Uppladdning

Medan bajenfansen laddade upp med att hosta grönt i den vita thinnertrasan och nynna på Kentas "Idag är jag stark", satte jag mig tillrätta i soffan under den blåvita fanan. Efter en stärkande middag var planen att bege mig till närmsta sporthak och se IFK ta tre poäng på bortaplan. Bara en stunds avkoppling framför burken så var jag redo. Detta var min sista tanke innan jag slocknade. Jag vaknade med ett ryck när de digitala siffrorna visade på 19.00.
Skam den som skyller på sig själv och all min ilska gick därmed ut över TV4. Hade inte de missbrukat sin sändningsrätt på det arroganta sätt de gjort hittills hade jag ju kunnat se matchen ändå. En lång gallstinn harang undslapp mina läppar om allt från maktmissbruk till den pissiga dealen "Veckans match" som aldrig brukar ha Blåvitt som en av ingredienserna. Med beslutsamhet spände jag ögonen i pojkvännen och sa med stolt stämma "Nu ska jag äntligen göra slag i saken och mordhota TV4. Hur i hela friden har jag kunnat låta dem hållas så här länge?"
Matchen följdes via målservice, ett öde värre än döden.

1-1 till Blåvitt

Inte ofta man är nöjd med ett oavgjort resultat. Inte minst vid de tillfällen vi gör anspråk på topplaceringarna. Kvällens Blåvitt som springer ut på det gröna, äkta gräset söder om söder i öster, är dock svårt sargat av skador och avstängningar. Halva backlinjen och halva mittfältet beroende på hur man räknar. Det kommer bli oerhört tufft. Det mesta tyder väl på att Wernbloom gör comeback i startelvan efter petningar och avstängningar. Kortväxta bajen borde passa nickstarke Pontus bra. Å andra sidan borde det kvicktänkta och smarta bajen passa Pontus dåligt. Jag är nervös helt enkelt och skulle nog ha föredragit att plocka in Alex i mitten ihop med Andres och köra Jonte och Eldin på kanterna. Pontus i startelvan känns allt mer som att gå all in med halvpissiga kort. Man kan vinna stort men samtidigt förlora rubbet.

Mentalt förberedd på förlust, ändå hoppfull och oavsett vilket är vi topp 5 när denna omgång är över. Hur många trodde det i januari?

2-1 till Bajen!

Hängmatch, resultaten har gått vår väg och formen är stigande. Då förlorar Blåvitt. Hängmatchernas förbannelse slår till obarmhärtigt i kväll på Söderstadion. Dessutom skulle det innebära att mitt tips från början av säsongen skulle se bättre ut. Har hittills missat på Elfsborg, Blåvitt och HIF.

MFF förlorade mot trevliga Kalmar. Trots alla miljoner vill det sig inte för MFF. Så kanske det går om man sätter alla kraft på att dra in pengar på arenor, spelarförsäljningar och allt annat och inte ser till att ha ett välkomponerat lag med en bra tränare.

AIK har fått några argentinska frälsare. Ja, argentinare brukar slå igenom med dunder och brak i Sverige. Verkligen.

Elfsborg fortsätter att vinna på plastgräset. Jag som hoppades att deras överlägsna gnällighet, en egenskap de tagit över från Djurgårdens IF FF AB, skulle ge resultat i form av poängtapp. Nåväl, de förlorar väl två spelare under sommaren och dalar i tabellen.

Sweet surrender - holy hangover.

Hej svensk. Gjorde du din medborgerliga plikt igår? Då får du belöningen idag. Dom där extra tre ölen som plussade på din klädsamma salongsberusning samt de där två extra nubbarna i sittande ställning som inte tar ordentligt förrän man reser sig upp. Grattis, du är bakfull. Ett välsignat och svårt baktalat tillstånd.

Klockan är elva på kvällen. Vad har du gjort idag? Har du jobbat, motionerat, städat, bakat fullkornsbröd eller gett dina pensionsbesparingar en ordentligt genomgång? Om svaret är nej, har du dåligt samvete för ovanstående?

Nej, varför skulle du ha det. Du är ju bakfull. Bakfyllan kan mycket väl ses som en själslig semester på en dag. En semester från det som i dagligt tal kallas vardag. Bakfyllan är inget annat än 100% kvalitetssunk där TV, filmer, självömkan och hämtmat är viktiga ingridienser. Bakfyllan är en gratisdag att fylla med en stor skål av ingenting och nu när klockan snart slår över till ett nytt dygn så hoppas jag att du tagit väl tillvara på denna gratisdag. Att pizzan smakade som den skulle, att colan rådde bot på ditt akuta sockerbehov och vätskebrist samt att de 2-3 tupplurarna kändes lika sköna som man fantiserar om när man vaknar upp klockan 6 på måndag morgon. Och jag hoppas att reklamavbrotten på den helt geniala Oh brother where art thou, inte störde allt för mycket.

Så även om du är svårt illamående, om du bli svårt yr så fort du reser dig upp samt även om huvudet värker som aldrig förr. Även om du till och med uttalat dom klassiska orden om att aldrig dricka mer och allt det där. Tänk på att det kunde varit värre. Du kunde varit nykter igår och baktom idag. En baktom midsommardag måste vara något av det mest värdelösa som finns.

På onsdag åker jag till södermalm över dagen. Hoppas jag är bakfull på torsdag.

Vardagshjältar

Denna historia har valsat runt ett par dagar så jag gissar att ni redan hört om den. För er som mot all förmodan missat storyn om Roger Tullgren går den i korta drag ut på att han fått sitt hårdrocksintresse klassat som handikapp. Han får bidrag för att kunna anpassa sit liv som hårdrockare på heltid med ett jobb. Han har rätt att klä sig med alla attribut på jobbet samt ha flex-schema så att han kan gå på alla konserter. Han har även rätt att spela sin musik på hög volym under arbetstid. Förra året såg han hisnande 299 konserter.

Nu undrar jag, finns det möjlighet att söka liknande bidrag för sin fotbollsfixering? Tid som inte vistas på eller kring fotbollsplan är i princip bortslösad tid. Varje gång man står och slavar någonstans i vetskapen att just nu spelas det fotboll någonstans, och jag är inte där, innebär ett visst mått av lidande. Allt; Pojk- och flicklagsmatcher, superettanmatcher, damernas VM-kval, Allsvenskan, ja framförallt Allsvenskan; är av intresse. Jag knatar gärna iväg till närmsta psykolog, gråter en skvätt och säger med darrande stämma "IFK möter Hammarby på bortaplan, både jag och mina anhöriga kommer att få lida om jag inte är där".

Ett annat bidrag det verkar finnas behov av i samhället är Dumbidraget. Livs levande mall skulle givetvis Robinson-Robban vara. Ett enkelt standardformulär skulle lyda:

*Iscensätter du fejkade våldtäkter för att få rycka in och leka vardagshjälte och "rädda" tjejen ifråga?

*Målar du dig själv smurfblå och slänger dig skrikande ut i publiken i en direktsänd final i TV?

*Ställer du upp med veckans fråga i "Fråga Olle" på kanal 5 och ställer frågan "Om jag har klamydia och har sex med min hund, får hunden klamydia då?"

*Lyckas du få rubriker vecka ut och vecka in utan att egentligen ha åstadkommit någonting av värde?

Har du svarat "ja" på ovanstående frågor så GRATTIS! Du är berättigad till dumbidraget.

En liter mjölk? Då måste du köpa frukostpaketet

En gång i tiden var jag ganska bra på franska men efter ett antal år som jag inte praktiserat språket tänkte jag göra ett ryck och skaffa den franska kanalen TV5 för att titta på nyheter och hålla mig lite à jour med franska språket. Jag har parabolantenn och kan med ett telefonsamtal få tillgång till en herrans massa kanaler. Glad i hågen ringde jag till mitt parabolbolag och sade att jag ville få TV5 inkopplad och undrade vad det skulle kosta.

”- Det blir ett internationellt paket med ett antal väl utvalda utländska kanaler varav en är TV5” sade den vänliga damen på Kundtjänst.
”- Men jag vill bara ha TV5, jag vill inte ha de där andra kanalerna”, sade jag
”- Det går inte, man kan inte köpa kanalerna separat”, sade den vänliga damen.
”- Vad korkat, varför det” frågade jag
”- Vi ser det som en service för våra kunder så att ni får ett allsidigt kanalutbud med våra paket”
Nog för att vi har en ökad andel mångetniska familjer men utbudet av turkisk-polsk-svensk-grekisk-tysk-fransk-spansk-arabisk-norsk-danskfamiljer som skulle uppskattat paketet tillfullo är nog ganska litet. Jag beställde inget internationellt paket, det räcker att jag tvingas ha 8 tecknade kanaler, 4 religiösa kanaler och en hel hög med andra kanaler jag aldrig tittar på.

Tänk er samma idiotiska affärsmodell applicerad på andra branscher. Ni går in i er lokala ICA-butik (med en omsättning som Malmö FFs) och skall köpa mjölk. Då går det inte att köpa en liter mjölk för sig utan den går bara att köpa som ingående i ”Frukostpaketet” tillsammans med en liter juice, ett paket müsli, prickig korv, fiberrikt bröd och en halv gurka. Det vore absurt, eller hur? Men i Kabel- och Satellit-TVns värld är det så man gör. De prackar på oss (och tar betalt för) en massa kanaler vi inte vill ha.

Hade de tagit 29 kr/månad för endast TV5 hade jag betalt det, nu blev det ingen affär för att jag inte vill betala mer för en massa andra kanaler jag inte vill titta på. Dessutom börjar jag på allvar kolla upp vad TV via datorn har för möjligheter. Idioter!

Here she is

Jag är alltså nyförvärvet på Grogg. Som sagt gick jag som Bosman och det var skönt att slippa vara kontraktslös i mer än ett par dagar. Detta innebär kanske inte att jag har råd att byta folkölen mot lyxdrinkar i fortsättningen, men är ändå en stor ära. Vad är mer naturligt än att kamrater under den blåvita fanan förenas till en familj! Jag vill här ge mitt svar på den här lilla presentationen. Precis som grabbarna hade jag mina betänkligheter angående;

Bob; jag har en sund skepsis inför folk som frivilligt skyfflar ner likdelar i magen tre gånger om dagen.

Siewert; jag har svårt för folk som har svårt för barn. Jag är en riktig tigermamma. Och inte är vi föräldrar svåra att samarbeta med?

Juho; avundsjuka människor brukar vara hemskt besvärliga att ha att göra med.

Bruce; hur kan man inte gilla hiphop? Något måste vara fel!

Å andra sidan;

Jag har själv börjat äta fisk det senaste. Hur ogärna jag vill erkänna det för mig själv är en död fisk inte mindre ett lik än en död gris. Och mannen jag älskar lever enligt devisen "varför ska man kombinera något äckligt med något gott?", petar resolut bort grönsaker och pasta från tallriken och glufsar glatt i sig revebensspjällen.

Mina barn är inte vilka barn som helst. Självklart kommer Siewert i sinom tid både uppskatta dessa små änglar och mina moderliga omsorger om människor omkring mig.

Det är alltid trevligt när folk förmår att upptäcka min ungdomliga vigör. Mera smicker tack!

Bruce har trots allt vett att älska "Stop" med Sam Brown och säger sig vara nyfiken på Juliette and The Licks. Och en kille som vågar erkänna Backstreet Boys storhet får givetvis hur många guldstjärnor som helst i kanten.

Som den passionerade "Casablanca"-älskare jag är avslutar jag med I tell ya fellas; this is the beginning of a beautiful friendship!

Var är fotbollsmiljonärerna?

Tror jag haft uppe det förut men i takt med att Blåvitts riskkapitalbolag åter är på tapeten så är det lite märkligt att alla förväntar sig att ICA-handlare, fastighetskungar och andra är de som skall investera. I mitt tycke bör miljonärer som tjänat sina pengar på att spela fotboll i Europa efter en sejour i Blåvitt vara de första att fråga om kapital. Spelare och fd spelare som Risp, Kneten, Alex m fl bör stå i frontlinjen när det gäller att investera i ett Blåvitt riskkapitalbolag. Bl a tack vare sin tid i Blåvitt gavs de möjligheter att bli rikare än de flesta under några få år ute i Europa. Genom att investera i bolaget får de chansen att ge tillbaka och kan i bästa fall dessutom tjäna pengar på kuppen. Varför tycker inte vi blåvita att det är självklart att de investerar i ett riskkapitalbolag?

Var mer bitter!

Något av det fulaste man kan vara i dagens Sverige är att vara bitter. Alla har vi skrattat gott åt Robert Gs efterapning av Tony R och det roligaste är ”Ja e iinte bitter”. Då sitter vi alla lyckliga söta (som väl är motsatsen till bitter?) människor och skrattar. Jag fattar inte varför det är sådant tabu att vara bitter i det här landet. Jag tycker det finns en viss whiskydoftande charm över att vara bitter. När man är bitter får det gärna regna ute, starkt i glaset, musik på hög volym och man skall ha varit isolerad ett bra tag, då infinner sig en ganska skön självcentrerad känsla i kroppen.

