Kulturskymning

Lika bra att erkänna direkt. Snobberi är en av mina brister. Ibland ser jag ner på folk av ren reflex. Men ändå. Är det inte mer jävelskap, trams och nonsens off-season än under tiden allsvenskan är igång? Jag menar i tur och ordning:

Fotbollsgalan, Jul, mellandagsrea, idrottgalan, Let´s Dance, proffboxningsgala och inom kort kommer schlagereländet dra igång på allvar. Är det värre när läget är vinter, eller når all sån skit inte min uppmärksamhet, när vi har viktig B-lagsmatch borta mot VF?

Andra snobbar ser jag givetvis också ner på. Frågan är dock om det beror på att jag vill vara som dem eller om jag tror att de vill vara som mig. Det är filmfestival på tapeten nu. Jag har genom åren gått på två filmer. Båda om fotboll. Den ena var ett offside-spektakel för många herrans år sedan som hette "the last yugoslavian fotballteam". En dokumentär om de så kallade chilenarna, som vann JVM i Chile och spåddes en lysande framtid. Laget innehöll superstjärnor som Mihailovic, Boban, Savicevic, Procenesci och Mijatovic. Vilket lag, vilka profiler och vilket fantastisk dokument över Europas nutidshistoria. Chilenarna vann aldrig vuxen-VM. Ett krig kom emellan.

I söndags var det dags igen. Givetvis om fotboll denna gången också. "Håkan Milds sista dagar som fotbollsspelare". Jag vet inte egentligen vad jag hade för förväntningar. Å ena sidan ville jag som supporter se ett tårdrypande hjältereportage om vår symbol och vårt skyddshelgon. Å andra sidan ville jag att filmen skulle vara gångbar även utanför fotbolls och blåvittsfären. Då passar ju inte ovan nämnda sentementaliteter in. Jag träffade regissören innan visningen. Han var nervös. Inte för filmen utan för kommande säsong. Men vi enades om att vi oavsett vilket, inte kommer åka ur samt att det var tragiskt att vi numera kan resonera så. Filmen var bra, mycket snygg och lät bilderna tala för sig själva och där fanns scener som uppskattades av både mig, såväl som hennaluggarna och de smala mustascherna i publiken. Som när en 20-årig kille har svårt att hålla tillbaka tårarna när han stämmer upp i "alla vill se ut som Håkan Mild", eller när man fick sig en blick bakom kullisserna mitt under match, då Håkan trippar omkring på en alldeles egen gräsplätt mitt i tomma intet vad det verkade. Det var en dyster film om en dyster händelse. Ja, vi till och med förlorade matchen. Resultatet den dagen passade verkligen in i sammanhanget.

Om:

Fotbollsgalan. Skit förutom när de blåvita får fina priser
Jul. Skit, men även de jobbigaste jularna bjuder på små golden moments. Som löksill och kvibille cheddar
Mellandagsrea. Bökigt, svettigt och trångt. Som sex fast på ett dåligt sätt helt enkelt
Idrottsgalan. Att slippa se Anja i festblåsa borde vara en mänsklig rättighet.
Let´s Dance. Oerhört kluvet att hoppas på mindre mediatid för Ekwall, men samtidigt mer åt Carin da Silva
Proffsboxningsgalor. Jag gillar boxning och en eventuell match mellan Valujev och Klitschko vill jag inte missa för allt i världen. Å andra sidan innebär det mediatid åt sjukt irriterande Paolo Roberto.
Schlagereländet. Nackdelen med att vara sambo är ju att man tvingas genomlida varje jävla deltävling i sociala sammanhang. Och hur mycket jag än hatar allt det här, kommer jag ändå sitta och heja och hoppas under Eurovisionens poängräkning samt ta illa upp när vi bara får 3 poäng av Littauen.