Sent skall syndarna vakna

Vinter-OS är i full gång och i skymundan av den festen har FIFA rört på sig i dopningsfrågan och kommit överens med WADA på flera punkter om hur kampen mot dopning skall ske. Dopning är en fråga som fotbollsvärlden inte riktigt tagit på allvar tidigare och jag är förvånad över att fotbollens slappa attityd till dopning inte debatterats mer. Men bättre sent än aldrig.

Snorsporterna som praktiseras i Vinter- och Sommar-OS är rigoröst följda av dopingpoliserna till skillnad från fotboll och hockey. Jag tror att dopningen kan vara mer utbredd inom elitfotboll och elithockey än inom snorsporterna, men de aktiva kollas inte lika ofta.

UEFA och FIFA har länge haft den gemensamma linjen att de inte tänker följa WADA:s regler om att idrottsmän över en viss nivå skall vara skyldiga att lämna uppgifter om var man befinner sig så att oanmälda dopningstester kan göras när som helst. Fotbollen skulle alltså inte underkasta sig samma dopningsregler som andra. Det var faktiskt först vid senaste EM som UEFA tillät testning av alla aktiva. UEFA under folkhems-Lennart var uppenbarligen inte så värst sugna på ett systematiskt antidopningsarbete. Varför det?

I Frankrike gjordes för något år sedan ett antal tester av deras anti-dopningsbyrå och av de testade så var fotbollsspelare den kategori idrottsmän som hade den största andelen av antalet testade som använt förbjudna substanser (bla DHEA). Eftersom testerna inte var officiella så kommer det dock inte att bli några straffpåföljder och de testade utövarna förblir anonyma.

En av delarna i Juventus-skandalen för några år sedan som inte fick så stor uppmärksamhet i skuggorna av all annan skit, var det systematiska pillertrillande som Juventus ägnat sig åt under en lång följd av år. Det var avancerade cocktails av förbjudna substanser som man kunde hålla på med för att dopningskontrollen inom italiensk fotboll var ett skämt.

När den spanske dopningsvirtuosen Eufemiano Fuentes åkte fast i samband med systematisk dopning inom cykelsporten så erkände han samarbete med flera spanska fotbollsklubbar och med spelare från bl a Real Madrid.

Inom NHL är dopningstester ytterst sporadiska och det är ett trasigt nät som är lätt att komma undan. En av stötestenarna kring hockeyns deltagande i OS tidigare har faktiskt varit att hockeyn inte vill underkasta sig antidopningskraven.

Jag tycker det är tröttsamt att läsa om skidsporter och friidrott som dopningens allra mörkaste sporter, när fotbollens och hockeyns aktiva inte ens når upp till en bråkdel så många testtillfällen.