Det är så förbjudet att vara bitter men ponera att din älskade fru just blivit ihjälskjuten av en nyutskriven psykopat, du får reda på att din hemska chef i hemlighet haft ett förhållande med din älskade fru, när du ordnar med begravningen får du inbrott i villan och din son blir misshandlad. Ändå så förväntas du skaffa träningskort, börja yogakurs, möblera enligt feng-shui, säga jajamensan och absolut inte bli bitter.

Jag har ibland i vissa perioder hänfallit till att vara bitter och då ömkar jag mig själv, hatar det mesta, lyssnar på passande musik och ur det kommer snart en stor portion kreativitet. Dessutom är en bitter period snabbaste sättet att bli glad igen. När jag talar om för mina vänner att vissa saker ibland kan få mig att känna bitterhet så tittar de på mig som att jag är världens mest misslyckade människa. Om man är sur på något så säger de ”var inte så bitter” och slätar över diskussionen på ett ganska osnyggt sätt.

Tänk vad mycket god litteratur och musik som kommit från bitterhet. Både Mozart, Händel, Lundell, Bowie mfl har varit ganska bittra när de skrivit vissa stycken. Strindberg, von Heidenstam m fl författare verkade ha varit bittra mest hela tiden.

Bitterhet kan ibland vara läkande. En vän separerade från sin sambo och han skulle minsann inte bli bitter, började träna, reste till Thailand och allt var som ett enda solsken, påstod han. Ändå tog det närmare två år innan han slutade tjata gråtmilt om sin gamla sambo och bli som vanligt igen. Hade han accepterat att vara lite bitter tror jag han hade varit tillbaka inom ett år.

Nej, bitterhet är ett av våra karaktärsdrag och vi bör tillåtas att vara bittra ibland utan att skämmas för det.

Nyförvärv

Den uppmärksamme har kanske märkt att syskonskaran Grogg har växt. Vi har blivit ett brysterskap.

Efter att nyss ha blivit kontraktlös kunde detta nyförvärv gå som bosman och då måste man hugga till direkt. Detta betyder dock inte att vi inte hade våra betänkligheter.

-Bob Sacamano är misstänksam mot folk som inte äter kött minst tre gånger dagligen enligt devisen "never trust a skinny barbecuechef"

-Siwert Band gillar som bekant inte att samarbeta med småbarnsföräldrar, i synnerhet morsor. Är dom dessutom rökfria och åker kollektivt, så är dom per definition misstänkta freaks.

-Juho Hemmollat ställde sig tveksam till någon som ser yngre ut än hon är. Det får oss andra att hamna i sämre dager.

-Och jag själv kommer för alltid ha svårt att fullt ut acceptera och respektera hiphop som musikstil och företeelse.

å andra sidan....

....inser nog även bloggare Bob att det finns gott om vegetariska alternativ till förtäring. Som tex öl, chips och jordnötter. En diet Bob kan relatera till. Man han surar fortfarande över att inte ha fått ett lika fint välkomstinlägg.

....tvingas Siwert erkänna att vi pojkar i alla åldrar behöver minst en morsa att hålla reda på oss. Och gratis på spårvagnen får mammor bara åka i Stockholm

....vaknar Juho på rätt sida och inser att hon kanske i stället drar upp snittet snarare än drar ner oss andra.

....kommer jag fortfarande inte på så många uppsidor av hiphop, men ger henne i alla fall delvis rätt vad gäller backstreat boys. We´ve got it going on for you är svår att sitta still till.

Välkommen Becka!

Om lata journalister

Hur skapas en schablonbild? Om att Daniel Andersson bara passar i sidled, att KFF är tråkiga, att IFE spelar rolig fotboll och att engelsmän inte filmar? En teori kan vara marknadsföring, ett budskap hamras in så att det hamnar i folks verklighetsuppfattning (vilket diskmedel räcker längst och vilken bil är säkrast?) och att journalister då finner det för omöjligt att knyta an till en annan kollektiv verklighetsuppfattning än den redan befintliga. En annan teori kan vara att givna verklighetsuppfattning redan existerar pga tidigare erfarenheter och journalister välvilligt förstärker den.

Jag gillar inte användandet av schablonbilder. Det är ett resultat av en ovilja att tänka själv. Lathet, ointresse och idioti ligger bakom. Svenska sportjournalister är alltför ofta lata. I dagens GT hyllar Lühr Blåvitts tränarduo för deras mod att ta obekväma beslut, han var överraskad av detta och hade befarat en alltför mysig stämning bland alla gamla polare uppe på det gemytliga och natursköna Kamratgården. En sådan uppfattning är enbart resultatet av lathet. Ingen jag känner som kan Blåvitt gjorde kopplingen att rekryteringen av Rehn-Olsson skulle bidra till mer mys och gemyt, snarare mer krav, hårdare miljö och mindre pjosk. Jag kan inte ett skit om hockey, men när Tommy Sandlin så hastigt avled i vintras beskrevs Tommy Sandlins Brynäs under 70-talet med Stig och Börje Salming mfl. som en samling vinnarskallar ledda av en framsynt ung tränare, där ingen accepterade mindre än 100% av sina lagkamrater och som aldrig höll inte sina åsikter för sig själva. Allt för lagets väl och ve. Så kan Roger Gustafssons IFK Göteborg beskrivas också. Det är nästan identiskt och det är detta som Håkan Mild genom sina rekryteringar vill återskapa. Den hårda skolan att fostras i, i fäders spår för framtids segrar. Mesproppar och barn till curlingföräldrar kan göra sig sina besvär annorstädes. Vi är i the winning-buisiness.

Så alldeles oavsett hur mycket Benno Magnusson skrattar åt sina egna skämt när han lirar old boys fotboll på lördagar, oavsett hur stora snusar Johnny lägger in på kamratgårdsdagen, oavsett hur delikat Guns pytt än må vara samt oavsett hur vackert än ljuset reflekteras i topparna i ek, bok och björk under en morgonträning uppe i delsjöns naturreservat, så är det inte för gemytet som Stere-O har stämplat in. Det är inte för att dra gamla anekdoter om Galatasaray borta 94 eller för att dra kukskämt om Rolle Nilsson och Dick Last. Det är för att vinna.

Back on track

Märklig match. 3-2 mot Kalmar. 5 mål i en match mellan KFF och Blåvitt. Det finns liksom inte. Men det är också ett tecken på att varken vi eller Kalmar längre är lika tråkiga som vårt rykte vittnar om. Jag har nog inte sett någon match i år som bjudit på så många målchanser, mål och fina kombinationer och då var ändå underlaget undermåligt. Gräset låg där beiget och jävligt som en påminnelse på hur Göteborgs stad betraktar fotbollen. Samma helg som puckeyindionerna fått 130 miljoner att bygga en träningshall, så är stans enda riktiga arena för fotboll näst intill ospelbar för att några 20-tons truckar av monstertyp under en eftermiddag och kväll underhållit 50 000 ellosbeklädda roadkillentusiaster. Det känns ovärdigt. Men det tillhör vår vardag numer tyvärr.

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Joggat däremot....Lördagen fördrevs i Hisingsparkens natursköna slingor. Två varv på femmkåmmafyran plus en extra hundrametare fram och tillbaka för att komma upp i jämnt tusental. 1,1 mil är ungefär ett fjärdedels marathon och jag börjar ifrågasätta om jag verkligen kommer klara av detta projekt om det blir nödvändigt. Ungefär halvvägs in i slingan finns det ett parti som kan knäcka den bäste. En lång och seg uppförsbacke som avslutas med en svinbrant s-kurva och uppe på krönet så förstår man Majbäck, Brink och dom andra som gått in i väggen. Man står helt still. Mördarbacken räcker liksom inte som epitet, så jag har döpt om den till Mats Rubarth. 2X 5,4 innebär att man måste käka upp Mats Rubarth två gånger vilket kan få vilken hårding som helst att brista ut i gråt när man inser detta på första varvet.

Chanserna är dock fortsatt rätt goda att slippa maran. Berg är avstängd och jag befarar att han kommer ur sitt stim nu när han får en omgång på sig att tänka för mycket. Bjärsa är avstängd vilket i sig inte gör mig så orolig om det inte vore för att även Olsson är borta nästa match. Nog för att Gustav vände matchbilden till vår fördel i andra halvlek genom att strypa Aris ytor. Men han kan ju inte vara både mittback och innermittfältare samtidigt. Det lutar förhoppningsvis åt att Ölme och Hjalmar tar mitt och vänsterbacksplatserna. Frågan är bara vem som tar vilken plats. Då kan vi starta på söderstadion med ett innermittfältspar som är födda samma år. 87 87, var har du tagit vägen nu.

Höjd insats

Även om det känns som ett säkert vad just idag så har jag nyligen bestämt mig för att höja insatserna. Jag har länge förbundit mig att springa Göteborgsvarvet om Blåvitt vinner SM-guld. Glöm det. Vinner vi guld, springer jag Stockholm Marathon. Tar vi dubbeln, springer jag varvet också.

Så Blåvitt. Om ni verkligen, verkligen hatar mig. Vinn!

Mission complete

Man vet att det är folkfest när stadens gator är täckta av hästbajs. Kungar, Prinsar och Presidenter högtidlighöll idag minnet av ett 260 år gammalt försäkringsbedrägeri som i dagligt tal går under namnet ostindiefararen Götheborg. Det känns lite tröstefullt för en supporter till det utskällda Blåvitt att ett ekonomiskt brott kan bli både glömt, förlåtet och till och med hyllat. Det finns hopp med andra ord. Om man som jag skiter i folkfesten, hästbajset, kungar och prinsar, så var utflykten faktiskt fortfarande värd besväret. Det är ett rasande mäktigt skepp. Ett tag lyckades jag nästan dras med i den kollektiva masseuforin på bananpiren, sedan tog sig Sofia Källgren ton på kinesiska och jag cyklade hem innan aggressionerna tog överhanden.

Det enda som stör mig är att dom inte seglade till New York också. Holländare byggde Göteborg en gång i tiden enligt exakt samma modell som två andra städer. New York (då New Amsterdam) samt Jakarta. Dom var ursprungligen exakt likadana så även om du först hamnade i en tidmaskin och hamnade nästan 400 år tillbaka i tiden, sedan somnade och teleporterades i sömnen till en stor hamnstad i antingen Nordamerika eller Asien, så hade du lik förbannat inte haft några större problem när du vaknat, att hitta från brunnsparken till järntorget. Det känns tryggt.

Jag vet att jag borde

Sovmorgon, solen skiner och allt det där. Luther på mina axlar och de samhälleliga normerna fullkomligen skriker till dig att gå ut i det fina vädret, ta vara på dagen och allt det där. Jag gick upp för 45 minuter sedan och börjar redan planera in min tupplur. Jag låg och led en stund på Lundbybadet igår. Jag fattar inte hur aktiviteten solbadning kan vara så populärt i vårt land. Det känns som om det är den enda fäblessen som enar vårt land. Man ligger ner och liksom....ligger. Det är aktiviteten. Ohemult tråkigt. Den andra aktiviteten jag förväntas ta del av är välkomnandet av Götheborg. Jag gillar Götheborg, dels tycker jag hela projektet är lite kul, men framför allt har det varit ett effektivt slagträ i arenadebatten tillsammans med Operan. Men allra mest hade jag uppskattat ironin i att även Götheborg II sjönk, men det är väl att hoppas för mycket. Det ursprungliga Ostindiska compagniet gjorde många rika och har satt stark prägel på staden tack vare de rika farbrödernas filantropi. Chalmers tekniska högskola och Sahlgrenska universitetssjukhuset med mera. Iofs var Sahlgrenska i början inte så mycket mer än en liten sjukstuga och det var gubben Chalmers som pyntade in de flesta pengarna där också. Idag är det i andra rika farbröders filantropi vi sätter vår tillit för att Göteborg skall återvända. IFK Göteborg alltså. Det har spekulerats i Tobias Hysén, Andreas Johansson och några till. Oremo har vi däremot inte råd med...

Sveriges gnälligaste supportrar?

Örebroare är gnälliga av naturen och för några år sedan var IFK Norrköpings gubbhylla ett känt tillhåll för gnälliga gamla gubbar. Nu för tiden tror jag ändå faktiskt att gnälligheten övertagits av Blåvitts supportrar. Det är gnäll om allt möjligt och om man objektivt försöker lyssna på allt så skulle man förledas att tro att Blåvitt harvade tillsammans med IFK Malmö nere i div 1 någonstans. Det är en massa negativism och idiotjämförelser med konkurrenter (alltid i negativt syfte) samt en utbredd blindhet för att se det positiva. Göteborgare var förr kända för sitt sorglösa kynne men nu är jag lite orolig. Tog försäljningen av ögonstenen Volvo PV till amerikanerna så hårt på självkänslan?

