Den där Marklundgrejen?
Trogna läsare vet vad jag tycker om journalister som ljuger och överdriver samt slarvar i källkritiken. Men vafan.... Någon måtta får det väl ändå vara.
Jag har inte läst någon av böckerna som väl bör vara kring 12 i antalet hittills. Kommer väl vara 20 i mitten på nästa vecka. Jag hajar inte hysterin. Vari ligger sprängkraften? Detaljerna orkar jag inte lägga mig i, men mitt egna högst personliga och ovetenskapliga källkritikssinne har lyckats utröna vad som helt eller delvis bekräftats från båda håll.
Vi har en de facto dömd hustrumisshandlare som förmodligen/eventuellt har blivit förtalad för att ha slagit och hotat mer än vad han i själva verket slog och hotade. - Min sympati är inte obegränsad.
Vi har å andra sidan en de facto misshandlad och hotad kvinna som förmodligen/eventuellt inte blivit fullt så hårt slagen och svårt hotad som hon anklagar exmaken för. - Min antipati är inte obegränsad.
I centrum står dock en kvinna. Hon är deckardrottning, god för 100 miljoner eller mer samt snygg. Det har aldrig riktigt gått att fälla henne till marken och urinera på henne väl nere, som man gör på alla andra deckardrottningar som tex Läckberg. Gömda och ett starkt patos i övrigt vad gäller mäns våld mot kvinnor har funkat lite som ett sånt där osynligt kraftfält som skyddar utomjordingars tefat i alla science fiction-filmer. Men får man väl bort det där kraftfältet, blir det ju fritt fram att börja pissa på allvar. Det har gått 600 år, men fortfarande verkar det inte krävas så mycket mer än några anklagande, pekande fingrar för att häxan skall brännas.
Å andra sidan är ju de försköningar och förändringar av persongalleriet i Gömda riktigt jävla motbjudande. För dem finns det inget rimligt försvar. Ej heller att en så för författarna så uppenbart förändrad verklighet etiketteras med "en sann historia".
Men jag hajar inte varför alla är så jävla arga. Med tanke på det samhälle vi lever i. Vad gör denna dubbla pinsamhet till mer än två notiser, en krönika en fyndig satirteckning och två samtal till ring P1?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tycker det är mest intressant hur hon som är journalist först vägrade att kommentera överhuvudtaget, sedan vägrar att delta i debatter och till sist endast ställer upp i intervjuer gjorda av hennes kompisar. Dvs Liza uppträder precis så som de "makthavare" hon i egenskap av journalist brukat jaga och anklaga för att inte ta en debatt.
Liza har själv varit med och startat ett och annat mediadrev mot ibland ganska oskyldiga personer (då menar jag inte denna misshandlare) och då fallit ut i ganska hätska påhopp så jag tycker inte alls synd om henne. Hon hade varit en av hyenorna om hon hade stått på andra sidan.
Sedan förstår jag inte heller upprördheten, men det är en annan sak. Tror dock att hetsen hade slagit till även mot exempelvis Jan Guillou om han hade gjort samma sak så jag tror inte det har att göra med att hon är kvinna. Det är bara ett sätt av hennes "försvarare" att försöka blanda bort korten.
Cyniker:
Precis som du skriver, så innehåller historian en rad pinsamheter. Men inte så mycket mer än så.
Storyn har nog inte uppdagats pga att Marklund är kvinna. Men att hon är kvinna har dock medfört att storyn fått så absurda proportioner. Vad Guillou beträffar håller jag dock inte med. Han har kommit undan rätt lätt med många liknande grejer. Bland annat för Ondskan, Häxornas försvarare (om Quick) samt ett par riktigt genanta påhopp på Unni Drougge.
Nåväl, frid vare med er.
Bruce:
Men i fallet Quick vete fan om inte Guillou har rätt. Quick kan omöjligt ha tagit livet av så många, ingen bevisning finns överhuvudtaget och Claes Borgström borde skämmas för det usla jobb han gjorde som försvarare.
Skicka en kommentar