"Ett lag i Europa ökar intresset"

Ja, det mantrat har vi hört till leda i Sverige. Företrädare efter företrädare i Sverige har sjungit ut att bara ett lag tar sig till ett gruppspel i Europacuperna så kommer intresset för svensk fotboll att öka och det skulle i sin tur motivera en mindre jämn Allsvenska (alternativt en Allsvenska med färre lag).

Det där stämmer inte riktigt. Jag tog och kollade upp den svenska UEFA-rankingen för klubblag och jämförde med publiksnittet i Allsvenskan under tjugo års tid och fick helt andra resultat än så. Det är snarast så att kurvorna skiljer sig åt ganska kraftigt. När UEFA-rankingen faller så ökar publiksnittet i Allsvenskan. Fr o m slutet av 90-talet har rankingen dalat betydligt men publiksnittet i Allsvenskan har ökat i nästan rakt omvänd takt.

Ser vi den långsiktiga utvecklingen så är det en stadig ökning av publiksnittet trots vår UEFA-ranking. Min slutsats är alltså att ett svenskt lag i Europa inte har någon större betydelse för intresset och alltså inte automatiskt behöver vara ”bra för svensk fotboll”.

Nu är kanske publiksnitt inte en så rättvisande parameter för när svensk fotboll är ”bra och intressant”, men ingen annan gaphals i debatten har lagt fram några allenarådande nyckeltal som skall användas vid mätning om svensk fotboll mår bra eller inte. Ge mig andra förslag att jämföra med (intäkter totalt för Allsvenska klubblag ger liknande utfall).

.1989............................. 1999............................2009

Högsäsong.

Om man någon gång under året, verkligen vill ta chansen (jag har gjort karriär på det nästan), att kritisera, håna och urinera på sportjournalister. Ja då är det nu man skall hugga till. För ivriga journalistdissare är det jul, nyår, påsk, midsommar och sommarlov på samma gång. Anledningen? Inget händer. Absolut ingenting av värde händer överhuvud taget. Resultatet för en resultatdriven sportmurvel blir att du tvingas hitta ett och annat dammkorn, döpa det till "fjäder" och producera en hönsfarm. Tro fan det blir tuppjuck då på redaktionerna.

Man kan alltid räkna spaltcentimeter och dylikt om man verkligen vill göra sig besväret, men jag använder hellre mitt högst ovetenskapliga text-tv index (TTI). Låga 300-nummer=stora nyheter. 303 är ettan, the shit. Den kan komma att flyttas ner under dagen, men försvinner aldrig till andrasidans rubriker på 301. Under den gångna veckan har det hetaste stoffet handlat om Conny Karlssons tränarlicens.... Det är hur heta sportnyheter vi har att förhålla sig till just nu. Vidare har ett mindre missförstånd om Tobias Hyséns rehabilitering skapat en mindre hysteri, med arga texter och krönikor och snart drar ju en juniortävling i ishockey igång. I g e n.
Ja
Leman,
det är bara du
som egentligen bryr dig om det förutom spelare, ledare OCH föräldrar. Och är det inte så, är du i alla fall en mästare på att låtsas.

Generalexemplet just nu är annars någon form av skandal kring Markus Allbäck. Allbäck den stackarn, fick en svår och tuff barndom med en farsa som är inbiten öisare. Men i övrigt har jag inga större problem med honom och jag var en av alla de tusentals blåvita som applåderade hans skadesorti på båren från derbyt i våras. Just nu får han skäll av Robert Laul. Han ställdes mot väggen väd gäller ett pratminus av Zlatan i SvD. Allbäck är ju inte dum i huvudet, så han var nog väl medveten om hur de kommande rubrikerna skulle sett ut om han svarat på annat sätt än han gjorde. Att Zlatan inte sagt som han gjorde. Således tar han "heder och ära av någon som inte kunde vara där och försvara sig". Typ. Jag har läst utskriften av intervjun i SvD. Ur den är det ganska svårt att avläsa om Zlatan ifrågasätter att satsningen på Allbäck som assisterande är seriös, dvs som en långsiktig lösning i tränarstaben som heltidsanställd tränare. Vid tiden för intervjun, var Allbäck fortfarande aktiv i Öis och hade bara tagits ut som assisterande till en enda träningsmatch. Få om någon visste mer om saken just då. Den andra tolkningen är ju att Zlatan ifrågasätter Allbäck i sig och de som utnämnt honom som oseriösa. Gissa vilken tolkning sportbladet hade valt.... Det hade blivit ett avslöjande om schismen mellan Zlatan och Allbäck, storbråket som håller Zlatan utanför landslaget samt fan, hans moster och Nou Camp 86. Sammantaget är det dock exakt lika korrekt att anklaga SvD för felcitering som att inte göra det. Såvida inte Zlatan, Saida eller Bosse Petersson går in och förklarar hur Zlatan tänker. Allbäck tog det logiska beslutet. Det enda han bevisade var att han inte är fullständig idiot. Trots sin taskiga barndom. Ett dammkorn blev en hönsfarm. Men att skälla på Laul är också att göra det lätt för sig. Vad skall han annars skriva om. På Spåret? Inget händer ju.