Det är inte så illa, 2005 var Blåvitt en träträff från att vinna Royal League och två felaktiga offsidebeslut (i samma match) från att vinna Allsvenskan. Året innan var vi i final i Sv Cupen och trea i Allsvenskan. Vi har fem spelare i U21-landslaget som fått härdas några år i A-truppen och förbundskaptenerna har uttalat att Blåvitt är det mest spännande framtidslaget. Som lite grädde på moset har vi en ny arena på gång som med tiden kan bli riktigt bra. Den kommer att vara bäst i landet när den står klar och kan säkert moderniseras med tiden.

Det som naturligtvis legat som en extra våt filt över humöret på de blåvita supportrarna på senare tid är de berömda Luxemburg-pengarna som givit klubben en hel del publicitet man naturligtvis gärna skulle vilja slippa. Anmärkningsvärt är dock att sponsorerna verkar strunta i sådana ”affärer”. Sponsorintäkterna minskade med 16% förra året vilket kan hänföras till att man tappar väldigt många bonusar när den Allsvenska placeringen rasar från en andraplats till en åttondeplats. Det är bl a missad placeringsbonus från sponsorer och minskad TV-tid vilket ger mindre TV-bonus från samma sponsorer. Att missa sportsligt kostar mer pengar än att valsa i pressen i samband med misstänkt brottslighet. VFHC hade sin beskärda del av skattetrassel för några år sedan men de ökade sponsorintäkterna under tiden och är välmående nu så övervärdera inte skatteaffärens negativa, ekonomiska effekter. Om Blåvitt dessutom vinner tolkningen över var Sella var bosatt när sign-on pengarna delades ut så får Blåvitt närmare 8 miljoner på ett bräde.

Nej, ta mig fan, det är dags att sluta gnälla och klä sig i något trevligare än i säck och aska hela tiden. Ta er samman nu era gnällrövar, gläds åt andraplatsen i Allsvenskan, gå ut i solen, ta en öl och inse att även det blåvita livet är helt OK.

Bortskämda knallar

(Tipstack till Bruce Banner)

Elfsborgs arenabolag klagar på kommunens skötsel av Borås Arena:

http://www.fotbollskanalen.se/fotbollskanalen/allsvenskan/553185.html

Vad härlig bortskämda de är. Först får de en arena till skänks av kommunen, som kommunen åtar sig att sköta driften av så att Elfsborg bara behöver hyra den när de har match, sedan klagar de på skötseln. Det är som en överårig tonåring som gnäller på sin ömma moder för att hon inte tvättar och stryker hans kläder som hon köpt åt honom.

Ekonomin bakom Borås Arena:
http://grogga.blogspot.com/2007/03/bors-arena-en-titt-bakom-glttiga.html

Överreaktioner

En fotbollslandskamp fick avbrytas pga att en idiot sprang in på planen och försökte ge domaren en lusing (tack Bengt Madsen för det uttrycket). ”En hel värld är chockad“ och kraven på hårda tag och kännbara straff kommer som ett brev på posten. En kollega på jobbet tyckte på fullt allvar att mannen skulle få minst ett halvår i fängelse. En annan tyckte det vore rimligt att han skulle utvisas ur Sverige. Ärligt talat så förstår inte jag varför en knuff av en åskådare på en fotbollsplan skall straffas så mycket hårdare av samhället än en ”vanlig” misshandel på stadens gator en fredagskväll. Om vi nu skall jämföra med något sånär närliggande så bör de straff som man får för en festivalmisshandel på Hultsfred vara de som gäller för motsvarande misshandel på en fotbollsarena. Jag tycker kraven på straff för ”den danske huliganen” är exempellösa överdrifter och vi skall inte missbruka vårt rättssystem för att statuera exempel för folk som inte kan uppföra sig på en fotbollsmatch. Att den danske "huliganen" och andra pitch invaders riskerar strängare straff än de idioter som slog ned mig oprovocerat på Chalmersgatan är horribelt. Våld skall bestraffas på samma sätt oavsett var du befinner dig och oavsett dina motiv.

Är det även rimligt att om man kliver in på plan över en reklamskylt på en fotbollsarena så skall man bestraffas hårdare än om man gör intrång på en topphemlig försvarsanläggning?

Fotbollen brukar annars vara snabba med att försöka hålla samhällets rättssystem borta från det som händer på plan. Keanes överfall på Haaland bör exempelvis givit fängelse och Poulsens knytnävsslag vore fog för dagsböter om fotbollen släppt in vårt rättssystem i skeendena på plan. Vid våld från spelare i matchtröja är det dock av yttersta vikt att fotbollen klarar sin egen rättsskipning utan inblandning av samhället, enligt fotbollens företrädare.

För övrigt är det märkligt att superkommersiella Parken Entertainment AB fortfarande använder frivilliga, ideellt arbetande fotbollsåskådare som ”publikvärdar”. Parken AB tjänar miljoner på varje landskamp och bör kunna åläggas att ha några vakter per sida som kan ta ett löpsteg utan att magen kommer i självsvängning och då också betala för dessa vakter.

Jag skiter i om ”fotbollen dör”, men missbruka inte vårt rättssystem för att du och jag som frivilligt betalar flera hundra för att gå på landskamp inte skall få nöjet avbrutet av dårar. Döm ”huliganen” som om det hänt på Kortedala torg en lördagkväll eller låt arrangörerna ta ut en rejäl straffavgift. Straffavgifterna för olika förseelser får gärna specificeras på biljetten.

Den inre monologen

Vaknar upp
Det värker i kroppen. Var i helvete är jag nånstans?
Ett litet tomt rum, ligger på en bänk. Måste vara en fyllecell?
Ja jävlar, var ju fotboll igår.
Undrar hur det gick, jag minns inte riktigt. Det jämt va?
Hur hamnade jag här? Tänk till nu för fan.

Just det, de förbannade svenskarna tog ledningen. Fy fan vad sur jag var. Tog ett par öl i paus.
Men vi spelade upp oss, vi var kraftigt på gång. Vi kvitterade ju, tog ett par öl till.
Vad hände egentligen sen? Det är dimmigt som fasen.
Det var något med en gräsmatta.
Hamnade jag i slagsmål när vi firade? Tror nån sopade till mig? Slogs jag? Det gör jag ju aldrig. Konstigt.

Minns inte. Måste försöka minnas.
Det går inte. Bara svart.

Får försöka kolla med polarna vad som hände. Fråga lite diskret så de inte förstår att jag inte minns. Det är ju så jävla pinsamt. Skulle inte druckit den sista ölen.

Hallå! Konstapeln. Släpper du ut mig? Och förresten, vann vi?

Veckans ord

Klaphatt

Jag har aldrig varit så vidare förtjust i roliganer och vikingahjälmpajasar som härjar kring större fotbollsevenemang. Det är nästan så att dom skänker hockeysupportrar en viss air av stil och klass. Att Danmark använder just klapphatt som synonym för idiot/Mellberg, hedrar dom.

Tack Poulsen och Terror-Torben för att ni nästan tog oss till EM igår. Vi hade definitivt inte klarat det utan er.

Projekt bootylicious

I min strävan om att samla på mig maximalt med DKI-poäng har jag börjat jogga. Första joggingturen gick inte riktigt som förväntat för att uttrycka mig försiktigt. Men den historian tänkter jag inte ta upp i offentlighetens ljus. En historia ni får fjäska rejält för att höra för att sedan önska att ni aldrig hört samt dessutom respektera mig lite mindre. Nåväl, idag var det dags igen. Allt snack om att må bättre, bli snyggare, sova bättre och allt det skiter jag i. Jag springer av vidskeplighet för att Blåvitt skall vinna. Det är den enda motivationen jag behöver samt den enda motivationen som fungerar.

Jag hatar att springa. Dagens tur var nästan lika jävlig som den första. Alldeles för varmt för fysisk aktivitet. C:a halvvägs in i sjukommafyran kommer en brant uppförsbacke, sedan en liten platå, ytterligare en uppförsbacke, ny platå och slutligen en brant jävla S-kurvad uppförsbacke. När du är uppe på krönet är du totalt jävla finito. En vacker dag kanske jag är vältränad nog att fortsätta springa i stället för att stå dubbelvikt och hyperventilera. I det läget är det extremt svårt att motivera sig att fortsätta springa efter din lilla vilopaus. Hela din kropp ber dig att ge upp och gå hem närmsta vägen och när du väl stapplar igång de första stegen igen så känns det som om benen är inlindade i ett decimetertjockt lager av dyngsur ylle.

I det läget kan bara en bra låt i hörlurarna rädda dig. Musik borde vara dopingklassat, annars fattar jag inte varför Mustafa Mohammed och dom övriga frivilligt avstår. Jag vet av egen erfarenhet hur benen blir lättare, lungorna fylls med syre och humöret stiger när Brucan & the Seeger session band, går upp en tonart i Jacobs ladder, hur du med mord i sinnet tar dig an en uppförsbacke till know your enemy med Rage samt hur en banjoversion av house of the risin´ sun inte ens kan få Mats Härd att sluta le.

Sjukommafyran var till slut övervunnen igen. Lycka att det var över och för en gångs skull slarvade jag inte med stretchningen. Då händer det. En 12-poängare susar förbi. En sådan där riktig jävla puma/lokatt/superhjältebrud. Vad gör man då, går hem? Nej DKI poängen förbyttes snabbt i en nominering till flåsande fula gubben-awards, så jag tog rygg och hängde med i 1,5 km till (på behörigt och icke besvärande avstånd). Något annat vore oförskämt. Så dagens ros till dig, okända superhjältetjej för att du förbättrade min fysik en aning. Och räcker inte rosen, så unnar jag dig 10 sekunder extra framför spegeln. Det är du värd.

Förortens finest

Har ni tänkt på en sak? Några av Göteborgs allra fiinaste stadsdelar har de allra fulaste namnen och tvärtom. Askim, Hovås, Örgryte, Långedrag. Antingen extremt bonniga eller väldigt hårda och aggressiva namn. Jag menar, vem fan vill bo i något som heter Billdal? Jämför med Lövgärdet, Agnesberg, Angered, Hjällbo och Bergsjön. Smaka på orden. Är det bara namnen som kan ge postivia associationer?

Inte längre för mig i alla fall. 2004 jobbade jag på ett gruppboende i Lövgärdet. Jag hade mina fördomar och farhågor, det skall erkännas. Men reflexen att se sig över axeln försvann efter ett tag och jag började slappna av och kunna uppskatta området betydligt bättre. Då hände det. På väg hem till busshållplatsen efter kvällspasset mötte jag ett gäng på 5 pers. En av killarna hade ett basebollträ till och med. Att påstå att jag var fräck och kaxig i det läget vore att frisera lite med sanningen. Fräckare blev jag inte heller när dom omringade mig. Vad fan gör man i ett sådant läge? Själv hade jag inte så mycket mer att göra än att krasst konstatera att jag skulle åka på stryk för första gången i mitt liv. Jag beslöt mig för att inte visa varken rädsla eller smärta och fick jag chansen att ge igen på någon av dom så skulle jag göra det så det sjöng om det. Helt omringad tog gängets ledare till orda. Eller orda och orda. Han började sjunga:

Heja Blåvitt, Heja Blåvitt nu skall vi mot toppen gå
Heja Blåvitt Heja Blåvitt vårat kära IFK.

Jag hade min blåvita retrojacka på mig och det var därför dom kom fram till mig.Vi stod där och snackade skit ett tag. Sverige hade precis åkt ut på straffar i U21-EM efter straffmiss av Babis Stefanidis, så han fick en del skit precis som några andra. Blåvitt gicks igenom också, i år då jävlar. Det var vi överrens om. Sedan skildes våra vägar åt. Dom var på väg hem efter att ha spelat brännboll med sin klass och jag var på väg hem till Hisingen. Jag kom hem helskinnad och varm om än förlägen i själen.

Det retar mig att Blåvitt inte lockar fler förortskids till Ullevi. Orsakerna till detta är nog många. Dom har väl inte indoktrinerats på samma sätt som vi "svennar" och jag tror inte heller att dom helt och fullt känner sig välkomna. Jag satte förortens finest som rubrik av en anledning. I mitt tycke är Laleh och Andres Vasquez något av det bästa Göteborg har att erbjuda idag. Men varken på Lalehs spelning på konserthuset eller Vasquez lir på Ullevi så dyker det upp speciellt mycket folk från hooden, trots att dom kommer från dessa ställen med fina namn och fula rykten. Geografin gör ju sitt till också för att tala om hur välkomna alla dessa människor skall känna sig. Det är ju inte för inte som Göteborg anses vara Sveriges mest segregerade stad. Han ni tagit vagnen från Drottningtorget till Angered någon gång? Det tar c:a ett år och fyra månader i en skraltig vagn. Man kommer snabbt till Gamlestadstorget. Sedan kommer ingenting, ingenting, ingenting och slutligen kommer Hjällbo, Hammarkullen och Angered. Som om miljonprogrammets stadsarkitekter kände sig nödda och tvungna att ha ett visst säkerhetsavstånd som en osynlig barriär. Helt sjukt. Så bygg en snabb pendel i första hand in till stan och bygg ut mellanrummet mellan Göteborg och Angered i andra hand. För allas skull. Inte minst Blåvitts.

