"Vi vet vad vi får"

På fredag skall Uefa välja ny president. Det är ingen stor fråga för mig som i fotbollssammanhang mest hoppas på en topp 4-placering för Blåvitt men det är ändå vissa inslag i mediabeskrivningen som lockat mig att ta del av debatten. I Sverige framställs Lennart Johansson som en demokratisk man med rötter och värderingar i det svenska, trygga folkhemmet. Ingen korruption eller maktmissbruk där inte. Michel Platini framställs som en halvskurk med alltför nära kontakter med den värsta skurken av dem alla, Sepp Blatter. Själv förundras jag över hur denne ”enkle” folkhems-Lennart så villigt låter sig förledas till att kräva specialinredda sviter på hotellen, privatplan, reagera argsint på ifrågasättanden och allt annat man förknippar med en tvättäkta pamp utan kontakt med verkligheten.

Argumentet för att Lennart skall vara kvar är tydligen att det är tryggt att en 75-årig gubbe med cancerproblem och som kört AIK i botten skall leda UEFA ytterligare ett antal år. Som Simon Bank skrev i dagens Aftonbladet: ” Vi vet var vi har honom, vi vet vad vi får”. Sedan gör Bank den logiska kullerbyttan att Lennart skulle vara den mest lämpade att driva utvecklingen åt ett annat håll. Tror någon på allvar att han radikalt skulle förändra något han själv utvecklat under ett tiotal år?

Vi vet vad vi får och därför vill jag inte ha Johansson som UEFA-boss längre. Under hans ledarskap har storklubbarna har fått breda ut sig på bekostnad av smånationer som Sverige. Landslagen blir alltmer pressade av storklubbarnas krav på tillgänglighet på sina investeringar (spelarna) och fotbollen blir alltmer förutsägbar när de rika blir allt rikare och sluter sig samman i egna frimurarsällskap. Skillnaderna i europeisk fotboll och avståndet för smånationer som Sverige att få med ett lag i europeiska cuper har aldrig varit större och möjligheterna stryps undan för undan. Champions League och de stora fotbollsligorna är ovanligt förutsägbara. Samma tre-fyra klubbar i varje land gör upp om ligagulden och spelar i CL. På sikt är det förödande för intresset, vilket utvecklingen i Premier League de senaste åren har visat. Denna utveckling har skett under Lennarts tid. Som generalsekreterare tillsatte han en svensk, om inte det är nepotism och svågerpolitik så vad är då nepotism? Om en italienare hade varit ordförande för UEFA och satt dit en italienare som generalsekreterare så hade vi klagat högljutt över den typiska latino-nepotismen….

Jag tror att det är dags för vaktavlösning och Platinis program om att stärka de mindre nationerna på storklubbarnas bekostnad kan jag inte annat än applådera. Det är värt att testa något nytt i alla fall, det kan inte annat än misslyckas vilket jag anser att Lennarts politik redan börjat göra.

”Vi vet var vi har honom, vi vet vad vi får.” Det var så vi tänkte och fick dras med Gunnar L minst fem år för länge.