Välkomna Åtvidaberg!

Igår gick Åtvidaberg upp i Allsvenskan. En gammal klassiker är tillbaka till stort förtret för många av de marknadsfundamentalister som leker i fotbollspyramidens topp och som gråter när de ser minst ett publikt stockholmslag försvinna med i Superettan.

Som ett exempel på verklighetens ironi så dansar Åtvids gamla samarbetsklubb, Djurgården, på en mycket slak lina med Superettans bråddjup under sig. Annat ljud var det i skällan när Djurgårdens starka män bröstade upp sig och sade att Åtvidabergs FF måste flytta sin elitverksamhet till Linköping, 3-4 mil bort, för att överhuvudtaget ha någon chans att nå allsvenskan. Det stoppades tursamt nog av diverse Åtvidabergare som inte kunde tänka sig att sälja sin själ så till den milda grad att de ville gå med på en flytt.

Speciellt roligt är det att läsa gamla pressmeddelanden och artiklar från samarbetets start, exempelvis från dif.se. Jag citerar:
” - Samarbetet kommer att locka de största fotbollstalangerna i södra Sverige till Åtvidaberg. Djurgården Fotboll och Åtvidaberg FF erbjuder härmed de bästa tänkbara förutsättningar för spelarna att utvecklas i en talangskola utan motsvarighet i Sverige.”

Överhuvudtaget verkar Åtvid vara en klubb med ironisk touch. Förra året sponsrades de av Sharp, vars miniräknare var den största anledningen till att Facit förpassades till näringslivets kyrkogård.

Vi skall dock inte bara vara taskiga. Djurgårdens korta inhopp gav Åtvidaberg en tankeställare och de insåg vad som krävdes för att bli en elitklubb igen på allvar. För mig som tror att hjärta och kämpaglöd ofta övertrumfar talang och pengar så är det ändå kul att Åtvidabergarna satte stopp för tokerierna att flytta till Linköping och att hjärtat räckte ända till Allsvenskan. Sådant ger hopp om framtiden för idrotten att förbli en intressantare företeelse än vilken förutsägbar TV-serie som helst.