Utdraget lidande

Försvararna vill kalla in nya vittnen i den omskrivna rättegången. Nu en facklig representant som påstår sig ha hört saker i korridoren, snart kommer Malin Berghagen och Caroline Giertz rännande med varsitt medium som skall tyda rösterna. Det vore väl bra, undehållande TV så att Lithner och Samuelsson blir nöjda.

För det är väl därför rättegången är så utdragen som den är med hänsyn till det ganska ringa brottet? För att ”kändisadvokat” Samuelsson och Lars Lithner skall få sin älskade mediatid. Samuelsson kan med hjälp av gratis mediatid få fler klienter som sett honom i tidningen och Lithner kanske hoppas att hans myndighet (Ekobrottsmyndigheten) inte läggs ned (vilket är föreslaget) genom att synas i media.

För övrigt verkar Anna Lindh-mordet stå sig i konkurrensen om mest artiklar i svensk kvällspress. Något annat hade varit pinsamt.

Juhos Kom-ihåg-lapp för helgen

Fredag
Följa sveriges enda rättegång som direktrapporteras i inte mindre än tre olika tidningars webbupplagor. Ingen av dem lär lyckas fånga alla de ord och tonlägen man är intresserad av, men jobbar man så är det ju vad man får hålla sig till. Likväl kommer jag och många andra IFK-fans sitta som klistrade.
Lite kul är det att få ytterligare några av sina fördomar om hur media fungerar bekräftade.
* Två gånger har tidningarna haussat upp ett vittne på förhand. Först var det när Ravelli skulle snacka. Trots att allt innan tydde på att han inget visste blev det ett väldigt halabaloo. In klev Ravelli och det visade sig att han inget visste. Rättegången kom inte en meter framåt, ändå var det han som fick rubrikerna. Men ja just det, Ravelli är ju känd.

Skulle tro att de flesta som följer bloggarna och rapporterna är intresserade av att få veta när det förekommer skilda uppgifter, för såna finns det ju lite här och var. Men någon klar uppspaltning av vem som sagt vad av Tage, Tore, Hilmersson i nyckelpunkterna är betydligt svårare att komma över. Istället handlar de "unika dokumenten" om att det är en gåva till Peter Ijeh som står i centrum. Åh fan!

* Det andra vittnet som har haussats upp är hr Halse som träder in i handlingen imorgon. Förhöret blir det tuffaste hittils spår man, men det känns väl tveksamt? Själv tror jag Bengt håller fast vid sin version från förundersökningen. Då spelar det ingen roll hur många gånger Lithner, Stetler, Samuelsson och de andra frågar, de kommer inte få några nya uppgifter. Man kommer inte veta mer efter Halses vittnesmål än idag och rubriksättarna kommer åter koka soppa på en spik.

Kul förresten att GP är där och direktrapporterar, det måste vara första gången de gör sånt när Blåvitt är inblandat?

Lördag
Lira fotboll med några polare på eftermiddagen.
Se på landskamp på kvällen. Viktig match. Alex får inte bli skadad, hoppas han inte spelar. Danskjävlar.

Vädret skall bli fint. Rosévinet som Bruce bjöd på var fantastiskt men en lördagkväll passar nog soppa bättre. Kanske läge att göra den finska sommarsoppan som vi tipsade om för två år sedan här på Grogg. Recept som följer:
Finsk Sommarsoppa

Man tager en djup tallrik som måste vara blommig, fyller den med hembränt o äter med sked.


Söndag
Sov ut. Vid bakfylla, gå på ren skadeglädje.
Dagens länktips: Öis klotterplank - Är Marcus Allbäck gud eller en svikare? Bör Öis supportrar satsa på våld för att få uppmärksamhet? Bör man leta upp fler sydamerikaner eller misslyckas med den egna truppen? Ämnena är många och desperationen är hög hos delar av supportrarna till Göteborgs superettaklubb nummer två.

Blåsa bort det onda

Vi på Grogg känner att vi vill blåsa bort det onda och skänka lite tröst till alla er 100 000-tals tokäkta supergaisare.

* Det är ju bara en lek

* Det var ju en hedersam förlust

* Ni gick ju från 0-3 mot KFF till 0-1 mot Blåvitt. Ni vinner nästa med 1-0, det är ju matematiskt bevisat.

* Ni är ju näst bäst i Göteborg. Hur ofta sker det?

* Ni gillar ju inte Blåvittare. De viskepliga vill gärna upprepa sina procedurer från en matchdag då dom vunnit. Skänk en skadeglad tanke till stackars Bruce Banner som tvingas sitta i vallgraven och mumsa färska räkor dippade i chiliaioli, dricka öl och äta jordgubbar som efterätt nedsköljt med ett utsökt rosévin.

Proportioner?

En gammal skolkamrat till mig arbetar på ett mediebevakningsföretag. Ett sådant där som mäter hur mycket folk syns i media, hur mycket en produkt exponeras etc. Han berättade att ”skatteaffären” har genererat fler artiklar och löpsedlar än Malexander-morden och Hagamannen tillsammans, man närmar sig Anna Lindh-mordet med stormsteg och är förmodligen om redan till helgen. Det tycker inte jag är rimligt. Hela skiten har fått sjukt stora proportioner sett till brottet man är misstänkta för. Hur kan medias intresse vara så stort?? Var ligger det enorma nyhetsvärde som motiverar detta enorma uppbåd?

I jämförelse så skall en fd högt uppsatt man inom HSB snart inför tinget misstänkt för att ha försnillat 38 mkr från HSB (dvs bosparare och bostadsrättsägare). Hans brott genererade några notiser i tidningarna. En fd anställd på Försäkringskassan har erkänt att han försnillat 30 miljoner till sig och sina polare i ”bidrag” och ”ersättningar”. Det genererade faktiskt en hel artikel och en notis i den tidning jag prenumererar på.

Misstänkt fiffel på den skattefinansierade utgiftssidan är tydligen inte alls lika hemskt som misstänkt fiffel på intäktssidan. Det tycker jag är konstigt.

Ja, hela samhället är konstigt. Jag flyttar snart till skogs, jobbet är sökt.

Taktikgenomgång.

Ge bollen till Svarte-Marcus, så skjuter han den i målet!

Huligan-SM idag.

Jag har en märklig egenskap. Folk gillar att prata med mig. Alltså främmande människor, gärna berusade eller bara uttråkade. Dessa människor gillar att tjöta med mig. Orsaken till det förstår jag inte. Ser jag snäll ut? Är jag för artig för att inte snoppa av dom i tid innan det är försent? Jag vet inte för jag är definitivt inte något socialt geni utan snarare rätt blyg med det melankoliskt norrländska kynnet jag har. En kategori jag nästan alltid fastnar hos är busschaufförer. Busschaufförer älskar mig. Dom har en sak gemensamt enligt de intryck jag sparat i minnet. Dom hatar en kategori bussåkare mer än någonting annat. Nej, jag menar inte kat-C ladsen som diggar Stone Island, gruppfoton och åka storbuss. Att dom fortfarande får åka omkring på Sveriges landsväger, verkar tyda på att dom oftast sköter sig rätt hyfsat i bussarna. Annars hade bussbolagen portat dom/vägrat bli körda av chaufförerna för mindre än tredubbla lönen.

Nej. Sveriges värsta huliganer är tydligen travfolket. Folk som åker Swebus till Solvalla och Elitloppet. Värre svin, svineri och svinaktig attityd finns tydligen inte. Det sups, sabbas, kräks, bråkas och hånas i betydligt högre utstäckning än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har aldrig varit på trav och har grymt svårt att föreställa mig själv på ett dylikt evenemang. Om den verklighetsbilden når fram idag, vet jag inte. Men den har aldrig nått fram förut. Den om travmongona. Det finns en hel del andra mongon som inte heller får tillräckligt med skäll i media och en vacker dag vill jag boka möte med en ansvarig utgivare på en stor kvällstidning och prata nyhetsvärdering. Det kommer aldrig hända, men det skulle vara väldigt intressant.

Veckans lista.

Evenemangsrelaterade brott som fått mycket mindre uppmärksamhet än ett skattebrottmål nära dig:

1. Hustrumisshandel och grov rattfylla
2. Hustrumisshandel och olovlig körning
3. Våldtäkter på Hultsfred och Roskilde
4. Mordförsök på en tränare i Värmland
5. Ordningsvakters organiserade misshandel av supportrar på cupfinalen 2004

It´s a good day for a Guinness

Dagens snackis blev givetvis Blåvitts virituella presskonferens under rubriken "se vem som har skrivit på för IFK".

Det var ett practical joke i form av reklam för ett nytt kreditkort för Mastercard med blåvita förtecken. Vissa är förbannade, bland annat från folk jag känner väl och vars åsikter jag respekterar. De anser att Blåvitt hånar sin egen oförmåga att värva en storstjärna. Typ, "vi är kass - höhö"

Själv skrattade jag. Trots att alla varningsklockor ringde, mitt spindelsinne skrek, så satt jag ändå där framför burken, med allt grönare hud, mindre intellekt, allt mer lila byxor och starkare muskler (ni har väl inte glömt min pseudonym?) och tänkte tänk om...

Så jag skrattade. Åt mig själv. Jag skrattade åt min egen oförmåga att se saker nyktert och analytiskt, helt utan att blanda in känslor och förhoppningar.

Men oavsett om ni tyckte detta jippot var fördjävla roligt eller bara fördjävligt så kom ihåg en sak. Det är fredag, det är lönehelg och på måndag skall vi göra fiskfärs av Gajs.

It´s a good day for a Guinness. But then again. Everyday is a good day for a Guinness.

Appropå rättegången.

Att det pågår en rättegång går inte att undvika. GP bevakar med trovärdighet, Sportbladet lite mindre seriöst men ändå om vem som säger vad. Expressen bloggar lite om vem som har vad på sig, vem som gäspar under lite tokroliga rubriker. Bevakningen kan lätt tolkas som en sorts kvalitetsmärkning mellan olika tidningar. 1. Morgontidning 2. Sportbladet 3. Expressen. Som vanligt med andra ord.

Vi är många som följt direktrapporterna med nästan lika stort intresse som en direktrapport från Marbella i januari (allt för att slippa jobba?). Vi har bland annat fått läsa om hur Mats Persson brister ut i gråt. Själv tänker jag ge det ett allvarligt försök att inte bry mig och brister i stället ut i sång.

Que sera, sera.
Vi håller på änglarna
vi älskar vårt IFK
Det blir som det blir ändå

Det som händer, händer. Jag skall ingenstans oavsett vilket.

Cosi fan tutte

Rubriken förknippas kanske mest med en komisk opera av Mozart - musikens Maradona, men funkar också som standardförsvar kring italienska skumraskaffärer, när de avslöjas. Alla gör så.

Blåvitt skulle behövt ett standardförsvar igår. Blåvitt är ett lirande lag av ungdomlig grönska, entusiasm och framåtanda. Men även ungdomlig naivitet. Samtidigt som det känns upplyftande och hoppfyllt för framtiden, är det irriterande att förlora på det sättet. På taktik och små små detaljer. Mot ett samlat försvar hade Elfsborg i går i princip en enda uppspelsvariant. En lång, hög boll mot Mattias Svensson. Det enda som varierade var om bollen skulle slås mot mitten eller mot vår högerkant. Och M. Svensson fick igår på tok för bra betalt i form av frisparkar, inkast hörnor och andrabollar till medspelare. Elfsborg vill anfalla med mycket folk i andravåg, men vägrar ta några risker i speluppbyggnaden. Då skall man backa hem. Mot Elfsborg skall man backa hem. Cosi fan tutte, alla gör så. Men inte vi. Vi trodde att vi skulle kunna spela ut Elfsborg på deras egen hemmaplan. Det var naivt och vackert på en och samma gång. Det kunde till och med ha gått vägen. Men två av alla dessa onödiga fasta situationer satte stopp för detta. Elfsborg är nog bäst i Sverige på att göra mål på fasta situationer, Blåvitt är nog bäst i Sverige på att släppa in mål på fasta och Arne Erlandsen gråter av lycka och av sorg på en och samma gång. Drillo har flyttat österut...

DKI

För dryga veckor sedan gjorde jag en hel del grejer som kändes jobbiga och skjutit upp alldeles för länge. Det var samtal som skulle ringas, papper som skulle fyllas i och frågor som skulle ställas. Administativa ångest och stressmoment som jag är expert på att må dåligt över. En förmiddag senare hade jag fixat hela skiten. På kvällen vann sedan Blåvitt över Örebro med 4-0, spelade champagnefotboll och gjorde årets mål två gånger om. En ny vidskeplighetsritual var född. Duktig Kille-Index. Fack och A-kasse krånglet gick liksom inte att toppa, så veckan efter fick det bli att städa lägenheten utan att någon (och med någon menar jag givetvis signoran), hade bett mig om det. Dammsugning, moppning, diskning samt pluspoängen för att torka av dörrar, väggar och skåp. Inte fullt så höga DKI-poäng som måndagen dessförinnan och vi vann bara med 2-0 och hade en hel del oflyt med domslut. Hittills idag har jag bara tvättat och hängt tvätt, fast inte på eget initiativ. Vad göra, hur skall jag jobba upp min DKI-poäng?

