Kvällspressen - igen...

Så har de gjort det igen. Snaskat till det lite extra för att sälja lösnummer. Aftonbladet (som tidigare betalt nynazister för att ta bilder, haft pedofiler som skrivit artiklar om sexbrott mm) hade igår en stort uppslagen intervju med ett av offren från Västerhaninge där två flickor knivskars och våldtogs. Även om föräldrarna givit sitt samtycke till att bli intervjuad med bild och namn så tycker jag att Aftonbladet borde andats djupt och tänkt efter både en och två gånger innan publiceringen. En familj i chock kanske inte ta de mest underbyggda besluten man kan tänka sig. Dessa intervjuer är något de förmodligen kommer att ångra djupt inom en snar framtid.

TV4 försökte få tag i ansvarig utgivare men denne var oanträffbar. Precis som journalisten som ljög om Persbrandt i Expressen och även senare Otto Sjöberg så ville han inte ta en diskussion om det etiska i det han är ansvarig för. Om de nu skriver saker med namn och bild som läses av miljoner läsare så måste de kunna ta en diskussion om sina klavertramp. Jag hoppas innerligt att Otto Sjöberg fälls för Expressens falsarier om Persbrandt.

Eller varför inte sätta upp stora affischer med olika snaskiga lögner om de ansvariga utgivarna och journalisterna. Gärna i de hemtrevliga villaområdena där de är bosatta. En "Gunnar Rehlin-campaign" helt enkelt.

Favorit i repris

Med tanke på helgens händelser kommer här en ett år gammal favorit i repris:

"Veckans modeord: Klausul

Kan åberopas för att geniförklara någon och kan också åberopas för att idiotförklara någon. Mycket användbart. Jag vill ha fler klausuler i mitt liv."

Totalt jävla mörker

Kal blir Charlie. Svensson blir McMittback. Jag har aldrig hört bandet. Men som bandnamn betecknat, håller Totalt jävla mörker, hög klass. I morgon är det lördag. Black Sabbath flera gånger om. Men vill man döpa sitt hårdrocksband till något riktigt ondskefullt finns det bara ett namn som är evil enough. The proffsklausuls

H E L V E T E också!

När Kal blev uttagen till VM, kunde till och med min enkulade irländska settervalp förstå att han gjorde sina sista matcher i blåvit tröja under våren. Det betyder inte att man blir mindre förbannad när det väl sker. Ibland är förväntade jävelskap, värre än de chockartade. Som perioden innan du skall nysa, som halvtimmen innan du måste spy och så vidare.

Nu är det inte längre önskvärt att Anton kommer hem igen. Det är på liv och död. Anton måste bara komma hem. Annars är det kört.

Överläppsorientering

Tänk att du är ett mycket bra hårdrocksband, men saknar ett riktigt bra bandnamn. Vad väcker anstöt, berör och ger uppmärksamhet? Någon satanistiskt? Nej det har gjorts så många gånger förut, något sexistiskt? Nej, ta något riktigt kontroversiellt i stället. Något som verkligen retar upp folk. Döp namnet till Mustasch.

Det pågår en ny folkrörelse i Sverige nu. VM-mustasch. Känner ni att detta är något för er, gå in på www.vmmustasch.se och skriv upp er. Andemeningen med folkrörelsen vet jag inte. Kanske är det att ge ett stilfullt alternativ till ansiktsmålningar, kvällstidningssponsrade pajashattar och upphängda svenska flaggor med "brämhult" skrivet i mitten. Kanske är det för ett genuint intresse för mustascher i allmänhet och man använder sig av VM för att sprida sin lära. Eller är det månne för att man en jävla månad vart fjärde år, ska få lov att se ut hur man vill.

