Perfekt utgångsläge

I och med att AIK spelade 1-1 mot ÖSK (i en match som hade vissa likheter med Tyskland-Österrike -82) så kan AIK ta guld genom att klara oavgjort på Gamla Ullevi. Det är ett perfekt utgångsläge för Blåvitt. Att tvingas gå ut och vinna är det enda dagens Blåvitt klarar av så att det blev oavgjort på Råsunda var ett kanonresultat inför söndagen. Ett försvarsstarkt AIK som är mästare när domaren blåser igång matchen är ett klart bättre utgångsläge än att Blåvitt skulle vara mästare vid oavgjort anser jag.

Kan man hoppas på ett sent 1-0 mål av Hannes Stiller? En längre ledning med ett mål kommer inte mitt hjärta att palla för.

Sedan passar jag på att klappa mig själv på axeln. Tidigt förutspådde jag att AIK är det stora hotet mot Blåvitt guld och att Elfsborg är för dåliga på naturgräs för att ha med guldet att göra.

Närproducerat

VFHCs hövding hävdade nyss i en intervju att publiken kommer för att se kända stjärnor vilket skulle motivera höga löner till utländska ”artister”. Det tror inte jag stämmer. När VFHC var som hetast för några år sedan härjade dragkedjan som värst och det var en hel hop spelare som gjort flera säsonger i VFHC och som uppvisade glöd och engagemang. Som supporter gillar man spelare man känner igen, identifierar sig med och som har en otrolig inställning. I inledningen av årets elitserie har VFHC tappat publik. Jag och fler med mig tycker det är hyfsat tröttsamt och ointressant med nya, dyra spelare på löpande band, sedan må de vara så mycket artister de vill.

Blåvitt har gått åt andra hållet de senaste fem-sex åren. De har satsat ungt, regionalt och haft spelare som stannat flera säsonger. Även halvintresserade personer vet vem som har vilket nummer på tröjan. De är kanske inga stjärnor allihop men uppvisar glöd, hjärta och en sjuhelvetes inställning. Sådant gillar publiken mer än artisteri och Blåvitt har också ökat publiken i år.

På längre sikt tror jag att fotbollens inriktning på hemvävt och inställning är mer rätt än hockeyns jakt på artisteri. Dessutom är det billigare. Hockeyn jagar nu desperat efter Europaligor och annat för att hålla fast publiken när det är mycket enklare än så – satsa lokalt!

Sveriges sämsta semesterfirare

För några dagar sedan kom de hem från sin utlandssemester, svenskarna som suttit i förvar i Pakistan. Innan deras senaste ganska misslyckade semesterresa så hade en av svenskarna semestrat i Tora Bora-grottorna under den tid när USA letade efter Usama Bin-Ladin i de trakterna, vilket fick till följd att han hamnade på Guantanamo. En annan av svenskarna semestrade i Somalia i trakter där ett antal träningsläger för terrorister finns och fick hämtas hem av UD. Vilken otur de verkar ha med sina semestrar.

Dessa svenskar måste ta hem slutsegern överlägset i TV4:s kommande serie ”Sveriges värsta semesterfirare” med Linda Isacsson som programledare.

”Adrenalinsemester med Safia och Mehdi” är en annan kommande programtitel. Fängslande spänning utlovas.

Välkomna Åtvidaberg!

Igår gick Åtvidaberg upp i Allsvenskan. En gammal klassiker är tillbaka till stort förtret för många av de marknadsfundamentalister som leker i fotbollspyramidens topp och som gråter när de ser minst ett publikt stockholmslag försvinna med i Superettan.

Som ett exempel på verklighetens ironi så dansar Åtvids gamla samarbetsklubb, Djurgården, på en mycket slak lina med Superettans bråddjup under sig. Annat ljud var det i skällan när Djurgårdens starka män bröstade upp sig och sade att Åtvidabergs FF måste flytta sin elitverksamhet till Linköping, 3-4 mil bort, för att överhuvudtaget ha någon chans att nå allsvenskan. Det stoppades tursamt nog av diverse Åtvidabergare som inte kunde tänka sig att sälja sin själ så till den milda grad att de ville gå med på en flytt.

Speciellt roligt är det att läsa gamla pressmeddelanden och artiklar från samarbetets start, exempelvis från dif.se. Jag citerar:
” - Samarbetet kommer att locka de största fotbollstalangerna i södra Sverige till Åtvidaberg. Djurgården Fotboll och Åtvidaberg FF erbjuder härmed de bästa tänkbara förutsättningar för spelarna att utvecklas i en talangskola utan motsvarighet i Sverige.”

Överhuvudtaget verkar Åtvid vara en klubb med ironisk touch. Förra året sponsrades de av Sharp, vars miniräknare var den största anledningen till att Facit förpassades till näringslivets kyrkogård.