Igår dog fotbollen en smula

Jag läste härom året om en synnerligen pinsam incident. TV4 skulle sända en dammatch, men låg efter i tablån och när deras sändning av matchen skulle starta, så hade den redan sparkats igång. Snälla och fogliga tjejer och domare tvingades då att avbryta den pågående matchen och börja om från början så att TV4 kunde vara med från scratch. En sanslös skandal att en TV-kanal kan gå in och påverka de sportsliga förutsättningarna på det sättet. Vad hade hänt vid mål, straffspark eller utvisning under de sekunder av spel som inte fanns? En pinsam incident men fram tills igår en engångshändelse som aldrig skulle ske igen.

Men igår hände det igen. Dif gör mål, han firar på sedvanligt vis för att sedan gå ut till sidlinjen för att intervjuas. Hela matchen stannas upp och resterande 21 spelare får snällt stå och vänta på att intervjun skall vara kvar. Inklusive domare och publik. Jag är tydligen en bakåtsträvare som tycker att det är en skandal. Att media skall bevaka matchen, inte att delta i den. Personligen tycker jag att samma kanals liveintervjuer med tränarna är oacceptabla, ointressanta och tar bort fokus från matchen. Det journalistiska värdet är noll och intet då både frågor och svar kunde ställts och besvarats av vilken eller vilka jävla tjommar som helst. Detta är helgerån och en logisk utveckling från de irriterande och totalt värdelösa liveintervjuerna av spelare och tränare i handboll och hockey samt nu senast, tränare i fotboll. Vad blir nästa steg? Att köra reklampauser (en otänkbarhet i ett hockey-VM för 10 år sedan och idag en realitet), eller varför inte att köra slowmotionrepriser av domslut och intervjua domaren under tidens gång? Tre hörnor straff? Om nu TV-bolagens önskemål tillåts inkräkta på idrottens förutsättningar, varför inte rigga lottningarna så att kanalerna får matcher med högsta möjliga potentiella tittarsiffror? Det skulle verkligen hotta upp cupen. Jag är supporter och det är min livsstil att överdriva och dra för stora växlar. Därav rubriken, men jag undrar om förbund och klubbar är medvetna om att dom öppnat en dörr på glänt, lyckligt omedvetna om att dörren går till rum 101.

Vilka motiv TV4 har med detta grepp är nog inte riktigt de motiv man säger utåt . Man säger sig vilja minska avståndet mellan supportrar samt TV-tittare och de aktiva. Jag är supporter och ser så många matcher jag kan på plats, resten ser jag på TV. Jag vill inte ha det här, jag tycker det är bajs. Men att gå mina önskemål tillmötes har nog ändå aldrig varit aktuellt. TV4 är ett kommerciellt företag som går ut på att tjäna pengar, inte att värna om svenska cupens status. De vill hela tiden öka sitt marknadsvärde och attraktionskraft. I det sammanhanget är det inte otänkbart att TV4 inte längre nöjer sig med att bevaka svensk fotboll. Jag tror "fotbollskanalen" i allt högre utsträckning vill vara svensk fotboll, dom vill förknippas med den, tjäna pengar på den, få beröm för den. Den ambitionen är förståelig dom vill se högre intäkter för sina anställda och aktieägare. Det anmärkningsvärda är i stället hur förbund och klubbar kan vika sig så lätt.

Jag skulle bli aldrig så stolt om Blåvitt blev den klubb som satte ner foten i ett rungande NEJ. Skulle det betyda att man inte vill sända våra matcher så må det vara hänt, det gör dom knappt idag ändå, skulle det betyda att förbundet skulle fingra lite snålare med sedelbuntarna när TV-pengarna skall fördelas. Ja då må det också vara hänt. Inget skulle göra mig stoltare än om Blåvitt stod för sina principer trots hot om repressalier. Det skulle göra mig nästan lika stolt som jag var för 19 år och 364 dagar sedan.

Vad har du på nattduksbordet?

När prominenta personer intervjuas i tidningar och tidskrifter finns ofta en faktaruta där man skall få en liten personlig inblick i personens liv. Det finns då några standardfrågor som reflexmässigt besvaras väldigt prudentligt:

Senaste lästa bok? ”Självkänsla nu!” av Mia Törnblom
Dricker? Ja, ett glas gott vin ibland (gärna Zinfandel)
Senaste film? ”La vie en rose”
Röker? Nej
Styrkor? Målmedveten, fokuserad, beslutsam
Svagheter? Otålig, tidsoptimist, för lite tid för familjen
Skulle vilja? Utveckla mitt måleri jag har som hobby

Är det en näringslivssnubbe så har han managementböcker på nattduksbordet, är det en politiker så är det någon korrekt, gärna kvinnlig författare man läser (eller senaste Nobelpristagaren). Man dricker bara goda glas vin i ytterst måttliga mängder och man är alltid så bra, duktig och målmedveten men önskar man hade mer tid över för ”det som är väsentligt”. Jag undrar hur sanningen egentligen ligger till, jag vägrar att tro att alla är så himla duktiga, dricker så lite, läser rätt böcker och så vidare. En och annan har nog egentligen just sett en P-rökare på hotellets Pay-TV i Düsseldorf eller dreglat i ”Teknikens värld” över en kromad spoiler och sängrökt lite skönt efter en ganska blöt kväll i hotellbaren i Sundsvall. Vad befriande det hade varit med någon som inte svarar så ordentligt som alla gör.

Så här skulle jag svarat just idag:
Senast lästa bok? ”Tärningsmannen” (jobbig som tusan)
Dricker? Alldeles för mycket, främst öl, whisky och vin
Röker? Nej, är för feg, snål och osolidarisk för det
Senaste film? ”Gula divisionen” med Hasse Ekman
Svagheter? Lat, ofta trött, slarvig
Styrkor? Handdiska, fickparkera och sportresultat efter -85
Skulle vilja? Skriva en julsång och leva på rättigheterna livet ut

Vad skulle ni svara?

Härliga segrar!

I år är första säsongen på länge som jag absolut inte haft några förväntningar eller förhoppningar på Blåvitt. Det gör också att känslan jag har efter en seger är inte bara lättnad utan ren och skär glädje. Segrarna smakar så mycket bättre och poängförlusterna är mindre sura. Det är fantastiskt härligt! En seger med 2-0 mot Gefle ger glädjefnatt och jag tror banne mig att 1-1 i skokartongen skulle ge mig ett leende på läpparna och inte en besviken känsla av poängtapp.

Äntligen har jag kastat av mig oket av att ”vi är Sveriges framgångsrikaste lag och då skall Blåvitt tillhöra toppen”, vilket i tio år har förmörkat mitt sinne och inte givit mig de härliga glädjekickarna jag kunde få förr. Allt bättre än en sjundeplats är klart positivt för mig i år och det ser onekligen lovande ut!

Liket lever.

Och frodas. Två raka segrar, 6-0 och fin fotboll. It´s a great day for at guiness som irländarna säger.

Cyklade till Nya idag. Vid fattighusån, bromsades jag ner av 5 malmöiter som gick på bredden på cykelbanan. Jävla miffon tänkte jag. Vad gör dom här? Skall dom möta Öis i cupen eller vad. Sedan kom jag på att ahh...Gefle har också himmelsblå tröjor och det är visst dom vi ska möta idag. Hade Blåvitt haft min inställning till dagens match, hade vi förlorat.

Läget är annars helt OK för att inte säga störtskönt. Mina två speciella kelgrisar i laget, är Marcus Berg och Andres Vasquez. Det har varit en bra vecka med andra ord. Den svarte leder nu den skytteliga som inte ens jag, Berg-haussaren framför alla andra trodde han hade en chans på, jag trodde bara han skulle bli bäste svenske målskytt. Nu väntar ellos borta i det Borås jag bojkottat rätt länge. Först på grund av Ryavallen och de oförtjänta förlusterna och sedan på grund av den fina statistiken på B-A. Elfsborg vinner inte när jag håller mig hemma. Men fan vad jag vill åka den här gången...

*Två målgivande pass av Alex inom loppet av en minut. Måste vara rekord.

*Två mål, ett felaktigt bortdömt och nekad en solklar straff. En vanlig dag på jobbet Marcus?

*Vore jag bög och singel, hade jag nog friat till Ragnar Sigurdsson. Oj vilket fynd!

Sedan var det dags att cykla hem igen. Man kommer över krönet på Göta Älvbron och den långa nerförsbacken tar vid.....Den stunden i nerförsbacke, med den utsikten av Göteborg i solnedgång och med 3 vackra poäng på pakethållaren. Den stunden är nog nästan bättre än sex.

Glöm aldrig Gefle

Ordspråket är snott från den stundtals mkt fina bajaren och handlar gissningsvis om att hur bra allt än ser ut, så kan man alltid förlora hemma mot Gefle.

Vi supportrar är ett säreget släkte ibland. Under försäsongen kan vi noja över usla resultat och kräva tränares avgång, vinner vi däremot med 3-0 mot Falkenberg i februari. Ja då "ser det för bra ut", då har vi "toppat formen för tidigt" och skulle "behövt en näsbränna". Så när slutsignalen på Behrn Arena gick, var man givetvis glad och lycklig. De olycksaliga molnen var skingrade och resterande, svävade vi på. Ändå någonstans långt bort i horisonten, fanns dock en antydan till lågtryck. Det såg för bra ut, vi upprepar aldrig en storseger, vi kommer förlora nästa. Då skiter man i att man förlorar nästa, det är bara ett krasst konstaterande. Nu hänger de svarta molnen över oss. Nu tittar vi tabell och oroar oss över att allt positivt som förra måndagen förde med sig, skall raseras på en fast situation. För så kan det bli, så glöm aldrig Gefle.

Hänt i veckan i övrigt.

-Andres syns plötsligt överallt. The boy from the hood har fått välförtjänt uppskattning för årets mål över hela världen. I Sverige krävs det sådana saker för att få uppmärksamhet om man är en egen produkt i ett storlag. Till skillnad från tex Ola Toivonen har han inte varit inblandad i några dragkamper under vinterhalvåret och då finns man inte riktigt på samma sätt i medias verklighetsuppfattning.

-Warzawapakten röstade fram Serbien till årets segrare av ESC. Är man bäst i öst, vinner man helt enkelt. Gamla oförätter verkar glömmas väldigt fort när det är dags att svenne banan att ringa in och rösta på schlagerfinalskvällen. Serbien var OK, men Ukraina! Hur fick dom ens en röst? Men att det finns många mongon i östeuropa uppvisas inte bara när det är ESC. Det räcker väl egentligen att ta en tripp till Solna centrum när AIK har förlorat för att få det bekräftat.

-Bajen vinner på en målvaktstavla på övertid...Precis som oss vinner dom över nykomlingar och förlorar mot gnaget (som är sjukt usla under denna våren). Skillnaden är väl att dom vinner på hemmaplan, vilket det fanimej är på tiden att vi också gör. Såvida vi inte har glömt Gefle.

Ett experiment

I Italien kan klubbarna utlysa tystnad mot medierna när de inte vill uttala sig om något. Jag själv skall nu sluta läsa samtliga tidningars sportblad utom möjligen den morgontidning jag prenumererar på (eftersom en kvinna i mitt hem kommer att läsa den vid vårt köksbord). Dessutom skall jag sluta se sportnyheterna, både de licensfinansierade och de mer spekulativa i reklamkanalerna. De senaste månaderna har jag med fler suckar än förut läst rubriker, artiklar och annat. Nyanserna har försvunnit, rubrikerna som förut var förbehållna riktigt stora händelser tas nu fram vid minsta skitsak. Artiklarna blir mer och mer spekulativa så faktakontroller inte hinns med och sker det någon faktakontroll så består den av ett telefonsamtal till någon som är villig att sprida sin ofta snedvridna information. Kort sagt, att ta del av dessa medier ger mig inte längre något. Jag tror jag kommer att bli en lyckligare människa av att inte läsa alla spekulationer, halvsanningar och chockrubriker.

Det skall även bli intressant att se om mitt perspektiv på saker och ting ändras mer och mer från den ”gängse” sanningen inom sportens värld men det får väl ni tre som läser den här bloggen (Brokken, becka och anonym) meddela mig. Jag skall fortsätta lägga in några inlägg då och då.

Från och med i morgon drar jag ned solglasögonen och försöker filtrera bort allt vad kommersiell (gjord av betalda ”journalister”) sportbevakning heter. Lagom till midsommar kan det bli dags igen, då drar sommarvikarierna in på redaktionerna och innehållet blir mer oförutsägbart (till det sämre och bättre).

Fotboll live är skit

Fotboll live är skit

Ja, jämfört med en match på TV i alla fall. Det är därför folk turas om att gnälla på den usla kvaliteten på svensk fotboll. Det är snubbar som sällan ser andra matcher live än Allsvenskan och bländas av uppvisningarna i CL och de europeiska ligorna. Jag vet inte hur många matcher jag sett live för att sedan gå hem och se i eftersändning på TV. På TV ser målchanserna farligare ut, spelet ser snabbare ut och tekniken mer briljant. Till och med en match som BP-Blåvitt som på Stadion såg riktigt trist ut verkade ha 10 farliga målchanser när jag såg den i efterhand på TV.

Eftersom vi alla överröses med fotboll på TV så vänjer vi oss vid den ”snabba fotbollen” med en massa ”målchanser”, ”hårda skott” etc. När vi sedan går ned till Ullevi eller Sthlm Stadion så är det mycket svårt att bli imponerad eftersom spelet ser ut att gå i ultrarapid. Jag har haft förmånen att se en hel del fotboll internationellt på plats och så mycket kan jag säga att spelet live inte alls är lika blixtrande som det ser ut på TV.

Stämningen på en arena däremot, den kan inte upplevas genom TV-rutan och det är den som gör besöket på arenorna värda entrépengen, inte spelet. Spelet fotboll gör sig bättre på TV, nästan i klass med skidskytte.

Både JA och NEJ

Trots att spelet börjat sätta sig och resultaten börjat komma, så förefaller Blåvitt vara hetast av alla till sommarens otroligt viktiga silly season. Det gamla problemet med mittbacksbredden finns kvar och Vasquez framfarter centralt har aktualiserat behovet av vänsteryttrar. Eldin är ojämn och skadebenägen och Jonte trivs bättre till höger. I U21-laget testar man idag Shaffer ännu en gång som yttermittfältare. Intressant, men visst lutar det åt en värvning.

Drömmen är ju Tobbe Hysén. Pappa Glenn var tredje generationens Hysénare i rad i Blåvitts A-lag, finns nog tryck från lite varstans att den ättelinjen skall föras vidare. "Blåvit så in i helvete" är ett allt mer använt uttryck för att skilja på alla dom hundratusentals folk som håller på Blåvitt på lite mañanamanér från dom som följer Blåvitt i ur och skur. Men kan man bli mer blåvit än en Hysén i ovan nämnda perspektiv? JA eller NEJ?

JA som i Jeffrey Aubynn förefaller vara plan B (går lösa rykten om en plan C), för vänsterytterpositionen. Det är omdiskuterat av olika skäl. Sett till hans kvalitéer, platsar han i valfri allsvensk startelva och många ifrågasätter hans karaktär. Samtidigt kan folk mogna och ges en andra chans. Jag är likt tidigare försiktigt positiv och kommentarer likt "är det du eller jag som skrivit på för Bayern München" möter nog inte lika stor beundran hos lagkamrater, tränare och sportchefer som slagit Bayern München, Milan, Barcelona och Manchester United... Men givetvis måste Hysén vara planA. NEJ som i Nils-Erik Johansson verkar också vara högaktuellt. Det skulle lyfta laget rejält och lösa alla våra backproblem. De berömda 8 miljonerna tror jag inte ett skit på, men i övrigt betyder väl nej, ja på grekiska? Det räcker gott för mig. Hur en enda mittback kan lyfta ett helt lag, finns det många bra exempel på. Tex Elfsborg i fjol.

Fler bortglömda mål

Alla snackar om målet. Alla ser det på youtube. Just nu är han på första och tjugonde plats. Vi blåvita slår oss nästan lika mycket för bröstet som peruansk TV. Mina åsikter om el angelito, har vädrats lite varstans på olika ställen. Så att jag njuter av att "få rätt" känns som dagens understatement. Vasquez mål är osannolikt vackert och alla som testat själva vet även hur svårt det är. Det var även viktigt ur ett medialt perspektiv. Så här mycket positiv press har vi inte fått på länge. Men sett till det rent sportsliga var det nog inte det mest viktiga som skedde på Behrn Arena. Det var att Svarte-Marcus och Eldin Karisik så kort efter sina missade frilägen (faktiskt bara sekunder efter), fick revanschera sig med att göra mål. De slapp grubbla. Det var även otroligt viktigt för målvakt och backlinje att hålla nollan för en gångs skull.

Årets fem första omgångar har varit späckade av riktigt vackra mål. Petter Andersson, Alex, Tomas Olsson, Eguren, Thylander, Fabio Augusto mfl. Ändå kommer dom i skymundan. Så på det temat blir det en ny lista på fler bortglömda mål.

1. Stefan Lindqvist - I sista omgången på Malmö stadion 1994, tar han emot en boll på bröstet, lyfter över en försvarare direkt på volley och bombar sedan in skottet med en vacker båge i Fedels vänstra kryss. Då var det bara Romario som gjorde sånt. Romario och råskinnet Linkan, den oschysstaste jäveln jag sett i blåvit tröja. Få minns det idag då den dåvarande supertalangen gjorde 1-1 i samma match. Ett mål som var ännu värre. Men du är nummer 1 Linkan!

2. Diego Armando Maradona - Än idag tjötas det och refereras det till El Diegos båda mål mot England av olika anledningar. Men var inte hans mål mot Belgien vackrare? I alla fall svårare. Mot en samlat försvar kollrar han bort Belgiens hela backlinje på egen hand i en fucking VM-semifinal! Ändå får man vänta in båda dom målen rätt länge på youtubes Maradonakavalkader.

3. Gunnar Gren - Betänk att en svensk superstjärna i en VM-semi på hemmaplan, dribblar av några gubbar och avslutar med en dönare i krysset. Tidernas mål? Nej, tidernas kanske mest bortglömda. För på övertid sabbade Kurre Hamrin Gunnar Grens klassiker. Så går det när man går till Öis...

4. Manuel Negrete - Inlägg från höger, mexaren ligger som ett sträck i luften, pendlar med högern och klipper till med vänstern i en horisontell bisycleta. Tack vare Maradona 86 bryr sig ingen idag.

5. Gabriel Batistuta - Det var El Diegos stora comeback och stora sorti på en och samma gång. Vi minns han vänsterskott rätt upp i krysset, vi minns han gapande mot TV-kameran och vi minns tyvärr efterspelet om efidrin. Ärkeängeln Gabriel satte dock en hårdare, vackrare och minst lika precis dönare i krysset från längre håll i samma match. Var är det på youtube?

Till sist. Vi hade på grogg för ett tag sedan en kommentator som beskrev Mexico 86 som vår civilisations höjdpunkt. Bara att hålla med.

Tydligen dollartecken (samt veckans lista)

I veckan som gick, skrev jag om dollartecken eller svaghetstecken. Om vad som egentligen låg bakom Vasquez framgångar centralt. Idag var han aningen sämre, men hade å andra sidan fler lagkamrater som tog ansvar. Men sicket jävla mål! Det var inget svaghetstecken. Pojkfan är så bra.

Hans första allsvenska mål i karriären, är också milleniets vackraste. Inget kan liksom toppa det.

På hedersplats i kamratgårdens allrum hänger en bildsekvens av Jesper Blomqvists klassiska mål på San Siro-Sven. Dom får nog köpa lite nya ramar uppe på KG nu, för jag kan inte komma ihåg så många fler mål av den kalibern. Och då har jag ändå rätt gott minne.

Jag skriver det en gång till. Sicket jävla mål! Att folk i media vill få det till ett misslyckat inlägg, känns bara logiskt. Man gör inte så. Andres gör så, men det är onormalt.

Sicket jääävla mål!

Veckan losers:
1. Tomas Olsson - Skottar in en dönare klockrent i krysset från 25 meter. Ingen kommer komma ihåg det
2. Fylle-Tylle - Sätter säsongens hittills snyggaste frispark. Ingen kommer komma ihåg det.
3. Omotoyossi - Lobbdribblar av sin bevakning, gör ett Romarioryck och en Romariotåfjutt. Ingen kommer komma ihåg det.

Skänk Arne en tacksamhetens tanke för vinsten

Varför det? Jo, innan Arne kom till Blåvitt var vi ett slaget lag redan innan avspark på konstgräs. Alla, inklusive spelare och ledare, dömde ut konstgräset och trodde inte ens själva på poäng. Att lyssna på Bosse J innan en match på konstgräs var inget pep-talk direkt. Tvärtom, ett WO skulle vara skonsamt var den känsla man fick. På det viset fick även spelarna något att ursäkta en dålig insats med och vi tog knappt en enda poäng på konstgräs.

Arne kom in och deklarerade att ”vi skall vinna på alla underlag”, ändrade den mentala förlorarinställningen till konstgräset och under Arne kom också de första framgångarna på konstgräs. Vi var inte längre slagna på förhand på konstgräset. Så en liten, liten del i den goa vinsten ikväll har nog Arne ändå.

FCKs lotterivinst

De senaste åren har vi överrösts av diverse hyllningsartiklar om FC Köpenhamn och don Ø, Flemming Østergaard. Jag köper inte alltid sådana hyllningar rakt av så det är dags att titta lite bakom de stora orden.

FCK bildades 1992 som en sammanslagning av KB Köbenhavn och B 1903, två anrika klubbar med 22 mästerskap tillsammans. KB var pga en misslyckad proffssatsning i stort sett bankrutt och harvade i de lägre divisionerna men hade trogen publik. B 1903 var bra med sportsligt i högstadivisionen men hade endast ca 2.000 åskådare i snitt. Någon kläckte då snilleblixten att slå samman de båda klubbarna och spela sina hemmamatcher på den då helt ombyggda Parken. Det är många gamla KB och B1903 anhängare som fortfarande vägrar gå på FCKs matcher, de har dock efterhand ersatts av nya glada evenemangssupporters.

1990 spelades den sista matchen på den gamla Idrætsparken i Köpenhamn. Till en kostnad av 640 miljoner DKK byggdes sedan arenan om med staten som garant. Dessutom lovade danska fotbollförbundet att alla landslagsmatcher de närmaste 15 åren skulle spelas på Parken. Finanskrisen slår till, bl a Parken drabbas av finansieringsproblem och ägaren, Baltic Finans, måste ge upp andan. Arenan överförs så småningom till bolaget Gefion som för Danmark fungerade ungefär som svenska statens Securum.

1995 säljer affärsmannen Flemming Østergaard företaget Kinnarps och köper fotbollsklubben Lyngby FC. Året efter går han in i FC Köpenhavn och kastar lystna blickar på Parken. 1998 köper FC Köpenhamn Parken för mindre än en fjärdedel av byggkostnaden (138 miljoner DKK) från det statliga bolaget Gefion. Ett vrakpris för norra Europas modernaste arena. Många danskar är fortfarande förbittrade över hur billigt FCK kunde köpa Parken men affären är väl att hänföra till kategorin usla offentliga utförsäljningar (som exempelvis Stockholms stads utförsäljning av Birka Energi till ett pris motsvarande fyra årsvinster). 1999 byter FC Köpenhamn A/S namn till PARKEN Sport & Entertainment A/S. Konverteringen från två anrika gamla föreningar med traditioner till evenemangsindustri tog sju år och subventionerades kraftigt av danska staten samt danska fotbollsförbundet.

Som vanligt så krävs det tydligen rejäl inbladning av det offentliga (kommun, stad, stat) för att driva ekonomiskt lönsam idrott i Norden. Färjestad har sin Löfbergs Lila arena, FCK sin Parken, Elfsborg sin skokartong. I Sverige ploppar det upp en mängd arenplaner men ännu har ingen arena planerats utan skattefinansierat stöd i någon form. Det bör våra idrottsliga företrädare komma ihåg när de gapar om särskilda skatteregler för idrottsmän.

Är vi i Göteborg mogna att slå samman klubbar för att få ett slagkraftigt representationslag? IFK/ÖIS, IFK/GAIS, GAIS/ÖIS?

Svaghetstecken eller dollartecken?

Föreställ er en ung innermittfältare kring 19-20 år. Ge honom en riktigt bra teknik, grymt spelsinne, balans och spänst samt ett störtskönt tillslag med vänstern. Allt kompanjerat med en kondition som gör det möjligt att spela tvåvägsspel dvs spring från straffområde till straffområde under 90 minuters fotboll.

Hur mycket skulle en sådan kosta oss att köpa in?

Vem bryr sig. Han kom gratis från Bersjöns IF redan som 12-åring. Igår bevisade Andres Vasquez var på planen han hör hemma. Han var även den blåvite ledargestalten på planen som tog hand om uppspelen, rörelsen och bollvinnandet. Man kan fråga sig om detta var ett svaghetstecken att Blåvitt styrdes av en 19-åring som gjorde sin första match som innermitt. Man kan också fråga sig hur många dollartecken Blåvitts ekonomiavdelning hade i ögonen över gårdagens insats. Men återigen, vem bryr sig? Andres skall ingenstans i år eller nästa heller om jag får bestämma.

Igår spelade Blåvitt en pretentiös fotboll för första gången i år. Den pretentiösa fotboll som det bara snackats om tidigare. Det gjorde mig glad igår. Den dagen vi slutar skänka bort mål som igår, mot BP och AIK, så kan det här bli riktigt riktigt bra. Vi är inte där än, men vi kommer.

Vi går mot seger, utan neger

Ovan stående slagord skrek jag i min ungdom. Av grupptryck, dumhet och allmän omognad. Det hände även att jag uggade mot mörkhyade motståndarspelare samt stämde in i slagord som Whites only. Detta trots att jag varit en uttalad antirasist i hela mitt liv. Bättre förr? Nej. Stolt? Raka motsatsen. Jag skäms fortfarande som en hund som nyss bajsat på parketten. Jag önskar att det då fanns äldre, vettiga folk som kunde tagit mig i örat, sparkat mig i röven och talat om att jag skämde ut mig och Blåvitt.

Igår stod jag rätt nära en samling pissungar som spydde ut hat mot Sella och Hjalmar i nästan 70 minuter. Det var horor hit, fittor dit och bögjävel lite överallt. När dom till slut hånade Sella när han byttes ut med ord som bögsella, så brast det för delar av City Boyz och Brown Bombers som gick upp och skällde ut dom efter noter från topp till tå. Bra. Mer sånt. Om unga, dumma och omogna kids aldrig får höra att dom gör bort sig som kommer dom fortsätta. Och ångra sig när dom är 30.

Aktuellt

Blåvitt skall möta CP-spelare till sommaren. Hur det än blir i den matchen så kommer dock inte motståndet vara hälften så CP som förbundet är mongo. På måndag är det match, på valborgsmässoafton. Det är ingen helgdag och många av oss jobbar precis som vanligt. Hur tänkte man när man förlade matchen kl 17? Dessutom hinner inte matchen sluta förrän cortegen har slutat. Cortegen som brukar locka kring 100 000 pers. Inse ert misstag och flytta matchen! 20:00 hade varit helt perfekt. Helgdag dagen efter och grymt mycket folk på stan.

Utan att kunna bevisa det, är detta TV4:s fel också. Men i media behöver man inte kunna bevisa ett skit. Enligt anonyma källor till Grogg, är allt TV4:s fel.

Ett språkskifte

För bara några få år sedan så pratade man om fotboll i militära termer. Det handlade om taktik, strategi, målsättningar och spelartrupp. Man hade försvarslinje och anfall, i mitten hade man en centrallinje. Förmodligen ett arv från fotbollens barndom då många fotbollsledare var militärer. Dessutom går krigföring ut på att med sina resurser och en listig taktik besegra en motståndare så likheterna med krig är många.

På senare år har det dock hänt något. Företagsnissarna har infiltrerat fotbollen efter ett mellanspel under några decennier av politiker i ledningarna. Då börjar språket ändras. Idag pratar man om visioner, spelidé, momentum, fotbollsfilosofi, underhållningsprodukt, riskspridning och bestämda roller i organisationen. Läkarstaben kallas serviceteam. Det är som hämtat ur en konversation på Stureplan över en fredagscocktail. Ungdomstränare kallas snart produktutvecklare och inom ett år har man hittat nya synonymer för anfall och försvar. Snart spricker det, kejsaren är naken trots de vackra orden.

Förbannade småbarnsföräldrar

För ett tag sedan skulle jag och en kollega ta fram ett förslag tillsammans. Det skulle lämnas in en viss dag. Denna kollega är småbarnsförälder och då är det uppenbarligen svårt att samarbeta. Följande fraser utspelades under veckan:

"- I morgon lämnar jag på dagis och kommer inte in förrän vid halvtio" (när jag föreslog ett morgonmöte).
"- Nu måste jag gå, det är min tur att hämta på dagis" (när jag vid tvåtiden dök in på hennes rum för en kort avstämning).
När vi äntligen hade en hel dag på oss att träffas står det "VAB" på dörren när jag undrade varför hon inte dyker upp på det avtalade mötet. Det var även VAB dagen efter.

När jag väl gjort jobbet själv och lämnat över förslaget efter att försökt få till en avstämning i en veckas tid så får jag följande kommentar i ansiktet."-Varför har du inte stämt av med mig som du lovade?"

Varför är det av någon anledning så accepterat att småbarnsföräldrar sticker tidigt, kommer sent, inte kommer alls? Det förväntas dessutom att vi andra, barnlösa personer utan eget liv skall täcka upp utan knot och sitta kvar sent.

Nu skall vi lämna in semesterplaneringen och då är vi torsk igen, vi utan barn ”- Vi måste vara lediga då för då kan vi ta barnen på billig resa och sedan är det snart skola”. Själv står man där med bokad semesterresa och när jag protesterade mot planeringen fick jag den där mördande blicken som bara en samling småbarnsföräldrar i maskopi kan uppbåda.

Får du i uppdrag att jobba ihop med en småbarnsförälder, tänk dig för väldigt noga. Det slutar alltid med att du får göra det mesta själv och hon/han får berömmet eftersom de klarar av att var småbarnsförälder OCH göra sitt jobb (som du har gjort till största delen).

Don't mention the war

Kristian Huselius kan vara på gång till hockey-VM. I samband med det så har Mats Näslund varit lite rädd för att media skulle älta ”skandalen” på ett hotell för två år sedan. Aftonbladets stjärnkrönikör skriver en text med rubriken”Glöm skandalen” och skriver där att ”jag har svårt att se att media skulle kunna älta det här under ett långt VM. Så korkade är inte ens sportjournalister.” efter att ha bidragit med ett långt stycke om skandalen. Intill finns en artikel med rubriken "Comeback i Tre Kronor två år efter skandalen" så att vi säkert skall påminnas om den, vi som till äventyrs glömt det där ståhejet. Om Huselius kommer blir et garanterat en artikel om "skandalen" flankerat ev en sådan där faktaruta med händelser dag för dag iom "skandalen".

Ja, inget tyder på att skandalen kommer att nämnas i samband med Huselius i VM.

Le Bleu-Vitte. Quatre points

Det är märkligt. Vi vinner efter att vår rutinerade räv till lagkapten sätter en rapp dönare från 28 meter. Eller som BP´s målvakt sa: Säg hej till publiken - Hej till publiken. Ändå är jag inte glad.

Jag tänkte att idag kan jag väl ändå bemöda mig att se TV4´s Fotbollskanalen, vilket jag gjorde. Jag slutade nästan lika snabbt. Fan vad jag hatar TV4.

Om TV4 varit ett djur, hade det varit en fästing på en fiskmås. Irriterande, gapigt, meningslöst, ofrånkomkligt och sjukdomsframkallande.

Snälla, snälla, snälla Öis-klanen i Stena, GP och ni andra. Gör en sak rätt i era liv och köp upp TV4 för att lägga ner skiten. Men det är väl för mycket att hoppas på.

Filmvetenskap

Ekwall uttryckte i veckan sin glädje över att Adriano blev avstängd i två matcher för sin döende svanen. Enligt honom höll 50 mailare med honom och en enda var av avvikande åsikt och detta berodde på att han inte var objektiv....Vilken enkel naturlag. Håller du med Ekwall är du objektiv, gör du det inte är du subjektiv. Jag skall komma in på naturlagar lite senare, men vill ändå betona två saker. Dels mailade jag inte Ekwall i ämnet och dels tillhör jag de avvikande 2 procenten i Ekwalls inkorg. Efter säkerligen 1000 mer eller mindre pinsamma filmningar i årets Serie A, väljer man två matchers avstängning för den 1001:e. Det är jävligt märkligt. Med lite konsekvens och digert videomaterial, kan mycket väl hälften av Italiens anfallsstjärnor, spela ut resten av sina karriärer som avstängda på läktarna bara baserat på årets filmningar. Störtlöjligt att hitta på detta nu.

Bestraffningar i efterhand mot filmningar är jag annars helt för, det är nog enda vägen att gå. Du kan idag få avstängningar i efterhand för fula efterslängar och spottloskor. Varför inte filmningar? Varför kan man inte tilldelas gult kort i efterhand, utan bara rött? Det skulle tex kunna hindra en redan varnad spelare från att filma. Ingen domare vågar ju ge det andra gula till en filmare, än mindre två gula för filmningar. Det skulle öka rättvisan och underlätta domarens situation med mindre manipulation.

Filmningar är dock ett gissel vi alla vill ha bort men begreppet är idag alldeles för stort. Vissa sorters filmningar är resultatet av ett rättvisepatos samt rutin och är fullständigt moraliskt försvarliga. Andra är det inte. Jag tänkte försöka reda ut begreppen lite:

1. Erlingmarkaren. De enda som är större gnällfittor än mittbackar torde vara målvakter, men en målis vågar aldrig filma. En mittback däremot... En mittback kan gå omkring på planen i 80 minuter och lite provakativt sätta in häldobben i sin forwards hälsena, samtidigt som han ständigt håller fast honom i tröjan om bollen är i närheten. Får han själv en knuff i ryggen i 81:e minuten däremot, så får han men för livet och måste gå i terapi under en hel vårsäsong. Dessa bestar på 190 cm och 86 kg, faller som furor om dom i farligt läge skulle få så lite som en lillfingernagel ens i närheten av deras skulderblad. Dessa filmningar ger alltid frispark, aldrig varning och nämns aldrig i media, trots att dom förhindrar mål och målchanser. Erlingmark var en mästare på Erlingmarkaren, men det finns fler bra exempel bland samtliga de lite mer rutinerade av allsvenskans mittbackar. Beivra gärna filmningar, men beivra då alla filmningar.

-Min påföljd: Allvarlig reprimand och vid minsta lilla gnäll från mittbacken skall det varnas. Det kommer bli gult kort varje gång med andra ord.

2. The Flo. Vi minns alla situationen från VM 98. Ett högt inlägg, Tore-André Flo faller och Norge får den straff som tar dem till slutspel. SVT slog sig för bröstet och hade minsann TV-bilder som bevisade den kraftiga tröjdragningen som föregick fallet. Men vänta nu. Cafu låg i rygg på Flo, drog honom i tröjan mot sig, men Flo faller framåt....Vad säger Newton om det? Vilken naturlag om Cafus dragningskraft, gör att Flo kan falla framåt, när han blir dragen bakåt? Flo filmar helt enkelt enligt nuvarande praxis. Men enligt den mediala naturlagen så filmar inte norrmän och engelsmän, om ni inte tror mig, fråga Keene, Hulsker och Furuseth-Olsen....
Självklart skall dock Flo ha sin straff. Möter du en boll och har en back i ryggen, så är det säkert som amen i kyrkan att han håller fast dig i tröjan. Att bara stå där helt hjälplös ger dig en chans på miljarden att få straff, för i fotboll måste man ramla för att få frispark. Flo måste falla, och föll gjorde han. Han hade två andra alternativ. Dels stå kvar som ett jävla mähä och gnälla i efterhand, samt dels slå sig fri medelst en armbåge i nyllet. Något som brukar ge rött kort och minst en match avstängning om den upptäcks samt en helsida i Expressen. En filmning brukar som värst ge en varning. Vad välja? Vill folk ha bort denna sortens hjälpa-till-filmningar, så får man fanimig visa konsekvens och tillåta armbågar i nyllet.

-Min påföljd: Ryggdunk.

3 a. Rivaldon. Den förmodligen mest moraliskt förkastliga filmningen. En spelare utsätts för obefintlig eller irrelevant kroppskontakt, tar sig för huvudet som om han just träffats av Mike Tysons raka höger, lägger sig bakåt och ligger nästan orörlig längs marken. Mendes i AIK svarade för en klockren Rivaldo i premiären mot KFF. En Rivaldo skall och bör bestraffas direkt eller i efterhand med den åtgärd från domaren han försöker fixa fram. Rött kort och avstängning.

-Min påföljd: Rött kort, direkt eller i efterhand.

3b. Rivaldo light aka Le Blanc. Denna filmning är till skillnad från den rena Rivaldon inte alls moralsikt förkastlig. Den går ut på att en spelare får en smäll eller hård knuff mot ansiktet eller halsen. Knuffen gör att spelaren tappar balans, bollkontroll eller position. Att bara stå som ett mähä ger en frispark/straff på miljonen, man måste ramla. Man måste ramla/filma för att beivra att din motspelare drar fördel av att han drar till dig i fejset. I semin mot Kroatien 98 blev Laurent Blanc avstängd från finalen pga en sådan filmning. Om det var rätt eller fel, beror på om kroaten höll fast honom. Blev han fasthållen, hade han all rätt i världen att slita till honom(eller göra the Flo), blev han det inte, förtjänar han sitt röda.

-Min påföljd: Ryggdunk.

