Reclaim the reclaim the streets

Det var väl i somras som Göteborgs butiksägare lobbade fram ett förbud mot gatumusikanter. Detta för att lindra plågan för personalen som tvingas lyssna på romska dragsspelsschlagers dagarna i ända. Detta mottogs med ilskna röster från kultureliten som hävdade musikens frihet, yttrandefrihet och allt vad det kan ha varit. Jag stod mittemellan i kontroversen. Dels hatar jag dragsspelsschlagers samt i synnerhet panflöjtsindianerna. Samtidigt har jag rätt stora problem med att butiksinnehavare kan gå in och fatta ett sådant beslut.

Reclaim the streets-rörelsen är irriterande. För bortom dessa osnytna medelklassungar med våld/hot om våld som arbetsmetod, som bygger upp sin identitet på att ha något och någon att slåss mot, så har dom ju rätt om det offentliga rummet. Värnar vi inte om det, gör vi ytterligare en inskränkning om allas vårt lika värde, vår frihet och allt det där som våra förfäder fick riskera mycket samt slita ont för att uppnå åt oss. Så fort jag öppnar ytterdörren, är allt jag exponeras för till salu. Och du får bara exponera om du köper och säljer. Köp-sälj-slit-släng. Små, små prislappar som vi andas in, hör och ser. Vi kan installera spamfilter på våra datorer, men än så länge går det inte att implementera i verkliga livet.

Nu börjar julhetsen på allvar. Var finns omsorgen av butikspersonalen nu. Jag har en kompis som jobbar i butik, han har haft ångest över EMD´s julskiva sedan september, tre Carolaversioner av O Helga natt, samt givetvis hela skivan Absolute Christmas. Jag kan ändå på något sätt lyckas undvika det mesta av julterrorn, men tänk att jobba i det utan chans att komma undan. I Schweiz har man förbjudit minareter eller vad det nu var man röstade emot. Men i klassen religöst betingat oljud slår vi muslimerna med hästlängder. Om du inte tror mig, gå genom Nordstan den 23:e december.