Allsvenskan är grejen

Publiksiffrorna viker på sina håll, gnället om att ”avståndet till Europa ökar”, klubbarnas ekonomier faller ihop, och speciellt göteborgsmedia tävlar i att beskriva en Allsvensk match som Ragnarök och infernot på jorden med våldsamheter, hot och fylleri.

Jag tycker det är dags att ta oss samman nu och se vad som verkligen är det roliga med fotboll. För mig är Allsvenskan det käraste och roligaste som finns inom fotbollen. En match i Spanien eller England kan vara fantastisk att se med fantastisk fotboll i virvlande tempo men vinnarlagen är alltid desamma. Strax efter matchslutet tänker man på något annat och matchen är glömd en halvtimme senare. Matchen underhåller för stunden och man vet på förhand hur den skall sluta (med ytterst få undantag). Dvs ungefär som en James Bond-film.

Nej, då är Allsvenskan så mycket roligare i längden. Där spelar de lag som vi verkligen bryr oss om de förlorar eller vinner. Vi lever med, gläds och lider i timmar (ibland i dagar och veckor) efter en match och vår Allsvenska är betydligt ovissare och mer spännande än de stora ligorna.

Igår var det Champions League-final och visst är det kul att se de stora stjärnornas teknik, snabbhet och spelförståelse, men något fattades ändå när jag tittade. Engagemanget hängde inte riktigt med. Jag konverserade med hela meningar, zappade en stund och började fundera på vad jag skulle hitta på idag. Det är kul med sk "toppfotboll", men inte tar det tag i en som Allsvenskan gör. Därför skall du stödja din favoritklubb, lös entrépeng och njut av känslan, inlevelsen och närheten. Se Hasse Berggren dra iväg en snörflösa vid sidlinjen efter en närkamp, hör Bjärsmyr skälla ut Kim efter ett missförstånd eller se Dembos uppgivna blick på nära håll efter att ha släppt in en boll. Det är mer känsla och upplevelse än att i TV se Henry löpa ifrån någon statist i Osasuna alltmedan Billy Ohlson hänfört upprepar ”vilket passningsspel”.