Blåvitt, Blåvitt är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga,ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Blåvitt, Blåvitt är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
2 kommentarer:
UNderabrt Bruce var faktistk på väg att leta rätt på en PL bild att ha på msn men vågade inte byta. Fy fan vilken jävla natt man har framför sig nu, det kommer inte bli många sekunders sömn.
Vad vackert Bruce, men det där med att andas på tisdag det vet i fan, jag har svårt att andas idag med och kommer nog ha det resten av veckan.
Skicka en kommentar