Det är pionjärerna som vinner

Djurgården var först med att utnyttja potentialen i externt riskkapital och lyckades knyta till sig de spelare som gav dem några SM-guld. MFF var först med att suga ut sina sponsorer på ett nytt, ibland kontroversiellt, sätt. Det gav MFF ett SM-guld. Elfsborg var först med att ha en ny arena med en rejäl planering för intäkterna från arenan. Det gav Elfsborg ett SM-guld. På senare år är det nästan alltid pionjärer av något slag som nått de största framgångarna. Endast AIK blir väl ett undantag, de har inte kommit med något nyskapande förutom att ta den gamla hederliga punktmarkeringen till heders igen.

Därför vägrar jag att se lika nattsvart på framtiden som de flesta blåvita tycks göra nu. Blåvitt är pionjärer med sin Änglagården som jag har höga förväntningar (inte förhoppningar) på. Andra klubbar som exempelvis DIF vill nu bygga upp sina ungdomsverksamheter till något bra efter att dyrt ha missat på värvningsfronten. De ligger tio år efter Blåvitt.

Ge IFK ett-två år till så är det guldläge igen. En stabil bas i startelvan på välutbildade spelare från Änglagården med fler som trycker på underifrån och som kryddas med ett och annat nyförvärv. Det blir hyfsat billigt, mindre risktagande, kan gå att tjäna pengar på och ger stabil, långsiktig trygghet.

Jag har dock en liten brasklapp att komma med. Har spelare som spelat i Blåvitt större delen av sin ungdomstid verkligen den rätta karaktären, hungern och inställningen? Vissa tecken gör att jag tvivlar eftersom de unga spelare som bäst etablerat sig i startelvan är de som värvats utifrån i de sena tonåren (Kalle S, Bjärsmyr mfl). Många som spelat länge i Blåvitt kanske redan är lite mätta och bortskämda när de väl kommit till A-truppen.

Brasklapp 2: Blir det Jonas Olsson/Stefan Rehn så kan vi glömma guld. Den tränarduon tror jag inte på.