2010-04-16

Tom blick överallt

Vad är det som händer egentligen? Halvtimmen efter slutsignalen i torsdags hade ilskan nästan runnit av mig. Jag hade sett Robin Söder spela fotboll igen. Det säger en del om hur mycket jag saknat pojken, men framför allt säger det något om vilka förväntningar jag har på Blåvitt för tillfället. Vi är så dåliga att vi inte ens är Gefle. Jag ser inga tendenser till uppryckning, vi har inga varken bra eller dåliga ursäkter och det härskar en unken doft av könlöshet från spelare och ledare som ger mig vibbar från 1998. Ni vet det året vi storsatsat för att ta titeln tillbaka genom kaxiga mediautspel. Just nu undrar jag vad som är mest jinxat, det årets efterlyst-annons, årets "Nästa Mästarna" eller för all del "Kom och ta oss".

Det brukar hävdas att "det är lätt att alltid skylla på tränarna". För tillfället är det extra lätt. Jag tycker dom sätter startelvor, gör byten och tränar detaljer som näst intill går emot bättre vetande. Och förändringar under match verkar vi vara fullständigt okapabla till att göra upp till den nivå att det är tveksamt om det spelar någon roll om tränarna alls ser matchen live. Kommer tex ihåg försöket med Hysén på vänsterbacken borta mot Örebro 2008. Han fick förnyat förtroende där efter paus den gången. Jag är själv ingen tränare, men har hört tillräckligt många tränare genom åren förklara att man helst inte skall göra för stora förändringar mellan matcherna för att få trygghet och kontuinitet. Efter HIF har vi ändrat i backlinjen på mellan hälften och tre fjärdelar av positionerna. Jag fattade inte varför man petade Kalle, förstod aldrig Lund som vänsterback eller varför man fortfarande inte löst rollfördelningen mellan stötande och djup i mittförsvaret.

Vad mittfältet beträffar har vi även här kastat om extremt mycket. Elmar har tillåtits underprestera på sin förmodligen sämsta mittfältsposition tills det blev bänken. Olsson har hittills bara spelat fotboll när han varit inhoppare, men kommer väl med största säkerhet belönas för sitt fina inhopp med startplats på söndag. Men framför allt frågar jag mig hur det kan komma sig att seriens bästa defensiva innermittfält med Gustav, Seb, Tomas, Elmar mfl som alternativ, kan släppa så absurt mycket ytor för rättvända spelare mellan backlinje och försvar. Och ännu mer ställer jag mig frågande till varför det inte lösts.

Vad anfallet beträffar undrar jag var djupledsspelet tog vägen. Jag minns Dif hemma i fjol. 2-0 målet där Hysén får en djupledsboll ut på ytan på högerkanten, som vänder upp upp och slår inlägg mot Söder, Wernbloom och Sella som kommer med fart in i straffområdet. I år är samma djupledsboll ett desperat försök till frispelning mot Hysén om Hysén spelar. Gör han det inte, är det en boll mot tomma intet. Sedan Blåvitt gick över till att spela med en ensam forward, har vi konstant haft svårt att hitta rätt roller till yttrarna som hamnar för lågt i banan och således inte hinner upp i position till farliga löpningar utan boll. Det har varken blivit löst och fan vet om det ens har analyserats. Den delen av Blåvitts 4-5-1 har aldrig fungerat och när nu dom andra delarna av samma system har fallerat är det helt enkelt dags att byta. Om det sedan är 4-4-2 eller ett riktigt 4-3-3 vi byter till är egentligen skitsamma. Vi måste ha mer än en spelare som klarar av och har viljan att löpa snabbt utan boll. Det skall fan märkas att 3 av allsvenskans 5 snabbaste spelare är blåvita och nuvarande sätta-på-spel-idé ger jag inte mycket för. Ingenting faktiskt. Det kan låta ironiskt att dels kritisera för för många omskiftningar i laget samtidigt som man kräver stora förändringar. Men mina förändringar är taktiska inte personella. Alldeles oavsett startelvor vill jag se något form av kvitto på att man åtminstone försöker tänka fotboll.

I övrigt är det änna dags att fråga sig hur det kan komma sig att den spelare som ser piggast ut i Blåvitt är den spelare som inte spelat på 10 månader, dvs Adam. Detta medan alla som tragglat sig igenom vinterträningen ser ut som om dom äter, dricker och skiter bly. Reaktionstiden på små ytor på mitten och i straffområdena är pinsamt hög. Det kan vara OK i premiärmatchen, men inte fortfarande efter en månad. Är längre inte bara skadefrekvensen som gör att jag börjar ifrågasätta hur vi tränar.

Lite vårbetyg:

Tränarstab:-----------Typ 7
Målvakt:--------------Typ 2
Mittbackar:-----------Typ 5
Ytterbackar:----------Typ 5
Centralt mittfält:------Typ 6
Yttermittfält----------Typ 1
Forward(Hysén)------Typ 3
Övriga forwards:------Typ 1

Betygsskalan är givetvis inspirerad av den från Bristol

Det är dags för Mild att på allvar sondera marknaden efter nya tränare. Och hittar man ett bra alternativ är det helt enkelt dags att säga tack så mycket och lycka till, till de blåvita hjältar som är A-tränare nu. För jag har helt tappat tron på att det vänder under nuvarande styre tyvärr.

Kram på er.

3 kommentarer:

ignatius sa...

Har inte heller något större förtroende för tränarna just nu, men det ironiska är att de ständiga startelveförändringarna är helt i linje med vad supportrar brukar vilja se och åtminstone en del av de specifika förändringar man gjort i år har varit helt i linje med vad jag velat. Jag har ju iofs inte jobbet som blåvit tränare.

Mondoran sa...

Jag håller med om vartenda ord. Om man bortser från diverse taktiska missar så ser vi så extremt tunga ut. Spelarna hinner inte riktigt in i närkamperna och förlorar därför närkamperna.

Anonym sa...

håller med om mkt. samtidigt gjorde tränarna bra byten i halvlek mot tff, som faktiskt ändrade matchbilden totalt.
och att se Söderpöjken på plan igen är en god tröst.