Så jag unnar helt enkelt 90% av Sveriges sportjournalister, i synnerhet de som gillar fotboll, en låååång vintersemester. Skit i texten. Publicera helsidor med snygga bilder bara om ni nu inte har några långa bra reportage på lager sedan tidigare. För era försök till journalistik just nu är orättvisa framför allt mot dom själva.

Men jag får ju aldrig som jag vill och väntar således tåligt på del 5 i artikelserien om Conny Karlssons tränarutbildning. Och hoppas verkligen att herr och fru fotbollsjournalists inre samvete och ego, saknar Royal League lika mycket som vi supportrar gör.

Motståndare

Vintertid innebär mest semester samt en lång försäsong samt en lång silly season. En silly season som för oss blåvita fans nuförtiden känns än längre då det på gott och ont, förmodligen mest gott, inte vare sig läcks eller ryktas särskilt mycket från Kamratgården. En dag kanske det dyker upp ett nyförvärv, men tills dess är det mycken seg väntan.

Om man dock kvalificerat sig för eruopaspel och överlevt de inledande rundorna så hade vintern sett helt annorlunda ut, för i såväl Champions League som Europa League pågår ju turneringsspelet för fullt och även om svenska fotbollsjournalister i allmänhet inte vill att något svenskt lag skall lyckas i Europa, så är det givetvis fullt tillåtet att drömma som supporter.

Det där med journalisternas ovilja är givetvis ett något hårdraget påstående, men med tanke på hur mycket gnäll det förekom från mediahåll under åren med Royal League om att det inte gick att spela i Sverige i november - mars, och att det inte gick att se på fotboll under samma årstids, så är det en inte helt orimlig slutsats. För inte var väl gnället på fotbollen bara ett missriktat uttryck för den egna bekvämligheten där man hellre sitter inne på redaktionen och ser bilder från Spanien än blir utkommenderad till en livs levande match på exempelvis Ullevi eller Råsunda i vinterkylan? Samma journalister som gnällde friskt över Royal League och därmed bidrog med sin insats, stor eller liten får ni döma själva, för att turneringen inte skulle överleva undrar för övrigt nuförtiden varför Svenska lag har så svårt att lyckas i Europa. Skall bli mycket intressant att se vad de säger den dagen ett Svenskt lag överlever de inledande europarundorna och får spela gruppspelsmatcher i december...

Men journalisterna var ett litet sidospår, det här skulle ju handla om drömmarna. Drömmen är givetvis fler SM-guld, regelbundet spel i Champions League och ett blåvitt återtåg till den europeiska toppfotbollen. Men i ett försök att gräva där vi står drömmer jag idag om nästa års spel i Europa League, dit ju Blåvitt kvalificerat sig och går in i den tredje av de fyra kvalomgångarna. IFK Göteborg har med sin brist på framgångar i UEFA:s turneringar de senasteåren inte särskilt hög ranking och kommer därmed vara oseedat i denna tredje omgång.
Om den aktuella ställningen just nu i de olika europeiska ligorna står sig säsongen ut, givetvis tämligen orimligt men någonstans måste man börja, samt att det högst rankade laget går segrande ur samtliga matcher i de inledande två kvalrundorna så kommer vi vid lottningen av kvalomgång tre att kunna ställas inför något av följande lag.
I ordning efter UEFA:s ranking.
Liverpool, Galatasaray, Rapid Bukarest, FC Köpenhamn, Sparta Prag, Hapoel Tel Aviv, Genua, Red Bull Salzburg, Austria Wien, CSKA Sofia, Sporting Gijon (Esp), Partizan Belgrad, Bröndby IF, Grasshoppers, 1899 Hoffenheim, Metallurg Donetsk, FC Vaslui (Rom), Lech Poznan, Panionos, Lorient (Fra), FC Moskva, Lokomotiv Sofia, Tavria Simferopol (Ukr), Banik Ostrava (Cza), Nacional Madeira, Maritimo Funchal, FC Utrecht, Heracles Almelo, Germinal Beerschot (Bel), Bursaspor, Motherwell, AA Gent, Ergotelis.