Kvinnor tycker inte om mustasch och antalet män som kommer undan med det är inte många. Tom Selleck är en och....nej jag kommer inte på någon mer. Kvinnor tycker verkligen inte om mustasch. Men i ärlighetens namn. När det nu är dags för den där månaden som uppstår vart fjärde år, vad skall man prioritera? Iofs brukar jag och brorsan odla julmusch varje år, men den rörelsen har inte riktigt fått samma fäste ute i Svea Rike. Kvinnors agg mot musch har dock inte bara negativa konsekvenser. Det blir en väldigt avspänd och avsexad atmosfär. En praktfull tangorabatt kan faktiskt liknas vid att umgås med lesbiska tjejer. Noll vibbar i luften, avslappnat och trevligt och man vet att man ändå inte har något att komma med.

Hur det går för mitt odlande? Sådär än så länge. Min musch är väldigt utåtriktad vilket gör att den ser ännu glesare ut än vad den är. Kanske lite mascara skulle göra susen?

VM-låtarna

OK, nu har jag lidit mig igenom de hittills släppta VM-låtarna. Frans är bäst och kommer förmodligen även sälja bäst trots att låten låter som "vem är störst och starkast i skogen, jo Bo, Bo Ko". Men vafan, det är ett barn som sjunger om Zlatan. Succén är given. Micke Syd sjunger och du och jag och Glenn Hysén. En låt som på planeringsstadiet känns OK om det inte vore för att Syd 1987 inte alls var en liten knodd som lirade spontanfotboll hemma på gården, utan snarare var en redan då avdankad Gyllene Tider-trummis. Slutligen har vi Tomas Ledins Vi är på gång-redux. Den kommer också sälja som smör och gå varma på landets P4-stationer. Fy fan. Det värsta är att det kan komma att bli en trend. Tänk om Gyllene Tider och Snowstorm hänger på.

"Heja Sverige hej hej, Heja Sverige!. Ge mig en seger ge mig ett mål åååååh ge mig allt du vill och allt du kaaaan"

"Gulåblå, när vi glider ner för gatan aah, gulåblå likt en segermaskin"

Går det bra för Sverige i VM, kommer vi få dras med låtarna fram tills september, inte minst på de allsvenska arenornas PA-anläggningar. Betänk hur länge Olé olé olé har hängt kvar. Så snälla Sverige, åk ur!

VM - redan trött

Snart är det VM. Jag är redan blasé innan det ens börjat. Jag är skittrött på Zlatan, Henke och Ljungberg. Snacka om överexponering, jag orkar inte läsa mer om fåfängslandslaget. Det är roligare att se färg torka än att lyssna på en Henrik Larsson-intervju. Hur många fler Anders Svensson/Kim Källström-debatter orkar man göra?

En enad presskår rasar för att Roland A hjärtlöst pratade in på Östlunds mobilsvar. Jösses, hittar man inte större motgångar än ett besked på mobilsvar lever vi i en lycklig värld. Har man inte på telefonen vill man ju inte bli uppringd. Roland A ringde i alla fall, gjorde Lars Danielsson det?

ÄMMÄFFÄFF

Tjöta.

Vi har inte speciellt många läsare enligt statistiken, men det var då ett jävla tjöt på er som faktiskt läser.

Att inläggsfrekvensen är fortsatt låg har framför allt att göra med min dator. Det sägs att all bra konst uppstår ur lidande. Nu vill jag väl inte först och främst utnämna mig till konstnär, men fy fan vad jag lidit under våren. Att inte ha haft möjlighet att blogga av sig om eländet har gjort det etter värre.

På söndag väntar MFF på Gamlas gröna. En av våra allra sista matcher någonsin på detta ruckel till arena som har en inpräntad fotbollskultur i de skeva väggarna som sitter lika hårt som de mellan träplankorna ouppsopade konfettiresterna från 1957.

Sluta hoppas, vi kommer förlora. Blåvitt och MFF vinner båda säsongens möten vartannat år. De senaste åren har det dock blivit jämnare och det har ibland krävts ren och skär bonnröta med stolpar, ribbor och domare för att hålla jinxen vid liv. Men den lever och frodas. Vi kommer förlora. Det är bara att hoppas på en hedersam förlust.

