Polisfakturering

Så var jag tillbaka igen efter att ha lagt den här biten i livspusslet långt inne i garderoben ett tag. Dessutom har det varit en ganska ointressant tid idrottsmässigt. Men på senare tid har en hel del inträffat som kan vara värt att skriva av sig lite om.

Igår kom en dom som säger att polisen kan ta betalt av idrottsaktiebolag för bevakningen av idrottsarrangemang. Indignationen är stor hos de klubbar som valt att bilda bolag eftersom det (än så länge) bara är klubbar som bildat aktiebolag som kan faktureras. Som vanligt i en ofta lismande elitidrottsrörelse så ser klubbarnas företrädare bara ena sidan av myntet. De bildar bolag för att det är skattemässigt fördelaktigt, gapar om sänkta skatter för idrottsmän och kräver av ”kommun” att ställa upp med mark och borgen för arenabyggen, men när det kommer till att betala det allmänna för tjänster så är man inte lika beredd att bidra. Vi kan kalla det för ”IKEA-syndromet”.

I sak så tycker jag att inne på arenan så kan klubbarna gott stå för alla kostnader för säkerheten. Istället för polis får de hyra in ordningsvakter, eller helt enkelt inte släppa in de element som brukar stå för ”ordningsstörningarna” (bortabojkotten var fantastisk ur ordningsperspektiv). Däremot bör inte polisen fakturera bolagen för bevakningen utanför på arenan. Då får vi också en tydlig gräns för vad som skall faktureras och inte.

Roligast (som så ofta) var ÖIS ordförande Lars Ranäng som hävdar att idrottsbolag inte alls finns till i vinstsyfte och den enda som trovärdigt kan använda det argumentet är väl just Lars Ranäng. Sedan de bildade Örgryte Fotbolls AB så har de förlorat publik, poäng och pengar och det är alldeles uppenbart att ÖFAB de senaste åren inte arrangerat matcher i vinstsyfte, de spelar hellre oavgjort.