastnade i deras nät? Jo tack, vi satt redan fast i ett nät när trålen kom och då hade vi ändå redan en krok i mungipan och ett tjuder genom gälarna. 2-0 var bara en fråga om tid och frustration.

Antalet teorier på vad som borde göras i halvtid var lika många som antalet åskådare exkl. Mats Härd. Antalet teorier på varför det som hände, hände är nog lika många som antalet åskådare inkl. Mats Härd. Jag skulle kunna chansa med en del egna teorier, men jag nöjer mig med att vi gjorde allt i andra halvlek, som vi gjorde i första halvlek fast bättre, snabbare. FFA. Fart, Finess, Aggressivitet. I det läget är vi omöjliga att stoppa. Speciellt med ett lågt försvar. Och det syntes på KFF´s kroppspråk efter 1-2 och 2-2. Man kunde bokstavligen läsa tanken om att "jaha, är det en sådan dag idag".

Att vända 0-2 till 3-2 hemma mot suveräna serieledarna är så nära den ultimata segern man kan tänka sig och Walle. Ja, han bjöd på den ultimata segergesten: