Vill vi ha en polisstat?

Thomas Buggström vill att polisen skall få ökade befogenheter att utdöma straff själva utan att åklagare och domstolar blir inblandade. Kort sagt, precis det som definierar en polisstat. Polisen kan då alltså misstänka, anmäla, åtala och döma en person, utan att rättssystemet skall få vara med och ”försvåra” saker och ting. Justitieminsitern m fl politiker ur alla led tyckte förslaget var ganska bra.

I och för sig är det endast mindre förseelser som polisen skall kunna utdöma straff direkt för enligt förslaget, men det är alltid farligt när man ruckar på grundläggande principer i ett samhällssystem. Snart kanske det är lite större förseelser som polisen får denna rätt för och är glidningen igång så kan vi snart ha Stasis polisarbete som förebild i Sverige.

När man sedan läser att polisen klantat sig å det grövsta och därför haffat en helt oskyldig man för ett av de värsta brott som finns för att ”det blev fel på en siffra” i ett IP-nummer, då känns verkligen inte Buggströms förslag särskilt tryggt. När det rör sig om ett så grovt brott måste polisen ha både torrt på fötterna, hängslen och livrem innan de gör ett tillslag, allt annat är på gränsen till oförlåtligt. Gör de ett sådant här gravt misstag bör de ansvariga straffas hårt, det är min åsikt. Allt för att förtroendet för polisen och rättssystemet skall vara orubbat. Minst lika hårt som att lubba in på en idrottsplan under match i alla fall….

Det finns ett uttryck jag lärt mig avsky mer än andra och det är ”Ingen rök utan eld” och förnumstiga kommentarer om att ”polisen misstänker nog inte folk utan anledning”. Den stackars värmlänning som oskyldig fick utstå en husrannsakan, anhållan och under en tid var anklagad för ett av de grövsta brotten (tillräckligt länge för att grannar och kolleger skall börja tissla och tassla) delar nog min åsikt.