Malmö FF är vår motpol, vår nemisis. Där vi främjar kollektiv kraft, framhäver dom individuell skicklighet. När vi snackar klubbkänsla, snackar dom proffesionalitet. Det finns en Bruce Willys-film som heter Unbreakable. Ganska trist och intetsägande historia, men det finns en scen där Sam L Jackson har en superhjälteteori där allt och alla har sin absoluta motpol, en svuren fiende, men enligt teorin har dom någonting gemensamt, som binder dem samman trots deras olikhet. Willys och Jacksons olikheter var att den ene var obegränsat stark, var helt och hållet osårbar samt kunde läsa tankar, så hade Jackson en sjukdom som gjorde honom svag och kunde bryta revbenen av en lätt nysning. Deras gemensamma nämnare var att dom båda var rädda för vatten. Malmö FF är vår svurne fiende. Dom är för oss, vad Singh-piraterna är för Fantomen, Green Goblin är för Spindelmannen och Lex Luthor för Stålmannen. Men vi har en gemensam nämnare. Vi är storklubbar. Och vi är ensamma om det. Visst finns det fler lag i Sverige som gör anspråk på att vara storklubb. En diffare tycker att Sveriges storklubbar är Dif, Blåvitt och MFF. En gnagare tycker att det är AIK, Blåvitt och MFF etc. Men frågar du en ängel eller en himmelsblå vilka storklubbarna i Sverige är, så är svaret Blåvitt och Malmö FF och ingen mer. Svensk fotbolls Yin och Yang.

MFF är klubben jag älskar att hata och jag tror inte att jag skulle klara att ännu en gång se fubbicken Hasse Borg le självbetåtet och förljuget framför TV-kamerorna vid en ljusblå guldfest på Möllan.

Så låtom oss hoppas att det goda vinner till slut. Precis som i serietidningarna.

Virus

Jag har haft stygga datorproblem en längre tid och dom är fortfarande inte lösta. Nuvarande burk är hämtad från vinden, är långsam som fan och finns kvar av ett under i stället för på sophögen i samband med att vi flyttade. Så vad gör man då som beroende, när spelet inte funkar, poängen inte kommer och våra anfallare antingen åtalas eller missar målchanser?

Jag har börjat plonka lite på den där gitarren jag fick i 28-årspresent som jag knappt rört sedan dess. Att vilja men inte kunna, stämmer lika väl in på mitt gitarrspelande som på vårt nuvarande anfallspar. Men det tar sig. Sakta men säkert kan jag kategorisera mig i samma gäng som Brucan (den andre), Dylan och Per Gessle (kunde inte låta bli). Jag är en vit man med gitarr och likt dom kommer jag förhoppningsvis i framtiden bräka ut mina vedermödor och lyxproblem på en P3-frekvens nära dig. Att spela gitarr är ohyggligt svårt. Näst intill omöjligt och med tanke på att 80% av min musiksmak utgörs av gitarrbaserad 70-talsrock i olika genrer, så blir man hämmad som fan när man skall förvrida hela vänsterhanden på ett abnormt sätt via det som på musikspråk kallas ackordet G. Att jag ens började denna omöjliga resa är tack vare en god vän till mig som på pedagogspråk lyckade kanalisera mina intressen och föreställningsvärld. Första låten jag lärde mig:


Här är änglarna från Götet och publikens eget lag
D Em
Vi ska visa vad vi går för nu skall det bli friska tag
A7 D
Å den gamla traditionen den skall alltid finnas kvar
D Em
Vi ska minnas Bebben Johansson i alla våra dar
A7 D


Heja Blåvitt, heja Blåvitt, nu ska vi mot toppen gå
D Em A7 D
Heja Blåvitt, heja Blåvitt, vårat kära IFK.
D Em A7 D

Gårdagen citat kom från sektion Ö1 som var hur gaisig som helst.
Den där Khari Stephenson, é han islänning?

Till sist, vem fan är det som sitter och lägger ner tid på att skapa datorvirus? Hade jag en lite busigare hobby, skulle jag ändå likt äppelpallning eller klotter vilja se resultatet av mina illdåd. Nej min teori är att dom skapas på betald arbetstid av de som tjänar sitt levebröd på att sälja virusets serum eller vaccin det vill säga antivirusprogrammen.