VFHCs hövding hävdade nyss i en intervju att publiken kommer för att se kända stjärnor vilket skulle motivera höga löner till utländska ”artister”. Det tror inte jag stämmer. När VFHC var som hetast för några år sedan härjade dragkedjan som värst och det var en hel hop spelare som gjort flera säsonger i VFHC och som uppvisade glöd och engagemang. Som supporter gillar man spelare man känner igen, identifierar sig med och som har en otrolig inställning. I inledningen av årets elitserie har VFHC tappat publik. Jag och fler med mig tycker det är hyfsat tröttsamt och ointressant med nya, dyra spelare på löpande band, sedan må de vara så mycket artister de vill.
Blåvitt har gått åt andra hållet de senaste fem-sex åren. De har satsat ungt, regionalt och haft spelare som stannat flera säsonger. Även halvintresserade personer vet vem som har vilket nummer på tröjan. De är kanske inga stjärnor allihop men uppvisar glöd, hjärta och en sjuhelvetes inställning. Sådant gillar publiken mer än artisteri och Blåvitt har också ökat publiken i år.
På längre sikt tror jag att fotbollens inriktning på hemvävt och inställning är mer rätt än hockeyns jakt på artisteri. Dessutom är det billigare. Hockeyn jagar nu desperat efter Europaligor och annat för att hålla fast publiken när det är mycket enklare än så – satsa lokalt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så sant!
Har själv tappat den där glädjen att följa Frölunda som jag haft sen barnsben egentligen, på Blixtens och Lars-Eric Sjöbergs tid. Men något hände de åren som du skriver, med Joel, Tolsa och Kahnberg i Dagiskedjan som dessa t.o.m. kalldes. Det var hemvävt och satsning på juniorer och hemvändare.
Vill man se artisteri kan man ju kolla på vänskaps- eller välgörenhetsmatcher, typ. Eller kolla på Barca, som i mina ögon spelar lite för bra eller överlägsen fotboll för att det ska vara kul att titta på i längden. Som att svära i kyrkan, men så känner jag ibland.
Ängel i Mölnlycke:
Barca är Harlem Globetrotters i fotbollstappning. Underhållande för stunden men fruktansvärt ointressant i längden.
Publiken kommer för att se ett lag som vinner. Känslan på väg hem efter en utskåpning av aik eller färjestad är fantastisk, känslan efter att ha blivit utskåpad av häcken eller mora suger. Ju större risken är att må som det sistnämnda desto mindre chans att publiken strömmar till. Kalla det medgångssupportrar om ni vill, men dom betalar sin biljett och man vill ju helst må bra.
Om det sedan är grannens pöjk eller en lirare från Island på plan tror jag är underordnat så länge favoritlaget vinner. Visst det är roligare med grannens pöjk och man kanske har större tålamod i motgång men det är knappast en dealbreaker.
Har jag fel, eller gjorde tisdagens Sportnytt alldeles nyss en ripoff på Groggs PPM?
Vilken jävla bra blogg! Brukar inte läsa andras bloggar men kommer verkligen att stanna förbi här flera gånger.
Kolla gärna in min =)
www.fotbollsblondie.se
Det skulle vara fruktansvärt tråkigt att inte riskera att förlora mot Mora eller Häcken, Spänningen skulle försvinna och då måste man spela mycket underhållande fotboll eller ishockey för att attrahera publik.
Barcelona i spanska ligan är ju som att se på cricket, långtråkigt mestadels för att sedan blixtra till, med oändliga repriser som följd.
Skicka en kommentar