4. Kim:en
Detta är nog den näst mest moraliskt förkastliga filmningen. Den går ut på att en spelare får en liten smäll eller krokben som gör att han faller/hjälper till fallet. Filmningen går ut på att filmaren i fråga vrider sig som darrål längs gräset, vrålar som en Orch och sprattlar med benen i luften likt en porrstjärna fejkandes en orgasm. Den sker alltid då den spelare som svarat för krokbenet i fråga, redan har en varning så filmningen går ut på att fixa fram en utvisning. Kim Källström är dess mästare och ideologiske ledare. Denna filmningen bottnar inte i att jävlas igen mot mittbackar eller att göra dem tveksamma mot att gå dit lika hårt och fult som vanligt. Utan det handlar enbart om rent jävla jävelskap. Sluta upp med detta nu. Kim:en, bör medföra samma bestraffning som den försöker manipulera fram vare sig den lyckas eller ej.

-Min påföljd: Rött kort, på planen eller i efterhand.

5. Inzaghin
Hur kan man lista filmningar utan att nämna Inzaghi. Filippo eller Simone? Spelar det någon roll? Nej, dom filmar lika dant. Inzaghin går i stora drag ut på att komma in i straffområdet, aktivt söka kroppskontakt, gärna slänga ut ett ben och sedan falla trovärdigt, högljutt och teatraliskt. Får du straffen, jublar du och gratuleras som en hjälte av dina lagkamrater. Får du inte straff kommer del två i Inzaghin. Du är förvånad, chockad, ärekränkt samt djupt sårad. Ont har du också. Detta meddelar du medelst gester, skrik och tårfyllda ögon vilket sätter domaren i följande situation. "Tänk om han faktiskt blev fälld denna gången, om jag varnar, kommer jag få fett med skäll i Gazettan i morgon". Adriano fick två matchers avstängning för en Inzaghi men bröderna själva har väl som mest samlat ihop till 4 gula genom alla år i Italiensk fotboll, men däremot en hel del straffar förutom den fördelen att deras bevakare inte riktigt vågar vara lika jävla oschyssta mot dig som mot andra anfallare.

-Min påföljd: Gult kort eller gult kort i efterhand om den går igenom. Det ger upprättelse till försvararen som inte gjort något fel och till det lags fans som förlorar på en feldömd straff.

Slutligen bör man givetvis även i efterhand få slippa sina varningar och avstängningar om man felaktigt på planen har bestraffats för någon av ovan nämnda filmning/förseelse. Får du rött kort för att ha gjort en Rivaldo alt. orsakat en Rivaldo och är helt oskyldig, bör du även där få upprättelse. Automatiska avstängningar är bortom allt sunt förnuft.

Snart match igen

På måndag smäller det på Stockholms stadion. Nej, jag oroar mig inte om domaren pallar för trycket från alla hårdföra Bromma-ultras på läktarna. BP försvarar sig lågt. Med allsvenskans bästa offensiva nickspecialister i truppen, borde det passa oss bra att mata in inlägg i boxen mot Wernbloom, Wallerstedt eller Ranégie. Nej, jag oroar mig för Albin Ekdahl. Iofs har jag inte sett honom spela, det är snarare så att jag inte vet hur jag skall förhålla mig till honom. Jag haaatar hans självgoda farsa. Lennart Ekdahl tillhör träcket på TV4. Och det vill inte säga lite med snubbar Sherman, travtöntarna, Ekwall och fiffel-Lundh på lönelistan. Albin ser lika dan ut, fast lite yngre. Killen kan hata sin farsa lika mycket som jag, ha bra smak i övrigt och vara hur sympatisk som helst. Det ändå svårt att låta bli att hata honom.

Vårpropositionen

Sköna maj nalkas och Sveriges lite smålata helfeta, population har lite ångestfyllt börjat tänka på strandsäsongen 2007. Tanken är att man skall motionera bort lite trivselkilon, så att dom inte skall se fördjävliga ut på stranden till sommaren. Helt onödigt enligt min mening. I den mån jag spanar på stranden, kollar jag ändå inte in den här kategorin människor, de ägnas högst ett ögonkast om ens det. Det kan låta manchauvinistiskt men kom igen tjejer. Om Håkan Mild och Tomas Brolin sitter och solar med 10 meters mellanrum. Vem spanar ni in? Inte fan är det Brollan i alla fall. Så motivet att inte se fördjävlig ut på stranden är med andra ord helt onödig.

Idag var jag ute på långpromenad runt Finnsjön i Mölnlycke med tre av mina irländska kommunister. Jag mötte tre relativt nya kategorier motionärer. Dessa kommer oavsett se fördjävliga ut på stranden, men borde inte någon tala om för dom att dom kunnat undvika att se lika jävliga ut nu? Veckans lista:

3. Gubbar på racingcyklar.
Verkar ha blivit nya statusprylen bland manliga mellandirektörer med SUV och klippkort på Herr Karl. Betänk Lasse kroner i cykelbyxor, aerodynamisk cykelhjälm, en rosa ledartröja, cykelhanskar. Ja hela kittet av det man brukar se på touren om man nu orkar ta sig igenom en etapp på Europsport. Dessa feta as ses numera rullandes omkring i minst sagt maklig takt på svenska landsvägar på cyklar värda 40 000 sketna och uppåt. De utstrålar en mening de vill tala om för sin omvärld: Jag vill bli tagen på allvar.

2. Stavgång.
Man vet att en äkta make är kuvad om han tvingas följa med sin käring på stavgångspromenader. Käringar i alla åldrar är annars huvudmålgruppen för denna relativt nya motionsform. Personligen hade jag hellre ställt upp i en audition för idol iförd ett grenlöst raffsett och en extra tjock yllekondom uppstoppad i röva, wailandes fram Dolly Partons 9 to 5 med falsk basröst, än att gå stavgång ensam i skogen. Det förra kan jag åtminstone försvara för mig själv som en kul grej. Stavgång finns det inget försvar för. Den signalerar bara ett budskap: Jag vill inte bli tagen på allvar.

1. Powerwalking.
Här finner vi de värsta freaksen av dom alla. Målgruppen är förutom deffande bodybuilderbroilers (som ju ser löjliga ut vad dom än gör) oftast de så kallade solarieslamporna. Jag vet, det är ett starkt uttryck men det var inte jag som kom på det (det var Siwert). Välformade 27-åriga, blonderade tuttbrudar vandrar omkring på våra cykelvägar med långa bestämda steg. Som Anders Frisk när han skall mäta upp avståndet för frisparksmuren. Detta gör de i en outfit för 3000 spänn i form av designade märkesjackor, svarta byxor av tyg-in-i-stjärten-modell, långt neddragen märkeskeps samt givetvis en I-pod i öronen. Förslagsvis med Madonna eller Cindy Lauper på högsta volym. Denna den allra värsta sortens motionsform signalerar alla tänkbara budskap. Jag vill bli tagen, jag vill bli tagen på allvar, jag vill inte bli tagen på allvar samt det allra mest tydliga. Åh herrejävlar vad jag är bajsenödig.

Norling och Kessler

TV4 har en kanal som heter TV4 Guld som visar gamla kända TV-serier. En serie de visar nu är Hemliga armén (nej, inte parodin utan originalet). När jag såg ett avsnitt häromdagen och sedan såg Rikard Norling intervjuas slås jag av likheten mellan Sturmbannführer Kessler och AIKs tränare. Små glasögon, spänd överläpp, iskall fiskblick, humorbristen och pratet om ideologier och idéer. Jag har alltid tyckt att det är något lätt obehagligt över Norling och när jag såg Kessler i rutan igen så förstod jag.

Kessler ville vinna kriget åt Tyskland, Norling vill ta SM-guld. Båda är slipade taktiker och framstår utåt inte som en man du vill ha som granne i radhusområdet. Dessutom verkar de se sitt lags stormtrupper som hängivna soldater för ideologierna, om det så är genom att jaga engelska piloter eller personer med blåvita sympatier.

Ja ä intä bittär

Lika som bärs



Craig David?

Snubbe med underbett?

Tröst i natten och 66 gripna (halmstrån)

Missförstå mig rätt. Jag är asförbannad, ledsen och besviken. Men det är aldrig bra att ta fram motorsågen och vedklyvaren i affekt. Så det får vänta tills i morgon. Idag staplar jag i stället upp lite jämförelsematerial som man lätt kan glömma en sådan här kväll.

1. Unga, oprövade tränare behöver få tid på sig att hitta rätt.

För att ta några exempel från de mest hyllade tränarna just nu. Norling inledde sitt jobb i superettan med att spela 3-5-2, förlora mot Väsby och vara allmänt knackig och darrig. Norling har hittat rätt och vann matchen nästan på egen hand idag. Haglund höll på att åka ur två år i rad med sitt ellos. Åkeby-Lukic, inledde också i superettan och det tog ett år och två månader innan dom insåg att 3-4-3 inte höll på högre nivå med de spelare de hade. Behöver jag nämna Svennis 1979 eller Roger Gustafsson 1990?

2. Fysträningen.

2005 och 2006 inledde vi jävligt knackigt för att sedan komma igång allt mer (fallet i höstas hade andra orsaker). Kan det vara så att Blåvitts stenhårda fysträning på vintern ger sega vårben och allt piggare sommar och höstben jämfört med de lag som inte kört lika hårt? Ren spekulation givetvis, men jämför man april och maj förra året, så var inte bara bollsinne och passningsspel som började funka efter den usla serieinledningen. Vi sprang fortare och mer dessutom.

3. Har något lag övertygat än i år?

I så fall vilka? Efter två omgångar är serien lika oviss som inför premiären. Det kommer vara jämnt länge och vilka som mot slutet av våren pissar in ett revir i toppstriden, har vi inte fått några som helst besked om än. Då kommer nästa ovisshet. Sommarsillyn. Enda beskedet jag fått hittills är att Blåvitt just nu är sämre än vad jag trodde samt att vi inte kommer tillhöra toppen förrän tidigast mot slutet av maj. Om gud finns det vill säga.

4. Spelade vi inte lite bättre än mot TFF?

Kan bero på matchernas olika karaktär och motståndet i sig. Men hur sjukt det än låter, var 0 poäng ett fall framåt sett till spelet.

-Detta betyder inte att jag inte är orolig, inte att jag är nöjd med var och vad vi är eller dylikt. Sågningarna kommer. Idag behövde jag dock försöka gripa efter några halmstrån och försöka hitta några små ljusstrimmor av hopp. Att se allting i svart och vitt är mångas rättighet och livsstil. Men det är likförbannat ett synfel.

P.S Galgen var rolig. D.S

Hyllning till rökarna

Rökare är våra nya spetälska. De skuffas undan, folk fnyser och de blir allt färre. Det borde vara tvärtom. Rökare är solidariska (de betalar en herrans massa skatt), modiga (rökning är farligt) och de är stora knsumenter (det är dyrt). Vi icke-rökare är således snåla, fega och osolidariska i jämförelse med rökarna.

Rökares skatter betalar dagis, JAS-plan (så att Aftonbladet får så fina websidor), bostadsbidrag, skolor mm. Vi skulle inte klara oss utan rökarna som lägger en så stor del av sin disponibla inkomst på att betala skatt för sin tobak.

"Men de kostar sjukvården så mycket pengar" tänker ni nu. Det vägs mer än väl upp av att de dör vid 69 års ålder (i snitt). En perfekt, solidarisk ålder att dö i. De jobbar till 65 och belastar endast pensionssystemet i fyra år, vilket är den sista solidariska handlingen de begår till förmån för oss långlivade pensionsutsugande icke-rökare.

Som grädde på moset är de ofta ovanligt sociala efter år av träning i kontors- och sjukentréer där frågan "-Har du en cigg", har brutit tonvis med isar genom åren och startat de mest fantastiska konversationer.

Rökare - sträck på er!

Ny dag, ny frisyr

Fick ett infall och tog mig till frisören igår. 300 sketna...Helt nöjd blev jag inte heller även om jag är alldeles för försynt för att påpeka det. Jag satte mig i frisörstolen och bad om "en Panucci" men döm av min förvåning när jag i stället fick "en Pagliuca"! Vart är världen på väg när en frisörska på Hisingen inte kan skilja på en underskattad högerback och en överskattad målvakt? Jag är orolig.

Kanske tur ändå att jag inte blev helt nöjd. Jag är ändå bra mycket snyggare än i förrgår och få om ens några är så besatt av speglar, när dom är nyfriserade som jag. Den dagen jag är 100% nöjd, kommer jag likt Narcissus drunkna i min egen spegelbild.

Fåfänga förmiddagen avslutades med att jag inte kunde låta bli att maila Lasse Anrell. Giv mig ett liv!

Vart tog klubbkänslan vägen?

Idag blev det klart att Malmö FF byter namn till FC LDB över en åttaårsperiod. För besväret får dom 24 miljoner kronor.

Vad är mest tragiskt i sammanhanget. Att Malmö får 24 mille i åtta år eller att Anschutz köpte halva Hammarby för 26 miljoner för all framtid?