Journalister tycker om att få sista ordet. Stämmer det?
Mycket hårklyverier i Janne Josefssons sportmurveldebatt. Skillnaden mellan feltolkning och felcitering till exempel. Om man medvetet tolkar fel, tycker jag att man både ljuger och citerar fel. Jag är mest överraskad över att inte Jeffan satt i publiken och rabblade upp sitt CV. Men det kommer väl i hennes nästa krönika i stället.
Robert Laul kan jag relatera till på många sätt. Han gillar Blåvitt, Pink Floyd, Håkan Hellström, True Romance samt Lasermannen av Gellert Tamas. Det gör jag också. Men jag köper inte hans försvarstal om kvällstidningsjournalistiken, det att dom är trea på bollen. Oavsett medium, bör media sträva efter sanningen. Ju fetare rubrik, ju mer missvisande ingress samt ju mer överdriven och sned vinkel man har i texten. Desto mer kompromissar du med den sanning du vill förmedla. I strävan efter att göra sanningen mer intressant, blir sanningen mindre sann. Man tappar i ärlighet, helt medvetet. Således ljuger man även om citaten oftast stämmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Flera av murvlarna hängde upp sig på saker som Betnér skojade om - bl.a. deras form.
Som tidigare anställd i den branschen kan jag bara intyga det. Det var mer intresse från journalisterna för halvtidsfikan än matcherna när jag bevakade landslaget på Ullevi.
Hahaha! n sådan patetisk ryggdunkarklubb dom har journalisterna. En föllståndigt överväldigande majoritet av de 'vanliga' människors kommentarer till deras bloggar håller inte med alls. Dom är verkligen sjukt stola över att ha rätt om hårklyverier utan att ens beröra vad debatten egentligen handlade om, nämligen deras medvetna förvanskning av fakta.
Dags att uppdatera?
Känns som det hänt en del...
Skicka en kommentar