2008-06-02

Blod, svett och dårar

Been there, done that, got the T-shirt. Ungefär så känns det idag. Jag gjorde det!

Jag tänker inte tråka ut er med detaljer om loppet utan jag kan nöja mig med att att jag kom till start, jag kom i mål och däremellan tog jag mig 42 195 meter till fots iförd en extremt blåvit mundering. I stället bjuder jag på lite blandade intryck.

Kände mig lite vilsen när jag anlände i fredags. Var är alla piketpoliser, polishästar och avspärrningar? Mitt genomsnittliga Stockholmsbesök brukar bestå av Kornhamnstorg, SL-buss eller T-bana samt Söder/Olympia/Råsunda fotbollsstadion. Jag har varit lite som de stockholmare jag brukar se ned på. De som parkerar på Heden, dricker öl på Avenyn och sedan går till Ullevi. Sedan har dom "sett Göteborg". Nu har jag sett Stockholm på riktigt. En riktigt vacker stad.

Om Marathonpubliken är en tvärsnitt av stockholmare i allmänhet, så är dom snällare nyktra. Första varvet var det enbart "Heja Blåvitt", "alla heter Glenn" osv. Vid andra varvet hade picnic-vinet börjat verka och då blev det allt mer hatahatahata göteborg. Vad som gav mest energi vete fan.

Jag är en dryg, arrogant jävel som dessutom är jubeloptimistisk. På första varvet dansade jag jitterbug upp längs västerbron och började planera för en tid strax under 4h 10 min. 13 km senare spydde jag på Djurgården. Och jag tror inte det hade någonting med Bosse Lundqvist att göra.

Tro det eller ej. Men ibland är ljummen buljong serverat i pappmugg en ren delikatess.

Tro det eller ej. Men att jag en varm sommarkväll, tackar nej till en öl, händer inte särskilt ofta

Tro det eller ej. Jag orkade inte äta upp en hel pizza. Det har aldrig hänt.

Gemene göteborgaren har fått en ny urban myt. Nästan alla jag pratade med efter loppet undrade om jag hade bajsat ned mig. Det hade jag inte. Jag bajsade inte alls. Inte ens på Djurgården.

Hur många finnar bor det i Stockholm egentligen?

Stort tack till en snubbe från IFK Skövde som gav goda råd c:a halvvägs och uppmuntade mig att ge det några kilometer till innan jag gav upp.

Inga kommentarer: