Underlag som underlag

Som vanligt i början av den Allsvenska säsongen så bjuder Allsvenskans planer på underlag av skiftande kvalitet. Spelare och krönikörer tävlar om att klaga på kvaliteten och att tala om hur svårt det är att spela kvalitetsfotboll på uselt underlag. Särskilt en tyckare i TV sågade Grimstas sandtag som en skam för Allsvenskan och hade full förståelse för att det inte gick att prestera så bra fotboll på det underlaget. Jag håller med om att det är svårt att spela fotboll på det underlaget, men det är ju samma förutsättningar för båda lagen på planen.

Samme krönikör tyckte däremot att de alpina åkarna var gnällspikar och prinsessor på ärten som klagade på underlaget i Alpina VM vilket mestadels bestod av blåis blandat med lössnö, ett mardrömsunderlag för de allra flesta. Den som någon gång i hög fart kastat sig ut för en brant pist med alpina skidor vet att underlaget har en mycket stor påverkan på kvaliteten på din åkning. Dessutom ökar skadefrekvensen märkbart när underlaget i backarna är kass, mer än det ökar för fotbollsspelare på dåligt underlag (om vi nu inte räknar ”tredje gradens brännskador för fan” på konstgräs).

Sand eller blåis/lössnö, dvs uselt underlag för båda yrkesgrupperna idrottsmän, varför är det synd om det ena gänget idrottare, men inte det andra?