Alla motståndare i tabellen är inte jättesexiga men några ger ju hyfsade chanser till vidare avancemang, om korsbanden håller och mindre än 3 nyckelspelare försvinner under sommaruppehållet...

Dags för UEFA att hejda kostnadsexplosionen?

Så blev det ingen EM-ansökan för Norge och Sverige. Som jag skrivit tidigare så är det många ekonomiska osäkerhetsfaktorer och glädjekalkylerande kring ett sådant arrangemang och nu när en konsult som inte anlitats av arrangörerna tittat på kalkylerna och lagt fram en rapport så framgår denna osäkerhet. Jag tycker det var ett bra beslut att lägga ned ansökan.

Däremot så bör nog UEFA ta sig en rejäl funderare på varför kraven på arenor och annat på ett mästerskap ökar exponentiellt med tiden. Med den utveckling vi sett på senare år (Folkhems-Lennart startade även denna utveckling) så är det snart väldigt få länder som kan uppfylla kraven för att få arrangera ett EM. Är det verkligen en utveckling i rätt riktning? Kraven på arenor, sponsorutrymmen, hotell (kapacitet och standard), mediafaciliteter och annat har bara accelererat. Den nya Malmö Arena hade inte klarat kraven för ett EM exempelvis och det är en hyfsat fin arena. Till vilken nytta har UEFA egentligen ökat kraven? Jag tror inte att de som var på EM 2004 tyckte det var ett tråkigare och sämre EM än 2008 (nu tänker jag inte på matchresultaten) trots att kraven på arrangörerna skärpts betydligt mellan de två mästerskapen.

Mr. Platini har gjort en hel del bra under sin första tid och har många gånger sagt sig vilja stoppa kostnadsökningarna inom fotbollen. Då är det dags att sopa i sitt eget bo och sänka UEFA-kraven på mästerskapsarrangörerna. Att sänka kraven på EM-arrangörerna vore ett enkelt sätt för UEFA att göra sitt för att minska kostnadsexplosionen inom fotbollen.

Bragdguld i rätta händer

Helena Jonsson fick bragdguldet i år och av de otaliga sportevenemang jag sett i år så minns jag allra mest (i konkurrens med Sellas sena mål mot Gais) när Helena avgjorde världscupen i säsongens allra sista skytte, ståendes bredvid konkurrenten Kati Wilhelm. Jag vågade knappt titta och sprang som en dåre av glädje genom huset när hon skjutit fullt. Helena uppvisade nerver av stål och en vinnarskalle som bör inspirera alla blåvita gamnackar (som nästan alltid förlorar när det gäller). Utöver totala världscupsegern uppvisade hon nerver av stål i VM och tog ett antal medaljer även där.

Enda konkurrent om bragdguldet var nog Robin Söderling och hade han vunnit slutspelet i helgen hade han givit Helena en match.

Naturligtvis kommer åsiktsmaskinerna (som alla har det gemensamt att de inte kan klä sig varmt) att såga valet och hålla fram Zlatan. För att få bragdguld som en spelare i en lagsport så måste du verkligen göra något exceptionellt. Om Zlatan exempelvis hade avgjort med två Maradona-mål mot Danmark och tagit Sverige till fotbolls-VM så hade han varit aktuell. Zlatans insatser i landslag mot vad han presterat i Barcelona och Inter visar snarast att han är hyfsat medelmåttig i en medelmåttig omgivning, men kan vara lysande när han är omgiven av världsstjärnor. Det diskvalificerar Zlatan från bragdguldet i mina ögon. Det är, och bör vara, svårare att få bragdguldet för en lagidrottare än för en individuell idrottsman.

13.30 på torsdag sitter jag på planet mot Östersund och WC-premiären i skidskytte, det skall bli fantastiskt kul. Äntligen är vintersäsongen igång på allvar, med alpint, längdåkning och skidskytte!