Vi skall dock inte bara vara taskiga. Djurgårdens korta inhopp gav Åtvidaberg en tankeställare och de insåg vad som krävdes för att bli en elitklubb igen på allvar. För mig som tror att hjärta och kämpaglöd ofta övertrumfar talang och pengar så är det ändå kul att Åtvidabergarna satte stopp för tokerierna att flytta till Linköping och att hjärtat räckte ända till Allsvenskan. Sådant ger hopp om framtiden för idrotten att förbli en intressantare företeelse än vilken förutsägbar TV-serie som helst.

Tony - överraskningarnas man

Jag som trodde att jag skulle fnissa mig igenom Danmark-Sverige, men jag hade fel. Tony var riktigt bra som bisittare. Det han gjorde allra bäst var att han var tyst långa stunder och pratade bara när det fanns något speciellt att kommentera. Att snacka för mycket är annars ett kardinalfel som många bisittare och kommentatorer gör. De kommenterar precis som att vi inte har ögon att se med själva. Tony däremot var, likt Strömberg ofta är, tyst i perioder och sedan valde han sina tillfällen väl när han pratade. Hyfsat vettigt och begripligt var hans kommenterande också. Jag drog bara på munnen några få gånger åt hans märkliga formuleringar. Hatten av för dig Tony!

Tony är tillbaka!

Jag som trodde att Tony G var på väg ut ur rampljuset, men nu får vi som njuter av Tonys obegripligheter njuta av Tony som bisittare under landskampen på lördag. Hur det än går i Danmarksmatchen så kommer jag förmodligen att fnissa mig igenom hela sändningen när Tony skall vara expertkommentator. Att sätta en av Sveriges mest obegripliga tränare som bisittare är stor, ironisk humor av humorkanalen Kanal 5.

Underhållning utlovas!

Lägg ned planerna på Fotbolls-EM

Jag och Thomas Nordahl har något gemensamt, vi är fotbollsälskare och som sådan förväntas man göra hoppsasteg av glädje bara vid blotta tanken på ett fotbolls-EM i Sverige. Sedan såg jag prislappen: 3,6 miljarder kronor för att rusta upp arenor.

Jag vet att arrangörsstädernas alla Kalas-Leifar och Lagrells tomtar på SvFF-loftet anser att det är en högst rimlig summa med tanke på all goodwill och alla turistinkomster, men de kalkylerna är alltid svåra att tro på. Speciellt som dessa kalkyler alltid gjorts av sådana som har ett egenintresse av att framställa evenemangen positivt. Dessvärre görs ofta utvärderingarna efter evenemangen av samma människor.

För det första är det inte så att hotell och restauranger står tomma utan fotbolls-EM utan de är snarare mer välfyllda an annars pga ett EM och på plussidan i kalkylen kan man alltså bara räkna den ytterligare fyllnadsgraden på hotell, turistattraktioner och restauranger. I de kalkyler jag läst tar man exempelvis med samtliga hotellnätter på plussidan (dvs som om hotellen skulle varit tomma utan EM).

Sedan nämner man sällan de ökade underhållskostnader som större och fler arenor för med sig och som vi får dras med i kanske femtio år framöver.

På en presskonferens framförde SvFF följande bildspel. Hyfsat luftigt, men jag antar att bilderna ackompanjerades av en mer utförlig beskrivning av kalkylen.

Ljudet av gummistövlar

I Göteborg har vi GP och GT som gör sitt bästa för att se till att Broder Bruces favoritlag, Jantelagen, upprätthålls. Minsta lilla svaghet eller fläck i Blåvitts bygge klankas ned på och det rejält. Kritiken och granskandet har nästan komiska proportioner, än har vi dock inte fått skulden för bilbrännandet, men hittar man en blåvit halsduk hemma hos någon bilbrännare så är väl bränderna Blåvitts fel det också.

I Borås har det däremot gullats, kommunsubventionerats med summor motsvarande hundratals dagis- och omsorgsplatser och Borås Tidning skriver artiklar om Elfsborg som får det gamla partiorganet Pravda att framstå som objektiv och granskande. Jan ”Goebbels” Hansson matar ut sin propaganda veckovis i krönikeform.

Det ryktas dock om att Magnus Haglund blivit mäkta förgrymmad när Borås Tidning skrev en liten antydan om att det kanske inte såg så stabilt ut i år. Mannen i den svarta trenchcoaten skall ha låtit sina svarta ögon spela över reportern. Vilka hot som framfördes är höljt i dunkel.

Skokartongen i Borås kallas Fästningen och när man ser affischer som den nedan så känner man hur gummistövlarna marscherar upp....