2006-11-23

Spänning är överskattat - Nu då?

OK, mitt glesa bloggande på sistone har haft olika orsaker. Slöhet är en, tidsbrist en annan och uppgivenhet en tredje. Jag är nu uppe i två längre krönikor som plitats ned och försvunnit spårlöst när det varit dags att trycka på publiceraknappen. Jävligt irriterande. Den ena handlade om en Lövgärdetanekdot som jag tycker är fin. Den skrev jag om, den blev bättre och den försvann den också. Efter dylika fadäser blir det helt enkelt svårare att motivera sig.

Vi har fått nya tränare. Tre stycken varav två skall dela på huvudansvaret. Blåvitts spelare kommer i framtiden få höra order, skäll, beröm och mera skäll i SteRe-O. Här är dom.



Jag drömde om Svennis, hoppades på Roger och fasade för Linderoth. Ungefär. Vad undrar lite hur rekryteringsprocessen gick till.
(Håkan)
-Roger, vill du ha jobbet?
(Roger Gustafsson)
-Nej
-Vem fan skall jag ta då?
-Vet ej
-Det får bli några av dina lärljungar då.

Egentligen borde jag inte vara förvånad över tränarvalet. Det känns så logiskt när man tänker efter. Redan som spelare, hade Håkan starka åsikter om hur en klubb skall skötas, dessa har han börjat omsätta i praktiken i stället för i tidningsrubriker. Det är slutgullat nu. Håkan tycker att dagens spelare, framför allt de yngre är åt helvete för bortskämda, tränarna och sportcheferna har blivit som spelarnas curlingföräldrar. Kamratgården skall åter bli en hård, tuff och lärorik skola att gå i. Lika tuff som den var när Håkan själv var ung och lovande tillsammans med tex Stefan Rehn, Jonas Olsson, Peter "Erra" Eriksson och Mikael Nilsson. För inte är det väl en tillfällighet att alla dessa är tillbaka på KG i ledarpositioner? Egna spelare från U-sektionen kryddat med etablerat folk utifrån. Känns det igen? Så nådde vi toppen igen i början av 90-talet och så är det tänkt att vi skall göra det igen. Hur det går, står skrivet i stjärnorna. Jag vet egentligen inte ett skit om Jonas och Rehn som förstetränare. Inget om deras taktiska och analytiska kunnande. Vi får väl hoppas att de lärt sig de bra sakerna av dem de assisterat åt (Jonevret, Lukic, Åkeby, Lundin, Roger och BoJo) och förträngt de dåliga. Det här är en spännande tränarlösning, men spänning är överskattat. Vad har hänt med en tidig 2-0 ledning och 60 minuters kontrollfotboll?

Den fjärde december startar allvaret för Kamratgårdens nya giv. Här är till sist några frågor jag då vill ha svar på:

-Vilket spelsystem vill ni använda? Hur många backar, mittfältare och forwards? Känns viktigt med tanke på att truppen skall spikas och då måste vi ha tillräckligt på alla positioner.
-Var är det tänkt att Alex skall spela? Jag vill se honom i en central balansroll. Där kommer han i jämförelse vara snabb i flera år till
-Var är det det tänkt att Andres skall spela? Vår störste egne talang på skitlänge hör hemma i mitten han också. Ett år till på kanten kommer hämma hans utveckling.
-Hur ser ni på Pontus framtid? Nicka in hörnor kommer han kunna göra oavsett position. Läge att ge honom ett skitår som inskolning för en mycket defensivare roll som bollvinnare.

Inga kommentarer: