Röd Oktober

Livet som blåvittsupporter leker inte direkt just nu. På läktarna gör vår vidriga svans bort sig gång efter annan och på planen gör spelarna detsamma. Gårdagens 0-4 mot AIK beskyller jag dock inte spelarna för utan herrarna som lade upp taktiken och tog ut laget. Det allra största misstaget var att frångå den så framgångsrika taktiken från förra mötet med gnagarna med en hög och intensiv press. Istället ställde man den här gången upp med ett defensivt 4-5-1 där Marcus Berg på topp blev helt isolerad och där AIK tilläts att göra lite som dom ville.

Ett drag som knappast påverkade matchutgången men som aldrig upphör att förvåna är att man i andra halvlek gör ett dubbelbyte och samtidigt flyttar in Alex i mitten. Det enklaste då kan man ju tycka hade varit att helt enkelt flytta ut Sella på högerkanten, en plats han började matchen på och där han gjorde det rätt bra. Men nej, istället flyttar man ut Pontus Wernbloom på kanten. Igen. Detta har man gjort i match efter match under hösten utan något lyckat resultat. Pontus har helt enkelt inte ett uns av yttermittfältare i sig.

Det stora Pontus-på-högern-experimentet inleddes av Arne Erlandsen under årets två första matcher då Alex var skadad och Jonatan Berg bedömdes vara för dålig när det var blöta planer. Tanken då var att man skulle spela ett utstuderat spel med crossbollar mot Pontus som skulle nicka ner bollen till en framrusande forward, men det var en tanke som aldrig slog väl ut. På så sätt är Pontus på kanten lite som kommunismen. Jag förstår hela företeelsen som koncept och idé men utfallet har ännu aldrig blivit särskilt lyckat.