Tomhet men inget djupare sår

Tre dagar sedan förlusten mot AIK och jag har skakat av mig den värsta olusten. Faktum är att jag inte tog förlusten så hårt som jag trodde att jag skulle göra. Med tanke på skador, försäljningar och mystiska formsvackor (Kalle S) så har jag överraskats positivt gång på gång av detta härliga lag. Ett guld hade nästan varit för bra och med tanke på säsongen var förlusten inte lika svårsmält som exempelvis 2005, när en viss Hysén tilläts göra ett offsidemål på Ullevi.

Sedan slog det mig att min inställning kanske var densamma hos Blåvitts spelare och ledare? Innan matchen var det alltför många spelare och ledare som sade att ”hur det än går så har vi gjort en kanonsäsong, med tanke på alla skador, försäljningar och annat”. Jag gillade inte riktigt att höra det för att genom att säga så antyder man att man har skaffat sig ett litet alibi för att kunna förlora med hedern i behåll. Det är livsfarligt. Kanske var det den inställningen som gjorde att det där sista, lilla saknades i söndags?

AIK hade allt att förlora. Ekonomin är usel, de hade en så gott som intakt trupp och förstärkte bra under sommaren. De hade allt att förlora på att komma tvåa. Var det därför de tog i så de knakade i andra halvlek, medan IFK vek ned sig lite? Det var symptomatiskt att Tjernström fick göra 2-1målet (om någon AIKare skulle avgöra till AIKs fördel så var det rätt man).

Eftersnacket har också varit att Blåvitt haft otur och gjort det kanonbra. Visst har det varit en kanonsäsong, men skador och försäljningar får man räkna med, speciellt när man satsat på unga spelare. De är mer intressanta för utlandsmarknaden och gör de en bra vårsäsong är risken stor att de försvinner under sommaren.

Vad gäller vissa AIK-fans beteende efter slutsignalen med påhopp på blåvita spelare och hetsningar mot den förlorande blåvita publiken så var det en uppvisning i självförnedring. Här hade de upplevt klubbens största framgång på elva år på plats och väljer att håna motståndaren istället för att ta hela världen i famn. Patetiskt och tragikomiskt.