En fördel med att åldras

OK, alla åldras, även yngre åldras ju. Men ni fattar vad jag menar. Jag har upptäckt en växande tendens inom mig att låta dumheter rinna av mig. Jag måste inte alltid replikera och motbevisa direkt och hela tiden längre. Man läser ett korkat uttalande, en fjantig vinkling eller en bloggpost av Henrik Leman och tänker att, det där borde jag blogga om när jag får tid över. När jag väl sitter vid tangentbordet, så har det redan runnit av mig. Eller runnit av mig och runnit av mig. Jag är ju inte Gandhi direkt. Jag blir mer diffust allmänirriterad.

Jag är bland annat diffust allmänirriterad på gnället på den allsvenska försäsongen. Sett till fysisk ansträngning för såväl lungor som muskler, så är 90 minuters tävlingsfotboll i högt tempo mycket bra träning. Den möjligheten finns inte under 5 månader i Sverige (eller Norge för den delen), varpå man måste finna andra sätt att hålla uppe den fysiska nivån i truppen. Alla som tror att man gör detta genom att enbart nöta teknik och passningsövningar räcker upp en hand. Om det är något vi har lärt oss av alla debacle i Europa, så är det väl att svenska lag inte har bättre fysik än på kontinenten. Vi är inte starkare, snabbare, vigare eller mer uthålliga än i Spanien eller Schweiz heller för den delen. Om vi nu "bara kör i gymmet och springer i skogen" under halva året, så borde vi väl vara det? Om det inte vore för att vi inte spelar tävlingsmatcher i högt tempo under denna period. Självklart kommer det alltid finnas sätt att förbättra försäsongsträningen i allsvenskan, men mindre fys känns inte som ett av dem, snarare mer och bättre fys. Tex balans är ju ett område inom fys som man inte riktigt fokuserar så mycket på idag. Där finns nog ett område att utveckla.

Jag har även varit lite diffust allmänirriterad på Marcus Birro. I samband med Steven Gerrards privata lilla fiasko härom helgen gjorde Birro någon sorts koppling mellan alkoholkultur, anglofili, drängfyllor, alkoholism och sportbarer i Sverige. Visst, Sverige har ingen sund alkoholkultur rent generellt och visst är priser, mat och inredning rätt tveksam på sportbarer i allmänhet och O´Learys i synnerhet, vilket hans syftar till. Dessutom är musiken oftast på sin höjd halvpissig och alla håller alltid på Liverpool. Men sett till 100% av alla mina besök på en svensk sportpub, så är det faktiskt en lokal för sund alkoholkultur i Sverige. Man träffas ett gäng för att titta på något annat än botten i glaset/den där bruden man vill knulla ikväll/bartendern som inte tagit emot din beställning än. Den där degenererade drängfyllan känner jag inte igen alls från sportbaren. Jag har sett den, men inte där. Man kommer dit nykter, tar några öl, ser en match och går sedan hem. Och på väg hem hamnar man inte i slagsmål, man spyr inte i taxin och du behöver inte ens fundera på en återställare dagen efter. Behovet finns inte. Jag har stor sympati för Birros kamp mot alkoholismen, men pissa åt rätt håll Marcus. Om umgänget med alkohol från svenska sportpubar spred sig till vanliga krogar, så vore det tammefan kanon för hela landet. Och med handen på hjärtat, var det inte Morrissey från Manchester snarare än Manchester City, som fick dig att halka dit?

Vad Gerrard beträffar så har jag alltid hyst stor beundran för den pojken, trots att jag varken är poolare eller ens anglofil inom fotboll. Arsenal är förvisso ett av mina lag ute i Europa, men fan vet om det räknas som brittisk fotboll. Gerrard kan göra en 100- meterslöpning i först defensiv och sedan offensiv riktning, dra 2-3 man och avsluta med en dönare i krysset. Allt utan att röra en min. Men att hamna i krogtjafs för att man önskat Phil Collins av DJ´n. Det finns det inget försvar för. Möjligtvis krogtjafs, det kan man ju hamna i av ren otur, men Phil Collins?